Återtagandeavtal med Ryssland

Beslutet av den 19 april 2007 gäller ingåendet av ett avtal mellan Europeiska gemenskapen och Ryssland. Genom avtalet fastställs hur återtagande ska gå till mellan de två parterna.

Det kompletterar ett annat beslut som gäller ett avtal om underlättande av visering.

RÄTTSAKT

Rådets beslut 2007/341/EC av den 19 april 2007 om ingåendet av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Ryska federationen om återtagande.

SAMMANFATTNING

Detta beslut handlar om ett återtagandeavtal * mellan Europeiska gemenskapen och Ryssland. Avtalet finns i en bilaga till beslutet. Avtalet gäller inte Danmark.

Återtagandeskyldighet

Ryssland ska, efter ansökan av en medlemsstat, återta alla personer som inte, eller inte längre, uppfyller gällande villkor för inresa, vistelse eller bosättning under förutsättning att det har fastställts att denna person är rysk medborgare.

Medborgarskap kan fastställas med hjälp av minst ett av de dokument som förtecknas i en bilaga till avtalet, också om dess giltighetstid har löpt ut. Om inte något av de dokument som förtecknas i bilagorna till avtalet kan företes ska Rysslands eller den berörda medlemsstatens behöriga diplomatiska eller konsulära ombud, ordna så att den person som ska återtas utan otillbörligt dröjsmål utfrågas i syfte att fastställa hans eller hennes medborgarskap.

Ryssland ska återta alla tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som inte, eller inte längre, uppfyller gällande villkor för inresa, vistelse eller bosättning under förutsättning att det kan styrkas att denna person

Skyldigheten i fråga om återtagande är inte tillämplig om

Bevisen för skälen till återtagande kan lämnas genom minst ett av de dokument som räknas upp i bilagan till avtalet.

På samma sätt gäller medlemsstaternas skyldighet också enligt reglerna som nämns i punkterna 2-6.

Under tre år efter det att avtalet har trätt i kraft gäller återtagandeskyldigheten för statslösa personer och medborgare från tredjeländer med vilka Ryssland har ingått bilaterala avtal om återtagande.

Återtagandeförfarande

För varje överföring av en person krävs att en ansökan om återtagande överlämnas till den anmodade staten *. Genom undantag ska det inte behövas någon ansökan när den person som ska återtas innehar ett giltigt nationellt pass och, om så är nödvändigt, en giltig visering eller ett giltigt uppehållstillstånd.

Om en person har gripits i en region nära gränsen i den begärande staten efter att olagligen ha passerat gränsen direkt från den anmodade staten kan den begärande staten inge en ansökan om återtagande inom två arbetsdagar efter gripandet av personen (s.k. påskyndat förfarande).

Alla ansökningar om återtagande ska innehålla följande information:

Ansökan om återtagande ska inges till den anmodade statens behöriga myndighet senast inom 180 kalenderdagar från den dag då den begärande statens behöriga myndighet fick kännedom om att den berörda personen inte, eller inte längre uppfyller de villkor som gäller för inresa, vistelse eller bosättning.

En ansökan om återtagande måste besvaras senast inom 25 kalenderdagar och tidsfristen kan på begäran förlängas med upp till 60 kalenderdagar. En ansökan om återtagande som ingivits enligt det påskyndade förfarandet måste besvaras inom två arbetsdagar.

När dessa tidsfrister löper ut ska det anses att samtycke till återtagandet har getts.

Skäl ska anges för avslag på en ansökan om återtagande.

Den berörda personen ska överföras inom 90 dagar vid ett positivt beslut. I påskyndande förfaranden ska den berörda personen överföras inom två arbetsdagar.

Om den anmodade staten har lämnat ett positivt svar på ansökan om återtagande av en medborgare från den egna staten ska det diplomatiska eller konsulära ombudet utan dröjsmål utfärda det resedokument som är nödvändigt för den berörda personens återresa. Resedokumentet ska ha en giltighetstid på 30 kalenderdagar.

Vid återtagande av statslösa personer och tredjelandsmedborgare ska den begärande medlemsstaten förse den berörda personen med ett resedokument som erkänns av den anmodade staten. Detta dokument ska om den begärande staten är en medlemsstat upprättas i enlighet med det enhetligt utformade resedokument som fastställs i rådets rekommendation av den 30 november 1994.

Innan en person överförs skall de ryska myndigheterna och den berörda medlemsstaten bestämma dag för överföringen, gränsövergångsställe och eventuell eskort. Alla transportmedel är tillåtna. Återsändande med flyg får ske med både reguljärt flyg och charterflyg.

Alla transportkostnader som uppkommer i samband med återtagande och transitering fram till den begärande statens gränsövergångsställe ska täckas av den anmodade staten.

Slutbestämmelser

Detta avtal påverkar inte de rättigheter och skyldigheter som härrör från internationell rätt, bland annat Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 om flyktingars rättsliga ställning och Europeiska konventionen av den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Parterna ska inrätta en gemensam kommitté för återtagande som särskilt ska ha till uppgift att övervaka tillämpningen av detta avtal, besluta om de arrangemang som behövs för att det ska kunna tillämpas enhetligt och att föreslå ändringar i det.

Ryssland och medlemsstaterna ska ingå tillämpningsprotokoll bland annat om behöriga myndigheter, gränsövergångsställen, kommunikationsspråk, formerna för återtagande enligt det påskyndade förfarandet, villkoren för överföringar med eskort, och andra bevismedel än de som nämns i avtalet.

Detta avtal träder i kraft den första dagen i den andra månaden efter den dag då de avtalsslutande parterna till varandra anmäler att ratificerings- eller godkännandeförfarandena är avslutade. Sedan detta förfarande hade avslutats, trädde avtalet i kraft den 1 juni 2007.

Bakgrund

Detta avtal är det femte gemenskapsavtalet om återtagande som har ingåtts med tredjeland. Övriga avtal gäller Hongkong, Macao, Sri Lanka och Albanien.

Detta beslut antogs samtidigt som ett beslut om ingående av ett avtal med Ryssland om förenklat utfärdande av viseringar. Dessa två avtal ingår i inrättandet av "fyra gemensamma områden" mellan EU och Ryssland där ett av dem är ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. Dessa avtal är en uppföljning av den gemensamma deklarationen av den 31 maj 2003 som antogs vid toppmötet i St. Petersburg och i vilken EU och Ryssland kom överens om att i tid avsluta förhandlingarna om ett återtagandeavtal.

Rättsaktens nyckelbegrepp

Hänvisningar

Rättsakt

Dag för ikraftträdande - Datum då rättsakten upphör att gälla

Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna

Europeiska unionens officiella tidning

Beslut 2007/341/EG

19.04.2007

-

EUT L 129, 17.5.2007

Senast ändrat den 18.08.2010