MOTIVERING

1.BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

•Motiv och syfte med förslaget

Politisk bakgrund

EU-medborgare lägger en betydande del av sina inkomster på energi, och energi är en viktig insatsvara för den europeiska industrin. Samtidigt spelar energisektorn en central roll när det gäller skyldigheten att minska utsläppen av växthusgaser i unionen med minst 40 % fram till 2030, med en förväntad andel energi från förnybara energikällor på 50 % senast år 2030.

Förslagen till en omarbetning av direktivet om gemensamma regler för den inre marknaden för el, förordningen om elmarknaden och förordningen om inrättandet av en EU-byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter utgör delar av kommissionens större paket ”Ren energi för alla européer” (Clean Energy for All Europeans) med olika initiativ. Paketet omfattar kommissionens centrala förslag för genomförande av energiunionen, såsom föreskrivs i energiunionens färdplan 1 . I paketet ingår både lagstiftningsförslag och andra initiativ för att skapa en gynnsam ram för att uppnå konkreta fördelar för medborgare, sysselsättning, tillväxt och investeringar och samtidigt bidra till energiunionens alla fem dimensioner. De centrala prioriteringarna för paketet är således energieffektivitet i första rummet, EU:s globala ledarskap inom förnybar energi och skäliga villkor för energikonsumenterna.

Både Europeiska rådet 2 och Europaparlamentet 3 har vid upprepade tillfällen betonat att en väl fungerande inre energimarknad är det bästa verktyget för att garantera överkomliga energipriser och trygg energiförsörjning, och för att möjliggöra integration och utveckling av större volymer el framställd från förnybara energikällor på ett kostnadseffektivt sätt. Konkurrenskraftiga priser är viktigt för att uppnå tillväxt och konsumentvälfärd i Europeiska unionen, och därför står de i centrum för EU:s energipolitik. Den nuvarande marknadsmodellen för elmarknaderna bygger på bestämmelserna i det tredje energipaketet 4 , som antogs 2009. Dessa bestämmelser har senare kompletterats med lagstiftning mot marknadsmissbruk 5 och genomförandelagstiftning om regler för elhandel och nätdrift 6 . EU:s inre energimarknad bygger på väletablerade principer, såsom rätten till tillgång för tredje part till elsystemen, fritt val av leverantörer för konsumenterna, robusta regler om åtskillnad, undanröjande av hinder för gränsöverskridande handel, marknadstillsyn som utförs av oberoende tillsynsmyndigheter på energiområdet samt EU-omfattande samarbete mellan tillsynsmyndigheter och nätoperatörer inom Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer) och det europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystem (Entso).

Det tredje energipaketet har inneburit påtagliga framsteg för konsumenterna. Det har lett till ökad likviditet på de europeiska elmarknaderna och avsevärt ökad gränsöverskridande handel. Konsumenterna i många medlemsstater kan nu dra nytta av fler valmöjligheter. Ökad konkurrens bland annat på grossistmarknaderna har bidragit till att hålla grossistpriserna under kontroll. Nya konsumenträttigheter som införts genom det tredje energipaketet har klart förbättrat konsumenternas ställning på energimarknaderna.

Den senaste utvecklingen har medfört genomgripande förändringar på de europeiska elmarknaderna. Andelen el från förnybara energikällor (RES-E) har ökat kraftigt. Denna övergång till förnybara energikällor kommer att fortsätta eftersom det är en grundläggande förutsättning för att uppfylla unionens åtaganden enligt Parisavtalet om klimatförändringar. Den fysiska beskaffenheten hos el från förnybara energikällor – mer variabel, mindre förutsägbar och mer decentraliserad än traditionell produktion – kräver att marknadsregler och regler för nätdrift anpassas till marknadens mer flexibla natur. Parallellt har statliga ingripanden, som ofta utformats på ett icke samordnat sätt, lett till snedvridning av grossistmarknaden för el med negativa konsekvenser för investeringar och gränsöverskridande handel 7 . Stora förändringar sker också på tekniksidan. Handeln med el bedrivs i nästan hela Europa genom så kallad marknadskoppling, som anordnas gemensamt av elbörser och systemansvariga för överföringssystem. Digitaliseringen och den snabba utvecklingen av internetbaserade lösningar för elmätning och elhandel gör det möjligt för industrin, företagen och även hushållen att producera och lagra el och delta på elmarknaderna genom så kallad efterfrågeflexibilitet. Elmarknaden under nästa årtionde kommer att kännetecknas av mer variabel och decentraliserad elproduktion, ett ökat inbördes beroende mellan medlemsstater och nya tekniska möjligheter för konsumenterna att sänka energikostnaderna och delta aktivt på elmarknaderna genom efterfrågeflexibilitet, egenförbrukning eller lagring.

Det aktuella initiativet för utformning av elmarknaden syftar således till att anpassa de nuvarande marknadsreglerna till nya marknadsrealiteter genom att göra det möjligt att föra över el dit där den bäst behövs och när den behövs som mest genom prissignaler utan snedvridning, samtidigt som man ger konsumenterna ökad makt, skördar största möjliga fördelar för samhället genom gränsöverskridande konkurrens och ger de rätta signalerna och incitamenten för att driva på de investeringar som behövs för att minska koldioxidutsläppen i energisystemet. Man kommer också att prioritera lösningar för energieffektivitet och bidra till målet att bli världsledande inom energiproduktion från förnybara energikällor och därmed bidra till unionens mål att skapa arbetstillfällen och tillväxt och attrahera investeringar.

Anpassning av marknadsregler

Gällande marknadsregler grundar sig på den produktionsteknik som varit dominerande under det senaste årtiondet, dvs. centraliserade, storskaliga kraftverk för fossila bränslen med begränsat deltagande från konsumenternas sida. Eftersom variabel el från förnybara energikällor kommer att spela en allt större roll i produktionsmixen i framtiden och eftersom konsumenterna bör ges möjlighet att delta på marknaden om de så önskar måste reglerna anpassas. Kortfristiga elmarknader som möjliggör gränsöverskridande handel med el från förnybara energikällor är nyckeln till en framgångsrik integrering av sådan el på marknaden. Detta beror på att största delen av produktionen av el från förnybara energikällor kan beräknas exakt endast strax före den faktiska produktionen (beroende på väderrelaterade osäkerhetsfaktorer). Skapande av marknader som möjliggör deltagande med kort varsel innan den faktiska leveransen äger rum (s.k. intradags- eller balansmarknader) är ett avgörande steg för att göra det möjligt för producenter av el från förnybara energikällor att sälja sin energi på rättvisa villkor, och det kommer också att öka likviditeten på marknaden. Kortfristiga marknader kommer att skapa nya affärsmöjligheter för deltagare att erbjuda energilösningar som reserv under perioder med stor efterfrågan och brist på förnybar energiproduktion. Detta omfattar en möjlighet för konsumenterna (att anpassa sin efterfrågan, s.k. efterfrågeflexibilitet), systemansvariga för lagringssystem eller flexibla producenter. Medan variabilitet i små regioner kan vara mycket kostsamt, kan aggregering av variabel produktion över större områden hjälpa konsumenterna att spara betydande summor. Integrerade kortfristiga marknader saknas dock fortfarande.

Bristerna i de nuvarande marknadsarrangemangen minskar energisektorns attraktivitet för nya investeringar. Ett ändamålsenligt sammanlänkat, marknadsbaserat energisystem där priserna följer marknadens signaler kommer att stimulera till nödvändiga investeringar i produktion och överföring av el på ett effektivt sätt och säkerställa att de görs där de behövs mest på marknaden, varigenom behovet av statligt planerade investeringar minskar.

Nationella marknadsregler (t.ex. pristak) och statliga ingripanden hindrar för närvarande priserna från att återspegla situationer där det råder brist på el. Dessutom avspeglar priszoner inte alltid en faktisk elbrist om de är dåligt utformade och i stället följer politiska gränser. Den nya marknadsutformningen syftar till att förbättra prissignalerna så att de fungerar som drivkraft för investeringar i områden där sådana behövs allra mest, och på ett sätt som återspeglar nätbegränsningar och centrum för efterfrågan snarare än nationella gränser. Prissignaler bör också möjliggöra en lämplig ersättning för flexibla resurser (bl.a. efterfrågeflexibilitet och lagring) eftersom dessa resurser är beroende av ersättning för kortare tidsperioder (t.ex. moderna gasvärmeverk som endast används vid toppbelastning, eller minskning av efterfrågan från industrin vid efterfrågetoppar eller stor påfrestning på systemet). Effektiva prissignaler säkerställer också en effektiv dirigering av befintliga produktionsanläggningar. Det är därför absolut nödvändigt att se över alla befintliga regler som snedvrider prisbildningen (t.ex. regler om att prioritera dirigeringen av vissa anläggningar) för att aktivera och fullt ut utnyttja den flexibilitetspotential som efterfrågesidan kan erbjuda.

Konsumenterna i centrum på energimarknaden

Genom att fullständigt integrera industrin, näringslivet och hushållen som konsumenter i energisystemet kan man undvika betydande kostnader för reservproduktion, som konsumenterna annars skulle få betala i slutänden. Det ger också konsumenterna möjlighet att dra nytta av prissvängningar och tjäna pengar genom att delta på marknaden. Att få konsumenterna att delta aktivt är därför en nödvändig förutsättning för att energiomställningen ska kunna skötas framgångsrikt och kostnadseffektivt.

En ny giv för energikonsumenterna är ett centralt åtagande inom ramen för energiunionen. De nuvarande marknadsreglerna ger dock inte alltid konsumenterna möjlighet att dra nytta av dessa nya möjligheter. Även om konsumenterna kan producera och lagra el och hantera sin energianvändning lättare än någonsin, hindrar slutkundsmarknadens nuvarande utformning dem från att dra full nytta av dessa möjligheter.

I de flesta medlemsstater har konsumenterna föga eller inget incitament att ändra sina konsumtionsvanor med anledning av prisändringar på marknaderna, eftersom prissignaler i realtid inte förs vidare till slutkonsumenterna. Paketet för marknadens utformning är en möjlighet att leva upp till detta åtagande. Mer transparenta prissignaler i realtid kommer att uppmuntra konsumenterna att delta, antingen individuellt eller genom aggregering, och göra elsystemet mer flexibelt och därmed underlätta omställningen till el från förnybara energikällor. Förutom att den tekniska utvecklingen erbjuder stora möjligheter till energibesparingar för hushåll innebär den också att apparater och system såsom smarta vitvaror, elfordon, eluppvärmning, luftkonditionering och värmepumpar i isolerade byggnader och fjärrvärme och fjärrkyla automatiskt kan följa prissvängningar och i stor skala ge ett viktigt och flexibelt bidrag till elnätet. För att ge konsumenterna möjlighet att dra ekonomisk fördel av dessa nya möjligheter måste de ha tillgång till ändamålsenliga smarta system och till elleveransavtal med dynamiska priser som är kopplade till spotmarknaden. Utöver konsumenternas möjligheter att anpassa sin konsumtion till prissignaler håller nya tjänster på efterfrågesidan på att växa fram där nya marknadsaktörer erbjuder sig att förvalta ett antal konsumenters elanvändning genom att betala dem en ersättning för deras flexibilitet. Även om sådana tjänster redan uppmuntras i befintlig EU-lagstiftning finns det belägg för att dessa bestämmelser inte har varit effektiva när det gäller att avlägsna de viktigaste hindren för dessa tjänsteleverantörer att komma in på marknaden. Dessa bestämmelser måste skärpas för att främja sådana nya tjänster.

I många medlemsstater följer elpriserna inte tillgång och efterfrågan utan regleras av offentliga myndigheter. Prisreglering kan hämma utvecklingen av effektiv konkurrens, avhålla från investeringar och hindra framväxten av nya marknadsaktörer. Kommissionen åtog sig därför i den strategiska ramen för energiunionen 8 att fasa ut reglerade priser under självkostnadspris och att uppmuntra medlemsstaterna att upprätta en färdplan för utfasning av alla reglerade priser. Den nya marknadsutformningen syftar till att säkerställa att leveranspriserna är fria från alla former av offentliga ingripanden, och att undantag görs endast i vederbörligen motiverade fall.

Snabbt sjunkande teknikkostnader innebär att allt fler konsumenter kan minska sina energiräkningar genom att använda teknik av typen takmonterade solpaneler och batterier. Egenproduktion hindras dock fortfarande av bristen på gemensamma regler för prosumenter. Lämpliga bestämmelser kan undanröja dessa hinder, t.ex. genom att garantera konsumenternas rätt att producera energi för eget bruk och sälja överskott till nätet, med hänsyn tagen till kostnaderna och fördelarna för systemet som helhet (t.ex. lämpligt bidrag till nätkostnaderna).

Lokala energisamhällen kan vara ett effektivt sätt att hantera energifrågor i lokala samhällen som använder den el de producerar antingen direkt eller för (fjärr)värme och kylning, med eller utan anslutning till distributionssystem. För att säkerställa att sådana initiativ kan utvecklas fritt kräver den nya marknadsutformningen att medlemsstaterna inför lämpliga rättsliga ramar för sådan verksamhet.

Idag är mer än 90 % av de variabla förnybara elkällorna anslutna till distributionsnät. Integreringen av lokal produktion i elnäten har i praktiken bidragit till en betydande höjning av nättarifferna för hushållskonsumenter. Dessutom har skatterna och avgifterna för att finansiera nätutbyggnad och investeringar i förnybar energi ökat drastiskt. Den nya marknadsutformningen och översynen av direktivet om förnybara energikällor gör det möjligt att åtgärda dessa brister, som kan få oproportionerligt stora följder för vissa privata konsumenter.

Nätkostnaderna kan minskas avsevärt om systemansvariga för distributionssystem ges möjlighet att hantera en del av de utmaningar som hänger samman med variabel produktion mer lokalt (t.ex. genom styrning av lokala flexibilitetsresurser). Eftersom många systemansvariga för distributionssystem emellertid ingår i vertikalt integrerade företag som också är verksamma i leveransledet är lagstadgade garantier nödvändiga för att garantera de systemansvarigas neutralitet i deras nya funktioner, t.ex. när det gäller datahantering och vid användning av flexibilitet för att hantera lokala överbelastningar.

En annan viktig drivkraft för konkurrens och konsumentdeltagande är information. Kommissionens tidigare samråd och undersökningar har visat att konsumenterna klagar över bristen på öppenhet på elmarknaderna, vilket minskar deras förmåga att dra nytta av konkurrensen och delta aktivt på marknaderna. Konsumenterna känner sig inte tillräckligt informerade om alternativa leverantörer och tillgången på nya energitjänster, och de klagar på att erbjudanden och förfaranden för att byta leverantör är komplicerade. Reformen kommer också att säkerställa dataskydd eftersom en ökad användning av ny teknik (t.ex. smart mätning) kommer att generera en mängd energidata med högt kommersiellt värde.

Eftersom den nya marknadsutformningen sätter konsumenterna i centrum på energimarknaden är det viktigt att överväga hur det kan säkerställas att de mest utsatta i samhället skyddas och att det totala antalet energifattiga hushåll inte ökar ytterligare. Mot bakgrund av stigande nivåer av energifattigdom samt bristande klarhet om det lämpligaste sättet att ta itu med konsumenternas sårbarhet och energifattigdomen omfattar förslaget till ny marknadsutformning ett krav på att medlemsstaterna vederbörligen och regelbundet ska övervaka energifattigdom på grundval av principer som fastställs på EU-nivå. De reviderade direktiven om energieffektivitet och om byggnaders energiprestanda möjliggör ytterligare åtgärder för att ta itu med energifattigdom.

Trygg elförsörjning

En trygg elförsörjning är oumbärlig i moderna samhällen som är mycket beroende av el och internetdrivna system. Det är därför nödvändigt att bedöma om det europeiska elsystemet kan erbjuda tillräcklig produktion och flexibilitet för att säkerställa en tillförlitlig elförsörjning i alla lägen (resurstillräcklighet). Att säkerställa försörjningstrygghet är inte endast en nationell skyldighet utan en grundpelare för europeisk energipolitik 9 . Detta beror på att försörjningstryggheten i ett fullt sammanlänkat och synkroniserat nät med välfungerande marknader kan organiseras mer effektivt och konkurrenskraftigt än på rent nationell grund. Nätstabiliteten i enskilda medlemsstater är ofta starkt beroende av elflöden från grannländer, och potentiella problem med försörjningstryggheten påverkar därför vanligtvis en hel region. Det mest effektiva sättet att åtgärda otillräcklig produktion på nationell nivå består därför ofta av regionala lösningar, som ger medlemsstaterna möjlighet att utnyttja produktionsöverskott i andra länder. Därför bör det införas en samordnad europeisk tillräcklighetsbedömning grundad på en gemensamt överenskommen metod för att få en realistisk bild av eventuella produktionsbehov, med beaktande av integreringen av elmarknaderna och potentiella flöden från andra länder. Om den samordnade tillräcklighetsbedömningen visar att kapacitetsmekanismer behövs i vissa länder eller regioner bör dessa mekanismer utformas på ett sådant sätt att snedvridningarna av den inre marknaden minimeras. För att undvika risken för splittrade nationella kapacitetsmekanismer som skapar nya hinder på marknaden och undergräver konkurrensen bör det därför fastställas tydliga och transparenta kriterier som minimerar snedvridningar av den gränsöverskridande handeln, maximerar användningen av efterfrågeflexibilitet och minskar påverkan på utfasningen av fossila bränslen 10 .

