EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 20.1.2017
COM(2017) 22 final
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN
om genomförandet och relevansen av EU-arbetsplanen för idrott 2014-2017
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN
om genomförandet och relevansen av EU-arbetsplanen
för idrott 2014–2017
A) INLEDNING
Till följd av införandet av idrott i Lissabonfördraget och i enlighet med artikel 165 i EUF-fördraget har EU och medlemsstaterna stärkt sitt samarbete för att vidareutveckla idrottens europeiska dimension. Samarbetet har inriktats på de områden där EU kan tillföra ett mervärde till medlemsstaternas verksamhet samt stödja deras insatser. Under det senaste decenniet har idrott blivit ett politikområde som påverkar EU:s samlade strävanden för ekonomisk tillväxt, fler och bättre arbetstillfällen samt ett inkluderande samhälle och bidrar till genomförandet av prioriteringarna i Europa 2020-strategin 1 och programmet för sysselsättning, tillväxt, rättvisa och demokratisk förändring 2 . Tillsammans med medlemsstaterna har kommissionen också lagt ökad vikt vid att ta itu med de idrottsrelaterade utmaningar som rör goda styrelseformer, integritet och social delaktighet samt vid att lyfta fram fördelarna med att delta i idrott och fysisk aktivitet.
Som fortsättning på det framgångsrika genomförandet av den första EU-arbetsplanen för idrott (2011–2014) 3 har rådet antagit en andra EU-arbetsplan för idrott (2014–2017) 4 i syfte att främja och utveckla idrottspolitiken på europeisk nivå. Inom ramen för detta har kommissionen och rådets olika ordförandeskap haft ett nära samarbete med medlemsstaterna och inriktat sig på frågorna ”idrottens integritet”, ”idrottens ekonomiska aspekter” och ”idrott och samhälle”, samtidigt som fullständig hänsyn tas till medlemsstaternas och EU:s befogenheter. Idrottsorganisationer och intressenter har också varit direkt involverade i genomförandet av denna EU-arbetsplan.
I den andra EU-arbetsplanen för idrott fastställs prioriteringar och begärda resultat 5 samt motsvarande arbetsstrukturer, i synnerhet expertgrupperna.
Kommissionen fick i uppdrag att senast i november 2016 – i arbetsplanens slutskede – anta en rapport om dess genomförande och relevans, inför utarbetandet av en eventuell tredje EU-arbetsplan för idrott under första halvåret 2017.
Denna rapport avspeglar hur kommissionen ser på genomförandet så här långt och innehåller en bedömning av arbetsplanens bredare politiska effekter. Här beaktas även de skriftliga bidragen från medlemsstater samt från expertgruppernas experter och observatörer. I rapporten ingår även rekommendationer för en eventuell framtida EU-arbetsplan för idrott.
B) UTVÄRDERING
Kommissionen har utvärderat genomförandet av den andra EU-arbetsplanen för idrott på grundval av en enkät 6 , uppgifter från olika intressenters möten och evenemang samt spontant lämnade synpunkter. Analysen av den information som inkommit visar att den andra arbetsplanen har uppfyllt förväntningarna. Det har emellertid också konstaterats att vissa områden kan förbättras.
1.Arbetsmetoder och strukturer
Sedan den andra EU-arbetsplanen för idrott antagits inrättade kommissionen fem expertgrupper 7 bestående av företrädare som medlemsstaterna utsett för att undersöka specifika idrottspolitiska områden och samverka till att de begärda resultaten kunde uppnås. Berörda intressenter kunde delta som observatörer i gruppernas möten, på begäran och efter godkännande av medlemsstaternas företrädare (se bilaga 1). Kommissionen har haft till uppgift att nära samarbeta med medlemsstaterna och bistå dem med att genomföra arbetsplanen.
Expertgrupperna inledde sitt arbete under det andra halvåret 2014. Var och en av dem har följt sin egen arbetsplanering för att uppnå de specifika resultaten i enlighet med den tidsplan som fastställts i arbetsplanen. De begärda resultaten har utformats för att bereda väg för eventuella framtida verksamhet på EU-nivå samt forma den nationella politiken.
Utöver det arbete som genomförs av de fem expertgrupperna är det enligt EU:s arbetsplan även möjligt att använda sig av andra strukturer och arbetsmetoder, till exempel ordförandeskapskonferenser, möten med direktörer för idrottsfrågor och idrottsministrar, studier som kommissionen låtit utföra och konferenser den anordnat samt förteckningar över åtaganden.
