Estland

1) HÄNVISNINGAR

Kommissionens yttrande [KOM(97) 2006 slutlig - Ej offentliggjort i Europeiska gemenskapernas officiella tidning] Kommissionens rapport [KOM(1998) 705 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning] Kommissionens rapport [KOM(1999) 504 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning] Kommissionens rapport [KOM(2000) 704 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning] Kommissionens rapport [KOM(2001) 700 slutlig - SEK(2001) 1747 - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning] Kommissionens rapport [KOM(2002) 700 slutlig - SEK(2002) 1403 - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning] Kommissionens rapport [KOM(2003) 675 slutlig - SEK(2003) 1201 - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning]

Fördrag om anslutning till Europeiska unionen [Europeiska unionens officiella tidning, L 236 av den 23.09.2003]

2) SAMMANFATTNING

I sitt yttrande från juli 1997 konstaterade Europeiska kommissionen att Estland har gjort stora framsteg när det gäller att omstrukturera industrin och anta EU:s industrilagstiftning. Förutsatt att pågående ansträngningar och inflödet av utländskt kapital fortsätter kan man räkna med att det på medellång sikt endast kvarstår ett fåtal problem att lösa när det gäller industrins konkurrenskraft. Detta borde inte innebära några hinder för att Estland ska kunna delta helt på den utvidgade EU-marknaden.

I rapporten från november 1998 konstaterades att framsteg gjorts på detta område, särskilt när det gäller politiken för industrins konkurrenskraft. Insatser krävs dock för att EU-anpassade kvalitetssystem ska kunna införas. Utveckling av små och medelstora företag är en av de prioriterade frågorna i den estniska ekonomiska politiken.

I rapporten från oktober 1999 betonades att den industriella utvecklingen fortskridit. Efter privatiseringen av tillverkningssektorn har Estland koncentrerat sig på att omstrukturera och förstärka konkurrenskraften. De små och medelstora företagen, som utgör 99 % av landets företag, spelar en mycket viktig roll.

I rapporten från november 2000 angavs att Estland har vidtagit åtgärder för att anta en egentlig industripolitik. Landet måste dock nu göra en insats för att anta en industripolitik som är skild från den allmänna ekonomiska politiken. Estland har fortsatt att främja utländska investeringar. Privatiseringen och omstruktureringen av industrin har fortsatt. I politiken för små och medelstora företag betonas särskilt utvecklingen av företag i de minst utvecklade områdena och i regioner där en enda näringsgren dominerar.

I rapporten från november 2001 betonades att Estland gör stadiga framsteg i utformningen av industripolitiska åtgärder. De viktigaste insatserna har gjorts inom innovationspolitiken, främjandet av utländska investeringar och privatiseringen av industrisektorn. När det gäller små och medelstora företag fortsätter man att genomföra den allmänna politiken samtidigt som finansieringsmöjligheterna och affärsklimatet förbättras.

I rapporten från oktober 2002 redovisades Estlands framsteg i industripolitiken och politiken för små och medelstora företag.

I rapporten från november 2003 görs bedömningen att Estland i allt väsentligt följer de åtaganden som landet gjorde vid anslutningsförhandlingarna om företagspolitiken.

Anslutningsfördraget undertecknades den 16 april 2003 och anslutningen ägde rum den 1 maj 2004.

GEMENSKAPENS REGELVERK

Målet med EU:s industripolitik är att öka konkurrenskraften så att en högre levnadsstandard och ökad sysselsättning kan uppnås. Syftet med åtgärderna inom ramen för denna politik är att skapa ett klimat som gynnar initiativ och framväxten av företag i hela EU samt industriellt samarbete, och att främja ett bättre utnyttjande av de industriella möjligheter som politiken på områdena innovation, forskning och teknisk utveckling erbjuder. EU:s industripolitik kombinerar åtgärder från flera av EU:s politikområden. Den omfattar både åtgärder som rör marknadens funktion (produktspecifikationer och tillträde till marknaden, handelspolitik, statligt stöd och konkurrenspolitik) och åtgärder som rör industrins anpassningsförmåga (stabilt makroekonomiskt klimat, teknik, yrkesutbildning osv.).

För att klara konkurrenstryck och marknadskrafter inom unionen måste industrin i kandidatländerna ha uppnått en viss konkurrenskraft vid tiden för anslutningen. Kandidatländerna måste kunna visa att de bedriver en politik som syftar till att skapa öppna och konkurrenskraftiga marknader enligt de riktlinjer som anges i artikel 157 (f.d. artikel 130) i fördraget. Ett annat viktigt tecken på att kandidatländerna utvecklas i rätt riktning är ett gott samarbete mellan EU och kandidatländerna, enligt Europaavtalets bestämmelser, när det gäller industriellt samarbete, investeringar, industriell standardisering och bedömning av överensstämmelse med EU:s normer.

UTVÄRDERING

När det gäller industriell strategi har Estland ännu inte utarbetat något industripolitiskt dokument eller någon handlingsplan för 2003-2006. De industripolitiska insatserna är fortfarande alltför splittrade. En övergripande industripolitik måste utformas. De utländska investeringarna fortsätter men är fortfarande koncentrerade till Tallinn och den närliggande regionen. Situationen när det gäller privatiseringar och omstruktureringar är ungefär densamma som under den föregående rapporteringsperioden.

Estland har gjort stora framsteg i anpassningen av sin industripolitik sedan rapporten 1998. Förhandlingarna om detta kapitel har preliminärt avslutats. Ingen övergångsordning har begärts och Estland har fullgjort sina åtaganden (se rapporten 2002). Företagens konkurrenskraft måste dock stärkas för att underlätta deras integrering på den inre marknaden.

För de små och medelstora företagen antog Estland i januari 2002 dokumentet "Entrepreneurial Estonia". Syftet är att främja företagaranda, skapa sysselsättning och öka de estniska företagens konkurrenskraft. En handlingsplan för 2002 har antagits.

Estland anslöt sig till Europeiska stadgan för småföretag i april 2002.

Affärsklimatet har förbättrats främst tack vare att småföretagens administrativa börda lättats. Informationen till företagen om regeringens ändringar av lagstiftningen måste dock förbättras och tillgången till finansiering underlättas.

Sedan yttrandet från 1997 har Estland gjort betydande framsteg när det gäller politiken för små och medelstora företag. Förhandlingarna om detta kapitel har preliminärt avslutats. Ingen övergångsordning har begärts och Estland har fullgjort sina åtaganden (se rapporten 2002). Estland måste bland annat få till stånd en bättre dialog med företagen, sprida information och underlätta etablering och utveckling för företag.

Estland deltar i EU:s tredje fleråriga program för små och medelstora företag (1).

See also