Bryssel den 13.9.2017

COM(2017) 469 final

Rekommendation till

RÅDETS BESLUT

om bemyndigande att inleda förhandlingar om ett frihandelsavtal med Nya Zeeland

{SWD(2017) 289 final}
{SWD(2017) 290 final}


MOTIVERING

1.BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

·Motiv och syfte med förslaget

Europeiska unionen (EU) har utmärkta politiska förbindelser och mogna handels- och investeringsförbindelser med Nya Zeeland grundade på gemensamma värderingar i fråga om demokrati och mänskliga rättigheter. Nya Zeeland har slutit åtskilliga frihandelsavtal med andra länder. EU har inte något bilateralt frihandelsavtal med Nya Zeeland och det innebär att EU:s företag jämförelsevis har mindre gynnsamma villkor för tillträde till den nya zeeländska marknaden.

I det gemensamma uttalandet av den 29 oktober 2015 1 åtog sig ledarna för EU och Nya Zeeland att inleda förhandlingar för att snabbt uppnå ett djupgående och omfattande frihandelsavtal av hög kvalitet.

Huvudsyftet med förslaget är att skapa gynnsammare villkor för en ytterligare ökning av handeln och investeringarna mellan EU och Nya Zeeland. De allmänna målen i detta förslag är att

·främja en smart, hållbar och inkluderande tillväxt genom ökad handel,

·skapa nya jobb och anställningsmöjligheter och ökad välfärd,

·öka fördelarna för konsumenterna,

·förbättra EU:s konkurrenskraft på världsmarknaden, och

·stärka samarbetet om handelsrelaterade frågor med en likasinnad partner.

Detta är i linje med kommissionens meddelande Handel för alla – Mot en mer ansvarsfull handels- och investeringspolitik 2 . I meddelandet understryks behovet av att gå vidare med våra bilaterala förbindelser för att skapa arbetstillfällen och tillväxt genom att ta itu med hinder för handel och investeringar på ett övergripande sätt. Samtidigt finns det även ett behov av att trygga EU:s höga nivå på det sociala och miljömässiga skyddet samt bidra till andra handelsrelaterade politiska mål, däribland hållbar utveckling och de speciella behoven hos små och medelstora företag.

I meddelandet Handel för alla betonades det att ”Australien och Nya Zeeland är nära partner till EU, delar EU:s värden och synsätt i många frågor och spelar en viktig roll i Asien–Stillahavsområdet och i multilaterala sammanhang. Starkare ekonomiska band med dessa länder kommer också att skapa en solid grund för djupare integrering med mer omfattande värdekedjor i Asien–Stillahavsområdet. En förstärkning av dessa förbindelser bör prioriteras.”

Målen är dessutom i linje med rådets slutsatser om handel av den 21 november 2014 3 där det betonades att handel med varor, tjänster och investeringar på ett betydande sätt kan bidra till att uppnå de centrala målen i de strategisk agendan för unionen i tider av förändring. I slutsatserna anges också att på grundval av de konkreta framsteg som gjorts de senaste månaderna i fråga om EU:s agenda för den bilaterala handeln bör man sträva efter att slutföra avtal med viktiga partner. Detta mål ligger också i linje med rådets slutsatser om handel och investeringar av den 27 november 2015 4 som stöder att ambitiösa, omfattande och ömsesidigt gynnsamma bilaterala handels- och investeringsavtal ingås och uppmanar kommissionen att främja förhandlingarna i Asien och Stillahavsområdet.

·Förenlighet med befintliga bestämmelser inom området

De mål som beskrivs ovan är fullt förenliga med fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) som fastställer att EU bör ”främja integreringen av alla länder i världsekonomin, även genom gradvis avskaffande av restriktioner för internationell handel” 5 .

Målen ligger också i linje med meddelandet Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla 6 där det anges att EU:s handelsstrategi skulle innehålla ”[f]örslag till strategiska dialoger på hög nivå med de viktigaste partnerna för att diskutera strategiska frågor som marknadstillträde, regelverk, globala obalanser, energi och klimatförändringar, tillgång till råvaror, global fattigdom samt utbildning och utveckling”.

Målet är även fullt förenliga med målen i kommissionens meddelande Tänk småskaligt först – En ”Small Business Act” för Europa 7 från 2008 och Företaget är litet, världen stor 8 från 2011. Stödet för små och medelstora företags ekonomiska verksamhet utanför EU är också förankrat i unionens övergripande konkurrenskraftsstrategi såsom den beskrivs i meddelandet För en industriell renässans i Europa 9 från 2014.

Vidare överensstämmer målen också med de principer i EU-fördraget enligt vilka unionens politik och åtgärder bör syfta till att konsolidera och stödja de mänskliga rättigheterna 10 och ”bidra till utformningen av internationella åtgärder för att bevara och förbättra miljön och för en hållbar förvaltning av jordens naturresurser i syfte att garantera en hållbar utveckling” 11 .

Målen är förenliga med EU:s politik på andra områden och med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

Slutligen är målen förenliga med Junckerkommissionens prioritering att få igång tillväxten i EU igen och att öka antalet jobb utan att skapa nya skulder, dvs. den s.k. investeringsplanen (Europeiska fonden för strategiska investeringar) 12 samt de särskilda prioriteringar som anges i kommissionens arbetsprogram för 2017 13 .

Denna rekommendation avser ett avtal som är menat att omfatta liberalisering av handeln med varor och tjänster, offentlig upphandling och utländska direktinvesteringar samt åtföljande åtgärder, till exempel bestämmelser om immateriella rättigheter.