Direktörerna för idrottsfrågor har haft som särskild uppgift att utbyta bästa praxis samt säkerställa ömsesidigt lärande inom idrott.
En strukturerad dialog med idrottsorganisationer har ägt rum i form av olika möten och evenemang. Detta har omfattat EU:s årliga forum för idrott samt de möten som ägt rum i anslutning till varje rådsmöte.
Under perioden 2014–2016 har det hållits två informella möten med idrottsministrar, nio evenemang och konferenser anordnade av ordförandeskapen samt fem möten med idrottsdirektörer. Vidare har det publicerats åtta kommissionsstudier för att stödja och driva på arbetsplanens genomförande. Förberedelser har även vidtagits inför förteckningar över åtaganden.
2.Resultat
I bilaga I till den andra EU-arbetsplanen för idrott fastställs sexton resultat som ska ha uppnåtts senast ett visst datum inom olika nyckelområden. Här anges även motsvarande arbetsstruktur. Resultaten gäller alla idrottens dimensioner (sociala, ekonomiska och organisatoriska). I slutet av 2016 eller början av 2017 hade samtliga resultat antingen uppnåtts eller var på väg att slutföras. I bilagan till denna rapport finns en tabell där status anges för vart och ett av resultaten (se bilaga 2).
Inom ett antal områden har särskilt goda resultat uppnåtts:
För att förebygga och bekämpa uppgjorda matcher har den berörda expertgruppen sammanfört samtliga berörda parter, så att man lägligt kunnat informera om händelseutvecklingen mot bakgrund av Macolinkonventionen 8 , som hade antagits innan arbetsplanen inleddes.
Vad gäller goda styrelseformer inom idrott har den berörda expertgruppen klarlagt i vilken omfattning EU:s principer har genomförts samt fastställt hur man ska gå vidare i arbetet med en eventuell förteckning över åtaganden. Detta har lett fram till att kommissionen nyligen inlett ett åtagande för goda styrelseformer.
Vad gäller hälsofrämjande fysisk aktivitet har den berörda expertgruppen sammanställt och spridit god praxis för att främja fysisk aktivitet i medlemsstaterna, vilket har legat till grund för den politik och de handlingsplaner som har fastställts och genomförts på nationell nivå. Genom övervakningsramen i rådets rekommendation om hälsofrämjande fysisk aktivitet har medlemsstaterna rapporterat att det sedan 2013 har antagits 37 nya politikåtgärder och handlingsplaner inom samtliga sektorer som är relevanta för hälsofrämjande fysisk aktivitet (av sammanlagt 152 politikåtgärder och handlingsplaner), vilket visar att ett sådant utbyte av god praxis är användbart och aktuellt.
Expertgruppen som behandlar idrottens ekonomiska dimension har framför allt fokuserat på idrottens ekonomiska fördelar, arvet efter större idrottsevenemang samt en hållbar finansiering av idrott. För att mäta och åskådliggöra sektorns ekonomiska effekter har ytterligare framsteg gjorts i fråga om satellitkonton för idrott. Åtta medlemsstater (Österrike, Cypern, Tyskland, Litauen, Nederländerna, Polen, Portugal, Förenade kungariket) 9 samt Schweiz har nu nationella satellitkonton för idrott. Luxemburg och Rumänien är i färd med att slutföra sina nationella satellitkonton för idrott, medan ett antal andra medlemsstater har inlett diskussioner och förhandlingar med sina nationella statistikkontor.
Expertgruppen för mänskliga resurser har främjat utbytet av god praxis mellan medlemsstaterna. Gruppen har även diskuterat nationella strategier för idrottsmäns dubbla karriärer samt bidragit till utarbetandet av sektorsspecifika referensramar för kvalifikationer samt nationella referensramar för kvalifikationer och den europeiska referensramen för kvalifikationer. Vidare har det på politisk nivå erkänts att idrott utgör en möjlighet att öka ungdomars anställbarhet och sociala delaktighet.
