Folkhälsa
INLEDNING
Den europeiska enhetsakten och utvecklingen av begreppet medborgarnas Europa skapade en inramning åt Romfördragets prioriterade fria rörligheter bestående av miljö, hälsa och konsumentskydd.
Hälsoskyddet kom att uppvärderas i samband med Fördraget om upprättande av Europeiska unionen, som införde en särskild artikel 129 (artikel 152 efter omnumrering) rörande folkhälsa i Fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen. På det här området, där befogenheterna i huvudsak förblir nationella, är gemenskapens roll underordnad medlemsstaternas och består särskilt av ett stöd till deras ansträngningar samt hjälp med att formulera och genomföra mål och samordnade strategier.
Så olika frågor som narkotikamissbruk och blodtransfusionsnät mellan medlemsstaterna har dock visat att nationell politik kan få återverkningar långt utanför medlemsstaternas gränser. Vissa problem förknippade med folkhälsan kräver i själva verket ett internationellt svar och alltså ett nära samarbete mellan medlemsstaterna.
Amsterdamfördraget syftar till en bättre förståelse för situationen genom att ändra skrivningen av artikel 152 (f.d. artikel 129) i Fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen.
TILLBAKABLICK
Ursprungligen innehöll inte Romfördraget en formell rättslig grund rörande folkhälsa. Sedan 1977 började dock ett råd bestående av hälsovårdsministrarna att samlas med olika mellanrum. Resultatet blev akter som "beslut av medlemsstaterna församlade inom rådet" eller resolutioner utan tvingande rättsverkan. Efter undertecknandet av Europeiska enhetsakten blev denna typ av akt, med en ibland osäker juridisk räckvidd, vanligare. Det var först med ikraftträdandet av Fördraget om upprättande av Europeiska unionen och införandet av rubriken "Folkhälsa", som gjorde det möjligt att formalisera samarbetet mellan medlemsstaterna på det området. Parallellt med det upphöjdes hälsoskyddet i artikel 3 till ett mål för gemenskapen.
Sedan dess har gemenskapen kunnat koncentrera sina ansträngningar på horisontella åtgärder som omfattar information, utbildning, övervakning och vidareutbildning på hälsoområdet samt utarbetande, av Europeiska kommissionen, av rapporter om ställningen för folkhälsan inom Europeiska gemenskapen och en integrering i gemenskapspolitiken av kraven på hälsovårdsområdet. Vidare har fleråriga program inletts på prioriterade områden såsom cancer, narkotikamissbruk, aids och överförbara sjukdomar.
Gemenskapens åtgärder har även tagit sig andra uttrycksformer, till exempel på området för överförbara sjukdomar, blod och tobak samt inom ramen för genomförandet av den inre marknaden för att skapa en lagstiftning om veterinär- och växtskyddskontroller samt på det biomedicinska området genom stöd åt forskningsverksamhet.
DEN NYA ARTIKEL 152 I FÖRDRAGET OM UPPRÄTTANDE AV EUROPEISKA GEMENSKAPEN
Gemenskapen vidtar åtgärder för att garantera (och inte bara bidra till) en högre skyddsnivå för människors hälsa.
Den nya artikel 152 (f.d. artikel 129) i Fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen (som kommer att bli artikel 152 efter den omnumrering som skall ske i och med Amsterdamfördraget) får större omfattning än tidigare. Bland de områden där medlemsstaterna kan samarbeta nämner den nya artikeln inte bara sjukdomar och de stora folksjukdomarna utan även allmänt alla faror för människors hälsa samt det allmänna målet att förbättra folkhälsan.
Tyngd läggs även vid rådets möjlighet att besluta om åtgärder för att fastställa höga kvalitets- och säkerhetsstandarder i fråga om organ och ämnen av mänskligt ursprung, blod och blodderivat. Åtgärder på veterinär- och växtskyddsområdet som har som direkt syfte att skydda folkhälsan antas i fortsättningen enligt medbeslutandeförfarandet, vilket innebär en nyhet eftersom Europaparlamentet et tidigare bara hade rätt till samråd vid antagande av hälsoskyddsåtgärder kopplade till jordbruket.
Ytterligare information: