Sammanfattning

Konsekvensbedömning om rekommendationer till rådets beslut om bemyndigande av inledande av förhandlingar om frihandelsavtal med Australien respektive Nya Zeeland

A. Behov av åtgärder

Varför? Vilket problem behöver åtgärdas?

Enligt EU:s nya handelspolitik som beskrivs i kommissionens meddelande ”Handel för alla" ska EU:s strategi vara att göra handelspolitiken mer effektiv för att uppnå ekonomiska resultat, göra den transparentare och se till att den inte bara tillvaratar intressen utan även försvarar värderingar. Dessa övergripande mål inbegriper handel och hållbar utveckling och främjande av EU:s värderingar och standarder (såsom mänskliga rättigheter, arbetstagares rättigheter, miljöskydd, hälsoskydd och konsumentskydd) och underlättande av handel och investeringar för små och medelstora företag. Det krävs ett ambitiöst program med multilaterala och bilaterala förhandlingar för att uppnå handelns fulla potential. Detta är grunden för det initiativ som syftar till att inleda förhandlingar om frihandelsavtal med Australien och Nya Zeeland som bland andra konkreta initiativ tas upp i ”Handel för alla”.

Företagen i EU har av relativt sett mindre gynnsamma villkor för tillträde till de australiska och nyzeeländska marknaderna jämfört med tredjeländer som har ingått frihandelsavtal med Australien och Nya Zeeland. Trots att Australien och Nya Zeeland har en låg nivå av importtullar tar båda länderna ut relativt höga tullar på vissa varor, i kombination med icke-tariffära hinder såsom olika regler.

Den begränsade räckvidden av befintliga sektorsavtal, med både Australien och Nya Zeeland, innebär också att EU:s övergripande handelsrelaterade mål inte kan uppnås när det gäller Australien och Nya Zeeland på grund av att det finns få relevanta bilaterala regler som är materiella och verkställbara, och det inte finns några generella verktyg för verkställighet i de bilaterala handels- och investeringsramarna.

Vad förväntas initiativet leda till?

Skapa likvärdiga konkurrensvillkor som för andra länder som redan får förmånsbehandling på grund av sina frihandelsavtal med Australien och Nya Zeeland.

Förverkliga de outnyttjade möjligheterna till ökade handels- och investeringsflöden mellan EU och Australien och mellan EU och Nya Zeeland. Detta kan ske genom att minska befintliga hinder för handel och investeringar, med beaktande av att EU:s jordbrukssektor är en känslig fråga, och genom att undersöka möjligheterna till framåtsyftande regleringssamarbete på utvalda områden, beroende på vad som är lämpligt.

Tillhandahålla en ny ram med omfattande, progressiva och aktuella regler för handels- och investeringsförbindelserna mellan EU och Australien och EU och Nya Zeeland. Detta ligger även i linje med de politiska ramavtal som nyligen ingåtts med både Australien och Nya Zeeland.

Vad är mervärdet med åtgärder på EU-nivå? 

Det finns två huvudmål för politiska åtgärder: att förbättra specifika villkor för att stimulera EU:s handels- och investeringsförbindelser med Australien och Nya Zeeland, och att genomföra EU:s allmänna handelspolitiska mål i enlighet med vad som anges i meddelandet ”Handel för alla”. Enligt artikel 3 jämförd med artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) kan endast EU förhandla om handelsavtal. Enligt artikel 5.3 i fördraget om Europeiska unionen (nedan kallat EU-fördraget) är subsidiaritetsprincipen inte tillämplig på de områden där EU har exklusiv befogenhet.

B. Lösningar

Vilka alternativ, både lagstiftning och andra åtgärder, har övervägts? Finns det ett rekommenderat alternativ? Varför? 

Tre alternativ fastställdes.

Alternativ A (referensscenariot) innebär att man fortsätter med det nuvarande regelverket, men detta skulle kunna leda till en relativ försämring av de bilaterala handelsförbindelserna samtidigt som man inte uppnår målen.

Alternativ B innefattar referensscenariot och ett förbättrat genomförande av befintliga bilaterala sektorsavtal eller ytterligare sektorsspecifika avtal som bygger på befintliga bilaterala sektorsavtal. Alternativ B utvecklades inte närmare eftersom det inte är politiskt genomförbart vare sig för Australien eller för Nya Zeeland.

Alternativ C innebär två parallella moderna och omfattande avtal – ett med Australien och ett Nya Zeeland. Dessa skulle omfatta en stor ansträngning för att avskaffa tariffära och icke-tariffära handelshinder, liberalisering och underlättande av tjänster och investeringar, skydd för investeringar samt ytterligare samarbete på regleringsområdet samtidigt som man tar hänsyn till känsliga frågor och undantag. Det här alternativet är uppdelat i delalternativ beroende på ambitionsnivån: C1, som innebär en försiktig, delvis liberalisering och C2 som innebär en ökad liberalisering, inklusive fullständig liberalisering av importtullarna på varor. Alternativ C understöddes av de parallella diskussionerna med Australien och Nya Zeeland om räckvidden för de framtida frihandelsavtalen.