3.Bedömning
Medlemsstaterna, kommissionen och merparten av intressenterna ansåg i allmänhet att den första EU-arbetsplanen för idrott varit en framgång. Den andra EU-arbetsplanen utgjorde sedan i hög grad en förlängning av den första arbetsplanen, där prioriteringarna anpassats och antalet expertgrupper minskats något (fem expertgrupper i stället för sex). Bedömningen av denna andra EU-arbetsplan visar att det har varit rätt strategi att säkerställa kontinuiteten, även om det behöver göras vissa omläggningar.
Enligt de skriftliga svaren på enkäten har verksamheten inom ramen för arbetsplanen i allmänhet lett till goda resultat inom de fastställda prioriterade områdena. Den stora majoriteten var enig om att arbetsplanen inriktades på rätt prioriteringar (91 procent), att den ledde till ett bättre samarbete mellan EU och idrottsrörelsen (69 procent) och förbättrade den politiska samordningen av idrott på EU-nivå (69 procent). 70 procent ansåg att arbetsplanen resulterade i att lämpliga strukturer och arbetsmetoder infördes, vilket 26 procent inte höll med om. På frågan om arbetsplanen hade lett till att den politiska processen gett goda resultat svarade 61 procent ja och 29 procent nej. Av respondenterna ansåg 46 procent att arbetsplanen hade förbättrat samarbetet mellan medlemsstaterna och idrottsrörelsen på nationell nivå, medan 38 procent inte gjorde det.
När det gäller expertgruppernas arbete ansåg det stora flertalet att expertgrupperna spelade en avgörande roll för att genomföra arbetsplanen (85 procent). Det rådde bred enighet om att kommissionen tillhandahöll relevant sakkunskap (84 procent) och adekvat logistik- och sekreteriatsstöd till expertgruppernas arbete (90 procent). Vad gäller expertgruppernas resultat ansåg 56 procent att de hade haft effekter på idrottssektorn och 32 procent ansåg det inte.
Majoriteten av svaren angav att EU:s arbetsplan för idrott hade positiva effekter på idrottssektorn (80 procent) och att den var viktig för idrottspolitikens utveckling på EU-nivå (93 procent). Vad gäller effekterna på idrottens utveckling på nationell nivå ansåg 64 procent att arbetsplanen var relevant och 26 procent ansåg det inte. På frågan om arbetsplanen hade fått effekter på idrottspolitiken utanför EU gick åsikterna isär (34 procent kontra 33 procent).
När man väger in medlemsstaternas skriftliga synpunkter ger det följande bild:
Vad gäller löptiden för EU:s arbetsplan för idrott visade de flesta svaren att det var lämpligt med en treårsperiod som nu. I flera svar anges emellertid att det även kunde vara lämpligt med en längre löptid på upp till fyra år, medan endast ett fåtal angav att det var alltför långt med en treårsperiod.
Upplägget med expertgrupperna ansågs också fungera. Flera respondenter menade att det vore en fördel om en framtida arbetsplan för idrott hade en mer fokuserad strategi, med färre frågor att hantera, färre expertgrupper och färre möten.
Av många svar framgick att observatörernas deltagande i expertgruppernas arbete sågs som en problematisk fråga. En återkommande synpunkt var att vissa observatörer hade en tendens att förorda den egna organisationens synpunkter i stället för att hålla en neutral linje.
Ofta begärdes det alltför många resultat från expertgrupperna och antalet frågor som skulle behandlas var alltför omfattande, framför allt för vissa expertgrupper. Flera synpunkter innehöll förslag om att expertgruppernas arbete borde ha ett snävare fokus och att färre resultat skulle begäras.
Det finns utrymme för förbättring av den nuvarande formen av EU:s strukturerade dialog med idrottsorganisationer. Här framhölls i första hand EU:s årliga forum för idrott som ett viktigt och värdefullt evenemang. Det har från vissa håll ifrågasatts om det finns något faktiskt mervärde med den strukturerade dialog som äger rum i anslutning till rådsmötena i dess nuvarande format.
Kommissionens bedömning bekräftar i mångt och mycket de synpunkter som huvudsakligen kommit fram under samrådsprocessen. För det första anser kommissionen att EU:s andra arbetsplan för idrott har varit framgångsrik i så måtto att samtliga begärda resultat har uppnåtts och hållit hög kvalitet. Arbetsmetoderna har visat sig vara effektiva för att skapa en permanent dialog med intressenter och medlemsstater om viktiga europeiska idrottsfrågor. Expertgrupperna har visat sig vara en viktig plats för nätverkande. Dessa grupper har möjliggjort ett ökat samarbete mellan medlemsstater och idrottsorganisationer. Olika politikområden, som hälsofrämjande fysisk aktivitet och goda styrelseformer, har direkt gynnats av expertgruppernas verksamhet.