·Förenlighet med unionens politik inom andra områden

Beskrivning av frågan om förenlighet med befintliga bestämmelser på detta politikområde finns i avsnittet ”Förenlighet med befintliga bestämmelser inom området”.

2.RÄTTSLIG GRUND, SUBSIDIARITETSPRINCIPEN OCH PROPORTIONALITETSPRINCIPEN

·Rättslig grund

Artikel 218.3 och 218.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

·Subsidiaritetsprincipen (för icke-exklusiv befogenhet)

Enligt artikel 5.3 i EU-fördraget är subsidiaritetsprincipen inte tillämplig på områden där EU har exklusiv befogenhet. I artikel 3 i EUF-fördraget anges att den gemensamma handelspolitiken är ett av de områden där unionen har exklusiv befogenhet. I denna politik ingår förhandlingar om handelsavtal i enlighet med, bland annat, artikel 207 i EUF-fördraget.

·Proportionalitetsprincipen

I enlighet med proportionalitetsprincipen beaktades alla rimliga alternativ för att bedöma dessa åtgärders troliga ändamålsenlighet, såsom beskrivs närmare i konsekvensbedömningen.

·Val av instrument

Beslut av Europeiska unionens råd.

3.RESULTAT AV EFTERHANDSUTVÄRDERINGAR, SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR

·Efterhandsutvärderingar/kontroller av ändamålsenligheten med befintlig lagstiftning

Ej tillämpligt.

·Samråd med berörda parter

Kommissionen har aktivt samarbetat med berörda parter och genomfört ett omfattande offentligt samråd på internet 14 i syfte att samla in synpunkter om de framtida handelsförbindelserna och ekonomiska förbindelserna mellan EU och Nya Zeeland 15 .

Det offentliga samrådet på internet var öppet från och med den 11 mars till och med den 3 juni 2016. Den lanserades på webbplatsen för generaldirektoratet för handel (GD Handel) och har offentliggjorts på EU Survey (kommissionens portal för offentliga samråd). Berörda parter inom och utanför EU uppmanades att besvara frågor inom ett brett spektrum av teman rörande handel och investeringar mellan EU och Nya Zeeland.

Kommissionen fick in 108 svar från många olika typer av deltagare i samrådet. En sammanfattning av svaren finns i konsekvensbedömningen och de enskilda svaren har offentliggjorts om deltagaren inte angett något annat.

·Insamling och användning av sakkunnigutlåtanden

En extern konsult fick i uppdrag att göra en förhandsanalys av de möjliga effekterna av olika scenarier för frihandelsavtalet.

Kommissionen har också varit i kontakt med flera berörda parter som lämnat synpunkter på specifika hinder för marknadstillträde och andra handelshinder som de mött i sina handels- och investeringsförbindelser med Nya Zeeland.

·Konsekvensbedömning

Även om konsekvensbedömningen hade en större räckvidd än denna rekommendation (den omfattade handel, investeringar och andra frågor) är dess slutsatser ändå giltiga även för rekommendationen.

Konsekvensbedömningen och dess åtföljande sammanfattning och det positiva yttrandet med reservationer från nämnden för lagstiftningskontroll kommer att offentliggöras.

Utöver konsekvensbedömningen kommer de möjliga ekonomiska, sociala, människorättsliga och miljömässiga konsekvenserna av frihandelsavtalet att granskas i en oberoende bedömning av konsekvenserna för hållbar utveckling, som kommer att utföras av externa konsulter. Bedömningen av konsekvenserna för hållbar utveckling kommer att genomföras parallellt med förhandlingarna om ett frihandelsavtal, och kommer att bygga på ett omfattande samråd med berörda parter, bland annat det civila samhället. Konsekvensbedömningen för hållbar utveckling kommer att slutföras innan frihandelsavtalet paraferas och dess slutsatser kommer att användas som underlag för förhandlingsprocessen.

·Lagstiftningens ändamålsenlighet och förenkling

Små och medelstora företag bör kunna dra nytta av nya affärsmöjligheter och göra besparingar inom ramen för frihandelsavtalet till följd av liberalisering, förstärkta rättsliga ramar, förbättrade tullförfarandena och transparentare regelverk. Konsekvensbedömningen innehåller närmare uppgifter om de potentiella effekterna för berörda parter och ekonomiska sektorer.

·Grundläggande rättigheter

I konsekvensbedömningen tar man upp frågor om grundläggande rättigheter inom sociala, miljömässiga och människorättsliga områden.

Dessutom bör frihandelsavtalet innehålla ett kapitel om handel och hållbar utveckling i enlighet med etablerad EU-praxis.

4.BUDGETKONSEKVENSER

Frihandelsavtalet kommer att få begränsade negativa konsekvenser för EU:s budget i form av tullar till följd av tulliberaliseringen. Indirekta positiva effekter förväntas när det gäller ökningen av medel knutna till mervärdesskatt och bruttonationalinkomst.

5.ÖVRIGA INSLAG

·Genomförandeplaner samt åtgärder för övervakning, utvärdering och rapportering

I enlighet med det åtagande som gjordes i 2015 års meddelande Handel för alla kommer en ingående efterhandsutvärdering av effekterna av frihandelsavtalet med Nya Zeeland att göras när det varit i kraft tillräckligt länge för att det ska finnas meningsfulla uppgifter att tillgå. Konsekvensbedömningen innehåller närmare uppgifter om de planerade arrangemangen för övervakning och utvärdering.

