Domstolen

INLEDNING

Befästandet av de europeiska institutionernas demokratiska legitimitet är en stor utmaning vid en reform av Europeiska unionen. I detta sammanhang är domstolens roll viktig, då den säkerställer respekten för rätten vid tolkning och tillämpning av fördragen vilket är en förutsättning för att Europeiska unionen skall fungera demokratiskt.

Domstolens företrädesrätt utvidgas genom Amsterdamfördragets. Den kommer att ha rätt att ingripa på områden som hittills var undantagna från dess behörighet men där behovet av skydd för de enskilda rättigheterna är mycket starkt:

• de grundläggande rättigheterna,
• asyl, invandring, fri rörlighet för personer och civilrättsligt samarbete,
• polissamarbete och straffrättsligt samarbete.

DE GRUNDLÄGGANDE RÄTTIGHETERNA

Artikel 46 (f.d. artikel L) i Fördraget om Europeiska unionen har ändrats för att bestämmelserna rörande domstolens behörighet skall utsträckas till punkt 2 i artikel 6 (f.d. artikel F) i Fördraget om Europeiska unionen, beträffande de europeiska institutionernas verksamhet.

I artikel 6 uttrycks unionens respekt för de grundläggande rättigheterna så som de garanteras i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna om skydd för de mänskliga rättigheterna. Denna reform är viktig, då domstolen blir formellt behörig att bedöma gemenskapsinstitutionernas tillämpning av denna konvention, något som borde uppmana till stor vaksamhet.

ASYL, INVANDRING, FRI RÖRLIGHET FÖR PERSONER OCH CIVILRÄTTSLIGT SAMARBETE

En ny avdelning, kallad "Visering, asyl, invandring och annan politik som rör fri rörlighet för personer" har införts i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen vid Amsterdamfördragets ikraftträdande. Bestämmelser rörande viseringar fanns redan i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (artikel f. d. 100c, som har upphävts), och den stora nyordningen är därför främst att frågor rörande asyl, invandring, fri rörlighet för personer och civilrättsligt samarbete blir blir gememskapsfrågor.

Domstolen är behörig under följande förhållanden, vilka fastställs i artikel 68:

• en nationell domstol vars utslag inte kan överklagas kan av den begära ett beslut i en fråga om giltighet eller tolkning av rättsakter beslutade av institutionerna grundade på ifrågavarande avdelning, om ett beslut från domstolen är nödvändigt för att den nationella domstolen skall kunna döma i saken,
• rådet, kommissionen eller en medlemsstat kan begära ett beslut av den i en fråga om tolkning av avdelningen i fråga eller av rättsakter som beslutats på grundval av den.

POLISSAMARBETE OCH STRAFFRÄTTSLIGT SAMARBETE

Avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen har döpts om till "Bestämmelser om polissamarbete och straffrättsligt samarbete".

Genom artikel 35 (f.d. K 7) stadgas två begränsningar för att domstolen skall vara behörig att avgöra frågor som hänför sig till avdelning VI:

• möjlighet att meddela förhandsavgörande skall endast röra de medlemsstater som godtagit domstolens behörighet genom en förklaring (punkt 2),
• talan om bristande laglighet skall endast kunna väckas av medlemsstat eller av kommissionen (punkt 6).

För övrigt är domstolen behörig att avgöra alla tvister mellan medlemsstaterna om tolkning eller tillämpning av rättsakter antagna inom tredje pelaren eller i tvister mellan kommissionen och medlemsstaterna om tolkning eller tillämpning av konventioner som har upprättats inom ramen för tredje pelaren.