Stärkt regionalt samarbete

Den nära sammanlänkningen mellan EU:s medlemsstater via det gemensamma transeuropeiska nätet är unik i världen och en stor tillgång när det gäller att effektivt hantera energiomställningen. Utan denna möjlighet att förlita sig på produktions- eller förbrukningsresurser från andra medlemsstater skulle kostnaderna för energiomställningen öka väsentligt för konsumenterna. I dag förekommer systemdrift över gränserna mycket mer än tidigare. Detta beror på ökningen av variabel och decentraliserad produktion tillsammans med en närmare integration av marknaderna, särskilt på korttidsmarknaderna. Detta innebär också att tillsynsmyndigheters och nätoperatörers nationella åtgärder kan ha en omedelbar effekt på andra EU-medlemsstater. Erfarenheterna har visat att icke samordnade nationella beslut kan leda till avsevärda kostnader för de europeiska konsumenterna.

Det faktum att vissa sammanlänkningar används endast till 25 % av sin kapacitet, ofta på grund av icke samordnade nationella begränsningar, och att medlemsstaterna inte har kunnat enas om lämpliga priszoner, visar att det behövs mer samordning mellan systemansvariga för överföringssystem och tillsynsmyndigheter. Framgångsrika exempel på frivilligt och obligatoriskt samarbete mellan systemansvariga för överföringssystem, tillsynsmyndigheter och regeringar har visat att regionalt samarbete kan förbättra marknadens funktion och minska kostnaderna betydligt. På vissa områden, t.ex. när det gäller den marknadskopplingsmekanism som genomförts i hela EU, har samarbetet mellan systemansvariga för överföringssystem redan blivit obligatoriskt, och systemet med majoritetsbeslut för vissa frågor har visat sig framgångsrikt på områden där frivilligt samarbete (dvs. varje systemansvarig för överföringssystem har vetorätt) inte har lett till effektiva lösningar på regionala problem. Med avstamp i detta framgångsrika exempel bör obligatoriskt samarbete utvidgas till andra områden i regelverket. För detta ändamål skulle systemansvariga för överföringssystem kunna fatta beslut inom s.k. regionala operativa centrum om frågor där fragmenterade och icke samordnade nationella åtgärder kan ha en negativ inverkan på marknaden och konsumenterna (t.ex. när det gäller systemdrift, kapacitetsberäkning för sammanlänkningar, försörjningstrygghet och riskberedskap).

Anpassning av tillsynen till regionala marknader

Det förefaller lämpligt att även anpassa tillsynen till de nya realiteterna på marknaden. Alla viktiga regleringsbeslut fattas för närvarande av nationella tillsynsmyndigheter, även i de fall där det finns ett behov av en gemensam regional lösning. Acer har fungerat väl när det gäller att tillhandahålla ett forum för samordning av nationella tillsynsmyndigheter med motstridiga intressen, men dess huvudsakliga funktion är i dagsläget begränsad till samordning, rådgivning och övervakning. Marknadsaktörerna samarbetar i allt större utsträckning över gränserna och fattar beslut i vissa frågor som rör nätdrift och elhandel med kvalificerad majoritet på regional nivå eller t.o.m. på unionsnivå 11 , men det finns ingen motsvarighet till dessa regionala beslutsförfaranden på tillsynssidan. Tillsynen är därför fragmenterad vilket innebär en risk för motstridiga beslut och onödiga förseningar. En förstärkning av Acers befogenheter i de gränsöverskridande angelägenheter som kräver ett samordnat regionalt beslut skulle bidra till ett snabbare och effektivare beslutsfattande i gränsöverskridande angelägenheter. De nationella tillsynsmyndigheterna skulle fatta beslut om dessa angelägenheter inom ramen för Acer genom majoritetsomröstning, så de skulle fortsätta att delta fullt ut i processen.

Entso för els roll bör också definieras bättre för att stärka dess samordnande roll och göra dess beslutsprocess mer transparent.

Förtydligande av formuleringar

Slutligen kommer omarbetningen av elförordningen, förordningen om Acer och eldirektivet att användas för att göra några redaktionella förtydliganden av vissa befintliga regler och omformulera några av dem för att göra de mycket tekniska bestämmelserna i de tre rättsakterna mer begripliga, utan att ändra sakinnehållet i bestämmelserna.

• Förenlighet med andra bestämmelser och förslag på området

Initiativet om utformning av marknaden är starkt kopplat till andra lagstiftningsförslag på energi- och klimatområdet som läggs fram parallellt. Det rör sig bl.a. om initiativ för att förbättra EU:s energieffektivitet, ett paket om förnybar energi och det övergripande initiativet om styrnings- och rapporteringsmekanismer för energiunionen. Alla dessa initiativ syftar till att genomföra de åtgärder som krävs för att nå målet i form av en konkurrenskraftig, säker och hållbar energiunion. Syftet med att samla de olika initiativen, som består av flera påtryckningsmedel i form av både lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder, är att säkerställa största möjliga samstämmighet mellan de olika, men nära sammankopplade, politiska förslagen.

Även om det aktuella förslaget är inriktat på att uppdatera marknadsregler i syfte att göra en övergång till ren energi ekonomiskt fördelaktig verkar dessa bestämmelser i synergi med EU:s bredare klimat- och energipolitiska ramverk. Dessa kopplingar förklaras närmare i kommissionens konsekvensbedömning 12 .

Förslaget är nära knutet till förslaget till ett reviderat direktiv om förnybar energi genom att det tillhandahåller en ram för att uppnå målet för 2030 när det gäller förnybar energi, och även omfattar principer som gäller stödordningar för förnybar energi, vilket skulle göra dem mer marknadsorienterade, kostnadseffektiva och regionala vad tillämpningsområdet beträffar i de fall där medlemsstaterna väljer att ha kvar stödordningar. Dessa åtgärder som syftar till att integrera förnybara energiformer på marknaden, bl.a. bestämmelser om dirigering, marknadsrelaterade hinder för egenförbrukning och andra regler för marknadstillträde – som tidigare ingick i direktivet om förnybar energi – har nu integrerats i elförordningen och eldirektivet.

Förslaget till förordning om styrningen av energiunionen kommer att bidra till att säkerställa politisk samstämmighet genom att rationalisera medlemsstaternas planerings- och rapporteringsskyldigheter så att de på ett bättre sätt stödjer uppnåendet av de energi- och klimatmål som fastställs på EU-nivå. Detta nya planerings-, rapporterings- och övervakningsinstrument ska användas till att mäta temperaturen på de framsteg som görs i en medlemsstat vad gäller genomförandet av de krav för hela den europeiska marknaden som införs genom dessa rättsakter.

Förslaget till förordning om riskberedskap inom elsektorn kompletterar det här förslaget och är särskilt inriktat på statliga åtgärder för att hantera krissituationer inom elsektorn och för att förebygga kortsiktiga risker för elsystemet.

Det aktuella förslaget är nära förbundet med kommissionens konkurrenspolitik på energiområdet. Det tar framför allt hänsyn till resultaten av kommissionens branschutredning om kapacitetsmekanismer och säkerställer full överensstämmelse med kommissionens statsstödspolitik inom energisektorn.

• Förenlighet med unionens politik inom andra områden

Förslaget syftar till att genomföra de viktigaste målen för energiunionen, såsom de definieras i ”En ramstrategi för en motståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatpolitik”. Som redan nämnts överensstämmer paketets innehåll också med det engagemang som unionen nyligen åtagit sig på global nivå för att nå de ambitiösa klimatmål som fastställdes genom den överenskommelse som nåddes i Paris vid FN:s 21:a partskonferens (COP 21). Det aktuella förslaget stärker och kompletterar det förslag till översyn av EU:s system för handel med utsläppsrätter som lades fram i juli 2015.

Dessutom, eftersom ändringen av elmarknadens utformning syftar till att göra Europas energimarknad mer konkurrenskraftig och tillgänglig för ny energiteknik, bidrar förslaget också till uppnåendet av unionens mål att skapa sysselsättning och tillväxt. Genom att erbjuda marknadsmöjligheter för ny teknik kommer förslaget att främja spridningen av en rad tjänster och produkter som ger europeiska företag den fördel som ligger i att ligga först i den globala övergången till ren energi.

2. RÄTTSLIG GRUND, SUBSIDIARITETSPRINCIPEN OCH PROPORTIONALITETSPRINCIPEN

• Rättslig grund

Den rättsliga grunden för de föreslagna åtgärderna är artikel 194 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), som konsoliderade och förtydligade EU:s befogenheter på energiområdet. Enligt artikel 194 i EUF-fördraget syftar EU:s energipolitik främst till att garantera att energimarknaden fungerar, garantera energiförsörjningen i unionen, främja energieffektivitet och energibesparingar samt utveckling av nya och förnybara energikällor, och främja sammanlänkade energinät.

Detta initiativ bygger också på en heltäckande uppsättning rättsakter som har antagits och uppdaterats under de senaste två årtiondena. Med målet att skapa en inre energimarknad har EU antagit tre på varandra följande lagstiftningspaket mellan 1996 och 2009 i det övergripande syftet att integrera marknader och avreglera nationella el- och gasmarknader. Dessa bestämmelser omfattar ett brett spektrum av aspekter, från marknadstillträde till transparens, konsumenträttigheter och tillsynsmyndigheters oberoende för att bara nämna några.

Med gällande lagstiftning och den allmänna utvecklingen mot ökad integration av energimarknaderna i åtanke bör det aktuella initiativet därför också ses som en del av en pågående insats för att säkerställa integrerade och effektivt fungerande europeiska energimarknader.

Den senaste tidens uppmaningar från Europeiska rådet 13 och Europaparlamentet till insatser på EU-nivå för att fullborda den europeiska energimarknaden har också varit ytterligare skäl att vidta åtgärder.

• Subsidiaritetsprincipen

De föreslagna ändringarna av bestämmelserna i förordningen om elmarknaderna, direktivet om gemensamma regler för den inre marknaden för el och förordningen om inrättande av en europeisk byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter är nödvändiga för att uppnå syftet med en integrerad elmarknad inom EU, och kan inte uppnås lika effektivt på nationell nivå. Såsom anges närmare i utvärderingen av de omarbetade rättsakterna 14 har erfarenheterna visat att isolerade nationella strategier har lett till förseningar i genomförandet av den inre energimarknaden, vilket leder till suboptimala och oförenliga lagstiftningsåtgärder, onödig dubblering av ingripanden och förseningar när det gäller att åtgärda ineffektivitet på marknaden. Inrättandet av en inre energimarknad som erbjuder konkurrenskraftig och hållbar energi för alla kan inte uppnås på grundval av splittrade nationella regler i fråga om handel med energi, drift av det gemensamma nätet och en viss grad av produktstandardisering.

Den ökande sammanlänkningen av EU:s elmarknader kräver närmare samordning mellan nationella aktörer. Nationella politiska ingripanden inom elsektorn har direkt inverkan på angränsande medlemsstater på grund av det ömsesidiga energiberoendet och sammanlänkningarna av näten. Det blir allt svårare att på nationell nivå säkerställa elnätets stabilitet och en effektiv drift av detsamma eftersom ökningen av både gränsöverskridande handel, decentraliserad produktion och konsumentdeltagande ökar risken för spridningseffekter. Ingen stat kan effektivt agera på egen hand, och konsekvenserna av unilaterala åtgärder har blivit mer uttalade med tiden. Denna allmänna princip gäller hela spektrumet av åtgärder som införs genom det aktuella förslaget, vare sig det handlar om energihandel, driften av nätet eller konsumenternas faktiska deltagande.

Eftersom gemensamma regionala problem som kräver ett samordnat beslut ofta har betydande ekonomiska konsekvenser för enskilda medlemsstater har tidigare erfarenheter visat att frivilligt samarbete, även om det är nyttigt inom många områden för samarbete mellan medlemsstaterna, ofta inte lyckats lösa tekniskt komplicerade konflikter med betydande fördelningsmässiga effekter mellan medlemsstaterna 15 . Befintliga frivilliga initiativ, såsom det pentalaterala energiforumet, är också begränsade i geografiskt hänseende eftersom de endast täcker delar av EU:s elmarknad och inte nödvändigtvis sammanför alla länder som är fysiskt mest sammanlänkade.

För att illustrera med ett konkret exempel kan icke samordnade nationella strategier rörande principerna för distributionstariffer snedvrida den inre marknaden i en omfattning som innebär att incitament att delta på marknaden kommer att vara mycket olika när det gäller decentraliserade produktions- eller energilagringstjänster. Då ny teknik införs och allt mer handel med energitjänster bedrivs över gränserna har EU:s åtgärder ett betydande värde genom att säkerställa lika villkor och effektivare marknadsresultat för alla berörda parter.

Acers samordnande funktion har anpassats till den nya utvecklingen på energimarknaderna, såsom det ökade behovet av samordning i samband med större gränsöverskridande energiflöden och den ökade produktionen av energi från svårförutsägbara förnybara energikällor. Oberoende nationella tillsynsmyndigheter spelar en viktig roll när det gäller att utöva tillsyn över de nationella energisektorerna. Ett system där medlemsstaterna blir mer och mer beroende av varandra både vad gäller marknadstransaktioner och systemdrift kräver dock tillsyn över nationsgränserna. Acer är det organ som inrättats för att tillhandahålla sådan tillsyn när det gäller situationer som omfattar mer än två medlemsstater. Acers huvudsakliga roll som samordnare av de nationella tillsynsmyndigheternas åtgärder har bibehållits, begränsade ytterligare befogenheter har tilldelats Acer på de områden där splittrat nationellt beslutsfattande i frågor med gränsöverskridande betydelse skulle leda till problem eller inkonsekvenser på den inre marknaden. Exempelvis kräver inrättandet av regionala operativa centrum i [omarbetningen av elförordningen enligt förslaget i COM(2016) 861/2] överstatlig övervakning som måste utföras av Acer, eftersom de regionala operativa centrumen kan omfatta flera medlemsstater. På motsvarande sätt kräver införandet av en EU-omfattande samordnad tillräcklighetsbedömning i den [omarbetade elförordningen enligt förslaget i COM(2016) 861/2] ett godkännande av dess metod och beräkningar som endast kan tillskrivas Acer eftersom tillräcklighetsbedömningen ska genomföras i flera medlemsstater.

Acers nya uppgifter kommer att kräva en förstärkning av byråns personal, men samtidigt kommer Acers samordnande roll att leda till minskad börda för de nationella myndigheterna, vilket frigör resurser på nationell nivå. Det föreslagna tillvägagångssättet kommer att förenkla regleringsförfarandena (t.ex. genom införande av direkt godkännande inom Acer i stället för 28 separata godkännanden). En samordnad utveckling av metoder (t.ex. vad gäller tillräcklighetsbedömningen) kommer att minska arbetsbördan för de nationella myndigheterna och eliminera merarbete på grund av potentiella problem som orsakas av icke samordnade nationella lagstiftningsåtgärder. .

• Proportionalitetsprincipen

De politiska val som omfattas av elförordningen, eldirektivet och förordningen om Acer har till syfte att anpassa utformningen av elmarknaden till den allt större andelen decentraliserad produktion och till den tekniska utveckling som pågår.

De föreslagna reformerna är strikt inriktade på vad som är absolut nödvändigt för att uppnå de nödvändiga framstegen på den inre marknaden och låter medlemsstater, nationella tillsynsmyndigheter och nationella aktörer behålla maximalt med befogenheter och ansvar.

Alternativ som innebär en mer långtgående harmonisering, t.ex. genom att föreslå en enda oberoende europeisk energitillsynsmyndighet, en enda integrerad europeisk systemansvarig för överföringssystem eller enklare förbud mot statliga ingripanden utan möjligheter till undantag, har konsekvent lämnats utan beaktande i konsekvensbedömningen. I stället syftar förslagen till väl avvägda lösningar som begränsar medlemsstaternas regleringsmöjligheter endast om ett samordnat agerande entydigt medför fler fördelar för konsumenten.

De alternativ som valts syftar till att skapa lika villkor bland alla produktionstekniker och till att undanröja snedvridningar av marknaden bl. a. för att förnybara energikällor ska kunna konkurrera på lika villkor på energimarknaden. Dessutom skulle alla marknadsaktörer ha ett ekonomiskt ansvar för att hålla systemet i balans. Hinder för tjänster som erbjuder större flexibilitet i nätet, t.ex. efterfrågeflexibilitetstjänster, kommer att undanröjas. Vidare ska åtgärderna syfta till att skapa en mer likvid kortfristig marknad, så att prissvängningar korrekt kan avspegla elbrist och erbjuda tillräckliga incitament för ett flexibelt nät.