Det rekommenderade alternativet för EU är alternativ C2, modifierat för att beakta vissa särskilt känsliga delsektorer inom jordbruket, vilket också framgår av analysen i konsekvensbedömningen.

Vem stöder vilka alternativ? 

Europeiska kommissionen och de australiska och nyzeeländska myndigheterna stödjer alternativ C, som är det mest fördelaktiga för båda sidor. De flesta av näringslivets aktörer ställer sig också positiva till nya frihandelsavtal med Australien respektive Nya Zeeland för att ytterligare stärka de ekonomiska banden. De undantagen som noteras utgörs av näringslivsaktörer inom vissa delsektorer inom jordbruket som inte önskar en fullständig liberalisering för specifika produkter. Den ideella sektorns aktörer betonade vikten av att upprätthålla höga nivåer av normer för de sociala, miljömässiga och konsumentrelaterade områdena och andra områden, och för att skydda regeringarnas rätt att lagstifta. Detta ligger i linje med målen för EU:s politik för frihandelsavtal.

C. Det rekommenderade alternativets konsekvenser

Vad är nyttan med det rekommenderade alternativet?

Det rekommenderade alternativet har positiva övergripande ekonomiska konsekvenser för EU, Australien och Nya Zeeland. För EU skulle detta alternativ leda till en real BNP-tillväxt på nästan 0,02 %, vilket med tanke på storleken på EU:s ekonomi (4,9 miljarder euro) anses vara betydande på lång sikt. Den ekonomiska välfärden ökar med 4,8 miljarder euro på lång sikt.

För Australiens del beräknas den reala BNP-tillväxten öka med 0,20 % (4,2 miljarder euro) och den ekonomiska välfärden med 1,8 miljarder euro på lång sikt. För Nya Zeelands del beräknas den reala BNP-tillväxten öka med 0,52 % (1,3 miljarder euro) och den ekonomiska välfärden med 0,6 miljarder euro på lång sikt.

Detta alternativ skulle ge en stor ekonomisk fördel totalt sett, samtidigt som man tar hänsyn till känsligheten i specifika delsektorer inom jordbruket.

De sociala konsekvenserna (särskilt avseende löner och sysselsättning) skulle sannolikt vara svagt positiva i EU, Australien och Nya Zeeland. De övergripande effekterna på ekonomiska, sociala och mänskliga rättigheter (tillfredsställande levnadsstandard, rätt till arbete, social trygghet) samt andra rättigheter som härrör från välfärdsvinster skulle vara positiva.

Vilka är kostnaderna för det rekommenderade alternativet?

Som en normal följd av minskade handelshinder skulle den ökade ekonomisk verksamheten leda till något högre utsläpp av växthusgaser (CO2) (en ökning med 0,38 % i Australien, med 0,64 % i Nya Zeeland och med 0,04 % i EU), och en minskning i resten av världen, vilket skulle leda till en marginell ökning globalt på lång sikt.

EU avser att införa bestämmelser i avtalet om principer för miljöskydd i ett kapitel om handel och hållbar utveckling.

Handelsliberaliseringen skulle kunna leda till viss tillfällig arbetslöshet (omfördelning) inom ett fåtal sektorer. I synnerhet skulle ett ökat marknadstillträde inom den primära jordbrukssektorn kunna ha en negativ inverkan på sysselsättningsgraden för småbrukare i EU.

Hur påverkas företagen, särskilt små och medelstora företag och mikroföretag?

Det rekommenderade alternativet inbegriper en omfattande sänkning av hindren för EU:s export av varor och tjänster och investeringar i Australien och Nya Zeeland.

Bestämmelser som innebär förenklade tullförfaranden och administration gynnar små exportföretag och är således mycket viktiga för små och medelstora företag. Vidare skulle bestämmelser om bilateralt samarbete för att förbättra små och medelstora företags tillgång till information leda till ökad transparens.

Påverkas medlemsstaternas budgetar och förvaltningar i betydande grad? 

De nya frihandelsavtalen förväntas inte ha någon betydande inverkan på medlemsstaternas budgetar och förvaltningar.

(Den direkta effekten på EU:s budget kommer att vara negativ på grund av uteblivna tullintäkter.)

Uppstår andra betydande konsekvenser? 

Nej.

D. Uppföljning

När kommer åtgärderna att ses över?

Efter ingåendet, ikraftträdandet och genomförandet av de nya frihandelsavtalen kommer dessa att övervakas med hjälp av indikatorer för övervakningen. Regelbundna samråd med berörda aktörer kommer att säkerställa en effektiv uppföljning av genomförandet. Frihandelsavtalen kommer att utvärderas efter att ha varit i kraft under tillräckligt lång tid för att säkerställa tillgången till relevanta uppgifter.