Investeringstjänster

Inom Europeiska unionen avregleras tillträdet till värdepappersbörser och marknader för finansiella instrument så att värdepappersföretag som är auktoriserade att tillhandahålla investeringstjänster i sitt eget hemland också kan göra detsamma i övriga medlemsländer.

RÄTTSAKT

Rådets direktiv 93/22/EEG av den 10 maj 1993 om investeringstjänster på värdepappersområdet [Se ändringsrättsakter].

SAMMANFATTNING

Direktivet är tillämpligt på alla värdepappersföretag. En del av direktivets bestämmelser är dock inte tillämpliga på kreditinstitut vilkas auktorisation omfattar en eller flera av de investeringstjänster som anges i direktivets bilaga.

Kriterier för att bevilja och återkalla auktorisation för värdepappersföretag i ursprungsmedlemsstaten. De behöriga myndigheterna i varje medlemsstat ska säkerställa att

• värdepappersföretaget förfogar över ett startkapital som är tillräckligt för den verksamhet som avses,
• de personer som leder företaget har gott anseende och tillräcklig yrkeserfarenhet,
• de personer som har ett kvalificerat innehav har tillräcklig kapacitet för detta.

Ansökan om auktorisation ska åtföljas av en verksamhetsplan. Medlemsstaterna ska bevilja eller avslå ansökan inom sex månader från det att en fullständig ansökan lämnats.

Införande av ett förfarande för ömsesidighet med tredje land. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om varje auktorisation av företag som direkt eller indirekt är dotterföretag till ett eller flera moderföretag med säte i tredje land eller om ett sådant moderföretag förvärvar ägarandelar i ett värdepappersföretag i gemenskapen i sådan omfattning att det senare blir dess dotterföretag.

Om kommissionen konstaterar att ett tredjeland inte beviljar värdepappersföretag med säte i gemenskapen effektivt marknadstillträde som är jämförbart med det som gemenskapen erbjuder värdepappersföretag från det landet får kommissionen inleda förhandlingar i syfte att uppnå jämförbara konkurrensmöjligheter för gemenskapens värdepappersföretag.

Tillsynen av ett värdepappersföretag åligger de behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten. Genomförandet och kontrollen av efterlevnaden av uppföranderegler faller dock under värdmedlemsstatens befogenheter, och denna ska vid tillämpandet av dessa regler respektera principen om det allmännas intresse.

Förslag om förändringar av kvalificerat innehav i ett värdepappersföretag ska meddelas tillsynsmyndigheten, så att denna kan bedöma om de nya andelsägarna har den kapacitet som krävs.

Värdepappersföretaget ska underrätta investerarna om vilket ersättningssystem som är tillämpligt. Förslag om harmonisering av de olika ersättningssystemen kommer att läggas fram snarast.

Värdepappersföretag med auktorisation i en annan medlemsstat ska ha rätt att marknadsföra sina tjänster med varje kommunikationsmedel som är tillgängligt i värdmedlemsstaten.

Medlemsstaterna ska se till att värdepappersföretag från andra medlemsstater inom sitt territorium får utöva den verksamhet de är auktoriserade för i sin ursprungsmedlemsstat genom etablering av en filial eller genom att tillhandahålla sina tjänster utan filial som mellanhand.

Värdmedlemsstaten ska låta ett värdepappersföretag som är auktoriserat i sin hemmedlemsstat etablera en filial eller tillhandahålla tjänster utan att ställa villkor om ny auktorisation, tillhandahållande av kapitaltillskott eller andra åtgärder med motsvarande verkan.

Under vissa omständigheter får en medlemsstat kräva att investeringstjänster utförs på en reglerad marknad. Värdepappersföretagen, oavsett om det rör sig om banker eller andra typer av företag, ska dock ha rätt att bli medlem i denna reglerade marknad.

Regler om uppgifter som ska lämnas och formaliteter som ska genomgås vid etablering av en filial eller vid tillhandahållande av tjänster i en värdmedlemsstat.

Förfarande som myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten eller värdmedlemsstaten ska följa då ett värdepappersföretag som etablerat en filial eller erbjuder tjänster inte följer de lagbestämmelser som gäller i värdmedlemsstaten.

Bilaga med definition av investeringsverksamhet, andra tjänster och finansiella instrument som omfattas av direktivets tillämpningsområde.

Genom direktiv 95/26/EG ändras detta direktiv så att alla de regler som styr informationsutbytet mellan myndigheter samordnas för hela den finansiella sektorn.

Genom direktiv 97/9/EG ändras detta direktiv genom att ett system för ersättning till investerare inrättas.