I slutkundsledet kommer medlemsstaterna också att uppmanas att successivt fasa ut allmän prisreglering, till att börja med priser under självkostnadspris. Utsatta konsumenter kan skyddas av prisreglering under en övergångsperiod. För att ytterligare öka konkurrensen kommer användningen av uppsägningsavgifter att begränsas för att uppmuntra till leverantörsbyte. På samma sätt ska överordnade principer säkerställa att energiräkningar är tydliga och lätta att förstå, och icke-diskriminerande tillgång till konsumentdata kommer att beviljas samtidigt som man iakttar allmänna bestämmelser om skydd av personuppgifter.

I linje med utvecklingen av gränsöverskridande handel med el och den gradvisa marknadsintegrationen kommer den institutionella ramen att anpassas i linje med behovet av ytterligare regleringssamarbete och nya arbetsuppgifter. Acer ska ges ytterligare uppgifter, särskilt i den regionala driften av energisystemet, dock utan att det inkräktar på de nationella tillsynsmyndigheternas centrala roll för energiregleringen.

Alla alternativ kontrollerades ingående i den konsekvensbedömning som åtföljer förslaget för att uppfylla kraven på proportionalitet. Det bör noteras i detta sammanhang att de föreslagna strategierna är en kompromiss mellan initiativ nedifrån och marknadssyrning uppifrån. I linje med proportionalitetsprincipen ersätter åtgärderna inte på något sätt den roll som nationella regeringar, nationella tillsynsmyndigheter och systemansvariga för överföringssystem har när det gäller att utföra en rad kritiska funktioner. Om något uppmuntras så är det nationella tillsynsmyndigheters effektivare regionala samarbete, både formellt och informellt, för att behandla frågor som uppkommer i samband med förvaltningen av elsystemet i en omfattning som står i proportion till problemets omfattning.

Långt ifrån att förespråka en strategi med ”fullständig harmonisering” syftar åtgärderna till att skapa lika villkor för alla marknadsaktörer, särskilt när marknadsmöjligheter sträcker sig över nationsgränser. Slutligen är en viss standardisering av regler och produkter en grundläggande förutsättning för effektiv elhandel över gränserna, eftersom beslut om driften av nätet skulle leda till otillfredsställande marknadsresultat om de överlåts på enskilda medlemsstater och tillsynsmyndigheter som agerar isolerat. De direkta erfarenheterna av att utarbeta och anta gemensamma nät- och handelsregler (nätföreskrifter och riktlinjer) sedan det tredje energipaketet från 2009 har visat att det ligger ett tydligt mervärde i att tillsynsmyndigheter och nationella myndigheter sitter vid samma bord och enas om gemensamma regler och metoder, både på hög nivå och när det gäller tekniska principer.

Det råder en allt större skillnad i konkurrensnivå mellan slutkunds- och grossistmarknaderna, där slutkundsmarknaderna fortfarande släpar efter i fråga om tjänsteutbud och konkreta fördelar för konsumenterna. De föreslagna åtgärderna omfattar övervakning av energifattigdom, transparens och tydlig konsumentinformation samt tillgång till data och kommer således inte att begränsa medlemsstaternas befogenheter mer än rimligt.

• Val av regleringsform

Förslaget kommer att ändra de centrala rättsakter som ingick i det tredje energipaketet. Dessa omfattar elförordningen (nr 714/2009) och eldirektivet (2009/72/EG) samt förordningen om inrättande av Acer (nr 713/2009). Valet att omarbeta dessa rättsakter kommer att öka den rättsliga klarheten. En ändringsakt hade förmodligen visat sig otillräcklig för införandet av ett stort antal nya bestämmelser. Valet av regleringsform kräver därför en ändring av regler som redan antagits och genomförts, som en naturlig utveckling av gällande lagstiftning.

3. RESULTAT AV EFTERHANDSUTVÄRDERINGAR, SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR

• Efterhandsutvärderingar/kontroller av ändamålsenligheten med befintlig lagstiftning

Kommissionens avdelningar har utvärderat den nuvarande lagstiftningsramen (tredje energipaketet) utifrån följande fem kriterier: relevans, genomslagskraft, effektivitet, samstämmighet och EU-mervärde. En fristående utvärdering har genomförts inom ramen för konsekvensbedömningen och resultaten av utvärderingen har beaktats i problembeskrivningen i samband med konsekvensbedömningen.

I utvärderingen konstaterades att syftet med det tredje energipaketet, dvs. att öka konkurrensen och undanröja hinder för gränsöverskridande konkurrens på elmarknaderna, i det stora hela har uppnåtts. En aktiv tillämpning av lagstiftningen har lett till positiva resultat för elmarknader och konsumenter, och marknaderna är generellt mindre koncentrerade och mer integrerade än år 2009. Vad gäller slutkundsmarknaderna har de nya konsumenträttigheter som infördes genom det tredje energipaketet klart förbättrat konsumenternas ställning på energimarknaderna.

Bestämmelserna i det tredje energipaketet har dock haft begränsad framgång när det gäller att utveckla den inre elmarknaden på ett antal områden, både på grossist- och slutkundsnivå. Allmänt taget visade utvärderingen att stora vinster fortfarande kan göras genom en förbättrad ram för utformning av marknaden, vilket framgår av outnyttjade allmänna samhällsekonomiska vinster och fördelar för konsumenterna. På grossistmarknadsnivå kvarstår hinder för gränsöverskridande handel och sammanlänkningskapacitet utnyttjas sällan fullt ut. Dessa har bland annat sitt upphov i otillräckligt samarbete mellan nationella nätoperatörer och tillsynsmyndigheter om gemensam användning av sammanlänkningar. Det nationella perspektivet hos de berörda parterna hindrar fortfarande verkningsfulla gränsöverskridande lösningar i många fall och begränsar slutligen i övrigt gynnsamma gränsöverskridande flöden. Bilden är inte densamma på alla marknader och inom alla tidsramar då det råder varierande grad av integration på dagen före- och intradags- och balansmarknader.

På slutkundsmarknaderna skulle konkurrensen kunna förbättras avsevärt. Elpriserna varierar fortfarande kraftigt från medlemsstat till medlemsstat av icke-kommersiella skäl, och priserna har stigit stadigt för hushållen till följd av betydande ökningar av fasta avgifter under de senaste åren. Dessa är nätavgifter, skatter och avgifter. Vad gäller konsumentskyddet har ökande energifattigdom samt bristande klarhet om det lämpligaste sättet att ta itu med konsumenternas sårbarhet och energifattigdomen varit ett hinder för en ytterligare fördjupning av den inre energimarknaden. Avgifter i samband med leverantörsbyte, t.ex. för uppsägning av avtal, fortsätter att utgöra ett betydande ekonomiskt hinder för konsumenternas engagemang. Dessutom tyder det stora antalet klagomål som hänför sig till fakturering 16 på att det fortfarande finns utrymme för att förbättra jämförbarheten och tydligheten i faktureringsinformationen.

Utöver bristerna när det gäller att nå de ursprungliga mål som eftersträvades med det tredje energipaketet har en rad nya utmaningar dykt upp som inte förutsågs när det tredje energipaketet utarbetades. Såsom nämns ovan inbegriper dessa den mycket kraftiga ökningen av förnybara energikällor för elproduktion, ökningen av statliga ingripanden på elmarknaderna för försörjningstrygghetsändamål och förändringar som sker på det tekniska planet. All denna nya utveckling har lett till betydande förändringar i det sätt på vilket marknaderna fungerar, särskilt under de senaste fem åren, så att den positiva effekten av reformerna för konsumenterna har dämpats och det uppstått en outnyttjad moderniseringspotential. Detta har gett upphov till en lucka i den gällande lagstiftningen om hur man ska hantera denna utveckling.

I linje med resultatet av utvärderingen och den tillhörande konsekvensbedömningen syftar det aktuella förslaget till att fylla tomrummet och presentera en ram som gör det möjligt att ta hänsyn till den tekniska utvecklingen inom sektorn samt till övergången till nya produktions- och konsumtionsmodeller i våra energisystem.

• Samråd med berörda parter

Som förberedelse inför detta initiativ har kommissionen genomfört flera offentliga samråd. Samråden var öppna för EU-medborgarna och medlemsstaternas myndigheter, marknadsaktörer och deras sammanslutningar, samt alla andra berörda parter, inbegripet små och medelstora företag och energikonsumenter.

Tre samråd och deras respektive resultat ska särskilt lyftas fram:

1) Vid ett offentligt samråd 17 som genomfördes från den 15 november 2012 till den 7 februari 2013, ”Consultation on generation adequacy, capacity mechanisms, and the internal market in electricity”, behandlades frågor som rör resurstillräcklighet. Syftet var att inhämta berörda aktörers åsikter för att säkerställa resurstillräcklighet och en trygg elförsörjning på den inre marknaden.

Samrådet resulterade i 148 enskilda svar från offentliga organ, näringslivet (både från energiproducenter och energikonsumenter) och den akademiska världen. En detaljerad översikt över svaren på samrådet samt alla enskilda bidrag och en sammanfattning av resultaten av samrådet 18 har lagts ut på internet 19 .

2) Ett offentligt samråd om slutkundsmarknaderna för el och slutkonsumenterna av el 20 genomfördes från den 22 januari 2014 till den 17 april 2014. Kommissionen fick in 237 svar på samrådet, varav cirka 20 % från energileverantörer, 14 % från systemansvariga för distributionssystem, 7 % från konsumentorganisationer och 4 % från nationella tillsynsmyndigheter. Ett stort antal enskilda medborgare deltog också i samrådet. En fullständig sammanfattning av diskussionen finns på kommissionens webbplats 21 .

3) Ett omfattande offentligt samråd 22 om en ny modell för energimarknaderna genomfördes från den 15 juli 2015 till den 9 oktober 2015.

Kommissionen fick in 320 svar på detta samråd. Omkring 50 % av svaren kom från nationella och EU-täckande branschorganisationer. 26 % av svaren kom från företag verksamma inom energisektorn (leverantörer, mellanhänder och konsumenter) och 9 % från nätoperatörer. 17 nationella regeringar och flera nationella tillsynsmyndigheter bidrog också till samrådet. Även ett stort antal enskilda medborgare och akademiska institutioner deltog i samrådet. En detaljerad beskrivning av de berörda aktörernas synpunkter på vart och ett av de specifika alternativen finns i den konsekvensbedömning som åtföljer detta lagstiftningsinitiativ.

• Insamling och användning av sakkunnigutlåtanden

Utarbetandet av förslaget till förordning och konsekvensbedömningen baseras på ett omfattande material, som det hänvisas till i fotnoterna i konsekvensbedömningen. Materialet omfattar nästan 30 undersökningar och modelleringsverktyg, mestadels framtagna av oberoende externa parter, i syfte att bedöma specifika alternativ inom ramen för detta förslag. En fullständig förteckning över dessa finns i bilaga V till konsekvensbedömningen. Studierna omfattar en rad metoder, med fokus på kvantitativa uppskattningar av ekonomiska och sociala lönsamhetsanalyser.

Dessutom har kommissionen genomfört en branschutredning av nationella kapacitetsmekanismer vars preliminära resultat snabbt beaktades i den förberedande fasen av det aktuella förslaget 23 . Resultaten av dessa studier har kompletterat den ovan beskrivna omfattande återkopplingen från berörda parter och har på det hela taget gett kommissionen ett omfattande bevisunderlag att grunda de aktuella förslagen på.

• Konsekvensbedömning

Alla föreslagna åtgärder understöds av konsekvensbedömningen. Nämnden för lagstiftningskontroll avgav ett positivt yttrande den 7 november 2016. Det sätt på vilket synpunkterna från nämnden för lagstiftningskontroll har beaktats anges i bilaga I till konsekvensbedömningen.

I konsekvensbedömningen beaktades ett antal åtgärdsalternativ för varje problemområde. Dessa problemområden och de alternativa sätten för att lösa dem anges nedan:

Anpassning av utformningen av marknaden till ökningen av förnybar energi och den tekniska utvecklingen

Konsekvensbedömningen visar att nuvarande regler bör förbättras i syfte att skapa lika villkor för alla produktionstekniker och produktionsresurser genom att undanröja befintliga marknadssnedvridningar. Den tar upp regler som diskriminerar mellan resurser och som begränsar eller gynnar införandet av viss teknik i elnätet. Alla marknadsaktörer skulle ha det ekonomiska ansvaret för obalanser som drabbar nätet, och ersättningsvillkoren för alla resurser på marknaden skulle regleras på lika villkor. Hinder för efterfrågeflexibilitet skulle undanröjas. Det valda alternativet skulle också stärka kortfristiga marknader genom att föra dem närmare realtid för att skapa maximala möjligheter att tillgodose flexibilitetsbehov och genom att göra balansmarknaderna effektivare. Det valda alternativet omfattar åtgärder som skulle göra det möjligt att få in alla flexibla decentraliserade resurser för produktion, efterfrågan och lagring på marknaden, genom lämpliga incitament och en marknadsram som är bättre anpassad till dem och genom åtgärder för att skapa bättre incitament för systemansvariga för distributionssystem.

En lösning som inte omfattade lagstiftning lämnades utan beaktande eftersom den gav föga spelrum för att förbättra marknaden och säkerställa lika villkor för alla resurser. EU:s nuvarande regelverk är begränsat på de berörda områdena, eller till och med obefintligt på andra områden. Dessutom bedömdes frivilligt samarbete inte tillhandahålla en lämplig harmoniseringsnivå eller säkerhet på marknaden. Även alternativet att fullständigt harmonisera marknadsreglerna förkastades, eftersom ändringarna skulle kunna utgöra ett brott mot proportionalitetsprincipen och generellt skulle vara onödiga med hänsyn till den nuvarande situationen på de europeiska energimarknaderna.

Framtida investeringar i produktionskapacitet och icke samordnade kapacitetsmekanismer

Man bedömde olika åtgärdsalternativ som går utöver referensscenariot och som skiljer sig från varandra vad gäller graden av anpassning och samordning mellan medlemsstaterna på EU-nivå och vad gäller i vilken utsträckning marknadsaktörerna skulle vara beroende av betalningar på energimarknaden.

Alternativet med en ”renodlad energimarknad” skulle innebära tillräcklig förbättring och sammanlänkning av de europeiska marknaderna, så att de nödvändiga prissignalerna sänds ut för att främja investeringar i nya resurser på rätt plats. I ett sådant scenario krävs inte längre några kapacitetsmekanismer.

Det valda alternativet bygger på detta scenario med en renodlad energimarknad men utesluter inte möjligheten för medlemsstaterna att använda kapacitetsmekanismer, dock under förutsättning att dessa grundar sig på en gemensam metod för bedömning av resurstillräcklighet som med full insyn genomförs via Entso för el och Acer. Dessutom måste mekanismerna uppfylla krav på gemensam utformning för bättre kompatibilitet mellan nationella kapacitetsmekanismer och harmoniserat gränsöverskridande samarbete. Detta alternativ bygger på Europeiska kommissionens riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd och energi för 2014–2020 samt på branschutredningen om kapacitetsmekanismer.

Ett tillvägagångssätt som inte omfattar lagstiftning förkastades eftersom befintliga bestämmelser i EU-lagstiftningen inte är tillräckligt tydliga och välgrundade för hantering av de utmaningar som det europeiska elsystemet står inför. Dessutom kan det hända att man genom frivilligt samarbete inte kan åstadkomma tillräcklig harmonisering mellan alla medlemsstater eller säkerhet för marknaden. Det behövs lagstiftning på detta område för att ta itu med problemen på ett konsekvent sätt. Det alternativ där hela regioner eller i slutänden alla EU:s medlemsstater, baserat på regionala eller EU-täckande bedömningar av produktionstillräckligheten, skulle vara tvungna att införa kapacitetsmekanismer förkastades eftersom det ansågs vara oproportionerligt.

Dåligt fungerande slutkundsmarknader: långsam utbyggnad och låg tjänstenivå

Det rekommenderade alternativet omfattar medlemsstaternas successiva utfasning av allmän prisreglering inom en tidsfrist som fastställs i EU-lagstiftningen, och gäller till att börja med priser under självkostnadspris. Detta alternativ möjliggör prisreglering under en övergångsperiod för utsatta konsumenter. Användningen av avgifter för uppsägning av avtal begränsas för att öka konsumenternas delaktighet. Konsumenternas förtroende för jämförande webbplatser ska främjas genom att nationella myndigheter inför ett certifieringsverktyg. Dessutom kommer övergripande principer och minimikrav på innehåll att säkerställa att energiräkningar är tydliga och lättbegripliga. Medlemsstaterna kommer också att vara skyldiga att övervaka antalet hushåll som berörs av energifattigdom. Slutligen säkerställs icke-diskriminerande tillgång till konsumentdata för att skapa förutsättningar för utveckling av nya tjänster för nya aktörer och energitjänsteföretag.

