Återlämning av kulturföremål som olagligen förts bort från ett annat EU-land

I denna lag från Europeiska unionen (EU) förtydligas och utökas befintliga bestämmelser för återlämning av alla kulturföremål som ett EU-land betraktar som nationella skatter och som olagligen har förts bort från dess territorium efter den 1 januari 1993.

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/60/EU av den 15 maj 2014 om återlämnande av kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 (omarbetning)

SAMMANFATTNING

VAD GÖR DETTA DIREKTIV?

I denna lag från Europeiska unionen (EU) förtydligas och utökas befintliga bestämmelser för återlämning av alla kulturföremål som ett EU-land betraktar som nationella skatter och som olagligen har förts bort från dess territorium efter den 1 januari 1993.

VIKTIGA PUNKTER

Tillämpningsområde

Lagen omfattar föremål som är av historiskt, paleontologiskt, etnografiskt eller numismatiskt intresse eller som har vetenskapligt värde. Föremålen kan vara en del av offentliga eller andra samlingar, eller vara enskilda exemplar, eller inget av detta. De kan komma från regelrätta eller otillåtna utgrävningar, men de måste klassificeras eller definieras som nationella skatter.

De behöver inte heller längre tillhöra några kategorier eller uppfylla några krav i fråga om ålder och/eller ekonomiskt värde för att kunna återlämnas.

Samarbete mellan EU-länderna

Nationella statliga myndigheter från EU-länderna måste samarbeta effektivt med varandra och med hjälp av EU:s informationssystem för den inre marknadenutbyta information om föremål som förts bort på ett olagligt sätt.

Tidsfrist för kontroller och återlämning

Efter det att ett land har meddelats av ett annat EU-land att föremål har upptäckts har det sex månader på sig att kontrollera om det är en nationell skatt.

Landet som föremålet olagligen fördes bort från har tre år på sig att väcka talan om återlämnande. Detta gäller från den tidpunkt landet fått vetskap om var kulturföremålet finns och om innehavarens eller mellanhandens identitet.

Talan om återlämnande får inte väckas senare än 30 år efter det att föremålet olagligen fördes bort från det återkrävande EU-landet. Denna tidsfrist höjs till 75 år om föremålen är delar av offentliga samlingar eller tillhör kyrkliga institutioner (i länder där de faller under särskilda skyddslagar).

Ersättning

Med hänsyn till omständigheterna i fallet, och endast i de fall där innehavaren kan bevisa att han eller hon har bevisligen har visat vederbörlig omsorg och uppmärksamhet vid anskaffandet av föremålet (dvs. att innehavaren inte kände till att det förts bort på ett olagligt sätt), ska domstolen i det EU-land som ska återlämna föremålet ge skälig ersättning. Bevis i dessa fall är dokumentation om föremålets proveniens, de tillstånd för utförsel som krävs enligt den återkrävande medlemsstatens lagstiftning, det pris som betalats och huruvida innehavaren kontrollerat tillgängliga register över stulna kulturföremål.

NÄR GÄLLER DETTA DIREKTIV?

Genom direktiv 2014/60/EU upphävs den befintliga lagen, direktiv 93/7/EEG. Det nya direktivet träder i kraft den 19 december 2015.

Senast ändrat 10.09.2015