Stärka brottsoffers rättigheter i EU

Syftet med denna EU-lagstiftning är att garantera ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga frågor, för att stärka brottsoffers rättigheter i EU.

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 606/2013 av den 12 juni 2013 om ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga frågor (EUT L 181, 29.6.2013).

SAMMANFATTNING

Denna EU-förordning fastställer regler för en enkel och snabb mekanism för erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga frågor som har meddelats i EU-länderna.

Syftet är att säkerställa att offer för våld (exempelvis våld i hemmet) eller personer vars fysiska och/eller psykiska integritet eller frihet är utsatt för fara, och som drar nytta av en skyddsåtgärd i ett EU-land, ska kunna dra nytta av samma skyddsnivå även i andra EU-länder, om de flyttar eller reser dit.

En skyddsåtgärd i ett EU-land är avsedd att skydda våldsoffer (t.ex. vid våld i hemmet, förföljelse eller våld mot barn) om vederbörandes fysiska och/eller psykiska integritet eller frihet är utsatt för fara.

Skyddsåtgärder utfärdas av en rättslig eller annan myndighet på begäran av den person som är utsatt för fara. Många skyddsåtgärder meddelas utan att den person som är orsak till fara kallas, i synnerhet i mål av brådskande karaktär.

Allt fler människor flyttar eller reser utomlands. Det är därför ytterst viktigt att se till att ett sådant tillfälligt skydd som tillhandahålls i ett EU-land bibehålls om en person reser eller flyttar till ett annat EU-land, utan att det krävs tidskrävande förfaranden.

Ett standardiserat flerspråkigt intyg har tagits fram för att påskynda processen genom att garantera att det EU-land som den utsatta personen har begett sig till erkänner den skyddsåtgärd som har meddelats av det första EU-landet utan att det krävs några formaliteter däremellan.

Intyget innehåller alla relevanta uppgifter för erkännande och, om tillämpligt, verkställighet av skyddsåtgärden. Intyget är avsett att fungera enligt följande:

• Den behöriga myndigheten i det första landet utfärdar intyget åt den person som ska skyddas och underrättar samtidigt den person som är orsak till fara (en översättning av intyget kan tillhandahållas på begäran av den skyddade personen).
• Den skyddade personen tillhandahåller intyget och en kopia av skyddsåtgärden till den behöriga myndigheten i det andra landet, som i sin tur garanterar verkställighet genom att justera sakuppgifterna avseende skyddsåtgärden i de fall då detta är nödvändigt.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF (EUT L 315, 14.11.2012).

Direktivet ersätter bestämmelserna i rambeslut 2001/220/RIF om brottsoffrets ställning i straffrättsliga förfaranden. Direktivet syftar till att främja rätten till värdighet, liv, fysisk och psykisk integritet, frihet och säkerhet, respekten för privatlivet och familjelivet, rätten till egendom, principen om icke-diskriminering, principen om jämställdhet mellan kvinnor och män, barnets rättigheter, äldres och funktionshindrades rättigheter samt rätten till en rättvis rättegång, nämligen till att fastställa miniminormer för skydd av brottsoffer på EU-nivå.

Senast ändrat den 07.03.2014