Andra alternativ som övervägts men förkastats omfattade följande: en fullständig harmonisering av konsumentlagstiftningen parallellt med ett omfattande konsumentskydd, undantag från prisregleringen på EU-nivå på grundval av antingen en konsumtionströskel eller en priströskel, en standardmodell för behandling av data, som en neutral marknadsaktör, t.ex. en systemansvarig för överföringssystem, skulle ansvara för, förbud mot alla avgifter för leverantörsbyte, inklusive avgifter för uppsägning av avtal, och partiell harmonisering av innehållet i energiräkningarna, och slutligen en EU-ram för att övervaka energifattigdom på grundval av en energieffektivitetsundersökning av bostadsbeståndet som utförs av medlemsstaterna samt förebyggande åtgärder för att undvika bortkoppling. Alla dessa alternativ förkastades med hänsyn till subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Nästan alla berörda aktörer ansåg att det inte heller var ett ändamålsenligt alternativ att bibehålla status quo.

Förbättring av den institutionella ramen och byråns roll

Den institutionella ramen för det tredje paketet syftar till att främja samarbetet mellan nationella tillsynsmyndigheter och mellan systemansvariga för överföringssystem. Sedan Acer och Entso för el och Entso för gas inrättades har de spelat en central roll för framstegen mot en fungerande inre energimarknad. Den senaste utvecklingen på de europeiska energimarknaderna som behandlas i denna konsekvensbedömning och därpå följande initiativ om marknadens utformning kräver dock en anpassning av den institutionella ramen. Dessutom har genomförandet av det tredje paketet också belyst områden där det finns utrymme för förbättringar när det gäller den ram som är tillämplig på Acer och Entso för el och Entso för gas. Vad gäller alternativen för en reform av den institutionella ramen förkastades ett scenario med oförändrade förhållanden, eftersom det skulle skapa luckor när det gäller tillsyn och marknadsövervakning, till följd av nya marknadsbestämmelser som införs på andra håll i förslaget och den pågående utvecklingen av sekundärrätten på EU-nivå.

Dessutom övervägdes ett icke-lagstiftningsmässigt tillvägagångssätt med ”stärkt genomförande” och frivilligt samarbete utan några nya, ytterligare åtgärder för att anpassa den institutionella ramen. Förbättrat genomförande av gällande lagstiftning innebär en fortsatt tillämpning av det tredje paketet och fullständigt genomförande av nätföreskrifter och riktlinjer som beskrivs under alternativet ”oförändrade förhållanden” – i kombination med ett stärkt genomförande. Enbart ett stärkt genomförande skulle emellertid inte innebära någon förbättring av den nuvarande institutionella ramen.

Ett lagstiftningsalternativ som omvandlar Acer till någonting som närmar sig ett alleuropeiskt tillsynsorgan övervägdes också men förkastades slutligen. För att byrån ska kunna spela en sådan roll krävs det en betydande förstärkning av Acers budget och personal, till följd av den starka koncentration av experter som blir nödvändig i byrån. Det är också lämpligt att bibehålla de nationella tillsynsmyndigheternas medverkan i byråns beslutsprocess och att inte systematiskt ersätta nationella tillsynsmyndigheters majoritetsbeslut med beslut som fattas av direktören.

Lagstiftningsalternativ för att förbättra Acer på grundval av den befintliga ramen beaktades också. Det alternativ som rekommenderas i konsekvensbedömningen gör det möjligt att anpassa EU:s institutionella ram till elsystemets nya realiteter. I alternativet beaktas även det åtföljande behovet av ytterligare regionalt samarbete och behovet av att fylla befintliga och förväntade regleringsluckor på energimarknaden, och därmed möjliggöra flexibilitet genom en kombination av ansatser nedifrån och uppifrån.

För att fylla den befintliga regleringsluckan vad gäller nationella tillsynsmyndigheters regleringsfunktioner på regional nivå skulle de politiska initiativen inom ramen för detta alternativ innehålla ett flexibelt regionalt regelverk för att stärka de nationella tillsynsmyndigheternas regionala samordning och beslutsfattande. Detta alternativ innebär att man inför ett system där de nationella tillsynsmyndigheternas beslut och övervakningen av vissa frågor samordnas regionalt (t.ex. av regionala operativa centrum och andra organ inom ramen för de föreslagna initiativen till utformning av marknaden) och där Acer ges en roll för att skydda EU:s intresse.

Grundläggande rättigheter

Detta förslag kan påverka flera av de grundläggande rättigheter som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, i synnerhet följande: rätten till respekt för privatlivet och familjelivet (artikel 7), rätten till skydd av personuppgifter (artikel 8), förbudet mot diskriminering (artikel 21), rätten till socialt stöd (artikel 34), tillgång till tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (artikel 36), införandet av en hög nivå av miljöskydd (artikel 37) och rätten till ett effektivt rättsmedel (artikel 47).

Detta beaktas särskilt i ett antal bestämmelser om konsumentskydd, energifattigdom, skydd av utsatta kunder, tillgång till tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, dataskydd och skydd av privatlivet.

En sammanfattning av konsekvensbedömningen finns på kommissionens webbplats 24 tillsammans med det positiva yttrandet från nämnden för lagstiftningskontroll.

• Lagstiftningens ändamålsenlighet och förenkling

Förslaget kan öka de administrativa kraven, om än i begränsad omfattning. Lika villkor för all teknik att fullt ut delta på energimarknaderna skulle t.ex. medföra att denna teknik behöver uppfylla en rad krav på marknadsöverensstämmelse som kan skapa en viss administrativ arbetsbörda.

De åtgärder som planeras för att förbättra likviditeten på och integreringen av energimarknaderna kan också få vissa effekter på kort sikt för företagen eftersom de skulle behöva anpassa sig till nya arrangemang för energihandeln. Dessa effekter betraktas dock som små jämfört med referensscenariot utan åtgärder, eftersom de ekonomiska vinsterna med reformen i stor utsträckning skulle överstiga en eventuell kortfristig eller långfristig administrativ omorganisation.

Likaså kommer den successiva utfasningen av reglerade priser på medlemsstatsnivå att kräva att de nationella tillsynsmyndigheterna intensifierar sina insatser för att övervaka marknaderna, säkerställa effektiv konkurrens och garantera konsumentskydd. Dessa effekter kan kompenseras genom ökat konsumentdeltagande, vilket på ett naturligt sätt skulle främja konkurrensen på marknaden.

De olika aktiviteter som ska utföras enligt den nya institutionella strukturen ska också skapa en ny uppsättning krav på engagemang på administrativ nivå från nationella tillsynsmyndigheter och systemansvariga för överföringssystem. Detta omfattar bl.a. deltagande inom Acer och i de beslutsprocesser som leder till överenskommelse om metoder och praxis för en smidig gränsöverskridande energihandel.

De administrativa och ekonomiska konsekvenserna för företag och offentliga myndigheter för varje alternativ som övervägs beskrivs i detalj i kapitel 6 i konsekvensbedömningen.

4. BUDGETKONSEKVENSER

Förslaget i detta paket har budgetkonsekvenser för resurserna på Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer) som beskrivs i finansieringsöversikten till kommissionens förslag om en omarbetning av förordningen om inrättande av Acer. I allt väsentligt kräver de nya uppgifter som ska utföras av Acer, särskilt vad gäller bedömningen av systemets tillräcklighet och inrättandet av regionala operativa centrum, en infasning av upp till 18 ytterligare heltidsekvivalenter för byrån fram till 2020 samt motsvarande ekonomiska resurser.

5. ÖVRIGA INSLAG

• Genomförandeplaner samt åtgärder för övervakning, utvärdering och rapportering

Kommissionen kommer att övervaka hur medlemsstater och andra aktörer genomför och följer de åtgärder som slutligen ska antas och att vidta åtgärder om och när så krävs. Dessutom kommer kommissionen, såsom den redan har gjort i samband med genomförandet av det tredje energipaketet, att tillhandahålla vägledande dokument som hjälp vid genomförandet av de antagna åtgärderna.

Vad gäller övervakningen och genomförandet kommer kommissionen att stödjas av Acer. Årlig rapportering från byrån, parallella utvärderingar som genomförs av kommissionen och rapportering från gruppen för samordning på elområdet är en del av det aktuella initiativet. Byrån kommer att uppmanas att ytterligare se över sina övervakningsindikatorer för att säkerställa deras fortsatta relevans för övervakningen av framstegen mot de mål som ligger till grund för dessa förslag, så att de återspeglas på ett adekvat sätt bland annat i Acers årliga marknadsövervakningsrapporter.

Parallellt med de föreslagna initiativen kommer kommissionen att lägga fram ett initiativ om styrningen av energiunionen som ska strama upp planerings-, rapporterings- och övervakningskraven. På grundval av initiativet om styrningen av energiunionen kommer kommissionens och medlemsstaternas nuvarande övervaknings- och rapporteringskrav som fastställts i det tredje energipaketet att integreras i övergripande läges- och övervakningsrapporter. Mer information om förenklingen av övervaknings- och rapporteringskraven finns i konsekvensbedömningen för styrningen av Energiunionen.

En mera omfattande behandling av övervakningsmekanismer och referensindikatorer finns i kapitel 8 i konsekvensbedömningen.

6. Redogörelse för de enskilda bestämmelserna i förslaget

• Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma regler för den inre marknaden för el (omarbetning)

Kapitel I i förslaget till direktiv innehåller vissa klargöranden av direktivets mål och tillämpningsområde, och fokuseringen på konsumenter och den inre marknadens betydelse och dess viktigaste principer framhävs. Dessutom uppdateras de viktigaste definitionerna som används i direktivet.

Kapitel II i förslaget till direktiv fastställer den allmänna principen att medlemsstaterna ska säkerställa att EU:s elmarknad är konkurrenskraftig, konsumentinriktad, flexibel och icke-diskriminerande. Det betonas att nationella åtgärder inte oskäligt bör hindra gränsöverskridande flöden, konsumentdeltagande eller investeringar. Vidare fastslås principen att leveranspriser ska vara marknadsbaserade, med förbehåll för motiverade undantag. I kapitlet klargörs också vissa principer som avser EU-elmarknadernas funktion, t.ex. rätten att välja leverantör. Det innehåller också uppdaterade bestämmelser om eventuella skyldigheter att tillhandahålla allmännyttiga tjänster som medlemsstaterna kan ålägga energiföretag under vissa omständigheter.

Kapitel III i det föreslagna direktivet stärker befintliga konsumenträttigheter och inför nya rättigheter som syftar till att sätta konsumenterna i centrum för energimarknaderna, genom att säkerställa att de ges ökat inflytande och skyddas bättre. Dessutom fastställs regler om tydlig faktureringsinformation och om certifierade jämförelseverktyg. Kapitlet innehåller bestämmelser som säkerställer att konsumenterna får möjlighet att fritt välja och byta leverantör eller aggregatorer, har rätt till ett avtal med dynamiska priser och har möjlighet att delta i efterfrågeflexibilitet, egenproduktion och egenförbrukning av el. Varje konsument ska ha rätt att begära en smart mätare utrustad med en minimiuppsättning av funktioner. Det förbättrar också befintliga regler om konsumenternas möjlighet att dela med sig av sina data med leverantörer och tjänsteleverantörer genom att klargöra vilken roll de parter som ansvarar för uppgiftshanteringen har och genom att fastställa ett gemensamt europeiskt format som ska utvecklas av kommissionen inom ramen för en genomförandeakt. Syftet är också att säkerställa att energifattigdom åtgärdas av medlemsstaterna. Dessutom åläggs medlemsstaterna att fastställa ramar för oberoende aggregatorer och för efterfrågeflexibilitet enligt principer som gör det möjligt för dem att fullt ut delta på marknaden. Det fastställs en ram för lokala energisamhällen som kan delta i lokal produktion, distribution, aggregering, lagring och leverans av energi eller i tillhandahållandet av energieffektivitetstjänster. Det föreskrivs också vissa förtydliganden av befintliga bestämmelser om smarta mätare, gemensamma kontaktpunkter, rätt till tvistlösning utanför domstol, samhällsomfattande tjänster och utsatta konsumenter.

Kapitel IV i förslaget till direktiv föreskriver vissa klargöranden vad gäller de uppgifter som åligger systemansvariga för distributionssystem, särskilt avseende deras verksamhet i samband med upphandling av nättjänster för att säkerställa flexibilitet, integrering av elfordon och datahantering. Dessutom klargörs rollen för systemansvariga för distributionssystem när det gäller lagring och laddningsstationer för elfordon.

Kapitel V i förslaget till direktiv sammanfattar de allmänna regler som är tillämpliga på systemansvariga för överföringssystem, i stor utsträckning baserat på befintlig text, med endast några förtydliganden som rör stödtjänster och de nya regionala operativa centrumen.

Kapitel VI i det föreslagna direktivet, som innehåller bestämmelser om åtskillnad som tagits fram i samband med det tredje energipaketet, förblir oförändrat vad gäller de centrala materiella bestämmelserna om åtskillnad, särskilt med avseende på de tre ordningarna för systemansvariga för överföringssystem (åtskilt ägande, oberoende systemansvarig och oberoende systemansvarig för överföring) samt med hänsyn till bestämmelserna om utnämning och certifiering av systemansvariga för överföringssystem. Det innehåller endast ett förtydligande om möjligheten för systemansvariga för överföringssystem att äga lager eller tillhandahålla stödtjänster.

Kapitel VII i förslaget till direktiv innehåller bestämmelser om inrättande, befogenheter och skyldigheter samt bestämmelser om hur de oberoende nationella energitillsynsmyndigheterna ska fungera. Förslaget betonar särskilt tillsynsmyndigheternas skyldighet att samarbeta med angränsande tillsynsmyndigheter och Acer om det rör sig om frågor av gränsöverskridande betydelse, och det uppdaterar förteckningen över tillsynsmyndigheternas uppgifter, bl.a. när det gäller tillsynen över de nyinrättade regionala operativa centrumen.

Kapitel VIII i förslaget till direktiv ändrar en del allmänna bestämmelser, bl.a. om undantag från direktivet, utövande av befogenheter som delegeras till kommissionen och till den kommitté som inrättats enligt kommittéförfarandet i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.

De nya bilagorna till det föreslagna direktivet innehåller ytterligare krav om jämförelseverktyg, fakturering och faktureringsinformation och ändrar befintliga krav för smarta mätare och spridningen av dessa.

• Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om den inre elmarknaden (omarbetning)

I kapitel I i den föreslagna förordningen anges tillämpningsområde och syfte och de definitioner av termer som används i förordningen. Det betonas hur viktiga icke snedvridna marknadssignaler är för att öka flexibiliteten, minska koldioxidutsläppen och främja innovationen, och de viktigaste definitionerna som används i förordningen uppdateras och kompletteras.

Kapitel II i den föreslagna förordningen inför en ny artikel som anger de huvudprinciper som ska respekteras i nationell energilagstiftning för att möjliggöra en fungerande inre elmarknad. Det innehåller även de huvudsakliga rättsliga principerna för elhandelsreglerna inom olika tidsramar för handel (balans-, intradags-, dagen före- och terminsmarknader), inklusive principer för prisbildning. I kapitlet klargörs principen om balanseringsansvar och tillhandahålls en ram för mer marknadskompatibla regler för dirigering och inskränkning av produktion och efterfrågeflexibilitet, inbegripet villkoren för eventuella undantag.

Kapitel III i förslaget till förordning beskriver förfarandet för att fastställa elområden på ett samordnat sätt i linje med den översynsprocess som skapats genom förordning (EU) 2015/1222 om fastställande av riktlinjer för kapacitetstilldelning och hantering av överbelastning 25 . För att lösa det fortlöpande problemet med betydande nationella begränsningar av gränsöverskridande elflöden förtydligas villkoren för sådana exceptionella begränsningar, särskilt genom bestämmelser som ska säkerställa att import och export av el inte begränsas av nationella aktörer av ekonomiska skäl. Detta kapitel innehåller dessutom ändringar av befintliga principer för överförings- och distributionsnätstariffer och fastställer ett förfarande för att successivt sammanjämka metoderna för beräkning av överförings- och distributionsavgifter. Det omfattar också ändrade bestämmelser för användningen av överbelastningsavgifter.

Kapitel IV i förslaget till förordning anger nya allmänna principer för att avhjälpa medlemsstaternas resurstillräcklighetsproblem på ett samordnat sätt. Det fastställer principer och ett förfarande för utveckling av en europeisk bedömning av resurstillräckligheten för att bättre kunna avgöra behovet av kapacitetsmekanismer och, om så är lämpligt, för medlemsstaternas fastställande av en standard för tillförlitlighet. Det klargör hur och under vilka förutsättningar kapacitetsmekanismer kan införas på ett marknadsförenligt sätt. Det förtydligar också marknadsförenliga principer för utformningen av kapacitetsmekanismer, inklusive regler för att ta del av kapacitet som finns i en annan medlemsstat och för att använda sammanlänkningar. Det anger hur regionala operativa centrum, nationella systemansvariga för överföringssystem, Entso för el och nationella tillsynsmyndigheter via Acer kommer att delta i utvecklingen av tekniska parametrar för deltagande vad gäller kapacitet som finns i en annan medlemsstat samt operativa bestämmelser för deras deltagande.

