Europeiska unionens nya solidaritetsfond

Europeiska unionen kan tack vare sin solidaritetsfond bistå de medlemsländer och länder som förhandlar om medlemskap i EU som drabbats av större katastrofer. Med utgångspunkt i hur denna solidaritetsfond fungerar har kommissionen lagt fram ett förslag till en ny förordning som kommer att utvidga fondens räckvidd och förbättra dess metoder. Ändringarna är nödvändiga bland annat på grund av de ökade hoten från till exempel terroristhandlingar, epidemier och industrirelaterade katastrofer.

FÖRSLAG

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning av den 6 april 2005 om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond [KOM(2005) 108 slutlig - ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning].

SAMMANFATTNING

Kommissionens förslag till förordning syftar till utforma lämpliga åtgärder som ett svar på olika större katastrofer, inbegripet hot mot folkhälsan. Förordning (EG) nr 2012/2002 rörande Europeiska unionens nuvarande solidaritetsfond bör följaktligen upphöra att gälla när de nya bestämmelserna träder i kraft i januari 2007.

Detta nya finansiella instrument erbjuder ekonomiskt stöd till medlemsländer och länder som förhandlar om anslutning till EU. Insatser i stödberättigade tredjeländer grundar sig på en särskild bestämmelse i Nicefördraget rörande ekonomiskt och finansiellt samarbete med tredjeländer.

Fondens räckvidd

Gemenskapen tilldelar ekonomiskt bistånd när de skador som en katastrof förorsakat är så stora att de nationella medlen inte räcker till för att på ett effektivt sätt ta sig an krisen.

Genom det föreliggande förslaget till förordning utvidgas solidaritetsfondens tematiska räckvidd som hittills har varit begränsad till naturkatastrofer. Hädanefter kommer EU att kunna agera i samband med industri- och teknikrelaterade katastrofer, hot mot folkhälsan och terroristhandlingar.

En katastrofs omfattning fastställs mot bakgrund av följande:

• Ett kvantitativt kriterium när kostnaderna för de direkta skadorna uppskattas till minst 1 miljard euro (i 2007 års priser) eller 0,5 % av det drabbade landets bruttonationalinkomst. Med denna nya tröskel kan fler fall komma i fråga för bistånd. Om kostnaderna för skadorna ligger under denna tröskel är det medlemsländerna som är ansvariga för regionala och lokala katastrofer, men de kan få stöd från andra gemenskapsinstrument.
• Ett politiskt kriterium som gör det möjligt för kommissionen att föreslå att det frigörs medel från fonden i samband med krissituationer där enbart de materiella skadorna inte är ett rimligt kriterium. Denna möjlighet är särskilt anpassad till följderna av terroristhandlingar och epidemier.

Med ett enda instrument som enbart är inriktat på större katastrofer kommer biståndets effektivitet att säkerställas.

Katastrofbistånd

Bistånd från solidaritetsfonden ska beviljas för finansiering av katastrofinsatser som genomförs av det berörda landets offentliga myndigheter eller av organ som agerar i det allmänna intresset.

Följande insatser är berättigade till bistånd från solidaritetsfonden:

• Väsentliga räddningsinsatser som krävs för ett återställande av infrastruktur inom områdena energi, vattenförsörjning och avloppsvatten, telekommunikation, transport, hälso- och sjukvård samt utbildning.
• Omedelbara sjukvårdstjänster och åtgärder för att skydda befolkningen mot hot mot hälsan, bland annat anskaffning av läkemedel, vacciner och medicinsk utrustning.
• Tillhandahållande av provisoriska bostäder och insatser för att tillgodose den berörda befolkningens akuta behov.
• Väsentliga räddningsinsatser för att säkra förebyggande infrastruktur.
• Omedelbara åtgärder för att skydda kulturarv.
• Väsentliga räddningsinsatser för att röja upp katastrofdrabbade områden.
• Medicinskt, psykologiskt och socialt bistånd till de direkta offren för terroristhandlingar och deras familjer.

För att komma ifråga för bistånd ska ett biståndsberättigat land lämna en ansökan till kommissionen inom tio veckor efter den dag då katastrofen inträffade.

Kommissionen fastställer det lämpliga biståndsbeloppet, vilket inte får överskrida 50 % av den sammanlagda kostnaden för de biståndsberättigade insatserna, och föreslår för budgetmyndigheten att detta belopp anslås. Biståndet får betalas ut efter det att budgetmedlen har förts in i gemenskapens budget och mottagarlandet och kommissionen ingått ett avtal om hur bidragsbeslutet ska genomföras.

Det finns dessutom en möjlighet att omedelbart bevilja ett förskott för de mest brådskande insatserna. Detta förskott får bara uppgå till 5 % av de uppskattade kostnaderna och inte överstiga 5 miljoner euro.

Före den 1 juli varje år ska kommissionen för Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport om verksamheten inom ramen för solidaritetsfonden.

Senast ändrat den 11.10.2005