Andra betalningsmedel än kontanter – bekämpning av bedrägeri och förfalskning

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Rådets rambeslut 2001/413/RIF om bekämpning av bedrägeri och förfalskning som rör andra betalningsmedel än kontanter

VILKET SYFTE HAR RAMBESLUTET?

Rambeslutet kompletterar andra EU-regler för att bekämpa bedrägeri med andra betalningsmedel än kontanter. I synnerhet definieras de typer av bedrägeri som bör ses som brottsliga handlingar i alla EU-länder.

VIKTIGA PUNKTER

Inom ramen för detta rambeslut ses bedrägeri med alla andra betalningsmedel än kontanter (t.ex. girering, direktdebitering, betalkort) som ett brott som är belagt med effektiva, proportionerliga och avskräckande påföljder i alla EU-länder.

Brott

Rambeslutet avser inte specifika brott enligt gällande nationell straffrätt i EU-länderna eftersom det kan finnas skillnader mellan länderna.

Olika typer av handlingar definieras utifrån om de är inriktade på

• själva betalningsinstrumentet, t.ex. stöld av ett kreditkort eller resecheckar,
• processen för betalningsinstrument, t.ex. att göra en obehörig banköverföring,
• systemet för att beställa, samla in, bearbeta, godkänna eller göra upp betalningstransaktioner, t.ex. att skapa eller erhålla ett datorprogram som gör det möjligt att utföra en obehörig banköverföring.

Påföljder

• Enligt rambeslutet ska alla typer av beteenden som nämns ovan klassificeras som brott i alla EU-länder.
• EU-länderna ska fastställa straff för dessa brott, beroende på om det är personer eller organisationer som utför dem.
• Påföljderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. EU-länderna har en viss frihet i bedömningen av hur allvarligt ett brott är samt vilka påföljder som ska gälla och nivån på dessa påföljder.

Samarbete och utbyte av information

I rambeslutet fastställs också att EU-länderna ska bistå varandra i rättsliga förfaranden med anknytning till dessa brott. De ska också etablera kontaktpunkter eller använda befintliga mekanismer för att garantera att informationen om sådana brott kan delas.

Samarbete om bedrägeri och förfalskning i EU möjliggörs genom ett antal åtgärder, mekanismer, myndigheter och institutioner, däribland:

• instrument för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering,
• EU:s byrå för nät- och informationssäkerhet,
• Europeiskt straffrättsligt nätverk,
• Europol,
• Europeiska centralbanken,
• Eurojust.

VILKEN PERIOD GÄLLER BESLUTET FÖR?

Beslutet har tillämpats sedan den 2 juni 2001. EU-länderna måste införliva det i sin nationella lagstiftning senast den 2 juni 2003.

HUVUDDOKUMENT

Rådets rambeslut 2001/413/RIF av den 28 maj 2001 om bekämpning av bedrägeri och förfalskning som rör andra betalningsmedel än kontanter (EGT L 149, 2.6.2001, s. 1–4).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Europaparlamentets och rådet förordning (EU) nr 514/2014 av den 16 april 2014 om allmänna bestämmelser för asyl-, migrations- och integrationsfonden och om ett instrument för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering (EUT L 150, 20.5.2014, s. 112–142).

Rapporter

Rapport från kommissionen enligt artikel 14 i rådets rambeslut av den 28 maj 2001 om bekämpning av bedrägeri och förfalskning som rör andra betalningsmedel än kontanter (KOM(2004) 346 slutlig, 30.4.2004).

Rapport från kommissionen – Andra rapporten enligt artikel 14 i rådets rambeslut av den 28 maj 2001 om bekämpning av bedrägeri och förfalskning som rör andra betalningsmedel än kontanter (KOM(2006) 65 slutlig, 20.2.2006).

Senast ändrat 01.08.2016