Denna förordning syftar till att förbättra den rättsliga komponenten av Europeiska unionens politik för gemensam förvaltning av gränserna genom att ytterligare precisera bestämmelserna om gränskontrollerna vid personers passage av EU:s yttre gränser samt tillfälligt återinföra gränskontrollerna vid de inre gränserna.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (se ändringsrättsakter).

Denna förordning omfattar alla personer som passerar alla EU-ländernas yttre gränser, förutom de till Storbritannien och Irland, samt de inre gränserna för Schengenområdet (ett område utan gränser som består av 22 EU-länder samt Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz).

De yttre gränserna får passeras endast vid gränsövergångsställen och under fastställda öppethållandetider.

EU-medborgare och andra personer som åtnjuter rätt till fri rörlighet enligt EU-lagstiftning (t.ex. familjemedlemmar till en EU-medborgare) underkastas en minimikontroll när de passerar en yttre gräns. Minimikontrollen utförs för att fastställa deras identitet utifrån deras resehandlingar och består av en enkel och snabb undersökning av giltigheten hos resehandlingen (inklusive, när det är lämpligt, konsultation av databaser över stulna, förskingrade, borttappade och ogiltiga handlingar) och förekomsten av tecken på förfalskning.

Tredjelandsmedborgare ska underkastas noggranna kontroller som omfattar kontroll av villkoren för inresa, däribland kontroll i informationssystemet för viseringar (VIS), när det är tillämpligt.

För vistelse som inte överstiger 90 dagar under någon 180-dagarsperiod ska tredjelandsmedborgare

Om tredjelandsmedborgare inte uppfyller dessa villkor nekas de inresa till medlemsländernas territorium, om inte annat föreskrivs i särskilda bestämmelser (t.ex. humanitära skäl). Inresa får endast nekas genom ett motiverat beslut med uppgift om de exakta skälen för nekad inresa. Beslutet ska fattas av den nationella behöriga myndigheten genom ett standardformulär. Personen som nekats inträde ska ha rätten att överklaga och få skriftlig information om de nationella förfaranden.

Tredjelandsmedborgares handlingar stämplas systematiskt vid in- och utresan. Om resehandlingen saknar inresestämpel kan det antas att innehavaren inte uppfyller eller inte längre uppfyller villkoren för varaktigheten av en kortare vistelse. Tredjelandsmedborgaren har dock rätt att på något trovärdigt sätt visa att han eller hon har uppfyllt de villkor som gäller för varaktigheten av en kortare vistelse, t.ex. genom färdbiljetter eller handlingar som styrker att han eller hon vistats utanför EU-ländernas territorium. På begäran av en tredjelandsmedborgare får inrese- eller utresestämpel undantagsvis slopas, om en sådan stämpel riskerar att orsaka personen betydande problem. I sådana fall ska inresa eller utresa registreras på ett separat blad med namn och passnummer.

Gränskontrollen utförs av gränskontrolltjänstemän . De ska vid sin tjänsteutövning till fullo respektera människans värdighet och får inte diskriminera personer på grund av kön, ras eller etnisk tillhörighet, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

Kodexen om Schengengränserna gör det möjligt för EU-länder att inrätta gemensamma gränsövergångsställen med sina grannar utanför EU där gränskontrolltjänstemän från varje land utför inrese- och utresekontroller. De utförs en efter en enligt deras nationella lagstiftning antingen på EU-landets territorium i fråga eller på ett tredjelands territorium.

EU-länderna ska sätta in lämplig personal i tillräckligt antal och tillräckliga resurser för att säkerställa en effektiv, hög och enhetlig nivå på kontrollen vid sina yttre gränser. De ska säkerställa att gränskontrolltjänstemännen är specialiserade och vederbörligen utbildade.

EU-länderna ska bistå varandra för genomförande av en effektiv gränskontroll. Det operativa samarbetet samordnas av Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid EU-ländernas yttre gränser (Frontex).

Alla personer, oavsett nationalitet, får passera de inre gränserna vid vilket övergångsställe som helst, utan att någon in- och utresekontroll genomförs. Detta utesluter inte möjligheten att den nationella polismyndigheten utövar sin makt, inklusive genom kontroller i de inre gränsområdena, på villkor att detta inte har samma verkan som gränskontroller.

EU-länderna som tillhör Schengenområdet måste undanröja alla hinder för ett smidigt trafikflöde vid gränsövergångsställena, i synnerhet alla hastighetsbegränsningar som inte uteslutande grundas på trafiksäkerhetshänsyn.