Kommissionen anser även att resultatens effekter inte alltid har varit så omfattande. Vissa resultat, till exempel de som rör större idrottsevenemang och gymnastiken i skolorna, har utgjort underlag för det politiska beslutsfattandet, särskilt rådets slutsatser 10 . Vissa resultat har även använts under konferenser, seminarier eller informationsevenemang. Andra resultat har däremot inte riktigt tagits till vara efter det att de har levererats till rådet. Hittills finns det dessutom endast begränsad information om resultatens faktiska effekter eller användning i det nationella beslutsfattandet.
Logistiskt sett har dessutom arbetet med att anordna ett stort antal expertgruppsmöten varit krävande. Det har också varit en utmaning för medlemsstaterna och kommissionen att säkerställa deltagandet i dessa expertgrupper. Alla medlemsstater har inte regelbundet kunnat företrädas vid mötena.
Kommissionen anser att det har funnits en motsättning mellan å ena sidan vissa expertgruppers ambitiösa verksamhetsområde och å andra sidan behovet att använda sig av specialiserad sakkunskap inom ett visst område. Vissa grupper har ett omfattande uppdrag (goda styrelseformer, mänskliga resurser), vilket har lett till att de också har en heterogen sakkunskap. Eftersom expertgrupperna har ett så omfattande uppdrag har det faktiskt också lett till att medlemsstaterna inte alltid har kunnat utse företrädare som har tillräckliga sakkunskaper. Kommissionen anser däremot att observatörerna, med sina specifika kunskaper, oftast har tillfört ett mervärde.
Kommissionen bedömer också att genomförandet av EU:s arbetsplan för idrott skulle ha förbättrats om arbetsmetoderna diversifierats, dvs. om man även gått utanför expertgrupperna.
C) REKOMMENDATIONER INFÖR FRAMTIDEN
Kommissionen anser att ett antal olika förbättringar skulle kunna övervägas för att göra en framtida EU-arbetsplan för idrott mer relevant och effektiv. Kommissionens rekommendationer avser allmänna principer, prioriteringar och arbetsmetoder.
1) Allmänna principer
För det första bör det fastställas en klar och tydlig löptid för nästa EU-arbetsplan för idrott. Även om löptiden för den första respektive andra arbetsplanen inte uttryckligen angavs kom den i praktiken att omfatta en treårsperiod. Men eftersom förberedelsefasen omfattar ett antal månader och utvärderingen och förhandlingsperioden inför nästa EU-arbetsplan uppgår till mer än sex månader begränsas det faktiska aktiva arbetet till en period på mellan två och två och ett halvt år.
Tiden för att uppnå de begärda resultaten har därför varit begränsad. Detta har lett till att det har blivit en viss tidspress att uppnå ett antal resultat och att det inte funnits utrymme för att anpassa sig till nya förutsättningar och utmaningar. Det kunde därför anses vara lämpligt att förlänga löptiden för en eventuell framtida EU-arbetsplan så att fördelarna maximeras och arbetet kan ge ännu bättre resultat. Fördelen med en längre löptid är också att det gör det möjligt att samordna arbetsplanen med de prioriteringar som fastställts på EU-nivå samt med EU:s fleråriga budgetram.
Eftersom 2020 på många sätt är ett märkesår rekommenderar kommissionen att en eventuell tredje EU-arbetsplan för idrott ska löpa fram till slutet av 2020, vilket sammanfaller med bland annat den nuvarande fleråriga budgetramens slutdatum. Möjligheten till längre löptid bör hållas öppen framöver.
För det andra bör ökad flexibilitet införas för att göra det möjligt att anpassa EU-arbetsplanen under genomförandet. En viktig fråga skulle vara att överväga möjligheterna att anpassa den pågående verksamheten inom EU:s arbetsplan för idrott till nya förutsättningar, såsom den flyktingkris utan motstycke som Europa nu står inför eller de stora utmaningarna i fråga om våldsinriktad radikalisering. En mindre strikt strategi för vilka frågor som ska behandlas skulle också göra det möjligt att vid behov reagera effektivt på utvecklingen inom idrottsområdet. En sådan strategi skulle ge ökad flexibilitet, vilket skulle bidra till att säkerställa att EU:s verksamhet inom idrottsområdet tillför ett mervärde.