•    Förklarande dokument (för direktiv)

Ej tillämpligt.

·Ingående redogörelse för de specifika bestämmelserna i förslaget

Ej tillämpligt.

·Procedurfrågor

Kommissionen kommer att förhandla för EU:s räkning.

I enlighet med artikel 218.4 i EUF-fördraget föreslås det att Europeiska unionens råd utser handelspolitiska kommittén till den kommitté med vilken samråd ska ske under förhandlingarna.

Europaparlamentet kommer att informeras i alla skeden av förfarandet i enlighet med artikel 218.10 i EUF-fördraget.

Kommissionen välkomnar det faktum att medlemmarna i Europeiska unionens råd via sina parlament i allt högre grad deltar i ett tidigt skede i handelsförhandlingar i överensstämmelse med sina institutionella förfaranden. Kommissionen uppmanar medlemmarna i Europeiska unionens råd att göra samma sak när det gäller denna rekommendation till rådets beslut, dock med vederbörlig hänsyn till rådets beslut 2013/488/EU om säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter 16 .

Kommissionen kommer att underrätta Nya Zeeland om EU:s interna bestämmelser om transparens och om Europeiska unionens råds och Europaparlamentets tillgång till förhandlingsdokument.

Kommissionen kommer att offentligöra denna rekommendation och dess bilaga omedelbart efter antagandet.

Kommissionen rekommenderar att förhandlingsdirektiven offentliggörs omedelbart efter antagandet.

Rekommendation till

RÅDETS BESLUT

om bemyndigande att inleda förhandlingar om ett frihandelsavtal med Nya Zeeland

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 218.3 och 218.4,

med beaktande av Europeiska kommissionens rekommendation, och

av följande skäl: förhandlingar bör inledas i syfte att ingå ett frihandelsavtal med Nya Zeeland.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Kommissionen bemyndigas att på unionens vägnar förhandla om ett frihandelsavtal med Nya Zeeland.

Artikel 2

Förhandlingsdirektiven anges i bilagan.

Artikel 3

Förhandlingarna ska föras i samråd med handelspolitiska kommittén.

Artikel 4

Detta beslut och dess bilaga ska offentliggöras omedelbart efter antagandet.

Artikel 5

Detta beslut riktar sig till kommissionen.

Utfärdat i Bryssel den

   På rådets vägnar

   Ordförande

(1) http://europa.eu/rapid/press-release_STATEMENT-15-5947_en.htm  
(2) http://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2015/october/tradoc_153846.pdf  
(3) http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/EN/foraff/145908.pdf  
(4) http://www.consilium.europa.eu/en/meetings/fac/2015/11/st14688_en15_pdf/
(5) Artikel 21.2 e i EU-fördraget.
(6) http://ec.europa.eu/eu2020/pdf/COMPLET%20EN%20BARROSO%20%20%20007%20-%20Europe%202020%20-%20EN%20version.pdf  
(7) http://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=CELEX:52008DC0394
(8) http://eur-lex.europa.eu/legal-content/en/ALL/?uri=CELEX:52011DC0702
(9) http://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=CELEX:52014DC0014
(10) Artikel 21.2 b i EU-fördraget.
(11) Artikel 21.2 f i EU-fördraget.
(12) http://ec.europa.eu/priorities/jobs-growth-investment/plan/index_en.htm
(13) https://ec.europa.eu/info/publications/work-programme-commission-key-documents-2017_en
(14) http://trade.ec.europa.eu/consultations/index.cfm?consul_id=195
(15) Det offentliga samrådet på internet omfattade även framtida handelsförbindelser och ekonomiska förbindelser mellan EU och Nya Zeeland.
(16) http://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=CELEX:32013D0488  

Bryssel den 13.9.2017

COM(2017) 469 final

BILAGA

till

Rekommendation till rådets beslut

om bemyndigande att inleda förhandlingar om ett frihandelsavtal med Nya Zeeland

{SWD(2017) 289 final}
{SWD(2017) 290 final}


BILAGA

FÖRHANDLINGSDIREKTIV FÖR ETT FRIHANDELSAVTAL MED NYA ZEELAND

A.    AVTALETS ART OCH RÄCKVIDD

Avtalet bör uteslutande innehålla bestämmelser om frågor om handel och utländska direktinvesteringar som är tillämpliga parterna emellan.

Avtalet bör vara ambitiöst, heltäckande och helt överensstämmande med Världshandelsorganisationens (WTO) regler och skyldigheter. Förhandlingarna bör föras och slutföras med beaktande av åtaganden inom ramen för WTO-avtalet. Avtalet bör ha en hög ambitionsnivå som går utöver befintliga WTO-åtaganden.

Avtalet bör bana väg för en gradvis och ömsesidig liberalisering av handeln med varor och tjänster samt av utländska direktinvesteringar. Det kommer att innehålla bestämmelser på andra handelsrelaterade områden i syfte att främja, underlätta och reglera denna handel och dessa utländska direktinvesteringar. Alla åtaganden inom ramen för avtalet görs för att de ska ha en direkt och omedelbar effekt på handeln och ska, där så är relevant, falla inom ramen för gemensamma EU-regler.

Avtalet bör omfatta skyldigheter på behörighetsområden för alla berörda myndigheter och enheter i båda parterna i avtalet.

