|
23.2.2008 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 51/9 |
Domstolens dom (stora avdelningen) av den 18 december 2007 (begäran om förhandsavgörande från Arbetsdomstolen (Sverige)) – Laval un Partneri Ltd mot Svenska Byggnadsarbetareförbundet, Svenska Byggnadsarbetareförbundets avd. 1, Byggettan, Svenska Elektrikerförbundet
(Mål C-341/05) (1)
(Frihet att tillhandahålla tjänster - Direktiv 96/71/EG - Utstationering av arbetstagare inom byggsektorn - Nationell lagstiftning som reglerar arbets- och anställningsvillkor på de områden som avses i artikel 3.1 första stycket a-g utom på området för minimilön - Kollektivavtal för byggsektorn som innehåller förmånligare villkor och villkor som avser andra områden - Fackliga organisationers möjlighet att vidta stridsåtgärder för att försöka förmå företag som är etablerade i andra medlemsstater att genomföra förhandlingar från fall till fall för att bestämma den lön som skall betalas till arbetstagarna och för att försöka förmå dem att ansluta sig till kollektivavtalet för byggsektorn)
(2008/C 51/15)
Rättegångsspråk: svenska
Hänskjutande domstol
Arbetsdomstolen (Sverige)
Parter i målet vid den nationella domstolen
Kärande: Laval un Partneri Ltd
Svarande: Svenska Byggnadsarbetareförbundet, Svenska Byggnadsarbetareförbundets avd. 1, Byggettan, Svenska Elektrikerförbundet
Saken
Begäran om förhandsavgörande – Arbetsdomstolen – Tolkning av artiklarna 12 EG och 49 EG liksom av artiklarna 3.1, 3.7, 3.8, 3.10 och 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EGT L 18, s. 1) – Fackliga stridsåtgärder mot ett byggnadsbolag som utstationerat avlönade arbetstagare i en annan medlemsstat än den där bolaget har sitt säte och som inte har tecknat ett kollektivavtal i denna stat
Domslut
|
1) |
Artikel 49 EG och artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster skall tolkas så, att de utgör hinder för att en facklig organisation, i en medlemsstat i vilken det finns lagregler om arbets- och anställningsvillkor på de områden som anges i artikel 3.1 första stycket a–g i detta direktiv utom på området för minimilön, ges möjlighet att genom fackliga stridsåtgärder i form av blockad av arbetsplatser, såsom de stridsåtgärder som är föremål för prövning i Arbetsdomstolen, försöka förmå ett tjänsteföretag som är etablerat i en annan medlemsstat att inleda förhandlingar med denna fackliga organisation om den lön som de utstationerade arbetstagarna skall erhålla och att ansluta sig till ett kollektivavtal, som på vissa av de nämnda områdena innehåller villkor som är förmånligare än de som följer av de relevanta lagreglerna medan andra villkor avser områden som inte anges i artikel 3 i detta direktiv. |
|
2) |
Artiklarna 49 EG och 50 EG utgör hinder för att ett förbud i en medlemsstat för fackliga organisationer att vidta fackliga stridsåtgärder i syfte att undanröja eller åstadkomma ändring i ett mellan andra parter träffat kollektivavtal endast gäller när stridsåtgärder vidtas med anledning av arbets- och anställningsvillkor som den nationella lagen är direkt tillämplig på. |