System för garanti av insättningar

Europeiska unionen avser att skydda insättarna i alla kreditinstitut och säkerställa stabiliteten i banksystemet som helhet.

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994 om system för garanti av insättningar [Se ändringsrättsakt(er)].

SAMMANFATTNING

Garanti av insättningar * är ett nödvändigt steg i färdigställandet av den gemensamma marknaden och ett oundgängligt komplement till systemet för övervaking av kreditinstitut * på grund av den solidaritet den skapar mellan alla institut på en viss finansiell marknad ifall en av dem inte skulle kunna infria sina plikter.

Harmonisering

Harmoniseringen ska säkerställa att det, så snabbt som möjligt, sker en utbetalning enligt garantin som beräknas enligt en harmoniserad nivå. Systemet för garanti av insättningar bör träda i funktion så snart insättningarna blir indisponibla.

Direktivet tvingar i princip alla kreditinstitut att ansluta sig till ett system för garanti av insättningar.

Följande ska inte omfattas av återbetalning från garantisystem: vissa insättningar och alla instrument som omfattas av definitionen av "kapitalbas" för kreditinstitut.

Direktivet kräver att alla medlemsstater inrättar och officiellt erkänner ett eller flera system för garanti av insättningar på sitt territorium. En medlemsstat kan dock, om vissa villkor uppfylls, varav ett ska vara ett likvärdigt skydd för insättarna, undanta ett kreditinstitut från att ansluta sig till ett system för garanti av insättningar, om detta institut är del av ett system med syftet att säkerställa funktionen hos de kreditinstitut som är medlemmar.

Direktivet preciserar det förfarande som ska följas ifall ett kreditinstitut inte uppfyller de skyldigheter som åligger det som medlem i systemet för garanti av insättningar; de behöriga myndigheterna ska vidta lämpliga åtgärder, inklusive sanktioner som kan gå så långt som att dra tillbaka ett kreditinstituts auktorisation, för att säkerställa att detta uppfyller sina skyldigheter.

De system för garanti av insättningar som inrättats och officiellt erkänts i en medlemsstat ska omfatta insättare hos kreditinstitutets filialer * i andra medlemsstater.

Om en auktorisation återkallas, fortsätter insättningar som redan gjorts vid tidpunkten för återkallandet att vara täckta av systemet för garanti.

Filialer som inrättats av ett kreditinstitut som har sitt huvudkontor utanför gemenskapen ska ha en täckning (och få information) som motsvarar den som föreskrivs i detta direktiv. Som standard, ska värdmedlemsstaten föreskriva att de ansluter sig till ett system för garanti av insättningar på dess territotium. Dess filialer ska dock informera insättare som gjort eller som avser göra insättningar om de åtgärder som vidtagits för att garantera deras insättningar.

Beloppet för för garantin för insättningar

Medlemsstaterna ska säkerställa att varje insättares sammanlagda insättningar skall täckas upp till minst 50 000 euro i händelse insättningarna blir indisponibla. Direktivet föreskriver att medlemsstaterna fastställer detta belopp till 100 000 euro innan 31 december 2010, om inte kommissionen reserverar sig i rapporten som den ska lägga fram i december 2009.

Kommissionen kan anpassa dessa belopp beroende på inflation i Europeiska unionen, genom att hänvisa till harmoniserade konsumentprisindex.

Garantins förmånstagare

Om inte insättaren är faktiskt berättigad till de belopp som finns innestående på ett konto, skall den person som är faktiskt berättigad täckas av garantin; om flera personer är faktiskt berättigade, skall hänsyn tas till vars och ens andel. Detta gäller inte företag för kollektiva investeringar.

Tillgängliga uppgifter

Direktivet specificerar vilka uppgifter som skall finnas tillgängliga för insättarna. Dessa uppgifter ska innefatta bestämmelserna i systemet för garanti för insättning eller andra tillämpliga åtgärder, inklusive beloppet och utsträckningen av den täckning som ges av systemet för garanti för insättningar. Ifall en insättning inte omfattas av systemet för garanti för insättningar, ska insättaren informeras om detta av kreditinstitutet. De uppgifter som tillhandahålls ska vara klara och tydliga.

Insättaren ska på begäran få information om villkoren för kompensation.

Tidsfrister

Tidsfristen för betalning av vederbörligen styrkta skulder är tre månader (tjugo arbetsdagar från slutet av 2010) från och med det datum då de behöriga myndigheterna konstaterat indisponibilitet. Denna tidsfrist som som mest är sex månader (tio arbetsdagar från slutet av 2010) kan förlängas under särskilda omständigheter och för enskilda fall.

Övervakning

Kommissionen ska innan slutet av 2009 lägga fram en rapport som behandlar följande frågor:

• effekten av avsaknad av harmonisering av finansieringsmekanismerna för systemen för garanti av insättning vid en gränsöverskridande kris;
• lämpligheten och formerna för att ge en fullständig garanti för vissa tillgodohavanden på konton;
• de eventuella modeller som möjliggör att avgöra bidragen i förhållande till riskerna;
• de praktiska konsekvenserna av ett eventuellt inrättande av ett gemenskapssystem för garanti av insättningar;
• effekten av avsaknad av harmoniserad lagstiftning om kompensation i de fall då en insättares skulder dras av från fordran;
• effekten av harmonisering av produktfältet och insättare som omfattas;
• förhållandet mellan systemen för garanti av insättning och andra medel för återbetalning till insättare.

Bakgrund

Direktiv 94/19/EG möjliggör för sparare att omfattas av ett grundläggande skydd av deras insättningar. Den finanskris som började i oktober 2008 skapade många osäkerheter om garantin för insättningar. Det är därför viktigt att förstärka detta skydd genom att höja nivån för minimigarantin och genom att lägga grunden till ett gemenskapssystem för garanti för insättningar.

Senast ändrat den 08.06.2009