B.    AVTALETS FÖRESLAGNA INNEHÅLL

Ingress, allmänna principer

I ingressen bör det erinras om att partnerskapet med Nya Zeeland bygger på gemensamma principer och värderingar, vilka återspeglas i partnerskapsavtalet om förbindelser och samarbete mellan EU och Nya Zeeland från 2016. Avtalet bör utgöra en del av den övergripande ram för de politiska förbindelserna och den institutionella ram som fastställs i partnerskapsavtalet.

I syfte att liberalisera den bilaterala handeln och utländska direktinvesteringar bör avtalet också hänvisa till bl.a. följande:

·Principerna och målen för EU:s yttre åtgärder.

·Parternas åtagande att arbeta för hållbar utveckling och den internationella handelns bidrag till hållbar utveckling i ekonomiskt, socialt och miljömässigt hänseende, inklusive ekonomisk utveckling, fattigdomsminskning, full och produktiv sysselsättning och anständigt arbete för alla samt skydd och bevarande av miljön och naturresurserna.

·Parternas åtagande att fullt ut iaktta de rättigheter och skyldigheter som följer av WTO-medlemskapet.

·Parternas åtagande att öka konsumenternas välfärd genom en politik som säkerställer en hög nivå av konsumentskydd och ekonomiskt välstånd.

·Rätten att reglera den ekonomiska verksamheten i det allmännas intresse, att uppnå legitima samhällspolitiska mål såsom skydd och främjande av folkhälsan, sociala tjänster, offentlig utbildning, säkerhet, miljö, allmän moral, socialt skydd eller konsumentskydd, integritets- och uppgiftsskydd samt främjande och värnande av den kulturella mångfalden.

·Målet att avtalet bör skapa en ny ram för de ekonomiska förbindelserna mellan parterna och framför allt för utvecklingen av handeln och utländska direktinvesteringar.

·Parternas gemensamma målsättning att ta hänsyn till de särskilda utmaningar som små och medelstora företag står inför vid utvecklingen av handeln och utländska direktinvesteringar.

·Parternas åtagande att kommunicera med alla relevanta berörda parter, även den privata sektorn och det civila samhällets organisationer/företrädare.

Mål

Avtalet bör bekräfta det gemensamma målet att stegvis och ömsesidigt avsevärt liberalisera all handel med varor och tjänster samt utländska direktinvesteringar, i fullständig överensstämmelse med WTO-reglerna, särskilt artikel XXIV i allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt) och artikel V i allmänna tjänstehandelsavtalet (Gats).

Avtalet bör säkerställa en hög nivå av marknadstillträde för offentlig upphandling, och handelsrelaterade immateriella rättigheter, inbegripet geografiska beteckningar, och stärka dialog och samarbete om tekniska ramar och regelverk.

Avtalet bör konstatera att hållbar utveckling är ett övergripande mål för parterna och bör säkra och underlätta att internationella överenskommelser och standarder på miljöområdet och det sociala området följs i syfte att främja handeln. Hållbar utveckling bör beaktas i hela avtalet och bör omfatta både sociala frågor och miljöfrågor. Avtalet bör säkerställa att parterna inte uppmuntrar handel eller utländska direktinvesteringar genom att sänka kraven i den inhemska lagstiftningen eller de inhemska normerna på miljö- eller arbetsmiljöområdet eller det arbetsrättsliga området, eller genom att luckra upp grundläggande arbetsnormer eller lagstiftning som är till för att skydda och främja kulturell mångfald.

Handel med varor

Import- och exporttullar och icke-tariffära åtgärder

Avtalets syfte är att säkerställa största möjliga liberalisering av handeln. Avtalet bör omfatta praktiskt taget all varuhandel mellan parterna. Tullarna för de flesta tullpositionerna bör avskaffas när detta avtal träder i kraft. Målet med avtalet bör vara att avveckla importtullar och avgifter med liknande verkan för båda sidor, på mindre än sju år generellt sett. Undantag bör hållas till ett minimum och särskilda bestämmelser bör gälla för de känsligaste produkterna. Detta gäller t.ex. vissa jordbruksprodukter för vilka tullkvoter, längre övergångsperioder eller andra arrangemang bör övervägas.

Förhandlingarna om tullsänkningar bör ske utifrån de tullar som EU tillämpar erga omnes den dag då förhandlingarna inleds och de tullar som Nya Zeeland tillämpar erga omnes den dag då förhandlingarna inleds.

Alla tullar, exportavgifter eller andra åtgärder med liknande verkan bör vara förbjudna och inga nya bör införas.

Ursprungsregler

Ursprungsregler och bestämmelser som föreskriver administrativt samarbete bör vara handelsunderlättande och enklare och bör beakta EU:s standardutformade preferentiella ursprungsregler och EU-producenternas intressen.

Bedrägeribekämpning

Avtalet bör innehålla en bestämmelse om fördjupat administrativt samarbete där det anges vilka förfaranden och lämpliga åtgärder som parterna får tillämpa om det konstateras brister i det administrativa samarbetet i tullfrågor, oriktigheter eller bedrägeri.

Hantering av administrativa fel

Det bör också finnas bestämmelser om att parterna gemensamt kan undersöka möjligheten att vidta lämpliga åtgärder om de behöriga myndigheterna begår fel vid tillämpningen av de preferentiella ursprungsreglerna.

Tullar och förenklade handelsprocedurer

Avtalet bör innehålla bestämmelser för att underlätta handeln mellan parterna, samtidigt som man säkerställer att det finns fungerande kontroller. Därför bär avtalet omfatta åtaganden om regler, krav, formaliteter och förfaranden för parterna i fråga om import, export och transitering. Dessa bestämmelser bör beakta det paraferade avtalet mellan EU och Nya Zeeland om samarbete och ömsesidigt bistånd i tullfrågor eller framtida ändringar av detta.

