Införandet av ett gemenskapspatent syftar till att göra det möjligt för uppfinnare att ansöka om ett enda patent som är giltigt inom hela Europeiska unionen. Införandet av ett sådant patent skulle möjliggöra betydligt lägre patentkostnader (särskilt för översättning och inlämning), ett förenklat skydd för uppfinningar överallt inom EU tack vare ett gemensamt förfarande och inrättandet av ett gemensamt och centraliserat system för att lösa tvister.

Inom Europeiska unionen (EU) garanteras för närvarande patentskydd genom två system: de nationella patentsystemen och det europeiska patentsystemet. Inget av dessa grundar sig på ett EU-rättsligt instrument.

De nationella patenten har i praktiken harmoniserats i och med att ett flertal internationella konventioner har undertecknats, bland annat konventionen om meddelande av europeiska patent (Münchenkonventionen) 1973, som alla medlemsstater anslutit sig till.

Genom Münchenkonventionen inrättades ett enhetligt förfarande för meddelande av europeiska patent. Genom konventionen inrättades Europeiska patentverket (nedan kallat "verket") som meddelar europeiska patent, vilka blir nationella patent som regleras genom nationella bestämmelser. För närvarande är 31 länder medlemmar i Europeiska patentorganisationen.

Även om det genom Münchenkonventionen har skapats ett enhetligt förfarande för meddelande av patent, finns det ännu inte något EU-rättsligt gemenskapspatent. Ett sådant enhetligt patent för hela EU kommer bland annat att göra det möjligt för Europa att bli bättre på att omvandla forskningsresultat och ny kunskap inom vetenskap och teknik till framgångsrika industriella och kommersiella projekt. Målet är att EU ska komma ikapp USA och Japan när det gäller privata investeringar inom FoU.

Förslaget till förordning är resultatet av de diskussioner som inleddes med grönboken från 24 juni 1997 om gemenskapspatentet och patentsystemet i Europa. Huvuddragen skisserades i kommissionens meddelande från februari 1999 om "Uppföljning av grönboken om gemenskapspatentet och patentsystemet i Europa".

Det föreslagna systemet avser inte ersätta utan finnas jämsides med befintliga nationella patentsystemen och det europeiska patentsystemet. Uppfinnarna får välja den patentform som passar dem bäst.

Grundtanken i förslaget är att skapa en symbios mellan två system: förordningen om gemenskapspatent och Münchenkonventionen.

Förordningen om gemenskapspatent kommer att komplettera Münchenkonventionen. Gemenskapspatentet kommer att meddelas av Europeiska patentverket och utgöras av ett europeiskt patent som gäller i hela EU i stället för i de enskilda medlemsländerna. Tillämpningen av denna förordning förutsätter att EU ansluter sig till Münchenkonventionen och att konventionen ändras så att verket kan meddela gemenskapspatent.

När förordningen antagits kommer EU att ha ensam yttre behörighet i frågor som gäller gemenskapspatent.

Gemenskapspatentet ska vara enhetligt och fristående. Detta innebär att det ska ha samma rättsverkan i hela EU. Det kan bara meddelas, överlåtas, ogiltigförklaras eller upphöra för hela EU.

Villkoren för meddelande av patent, till exempel patenterbarhet, fastställs i Münchenkonventionen.

Gemenskapspatentet tillhör uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare. Om uppfinnaren är anställd ska rätten till gemenskapspatent avgöras enligt lagen i den stat där den anställde utövar sin huvudverksamhet. Om det inte går att fastställa vilken stat detta är, ska man tillämpa lagen i den stat där den anställdes arbetsgivare har sitt driftsställe. Det finns bestämmelser för ett patent som innehas av flera innehavare och bestämmelser för ändring av äganderätten till gemenskapspatent.

Ansökan görs enligt bestämmelserna i Münchenkonventionen. Europeiska patentverket prövar ansökan samt offentliggör den och det eventuellt meddelade patentet i registret över gemenskapspatent och/eller tidningen för gemenskapspatent.

Ett gemenskapspatent ger rätt att förbjuda tredje man att utan patentinnehavarens tillstånd:

De rättigheter som är knutna till gemenskapspatent ska inte omfatta vissa specifika områden som anges i förslaget till förordning, bland annat handlingar som utförs privat och i icke-kommersiellt syfte.

