Förbättra tillämpningen av EU-lagstiftningen om utstationering av arbetstagare

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster

Direktiv 2014/67/EU om tillämpning av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster

Direktiv (EU) 2020/1057 om fastställande av särskilda regler med avseende på direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU för utstationering av förare inom vägtransportsektorn och om ändring av direktiv 2006/22/EG vad gäller tillsynskrav och förordning (EU) nr 1024/2012

VILKET SYFTE HAR DIREKTIVEN?

• Direktiv 96/71/EG innehåller en förteckning över arbetsvillkor som ska gälla för arbetstagare som tillfälligt utstationeras utomlands av sin arbetsgivare i det land där de är utstationerade (värdlandet). Syftet är att garantera skydd för arbetstagare samt skapa lika villkor för tjänsteleverantörer.
• Direktiv 2014/67/EU syftar till att förbättra genomförandet och efterlevnaden av direktiv 96/71/EG. Det täcker frågor som missbruk och kringgående av utstationeringsregler, gemensamt ansvar i underentreprenörskedjor och informationsutbyte mellan EU-länderna.
• Ändringsdirektiv Direktiv (EU) 2018/957 innehåller uppdateringar och ändringar av direktiv 96/71/EG. Här fastställs regler om arbetsvillkor och skydd av utstationerade arbetstagares hälsa och säkerhet. Direktivet ska även garantera rättvisa löner samt lika villkor mellan utstationerande och lokala företag i värdlandet, samtidigt som man följer principen om fri rörlighet för tjänster.
• I direktiv (EU) 2020/1057 fastställs särskilda regler för utstationering av yrkesförare inom den kommersiella vägtransportsektorn och för ett effektivt upprätthållande av efterlevnaden av dessa regler. I direktivet föreskrivs regler som är bättre anpassade till den mycket rörliga karaktären hos arbete inom vägtransportsektorn. Syftet med direktivet är att undanröja skillnader mellan EU-ländernas tolkning, tillämpning och upprätthållande av efterlevnaden av reglerna om utstationering av arbetstagare inom vägtransportsektorn. Det är utformat för att göra vägtransportsektorn rättvis, effektiv och socialt ansvarig, samtidigt som det ger större rättssäkerhet, minskar den administrativa bördan för transportföretagen och förhindrar snedvridning av konkurrensen.

VIKTIGA PUNKTER

Direktiv 96/71/EG

• Direktiv 96/71/EG tillämpas på företag som, i samband med tillhandahållande av tjänster över gränserna, utstationerar arbetstagare inom ett EU-lands territorium, om det föreligger ett anställningsförhållande mellan det utstationerande företaget och arbetstagaren under utstationeringsperioden. En ”utstationerad arbetstagare” är en arbetstagare som under en begränsad period arbetar inom ett annat EU-lands territorium än det där han eller hon vanligtvis arbetar.
• Direktiv 96/71/EG innehåller grundläggande arbets- och anställningsvillkor som måste gälla för utstationerade arbetstagare i värdlandet. Syftet med detta är dels att skydda utstationerade arbetstagares rättigheter när företag utnyttjar friheten att tillhandahålla tjänster, dels att göra det lättare att utöva denna frihet. I dessa villkor ingår
  • längsta arbetstid och kortaste vilotid,
  • minimiantal betalda semesterdagar per år,
  • minimilön, inklusive övertidsersättning,
  • säkerhet, hälsa och hygien på arbetsplatsen.

Direktiv 2014/67/EU

Bättre förebyggande, övervakning och sanktioner vid missbruk av tillämpliga regler

• För att bidra till att bekämpa missbruk och kringgående av reglerna (till exempel via brevlådeföretag*) innehåller direktiv 2014/67/EU en förteckning över faktiska omständigheter för att hjälpa till att bedöma om en viss situation kan betraktas som en faktisk utstationering.
• För att öka rättssäkerheten fastställs i direktiv 2014/67/EU en förteckning över nationella kontrollåtgärder som anses motiverade och proportionerliga och som kan tillämpas för att följa upp efterlevnaden av direktiv 96/71/EG och direktivet om genomförande (direktiv 2014/67/EU).
• För att förbättra skyddet för arbetstagarnas rättigheter inom kedjor av underentreprenörer måste EU-länderna se till att utstationerade arbetstagare inom byggsektorn kan hålla den entreprenör till vilken deras arbetsgivare är en direkt underentreprenör ansvarig när det gäller eventuell innestående nettolön motsvarande minimilön, utöver eller i stället för arbetsgivaren. EU-länderna får vidta andra lämpliga åtgärder i stället för dessa ansvarsregler.

Ökad tillgång till information

• EU-länderna är skyldiga att kostnadsfritt tillgängliggöra all information om anställningsvillkor och kollektivavtal som tillämpas på utstationerade arbetstagare för att öka medvetenheten och insynen. Denna information ska finnas på en enda officiell, nationell webbplats. Informationen ska finnas att få på värdlandets officiella språk samt på de språk som är mest relevanta med hänsyn till behoven på arbetsmarknaden.

