I detta direktiv fastställs minimikrav på information om och genomförande av gränsöverskridande överföringar för att främja snabba, tillförlitliga och billiga penningöverföringar mellan alla EU-länderna.

Europaparlamentets och rådets direktiv 97/5/EG av den 27 januari 1997 om gränsöverskridande betalningar [Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 43 av den 14 februari 1997].

Detta direktiv gäller gränsöverskridande överföringar. Lagstiftningen på detta område utökades nyligen genom förordning (EG) nr 2560/2001 ( (ES) (DE) (EN) (FR)) om gränsöverskridande betalningar, dvs. gränsöverskridande överföringar, gränsöverskridande elektroniska betalningstransaktioner och gränsöverskridande checkar.

Direktiv 97/5/EG gäller gränsöverskridande överföringar (i det direktivet kallade betalningar, se nedan direktivets definition av gränsöverskridande betalningar) i medlemsländernas valutor och i euro på högst motsvarande 50 000 euro.

I direktivet definieras en gränsöverskridande betalning som en betalning som utförs av ett institut (bank osv.) i ett medlemsland på en beställares initiativ i syfte att överföra en summa pengar till en betalningsmottagare i ett finansinstitut i ett annat medlemsland.

Instituten ska informera sina kunder om villkoren för gränsöverskridande överföringar. Denna information ska innehålla följande:

När instituten utfört eller mottagit en gränsöverskridande överföring ska de ge sina kunder följande information:

Om beställaren har specificerat att avgifterna för den gränsöverskridande överföringen helt eller delvis ska debiteras betalningsmottagaren, ska han informeras om detta av det institut han anlitar.

När det gäller en gränsöverskridande överföring vars specifikationer är angivna ska institutet, på kundens begäran, förbinda sig i fråga om:

Beställarens institut ska utföra den gränsöverskridande överföringen inom den tid som man kommit överens med beställaren om. Om den överenskomna tiden inte respekteras, eller om man inte kommit överens om en tid och beloppet fem bankdagar efter acceptdag för betalningsordern inte krediteras betalningsmottagarens konto i det institut som han anlitat, ska beställaren få ersättning från det institut han anlitat.

Det institut som betalningsmottagaren anlitat ska göra det överförda beloppet tillgängligt för betalningsmottagaren inom den tid man kommit överens om. Om den överenskomna tiden inte respekteras, eller om man inte kommit överens om en tid och beloppet inte krediterats mottagarens konto vid slutet av den bankdag som följer efter den dag som beloppet krediterats det institut som betalningsmottagaren anlitat, ska betalningsmottagarens institut gottgöra denne.

Om det institut som beställaren anlitat kan bevisa att förseningen beror på beställaren ska ingen ersättning betalas ut. Detsamma gäller om det institut som betalningsmottagaren anlitat kan bevisa att förseningen beror på betalningsmottagaren.

Det institut som beställaren anlitat, eventuella förmedlande institut och det institut som betalningsmottagaren anlitat är från acceptdag för betalningsordern skyldiga att genomföra överföringen till dess fulla belopp, om inte beställaren har specificerat att omkostnaderna för den gränsöverskridande överföringen helt eller delvis ska debiteras betalningsmottagaren.

När det institut som beställaren anlitat eller ett förmedlande institut har gjort avdrag från betalningsbeloppet, är beställarens institut, om beställaren så kräver, skyldigt att överföra det avdragna beloppet till betalningsmottagaren, utan något avdrag och för egna medel, om inte beställaren begär att beloppet ska krediteras dennes konto.

När det institut som betalningsmottagaren anlitat inte har fullgjort sin skyldighet att utföra den gränsöverskridande överföringen i överensstämmelse med beställarens instruktioner, är detta institut skyldigt att med egna medel kreditera mottagaren det felaktigt avdragna beloppet.

Om det institut som beställaren anlitat har accepterat en betalningsorder och det överförda beloppet inte krediterats det institut som betalningsmottagaren anlitat, är beställarens institut skyldigt att kreditera denne för hela beloppet eller högst 12 500 euro, om betalningsbeloppet överstiger denna summa, plus ränta och de kostnader som beställaren haft för överföringen.

Om en gränsöverskridande överföring inte har genomförts av ett förmedlande institut som valts av det institut som betalningsmottagaren anlitat är det sistnämnda institutet skyldigt att ställa detta belopp, dock högst 12 500 euro, till betalningsmottagarens förfogande.

Om ett förmedlande institut som valts av beställaren inte har genomfört en gränsöverskridande överföring eller om överföringen inte genomförts på grund av att beställaren har gett sitt institut felaktiga eller ofullständiga instruktioner, ska det sistnämnda institutet och övriga institut som medverkat i transaktionen bemöda sig om att betala tillbaka beloppet.