För det tredje bör behovet av ökad samverkan med andra politikområden som har omfattande effekter på idrotten (t.ex. konkurrens, fri rörlighet, sysselsättning, dataskydd, utbildning och hälsa) beaktas i en framtida EU-arbetsplan för idrott. Kommissionen och medlemsstaterna skulle kunna vidareutveckla det sektorsövergripande samarbetet och säkerställa att andra EU-politikområden knyts närmare till de specifika frågor som rör idrott. Att säkerställa en ökad helhetssyn på europeisk idrottspolitik samt integrera idrott i andra politikområden skulle bidra till att ett mervärde kan uppnås inom idrottsområdet på EU-nivå. Vi kan inte se idrottspolitiken som ett isolerat fenomen, utan det krävs samarbete och komplementaritet.
För det fjärde skulle synergieffekterna med programmet Erasmus+ Idrott kunna förstärkas, bland annat genom att bidra till att idrottsspecifika prioriteringar fastställs för det årliga arbetsprogrammet för Erasmus+ samt genom att starkare kopplingar säkerställs mellan EU:s arbetsplan och valet av projekt. Samtidigt skulle resultaten från valda Erasmus+-projekt kunna utgöra underlag för idrottspolitikens prioriteringar (”bottom-up-strategi”). Vidare kunde det vara värt att överväga synergieffekter med EU:s andra finansiella instrument.
2) Prioriteringar
Idrott är ett område som faller inom medlemsstaternas befogenheter. Det är därför endast berättigat att ta upp en fråga i EU:s arbetsplan i de fall då samarbetet på EU-nivå kan tillföra ett mervärde. En viktig aspekt när det beslutas om en fråga ska tas upp i den kommande EU-arbetsplanen för idrott bör därför vara vilken roll som EU kan spela för att vara med och möta befintliga utmaningar inom idrottsområdet. Detta bör sannolikt resultera i ett färre antal prioriteringar.
Kommissionen föreslår att det upprättas en bättre koppling mellan den framtida EU-arbetsplanens prioriteringar och de politiska prioriteringar som EU har fastställt – såsom tillväxt och arbetstillfällen, inklusive ungdomars anställbarhet, social inkludering och integration av flyktingar, klimatförändringar och kompetensagendan – för att förstärka EU-arbetsplanens politiska effekt. De instrument som finns inom sammanhållningspolitiken kan också användas för att stödja idrottsprojekt, i syfte att främja social inkludering och motverka fattigdom särskilt hos marginaliserade grupper.
Att säkerställa kontinuiteten för tidigare fastställda prioriteringar är något som bör övervägas i kommande EU-arbetsplaner, så att man bygger vidare på det arbete som redan har utförts. Utöver detta rekommenderas i hög grad ett starkare fokus på genomförandet av de praktiskt inriktade, befintliga resultat (t.ex. EU-riktlinjer, policyrekommendationer, förteckningar över åtaganden) som har uppnåtts under de båda första EU-arbetsplanerna, inbegripet en lättare övervakning av de framsteg som har gjorts här. Samtidigt bör man eftersträva en starkare koppling till aktuella problem inom idrottsvärlden (t.ex. dataskydd, mänskliga rättigheter, större idrottsevenemang, dopning och korruption), vilket inbegriper möjligheterna att gå samman på EU-nivå för att reagera på sådana aktuella frågor.
Tänkbara prioriteringar i den framtida EU-arbetsplanen för idrott skulle kunna vara användningen av idrott i EU:s yttre förbindelser, goda styrelseformer, främjande av idrott på gräsrotsnivå och det starka bandet mellan fysisk aktivitet och hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser, för att bara nämna några exempel. Kommissionen rekommenderar även att man överväger att använda den framtida EU-arbetsplanen för idrott för att behandla idrottens ekonomiska aspekter samt förbättra evidensbasen för idrott 11 , vilket inbegriper att arbeta för ett ökat erkännande av sektorns betydelse för ekonomin 12 och dess samhällsnytta.