Vidare ska de rättigheter som är knutna till ett gemenskapspatent inte omfatta handlingar som avser den patentskyddade produkten som utförs på medlemsstaternas territorium efter det att produkten släppts ut på marknaden av patentinnehavaren eller med dennes samtycke, såvida det inte finns legitima skäl för motsatsen.

Patenträttigheterna gäller inte tidigare användning av uppfinningen. Om en person i god tro för sitt företags räkning har använt uppfinningen eller gjort faktiska och allvarligt menade förberedelser för en sådan användning före inlämningsdagen, har den personen rätt att fortsätta med användningen eller att använda uppfinningen såsom avsetts under förberedelserna.

Ett gemenskapspatent kan i sin helhet eller delvis bli föremål för licenser för hela eller en del av EU. Dessa licenser kan vara exklusiva eller icke-exklusiva. De rättigheter som är knutna till ett gemenskapspatent kan göras gällande mot en licenstagare som överträder en av gränserna i licensavtalet.

Innehavaren av ett gemenskapspatent kan tillåta alla intresserade att mot en årlig ersättning, som bestäms av kommissionen, utnyttja uppfinningen som licenstagare. Ett sådant tillstånd medges av patentinnehavaren - och kan likaså återkallas - genom ett skriftligt meddelande till verket, och medför en minskning av årsavgifterna för upprätthållande av gemenskapspatent. Medlemsstaterna får inte meddela licensberedskap på gemenskapspatent.

Om ett gemenskapspatent inte har utnyttjats eller utnyttjas i otillräcklig omfattning får kommissionen meddela tvångslicens. Tvångslicens kan även meddelas till förmån för ett beroende patent. Kommissionen har också rätt att tillåta utnyttjande av ett patent i vissa situationer, såsom i krislägen eller extrema nödlägen eller i situationer där en enligt domstols- eller förvaltningsbeslut konkurrensskadlig verksamhet måste hejdas.

Årsavgifter betalas till verket för upprätthållande av gemenskapspatent. Dessa avgifter fastställs genom en tillämpningsförordning om avgifter, som antas av en föreskrivande kommitté.

Ett avstående från ett gemenskapspatent kan endast göras i dess helhet. Avståendet ska ges in skriftligen till verket av patentinnehavaren, och har inte rättsverkan förrän det har antecknats i registret över gemenskapspatent.

Ett gemenskapspatent gäller i tjugo år från den dag ansökan lämnats in. Patentet upphör att gälla om en årsavgift eller tilläggsavgift inte betalats i tid.

Ogiltigförklarande av ett gemenskapspatent har retroaktiv verkan, men ska inte påverka beslut i mål om intrång som vunnit laga kraft och verkställts före beslutet om ogiltighet. Den retroaktiva verkan av gemenskapspatentets ogiltighet ska heller inte påverka avtal som slutits och verkställts före ett beslut om ogiltighet. Belopp som betalats i enlighet med avtalet kan dock, under vissa omständigheter, krävas tillbaka.

Alla kan väcka talan om ogiltigförklaring, utom i de fall där patentinnehavarens rätt till patentet bestrids. I detta fall får talan endast väckas av den som har rätt att vara antecknad i registret över gemenskapspatent som innehavare av patentet eller gemensamt av de personer som har rätt att vara införda som medinnehavare av patentet.

Talan får väckas även om gemenskapspatentet har upphört. Ett gemenskapspatent kan ogiltigförklaras i sin helhet eller delvis.

Enligt förslaget ska en central domstol för immaterialrätt inrättas på EU-nivå för att garantera enhetlighet och samordning när det gäller rätt och rättspraxis. Denna domstol ska ha avdelningar i första och andra instans.

Den centrala domstolen ska ha ensam behörighet i vissa typer av mål, inbegripet tvister som rör intrång i gemenskapspatent och gemenskapspatents giltighet. Domstolen ska särskilt behandla ärenden som rör tvister mellan privata parter samt ha behörighet att besluta om påföljder och bevilja skadestånd.

En talan om intrång måste vara grundad på en misstänkt överträdelse av de rättigheter som är knutna till patentet. Denna talan får väckas av patentinnehavaren eller under vissa omständigheter av en licenstagare.

På patentinnehavarens begäran får ett gemenskapspatent bli föremål för begränsning i form av ändringar i patentkrav, beskrivning eller ritningar. Samtycke krävs från eventuella licenstagare liksom från den som åtnjuter en sakrätt som antecknats i registret över gemenskapspatent.