De institut som medverkar vid genomförandet av en gränsöverskridande överföring kan åberopa force majeure för att befria sig från skyldigheterna i direktivet.

Direktivet är ett led i de framsteg som uppnåtts i samband med genomförandet av den inre marknaden, och med tanke på genomförandet av den ekonomiska och monetära unionen bidrar det till att säkra snabba, tillförlitliga och billiga gränsöverskridande överföringar inom gemenskapen. I detta avseende fastställs minimikrav på information om och genomförande av gränsöverskridande överföringar. Direktivet gäller bara gränsöverskridande överföringar medan förordning (EG) nr 2560/2001 ( (ES) (DE) (EN) (FR)) mer generellt gäller gränsöverskridande betalningar.

HÄNVISNINGAR

Rättsakt	Dag för ikraftträdande	Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna	Europeiska unionens officiella tidning
Direktiv 97/5/EG	14.2.1997	14.8.1999	EGT L 43, 14.2.1997

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning av den 26 juli 2005 om information om betalaren som skall åtfölja överföringar av medel [KOM(2005) 343 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska unionens officiella tidning].

Genom förslaget införs bestämmelser som ska göra det möjligt att spåra överföringar av medel och som ska gälla alla betalningsleverantörer som ingår i betalningskedjan. Detta förslag till förordning syftar till att i EU:s lagstiftning införliva den särskilda rekommendationen nr VII gällande överföringar på elektronisk väg (SR VII) (FR) som utarbetats av arbetsgruppen för finansiella åtgärder mot penningtvätt (FATF) (EN) (FR). Arbetsgruppen är ett mellanstatligt organ som både på nationell och internationell nivå ska utarbeta och främja strategier för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism.

Enligt förslaget måste betalarens betalningsleverantör se till att överföringarna åtföljs av fullständig, riktig och användbar information om betalaren. Betalningsmottagarens betalningsleverantör ska rapportera misstänkta transaktioner till de myndigheter som ansvarar för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism.

Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet, antagen den 29 november 2002, om tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 97/5/EG av den 27 januari 1997 om gränsöverskridande betalningar [KOM(2002) 663 - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning].

I rapporten beskrivs hur direktivets bestämmelser genomförts i medlemsländerna, både när gäller det juridiska införlivandet i den nationella lagstiftningen och bankväsendets konkreta tillämpning av dem i medlemsländerna.

- Alla medlemsländer har införlivat direktiv 97/5/EG på ett tillfredsställande sätt. Några smärre problem återstår dock för vissa medlemsländer. De har inte till fullo infört direktivets krav om de uppgifter som ska lämnas före och efter överföringarna eller bestämmelserna om ändamålsenliga och effektiva förfaranden för reklamationer och besvär.

- Rent praktiskt är situationen i fråga om gränsöverskridande överföringar i de olika medlemsländerna däremot långt ifrån tillfredsställande. Tidsåtgången för att genomföra överföringar är visserligen acceptabel, men många problem finns kvar, exempelvis det bestående bruket att ta ut dubbla avgifter, den bristande informationen till kunderna och oviljan hos vissa kreditinstitut att kompensera för försenade betalningar eller att betala tillbaka olagliga avgifter eller ersätta överföringar som inte nått sin mottagare.

Med utgångspunkt i en av de förbättringar som införts genom förordningen om gränsöverskridande betalningar, nämligen principen att ingen åtskillnad får göras mellan gränsöverskridande och inhemska överföringar, går man i rapporten igenom de andra förbättringar som krävs i fråga om gränsöverskridande överföringar. Kommissionen föreslår ändringar i direktivet i syfte att förbättra genomförandet av sådana överföringar. För att åstadkomma en mer sammanhängande och heltäckande lagstiftning om betalningar förespråkas i rapporten att alla bestämmelser om detaljistbetalningar på den inre marknaden sammanförs och att man strävar mot att utarbeta en enda rättsakt på detta område.

Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet av den 31 januari 2000 om detaljistbetalningar på den inre marknaden [KOM(2000) 36 - Ej offentliggjort i Europeiska gemenskapernas officiella tidning].

I meddelandet skriver kommissionen att eurons införande måste åtföljas av effektiva, säkra och billiga tjänster för detaljistbetalningar på den inre marknaden. Kommissionen vill att infrastrukturerna för att genomföra gränsöverskridande betalningar förbättras, eftersom denna typ av betalningar tar mycket längre tid än inhemska elektroniska överföringar. Kommissionen kräver att skillnaderna i avgifter för betalningar med betalkort i hemlandet och utomlands försvinner. Kommissionen kräver även bättre information till betalkortsinnehavare.