Avtalet bör främja det faktiska genomförandet och tillämpningen av internationella regler och standarder på tullområdet och andra handelsrelaterade förfaranden, däribland WTO:s bestämmelser, WTO:s avtal om förenklade handelsprocedurer, Världstullorganisationens instrument och den reviderade Kyotokonventionen.

Avtalet bör innehålla bestämmelser för att främja utbyte av bästa praxis och erfarenheter på särskilda områden av gemensamt intresse. Det kan exempelvis handla om områden som modernisering och förenkling av regler och förfaranden, standardiserad dokumentation, tulltaxeklassificering, transparens, ömsesidigt erkännande och samarbete mellan olika organ.

Avtalet bör bidra till konvergens i fråga om förenklade handelsprocedurer, vid behov med utgångspunkt i relevanta internationella standarder och instrument.

Avtalet bör säkerställa att tullmyndigheterna faktiskt och verkningsfullt skyddar de immaterialrättsliga rättigheterna för alla varor under tullkontroll.

I bestämmelserna om förenklade handelsprocedurer bör avtalet beakta de utmaningar som små och medelstora företag står inför, men samtidigt säkerställa likvärdiga förutsättningar för alla ekonomiska aktörer.

Avtalet bör syfta till upprättandet av ett protokoll om ömsesidigt administrativt bistånd i tullfrågor, som omfattar bistånd vid tullbedrägeriutredningar (t.ex. bistånd på begäran, bistånd på eget initiativ och sekretess), alternativt innehålla en hänvisning till protokollet till avtalet mellan EU och Nya Zeeland om samarbete och ömsesidigt administrativt bistånd i tullfrågor.

Icke-tariffära handelshinder

Avtalet bör ta upp handelsrelaterade regleringsfrågor och icke-tariffära handelshinder. Avtalet bör därför förbjuda alla förbud, begränsningar och andra icke-tariffära handelshinder som inte kan motiveras av de allmänna undantagen nedan och som kan utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller en förtäckt begränsning av handeln mellan parterna. Prioritet bör ges åt bestämmelser och förfaranden för att säkra att oberättigade icke-tariffära handelshinder avskaffas. Avtalet bör också omfatta lämpliga förfaranden för att förhindra icke-tariffära hinder och andra onödiga handelshinder. Avtalet bör också ta upp lokaliseringskrav.

Produktspecifika icke-tariffära hinder bör åtgärdas genom metoden med krav och bud, vid sidan av samtal om tullmedgivanden. Med tanke på hur viktigt det är att främja målen med avtalet och förbättra marknadstillträdet så att det går ett steg längre än vad de horisontella bestämmelserna medger, bör avtalet innehålla sektorspecifika åtaganden om icke-tariffära hinder.

Avtalet bör innehålla bestämmelser om statliga handelsföretag med en bedömning av eventuella snedvridningar av konkurrensen och hinder för handel som detta skulle kunna ge upphov till.

Tekniska föreskrifter, standarder och förfaranden för bedömning av överensstämmelse

Parterna bör inte enbart bekräfta bestämmelserna i WTO-avtalet om tekniska handelshinder, utan också fastställa bestämmelser som bygger på och kompletterar WTO-bestämmelserna, i syfte att underlätta tillträdet till varandras respektive marknader.

Avtalet bör innehålla ett antal allmänna principer (t.ex. proportionalitets-, öppenhets- och icke-diskrimineringsprinciperna samt principen om att undvika otillbörliga begränsningar) och bestämmelser som bygger på och utgör ett komplement till WTO-reglerna. Målen bör bland annat vara att öka transparensen, främja ändamålsenlig lagstiftning, anta relevanta internationella standarder, sträva efter att uppnå förenlighet och konvergens mellan parternas tekniska föreskrifter och överensstämmelsebedömningar på grundval av internationella standarder, harmonisera provnings- och certifieringskrav, t.ex. genom ett riskbaserat tillvägagångssätt vid bedömning av överensstämmelse (bland annat användning av egen försäkran om överensstämmelse inom sektorer där det är möjligt och lämpligt) och bestämmelser som syftar till att uppnå överensstämmelse mellan provningskrav i ett antal prioriterade sektorer samt främja användningen av ackreditering.

Avtalet bör innehålla bestämmelser som syftar till att sprida information till importörer och exportörer.

Förhandlingarna bör ta upp förhållandet mellan avtalet och det befintliga avtalet om ömsesidigt erkännande i syfte att förbättra genomförandet av avtalet och möjliggöra ett effektivare samarbete.

Sanitära och fytosanitära åtgärder

Parterna bör bygga vidare på och gå utöver det befintliga WTO-avtalet om sanitära och fytosanitära åtgärder, i syfte att underlätta tillträdet till varandras marknader samtidigt som man värnar om människors, djurs och växters hälsa. Kapitlet om sanitära och fytosanitära åtgärder bör omfatta frågor som rör transparens, proportionalitet, onödiga dröjsmål, harmonisering, erkännande av likvärdighet och alternativa åtgärder, regionalisering, förfaranden för kontroll, inspektion och godkännande, revisioner, importkontroller, nödåtgärder, godkännande av inrättningar utan föregående inspektion, tillämpning av EU-omfattande godkännandeprocesser (enda kontaktpunkt), regleringssamarbete, förbättrat samarbete om antimikrobiell resistens, samt inrättandet av en mekanism för att skyndsamt kunna ta upp särskilda handelsproblem som rör sanitära och fytosanitära åtgärder.