Kommissionen är behörig att väcka talan närhelst gemenskapens intressen står på spel. Den kan väcka talan om ogiltigförklaring av ett gemenskapspatent samt att intervenera i alla mål som handläggs vid domstolen.

Domstolen kan besluta om flera typer av påföljder. Om det handlar om en talan om intrång får den till exempel besluta om följande:

De nationella domstolarna är behöriga i mål som inte omfattas av ensam behörighet för vare sig Europeiska gemenskapernas domstol eller gemenskapens domstol för immaterialrätt. De nationella domstolarnas behörighet omfattar bland annat följande:

Ett patent ska i enlighet med Münchenkonventionen meddelas på något av patentverkets arbetsspråk (engelska, tyska eller franska) och offentliggöras på detta språk, med en översättning av patentkraven på de två andra arbetsspråken (italienska och spanska). Det krävs ingen översättning av gemenskapspatentet till alla EU:s officiella språk, men patentinnehavaren är fri att framställa och lämna in översättningar till andra av medlemsländernas officiella språk. Dessa översättningar ska sedan göras tillgängliga för allmänheten. Dessa regler har antagits för att undvika höga kostnader som kan avskräcka från användning av gemenskapspatentet.

För närvarande förefaller det vara svårt att nå slutlig enighet om frågan. Den största stötestenen är frågan om översättningen av patentkraven. I texten föreskrivs i själva verket att patentkrav - detta är den kortaste, men samtidigt den viktigaste delen i avsnittet, då det definierar gränserna för skyddet - ska översättas till EU:s samtliga officiella språk. I nuläget kan EU:s ministrar inte enas om en kompromiss om vem som ska avgöra om en översättning är rättsligt giltig och hur man ska hantera följderna av en felaktig översättning.

En annan tvistefråga är hur man ska förhålla sig till fastställandet av när översättningarna ska lämnas in. Detta är en central fråga, då gemenskapspatentet, enligt det föreslagna systemet, betraktas som ogiltigt om översättningarna inte har lämnats inom utsatt tid.

Hänvisningar och förfarande

Förslag	Europeiska unionens officiella tidning	Förfarande
KOM(2000) 412 slutlig	EGT C 337 E, 28.11.2000	Samråd CNS/2000/0177

Rådets beslut 2011/167/EU av den 10 mars 2011 om ett bemyndigande av ett fördjupat samarbete på området skapande av ett enhetligt patentskydd [EUT L, 22.3.2011]. Beslutet tar hänsyn till viljan hos 25 medlemsstater att sinsemellan införa ett fördjupat samarbete på området skapande av ett enhetligt patentskydd. Detta samarbete har som mål att skapa ett enhetligt patentskydd som ger ett enhetligt skydd på de deltagande medlemsstaternas territorium. Formerna för översättning av patent behöver fortfarande fastställas.

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om genomförande av ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd [KOM(2011) 215 slutlig – Ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning]. Syftet med förslaget är att verkställa det fördjupade samarbetet på området skapande av ett enhetligt patentskydd så som tillåtits genom beslut 2011/67/EU. Det fastställer egenskaperna hos EU-patent för att dessa ska ha en enhetlig verkan i de deltagande medlemsländerna.

Förslag till rådets förordning om genomförande av ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patensskydd när det gäller tillämpliga översättningsarrangemang [KOM(2011) 216 slutlig – Ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning]. Syftet med förslaget är att införa förenklade förfaranden för enhetliga former för översättning av EU-patent. Dessa publiceras på ett av Europeiska patentverkets (EPO) tre officiella språk och kan översättas till de två andra språken. Patentet kan översättas till ett annat EU-språk vid tvist eller då sökanden lämnat in en ansökan om EU-patent på något annat språk än EPO:s. I detta fall hanteras översättningskostnaderna genom ett ersättningssystem som administreras av EPO.

Förslag till rådets beslut av den 23 december 2003 om att ge domstolen behörighet i mål om gemenskapspatent [KOM(2003) 827 slutlig - ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning].

Förslag till rådets beslut av den 2 december 2003 om att upprätta gemenskapspatenträtten och om överprövning vid förstainstansrätten [KOM(2003) 828 slutlig - ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning].

Med sikte på att skapa ett gemenskapspatent avser upprättandet av en gemenskapspatenträtt vid EG-domstolen att komplettera bestämmelserna om patentskydd inom unionen. Upprättandet av patenträtten möjliggör en centralisering av patentmålen och därigenom en effektivare lösning av tvister om patentintrång och gemenskapspatentens giltighet.