Produkter och teknik med dubbla användningsområden

Enligt gällande förordning skall produkter med dubbla användningsområden, inklusive programvara och teknik, kontrolleras på ett effektivt sätt vid export från Europeiska unionen för att se till att EU:s och medlemsstaternas internationella förpliktelser om icke-spridning uppfylls. Genom en sådan kontroll av exporten blir fri rörlighet för produkter med dubbla användningsområden inom unionen möjlig.

RÄTTSAKT

Rådets förordning (EG) nr 1334/2000 av den 22 juni 2000 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export av produkter och teknik med dubbla användningsområden [Se ändringsrättsakter].

SAMMANFATTNING

Genom denna förordning upprättas en gemenskapsordning för kontroll av export av produkter och teknik med dubbla användningsområden *

Tillämpningsområde

Med produkter med dubbla användningsområden avses alla de produkter och all den programvara och teknik som kan användas för både civila och militära ändamål.

Förordningen är inte tillämplig på tillhandahållande av tjänster eller överföring av teknik om tillhandahållandet eller överföringen förutsätter att fysiska personer förflyttar sig över gränser mellan länder.

Export av produkter med dubbla användningsområden

Tillstånd ska krävas för export av de produkter med dubbla användningsområden som förtecknas i bilagan till förordningen. Exporttillståndet ska vara giltigt i hela EU. Denna förteckning är indelad i tio produktkategorier.

Ett generellt exporttillstånd utfärdat av EU fastställs i bilagan till förordningen för vissa produkter som exporteras till följande länder: Australien, Kanada, USA, Japan, Norge, Nya Zeeland och Schweiz.

För all annan export som kräver tillstånd ska tillståndet beviljas av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där exportören är etablerad.

Vid beslut om beviljande av exporttillstånd ska medlemsstaterna beakta sina förpliktelser inom ramen för de internationella icke-spridningsordningarna, EU:s uppförandekodex på området för vapenexport, EU:s, OSSE:s och FN:s ståndpunkter samt Europeiska unionens uppförandekod för vapenexport, den avsedda slutanvändningen samt risken för omdirigering.

Exporttillstånd ska krävas för export av produkter med dubbla användningsområden som inte omfattas av förteckningen, om exportören har informerats av sina myndigheter om att produkterna i fråga helt eller delvis är eller kan vara avsedda för

• utveckling, produktion, hantering, bruk, underhåll, lagring, detektion, identifiering eller spridning av kemiska eller biologiska vapen eller kärnvapen,
• utveckling, produktion, underhåll eller lagring av missiler som kan bära sådana vapen.

Grundläggande säkerhetsintressen

Om en export kan strida mot en medlemsstats grundläggande säkerhetsintressen, får den staten begära att en annan medlemsstat inte beviljar ett exporttillstånd eller att ett beviljat tillstånd återkallas, tillfälligt upphävs eller ändras. I detta fall ska de båda medlemsstaterna omedelbart inleda ett samråd.

En medlemsstat får avbryta förfarandet för export från dess territorium under en övergångsperiod om den har anledning att misstänka att relevant information inte har beaktats när tillståndet beviljades eller att omständigheterna har ändrats betydligt.

Exportörerna ska föra register över exporten. I dessa register ska varorna beskrivas och kvantiteten anges, liksom exportörens respektive mottagarens namn och adress.

Bakgrund

Den europeiska kontrollen av export av varor och teknik med dubbla användningsområden syftar till att garantera att EU:s och medlemsstaternas internationella förpliktelser uppfylls när det gäller icke-spridning av massförstörelsevapen och spridningen av konventionella vapen. Det rör sig till exempel om åtaganden inom ramen för NSG (gruppen av länder som levererar kärnmaterial) mot spridning av nukleära produkter och nukleär teknik och Australiengruppen mot spridning av kemiska och biologiska produkter och kemisk och biologisk teknik.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Förslag till rådets förordning av den 18 juli 2007 om ändring och uppdatering av förordning (EG) nr 1334/2000 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export av produkter och teknik med dubbla användningsområden [KOM(2007) 419 slutlig - Ej offentliggjort i EUT]

I detta dokument föreslås en ändring av bilagorna till förordning 1334/2000 om produkter och teknik med dubbla användningsområden.

Meddelande från kommissionen, av den 18 december 2006, om översyn av gemenskapsordningen för kontroll av export av produkter och teknik med dubbla användningsområden [KOM(2006) 828 - Ej offentliggjort i EUT].

Förslag till rådets förordning, av den 18 december 2006, om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export av produkter och teknik med dubbla användningsområden [KOM(2006) 829 slutlig - Ej offentliggjort i EUT].