Förhandlingarna bör följa bestämmelserna i de förhandlingsdirektiv som antogs av rådet den 20 februari 1995 (rådsdokument 4976/95). Förhandlingarna bör ta upp förhållandet mellan avtalet och det befintliga avtalet mellan EU och Nya Zeeland om sanitära åtgärder som tillämpas inom handeln med levande djur och animaliska produkter, samtidigt som innehållet bevaras och ett effektivt samarbete föreskrivs.

Djurskydd

Avtalet bör främja ett fortsatt samarbete och utbyte om djurskyddsfrågor, för att bl.a. diskutera eventuella åtaganden rörande överensstämmelse i djurskyddsbestämmelser mellan parterna.

Skyddsåtgärder

Avtalet bör innehålla en klausul om skyddsåtgärder som anger att en part får vidta lämpliga åtgärder i enlighet med WTO-avtalet om tillämpning av artikel XIX i Gatt 1994 eller WTO-avtalet om skyddsåtgärder. Avtalet bör också säkerställa att sådana skyddsåtgärder får minsta möjliga snedvridande verkan på den bilaterala handeln.

För att maximera liberaliseringsåtagandena och säkerställa ett nödvändigt skydd, med beaktande av känsliga sektorers specifika förutsättningar, bör avtalet i princip innehålla en bilateral skyddsklausul varigenom en part, delvis eller fullständigt, får dra in handelsförmåner om en ökning av importen av en produkt från den andra parten orsakar eller riskerar att orsaka allvarlig skada för dess inhemska industri.

Antidumpnings- och utjämningsåtgärder

Avtalet bör innehålla en klausul om antidumpnings- och utjämningsåtgärder som anger att en part får vidta lämpliga åtgärder mot dumpning och/eller utjämningsbara subventioner i enlighet med WTO-avtalet om tillämpning av artikel VI Gatt 1994 eller WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder. Avtalet bör också innehålla åtaganden som går utöver WTO-bestämmelserna inom detta område, i enlighet med EU:s bestämmelser och tidigare avtal.

Det bör i avtalet erkännas att gröna boxen-betalningar inte snedvrider priserna och bör därför i princip inte omfattas av antidumpningsåtgärder eller utjämningsåtgärder.

Handel med tjänster, utländska direktinvesteringar och den digitala handeln

I enlighet med artikel V i allmänna tjänstehandelsavtalet (Gats) bör avtalet ha en betydande sektorstäckning och bör omfatta alla leveranssätt. Avtalet bör inte på förhand utesluta något från sitt tillämpningsområde, förutom audiovisuella tjänster liksom tjänster som tillhandahålls och verksamhet som utförs vid utövandet av statliga befogenheter. Förhandlingarna bör syfta till att stegvis och ömsesidigt liberalisera handeln med tjänster och utländska direktinvesteringar genom att avskaffa begränsningar vad gäller marknadstillträdet och nationell behandling, utöver parternas WTO-åtaganden och de bud som lämnats i samband med förhandlingarna om tjänstehandelsavtalet. Avtalet bör innehålla regler om krav i samband med utländska direkinvesteringar.

Dessutom bör avtalet innehålla regleringsordningar. I detta syfte bör förhandlingarna omfatta bland annat

·bestämmelser om transparens och ömsesidigt erkännande,

·horisontella bestämmelser om inhemsk reglering, såsom de som säkerställer opartiskhet och rättssäkerhet avseende licensiering och krav på och förfaranden för kvalificering, och

·bestämmelser för specifika sektorer, inklusive telekommunikationstjänster, finansiella tjänster, leveranstjänster samt internationella sjötransporttjänster.

Mot bakgrund av den ökande digitaliseringen av handeln bör förhandlingarna leda till bestämmelser som omfattar digital handel och gränsöverskridande dataflöden, betrodda tjänster och autentiseringstjänster samt icke begärda meddelanden via direkt marknadsföring, och bör ta upp oberättigade krav på datalokalisering, utan att låta EU:s regler om skydd av personuppgifter varken omfattas eller påverkas av förhandlingarna.

Avtalet får innehålla förfarandemässiga åtaganden om fysiska personers inresa och vistelse för affärsändamål enligt parternas åtaganden gällande leveranssätt 4. Samtidigt bör inget i avtalet hindra parterna från att tillämpa sina nationella lagar, författningar och krav avseende inresa och vistelse, förutsatt att de därigenom inte upphäver eller minskar de förmåner som tillkommer en part enligt detta avtal. De lagar, författningar och krav avseende arbetsvillkor och arbetstagares rättigheter som finns i EU ska fortsatt tillämpas.

Avtalet bör bekräfta rätten att reglera ekonomisk verksamhet i det allmännas intresse för att uppnå berättigade mål för den offentliga politiken såsom skydd och främjande av folkhälsan, sociala tjänster, offentlig utbildning, säkerhet, miljön, allmän moral, socialt skydd eller konsumentskydd, integritetsskydd och skydd av personuppgifter samt främjande och skydd av den kulturella mångfalden. Den höga kvaliteten på EU:s offentliga tjänster bör bevaras i enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och särskilt protokoll nr 26 om tjänster av allmänt intresse, och med beaktande av EU:s reservationer på detta område, inklusive Gats.