Kapitel V i den föreslagna förordningen anger Entso för els uppgifter och skyldigheter och Acers övervakningsuppgifter i detta avseende, och klargör samtidigt Acers skyldighet att agera oberoende och för Europas bästa. Det definierar de regionala operativa centrumens uppdrag och anger kriterier och ett förfarande för fastställande av systemdriftsregioner som omfattas av varje regionalt operativt centrum samt de samordningsfunktioner som dessa centrum utför. Det fastställer också arbetsarrangemang och organisatoriska arrangemang, samrådskrav, krav och förfaranden för antagande av beslut och rekommendationer och ändring av dessa, styrelsens sammansättning och ansvarsområden samt ansvarsarrangemang för de regionala operativa centrumen. Kapitlet innehåller också bestämmelser om anslutning av kraftvärmeenheter som tidigare ingick i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet. Bestämmelserna om en tioårig nätutvecklingsplan, ersättning mellan systemansvariga för överföringssystem, informationsutbyte och certifiering förblir i stort sett oförändrade.

I kapitel VI i den föreslagna förordningen inrättas en europeisk enhet för systemansvariga för distributionssystem, fastställs ett förfarande för inrättande av denna enhet och dess arbetsuppgifter, även vad gäller samråd med berörda aktörer. Det innehåller också föreskrifter om samarbete mellan systemansvariga för distributionssystem och systemansvariga för överföringssystem när det gäller planering och drift av deras nät.

I kapitel VII i förslaget till förordning anges kommissionens befintliga befogenheter att anta delegerade akter i form av nätföreskrifter eller riktlinjer samt regler för detta. Det omfattar klargöranden vad gäller nätföreskrifters och riktlinjers rättsliga natur och antagandet av dessa samt utvidgar deras eventuella innehåll till följande områden: strukturer för distributionsavgifter, regler för tillhandahållande av ej frekvensrelaterade stödtjänster, regler för efterfrågeflexibilitet, energilagring och inskränkning på förbrukningssidan, regler för it-säkerhet, regler för regionala operativa centrum samt inskränkning av produktion och dirigering av produktion och förbrukning. Det förenklar och effektiviserar förfarandet för utarbetande av elnätsföreskrifter och ger de nationella tillsynsmyndigheterna möjlighet att inom Acer besluta om frågor som gäller genomförandet av nätföreskrifter och riktlinjer. Dessutom görs den europeiska enheten för systemansvariga för distributionssystem och andra aktörer mer delaktiga i förfarandet för utarbetande av förslag till elnätsföreskrifter.

Kapitel VIII i den föreslagna förordningen omfattar slutbestämmelserna i förslaget till förordning. Det omfattar de befintliga reglerna för att undanta nya likströmssammanlänkningar från vissa krav i eldirektivet och elförordningen och samtidigt klargöra förfarandet för nationella tillsynsmyndigheters senare ändringar av dessa undantag.

Bilagan till förslaget till förordning anger i detalj de uppgifter som tilldelas de regionala operativa centrum som inrättas genom förordningen.

• Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättandet av en EU-byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (omarbetning)

Generellt föreslås reglerna om Acer anpassas till den gemensamma strategi för EU:s decentraliserade byråer som Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen enats om (den gemensamma strategin) 26 . Begränsade avvikelser från den gemensamma strategin är dock motiverade för Acers del i det här skedet.

Kapitel I i den föreslagna förordningen beskriver Acers roll, mål och uppgifter och typen av akter som byrån kan anta, och föreskriver bestämmelser om samråd och övervakning. Förteckningen över uppgifter har uppdaterats så att den omfattar de uppgifter inom övervakning av grossistmarknaden och gränsöverskridande infrastruktur som tilldelats Acer efter antagandet av förordningen.

Vad gäller antagandet av elnätsföreskrifter ges Acer större ansvar för att utarbeta och för kommissionen lägga fram de slutliga förslagen till en nätföreskrift, samtidigt som man behåller Entso för els roll som teknisk expert. Förslaget omfattar även att systemansvariga för distributionssystem ska vara formellt företrädda på EU-nivå, framför allt när det gäller utarbetande av förslag till nätföreskrifter, i linje med en ökning av deras ansvar. Byrån ges befogenhet att besluta om villkor, metoder och algoritmer för genomförandet av elnätsföreskrifter och riktlinjer.

För uppgifter på regional nivå som endast gäller ett begränsat antal nationella tillsynsmyndigheter införs ett regionalt beslutsförfarande. I detta syfte ska direktören avge ett yttrande om huruvida frågan huvudsakligen är av regional betydelse. Om tillsynsnämnden håller med om att detta är fallet bör en regional underkommitté till tillsynsnämnden utarbeta beslutet i fråga, som slutgiltigt ska antas eller förkastas av tillsynsnämnden själv. I annat fall ska tillsynsnämnden fatta beslut utan ingripande av en regional underkommitté.

I kapitlet fastställs även ett antal nya uppgifter för Acer när det gäller samordning av vissa funktioner som rör de regionala operativa centrumen inom byrån, tillsynen över nominerade elmarknadsoperatörer och godkännande av metoder och förslag som rör produktionstillräcklighet och riskberedskap.

Kapitel II i förordningen innehåller organisatoriska bestämmelser om styrelsen, tillsynsnämnden, direktören, överklagandenämnden samt, som en ny bestämmelse, regler om byråns arbetsgrupper. Samtidigt som flera enskilda bestämmelser anpassas till den gemensamma strategin för EU:s decentraliserade byråer eller till rådets nya omröstningsregler bibehålls de viktigaste inslagen i den rådande förvaltningsstrukturen, särskilt tillsynsnämnden.

Denna avvikelse från den gemensamma strategin i Acers fall är berättigad av följande skäl:

De viktigaste målen för EU:s elpolitik, dvs. försörjningstrygghet, ett rimligt elpris och minskade koldioxidutsläpp, kan mest effektivt uppnås genom en integrerad europeisk elmarknad. Följaktligen blir infrastrukturen för elöverföring alltmer sammanlänkad, ökande elvolymer handlas över gränserna, produktionskapacitet delas på europeisk nivå och överföringssystemet drivs med beaktande av regionala och gränsöverskridande aspekter. De aktuella lagstiftningspaketen förstärker ytterligare dessa trender, som väntas leda till effektivitetsvinster som gynnar europeiska konsumenter.

En förutsättning för skapandet av en inre elmarknad är att öppna upp sektorn för konkurrens. Liksom inom andra sektorer av ekonomin har öppnandet av elmarknaden förutsatt nya regler, särskilt vad gäller överförings- och distributionssystemen och myndigheternas tillsyn. För detta ändamål har oberoende tillsynsmyndigheter införts. Dessa enheter har ett särskilt ansvar när det gäller att övervaka de nationella och europeiska regler som är tillämpliga på elsektorn.

När den gränsöverskridande handeln ökar och det regionala och europeiska sammanhanget beaktas i systemdriften har de nationella tillsynsmyndigheterna tvingats att i allt högre grad samordna sin verksamhet med de nationella tillsynsmyndigheterna i andra medlemsstater. Acer har utformats för att fungera som en plattform för detta samspel och har haft denna uppgift sedan byrån inrättades 2011. Tillsynsnämnden är den avdelning inom Acer där de flesta yttranden, rekommendationer och beslut utarbetas tillsammans med Acers personal. Tillsynsnämnden består av företrädare på hög nivå för de nationella tillsynsmyndigheterna och en företrädare för kommissionen som saknar rösträtt. De första åren av byråns existens har visat att tillsynsnämnden lyckats bidra effektivt till utförandet av byråns uppgifter.

Eftersom energimarknaderna fortfarande i stor utsträckning regleras på nationell nivå är de nationella tillsynsmyndigheterna aktörer med en nyckelroll för energimarknaderna. Acers huvudsakliga uppgift är inte att genomföra de lagstiftande befogenheter som delegerats till kommissionen, utan att samordna de regleringsbeslut som fattas av oberoende nationella tillsynsmyndigheter. Denna rollfördelning bibehålls i det stora hela i detta lagstiftningsförslag. I den nuvarande strukturen har man hittat en finjusterad jämvikt mellan de olika aktörerna, med hänsyn till särdragen hos den framväxande inre energimarknaden. Om jämvikten rubbas i detta skede äventyras genomförandet av de politiska initiativen i lagstiftningsförslagen, vilket skulle utgöra hinder för en ytterligare integrering av energimarknaden som är det främsta syftet med detta förslag. Det förefaller därför vara förhastat att överföra beslutsbefogenheter till en styrelse som man gör i den gemensamma strategin. Därför förefaller det snarare lämpligt att behålla den nuvarande strukturen, som säkerställer att de nationella tillsynsmyndigheterna agerar utan något direkt ingripande från EU:s institutioner eller medlemsstaterna i specifika frågor. Samtidigt förutsätter tillsynsmyndigheternas övergripande arbete fortfarande EU-institutionernas godkännande som ges via programplanerings-, budget- och strategidokument. EU:s institutioner deltar också i administrativa frågor. Följaktligen föreslås inte någon ändring av den befintliga tillsynsnämndens struktur och verksamhet.

Det föreslås inte heller att styrelsemodellen ska anpassas till modellen för en styrelse enligt den gemensamma strategin. Byråns styrelse i dess nuvarande sammansättning har visat sig vara särskilt effektiv och funktionsduglig under de senaste åren. Byråns verksamhet garanteras av företrädare för Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

Även om kommissionen i detta skede inte anser det lämpligt att anpassa byråns förvaltningsstruktur fullt ut till den gemensamma strategin kommer den att fortsätta att övervaka om de beskrivna avvikelserna från den gemensamma strategin fortfarande är motiverade, och nästa utvärdering planeras äga rum år 2021. Den utvärderingen kommer, utöver en bedömning av byråns mål, mandat och uppgifter, dessutom att vara särskilt inriktad på byråns förvaltningsstruktur.

Kapitel III i förslaget till förordning innehåller finansiella bestämmelser. Flera enskilda bestämmelser föreslås bli anpassade till den gemensamma strategin för EU:s decentraliserade byråer.

Kapitel IV i förslaget till förordning uppdaterar flera enskilda bestämmelser i linje med den gemensamma strategin och innehåller i övrigt i stort sett oförändrade bestämmelser om personal och ansvar.

ê 713/2009 (anpassad)

2016/0378 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om inrättande av enÖ Europeiska unionens Õ byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (omarbetning)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, Ö Europeiska unionens funktionssätt, Õ särskilt artikel 95 Ö 194.2 Õ,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

med beaktande av Regionkommitténs yttrande,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

ò ny

(1)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 713/2009 27 har ändrats väsentligt. Med anledning av nya ändringar bör den förordningen av tydlighetsskäl omarbetas.

ê 713/2009 skäl 1 (anpassad)

I kommissionens meddelande av den 10 januari 2007”En energipolitik för Europa” framhävdes vikten av att fullborda de inre marknaderna för el och naturgas. En av de viktigaste åtgärderna för att nå detta mål var enligt meddelandet att förbättra regelverket på gemenskapsnivå.

ê 713/2009 skäl 2 (anpassad)

En oberoende rådgivande grupp för el och gas, kallad Europeiska gruppen av tillsynsmyndigheter för el och gas (Ergeg), inrättades genom kommissionens beslut 2003/796/EG 28 för att underlätta samråd, samordning och samarbete mellan medlemsstaternas tillsynsmyndigheter och mellan dessa myndigheter och kommissionen, i syfte att konsolidera de inre marknaderna för el och naturgas. Denna grupp består av företrädare för de nationella tillsynsmyndigheter som inrättats enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el 29 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas 30 .

ê 713/2009 skäl 3 (anpassad)

Ergegs verksamhet har alltsedan dess inrättande bidragit till utvecklingen av inre marknader för el och naturgas. Det erkänns dock allmänt i branschen och har även föreslagits av Ergeg att det frivilliga samarbetet mellan nationella tillsynsmyndigheter borde äga rum inom en gemenskapsstruktur med tydliga befogenheter och behörighet att fatta enskilda tillsynsbeslut i en rad specifika fall.

ê 713/2009 skäl 4 (anpassad)

Vid sitt möte den 8 och 9 mars 2007 uppmanade Europeiska rådet kommissionen att föreslå åtgärder för att inrätta en oberoende mekanism för samarbete mellan nationella tillsynsmyndigheter.

ò ny

(2)Inrättandet av byrån har påtagligt förbättrat samordningen av gränsöverskridande frågor mellan tillsynsmyndigheterna. Sedan den inrättades har byrån fått nya viktiga arbetsuppgifter i form av övervakningen av grossistmarknaderna enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1227/2011 31 och när det gäller gränsöverskridande energiinfrastruktur enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 347/2013 32 .

(3)Behovet av samordning av nationella tillsynsåtgärder förväntas öka ytterligare under de kommande åren. Europas energisystem befinner sig mitt i sin mest genomgripande omvandling på årtionden. Ökad marknadsintegrering och övergång till en mer variabel elproduktion kräver ökade insatser för att samordna nationell energipolitik med grannländer och utnyttja möjligheterna till gränsöverskridande elhandel.

(4)Erfarenheterna i samband med genomförandet av reglerna för den inre marknaden har visat att nationella åtgärder utan samordning kan leda till allvarliga problem på marknaden, särskilt i tätt sammanlänkade områden där medlemsstaternas beslut ofta har en påtaglig inverkan på grannländerna. För att uppnå den inre elmarknadens positiva effekter på konsumenternas välfärd, försörjningstryggheten och utfasningen av fossila bränslen krävs att medlemsstaterna, och särskilt oberoende nationella tillsynsmyndigheter, samarbetar om de tillsynsåtgärder som har en gränsöverskridande påverkan.

(5)Splittrade statliga ingripanden på nationell nivå i energimarknader utgör en ökande risk för välfungerande gränsöverskridande elmarknader. Byrån bör därför ges en roll i utarbetandet av en samordnad europeisk tillräcklighetsbedömning, i nära samarbete med det europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för el (nedan kallat Entso för el), för att undvika de problem som följer av splittrade nationella bedömningar som baseras på olika, ej samordnade metoder och som inte tar tillräcklig hänsyn till situationen i grannländerna. Byrån bör också övervaka de tekniska parametrar som utarbetats av Entso för el för ett effektivt utnyttjande av gränsöverskridande kapacitet och andra tekniska möjligheter när det gäller kapacitetsmekanismer.

(6)Trygg elförsörjning kräver en samordnad strategi för att vara förberedd inför oförutsedda försörjningskriser. Byrån bör därför samordna nationella åtgärder som rör riskberedskap, i enlighet med [förordningen om riskberedskap enligt förslag i COM(2016) 862].

(7)På grund av de täta sammanlänkningarna i unionens elnät och det ökande behovet av att samarbeta med grannländerna för att upprätthålla nätstabilitet och integrera stora mängder förnybar energi, kommer regionala operativa centrum att spela en viktig roll för samordningen mellan de systemansvariga för överföringssystemen. Byrån bör garantera tillsynen över de regionala operativa centrumen om så krävs.

(8)Eftersom en stor del av ny elproduktion kommer att anslutas på lokal nivå kommer de systemansvariga för distributionssystemen att spela en viktig roll när det gäller att sköta det europeiska elsystemet på ett flexibelt och effektivt sätt.

ê 713/2009 skäl 5 (anpassad)

(9)Medlemsstaterna bör ha ett nära samarbete och undanröja hindren för gränsöverskridande handel med el och naturgas för att uppnå målen i Ö unionens Õ gemenskapens energipolitik. Utifrån en konsekvensbedömning rörande vilka resurser som skulle krävas för en central enhet drogs slutsatsen att en oberoende central enhet på lång sikt skulle erbjuda fler fördelar än andra alternativ. Ö Europeiska unionens Õ byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (nedan kallad byrån) bör inrättas Ö inrättades Õ Ö genom förordning (EG) nr 713/2009 Õ för att täppa till luckorna i bestämmelserna på gemenskapsnivå Ö unionsnivå Õ och bidra till väl fungerande inre marknader för el och naturgas. Byrån bör också göra Ö gör Õ det möjligt för nationella tillsynsmyndigheter att stärka sitt samarbete på gemenskapsnivå Ö unionsnivå Õ och, på grundval av ömsesidighet, delta i utövandet av gemenskapsrelaterade Ö unionsrelaterade Õ uppgifter.

ê 713/2009 skäl 6 (anpassad)

(10)Byrån bör se till att den tillsyn som utförs av nationella tillsynsmyndigheter enligt [omarbetningen av elektricitetsdirektivet enligt förslag i COM(2016) 864/2] Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el 33 och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas 34 samordnas ordentligt och vid behov kompletteras på gemenskapsnivå Ö unionsnivå Õ. I detta syfte måste byråns oberoende gentemot el- och gasproducenter, systemansvariga för överförings- och distributionssystem, såväl offentliga som privata, och konsumenter garanteras, och byråns åtgärders förenlighet med gemenskapslagstiftningenÖ unionslagstiftningen Õ, dess tekniska och tillsynsrelaterade kapacitet samt transparens, demokratiska kontrollansvar och effektivitet säkerställas.