Fördjupat administrativt samarbete

• Direktiv 2014/67/EU innehåller också tydligare regler för att förbättra det administrativa samarbetet mellan de nationella myndigheter som ansvarar för att övervaka efterlevnaden, inbegripet tidsfrister för tillhandahållande av information. Här spelar förordningen om informationssystemet för den inre marknaden (IMI-förordningen) in. Informationssystemet för den inre marknaden (IMI) är ett flerspråkigt elektroniskt verktyg som gör det möjligt för nationella, regionala och lokala myndigheter att snabbt och enkelt kommunicera med sina motparter i EU, Island, Liechtenstein och Norge om EU:s lagstiftning för den inre marknaden.
• Tjänsteleverantörer som inte följer de tillämpliga reglerna i ett EU-land kan åläggas att betala administrativa sanktionsavgifter. Genom direktiv 2014/67/EU säkerställs att sådana sanktionsavgifter kan verkställas och drivas in även i ett annat EU-land.

Ändringsdirektiv (EU) 2018/957

Genom ändringsdirektiv (EU) 2018/957 införs ett antal nya regler:

• Samma löneregler gäller för utstationerade arbetstagare som för lokala arbetstagare i värdlandet.
• Arbetstagare anses vara långvarigt utstationerade efter tolv månader (med möjlighet till förlängning på sex månader efter en motiverad anmälan från tjänsteleverantören), varefter den utstationerade arbetstagaren omfattas av nästan alla aspekter av värdlandets arbetsrätt.
• Antalet potentiella kollektivavtal som kan gälla i EU-länder som har ett system för att förklara att kollektivavtal eller skiljedomar har allmän giltighet får ökas.
• Bemanningsföretag måste garantera utstationerade arbetstagare samma villkor som gäller för tillfälligt anställda i det land där arbetet utförs.
• Samarbetet mellan EU-ländernas myndigheter förbättras när det gäller missbruk och kringgående av regler i samband med utstationering.

Direktiv (EU) 2020/1057

Bland de ändringar som införs genom direktiv (EU) 2020/1057 finns följande:

• Ett undantag från de allmänna utstationeringsreglerna för cabotagetransporter och internationella transporter, med undantag för transit, ”bilaterala transporter” (både inom gods- och passagerartransporter) och bilaterala transporter med ytterligare två transportrelaterade stopp – detta undantag är begränsat till fall där det finns ett tjänstekontrakt mellan den arbetsgivare som skickar föraren och en part som är verksam i EU-landet som är värd.
• Administrativa regler för utstationering av förare, kontroll och tillsyn – åkare måste använda IMI-systemet för att skicka utstationeringsdeklarationer och all begärd information.
• Sanktioner vid eventuella överträdelser.
• ”Smart tillsyn”, som kräver att EU-länderna integrerar kontrollen av utstationeringsreglerna i en övergripande kontrollstrategi.
• Regler som säkerställer att stärkta utstationeringsregler för EU-förare inte leder till en konkurrensfördel för operatörer utanför EU som har tillträde till EU:s vägtransportmarknad.

VILKEN PERIOD GÄLLER DIREKTIVEN FÖR?

• Direktiv 96/71/EG har gällt sedan den 10 februari 1997 och måste bli lag i EU-länderna senast den 16 december 1999.
• Direktiv 2014/67/EU har gällt sedan den 17 juni 2014 och måste bli lag i EU-länderna senast den 18 juni 2016.
• Ändringsdirektiv (EU) 2018/957 skulle bli lag i EU-länderna senast den 30 juli 2020. För vägtransportsektorn kommer detta direktiv dock att börja gälla från och med då rättsakten som har antagits för att ändra direktiven 2006/22/EG och 2014/67/EU om utstationering av förare inom vägtransportsektorn börjar tillämpas. Detta är direktiv (EU) 2020/1057, kommer att gälla från och med den 2 februari 2022.
• Direktiv (EU) 2020/1057 måste bli lag i EU-länderna senast den 2 februari 2022.

BAKGRUND

Mer information finns här:

• Utstationerade arbetstagare (Europeiska kommissionen).

VIKTIGA BEGREPP

HUVUDDOKUMENT

Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EGT L 18, 21.1.1997, s. 1).

Fortlöpande ändringar av direktiv 96/71/EG har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/67/EU av den 15 maj 2014 om tillämpning av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (”IMI-förordningen”) (EUT L 159, 28.5.2014, s. 11).

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/1057 av den 15 juli 2020 om fastställande av särskilda regler med avseende på direktiv 96/71/EG och direktiv 2014/67/EU för utstationering av förare inom vägtransportsektorn och om ändring av direktiv 2006/22/EG vad gäller tillsynskrav och förordning (EU) nr 1024/2012 (EUT L 249, 31.7.2020, s. 49).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/1055 av den 15 juli 2020 om ändring av förordningarna (EG) nr 1071/2009, (EG) nr 1072/2009 och (EU) nr 1024/2012 i syfte att anpassa dem till utvecklingen inom vägtransportsektorn (EUT L 249, 31.7.2020, s. 17).

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1024/2012 av den 25 oktober 2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden och om upphävande av kommissionens beslut 2008/49/EG (”IMI-förordningen”) (EUT L 316, 14.11.2012, s. 1).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/22/EG av den 15 mars 2006 om minimivillkor för genomförande av rådets förordningar (EEG) nr 3820/85 och (EEG) nr 3821/85 om sociallagstiftning på vägtransportområdet samt om upphävande av rådets direktiv 88/599/EEG (EUT L 102, 11.4.2006, s. 35).

Se den konsoliderade versionen.

Senast ändrat 13.10.2020