Kapitalrörelser och betalningar

Avtalet bör syfta till ett avskaffande av restriktioner för löpande betalningar och kapitalrörelser i samband med transaktioner som liberaliserats inom ramen för detta avtal samt omfatta en frysningsklausul. Avtalet bör innehålla skydds- och undantagsbestämmelser (t.ex. om unionens ekonomiska och monetära politik och betalningsbalans) som överensstämmer med EUF-fördragets bestämmelser om fri rörlighet för kapital

Immateriella rättigheter

Avtalet bör komplettera och bygga på avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (Trips-avtalet), och syfta till att säkerställa en hög skyddsnivå och verkställighet av alla former av immateriella rättigheter.

Kapitlet om immateriella rättigheter bör omfatta bestämmelser om upphovsrätt och närstående rättigheter, varumärken, formgivning, patent, växtförädlarrätt, skydd av ej offentliggjord information inklusive affärshemligheter, geografiska beteckningar och förbättrat säkerställande av skyddet för dessa. Avtalet bör eftersträva förbättrat verkställande av skyddet för immateriella rättigheter, inbegripet i den digitala miljön och vid gränserna (även vid export).

Genom avtalet bör lämpliga samarbetsmekanismer inrättas mellan parterna för att stödja genomförandet av kapitlet om immateriella rättigheter, samt en regelbunden dialog om frågor som rör immateriella rättigheter för att utbyta information om framsteg på lagstiftningsområdet hos parterna, erfarenhetsutbyte om säkerställande av skyndsamt samråd i förhållande till tredjeländer.

Utan att det påverkar relevanta multilaterala diskussioner i detta sammanhang bör förhandlingarna omfatta frågor som rör genetiska resurser, traditionell kunskap och folklore.

Geografiska beteckningar

Avtalet bör föreskriva ett direkt skydd genom avtalet av en förteckning över geografiska beteckningar (vin, spritdrycker, jordbruksprodukter och livsmedel) på en hög skyddsnivå som bygger på artikel 23 i Trips-avtalet, inklusive mot högre domstols rätt att döma i ett mål som en lägre instans ännu inte avgjort, förbättrat säkerställande av skydd, samexistens med äldre vedertagna varumärken, skydd mot efterkommande generiska produkter samt möjlighet att lägga till nya geografiska beteckningar. Frågor rörande enskilda äldre rättigheter, till exempel avseende växtförädlarrätt och rättigheter, varumärken, generiska eller andra legitima äldre användningar bör beaktas. Dessutom kommer förhandlingarna att omfatta arrangemang för skydd av geografiska beteckningar på marknader i tredjeländer.

Offentlig upphandling

Med utgångspunkt i respektive åtaganden enligt WTO-avtalet om offentlig upphandling bör avtalet syfta till ett omfattande och förbättrat tillträde till marknaderna för offentlig upphandling. Detta bör omfatta omfattande och ömsesidigt godtagbara upphandlingsmöjligheter på alla myndighetsnivåer, statliga enheter (”crown entities”), statligt ägda företag och företag med speciella eller exklusiva rättigheter och upphandling av varor, tjänster och offentliga arbeten. Detta innebär att parterna erkänner särdragen och de känsliga frågorna i sina respektive upphandlingsmiljöer. Det bör också övervägas om avtalet bör omfatta åtaganden för offentlig-privata partnerskap/koncessioner i överensstämmelse med respektive lagstiftning på detta område. Parterna erkänner vikten av principen om nationell behandling för att säkerställa en behandling som inte är mindre gynnsam än för lokalt etablerade leverantörer och tjänsteleverantörer.

Förfarandemässiga åtaganden bör grundas på de regler, förfaranden och krav som fastställs i WTO-avtalet om offentlig upphandling. Åtagandena bör särskilt säkerställa rättssäkerheten (såsom att inkludera verkningsfulla översynsmekanismer) och transparens vid den upphandling som omfattas. Bestämmelser om transparens bör också övervägas för att säkerställa klarhet om tillämpliga upphandlingsregler och om tillgängliga upphandlingsmöjligheter för att ge företagen lättillgänglig information.

Handel och konkurrens

Avtalet bör innehålla bestämmelser om konkurrens och om tillämpningen av konkurrensbestämmelserna.

Avtalet bör innehålla bestämmelser om subventioner. Det bör även ta upp statligt ägda företag, företag med monopolrättigheter och företag med särskilda rättigheter eller privilegier.

Små och medelstora företag

Avtalet bör innehålla ett särskilt kapitel om små och medelstora företag. Avtalet bör hjälpa de små och medelstora företagen att fullt ut utnyttja avtalets handelsmöjligheter, bland annat genom arrangemang för informationsutbyte om kraven för marknadstillträde och en lämplig institutionell struktur.

Handel och hållbar utveckling

Avtalet bör innehålla bestämmelser om de arbetsrättsliga aspekter och miljöaspekter av handel och hållbar utveckling som är relevanta i samband med handel och utländska direktinvesteringar. Avtalet bör innehålla bestämmelser som främjar efterlevnad och ett effektivt genomförande av relevanta internationellt överenskomna principer och regler, inklusive Internationella arbetstagarorganisationens (ILO) grundläggande arbetsrättsliga normer och grundläggande konventioner samt multilaterala miljöavtal, inbegripet de som rör klimatförändringar.

Avtalet bör bekräfta parternas rätt att lagstifta på det arbetsrättsliga området och miljöområdet, i enlighet med sina internationella åtaganden, och för att uppnå en hög skyddsnivå. Avtalet bör innehålla bestämmelser om att skyddsnivån för arbetstagare och miljön inte får försämras i syfte att främja handel och utländska direktinvesteringar. Detta bör omfatta ett åtagande om att inte göra avsteg från eller underlåta att tillämpa den nationella arbetsrättsliga lagstiftningen och miljölagstiftningen.

