Bestämmelser för att främja transporter på de inre vattenvägarna i EU

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Förordning (EG) nr 718/1999 om en politik för EU:s flottkapacitet inom inlandssjöfarten för att främja transporter på de inre vattenvägarna

Förordning (EG) nr 181/2008 om fastställande av vissa tillämpningsåtgärder för förordning (EG) nr 718/1999 om en politik för EU:s flottkapacitet inom inlandssjöfarten för att främja transporter på de inre vattenvägarna

Förordning (EU) nr 546/2014 om ändring av förordning (EG) nr 718/1999 om en politik för EU:s flottkapacitet inom inlandssjöfarten för att främja transporter på de inre vattenvägarna

VILKET SYFTE HAR FÖRORDNINGARNA?

I förordning (EG) nr 718/1999, tillsammans med förordning (EG) nr 181/2008 och förordning (EU) nr 546/2014, fastställs reglerna för en politik för EU:s flottkapacitet.
Reglerna syftar till att främja utveckling av hållbara och konkurrenskraftiga transporter på de inre vattenvägarna i EU.

VIKTIGA PUNKTER

Förordning (EG) nr 718/1999

Förordningen gäller fartyg som transporterar gods kommersiellt. Det finns flera undantag, till exempel för fartyg som enbart trafikerar Donau och för fartyg som uteslutande används för lagring av gods eller för muddring.
EU-länder som har en flotta på mer än 100 000 ton, och vars vattenvägar står i förbindelse med vattenvägar i andra EU-länder, skulle inrätta en fond för inlandssjöfarten (med separata reservfonder för torrlastfartyg*, tankfartyg* och skjutbogserare*).
Fonderna skulle förvaltas av nationella myndigheter och kunde användas i två situationer:
- I händelse av ”allvarliga marknadsstörningar” på marknaden för varutransport på inre vattenvägar (i den mening som avses i direktiv 96/75/EG).
- På enhällig begäran från de organisationer som företräder inlandssjöfarten. I början av 2014 hade dessa reservfonder aldrig använts.
Förordningen innehöll ursprungligen en regel om gammalt mot nytt. Detta innebar att en fartygsägare som ville ta nya fartyg i bruk var tvungen att antingen skrota gamla fartyg eller betala pengar. Denna regel slutade användas i och med förordning (EG) nr 411/2003 (som sedan dess har upphävts och ersatts av kommissionens förordning (EG) nr 181/2008 – se nedan). Den fick bara börja tillämpas på nytt i händelse av en sådan allvarlig marknadsstörning som avses i direktiv 96/75/EG, och kunde då eventuellt kombineras med åtgärder för strukturella förbättringar.

Förordning (EG) nr 181/2008

Förordning (EG) nr 181/2008 innehåller regler för hur förordning (EG) nr 718/1999 ska tillämpas. Här fastställs storleken på de särskilda bidrag som tas upp i förordning (EG) nr 718/1999 (artikel 7), kvoter för regeln ”gammalt mot nytt” och de praktiska arrangemangen för genomförandet av EU:s politik för flottkapacitet.

Ändringsförordning (EU) nr 546/2014

Genom ändringsförordning (EU) nr 546/2014 utökades omfattningen av åtgärderna i förordning (EG) nr 718/1999. Åtgärderna omfattar nu följande:

Att underlätta (t.ex. genom information) för transportörer inom inlandssjöfarten som lämnar branschen att få förtidspension eller övergå till andra jobb.
Att anordna yrkesutbildnings- eller omskolningsprogram för besättningsmedlemmar som lämnar branschen.
Att förbättra kvalifikationerna inom inlandssjöfarten och kunskaperna om logistik för att trygga yrkets utveckling och framtid.
Att uppmuntra fartygsägare som själva bedriver transport att gå samman i handelsföreningar och stärka de organisationer som företräder inlandssjöfarten på EU-nivå.
Att främja modernisering av fartygen för att förbättra arbetsvillkor och säkerhet.
Att främja innovation när det gäller fartyg och deras miljövänlighet.
Att uppmuntra användning av reservfonderna tillsammans med finansieringsinstrument såsom Horisont 2020 och Fonden för ett sammanlänkat Europa.

VILKEN PERIOD GÄLLER FÖRORDNINGARNA FÖR?

Förordning (EG) nr 718/1999 har gällt sedan den 29 april 1999.
Förordning (EG) nr 181/2008 har gällt sedan den 20 mars 2008.
Ändringsförordning (EU) nr 546/2014 har gällt sedan den 18 juni 2014.

BAKGRUND

Mer information finns här:

Inre vattenvägar (Europeiska kommissionen).

VIKTIGA BEGREPP

Torrlastfartyg: Fartyg som transporterar torr last (t.ex. spannmål).

Tankfartyg: Fartyg som transporterar flytande last (t.ex. olja).

Skjutbogserare: Fartyg som används för att bogsera andra fartyg, såsom pråmar, men inte för att transportera last.

HUVUDDOKUMENT

Rådets förordning (EG) nr 718/1999 av den 29 mars 1999 om en politik för gemenskapens flottkapacitet inom inlandssjöfarten för att främja transporter på de inre vattenvägarna (EGT L 90, 2.4.1999, s. 1).

Fortlöpande ändringar av förordning (EG) nr 718/1999 har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

Kommissionens förordning (EG) nr 181/2008 av den 28 februari 2008 om fastställande av vissa tillämpningsåtgärder för rådets förordning (EG) nr 718/1999 om en politik för reglering av gemenskapens flottkapacitet inom inlandssjöfarten för att främja transporter på de inre vattenvägarna (kodifierad version) (EUT L 56, 29.2.2008, s. 8).

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 546/2014 av den 15 maj 2014 om ändring av rådets förordning (EG) nr 718/1999 om en politik för gemenskapens flottkapacitet inom inlandssjöfarten för att främja transporter på de inre vattenvägarna (EUT L 163, 29.5.2014, s. 15).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Rådets direktiv 96/75/EG av den 19 november 1996 om system för befraktning och prissättning inom området nationella och internationella transporter av varor på inre vattenvägar inom gemenskapen (EGT L 304, 27.11.1996, s. 12).

Se den konsoliderade versionen.

Senast ändrat 02.10.2020