ê 713/2009 skäl 7

ðny

(11)Byrån bör övervaka det regionala samarbetet mellan systemansvariga för överföringssystem inom sektorerna för el och gas samt verksamheten inom det europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystem för el (nedan kallat Entso för el) och det europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystem för gas (nedan kallat Entso för gas). ð Byrån bör även övervaka genomförandet av arbetsuppgifterna för andra enheter med reglerade funktioner som har en unionsomfattande dimension, t.ex. energibörser. ï Byrån är nödvändig för att samarbetet mellan de systemansvariga för överföringssystemen ð och arbetet i andra enheter med unionsomfattande funktioner ï ska kunna bli effektivt och transparent på ett sätt som gynnar de inre marknaderna för el och naturgas.

ê 713/2009 skäl 8

(12)Byrån bör, i samarbete med kommissionen, medlemsstaterna och relevanta nationella myndigheter, övervaka de inre marknaderna för el och naturgas och vid behov underrätta Europaparlamentet, kommissionen och nationella myndigheter om sina resultat. Byråns övervakningsuppdrag bör inte överlappa eller hindra den övervakning som utförs av kommissionen eller nationella myndigheter, särskilt inte av de nationella konkurrensmyndigheterna.

ê 713/2009 skäl 10 (anpassad)

ðny

(13)Det bör skapas Ö Byrån tillhandahåller Õ en integrerad struktur där deÖ som möjliggör att Õ de nationella tillsynsmyndigheterna Ö kan Õ medverka och samarbeta. Denna struktur bör underlätta underlättar en enhetlig tillämpning av lagstiftningen om de inre marknaderna för el och naturgas i hela gemenskapen Ö unionen Õ. I fall som berör mer än en medlemsstat bör byrån få Ö har byrån fått Õ befogenhet att anta enskilda beslut. Denna befogenhet bör under ð klart angivna ï vissa omständigheter omfatta tekniska ð och tillsynsrelaterade ï frågor ð som kräver regional samordning ï, ð särskilt sådana som rör genomförande av nätföreskrifter och riktlinjer, samarbete mellan regionala operativa centrum, ï regelverket för ð tillsynsrelaterade beslut som krävs för att effektivt övervaka integritet och öppenhet på grossistmarknaderna, beslut som rör ï el- och naturgasinfrastruktur som förbinder eller kan förbinda minst två medlemsstater, samt, som en sista utväg, undantag från reglerna för den inre marknaden för nya sammanlänkningar av elnät och ny gasinfrastruktur som är belägen i mer än en medlemsstat.

ê 713/2009 skäl 9 (anpassad)

ðny

(14)Byrån har som en viktig uppgift att utarbeta icke-bindande ramriktlinjer. som nätföreskrifternaNätföreskrifterna måste Ö bör Õ vara förenliga med Ö dessa ramriktlinjer Õ. Det anses också vara lämpligt och förenligt med byråns syfte att den deltar i översynen av ð utkast till ï nätföreskrifter (både när de utarbetas och vid ändringar) för att säkerställa att de är förenliga med ramriktlinjerna ð och ge den grad av harmonisering som krävs ï innan den rekommenderar kommissionen att anta dem Ö lägger fram dem för antagande till kommissionen Õ.

ò ny

(15)I och med antagandet av nätföreskrifter och riktlinjer som föreskriver ett stegvist genomförande och en vidareutveckling av gemensamma regionala och unionsomfattande bestämmelser har byråns roll blivit viktigare när det gäller att övervaka genomförandet av nätföreskrifterna och riktlinjerna. Effektiv övervakning av nätföreskrifter och riktlinjer är en viktig funktion för byrån och avgörande för genomförandet av reglerna för den inre marknaden.

(16)Erfarenheter från genomförandet av nätföreskrifter och riktlinjer visar att det är värdefullt att rationalisera förfarandet för tillsynsmyndigheternas godkännande av regionala eller unionsomfattande villkor eller metoder som ska utvecklas enligt riktlinjerna och nätföreskrifterna, genom att dessa överlämnas direkt till byrån så att de nationella tillsynsmyndigheterna som är representerade i tillsynsnämnden ska kunna besluta om dem.

(17)Eftersom den stegvisa harmoniseringen av unionens energimarknader omfattar att regelbundet finna regionala lösningar som ett mellansteg är det lämpligt att återspegla den regionala dimensionen av den inre marknaden och att tillhandahålla lämpliga styrmekanismer. Tillsynsmyndigheter med ansvar för samordnade regionala godkännanden bör kunna förbereda tillsynsnämndens beslut i frågor av regionalt intresse i en regional underkommitté inom tillsynsnämnden, såvida inte dessa frågor är av allmän betydelse för unionen.

ê 713/2009 skäl 11 (anpassad)

(18)Eftersom byrån har överblick över de nationella tillsynsmyndigheterna, bör den kunna ge kommissionen, andra gemenskapsinstitutioner Ö unionsinstitutioner Õ och nationella tillsynsmyndigheter råd i alla frågor som har anknytning till det syfte för vilket den har inrättats. Den bör också informera kommissionen när den anser att samarbetet mellan systemansvariga för överföringssystem inte ger de nödvändiga resultaten eller när en tillsynsmyndighet vars beslut strider mot riktlinjerna inte på lämpligt sätt följer upp byråns yttrande, rekommendation eller beslut.

ê 713/2009 skäl 12

(19)Byrån bör även kunna ge rekommendationer som hjälper tillsynsmyndigheter och marknadsaktörer att utbyta bästa praxis.

ê 713/2009 skäl 13

(20)Byrån bör rådfråga berörda parter vid behov och ge dem rimliga möjligheter att kommentera föreslagna åtgärder, till exempel nätföreskrifter och nätverksregler.

ê 713/2009 skäl 14 (anpassad)

(21)Byrån bör bidra till genomförandet av riktlinjerna om transeuropeiska energinät i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 347/2013 35 Europaparlamentets och rådets beslut nr 1364/2006/EG av den 6 september 2006 om riktlinjer för transeuropeiska energinät 36 , särskilt när den avger sitt yttrande om de icke-bindande Ö unionsomfattande Õ gemenskapsomfattande tioåriga nätutvecklingsplanerna (de Ö unionsomfattande Õ gemenskapsomfattande nätutvecklingsplanerna) i enlighet med artikel 4.3 6.3 i denna förordning.

ê 713/2009 skäl 15

(22)Byrån bör bidra till insatser för förbättrad energiförsörjning.

ê 713/2009 skäl 16

ð ny

(23)ð För att säkerställa att byråns ram är effektiv och samstämmig med andra decentraliserade byråer bör reglerna för byråns styrning anpassas till den gemensamma strategin för decentraliserade byråer som överenskommits av Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen 37 . Byråns organisation bör dock, i den utsträckning som krävs, ï Byråns organisation bör motsvara de särskilda behoven i fråga om reglering på energiområdet. I synnerhet bör de nationella tillsynsmyndigheternas speciella roll beaktas till fullo och deras oberoende garanteras.

ò ny

(24)Ytterligare ändringar av denna förordning kan övervägas i framtiden i syfte att anpassa förordningen helt i enlighet med den gemensamma strategin för decentraliserade byråer. På grundval av de aktuella behoven i fråga om reglering på energiområdet är avvikelser från den gemensamma strategin nödvändiga. Detta förslag föregriper därför inte ytterligare ändringar av förordningen om inrättande av byrån som kommissionen kan tänkas vilja föreslå efter ytterligare utvärdering, antingen enligt denna rättsakt eller på eget initiativ.

ê 713/2009 skäl 17

(25)Byråns styrelse bör få nödvändiga befogenheter att upprätta budgeten, kontrollera hur den genomförs, utarbeta en arbetsordning, anta budgetförordningar och utse direktören. Ett rotationssystem bör tillämpas vid utbyte av de styrelsemedlemmar som utses av rådet, så att det säkerställs att medlemsstaternas medverkan balanseras över tiden. Styrelsen bör agera oberoende och opartiskt i allmänhetens intresse och inte söka eller följa politiska instruktioner.

ê 713/2009 skäl 18 (anpassad)

ð ny

(26)Byrån bör få nödvändiga befogenheter att utföra sitt tillsynsuppdrag på ett effektivt, transparent, välgrundat och framför allt oberoende sätt. Byråns oberoende gentemot el- och gasproducenter samt systemansvariga för överförings- och distributionssystem utgör inte bara en huvudprincip för god samhällsstyrning utan också ett fundamentalt villkor för att säkra marknadens förtroende. Tillsynsnämndens medlemmar bör således, utan att detta påverkar deras agerande på sina respektive nationella myndigheters vägnar, agera oberoende av alla marknadsintressen, undvika intressekonflikter och varken söka eller följa instruktioner eller acceptera rekommendationer från någon medlemsstats regering, från ð unionsinstitutioner ï kommissionen eller från något annat offentligt eller privat organ ð eller person ï. Tillsynsnämndens beslut bör samtidigt vara förenliga med gemenskapslagstiftningen Ö unionslagstiftningen Õ på energiområdet, såsom den inre marknaden för energi, samt miljö- och konkurrensområdet. Tillsynsnämnden bör rapportera sina yttranden, rekommendationer och beslut till gemenskapsinstitutionernaÖ unionsinstitutionerna Õ.

ê 713/2009 skäl 19 (anpassad)

ðny

(27)När byrån har behörighet att fatta beslut bör berörda parter av processekonomiska skäl ha rätt att överklaga till en överklagandeinstans, som bör utgöra en del av byrån men vara oberoende av dess administrativa och beslutsrelaterade struktur. ð För att säkerställa en väl fungerande och helt oberoende överklagandenämnd bör denna nämnd ha en egen budgetrubrik i byråns budget. ï I kontinuitetens intresse bör reglerna för utnämning eller förnyande av överklagandenämndens ledamöter göra det möjligt att byta ut endast en del av dessa ledamöter. Överklagandenämndens beslut kan överklagas till Europeiska Ö unionens Õ gemenskapernas domstol.

(28)ð Byrån bör utöva sina beslutsbefogenheter i enlighet med principerna om rättvisa, transparenta och rimliga beslutsförfaranden. Alla regler om byråns förfaranden bör fastställas i dess arbetsordning. ï

ê 713/2009 skäl 20 (anpassad)

ðny

(29)Byrån bör främst finansieras genom Europeiska unionens allmänna budget, genom avgifter och genom frivilliga bidrag. I synnerhet bör de medel som för närvarande anslås av tillsynsmyndigheter för samarbete på gemenskapsnivå Ö unionsnivå Õ fortsätta att vara tillgängliga för byrån. Gemenskapens Ö Unionens Õ budgetförfarande bör fortsätta att gälla när det gäller alla bidrag som belastar Europeiska unionens allmänna budget. Granskningen av räkenskaper bör vidare göras av ð en oberoende extern revisor ï revisionsrätten i enlighet med artikel 91 Ö 107 Õ i Ö kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1271/2013 38 Õ kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2343/2002 av den 19 november 2002 med rambudgetförordning för de gemenskapsorgan som avses i artikel 185 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget 39 .

ê 713/2009 skäl 21 (anpassad)

(30)Efter det att byrån har inrättats bör dess Ö Byråns Õ budget Ö bör Õ kontinuerligt utvärderas av budgetmyndigheten, med hänsyn till byråns arbetsbörda och resultat. Budgetmyndigheten bör säkerställa att bästa effektivitetsstandard uppnås.

ê 713/2009 skäl 22 (anpassad)

(31)Byrån bör ha högt kvalificerad personal. Särskilt bör den kunna dra nytta av kompetens och erfarenheter hos personal som utstationeras av de nationella tillsynsmyndigheterna, kommissionen och medlemsstaterna. Tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna (tjänsteföreskrifterna) och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna (anställningsvillkoren), fastställda i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 40 , och bestämmelser som antagits gemensamt av Europeiska gemenskapernas Ö unionens Õ institutioner för tillämpningen av tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren bör gälla för byråns personal. Styrelsen bör i samförstånd med kommissionen anta lämpliga tillämpningsföreskrifter.

ò ny

(32)Direktörens och tillsynsnämndens tillsynsarbete enligt denna förordning kan få stöd i form av arbetsgrupper.

ê 713/2009 skäl 23 (anpassad)

(33)Byrån bör tillämpa de allmänna regler för allmänhetens tillgång till handlingar som tillämpas av gemenskapens Ö unionens Õ organ. Styrelsen bör vidta praktiska åtgärder för att skydda kommersiellt känsliga uppgifter och personuppgifter.

ò ny

(34)Genom samarbetet mellan nationella tillsynsmyndigheter inom byrån är det uppenbart att majoritetsbeslut är en viktig förutsättning för att nå framsteg i frågor som rör den inre energimarknaden och har betydande ekonomiska effekter i olika medlemsstater. De nationella tillsynsmyndigheterna bör därför rösta med enkel majoritet i tillsynsnämnden.

ê 713/2009 skäl 24

Byrån bör i lämpliga fall vara ansvarig inför Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

ê 713/2009 skäl 25 (anpassad)

(35)Länder som inte är medlemmar i gemenskapen Ö unionen Õ bör kunna delta i byråns arbete i enlighet med lämpliga avtal som ingås av gemenskapen Ö unionen Õ.

ê 713/2009 skäl 26

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter 41 .

ê 713/2009 skäl 27

Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att anta nödvändiga riktlinjer för de situationer då byrån blir behörig att besluta om regler och villkor för tillträde till och driftsäkerhet för gränsöverskridande infrastruktur. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den med nya icke väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

ê 713/2009 skäl 28 (anpassad)

(36)Kommissionen bör, senast tre år efter att den första direktören har börjat sin tjänstgöring och därefter vart fjärde år, översända en rapport till Europaparlamentet och rådet om byråns specifika uppgifter och uppnådda resultat, tillsammans med eventuella lämpliga förslag. I rapporten bör kommissionen föreslå ytterligare uppgifter för byrån.

ê 713/2009 skäl 29 (anpassad)

(37)Eftersom målen för denna förordning, nämligen nationella tillsynsmyndigheters medverkan och samarbete på gemenskapsnivå Ö unionsnivå Õ, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå Ö unionsnivå Õ, kan gemenskapen Ö unionen Õ vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

ò ny

(38)Byråns värdmedlemsstat bör tillhandahålla bästa möjliga förutsättningar för att byrån ska kunna fungera smidigt och effektivt, vilket inkluderar Europaorienterad skolundervisning på flera språk och lämpliga transportförbindelser.

ê 713/2009 (anpassad)

ð ny

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

INRÄTTANDE OCH RÄTTSLIG STATUS Ö MÅL OCH UPPGIFTER Õ

Artikel 1

Syfte Ö Inrättande och mål Õ

1.Genom denna förordning inrättas Ö Europeiska unionens Õ byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (nedan kallad byrån).

2.Byråns syfte ska vara att bistå de tillsynsmyndigheter som avses i artikel 57 35 i [omarbetningen av elektricitetsdirektivet enligt förslag i COM(2016) 864/2] Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el 42 och artikel 39 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas 43 att på Ö unionsnivå Õ gemenskapsnivå utöva de tillsynsuppgifter som utförs i medlemsstaterna och vid behov samordna deras verksamhet.

3. Byrån ska inrymmas i kommissionens lokaler till dess att dess egna lokaler är färdiga.

Artikel 42

Byråns akter

Byrån ska

(a)avge yttranden och rekommendationer till systemansvariga för överföringssystem, ð regionala operativa centrum och nominerade elmarknadsoperatörer ï,

(b)avge yttranden och rekommendationer till tillsynsmyndigheter,

(c)avge yttranden och rekommendationer till Europaparlamentet, rådet eller kommissionen,

(d)fatta enskilda beslut i specifika fall enligt artiklarna 6, 7, 8, och 11 9 Ö i denna förordning Õ,

(e)översända icke-bindande ramriktlinjer (nedan kallade ramriktlinjer) i enlighet med artikel 556 i [omarbetning av elförordningen enligt förslag i COM(2016) 861/2] 44 Europaparlamentets och rådets förordning av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel 45 och artikel 6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 46 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten.

KAPITEL II

UPPGIFTER

Artikel 53

Allmänna uppgifter

Byrån får på begäran av Europaparlamentet, rådet eller kommissionen, eller på eget initiativ, avge yttranden eller en rekommendation till Europaparlamentet, rådet och kommissionen i alla frågor som har anknytning till de syften för vilka den har inrättats.

Artikel 64

Uppgifter Ö för byrån Õ i fråga om samarbetet mellan systemansvariga för överföringssystem

1.Byrån ska avge ett yttrande till kommissionen om utkasten till stadgar för, förteckningarna över ledamöter i och utkasten till arbetsordningar för Entso för el i enlighet med artikel 26.2 5.2 i [OP: omarbetning av elförordningen enligt förslag i COM(2016) 861/2] respektive Entso för gas i enlighet med artikel 5.2 i förordning (EG) nr 715/2009.

2.Byrån ska övervaka verksamheten inom Entso för el enligt artikel 29 9 i [OP: omarbetning av elförordningen enligt förslag i COM(2016) 861/2] respektive Entso för gas i enlighet med artikel 9 i förordning (EG) nr 715/2009.

