Resultat, utmaningar och strategi för de yttersta randområdena

Kommissionen gör en positiv bedömning av partnerskapsstrategin med de yttersta randområdena. I den utvärderas de framsteg som gjorts sedan 2004 och föreslås att kompletterande åtgärder genomförs för att stärka strategins viktigaste mål. Kommissionen samråder dessutom med berörda parter om framtidsutsikterna för strategin för de yttersta randområdena.

RÄTTSAKT

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 12 september 2007 med titeln "En strategi för de yttersta randområdena: uppnådda resultat och framtidsutsikter" [KOM(2007) 507 slutlig - ej offentliggjord i EUT].

SAMMANFATTNING

Åren 2004-2007 har varit väsentliga för att genomföra och konkretisera Europeiska unionens (EU) strategi för de yttersta randområdena. Nyckelinstrumenten har omarbetats så att de bättre passar dessa regioners utmaningar och verklighet. EU:s politik kan dock fortfarande förbättras, särskilt kan EU:s åtgärder blir mer konsekventa.

Det här dokumentet berör EU:s sju yttersta randområden, d.v.s. Guadeloupe, Guyana, Martinique, Réunion (d.v.s. de fyra franska utomeuropeiska departementen), Kanarieöarna (Spanien), Azorerna och Madeira (Portugal).

Kompletterande åtgärder för de yttersta randområdena

Kommissionen betonar behovet av att utnyttja alla möjligheter som erbjuds i strategin från 2004, genom att stärka dess huvudsakliga mål och vidta kompletterande åtgärder.

Det högst prioriterade målet för de yttersta randområdena är att förbättra tillgängligheten och minska effekterna av andra begränsningar i dessa regioner. Kommissionen föreslår att man ska utnyttja de möjligheter som skapats av de nya instrumenten: särskilda anslag för att kompensera merkostnader för transport och ny informations- och kommunikationsteknik, transeuropeiska transportnät (TEN-T), transeuropeiska energinät (TEN-E) och Marco Polo II. Kommissionen ska också bedöma de yttersta randområdenas särskilda behov i en rapport om genomförandet av POSEI -programmen, som tar hänsyn till områdenas avlägsna belägenhet och ökaraktär.

Att öka de yttersta randområdenas konkurrenskraft är det andra målet, som står i Lissabonstrategin. För detta krävs stöd av lämpliga instrument, t.ex.

• sammanhållningspolitiken, särskilt Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) och Europeiska socialfonden (ESF),
• EU:s ramprogram, t.ex. 7:e ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling, ramprogrammet för innovation och konkurrenskraft och programmet för livslångt lärande.

Ett nytt grepp i strategin från 2004 är att stärka de yttersta randområdenas regionala integration genom en handlingsplan för grannskapet. Syftet är att stärka dialogen mellan de yttersta randområdena och deras grannländer. För att arbeta för detta prioriterade mål föreslår kommissionen följande åtgärder:

• Se till att de yttersta randområdenas särdrag beaktas i avtalen om ekonomiskt partnerskap.
• Samordna finansiella instrument.
• Stärka sjöförbindelserna mellan de yttersta randområdena och grannländer utanför EU.
• Främja att de yttersta randområdena och länder utanför EU deltar gemensamt i forskningsnätverk och EU:s ramprogram.
• Se till att de yttersta randområdenas särdrag beaktas i migrationspolitiken.

Det sista målet som lyfts fram gäller instrumentet för att motverka effekterna av de yttersta randområdenas svårigheter. Tack vare reformen av EU:s politikområden får de yttersta randområdena under perioden 2007-2013 ekonomiska medel för att motverka effekterna av utvecklingshämmande faktorer (avlägsen belägenhet, ökaraktär, besvärliga terräng- och klimatförhållanden o.s.v.).

Utmaningar och samråd

Kommissionen urskiljer fyra frågor som den vill diskutera med sina partner. Frågorna spänner över flera områden och tar upp de största utmaningarna när det gäller framtiden för strategin för de yttersta randområdena.

