BSE: lägesbeskrivning i mars 2003
Bovin spongiform encefalopati (BSE) är en degenerativ hjärnsjukdom hos nötkreatur. Den är överförbar och har dödlig utgång. BSE ingår i en grupp sjukdomar som går under benämningen transmissibel spongiform encefalopati (TSE). Olika hypoteser har lagts fram i syfte att förklara hur den sjukdomsalstrande organismen har uppstått - såsom att den uppkommit spontant hos nötkreatur och sedan införts i näringskedjan genom slaktkroppar, eller att den hamnat i näringskedjan genom slaktkroppar från får med skrapie som är en liknande sjukdom.
Första gången den så kallade "galna ko-sjukan" diagnostiserades var i Storbritannien 1986. Den fick proportioner som en epidemi och blev till slut ett allvarligt hot mot folkhälsan, när man upptäckte att det fanns en möjlig koppling mellan BSE och den mänskliga varianten Creutzfeldt-Jakobs sjukdom. Denna sjukdom diagnostiserades första gången 1996. Fram till den 1 december 2003 hade 151 bekräftade eller misstänkta fall registrerats i EU - och de som drabbats är främst unga människor. De flesta fall har konstaterats i Storbritannien (143), men även några i Frankrike (6), Irland (1) och Italien (1). Det råder inget tvivel om att denna sjukdom bland annat har rubbat konsumenternas förtroende kraftigt och även visat på begränsningarna i EU:s lagstiftning.
Sedan 1997 håller därför Europeiska kommissionen på att omarbeta lagstiftningen helt och hållet när det gäller säkra livsmedel. Det är framför allt Europeiska kommissionens generaldirektorat för hälsa och konsumentskydd som sedan september 1999 har ansvaret för åtgärder med syfte att skydda folkhälsan och garantera säkra livsmedel.
NUVARANDE SITUATION
EU:s politik på området veterinära kontroller har sedan början av 1990-talet blivit allt mer vaksam mot bakgrund av de första fallen av BSE i Storbritannien. Europeiska kommissionen har vidtagit många skyddsåtgärder för att förhindra en spridning av sjukdomen till de andra medlemsländerna. All export från Storbritannien av nötkreatur och produkter som härrör från nötkreatur har förbjudits. Man har också infört ett tvång på systematisk slakt av besättningar där ett fall av BSE har kunnat konstateras. Sedan i januari 2001 råder ett totalt förbud inom EU mot användning av animaliskt mjöl i foder.
Även om nya sjukdomsfall upptäcks har BSE-krisen, tack vare att kontrollerna har systematiserats, helt klart gått in i en nedgångsfas. Antalet upptäckta fall av BSE (EN) (över 182 000 fall sedan 1986 i Storbritannien och över 3 800 i andra länder, däribland 13 medlemsländer) minskar kontinuerligt, framför allt tack vare att situationen förbättras i Storbritannien. I några medlemsländer har denna siffra emellertid stigit till följd av systematiseringen av testerna sedan juli 2001. Det kan dock tyckas mer betryggande att några fall upptäcks i länder där kontrollerna är effektiva än att inga fall alls anmäls i länder där kontrollen lämnar mycket övrigt att önska. Hittills är Sverige det enda medlemsland som varit förskonat från epidemin. För övrigt var Frankrike det sista av medlemsländerna som i oktober 2002 upphävde embargot på brittiskt nötkött - exporten blev på nytt tillåten från augusti 1999 inom ramen för det datumbaserade DBES-systemet (Date Based Exportation System).
Inom ramen för EG-rätten lämnar nu de vidtagna nödåtgärderna plats för en mer grundläggande lagstiftning som stärker reglerna för förebyggande, kontroll och utrotning av alla former av transmissibel spongiform encefalopati (TSE). Detta är syftet med förordning (EG) nr 999/2001. Den ska skapa förutsättningar för yrkesfolk och konsumenter att gå en tryggare framtid till mötes, genom att tydliga och enhetliga regler fastställs för hela livsmedelskedjan. Denna nya förordning kommer naturligtvis att spela en avgörande roll på området för djurhälsa, också med tanke på utvidgningen och införlivandet av EG:s regelverk i de framtida medlemsländernas nationella lagstiftning.
