Sjösäkerhet: Erika II-paketet

Kommissionen föreslår att höja säkerheten när det gäller oljetransporter till sjöss.

RÄTTSAKT

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet av den 6 december 2000 om en andra omgång gemenskapsåtgärder avseende sjösäkerhet till följd av oljetankfartyget Erikas förlisning [KOM(2000) 802 slutlig - Ej offentliggjort i Europeiska gemenskapernas officiella tidning].

SAMMANFATTNING

Oljetankfartyget Erikas förlisning utanför den franska kusten i december 1999 påskyndade utarbetandet av en europeisk politik för sjösäkerhet.

Tre månader efter olyckan antog kommissionen den 21 mars 2000 ett meddelande om säkerheten vid oljetransporter till sjöss, som innehöll en rad förslag till konkreta åtgärder för att förhindra att liknande olyckor skulle kunna hända igen.

Inför Europeiska rådets möte i Biarritz gjordes i kommissionens rapport av den 27 september 2000 en sammanställning över pågående åtgärder respektive åtgärder som borde vidtas på sjösäkerhetsområdet. Europeiska rådet i Biarritz ville se ett snabbt antagande av det första åtgärdspaketet, "Erika I", och uppmanade kommissionen att snarast föreslå en andra omgång åtgärder som komplement till de tre lagförslag som lades fram den 21 mars 2000. Det andra åtgärdspaketet, som har till syfte att få till stånd en varaktig förbättring av skyddet av europeiska vatten mot riskerna för olyckor och föroreningar till sjöss, presenterades den 6 december 2000. Det omfattar ett förslag till direktiv och två förslag till förordning.

1) Direktiv om inrättande av ett EU-system för övervakning, kontroll och information på sjösäkerhetsområdet

Eftersom 90 % av handeln mellan Europeiska unionen och tredje land sker sjövägen är säkerheten vid sjötransporter i europeiska vatten en viktig fråga. Olycksrisken på grund av trafikkoncentrationen längs de viktigaste farlederna i Europa är särskilt hög i vissa områden där trafiken sammanstrålar, t.ex. Doverkanalen eller Gibraltar sund. Miljökonsekvenserna av en olycka till sjöss, som kan inträffa även utanför områden med hög trafikkoncentration, kan dessutom få förödande konsekvenser för de berörda medlemsstaternas ekonomi och miljö. Europeiska unionen behöver därför få möjlighet att bättra övervaka och kontrollera den trafik som passerar utanför dess kuster och att ingripa mer effektivt när allvarliga situationer uppstår till sjöss.

I kommissionens direktiv föreskrivs därför följande:

2) Förordning om upprättande av en ersättningsfond för skador till följd av oljeföroreningar i europeiska vatten

Kommissionens förslag till förordning kompletterar det befintliga internationella tvåstegssystemet i fråga om ansvarighet och ersättning för skada vid förorening från oljetankfartyg genom att en kompletterande europeisk fond skapas ("det tredje steget"), COPE-fonden (Compensation for Oil in European waters fund), i syfte att ersätta dem som drabbas av oljekatastrofer i europeiska vatten.

Ersättning från COPE-fonden kommer endast att betalas till drabbade vilkas fordringar bedöms vara berättigade och som inte kunnat få någon fullständig ersättning inom ramen för det internationella systemet på grund av de alltför lågt satta ersättningstaken (200 miljoner euro). Det högsta möjliga ersättningsbeloppet fastställs därför till en miljard euro. COPE-fonden kommer att finansieras av de europeiska bolag som tar emot mer än 150 000 ton råolja och/eller tung eldningsolja per år i proportion till den mängd som tas emot.

I förslaget till förordning fastställs också att ekonomiska sanktioner ska kunna tillämpas på varje person som är delaktig i transporter av olja till sjöss i samband med grov vårdslöshet.

3) Inrättande av en europeisk sjösäkerhetsbyrå

Tanken med att upprätta en europeisk sjösäkerhetsbyrå enligt kommissionens direktiv är att stödja kommissionen och medlemsstaterna i arbetet med att tillämpa och bevaka tillämpningen av EG-lagstiftningen på det här området samt att utvärdera verksamhetens resultat.

Byrån kommer att sysselsätta ett femtiotal personer, som i huvudsak rekryteras från de nationella sjöfartsmyndigheterna och från sjöfartsnäringen. Byrån, som till sin organisation i stor utsträckning liknar byrån för luftfartssäkerhet, skulle ägna sig åt tekniskt bistånd (vid ändringar av EG-lagstiftningen), bistånd till kandidatländerna, anordnande av utbildningar, informationsinsamling och förvaltning av databaser om sjösäkerhet, övervakning av sjöfarten, bedömningar och revisioner av klassificeringssällskap, kontroller på plats samt utredningar efter en olycka.

Senast ändrat den 25.01.2007