Oskrivna källor till EU-rätten: den subsidiära rätten
SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:
Artikel 19 i fördraget om Europeiska unionen
VILKET SYFTE HAR ARTIKEL 19 I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN?
- I artikel 19 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) beskrivs vad Europeiska unionens domstol (EU-domstolen) har för roll och sammansättning.
- Den utgör den rättsliga grunden för den subsidiära rätten genom att EU-domstolen utses till den domstol som slutligen säkerställer att EU-lagstiftningen tolkas och tillämpas korrekt, både i ärenden där talan väcks direkt inför den och vid begäranden om förhandsavgöranden* (för mer information se sammanfattningen av Mål om förhandsavgörande).
VIKTIGA PUNKTER
Vad innebär subsidiär rätt?
Vilka är de subsidiära rättskällorna?
- De subsidiära rättskällorna innefattar rättspraxis* från EU-domstolen, internationell rätt* och de allmänna rättsprinciperna. Dessa tre källor flyter in i varandra.
- Rättspraxis från EU-domstolen
- När EU-domstolen tolkar lagstiftningen behöver den ofta vara kreativ för att fylla ut de luckor som den primära eller sekundära lagstiftningen lämnar.
- Dess domar ger en officiell och juridiskt bindande tolkning av EU-lagstiftningen och hänvisas därför till som en rättskälla (även av EU-domstolen själv).
- Internationell rätt
- Internationell rätt (däribland internationella avtal som sluts av EU och EU-länderna) används av EU-domstolen när den utvecklar sin rättspraxis, i den mån dess regler är tillämpliga på EU och inte är oförenliga med EU:s särskilda struktur.
- Utöver EU:s och EU-ländernas juridiska åtaganden är internationell rätt också en källa till inspiration för EU-domstolen när den utformar allmänna rättsprinciper.
- De allmänna rättsprinciperna
- De allmänna rättsprinciperna har utvecklats ur EU-domstolens rättspraxis, och med hjälp av dem har domstolen fastställt regler på olika områden som inte tas upp i fördragen.
- Allmänna EU-rättsprinciper kan vara gemensamma för samtliga EU-länders nationella rättssystem och förenliga med EU:s mål eller specifika för EU, även om de är inspirerade av principer som bara finns med i vissa nationella rättssystem.
Grundläggande rättigheter
- Grundläggande rättigheter (artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget)) är en särskild kategori av rättskälla som är
- delvis primär – i artikel 6.1 i EU-fördraget erkänns att Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna har samma rättsliga värde som fördragen,
- delvis subsidiär – i artikel 6.3 i EU-fördraget erkänns att ”de grundläggande rättigheterna, såsom de garanteras i europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och såsom de följer av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner” är allmänna principer i EU-rätten.
VIKTIGA BEGREPP
Förhandsavgörande: ett avgörande av Europeiska unionens domstol som svar på en fråga från en nationell domstol om hur EU-lagstiftning ska tolkas eller gälla, vilket därmed bidrar till en enhetlig tillämpning av den lagstiftningen.
Rättspraxis: lagstiftning som fastställts genom domar i tidigare mål.
Internationell rätt: den uppsättning regler som styr de juridiska relationerna mellan stater eller nationer.
HUVUDDOKUMENT
Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionen – Avdelning III – Institutionella bestämmelser – Artikel 19 (EUT C 202, 7.6.2016, s. 27).
ANKNYTANDE DOKUMENT
Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – Första delen – Principerna – Avdelning I – Unionens befogenhetskategorier och befogenhetsområden – Artikel 6 (EUT C 202, 7.6.2016, s. 52).
Senast ändrat 12.03.2018