FÖRORDNING (EG) NR 999/2001
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 [Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 147, 31.5.2001] som antogs i maj 2001 är numera den rättsliga grunden för alla lagar rörande BSE. I enlighet med de allmänna principerna för livsmedelslagstiftning innebär förordningen en konsolidering av tidigare lagstiftning som varit splittrad och alltför uppdelad på olika områden. Den grundas på de senaste vetenskapliga rönen och på rekommendationer från behöriga internationella organisationer (Världshälsoorganisationen (WHO), FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) och Internationella byrån för bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar (OIE)). Med tanke på BSE-krisens allvar grundas förordningen på artikel 152, "Folkhälsa", i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. I förordningen fastställs åtgärder för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati (TSE) hos nötkreatur, får och getter.
I förordningen fastställs framför allt följande:
Klassificering av medlemsländernas BSE-status
EU:s vetenskapliga styrkommitté har, på initiativ av kommissionen, gjort en bedömning av den geografiska risken när det gäller situationen i fråga om BSE i EU:s medlemsländer och tredjeländer. Bedömningen sträckte sig över en period på över två år. Bedömningsmetoden grundades på uppgifter som inkommit från de berörda länderna till följd av en rekommendation från kommissionen från 1998. Rekommendationen beskriver vilken typ av information som krävs för att genomföra denna bedömning. Det som framför allt avses är importen av nötkreatur samt kött- och benmjöl från Storbritannien och övriga länder som drabbats av BSE, slaktnormerna för animaliska biprodukter, användandet av specificerat riskmaterial och utfodringen av idisslare med kött- och benmjöl.
Utifrån bedömningarna av de geografiska riskerna har Vetenskapliga styrkommittén kunnat fastställa följande fyra kategorier:
Vetenskapliga styrkommittén har gjort och gör fortfarande bedömningar av statusen för tredjeländer när det gäller den geografiska risken med hänsyn till BSE på samma sätt som för EU:s medlemsländer. Denna geografiska BSE-risk är den enda avgörande faktor som kan användas för att fastställa den skyddsnivå som krävs. Hittills har förekomsten av BSE bedömts som högst osannolik i följande 17 tredjeländer: Argentina, Australien, Botswana, Brasilien, Chile, Costa Rica, Island, Namibia, Nicaragua, Nya Kaledonien, Nya Zeeland, Panama, Paraguay, Salvador, Singapore, Swaziland, Uruguay och Vanuatu. För dessa länder finns därför inga restriktioner. Inget av EU:s medlemsländer åtnjuter för närvarande en liknande ställning. För övrigt respekteras WTO:s regler så länge som EU anmäler sina åtgärder i fråga om BSE till berörda tredjeländer.
Förordning (EG) nr 999/2001 trädde i kraft den 1 juli 2001. Den innebär att länderna klassificeras i fem kategorier med avseende på BSE-status i enlighet med gällande kodex fastställd av OIE. Kommissionen håller för närvarande på att genomföra denna klassificering som omfattar två etapper - en första riskbedömning där särskilda förutbestämda faktorer beaktas och en andra bedömning utifrån kompletterande kriterier. Övergångsåtgärder tillämpas i väntan på att BSE-statusen fastställs. De grundas på den typ av traditionell geografiskt inriktad riskbedömning av BSE som tillämpas av Vetenskapliga styrkommittén
Specificerat riskmaterial
Inom forskningen kom man väldigt tidigt fram till att vissa vävnader var mycket benägna att bära smittämnet - prioner - och således överföra BSE. Genom att systematiskt avlägsna dessa från livsmedelskedjan (både för människor och djur) verkar det vara möjligt att minska risken för att sjukdomen överförs.
I april 1996 rekommenderade en grupp experter som sammankallats av Världshälsoorganisationen (WHO) att alla djur - liksom även produkter som härrör från djur - som visat tecken på transmissibel spongiform encefalopati avlägsnas från livsmedelskedjan (både för människor och för djur). Samma år rekommenderade även Vetenskapliga veterinärmedicinska kommittén att dessa vävnader eller "specificerade riskmaterial" systematiskt avlägsnas och förstörs i syfte att undanröja alla risker för att TSE kommer in i livsmedelskedjan på nytt. Denna rekommendation utfärdades i enlighet med försiktighetsprincipen.
