Internationella avtal: EU:s antagandeförfaranden

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Artikel 218 i EUF-fördraget – EU:s förfaranden för antagande av internationella avtal

SAMMANFATTNING

VILKET SYFTE HAR ARTIKELN?

• I artikel 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) fastställs EU-institutionernas förfaranden och befogenheter när det gäller förhandlingarna om och antagandet av avtal mellan EU och länder utanför EU eller internationella organisationer.

VIKTIGA PUNKTER

I artikeln anges respektive befogenheter för rådet, Europeiska kommissionen eller unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europaparlamentet och Europeiska unionens domstol i samband med antagandet av internationella avtal.

I allmänhet har rådet befogenhet att inleda förhandlingar, utfärda förhandlingsdirektiv och underteckna och ingå avtal.

Kommissionen (eller unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik när det gäller frågor som rör den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken) lägger fram rekommendationer för rådet om att inleda förhandlingar om ett avtal.

Europaparlamentets godkännande krävs innan rådet kan sluta vissa typer av avtal, bland annat

• associeringsavtal,
• avtal om EU:s anslutning till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen),
• avtal som har betydande budgetmässiga följder för EU,
• avtal som skapar en särskild institutionell ram (exempelvis när det genom avtalen inrättas en gemensam kommitté med beslutsrätt),
• avtal som gäller områden som omfattas av det ordinarie lagstiftningsförfarandet eller det särskilda lagstiftningsförfarandet om Europaparlamentets godkännande krävs.

I samband med alla andra typer av avtal måste Europaparlamentet höras.

På begäran av ett EU-land, rådet, kommissionen eller parlamentet kan domstolen avge ett yttrande om huruvida ett planerat avtal är förenligt med EU:s fördrag.

Rådet kan besluta med kvalificerad majoritet förutom på områden där enhällighet normalt sett krävs, exempelvis när det gäller avtal som rör EU:s anslutning till Europakonventionen.

VILKEN PERIOD GÄLLER ARTIKELN FÖR?

Artikeln gäller sedan den 1 januari 1958.

RÄTTSAKT

Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (konsoliderad version), femte delen – unionens yttre åtgärder, avdelning V – Internationella avtal, Artikel 218 (f.d. artikel 300 FEG).

Senast ändrat 21.03.2016