Genom direktiv 95/26/EG ändras detta direktiv så att reglerna om utbyte av information som omfattas av tystnadsplikt kan utvidgas till att också gälla myndigheter och organ i länder utanför EU som genom sin funktion bidrar till att stärka det finansiella systemet. Detta skall ske genom samarbetsavtal med landet i fråga. Den tidigare möjligheten att utbyta sådana uppgifter enbart med den behöriga myndigheten i länder utanför EU hade visat sig vara alltför begränsad.

Genom direktiv 2002/87/EG införs en särskild lagstiftning om tillsyn över finansiella konglomerat som komplement till sektorslagstiftningen för kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag. Därmed kommer de grundläggande tillsynskraven för homogena grupper som är verksamma i en enda sektor (bank-, försäkrings- eller investeringsverksamhet) att gälla också för finansiella konglomerat. Målet är dels att skydda konsumenterna, insättarna och investerarna, dels att göra finansmarknaden i EU mer dynamisk.

Från den 1 november 2007 upphävs direktiv 93/22/EEG genom direktiv 2004/39/EG (es de en fr) (se direktiv 2006/31/EG). Hänvisningar till det förra direktivet skall därefter uppfattas som gällande det senare.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Meddelande av den 14 november 2000 om tillämpningen av uppföranderegler enligt artikel 11 i direktivet om investeringstjänster 93/22/EEG [KOM(2000) 722 slutlig - Ej offentliggjort i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]. Dokumentet motsvarar ett av de mål som fastställts i Handlingsplanen för finansiella tjänster. Ett av de praktiska hindren för en väl fungerade marknad för överlåtbara värdepapper är den osäkerhet som råder över hur uppförandereglerna i artikel 11 ska tillämpas. I artikel 11 ges föreskrifter om relationerna mellan värdepappersföretagen och deras kunder. Kommissionen anser att man måste göra det lättare att tillhandahålla tjänster över gränserna och att Europaparlamentet, de nationella myndigheterna, tillsynsorgan och marknadsaktörer måste upplysas om vilken typ av ändringar av direktiv 93/22/EEG som kan komma att göras i framtiden.

Betingelserna för tillämpningen av artikel 11 har förändrats, efterhand som nya typer av investerare har kommit in på marknaden och företagen har utvecklat ny teknik. Dessutom måste man ta hänsyn till antagandet av det nya direktivet om e-handel som stadfäster principen om ursprungslandet i fråga om elektroniskt tillhandahållande av investeringstjänster till yrkesmässiga investerare.

När det gäller genomförandet av direktiv 93/22/EEG har alla medlemsstater följt det allmänna kravet att göra skillnad mellan yrkesmässiga investerare och mindre investerare, men det sätt på vilket de gör detta varierar kraftigt från en medlemsstat till en annan. De tjänster som tillhandahålls yrkesmässiga investerare bör täckas av uppföranderegler i det land där tjänsteleverantören har sitt säte (ursprungsland). För mindre investerare skulle däremot lokala uppföranderegler som fastställts av myndigheterna i värdlandet kunna gälla. Det skulle dessutom vara logiskt att det är myndigheten i det land där ett företags filial är belägen som ska vara behörig att övervaka relationen mellan filialen och dess kunder (både mindre och yrkesmässiga). Kommissionen anser vidare att man bör inrätta det gemensamma system för kategorisering av yrkesmässiga investerare som de nationella tillsynsmyndigheterna enats om inom ramen för FESCO (Forum for European Securities Commissions).

För närvarande använder medlemsstaterna olika kriterier för att bestämma "var tjänsterna tillhandahållits" trots att det är där kontrollen av hur uppförandereglerna efterlevs ska utövas. Dessutom tillämpas inhemska regler på gränsöverskridande tjänster trots att uppförandereglerna i tjänsteleverantörens hemland redan ger motsvarande skydd.

Meddelande av den 15 november 2000 om översyn av direktivet om investeringstjänster [KOM(2000) 729 slutlig - ej offentliggjort i Europeiska gemenskapernas officiella tidning].

Kommissionen anser att det krävs en modernisering av den rättsliga ramen med tanke på den tekniska utvecklingen av börser och avräknings- och betalningssystem och mot bakgrund av eurons införande och den nya tekniken. Med meddelandet inleds ett brett samråd med alla berörda parter om hur man bäst ska kunna uppdatera direktiv 93/22/EEG. Exempelvis bör det enda passet för investeringsföretag räcka till för transaktioner mellan yrkesmässiga företag och skulle kunna utsträckas till att gälla för tjänster som tillhandahålls mindre investerare. När det gäller organisationen av börser och avräkningssystem skulle det vara lämpligt att tillämpa gemensamma principer på handelssystemen, inklusive de nya elektroniska systemen.

Den 3 april 2001 antog Europaparlamentet en resolution om detta meddelande [Europeiska gemenskapernas officiella tidning C 21, 24.1.2002].

Kommissionen inledde en andra samrådsrunda om det här initiativet den 22 april 2002.

Senast ändrat den 09.08.2006