Avtalet bör främja att handel och utländska direktinvesteringar i större utsträckning bidrar till hållbar utveckling, bland annat genom att ta upp frågor såsom underlättande av handel med miljö- och klimatvänliga varor och tjänster och främjande av frivilliga system för hållbar utveckling och för företagens sociala ansvar, med beaktande av internationellt erkända instrument.

Avtalet bör också innehålla åtaganden som främjar handel med naturresurser som erhållits lagligt och hanterats på ett hållbart sätt, särskilt vad gäller biodiversitet, vilda djur och växter, skogsbruksprodukter samt fiske och bör täcka relevanta internationella instrument och internationell praxis. Det bör också främja handel som stödjer en klimattålig utveckling med låga utsläpp.

Avtalet bör innehålla lämpliga bestämmelser för ett effektivt genomförande och en effektiv övervakning av bestämmelserna, samt förfaranden för att hantera eventuella tvister mellan parterna och möjliggöra deltagande av det civila samhället.

Energi och råmaterial

Avtalet bör innehålla bestämmelser om de aspekter som rör handel och utländska direktinvesteringar på området energi och råmaterial. Förhandlingarna bör syfta till att säkerställa ett öppet, transparent, icke-diskriminerande och förutsebart företagsklimat och att begränsa konkurrensbegränsande praxis på detta område. Avtalet bör också innehålla regler som stödjer och ytterligare främjar handel och utländska direktinvesteringar inom sektorn för förnybar energi. Avtalet bör också förbättra samarbetet på dessa områden.

Transparens vad gäller bestämmelser

Avtalet bör innehålla bestämmelser om följande:

·Offentliggörande, inbegripet offentliggörande av åtgärder med allmän tillämpning, på ett på ett icke-diskriminerande sätt och med rimliga tidsfrister för synpunkter på förslag till åtgärder med allmän tillämpning.

·Förfrågningar och kontaktpunkter, med mekanismer för att svara på frågor från berörda parter avseende föreslagna eller gällande åtgärder.

·Administrativa förfaranden som grundas på och överensstämmer med lagstiftningen, som säkerställer att information om åtgärder med allmän tillämpning finns tillgänglig för intresserade personer och att rimlig möjlighet ges dem som berörs av ett förfarande att lämna synpunkter före en slutlig administrativ åtgärd.

·Lämpliga möjligheter att pröva och överklaga en administrativ åtgärd på områden som omfattas av avtalet.

·Främjande av lagstiftning av god kvalitet och god administrativ praxis.

Regleringssamarbete

Avtalet bör omfatta övergripande bestämmelser om samstämmiga och transparenta regelverk för att man ska kunna utveckla, anta och genomföra effektiva, kostnadseffektiva och mer kompatibla regelverk i syfte att underlätta handeln. Avtalet bör innehålla bestämmelser om främjande av informationsutbyte, ökad användning av god regleringspraxis och förbättrat regleringssamarbete.

Man bör därför överväga att införa regleringssamarbete på vissa områden som inte ingår i den nuvarande ramen och mekanismer för att identifiera eventuella hinder som man kan komma till rätta med genom lagstiftningssamarbete.

Institutionella bestämmelser och slutbestämmelser

Det bör skapas en tydlig rättslig och institutionell koppling mellan detta avtal och partnerskapsavtalet. På så sätt säkras en extern samstämmighet, särskilt när det gäller de olika bestämmelsernas befintlighet och tillämpning samt tillfälligt eller slutgiltigt upphävande av dem.

Avtalet bör föreskriva att ett särskilt övergripande organ inrättas som ska övervaka tillämpningen av avtalet. Vid behov kan det inrättas kommittéer eller arbetsgrupper för särskilda områden som bör vara underställda det övergripande organet.

Tvistlösning och medling

Avtalet bör innehålla en effektiv och bindande tvistlösningsmekanism med ett skyndsamt förfarande, särskilt för skiljenämndens sammansättning och förfaranden. Tvistlösningsmekanismen bör vara transparent, öppen och innovativ. Den bör omfatta bestämmelser om en flexibel och snabb medlingsmekanism.

Allmänna undantag

Avtalet bör omfatta allmänna undantag, som är tillämpliga på de relevanta delarna av avtalet, inbegripet med avseende på säkerhet, betalningsbalans, tillsyn och beskattning.

Giltiga språk

Avtalet bör vara lika giltigt på alla officiella EU-språk och bör innehålla en språkklausul om detta.

Övriga frågor

Avtalet bör erkänna vikten av konsumentskyddsfrågor och stödja ett effektivt konsumentskydd, även i den digitala miljön.

Efter en analys av kommissionen och samråd med handelspolitiska kommittén och i enlighet med EU-fördragen, får avtalet innehålla ytterligare bestämmelser som rör handeln och de ekonomiska förbindelserna avseende vilka ett ömsesidigt intresse har uttryckts under förhandlingarna.

Waitangi

Avtalet bör beakta de nya zeeländska myndigheternas skyldigheter i förhållande till Waitangi-avtalet. I detta sammanhang bör åtgärder som vidtas i enlighet med denna bestämmelse inte utgöra ett medel för godtycklig eller omotiverad diskriminering mot personer från den andra parten eller som en förtäckt begränsning av handeln med varor och tjänster och av utländska direktinvesteringar.