De specificerade riskmaterialen är för närvarande föremål för övergångsåtgärder. Dessa gäller tills ett beslut tagits inom EU om klassificeringen av det aktuella landet med avseende på BSE. I förordning (EG) nr 999/2001 fastställs förfaranden för avlägsnande av specificerat riskmaterial, och följande definition ges av vad som utgör sådant riskmaterial:
Utöver de specificerade riskmaterial som anges ovan ska nedan nämnda vävnader från Storbritannien och Portugal (med undantag för den autonoma regionen Azorerna) betecknas som specificerade riskmaterial: Hela huvudet utom tungan, inklusive hjärna, ögon och trigeminala ganglier, bräss, mjälte och ryggmärg från nötkreatur som är äldre än sex månader.
Undantag kan göras för att tillåta användning av ryggrad och dorsalrotsganglier från nötkreatur som är födda, oavbrutet uppfödda och slaktade i medlemsländer och för vilka en vetenskaplig bedömning visat att det är högst osannolikt att BSE förekommer. Samma sak gäller för nötkreatur som är födda efter den tidpunkt då förbudet mot att utfodra idisslare med däggdjursprotein tillämpats i praktiken i de medlemsländer där fall av BSE rapporterats. Förenade kungariket, Portugal och Sverige kan beviljas detta undantag på grundval av vetenskapliga fakta som meddelats och bedömts. Undantaget gäller inte för nötkreatur som är äldre än 30 månader från Förenade kungariket eller från Portugal (med undantag för Azorerna).
Ben från nötkreatur, får och getter får inte användas vid framställning av maskinurbenad köttmassa. Kött från huvudet och ryggraden från nötkreatur som är äldre än 12 månader, liksom tungor från nötkreatur i alla åldrar, ska tas ut enligt särskilda metoder.
Specificerat riskmaterial ska avlägsnas i slakterier, i styckningsanläggningar när det är fråga om ryggraden på nötkreatur, och i förekommande fall på sådana hanteringsställen som avses i förordning (EG) nr 1774/2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel. Omedelbart efter avlägsnandet ska allt specificerat riskmaterial färgas in eller märkas, och användas eller bortskaffas i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 1774/2002. Medlemsländerna ska genomföra täta officiella kontroller för att försäkra sig om att dessa bestämmelser tillämpas korrekt, samt se till att åtgärder vidtas för att undvika kontaminering genom hela produktionskedjan.
Övervakningssystem
Inkubationstiden för BSE är omkring fyra till fem år. Under denna tid visar nötkreatur som utsatts för smittämnet inga symptom. För att man ska kunna följa hur epidemin utvecklas över tiden krävs därför ett övervakningssystem. Kommissionen godkänner och medfinansierar därför nationella program för övervakning av TSE och skrapie och särskilda åtgärder (inköp av testutrustning, slakt, genotypning) i medlemsländerna och Cypern, Estland, Malta och Slovenien.
Varje medlemsland ska införa ett årligt övervakningsprogram för BSE och skrapie. Detta omfattar även ett program för användning av snabbtester. Bilaga III innehåller detaljer om det övervakningssystem som ska inrättas för dessa två sjukdomar. Utöver de obligatoriska kontrollerna för alla djur som visar tecken på TSE måste ett snabbtest efter djurets död göras på följande djur:
Från och med den 1 oktober 2003, djur som är äldre än 12 månader eller som har en permanent framtand som kommit fram genom tandköttet, på grundval av ett representativt urval.
För alla andra djur gäller följande:
Medlemsländerna får införa övervakningsprogram för djur som används för mjölkproduktion, djur från besättningar som infekterats av någon form av TSE eller fötts av eller härstammar från smittade moderdjur, djur som har ätit foder som kan ha varit smittat.
Medlemsländerna ska förelägga kommissionen en årlig rapport som framför allt ska innehålla uppgifter om antalet misstänkta fall per djurart, vilka är underställda restriktioner för förflyttning.
Totalt testades mer än 8,5 miljoner nötkreatur under 2001 och mer än 10 miljoner under 2002. Kommissionen medfinansierar för närvarande testprogrammet med upp till 10,5 euro per test. Kompletterande information om genomförda tester (EN) och antalet upptäckta fall finns på Europeiska kommissionens webbplats om säkra livsmedel.
Förbud avseende foder
De brittiska forskarna misstänkte i ett väldigt tidigt skede efter det att man upptäckt BSE att det var nötkreaturs konsumtion av kött- och benmjöl som var orsaken till spridningen av epizootin. Sedan i juli 1988 är det i Storbritannien förbjudet att använda protein som härstammar från däggdjur i foder för idisslare. Detta förbud trädde i kraft inom Europeiska unionen i juni 1994. Då antogs det första beslutet i det avseendet [beslut 94/381/EG upphävt genom förordning (EG) nr 1326/2001].
