Subsidiariteten

INLEDNING

För regeringskonferensen var det vid översynen av fördragen ett huvudsyfte att bringa Europeiska unionen och dess medborgare närmare varandra, genom att se till att dessa har möjlighet att förstå och påverka den europeiska integrationen. De reformer som kommer att göras av viss del av gemenskapspolitiken, exempelvis beträffande konsumentskyddet eller sysselsättningen, omfattas just av detta syfte.

Likaså har subsidiariteten utgjort en viktig del av de diskussioner som syftat till att bättre svara mot medborgarnas förväntningar. I syfte att befästa denna princip har ett särskilt protokoll bifogats Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

PROTOKOLL OM TILLÄMPNING AV SUBSIDIARITETSPRINCIPEN

Europeiska rådet i Birmingham framhöll i oktober 1992 att besluten skall fattas så nära medborgarna som möjligt, enligt artikel 5 (f.d. artikel 3b) i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Med detta för ögonen slog Europeiska rådet i Edinburgh (december 1992) fast ett allmänt förhållningssätt i fråga om tillämpningen av subsidiaritetsprincipen (grundläggande principer, riktlinjer och förfaranden).

Protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen sammanför de riktlinjer som fastställts av Europeiska rådet i Edinburgh och ger dem rättslig verkan. Härigenom avser medlemsstaterna formalisera vissa aspekter rörande subsidiariteten, särskilt att:

Den grundläggande förutsättningen för att vidta en gemenskapsåtgärd ges i andra stycket av artikel 5 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen: "...i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå". I protokollet nämns tre faktorer som hjälper till vid bedömningen av om detta villkor är uppfyllt: