Avtal om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Beslut 94/1/EKSG, EG om ingående av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

SAMMANFATTNING

VILKET SYFTE HAR AVTALET?

I avtalet föreskrivs ett område för fri rörlighet av personer, tjänster, varor och kapital mellan 31 europeiska länder.
Syftet med avtalet är att främja en fortlöpande och balanserad förstärkning av handeln och de ekonomiska förbindelserna mellan länderna.
Det omfattar nu de 28 EU-länderna (1) och tre av de fyra medlemmarna i Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta), nämligen Island, Liechtenstein och Norge.

VIKTIGA PUNKTER

Tillämpningsområde

Utöver de fyra friheterna (fri rörlighet för varor, kapital, tjänster och personer och kapital) och vissa aspekter av andra relaterade politiska områden (bland annat utbildning, forskning, sociala frågor, konsumentskydd, bolagsrätt och miljö) omfattar avtalet regler för konkurrens och statligt stöd.
Avtalet garanterar även lika rättigheter och skyldigheter på den inre marknaden för medborgare, arbetstagare och företag från de tre Eftaländerna. Medborgare, arbetstagare och företag i EU har liknande rättigheter och skyldigheter i de tre Eftaländerna.
Följande politikområden omfattas inte av avtalet:
- Den gemensamma jordbruks- och fiskepolitiken (även om avtalet innehåller hänvisningar till handel med fisk- och jordbruksprodukter).
- Tullunionen.
- Handelspolitiken.
- Rättsliga och inrikes frågor (trots att de tre Eftaländerna som ingår i EES omfattas av Schengenavtalet, som avskaffade gränskontrollerna vid de inre gränserna mellan de länder som undertecknat avtalet).
- Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
- Direkt och indirekt beskattning.
- Ekonomiska och monetära unionen.

Gemensamma organ

Genom avtalet inrättades flera gemensamma EES-organ vilka i stor utsträckning motsvarar EU-institutionerna:

Gemensamma EES-kommittén sammanträder med jämna mellanrum och fattar beslut genom konsensus i frågor som rör införlivande av EU:s lagstiftning i EES-avtalet. EU-sidan representeras av Europeiska kommissionen (Europeiska utrikestjänsten och andra avdelningar) och Efta av de tre Eftaländernas ambassadörer.
EES-rådet består av medlemmar från Europeiska unionens råd och kommissionen (representerat av Europeiska utrikestjänsten och kommissionens andra avdelningar) samt av utrikesministrarna från de tre Eftaländer som ingår i EES. Det sammanträder två gånger om året för att fastställa avtalets strategiska inriktning och ge vägledning till gemensamma EES-kommittén.
Rådgivande EES-kommittén består av medlemmar från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Eftas konsultativa kommitté.
EES gemensamma parlamentarikerkommitté utgörs av ledamöter från Europaparlamentet och från de tre Eftaländernas nationella parlament. Kommittén deltar inte i beslutsfattandet utan övervakar och granskar lagar och beslut i EU som är relevanta för EES.

Dessutom finns följande organ:

Eftas övervakningsmyndighet ser till att Island, Liechtenstein och Norge fullgör sina skyldigheter i enlighet med EES-avtalet. Europeiska kommissionen har en liknande roll gentemot EU-länderna.
Eftadomstolen fattar beslut i talan som väckts av Eftas övervakningsmyndighet mot ett Eftaland i fråga om genomförande, tillämpning eller tolkning av EES-regler, på samma sätt som Europeiska unionens domstol fattar beslut om EU-länder.

Hur införlivas EU:s lagstiftning i EES-lagstiftningen?

Eftaländerna medverkar inte formellt i EU:s lagstiftningsprocess. De kan dock delta i det förberedande arbetet och lämna synpunkter.
När EU antar ny lagstiftning bedömer de tre Eftaländerna huruvida denna är relevant för EES. Om alla tre länder anser att den är det utarbetas ett utkast till ett beslut av den gemensamma kommittén av Eftasekretariatet i syfte att ändra EES-avtalet.
Detta utkast till beslut antas sedan av kommissionen. Om det omfattar väsentliga ändringar skickas beslutet istället till rådet för antagande.
Eftasekretariatet och Europeiska utrikestjänsten rådgör därefter om tidsschemat för beslutets antagande i gemensamma EES-kommittén.

Deltagande i EU:s program och organ

De tre Eftaländerna deltar i många av EU:s program och organ. När man har kommit överens om ett sådant deltagande införlivas programmet i fråga i EES-avtalet och länderna enas om att bidra till driftskostnaderna.

Ekonomiska aspekter

I enlighet med avtalet arbetar Eftaländerna för att minska de ekonomiska och sociala skillnaderna mellan regionerna i EES – 16 EU-länder får för närvarande stöd. Denna typ av EES-bidrag finansieras gemensamt av Island, Liechtenstein och Norge, och bidragens omfattning anpassas till respektive lands storlek och ekonomiska kapacitet.

De tre Eftaländerna bidrar inte bara till driftskostnaderna för EU-program, utan betalar även en administrativ avgift (för till exempel möteslokaler, sammanträden etc.) till kommissionen.

BAKGRUND

EES-avtalet undertecknades 1992 mellan de dåvarande 12 EU-länderna och 6 Eftaländer, nämligen Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike. Schweiz valde dock att förkasta avtalet i ett senare skede. Avtalet trädde i kraft 1994. År 1995 gick tre av Eftaländerna (Finland, Sverige och Österrike) med i EU. Avtalet har stegvis anpassats för att ta hänsyn till tio nya länders anslutning till EU 2004, ytterligare två länders anslutning 2007 och senast Kroatiens anslutning 2013.

Mer information finns här:

EU:s förbindelser med Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) på Europeiska utrikestjänstens webbplats.
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet på Eftas webbplats.

RÄTTSAKT

Rådets och kommissionens beslut 94/1/EKSG, EG av den 13 december 1993 om ingående av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet mellan Europeiska gemenskaperna, deras medlemsstater och Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike (EGT L 1, 3.1.1994, s. 1)

Avtal om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet – slutakt – gemensamma uttalande – uttalanden av regeringarna i gemenskapens medlemsländer – arrangemang – avtalade protokoll – uttalanden av en eller flera avtalspartner om avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EGT L 1, 3.1.1994, s. 3–522)

Fortlöpande ändringar av avtalet har införlivats i grundtexten. Denna konsoliderade version har enbart dokumentationsvärde.

Senast ändrat 24.05.2016

(1) Den 1 februari 2020 lämnar Storbritannien EU och blir ett tredjeland (land utanför EU).