Om det föreligger ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten får dessa länder i undantagsfall återinföra gränskontroll vid sina inre gränser under en tidsperiod på högst 30 dagar (kan förlängas enligt villkor som fastställts i kodexen) eller så länge det allvarliga hotet kan förväntas kvarstå. Denna åtgärd ska ses som en sista utväg. Om ett EU-land planerar att återinföra gränskontroll vid de inre gränserna måste det så snart som möjligt meddela övriga EU-länder inom Schengenområdet och Europeiska kommissionen detta och vara tillgängligt för samråd. Europaparlamentet och rådet ska också underrättas vid samma tidpunkt.

Samråd mellan EU-länder och kommissionen kan äga rum minst 10 dagar innan det är planerat att gränskontrollerna ska återinföras, i syfte att organisera ömsesidigt samarbete och undersöka om åtgärderna står i proportion till de händelser som givit upphov till återinförandet av gränskontrollerna. Beslutet om att återinföra gränskontroll vid de inre gränserna ska fattas på ett öppet sätt och allmänheten ska till fullo informeras om beslutet, om det inte föreligger tvingande säkerhetsskäl för att inte göra detta.

I undantagsfall och om allvarliga hot föreligger mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i ett EU-land, vilket kräver en snabb åtgärd, får EU-landet omedelbart återinföra gränskontrollen vid de inre gränserna. Det underrättar sedan övriga EU-länder och kommissionen om sitt beslut.

Kommissionen får utfärda rekommendationer när, enligt ramen för utvärdering av Schengen, allvarliga brister har uppmärksammats vad gäller genomförande av kontroller vid yttre gränser av ett EU-land. För det berörda EU-landet kan detta inbära att de ska skicka in strategiska planer baserade på riskbedömning till Frontex. Planerna ska bidra till att ta itu med situationen eller påbörja utplacering av europeiska gränskontrolltjänstemän eller, som en sista utväg, arbeta för att stänga en särskild gränsövergångställen.

HÄNVISNINGAR

Rättsakt	Dag för ikraftträdande	Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna	Europeiska unionens officiella tidning
Förordning (EG) nr 562/2006	13.10.2006	-	EUT L 105, 13.4.2006

Ändringsakt(er)	Dag för ikraftträdande	Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna	Europeiska unionens officiella tidning
Förordning (EG) nr 296/2008	10.4.2008	-	EUT L 97, 9.4.2008
Förordning (EG) nr 81/2009	24.2.2009	-	EUT L 35, 4.2.2009
Förordning (EG) nr 810/2009	5.10.2009	-	EUT L 243, 15.9.2009
Förordning (EU) nr 265/2010	5.4.2010	-	EUT L 85, 31.3.2010
Förordning (EU) nr 610/2013	19.7.2013 och för bestämmelser för varaktigheten för en kort vistelse, 18.10.2013	-	EUT L 182, 29.6.2013
Förordning (EU) nr 1051/2013	26.11.2013	-	EUT L 295, 6.11.2013

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (text av betydelse för EES) (EUT L 158, 30.4.2004).

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1931/2006 av den 20 december 2006 om lokal gränstrafik vid medlemsstaternas yttre landgränser och om ändring av bestämmelserna i Schengenkonventionen (EUT L 405, 30.12.2006).

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1342/2011 av den 13 december 2011 om ändring av förordning (EG) nr 1931/2006 vad gäller inlemmande av det administrativa distriktet Kaliningrad och vissa polska administrativa distrikt i det område som anses som gränsområde (EUT L 347, 30.12.2011).

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex) (EUT L 243, 15.9.2009).

Rådets förordning (EU) nr 1053/2013 av den 7 oktober 2013 om inrättande av en utvärderings- och övervakningsmekanism för kontroll av tillämpningen av Schengenregelverket och om upphävande av verkställande kommitténs beslut av den 16 september 1998 om inrättande av Ständiga kommittén för genomförande av Schengenkonventionen (EUT L 295, 6.11.2013).

Kommissionens rekommendation om inrättande av en gemensam Praktisk handledning för gränsbevakningspersonal (Schengenhandbok) som medlemsstaternas behöriga myndigheter skall använda när de utför personkontroller vid gränserna. C(2006) 5186 slutlig.

Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av bestämmelserna om stämpling av tredjelandsmedborgares resehandlingar i artiklarna 10 och 11 i förordning (EG) nr 562/2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (KOM(2009) 489 slutlig - ej offentliggjord i EUT].

Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av kapitel III (gränskontroll) i förordning (EG) nr 562/2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (COM(2010) 554 slutlig - ej offentliggjord i EUT).