Kommissionen anser att en framtida EU-arbetsplan för idrott även bör vara ett verktyg för att främja idrottens positiva värden, inbegripet dess hälsofrämjande effekter samt bör undvika att fokusera enbart på idrottsverksamhetens negativa aspekter. Kommissionen föreslår även att en framtida EU-arbetsplan används för att stödja medlemsstaternas ansträngningar för att ta fram innovativa svar på komplexa fenomen såsom marginalisering, utestängning samt bristande delaktighet.
Kommissionen anser att arbetet med att fastställa prioriteringar för en framtida EU-arbetsplan skulle kunna gynnas av en dialog mellan EU-institutioner, medlemsstater och relevanta idrottsintressenter samt även inbegripa relevanta arbetsmarknadsparter. Europaparlamentet bör involveras närmare i genomförandet av den kommande EU-arbetsplanen för idrott, till exempel genom regelbunden rapportering, informationsspridning till respektive parlamentsorgan samt deltagande i utvalda möten och evenemang.
Bättre samordning och en tydligare koppling mellan det arbete som utförs inom ramen för EU-arbetsplanen för idrott och de roterande EU-ordförandeskapen skulle slutligen göra resultaten av vårt arbete mer användbara. Under löptiden för EU-arbetsplanen för idrott bör det säkerställas en starkare koppling mellan EU-arbetsplanens resultat och prioriteringar som har fastställts av de medlemsstater som är ordförandeland i EU.
3) Arbetsmetoder
För att bygga vidare på de positiva erfarenheterna från den första och andra EU-arbetsplanen för idrott och samtidigt möta de utmaningar som identifierats anser kommissionen att det vore värdefullt att revidera arbetsmetoderna så att de möjliggör ett effektivt samarbete mellan berörda intressenter och samtidigt omfattar prioriteringarna inom en ny EU-arbetsplan för idrott.
För det första bör EU-arbetsplanen ge utrymme för olika arbetsmetoder, utöver de traditionella expertgrupperna som i vissa fall fortfarande kan anses vara den lämpligaste samarbetsformen. Andra tänkbara arbetsmetoder som skulle kunna övervägas kan vara konferenser, plattformar, seminarier, studier, kommissionens expertgrupper, ömsesidigt lärande samt utbyte av god praxis. Ökad tydlighet kring vilka resultat som förväntas på expert- och politiknivå kommer att vara vägledande för vilken arbetsmetod som är lämpligast.
För det andra bör utarbetandet av ett skriftligt dokument inte nödvändigtvis ses som det enda resultatet av värde. Ibland kan processen i sig bedömas vara ett önskat resultat. Att utarbeta ett skriftligt dokument är värdefullt om man räknar med att det finns ett behov och användningsområde inom idrottsvärlden i stort eller om det finns ett tydligt uttalat behov hos rådet. Det bör med andra ord klargöras om det finns ett behov av att utarbeta skriftliga dokument. Något som i hög grad rekommenderas är generellt sett att ett betydligt lägre antal skriftliga dokument utarbetas än under de båda första EU-arbetsplanerna.
För det tredje anser kommissionen att expertgruppernas verksamhet inom ramen för EU-arbetsplanerna för idrott visserligen har medfört omfattande fördelar, men att det skulle gynna samarbetet på EU-nivå om man kunde använda fler olika arbetsmetoder, framför allt för att underlätta och övervaka integreringen av idrott i EU:s relevanta politikområden och finansieringsprogram.
För det fjärde skulle man även kunna överväga någon form av mekanism som gör det möjligt att ta upp frågor som är av aktuellt intresse. En sådan mekanism skulle kunna utformas som årliga intressentmöten, plattformar eller seminarier som involverar medlemsstaterna och idrottsrörelsen och som skulle kunna omfatta regelbundna mätningar av de framsteg som görs.
För det femte bör EU:s strukturerade dialog med idrottsorganisationer utvecklas. EU:s forum för idrott bör ha en fortsatt central och förstärkt funktion. Generellt sett bör idrottsorganisationernas ställning och funktion stärkas i den framtida EU-arbetsplanen för idrott. Den strukturerade dialog som äger rum i anslutning till rådsmötena bör ses över för att möjliggöra en bredare medverkan från medlemsstater och organisationer. För att ytterligare främja idrott på gräsrotsnivå skulle man kunna överväga att anordna specifika klustermöten om olika politikområden, där bland annat utvalda Erasmus+-projekt, experter och andra idrottsintressenter involveras.