Kommissionen presenterar ett förslag till omfattande åtgärdspaket för exportkontroll avseende produkter och teknik med dubbla användningsområden. Paketet består av en omarbetning av förordning (EG) nr 1334/2000 samt en rad åtgärder för att förbättra nuvarande EU-ordning för sådan exportkontroll. Denna exportkontroll är ett led i kampen mot spridningen av massförstörelsevapen. Därför var exportkontrollen ett av de viktigaste områdena där det visade sig behövas förstärkningsåtgärder efter attentaten den 11 september 2001. Handlingsplanen från Thessaloniki och EU:s strategi för att bekämpa spridning av massförstörelsevapen från 2003 gick i den riktningen genom att medlemsstaterna anmodas att vidta konkreta åtgärder och att se över sina kontrollförfaranden. Frågan har diskuterats av medlemsstaterna, och kommissionen har samrått med europeisk industri för att ändra och förbättra gemenskapsordningen. I denna exportkontroll måste man förena säkerhetsbehoven med de intressen som finns hos europeiska företag, som är mycket framstående på detta område, så att man inte skadar deras konkurrenskraft.

Dessa förslag har till syfte att ytterligare öka säkerheten genom effektiva och bättre samordnade kontroller, samtidigt som man strävar efter ett användarvänligt regelverk som främjar företagens konkurrenskraft (tydligt system, minskade bördor, konsekvent och enhetlig tillämpning, underlätta handel).

Ändringarna av kontrollordningen bygger dels på den konsekvensstudie som genomfördes av kommissionen 2005, dels på initiativ som tagits av kommissionen. Ändringarna innebär framför allt att kontrollerna skärps och görs mer enhetliga samt att utbytet av information om nationella kontroller och om avslag förbättras. Därför införs vissa nya kontroller (transit, förmedling), medan vissa klargörs (immateriell tekniköverföring, även genom tekniskt bistånd). I gengäld skall nationella kontroller, även om de inte omfattas av förordningen, bli mer överskådliga. De föreslagna ändringarna innebär också införande av straffrättsliga åtgärder vid överträdelser av förordningen och ökad öppenhet. Villkoren för användning av generella tillstånd skall harmoniseras och handläggningen av tillståndsansökningar skall tidsbegränsas (detsamma gäller handläggning av begäran om information). Exportörer och leverantörer av de allra känsligaste produkterna kommer att vara skyldiga att registrera sig hos behöriga nationella myndigheter. Dessutom skall ett kommittéförfarande införas för ändring av förordningen och för antagande av tillämpningsföreskrifter till denna. För att klargöra rättsläget föreskrivs i förordningen ett heltäckande regelverk för export av produkter och teknik med dubbla användningsområden samt av tjänster avseende sådana produkter och sådan teknik.

I detta omfattande åtgärdspaket formulerar kommissionen även bestämmelser som syftar till att konsolidera regelverket: riktlinjer och bästa praxis som skall fungera som riktmärken för exportkontrollerna, möjlighet att vidta administrativa åtgärder på vissa områden (t.ex. när det gäller överskådlighet) och områden som kan tas upp i kommande förslag.

Slutligen diskuterar kommissionen frågor som behöver tas upp men som inte ryms inom gemenskapsordningen för exportkontroll. En av dessa frågor är de internationella exportkontrollordningarna, begränsningarna i dessa, nödvändigheten för de nya medlemsstaterna att bli medlemmar i dessa ordningar, EU:s deltagande i ordningarna och samordningen av EU:s ståndpunkter i detta sammanhang. En annan fråga är behovet att ge tekniskt bistånd till tredjeänder och internationellt samarbete. Detta främjas redan genom att icke-spridningsklausuler har införts i överenskommelser mellan EU och regioner utanför EU, t.ex. Cotonouavtalet. Det tekniska biståndet främjas även genom stabilitetsinstrumentet för perioden 2007-2013.

Rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan [EGT L 256, 7.9.1987].

Syftet med förordningen är att inrätta en kombinerad nomenklatur som tillgodoser tullunionens tullmässiga och statistiska krav och att skapa en integrerad tulltaxa för Europeiska gemenskaperna, kallad Taric.

Rådets förordning (EEG) nr 2603/69 av den 20 december 1969 om upprättandet av gemensamma exportregler [EGT L 324, 27.12.1969].

Genom den aktuella förordningen fastställs gemensamma regler som gäller för all EU-export på grundval av principen om exportfrihet samt fastställs de förfaranden som gör det möjligt för gemenskapen att tillämpa de övervaknings- och skyddsbestämmelser som den infört.

Senast ändrat den 13.08.2007