EU:s ekonomiska och monetära union
SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:
Artikel 119 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Artikel 140 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
VILKET SYFTE HAR ARTIKLARNA 119 OCH 140 I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONENS FUNKTIONSSÄTT?
- I artikel 119 fastställs att Europeiska unionen (EU) och EU:s medlemsstater ska samordna sin ekonomiska politik och fastställa och bedriva en gemensam penning- och valutapolitik. I artikeln hänvisas till införandet av en gemensam valuta, euron, och där föreskrivs vissa vägledande principer.
- I artikel 140 fastställs att EU-länderna måste uppfylla särskilda ”konvergenskriterier” om de ska tillåtas gå in i den tredje etappen i EU:s ekonomiska och monetära union (EMU). Under den tredje etappen ska euron antas som valuta och en gemensam penningpolitik genomföras i de berörda EU-länderna.
VIKTIGA PUNKTER
- EMU är en process för att anpassa EU-ländernas ekonomiska politik och penningpolitik till varandra. Den utgörs av tre etapper:
- Första etappen (1990–1993): fri rörlighet för kapital mellan EU-länderna.
- Andra etappen (1994–1998): samordning av EU-ländernas penningpolitik, ökat samarbete mellan deras nationella centralbanker och åtgärder för att föra deras ekonomier närmare varandra (dvs. ekonomisk konvergens).
- Tredje etappen (har pågått från den 1 januari 1999): ett gradvist införande av euron och genomförande av en gemensam penningpolitik under överinseende av Europeiska centralbanken (ECB).
De två första etapperna av EMU har slutförts för samtliga EU-länder, men den sista är ännu inte avslutad. Hittills har bara 20 EU-länder – som gemensamt kallas ”euroområdet” – infört euron som sin valuta.
Övergången till euro
- Innan ett EU-land kan införa euron måste det först uppfylla en rad ekonomiska och rättsliga krav – de s.k. konvergenskriterierna.
- Syftet med de ekonomiska konvergenskriterierna är att säkerställa att EU har en stabil ekonomi och finansiell situation.
- Enligt det rättsliga konvergenskriteriet måste EU-ländernas lagar vara förenliga med EU:s fördrag, i synnerhet när det gäller den nationella centralbanken och valutan.
- När ett EU-land uppfyller alla dessa krav kan det införa euron som sin valuta. Euron ersätter då den tidigare nationella valutan och blir landets officiella valuta.
- Minst vartannat år bedömer Europeiska kommissionen och ECB vilka framsteg EU-länderna har gjort i riktning mot att uppfylla konvergenskraven. Om de bedömer att ett land kan gå vidare till den tredje etappen i EMU, fattar Europeiska unionens råd ett beslut om att det berörda landet kan anta euron som sin valuta.
Europeiska centralbanken
ECB spelar en väsentlig roll för EMU. Den fastställer på egen hand penningpolitiken för de länder som ingår i euroområdet. Den har också befogenhet att godkänna utgivningen av eurosedlar. EU-länderna får ge ut mynt, men ECB måste först godkänna den årliga mängd som ska ges ut.
De första länderna i euroområdet
- Den 3 maj 1998 – det historiska datum då EMU:s tredje etapp inleddes – antog rådet ett beslut där det erkände att elva EU-länder (Belgien, Tyskland, Irland, Spanien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Österrike, Portugal och Finland) hade uppfyllt de nödvändiga villkoren för att få införa den gemensamma valutan den 1 januari 1999. År 2000 fattades ett liknande beslut för Grekland, som gick in i EMU:s tredje etapp i januari 2001.
- Euron infördes därefter i två steg.
- Den 1 januari 1999: Euron infördes som kontomedel* och omräkningskurserna fixerades mot de tidigare nationella valutorna som då blev icke-decimala underindelade enheter av euron.
- Den 1 januari 2002: Euromynt och eurosedlar infördes i de berörda EU-länderna. Invånare och företag i EU kunde då göra sina kontanta betalningar i euro.
Utvidgningen av euroområdet
- I princip förväntas samtliga EU-länder gå med i den tredje etappen av EMU och alltså införa euron. Några har emellertid ännu inte uppfyllt de ekonomiska och rättsliga kraven. De beviljas undantag fram till dess att de kan införa euron.
- Euroområdet har utvidgats flera gånger till att omfatta fler EU-länder:
Undantag
Danmark har en undantagsklausul från att delta i EMU. Detaljerna för denna fastställs i protokoll nr 16 som är en bilaga till EU:s grundfördrag. Danmark har förbehållit sig rätten att avsluta sina undantagsarrangemang och ansöka om att anta euron, men har inte meddelat några sådana avsikter.
BAKGRUND
Mer information finns här:
VIKTIGA BEGREPP
Kontomedel. Pengar som är i icke-kontant form och därför inte cirkulerar i form av sedlar och mynt.
HUVUDDOKUMENT
Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – Tredje delen – Unionens politik och inre åtgärder – Avdelning VIII – Ekonomisk och monetär politik – Artikel 119 (f.d. artikel 4 FEG) (EUT C 202, 7.6.2016, s. 96).
Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – Tredje delen – Unionens politik och inre åtgärder – Avdelning VIII – Ekonomisk och monetär politik – Kapitel 5 – Övergångsbestämmelser – Artikel 140 (f.d. artiklarna 121.1, 122.2 andra meningen och 123.5 FEG) (EUT C 202, 7.6.2016, s. 108).
Senast ändrat 23.02.2023