Slutligen bör det, när så är lämpligt, säkerställas att idrottsrörelsens representation är bred och samordnad när EU:s arbetsplan för idrott ska utarbetas och genomföras, även om vissa av de planerade arbetsmetoderna självklart omfattar en diskussion mellan enbart medlemsstater. Även om kommissionen anser att observatörerna har tillfört ett mervärde i expertgrupperna, bör det också slås fast att antalet deltagande organisationer bör begränsas till dem som har en klar koppling till frågan. Det bör införas en urvalsprocess för deltagande organisationer som baseras på idrottsrörelsens verksamhet och representation. På samma sätt skulle även mer fokuserade frågor för de eventuella framtida expertgrupperna göra det möjligt att säkerställa en lämplig representation på såväl medlemsstats- som observatörsnivå och därmed också en lämplig kunskapsnivå om de aktuella frågorna.
Enkäten sändes ut till medlemsstaterna och medlemsstaternas experter samt till observatörer som deltar i expertgrupperna. Enkäten innehöll frågor om genomförande, arbetsupplägg, EU-arbetsplanens relevans och resultat samt förslag inför framtiden. Det kom in 105 enkätsvar. Dessa har kompletterats med information som samlats in under möten och konferenser (t.ex. EU:s forum för idrott som hölls i Haag den 9–10 mars 2016). Det har även inkommit spontana skriftliga bidrag från olika intressenter.
Europarådets konvention om manipulation av resultat inom idrott,
https://www.coe.int/en/web/conventions/full-list/-/conventions/treaty/215
EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 20.1.2017
COM(2017) 22 final
BILAGOR
till
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN
om genomförandet och relevansen av EU-arbetsplanen
för idrott 2014–2017
Bilaga 1
Expertgruppernas sammansättning samt antalet möten som har hållits under genomförandeperioden för den andra EU-arbetsplanen för idrott (2014–2017)
|
Expertgrupp |
Medlemsstater |
Observatörer |
Antal möten |
|
Uppgjorda matcher |
24 |
24 |
5 |
|
Goda styrelseformer |
24 |
26 |
7 |
|
Ekonomiska dimensionen |
25 |
24 |
4 |
|
Hälsofrämjande fysisk aktivitet |
28 |
17 |
5 |
|
Utveckling av mänskliga resurser inom idrotten |
26 |
15 |
7 |
Bilaga 2
Status för uppnådda resultat under den andra EU-arbetsplanen för idrott (2014–2017)
(senast i oktober 2016)
|
Resultat |
Ansvarig arbetsstruktur |
Måldatum |
Status |
Presentation för arbetsgruppen för idrottsfrågor |
|
|
1 |
Utbyte av bästa praxis och ömsesidigt lärande på grundval av expertgruppens rekommendationer om förebyggande av dopning inom motionsidrotten (uppnåddes under första arbetsplanen för idrott) |
Generaldirektörerna för idrottsfrågor |
Andra halvåret 2015 |
Slutfört |
Presenterat för arbetsgruppen den 9 april 2015 |
|
2 |
Utbyte av bästa praxis i kampen mot uppgjorda matcher, särskilt när det gäller en eventuell rekommendation från kommissionen om bästa praxis för förebyggande och bekämpning av uppgjorda matcher i samband med vadhållning, med efterföljande lägesrapport |
Expertgruppen för frågor om uppgjorda matcher |
Första halvåret 2016 |
Slutfört |
Presenterat för arbetsgruppen den 5 december 2016 |
|
3 |
Utarbetande av expertgruppens rekommendationer för att skydda unga idrottare och skydda barns rättigheter inom idrotten |
Expertgruppen för frågor om goda styrelseformer |
Första halvåret 2016 |
Slutfört |
Presenterat för arbetsgruppen den 2 september 2016 |
|
4 |
Utarbetande av riktlinjer i fråga om demokrati, mänskliga rättigheter och arbetstagares rättigheter, särskilt i samband med förfarandet för tilldelning av större idrottsevenemang, därefter eventuellt en förteckning över åtaganden |
Expertgruppen för frågor om goda styrelseformer |
Andra halvåret 2015 |
Slutfört |
Presenterat för arbetsgruppen den 15 januari 2016 |
|
5 |