I förordning (EG) nr 999/2001 fastställs åtgärder beträffande foder och förordningen innehåller även ett förbud mot att utfodra idisslare med animaliskt protein eller foder som innehåller sådant protein. Det är också förbjudet att utfodra produktionsdjur, med undantag för köttätande pälsproducerande djur, med bearbetat animaliskt protein, gelatin från idisslande djur, blodprodukter, hydrolyserat protein samt dikalciumfosfat och trikalciumfosfat av animaliskt ursprung.
Förbudet ska inte tillämpas på användningen av följande foder och proteiner under förutsättning att de i tillämpliga fall har bearbetats enligt bestämmelserna i förordning (EG) nr 1774/2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel:
Från och med den 1 november 2003 ska medlemsländerna till de övriga medlemsländernas och kommissionens förfogande ställa en uppdaterad förteckning över av EU godkända slakterier som inte slaktar idisslare. De ska också tillhandahålla en förteckning över godkända bearbetningsanläggningar som producerar de proteiner som räknats upp ovan och djurfoder med sådant innehåll.
Export till tredjeland av bearbetade djurproteiner som härrör från idisslare och av produkter som innehåller sådana proteiner måste följa de bestämmelser som gäller på EU:s territorium. Det tredjelandet i fråga ska i ett skriftligt avtal förbinda sig att ta hänsyn till den avsedda slutanvändningen i samband med användning och/eller återexport av produkterna. De medlemsländer som tillåter export av detta slag ska underrätta kommissionen och de övriga medlemsländerna om detta.
Lagstiftningen om animaliskt avfall gör förbudet mot animaliskt mjöl mer verkningsfullt. I detta avseende gäller från och med maj 2003 förordning (EG) nr 1774/2002 [Europeiska unionens officiella tidning L 273, 10.10.2002] om animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel. Den har utarbetats på grundval av de senaste vetenskapliga rönen. I förordningen fastställs strikta kontrollåtgärder för insamling, transport, lagring, behandling och bortskaffande av de 16 miljoner ton produkter som produceras varje år och som förklaras otjänliga som livsmedel. I syfte att undvika kannibalism innehåller förordningen också ett förbud mot utfodring av ett djurslag med animaliskt protein som härrör från djur av samma art.
FORSKNING OCH UTVECKLING PÅ BSE-OMRÅDET
Europeiska kommissionen finansierar forskning om TSE sedan 1990. Denna forskning blev snabbt intensivare och mer omfattande efter den brittiska regeringens tillkännagivande i mars 1996 att tio fall av den nya varianten av Creutzfeldt-Jakobs sjukdom eventuellt kunde kopplas till BSE.
I april 1996 uppmanade kommissionen professor Charles Weissmann att leda den grupp som skulle ha till uppgift att kartlägga kunskaperna om BSE och föreslå prioriteringar för framtida forskning. Professor Weissmanns rapport publicerades i oktober samma år. Den har legat till grund för ett meddelande från kommissionen till rådet [KOM(96) 582 slutlig] om ett förslag till handlingsplan beträffande TSE. I handlingsplanen beaktas även rekommendationerna från tvärvetenskapliga kommittén samt den forskning som bedrivs nationellt och på EU-nivå. Den omfattar följande två nivåer:
En första av tre särskilda ansökningsomgångar för forskning inom ramen för detta initiativ lanserades i december 1996, den sista i mars 1998. Totalt beviljades 50,7 miljoner euro i stöd inom ramen för programmen Biomed, Biotech och Fair till de 54 projekt som godkändes. På så vis skapade handlingsplanen förutsättningar för en mobilisering av experter inom många vetenskapliga discipliner från mer än 120 laboratorier i samtliga medlemsländer och associerade länder.
I november 2000 uppmanade rådet (forskning och utveckling) kommissionen att inrätta en expertgrupp med uppgift att kartlägga forskningen om TSE. Gruppen skulle också främja utbytet av vetenskaplig information mellan forskarlag och peka på vilka typer av åtgärder som borde förstärkas och vilka nya åtgärder som borde vidtas. Gruppen består av företrädare som utsetts av medlemsländerna och de associerade länderna, medlemmar från Vetenskapliga styrkommitténs ad hoc-grupp för TSE/BSE och några samordnare för EU:s forskningsprojekt. I april 2002 kompletterades gruppen med företrädare från länderna i Central- och Östeuropa med tanke på den kommande utvidgningen.
