Europeiska unionens primärrätt

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

EU:s primärrätt

VAD ÄR PRIMÄRRÄTT?

• Primärrätten är den främsta rättskällan i Europeiska unionen (EU). Den kommer främst från grundfördragen, särskilt Romfördraget (som utvecklades till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt) och Maastrichtfördraget (även kallat fördraget om Europeiska unionen).
• Primärrätten fastställer befogenhetsfördelningen (mellan EU och EU:s medlemsstater. Den utgör också det rättsliga sammanhang inom vilket EU:s institutioner utformar och genomför sin politik.

VIKTIGA PUNKTER

Primärrätten, som även kallas för primärkällorna, består av EU:s

• 1.

  grundfördrag,

• 2.

  ändringsfördrag,

• 3.

  anslutningsfördrag,

• 4.

  protokoll som är fogade till dessa fördrag,

• 5.

  tilläggsavtal som ändrar särskilda delar av grundfördragen,

• 6.

  EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna (sedan Lissabonfördraget).

• Grundfördragen är
  • Parisfördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen (1951),
  • Romfördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen (1957),
  • Euratomfördraget (1957),
  • Maastrichtfördraget (1992).
• Ändringsfördragen är
  • Europeiska enhetsakten (1986),
  • Amsterdamfördraget (1997),
  • Nicefördraget (2001),
  • Lissabonfördraget (2007).
• Anslutningsfördragen omfattar följande medlemsstater:
  • Danmark, Irland och Förenade kungariket (1) (1972),
  • Grekland (1979),
  • Spanien, Portugal (1985),
  • Österrike, Finland, Sverige (1994),
  • Tjeckien, Cypern, Estland, Ungern, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien (2003),
  • Rumänien, Bulgarien (2005),
  • Kroatien (2012).
• Tilläggsavtalen är
  • Brysselfördraget (fusionsfördraget) (1965),
  • fördraget om ändring av vissa budgetbestämmelser i gemenskapsfördragen (1970),
  • fördraget om ändring av vissa finansiella bestämmelser i fördragen om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och fördraget om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna (1975),
  • akten om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet (1976).

Primärrättens tillämpningsområde:

• Geografiskt tillämpningsområde:
  • medlemsstaterna och
  • EU:s yttersta randområden.
• Tidsmässigt tillämpningsområde: från det att ett fördrag träder i kraft.

BAKGRUND

Utöver primärrätten består EU-lagstiftningen av sekundära och subsidiära källor:

• De sekundära källorna omfattar fem typer av rättsakter: förordningar, direktiv, beslut, yttranden och rekommendationer.
• De subsidiära källorna omfattar rättspraxis från EU-domstolen och allmänna rättsprinciper.

Internationella avtal med länder utanför EU eller med internationella organisationer utgör också en del av EU-rätten. Dessa avtal är åtskilda från primärrätten och sekundärrätten och utgör en helt egen (sui generis) kategori. Enligt EU-domstolens dom i målet Demirel mot Stadt Schwäbisch Gmünd kan internationella avtal ha direkt effect och deras rättsliga verkan är högre än sekundärrätten, som därför måste följa dem. Ett internationellt avtal är direkt tillämpligt om det innebär en klar och precis skyldighet som inte är beroende av att ytterligare rättsakter antas.

HUVUDDOKUMENT

Konsoliderade versioner av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionen – Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – Protokoll och bilagor till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – Förklaringar som fogas till slutakten från den regeringskonferens som antagit Lissabonfördraget undertecknat den 13 december 2007 – Jämförelsetabeller (EUT C 202, 7.6.2016, s. 1).

Senast ändrat 12.10.2022

(1) Storbritannien (Förenade kungariket) gick ur EU och blev ett tredjeland, dvs. ett land utanför EU, från och med den 1 februari 2020.