3.Byrån ska ð får ï avge ett yttrande

(a)till Entso för el i enlighet med artikel 8.2 27.1 a i [omarbetning av elförordningen enligt förslag i COM(2016) 861/2] och Entso för gas enligt artikel 8.2 i förordning (EG) nr 715/2009 om nätföreskrifter, och

(b)till Entso för el enligt artikel 27.1 b och h 9.2 första stycket i [omarbetning av elförordningen enligt förslag i COM(2016) 861/2] och Entso för gas enligt artikel 9.2 första stycket i förordning (EG) nr 715/2009 om utkastet till årlig verksamhetsplan, Ö om Õ utkastet till den gemenskapsomfattande Ö unionsomfattande Õ nätutvecklingsplanen och andra relevanta handlingar som avses i artikel 27.18.3 i [omarbetning av elförordningen enligt förslag i COM(2016) 861/2] och artikel 8.3 i förordning (EG) nr 715/2009, med beaktande av målen om icke-diskriminering, effektiv konkurrens och väl och säkert fungerande inre marknader för el och naturgas.

4.Byrån ska på grundval av faktiska omständigheter avge ett motiverat yttrande och rekommendationer till Entso för el, Entso för gas, Europaparlamentet, rådet och kommissionen, om den anser att det utkast till årlig verksamhetsplan eller utkastet till den gemenskapsomfattande Ö unionsomfattande Õ nätutvecklingsplan som lagts fram för den enligt artikel 27.1 b och h 9.2andra stycket i [omarbetning av elförordningen enligt förslag i COM(2016) 861/2] och artikel 9.2 andra stycket i förordning (EG) nr 715/2009 inte bidrar till icke-diskriminering, genuin konkurrens och en väl fungerande marknad eller en tillräcklig nivå av gränsöverskridande sammanlänkningar till vilka tredje part har tillträde, eller inte överensstämmer med de relevanta bestämmelserna i [OP: omarbetning av elförordningen enligt förslag i COM(2016) 861/2 och omarbetningen av elektricitetsdirektivet enligt förslag i COM(2016) 864/2] eller direktiv 2009/73/EG och förordning (EG) nr 715/2009.

Artikel 5

Ö Uppgifter för byrån i fråga om utarbetandet och genomförandet av nätföreskrifter och riktlinjer Õ

1.Byrån ska delta i utarbetandet av nätföreskrifter i enlighet med artikel 556 i [omarbetning av elförordningen enligt förslag i COM(2016) 861/2] och artikel 6 i förordning (EG) nr 715/2009. Ö Den ska särskilt göra följande: Õ

(a)Byrån ska lägga Lägga fram ett utkast till icke-bindande ramriktlinje Ö ramriktlinjer Õ för kommissionen, när den åläggs att göra detta enligt artikel 6.255.3 i [omarbetning av elförordningen enligt förslag i COM(2016) 861/2] eller artikel 6.2 i förordning (EG) nr 715/2009. Byrån ska se över den icke-bindande ramriktlinjen och lägga fram den på nytt för kommissionen, när den åläggs att göra detta enligt artikel 6.4 55.6 i [omarbetning av elförordningen enligt förslag i COM(2016) 861/2] eller artikel 6.4 i förordning (EG) nr 715/2009.

(b) Byrån ska avgeAvge ett motiverat yttrande till Entso för el eller Entso för gas om nätföreskriften i enlighet med artikel 6.7 i förordning (EG) nr 714/2009 eller artikel 6.7 i förordning (EG) nr 715/2009.

(c) Byrån ska läggaLägga fram den reviderade nätföreskriften för kommissionen och får rekommendera att den antas i enlighet med artikel 6.9 55.10 i [omarbetning av elförordningen enligt förslag i COM(2016) 861/2] eller Ö enligt Õ artikel 6.9 i förordning (EG) nr 715/2009. Byrån ska utarbeta och lägga fram ett utkast till nätföreskrift för kommissionen, när den åläggs göra detta enligt artikel 55.116.10 i [omarbetning av elförordningen enligt förslag i COM(2016) 861/2] eller artikel 6.10 i förordning (EG) nr 715/2009.

(d)5. Byrån ska avgeAvge ett motiverat yttrande till kommissionen, i enlighet med artikel 55.139.1 i [omarbetning av elförordningen enligt förslag i COM(2016) 861/2] eller artikel 9.1 i förordning (EG) nr 715/2009, om Entso för el eller Entso för gas inte har genomfört en nätföreskrift som har utarbetats i enlighet med artikel 27.1 a 8.2 i [omarbetning av elförordningen enligt förslag i COM(2016) 861/2] eller artikel 8.2 i förordning (EG) nr 715/2009 eller en nätföreskrift som har fastställts i enlighet med artikel 55.2–55.106.1–6.10 i dessa förordningförordningar [omarbetning av elförordningen enligt förslag i COM(2016) 861/2] och artikel 6.1–6.10 i förordning (EG) nr 715/2009 men inte har antagits av kommissionen enligt artikel 55(12) [omarbetning av elförordningen enligt förslag i COM(2016) 861/2] och enligt artikel 6.11 i dessa förordningar förordning (EG) nr 715/2009.

(e)6. Byrån ska övervakaÖvervaka och analysera genomförandet av de nätföreskrifter och riktlinjer som antagits av kommissionen i enlighet med artikel 55.12 6.11 i [omarbetning av elförordningen enligt förslag i COM(2016) 861/2] och i artikel 6.11 i förordning (EG) nr 715/2009, och deras inverkan på harmoniseringen av de regler som syftar till att underlätta marknadsintegrering samt på icke-diskriminering, verklig konkurrens och en väl fungerande marknad, samt rapportera till kommissionen.

ò ny

2.I fall där de nätföreskrifter och riktlinjer som utarbetas enligt kapitel VII i [omarbetning av elförordningen enligt förslag i COM(2016) 861/2] innehåller bestämmelser som rör utarbetandet av förslag till villkor eller metoder för genomförande av dessa nätföreskrifter och riktlinjer och som kräver godkännande från alla tillsynsmyndigheter i den berörda regionen, ska villkoren eller metoderna lämnas in till byrån för granskning och godkännande. Byrån ska innan den godkänner några villkor eller metoder se över och ändra dem där så behövs för att säkerställa att de är förenliga med nätföreskriftens eller riktlinjens syfte och bidrar till marknadsintegrering, icke-diskriminering och en effektivt fungerande marknad. Förfarandet för samordning av regionala arbetsuppgifter i enlighet med artikel 7 ska tillämpas.

3.När det gäller översynen av elområden ska byrån godkänna och får byrån begära ändringar av den metod och de antaganden som kommer att användas i översynsprocessen för elområden enligt artikel 13.3 i [omarbetning av elförordningen enligt förslag i COM(2016) 861/2].

ê 713/2009 (anpassad)

7. Byrån ska övervaka hur genomförandet av projekten för att skapa ny sammanlänkningskapacitet fortskrider.

8. Byrån ska övervaka genomförandet av de gemenskapsomfattande nätutvecklingsplanerna. Om den upptäcker brister i överensstämmelse mellan en sådan plan och dess genomförande ska den undersöka orsakerna till dessa brister och ge rekommendationer till de berörda systemansvariga för överföringssystem och nationella tillsynsmyndigheter eller andra behöriga organ med målet att genomföra investeringarna i enlighet med de gemenskapsomfattande nätutvecklingsplanerna.

4.9..Byrån ska övervaka det regionala samarbete mellan systemansvariga för överföringssystem som avses i artikel 3112 i [omarbetning av elförordningen enligt förslag i COM(2016) 861/2] och artikel 12 i förordning (EG) nr 715/2009 och ta vederbörlig hänsyn till resultatet av detta samarbete när den utformar sina yttranden, rekommendationer och beslut.

ê 713/2009 (anpassad)

ð ny

Artikel 67

Uppgifter Ö för byrån Õ i fråga om de nationella tillsynsmyndigheterna

1.Byrån ska anta enskilda beslut i tekniska frågor, när sådana beslut föreskrivs i [OP: omarbetningen av elektricitetsdirektivet enligt förslag i COM(2016) 864/2], direktiv 2009/73/EG, [OP: omarbetning av elförordningen enligt förslag i COM(2016) 861/2] eller förordning (EG) 715/2009.

2.Byrån får i enlighet med sin verksamhetsplan,eller på begäran av kommissionen ðeller på eget initiativï ge rekommendationer som hjälper tillsynsmyndigheter och marknadsaktörer att utbyta bästa praxis.

3.Byrån ska skapa en struktur inom vilken de nationella tillsynsmyndigheterna kan samarbeta. Den ska främja samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheterna och mellan tillsynsmyndigheter på regional nivå och gemenskapsnivå Ö unionsnivå Õ ð för att säkerställa driftskompatibilitet, kommunikation och övervakning av regionalt resultat inom de områden som ännu inte är harmoniserade på unionsnivå ï och ta vederbörlig hänsyn till resultatet av detta samarbete när den utformar sina yttranden, rekommendationer och beslut. Om byrån anser att bindande regler för ett sådant samarbete krävs, ska den lämna lämpliga rekommendationer om detta till kommissionen.

4.På begäran av en tillsynsmyndighet eller kommissionen ska byrån , på grundval av faktiska omständigheter, avge ett Ö objektivt Õ yttrande om huruvida ett beslut som har fattats av en tillsynsmyndighet överensstämmer med de riktlinjer som avses i [omarbetningen av elektricitetsdirektivet enligt förslag i COM(2016) 864/2], direktiv 2009/73/EG, [omarbetning av elförordningen enligt förslag i COM(2016) 861/2]
eller förordning (EG) nr 715/2009 eller med andra relevanta bestämmelser i dessa direktiv och förordningar.

5.Om en nationell tillsynsmyndighet inte inom fyra månader från mottagandedagen följer ett sådant yttrande från byrån som avses i punkt 4, ska byrån informera kommissionen och berörd medlemsstat om detta.

6.När en nationell tillsynsmyndighet i ett specifikt fall har svårt att tillämpa de riktlinjer som avses i [omarbetningen av elektricitetsdirektivet enligt förslag i COM(2016) 864/2], direktiv 2009/73/EG, [omarbetning av elförordningen enligt förslag i COM(2016) 861/2] eller förordning (EG) 715/2009, får den be byrån om ett yttrande. Efter samråd med kommissionen ska byrån avge ett yttrande inom tre månader efter mottagandet av begäran.

7.Byrån ska fatta beslut om regler och villkor för tillträde till och driftsäkerhet för el- och gasinfrastruktur som förbinder eller kan förbinda minst två medlemsstater (gränsöverskridande infrastruktur), i enlighet med punkt 8 artikel 8.

Artikel 8

Uppgifter angående regler och villkor för tillträde till och driftsäkerheten för gränsöverskridande infrastruktur

8.1. För Ö I fråga om Õ ð tillsynsfrågor med ï gränsöverskridande ðbetydelse ï infrastruktur, ska byrån besluta om sådana tillsynsfrågor som ligger inom de nationella tillsynsmyndigheternas behörighet, vilket kan innefatta regler och villkor ð för tillträde och driftsäkerhet, eller metoder med betydelse ï för ð gränsöverskridande handel eller ï tillträde och driftsäkerhet, ð eller andra tillsynsfrågor med gränsöverskridande betydelse ï , endast

a) om de behöriga nationella tillsynsmyndigheterna inte har kunnat nå någon överenskommelse inom sex månader från den dag då Ö det att hänskjutandet av Õ ärendet förelades den sista av dessa tillsynsmyndigheter, eller

b) på gemensam begäran av de nationella behöriga tillsynsmyndigheterna.

De behöriga nationella tillsynsmyndigheterna kan gemensamt begära att den period som avses i led a förlängs med en period på högst sex månader.

När den utarbetar sitt beslut, ska byrån höra de nationella tillsynsmyndigheterna och de systemansvariga för berörda överföringssystem och informeras om förslag och anmärkningar från samtliga berörda systemansvariga för överföringssystemen.

2. Reglerna och villkoren för tillträde till gränsöverskridande infrastruktur ska inbegripa

a) ett förfarande för kapacitetstilldelning,

b) en tidsram för tilldelningen,

c) fördelning av kapacitetsavgifter, och

d) avgifter som tas ut av användare av infrastrukturen enligt artikel 17.1 d i förordning (EG) nr 714/2009 eller artikel 36.1 d i direktiv 2009/73/EG.

9.3.När ett fall har hänskjutits till byrån enligt punkt 8 1, ska byrån

(a)lämna sitt Ö utfärda ett Õ beslut inom högst sex månader, och

(b)får om nödvändigt lämna ett interimsbeslut för att säkerställa att försörjningstryggheten eller infrastrukturens driftsäkerhet skyddas.

4. Kommissionen får anta riktlinjer för de situationer då byrån blir behörig att besluta om regler och villkor för tillträde till och driftsäkerhet för gränsöverskridande infrastruktur. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning genom att komplettera den, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 32.2 i denna förordning.

10.5. Om den reglering som avses i punkt 8 1 också omfattar undantag enligt betydelsen i artikel 59 17 i [omarbetning av elförordningen enligt förslag i COM(2016) 861/2] eller artikel 36 i direktiv 2009/73/EG, ska det inte ske någon kumulation av de tidsfrister som anges i denna förordning Ö inte vara kumulativa med Õ och de tidsfrister som anges i nämnda bestämmelser.

ò ny

Artikel 7

Samordning av regionala arbetsuppgifter inom byrån

1.När det gäller beslut i enlighet med artikel 5.2 sista meningen i den föreliggande förordningen, om gemensamma regionala villkor eller metoder som ska utarbetas enligt nätföreskrifter och riktlinjer enligt kapitel VII i [omarbetning av elförordningen enligt förslag i COM(2016) 861/2], som regelbundet rör ett begränsat antal medlemsstater och som kräver ett gemensamt tillsynsbeslut på regional nivå, får byrån bistås av en undergrupp inom tillsynsnämnden, bestående endast av tillsynsmyndigheterna i den berörda regionen, i enlighet med förfarandet i punkterna 2–4 i denna artikel.

2.Direktören ska bedöma de möjliga effekterna från ett gemensamt förslag på den inre marknaden och avge ett yttrande om det gemensamma förslaget huvudsakligen är av regional betydelse eller om det har en påtaglig inverkan på den inre marknaden, särskilt i de fall då frågan är av avsevärd betydelse även utanför den berörda regionen.

3.Tillsynsnämnden ska, om så är lämpligt, och särskilt med hänsyn tagen till yttrandet från direktören, upprätta en regional undergrupp, bestående av de berörda ledamöterna i tillsynsnämnden, som ska granska förslaget och lägga fram en rekommendation om godkännande till tillsynsnämnden, inklusive eventuella ändringar.

4.När tillsynsnämnden beslutar om sitt yttrande om förslaget ska den vederbörligen beakta rekommendationen från den regionala undergruppen.

5.Tillsynsmyndigheterna i regionen ska gemensamt utse en enda samordnande nationell tillsynsmyndighet med ansvar för samordningen av de regionala undergrupperna bestående av de nationella tillsynsmyndigheterna. Funktionen som samordnande tillsynsmyndighet ska rotera vartannat år. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska fungera som kontaktpunkt för alla berörda parter, inklusive för byrån. Den får begära den information som behövs för genomförande av tillsynsfunktioner på regional nivå från alla berörda parter, på eget initiativ eller på begäran från en eller flera andra nationella tillsynsmyndigheter i regionen och ska förse byrån med information om de nationella tillsynsmyndigheternas regionala åtgärder i regionen. Tillsynsmyndigheter som är verksamma i regionala undergrupper inom tillsynsnämnden ska avsätta tillräckliga resurser för att gruppen ska kunna utföra sina uppgifter.

Artikel 8

Uppgifter för byrån i fråga om regionala operativa centrum

1.Byrån ska, i nära samarbete med de nationella tillsynsmyndigheterna och Entso för el, övervaka och analysera resultaten från regionala operativa centrum, med beaktande av de rapporter som föreskrivs i [artikel 43.4 i omarbetning av elförordningen enligt förslag i COM(2016) 861/2].

2.Byrån ska, för att utföra de uppgifter som anges i punkt 1 på ett effektivt och snabbt sätt, särskilt

(a)fatta beslut om konfigurering av systemdriftsregioner enligt artikel 33.1 i [omarbetning av elförordningen enligt förslag i COM(2016) 861/2],

(b)begära information från regionala operativa centrum, där så är lämpligt, enligt artikel 43 i [omarbetning av elförordningen enligt förslag i COM(2016) 861/2],

(c)avge yttranden och rekommendationer till Europeiska kommissionen, rådet och Europaparlamentet,

(d)avge yttranden och rekommendationer till regionala operativa centrum.

Artikel 9

Uppgifter för byrån i fråga om nominerade elmarknadsoperatörer

Byrån ska, för att säkerställa att nominerade elmarknadsoperatörer uppfyller sina funktioner enligt [omarbetning av elförordningen enligt förslag i COM(2016) 861/2] och kommissionens förordning nr 1222/2015 av den 24 juli 2015 47 ,

(a)övervaka de nominerade elmarknadsoperatörernas framsteg för att upprätta funktionerna enligt förordning 1222/2015,

(b)utfärda rekommendationer till kommissionen i enlighet med artikel 7.5 i förordning 1222/2015,

(c)begära information från nominerade elmarknadsoperatörer där så är lämpligt.

