Avtal mellan EU och Internationella brottmålsdomstolen (ICC)

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

VILKET SYFTE HAR BESLUTEN OCH AVTALET?

Genom beslut 2006/313/Gusp godkändes avtalet mellan Internationella brottmålsdomstolen och EU om samarbete och bistånd på EU:s vägnar.
I avtalet fastställs villkoren för samarbete och bistånd mellan EU och Internationella brottmålsdomstolen. Avtalet har bindande verkan för EU, och inte för EU-länderna.
Syftet med beslut 2011/168/Gusp är att befordra universellt stöd för Romstadgan, som är det fördrag enligt vilket ICC inrättas, genom att bevara Romstadgans integritet, att stödja domstolens oberoende liksom dess effektiva och verkningsfulla arbete, att stödja samarbete med domstolen och att stödja genomförandet av principen om komplementaritet*.
Genom beslut 2011/168/Gusp ska gemensam ståndpunkt 2003/444/Gusp upphöra att gälla.

VIKTIGA PUNKTER

Europeiska unionens råd och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik ska samordna unionens och dess medlemsstaters åtgärder för att kunna genomföra artiklarna 2–5 i beslut 2011/168/Gusp, särskilt när det gäller följande tre frågor:

Befordra universellt stöd

EU och EU-länderna ska bidra till målet bredast möjliga deltagande i Romstadgan genom förhandlingar och politiska dialoger med tredje stater eller regionala organisationer, och/eller genom att anta initiativ för att främja värderingarna, principerna och bestämmelserna i Romstadgan.
EU och EU-länderna ska samarbeta med andra berörda stater, internationella institutioner och icke-statliga organisationer i syfte att befordra universellt stöd.
Medlemsstaterna ska dela sina erfarenheter av genomförandet av Romstadgan med berörda stater. EU och medlemsstaterna ska dessutom bidra till det lagstiftningsarbete som krävs för deltagande i och genomförande av Romstadgan i tredje stater.

Säkerställa domstolens oberoende

För att säkerställa domstolens oberoende ska EU och medlemsstaterna

uppmuntra avtalsslutande stater att överföra sina bidrag till domstolens budget,
uppmuntra anslutning till och ratificering av avtalet om ICC:s privilegier och immunitet,
stödja möjligheterna för domare, åklagare, tjänstemän och advokater att få utbildning och hjälp i det arbete som har anknytning till domstolen.

Stödja effektiv verksamhet

EU och medlemsstaterna ska noga följa utvecklingen av samarbetet med ICC. De får sluta ad hoc-avtal och ad hoc-överenskommelser för att domstolen ska kunna arbeta effektivt. Så är fallet med avtalet om samarbete och bistånd mellan EU och domstolen.
EU och medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att säkerställa ett fullständigt samarbete mellan länder utanför EU och domstolen, inklusive skyndsamt verkställande av arresteringsorder.
EU:s svar 2013 på bristande samarbete med ICC från länder utanför EU fokuserar på hur EU och dess medlemsstater bör hantera bristande samarbete.

Handlingsplan

I handlingsplanen för att följa upp beslut 2011/168/Gusp läggs fokus på

samordning av EU:s insatser för att genomföra målen i beslutet,
Romstadgans universalitet och integritet,
ICC:s oberoende,
samarbete med ICC, och
genomförande av principen för komplementaritet.

SEDAN NÄR GÄLLER AVTALET?

Avtalet trädde i kraft den 1 maj 2006.

BAKGRUND

ICC är världens första och enda permanenta internationella brottmålsdomstol och har sitt säte i Haag, Nederländerna. ICC utreder och, när det är motiverat, lagför personer som åtalas för de mest allvarliga brotten som angår det internationella samfundet: folkmord*, krigsförbrytelser*, brott mot mänskligheten*, och aggressionsbrott*. Domstolen inrättades och styrs av Romstadgan, som trädde i kraft den 1 juli 2002 och ratificerades av alla EU-medlemsstater.

Uttalande av den höga representanten Federica Mogherini på Europeiska unionens vägnar med anledning av den internationella dagen för brottsbekämpning den 17 juli 2019 – pressmeddelande (Europeiska unionens råd).

VIKTIGA BEGREPP

Komplementaritet: är i detta sammanhang principen om att ICC är avsedd som en domstol i sista instans, vilket innebär att den bör utreda och lagföra endast när de nationella domstolarna har underlåtit att göra det.

Folkmord: gärningar som begås med avsikten att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk eller rasmässigt bestämd eller religiös folkgrupp.

Krigsförbrytelser: gärningar som kränker den lag och sedvanerätt som är tillämplig i väpnade konflikter (t.ex. Genèvekonventionerna). Här ingår exempelvis att misshandla krigsfångar, döda gisslan eller avsiktligt förstöra städer eller byar.

Brott mot mänskligheten: gärningar som begås som ett led i ett vidsträckt eller systematiskt angrepp riktat mot civilbefolkning med insikt om angreppet.

Aggressionsbrott: när en person som är i stånd att utöva kontroll över eller styra den politiska eller militära verksamheten i en stat planerar, förbereder, inleder eller utför en aggressionshandling som till sin karaktär, betydelse och omfattning utgör en uppenbar kränkning av FN-stadgan.

HUVUDDOKUMENT

Rådets beslut 2006/313/Gusp av den 10 april 2006 om ingående av avtalet mellan Internationella brottmålsdomstolen och Europeiska unionen om samarbete och bistånd (EUT L 115, 28.4.2006, s. 49).

Avtal mellan Internationella brottmålsdomstolen och Europeiska unionen om samarbete och bistånd (EUT L 115, 28.4.2006, s. 50).

Rådets beslut 2011/168/Gusp av den 21 mars 2011 om Internationella brottmålsdomstolen och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2003/444/Gusp (EUT L 76, 22.3.2011, s. 56).

Senast ändrat 15.05.2020