Främjande av befintliga principer för goda styrelseformer, därefter eventuellt en förteckning över åtaganden |
Expertgruppen för frågor om goda styrelseformer |
Andra halvåret 2015 |
Slutfört |
Presenterat för arbetsgruppen den 2 september 2016 |
|
6 |
Utarbetande av expertgruppens rekommendationer och riktlinjer om jämställdhet inom idrott, därefter eventuellt en förteckning över åtaganden |
Expertgruppen för frågor om goda styrelseformer |
Andra halvåret 2015 |
Slutfört |
Presenterat för arbetsgruppen den 15 februari 2016 |
|
7 |
Utarbetande av expertgruppens rekommendationer för att uppskatta de ekonomiska fördelarna med idrotten i EU på grundval av det pågående arbetet med att främja inrättandet av satellitkonton för idrott i medlemsstaterna |
Expertgruppen för frågor om den ekonomiska dimensionen |
Andra halvåret 2015 |
Slutfört |
Presenterat för arbetsgruppen den 25 april 2016 |
|
8 |
Utarbetande av expertgruppens rekommendationer om större idrottsevenemang, särskilt när det gäller arvsaspekter med fokus på social, ekonomisk och miljömässig hållbarhet |
Expertgruppen för frågor om den ekonomiska dimensionen |
Andra halvåret 2015 |
Slutfört |
Presenterat för arbetsgruppen den 15 januari 2016 |
|
9 |
Utarbetande av praktisk vägledning för att kunna främja transparenta och långsiktiga investeringar i idrott, bl.a. om EU-finansiering, däribland på grundval av 2012 års rekommendationer om hållbar finansiering av idrott, inklusive statligt stöd |
Expertgruppen för frågor om den ekonomiska dimensionen |
Första halvåret 2016 |
Slutfört |
Presenterat för arbetsgruppen den 24 oktober 2016 |
|
10 |
Utarbetande av expertgruppens rekommendationer för att uppmuntra till gymnastik i skolor, däribland motoriska färdigheter bland de yngsta barnen, och att skapa värdefull samverkan med idrottssektorn, lokala myndigheter och den privata sektorn |
Expertgruppen för hälsofrämjande fysisk aktivitet |
Första halvåret 2015 |
Slutfört |
Presenterat för arbetsgruppen den 6 juli 2015 |
|
11 |
Samordning av genomförandet av rådets rekommendationer om hälsofrämjande fysisk aktivitet |
Expertgruppen för hälsofrämjande fysisk aktivitet |
Andra halvåret 2016 |
Slutfört |
Presenterat för arbetsgruppen den 24 oktober 2016 |
|
12 |
Utarbetande av expertgruppens rekommendationer för att främja frivilligarbete inom idrotten, inbegripet bästa praxis avseende rättsliga och skattemässiga mekanismer |
Expertgruppen för utveckling av mänskliga resurser inom idrotten |
Andra halvåret 2015 |
Slutfört |
Presenterat för arbetsgruppen den 4 november 2016 |
|
13 |
Utbyte av bästa praxis och lägesrapport om införlivandet av idrottskvalifikationer i de nationella referensramarna för kvalifikationer med hänvisning till den europeiska referensramen för kvalifikationer |
Expertgruppen för utveckling av mänskliga resurser inom idrotten |
Andra halvåret 2016 |
Pågår |
Ska presenteras för arbetsgruppen |
|
14 |
Utarbetande av expertgruppens rekommendationer när det gäller idrottens bidrag till ungdomars anställbarhet, däribland unga professionella idrottsmän och -kvinnor, samt skapande av arbetstillfällen inom idrottssektorn och på den idrottsrelaterade arbetsmarknaden |
Expertgruppen för utveckling av mänskliga resurser inom idrotten |
Andra halvåret 2016 |
Pågår |
Ska presenteras för arbetsgruppen |
|
15 |
Utarbetande av praktisk vägledning för nationella kvalifikationers överensstämmelse med internationella idrottsförbunds internationella kvalifikationsnormer |
Expertgruppen för utveckling av mänskliga resurser inom idrotten |
Andra halvåret 2015 |
Slutfört |
Presenterat för arbetsgruppen den 5 december 2016 |
|
16 |
Lägesrapport om genomförande av EU:s riktlinjer för dubbla karriärer |
Expertgruppen för utveckling av mänskliga resurser inom idrotten |
Första halvåret 2017 |
Pågår |
Ska presenteras för arbetsgruppen |