Skydd mot kemikalier (Stockholmskonventionen)
SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:
Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar
Beslut 2006/507/EG – ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av Stockholmskonventionen
VILKET SYFTE HAR KONVENTIONEN OCH BESLUTET?
- Det globala avtalet syftar till att skydda människors hälsa och miljön från de skadliga effekterna av långlivade organiska föroreningar* (POP). Det begränsar, och slutligen eliminerar, deras avsiktliga eller oavsiktliga produktion, användning, handel, frisläppande och lagring.
- Genom rådets beslut ger EU sitt rättsliga godkännande till konventionen.
VIKTIGA PUNKTER
Enligt konventionen måste signatärstaterna
- hantera avsiktlig produktion och användning av långlivade organiska föroreningar genom att
- eliminera produktionen, användningen, importen och exporten av kemikalier upptagna i bilaga A,
- begränsa produktionen och användningen av kemikalier upptagna i bilaga B,
- säkerställa att kemikalier upptagna i bilagorna A och B endast importeras för en tillåten användning och kan omhändertas på ett miljövänligt sätt,
- föra ett offentligt tillgängligt register som innehåller alla nationella undantag från de allmänna förbud och restriktioner som anges i de två bilagorna,
- ta itu med oavsiktlig produktion och användning av långlivade organiska föroreningar genom att
- inom två år från det att konventionen trätt i kraft upprätta ett detaljerat handlingsprogram för att minimera användningen av, och i slutändan eliminera, kemikalier upptagna i bilaga C,
- minska eller eliminera lager och avfall genom att
- utveckla strategier för att identifiera lager som innehåller kemikalier upptagna i bilagorna A eller B samt produkter och artiklar som används och som innehåller eller är förorenade av kemikalier som är upptagna i alla tre bilagorna (A, B och C),
- hantera lager på ett säkert, effektivt och miljömässigt godtagbart sätt,
- se till att allt avfall behandlas, insamlas, transporteras och lagras på rätt sätt,
- bortskaffa avfall på ett sådant sätt att alla föroreningar antingen förstörs eller inte kan återanvändas eller, om detta inte är möjligt, på miljövänligast möjliga sätt,
- upprätta genomförandeprogram (som uppdateras vid behov) inom två år efter det att konventionen trätt i kraft; i dessa fastställs hur signatärstaterna kommer att uppfylla sina åtaganden, samarbeta med partner, inbegripet globala, nationella, regionala och subregionala organisationer, och samråda med nationella intressenter,
- utbyta relevant information, via konventionens sekretariat, om minskning eller eliminering av långlivade organiska föroreningar och om möjliga godtagbara alternativ,
- främja information till allmänheten, allmänt medvetande och utbildning bland beslutsfattare och allmänheten, särskilt kvinnor och barn, och underlätta utbildning för nyckelpersonal,
- uppmuntra eller genomföra lämplig nationell och internationell forskning, utveckling, övervakning och motsvarande samarbete om långlivade organiska föroreningar,
- vid rätt tidpunkt lämna lämpligt tekniskt bistånd, och vid behov ekonomiskt stöd, till utvecklingsländer och övergångsekonomier,
- anslå den finansiering och ge de incitament som krävs för att uppnå nationella åtaganden,
- rapportera till alla andra signatärstater (via partskonferensen – se nedan) om de åtgärder som vidtagits, och deras inverkan, för att genomföra åtagandena enligt konventionen,
- regelbundet förse konventionens sekretariat med
- uppgifter om den totala produktionen, importen och exporten av var och en av kemikalierna i bilagorna A och B eller en skälig uppskattning av dessa uppgifter,
- en förteckning över de länder från eller till vilka varje substans har importerats eller exporterats.
Genom konventionen upprättas
- partskonferensen, som omfattar alla signatärstater – denna
- håller regelbundna möten och extra möten vid behov,
- granskar ständigt genomförandet av konventionen,
- får upprätta undergrupper som den anser vara nödvändiga,
- samarbetar med internationella organisationer och internationella organ samt icke-statliga organ,
- upprättar en granskningskommitté för långlivade organiska föroreningar bestående av sakkunniga som utsetts av regeringarna,
- beslutar om godkännande av ett förslag om att en kemikalie ska tas upp i förteckningarna i bilagorna A, B eller C,
- bedömer konventionens effektivitet, första gången fyra år efter att den trätt i kraft och regelbundet därefter,
- antar åtgärder för att fastställa och hantera fall av bristande efterlevnad och eventuella ändringsförslag till konventionen,
- ett sekretariat, vars administrativa uppgifter utförs av exekutivdirektören för Förenta nationernas miljöprogram.
Alla signatärstater får frånträda konventionen tre år efter det att den har trätt i kraft, med ett års skriftlig uppsägningstid.
EU uppfyller sina åtaganden enligt konventionen genom att anta
SEDAN NÄR GÄLLER KONVENTIONEN?
Konventionen trädde i kraft den 17 maj 2004.
BAKGRUND
- Protokollet till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar om långlivade organiska föroreningar var det första rättsligt bindande fördraget som syftade till att minska och eliminera långlivade organiska föroreningar. Det trädde i kraft den 17 maj 2004.
- Stockholmskonventionen omfattade ursprungligen tolv långlivade organiska föroreningar. Nya kemikalier har sedan dess tillkommit, och 22 stycken finns nu upptagna i bilaga A, enligt vilken deras produktion eller användning förbjuds, utom när det finns allmänna eller särskilda undantag. Enligt bilaga B begränsas kraftigt produktionen och användningen av DDT, ett bekämpningsmedel som används i många utvecklingsländer.
- Konventionen öppnades för undertecknande i Stockholm den 23 maj 2001. I maj 2017 hade den ratificerats av 181 parter.
- Mer information finns här:
VIKTIGA BEGREPP
Långlivade organiska föroreningar: Kemiska substanser som används i bekämpningsmedel och industriella processer. De förblir aktiva i många år, sprids långväga, bioackumuleras
* och utgör en fara för människors hälsa och miljön.
Bioackumulera: att koncentreras i en levande organism.
HUVUDDOKUMENT
Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar (EUT L 209, 31.7.2006, s. 3).
Rådets beslut 2006/507/EG av den 14 oktober 2004 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar (EUT L 209, 31.7.2006, s. 1).
ANKNYTANDE DOKUMENT
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1021 av den 20 juni 2019 om långlivade organiska föroreningar (omarbetning) (EUT L 169, 25.6.2019, s. 45).
Fortlöpande ändringar av förordning (EU) 2019/1021 har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.
Rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om översynen och uppdateringen av Europeiska unionens andra genomförandeplan i enlighet med artikel 8.4 förordning nr 850/2004 om långlivade organiska föroreningar (COM(2018) 848 final, 4.1.2019).
Protokoll till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar om långlivade organiska föroreningar (EUT L 81, 19.3.2004, s. 37).
Rådets beslut 2004/259/EG av den 19 februari 2004 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av protokollet till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar om långlivade organiska föroreningar (EUT L 81, 19.3.2004, s. 35).
Senast ändrat 04.09.2020