Klimatförändringen är ett stort problem med tanke på de yttersta randområdenas geografiska läge och sårbarhet. Extrema väderförhållanden riskerar att inträffa i allt större utsträckning och kan påverka målen i strategin från 2004 (tillgänglighet, konkurrenskraft och regional integration). Därför uppmanar kommissionen sina partner att uttala sig om bl.a. följande:

• Vilka åtgärder som kan minska utsläppen utan att det får negativa konsekvenser för tillgängligheten, ekonomin och medborgarna i de yttersta randområdena.
• Hur vi kan utnyttja de nya möjligheter som skapas genom kampen mot klimatförändringarna i de yttersta randområdena med tanke på deras naturtillgångar (geotermisk energi, biologisk mångfald o.s.v.), med syfte att förbättra energibalansen och stärka konkurrenskraften.
• Hur vi ska uppnå självförsörjning på energiområdet genom att utnyttja möjligheterna att spara energi fullt ut.

Befolkningsutvecklingen och migrationen påverkar den fysiska planeringen, arbetsmarknaden, utbildningsbehoven och de offentliga tjänsterna. Kommissionen vill samråda med sina partner om följande:

• Hur vi på bästa sätt ska möta de utmaningar som förändringen av befolkningsstrukturen och utvandringen till fastlandet innebär.
• Hur vi kan stärka åtgärderna för att förbättra integrationen av legala invandrare i dessa områden.
• Vilka åtgärder som kan vidtas för att lösa de bakomliggande orsakerna till invandringen till de yttersta randområdena, t.ex. på grund av deras geografiska läge.

Jordbruket är fortfarande en viktig del av ekonomin i de yttersta randområdena, men försvåras av faktorer som hänger samman med det geografiska läget och klimatet. EU:s stöd till olika jordbrukssektorer har integrerats i Posei-programmet. Det öppnar för en mer enhetlig strategi för jordbrukssektorns utveckling i dessa områden.

De yttersta randområdenas roll i EU:s havspolitik är en strategiskt viktig utmaning. Områdenas geografiska lägen i Atlanten, Indiska oceanen och Karibiska havet ger EU en global dimension när det gäller havspolitiken. Om de yttersta randområdena har deltagit aktivt i samrådet om den framtida havspolitiken för EU hoppas kommissionen på en diskussion kring följande frågor:

• Hur vi kan främja styrningsverktyg för de olika havsområdena (Västindien, sydöstra Indiska oceanen, Makronesien), t.ex. genom en konferens för varje havsområde i syfte att utarbeta en samordnad strategi.
• Hur vi kan stödja och utnyttja olika näringsverksamheter, forskning eller teknisk utveckling, t.ex. marin bioteknik, genom att förbättra informationen och kommunikationen på detta område.
• Hur vi bör bekämpa olagligt fiske, övervaka haven, skydda havsmiljön o.s.v.
• Hur vi kan garantera en hållbar förvaltning av kustområdena i de yttersta randområdena och hur dessa områden kan bidra till en hållbar utveckling för EU.

Sammanhang

De yttersta randområdenas särskilda status, enligt artikel 299.2 i EG-fördraget, drev Europeiska rådet i juni 2002 att be kommissionen att lägga fram en strategi för dessa områden. 2004 års meddelande uppfyllde rådets begäran och skrevs in i den reformerade sammanhållningspolitiken för EU. I det här meddelandet bedöms strategins genomförande och inleds ett samråd med parterna, som fortsätter till och med mars 2008.

Vid Europeiska rådets möte den 14 december 2007 fick kommissionens meddelande av den 12 september 2007 ett positivt mottagande. Kommissionen uppmanades att dra slutsatser utifrån det pågående samrådet och lägga fram förslag inom området (stycke 60 i Europeiska rådets slutsatser).

Senast ändrat den 08.01.2007