I handlingsplanen [KOM(96) 582 slutlig] planerades bland annat att utvidga och regelbundet uppdatera kartläggningen av den forskning som bedrivs i medlemsländerna. För detta ändamål publicerade kommissionen ett särskilt meddelande [KOM(2001) 323 slutlig].
En analys av den senaste "Weissmann-rapporten" ledde till att man i april 2001 lanserade en särskild ansökningsomgång med syfte att fylla luckorna i det europeiska forskningsprogrammet om TSE. Till följd av denna ansökningsomgång antogs 15 nya forskningsprojekt för totalt 21 miljoner euro. Totalt finansierades 26 projekt med nästan 30 miljoner euro inom ramen för femte ramprogrammet för forskning och utveckling (1998-2002). 11 forskningsprojekt finansierades till följd av de allmänna ansökningsomgångarna och 15 till följd av den särskilda ansökningsomgången 2001.
I det sjätte ramprogrammet för forskning och utveckling (2002-2006) ingår bland de prioriterade verksamhetsområdena åtgärder beträffande livsmedelssäkerhet och risker för hälsan med en budget på 685 miljoner euro. Det övergripande målet är att skapa vetenskapliga och tekniska förutsättningar för att producera och distribuera säkrare, sundare och varierande livsmedel. Det är denna del som ska bidra till att finansiera forskningen om TSE.
DEN INTERNATIONELLA DIMENSIONEN OCH UTVIDGNINGEN
Under anslutningsförhandlingarna har samtliga kandidatländer åtagit sig att till fullo respektera EU:s regler beträffande kampen mot BSE. De har gjort avsevärda framsteg - i samtliga länder avlägsnas redan specificerat riskmaterial från livsmedelskedjan och i de flesta länder testas alla friska nötkreatur som är äldre än 30 månader. Under 2003 kommer 40 % av de veterinärkontroller som utförs av Kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor (esdeenfr) att göras i de framtida medlemsländerna. Syftet är att kontrollera de åtgärder som vidtagits när det gäller säkra livsmedel, däribland sådana som syftar till att bekämpa BSE. Dessutom medfinansierar kommissionen testutrustning och bidrar med tekniskt bistånd inom ramen för Phare-programmet.
På det internationella planet har Europeiska unionen utvecklat ett nära samarbete med följande internationella organisationer: Världshälsoorganisationen (WHO), FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) och Internationella byrån för bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar (OIE).
WHO har sedan 1991 organiserat 11 vetenskapliga samråd kring frågor om TSE som drabbar människor respektive djur. Den grupp oberoende specialister som sammankallas av WHO uppdaterar kontinuerligt kunskaperna allteftersom nya vetenskapliga uppgifter framkommer. Ett neutralt forum har inrättats för att granska, utvärdera och diskutera de vetenskapliga frågorna om TSE. WHO uppmuntrar forskningen på området genom att publicera en lista med 11 prioriterade områden, bland annat med avseende på tidig diagnostik och epidemiologi. Denna organisation, slutligen, bidrar till att utveckla den systematiska övervakningen av Creutzfeldt-Jakobs sjukdom och dess varianter för att på så sätt få en bättre förståelse för den geografiska spridningen av sjukdomen i världen. För ytterligare information, se avsnittet om BSE på WHO:s webbplats (ES, EN, FR).
Inom FAO finns sedan 1990 en rådgivande kommitté för BSE. Den samarbetar med WHO och OIE och sammankallar regelbundet vetenskapliga experter som gör en översyn av den forskning som bedrivs på området.
Internationella byrån för bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar (OIE) är baserad i Paris och är sedan 1924 den internationella organisationen för djurhälsa. Den syftar till att garantera insyn när det gäller djurhälsoläget i världen, framför allt i fråga om BSE. OIE samlar in, analyserar och sprider vetenskaplig information på det veterinära området och medverkar med sin internationella expertis i kontrollen av djursjukdomarna. Byrån står som garant för hälsoskyddet inom världshandeln genom att utarbeta hälsoskyddsbestämmelser för den internationella handeln med djur och djurprodukter.
Kompletterande information
- Europeiska kommissionens webbplats "Säkra livsmedel" (Generaldirektoratet för hälsa och konsumentskydd).
- Webbplatsen för Europeiska unionens råd ("Sysselsättning och socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor", "Jordbruk och fiske").
- Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) (DE, EN, FR, IT).
Senast ändrat den 08.04.2008