Artikel 10

Uppgifter för byrån i fråga om produktionstillräcklighet och riskberedskap

1.Byrån ska godkänna och vid behov ändra

(a)de förslag till metoder och beräkningar som rör den europeiska bedömningen av resurstillräckligheten enligt artikel 19.2, 19.3 och 19.5 i [omarbetning av elförordningen enligt förslag i COM(2016) 861/2],

(b)förslagen till tekniska specifikationer för gränsöverskridande deltagande i kapacitetsmekanismer enligt artikel 21.10 i [omarbetning av elförordningen enligt förslag i COM(2016) 861/2].

2.Byrån ska godkänna och vid behov ändra metoderna

(a)för att fastställa elkrisscenarierna på regional nivå enligt beskrivning i artikel 5 i [förordningen om riskberedskap enligt förslag i COM(2016) 862],

(b)för att bedöma de kortsiktiga tillräcklighetsbedömningarna enligt beskrivning i artikel 8 i [förordningen om riskberedskap enligt förslag i COM(2016) 862].

ê 713/2009 (anpassad)

Artikel 119

Övriga uppgifter Ö Uppgifter för byrån i fråga om beslut om undantag och certifiering Õ

1. Byrån får besluta om sådana undantag som föreskrivs i artikel 59.517.5 i [omarbetning av elförordningen enligt förslag i COM(2016) 861/2]. Byrån får också besluta om sådana undantag som föreskrivs i artikel 36.4 i direktiv 2009/73/EG när den berörda infrastrukturen är belägen på flera medlemsstaters territorium.

2. Byrån ska på begäran av kommissionen i enlighet med artikel 3.1 andra stycket i förordning (EG) nr 714/2009 och artikel 3.1 andra stycket i förordning (EG) nr 715/2009 avge ett yttrande om beslut av nationella tillsynsmyndigheter om certifiering.

ê 713/2009 (anpassad)

ð ny

Artikel 12

Ö Uppgifter för byrån i fråga om infrastruktur Õ

ð Byrån ska, med beaktande av transeuropeisk energiinfrastruktur och i nära samarbete med de nationella tillsynsmyndigheterna och Entso för el och Entso för gas, göra följande: ï

(a)7. Byrån ska övervakaÖvervaka hur genomförandet av projekten för att skapa ny sammanlänkningskapacitet fortskrider.

(b)8. Byrån ska övervakaÖvervaka genomförandet av de gemenskapsomfattande  unionsomfattande  nätutvecklingsplanerna. Om den upptäcker brister i överensstämmelse mellan en sådan plan Ö dessa planer Õ och dessÖ deras Õ genomförande ska den undersöka orsakerna till dessa brister och ge rekommendationer till de berörda systemansvariga för överföringssystem och nationella tillsynsmyndigheter eller andra behöriga organ med målet att genomföra investeringarna i enlighet med de gemenskapsomfattande  unionsomfattande  nätutvecklingsplanerna.

ò ny

(c)Uppfylla de skyldigheter som anges i artiklarna 5, 11, 12 och 13 i förordning (EU) nr 347/2013.

Artikel 13

Uppgifter för byrån i fråga om integritet och öppenhet på grossistmarknaderna

Byrån ska, för att effektivt övervaka grossistmarknadernas integritet och öppenhet och i nära samarbete med de nationella tillsynsmyndigheterna och andra nationella myndigheter,

(a)övervaka grossistmarknaderna, samla in data och registrera marknadsaktörer i enlighet med artiklarna 7–9 i förordning (EU) nr 1227/2011 48 ,

(b)utfärda rekommendationer till kommissionen i enlighet med artikel 7 i förordning (EU) nr 1227/2011,

(c)genomföra utredningar enligt artikel 16.4 i förordning (EU) nr 1227/2011.

ê 713/2009 (anpassad)

ð ny

Artikel 14 9

Ö Nya arbetsuppgifter i form av uppdrag till byrån Õ

Byrån får, under de klart angivna omständigheter som kommissionen föreskriver i riktlinjer som antas enligt artikel 57 18 i [omarbetning av elförordningen enligt förslag i COM(2016) 861/2] eller artikel 23 i förordning (EG) nr 715/2009 och i frågor som har anknytning till det syfte för vilket den har inrättats, ges andra uppdrag ð samtidigt som gränserna för överföring av den verkställande befogenheten till unionens byråer respekteras ï som inte innebär befogenhet att fatta beslut.

Artikel 1510

Samråd och transparens

1.Byrån ska när den utför sina uppgifter, särskilt vid utarbetandet av ramriktlinjer enligt artikel 556 i [omarbetning av elförordningen enligt förslag i COM(2016) 861/2] eller artikel 6 i förordning (EG) nr 715/2009 , samt vid förslag till ändringar av nätföreskrifter enligt Öartikel 56 i [omarbetning av elförordningen enligt förslag i COM(2016) 861/2] eller Õ artikel 7 i Ö förordning (EG) nr 715/2009 Õ dessa förordningar, tidigt ha omfattande, öppna och transparenta samråd med marknadsaktörerna, de systemansvariga för överföringssystemen, konsumenterna, slutanvändare och, där så är relevant, konkurrensmyndigheterna, utan att deras respektive behörighet åsidosätts, särskilt när dess uppgifter berör de systemansvariga för överföringssystemen.

2.Byrån ska se till att allmänheten och eventuella berörda parter får objektiv, tillförlitlig och lätt tillgänglig information, framför allt om resultaten av dess arbete, när så är lämpligt.

Samtliga dokument och protokoll från de samrådsmöten som hålls i samband med utarbetandet av ramriktlinjer enligt artikel 556 i [omarbetning av elförordningen enligt förslag i COM(2016) 861/2] eller artikel 6 i förordning (EG) nr 715/2009 eller i samband med de ändringar av nätföreskrifterna Ö som avses i punkt 1 Õ enligt artikel 7 i dessa förordningar ska offentliggöras.

3.Innan ramriktlinjer enligt artikel 6 i förordning (EG) nr 714/2009 eller artikel 6 i förordning (EG) nr 715/2009 antas och innan ändringar föreslås till Ö de nätföreskrifter som avses i punkt 1 Õ nätföreskrifterna enligt artikel 7 i dessa förordningar ska byrån ange hur de synpunkter som har framförts under samrådsförfarandet har beaktats; om synpunkterna inte har beaktats, ska skälen till detta anges.

4.Byrån ska på sin webbplats offentliggöra åtminstone dagordningarna, bakgrundsdokumenten och, om lämpligt, mötesprotokollen från de sammanträden som hålls av styrelsen, tillsynsnämnden och överklagandenämnden.

Artikel 1611

Övervakning av och rapportering om elsektorn och naturgassektorn

1.Byrån ska, i nära samarbete med kommissionen, medlemsstaterna och relevanta nationella myndigheter, inklusive nationella tillsynsmyndigheter, och utan att det påverkar konkurrensmyndigheternas befogenheter, övervaka ð grossist- och slutkundsmarknaderna ï de inre marknaderna för el och naturgas, särskilt slutkundspriserna på el och naturgas, ð respekten för konsumenternas rättigheter enligt [omarbetningen av elektricitetsdirektivet enligt förslag i COM(2016) 864/2] och direktiv 2009/73/EG, ï tillträdet till nätet, inklusive tillgången till el producerad från förnybara energikällor, ð möjliga hinder för gränsöverskridande handel, statliga ingripanden som förhindrar att priserna återspeglar faktisk elbrist, medlemsstaternas förmåga när det gäller trygg elförsörjning på grundval av den europeiska bedömning av resurstillräcklighet som avses i artikel 19 i [omarbetning av elförordningen], särskilt med hänsyn till den efterhandsutvärdering som avses i artikel 16 i [förordningen om riskberedskap, enligt förslag i COM(2016) 862] ï och respekten för konsumenternas rättigheter enligt [omarbetningen av elektricitetsdirektivet] och direktiv 2009/73/EG.

2.Byrån ska Ö varje år Õ offentliggöra en årsrapport Ö rapport Õ om resultaten från den övervakning som avses i punkt 1. I rapporten ska byrån kartlägga eventuella faktorer som hindrar fullbordandet av de inre marknaderna för el och naturgas.

3.När byrån offentliggör sin årliga rapport kan den avge ett yttrande till Europaparlamentet och kommissionen om vilka Ö möjliga Õ åtgärder som skulle kunna vidtas för att avlägsna de hinder som avses i punkt 2.

KAPITEL III II

Ö BYRÅNS Õ ORGANISATION

Artikel 172

Rättslig status

1.Byrån ska vara ett gemenskapsorgan Ö unionsorgan Õ med status som juridisk person.

2.Byrån ska i varje medlemsstat ha den mest vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt den nationella lagstiftningen. Den får i synnerhet förvärva och avyttra lös och fast egendom samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter.

3.Byrån ska företrädas av sin direktör.

ò ny

4.Byrån ska ha sitt säte i Ljubljana i Slovenien.

Byrån får inrätta lokala kontor i medlemsstaterna med deras samtycke och i enlighet med artikel 25 j.

ê 713/2009 (anpassad)

ð ny

Artikel 183
Sammansättning Ö Förvaltnings- och ledningsstruktur Õ

Byrån ska bestå Ö utgöras Õ av

(a)en styrelse, som ska ha de uppgifter som anges i artikel 13 20,

(b)en tillsynsnämnd, som ska ha de uppgifter som anges i artikel 23 15,

(c)en direktör, som ska ha de uppgifter som anges i artikel 25 17, och

(d)en överklagandenämnd, som ska ha de uppgifter som anges i artikel 29 19.

Artikel 1912

StyrelsensÖ sammansättning Õ

1.Styrelsen ska Ö utgöras Õ bestå av nio ledamöter. Varje ledamot ska ha en suppleant. Två ledamöter och deras suppleanter ska utses av kommissionen, två ledamöter och deras suppleanter ska utses av Europaparlamentet och fem ledamöter och deras suppleanter ska utses av rådet. En ledamot av Europaparlamentet får inte vara ledamot i styrelsen.

2.Mandatperioden för ledamöterna i styrelsen och deras suppleanter ska vara fyra år och kunna förlängas en gång. För det första mandatet ska dock denna period vara sex år för hälften av ledamöterna och deras suppleanter.

3.2. Styrelsen ska utse ð med två tredjedelars majoritet välja ï sin ordförande och vice ordförande bland sina ledamöter. Vice ordföranden ska automatiskt ersätta ordföranden, om denne inte kan utföra sitt uppdrag. Ordförandens och vice ordförandens mandatperioder ska vara två år och kunna förlängas en gång. Ordförandens och vice ordförandens mandatperioder ska dock under alla omständigheter genast upphöra när de inte längre är styrelseledamöter.

4.3. Styrelsemöten ska sammankallas av ordföranden. Ordföranden för tillsynsnämnden eller en person som har utsetts av tillsynsnämnden och direktören ska utan rösträtt delta i överläggningarna, om inte styrelsen beslutar något annat i fråga om direktören. Styrelsen ska ha ordinarie möten minst två gånger om året. Den ska även ha möte på ordförandens initiativ, på begäran av kommissionen eller på begäran av minst en tredjedel av dess ledamöter. Styrelsen får bjuda in en person med potentiellt relevanta åsikter som observatör till sina möten. Styrelseledamöterna får enligt bestämmelserna i arbetsordningen låta sig biträdas av rådgivare eller experter. Styrelsens sekretariat ska tillhandahållas av byrån.

5.4. Styrelsen ska fatta beslut med ð enkel ï två tredjedelars majoritet bland de närvarande ledamöterna, om inget annat anges i denna förordning. Varje ledamot och varje suppleant ska ha en röst

6.5. I arbetsordningen ska det finnas mer detaljerade regler för

(a)omröstningen, särskilt villkoren för hur en ledamot kan handla på en annan ledamots vägnar, samt om lämpligt regler om beslutsmässighet, och

(b)rotationssystemet vid utbyte av de styrelsemedlemmar som utses av rådet, så att det säkerställs att medlemsstaternas medverkan balanseras över tiden.

7.6. En styrelseledamot får inte vara ledamot i tillsynsnämnden.

8.7. Styrelseledamöterna ska förbinda sig att handla oberoende och opartiskt i allmänhetens intresse, utan att söka eller följa politiska instruktioner. Varje styrelseledamot ska i detta syfte avge en skriftlig åtagandeförklaring och en skriftlig intresseförklaring, där de anger antingen att det inte föreligger några intressen som skulle kunna inverka negativt på deras oberoende eller att det inte föreligger direkta eller indirekta intressen som skulle kunna inverka negativt på deras oberoende. Dessa förklaringar ska offentliggöras varje år.

Artikel 2013

Styrelsensuppgifter Ö funktioner Õ

1.Styrelsen ska göra följande:

(a)Efterefter att ha hört tillsynsnämnden och fått dess positiva yttrande i enlighet med artikel 2315 b, utse direktören i enlighet med artikel 24.216.2 ð och, om så är relevant, förlänga direktörens mandatperiod eller avsluta direktörens mandat. ï

(b)2. Styrelsen ska formelltFormellt utse tillsynsnämndens ledamöter i enlighet med artikel 22.114.1.

(d)4. Styrelsen ska se tillSäkerställa att byrån utför sitt uppdrag och de uppgifter den tilldelas i enlighet med denna förordning.

(e)5. Styrelsen ska före den 30 september varjeVarje år ð anta det utkast till programplaneringsdokument som avses i artikel 21 innan det överlämnas till kommissionen för yttrande och, ï efter samråd med kommissionen ð i enlighet med kommissionens yttrande ï och efter godkännande från tillsynsnämnden i enlighet med artikel 23.5 c15.3, anta byråns arbetsprogram för det kommande året ð programplaneringsdokument ï ð med två tredjedelars majoritet bland sina ledamöter ï och överlämna det till Europaparlamentet, rådet och kommissionen. Detta arbetsprogram ska antas utan att det årliga budgetförfarandet åsidosätts och därefter offentliggöras.

6. Styrelsen ska anta och vid behov se över ett flerårigt program. Översynen ska grunda sig på en utvärderingsrapport från en oberoende extern expert inkallad av styrelsen. Dessa dokument ska offentliggöras.

(f)7. Styrelsen ska ð Anta byråns årliga budget med två tredjedelars majoritet och ï utöva sina ð andra ï budgetbefogenheter ð budgetfunktioner ï i enlighet med artiklarna 31–35 21–24.

(g)8. Styrelsen ska efterEfter godkännande från kommissionen besluta om mottagande av legat, gåvor eller bidrag från andra källor i Ö unionen Õ gemenskapen eller eventuella frivilliga bidrag från medlemsstaterna eller tillsynsmyndigheterna. I det yttrande Ö från Õ som styrelsen Ö som avges Õ ska avge enligt artikel 35.524.5 ska finansieringskällor enligt denna punkt uttryckligen nämnas.

(h)9. Styrelsen ska iI samråd med tillsynsnämnden ha disciplinära befogenheter över direktören. ð I enlighet med punkt 2 ska den dessutom, med avseende på byråns personal, utöva de befogenheter som i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän tilldelas tillsättningsmyndigheten och i anställningsvillkoren för övriga anställda tilldelas den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal. ï

(i)10. Styrelsen ska vid behov utarbetaUtarbeta byråns tillämpningsföreskrifter för att ge verkan åt tjänsteföreskrifterna ð och anställningsvillkoren för övriga anställda i enlighet med artikel 110 i tjänsteföreskrifterna, ï i enlighet med artikel 3928.2.

(j)11. Styrelsen ska antaAnta praktiska åtgärder vad gäller tillgång till byråns handlingar i enlighet med artikel 4130.

(k)12. Styrelsen ska antaAnta och offentliggöra en årsrapport om byråns verksamhet på grundval av det utkast till årsrapport som avses i artikel 25 h, och senast den 15 juni ð 1 juli ï varje år överlämna den rapporten till Europaparlamentet, rådet, kommissionen Ö och Õ revisionsrätten, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén. Årsrapporten om byråns verksamhet ska innehålla ett oberoende avsnitt, godkänt av tillsynsnämnden, om byråns tillsynsverksamhet under det aktuella året.

(l)13. Styrelsen ska antaAnta och offentliggöra sin arbetsordning.

ò ny

(m)Anta de finansiella bestämmelserna för byrån i enlighet med artikel 36.

(n)Anta en strategi för bedrägeribekämpning, som står i proportion till risken för bedrägerier, och därvid ta hänsyn till kostnaderna och fördelarna med de åtgärder som ska genomföras.

(o)Anta bestämmelser för förebyggande och hantering av intressekonflikter med avseende på ledamöterna i styrelsen och överklagandenämnden.

(p)Anta och uppdatera de kommunikations- och informationsspridningsplaner som avses i artikel 41.

(q)Utse en räkenskapsförare, i enlighet med tjänsteföreskrifterna och med anställningsvillkoren för övriga anställda, som ska vara helt oberoende i sin tjänsteutövning.

(r)Säkerställa lämplig uppföljning av resultat och rekommendationer som härrör från de interna eller externa revisionsrapporterna och utvärderingarna, samt från utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf).

(s)Godkänna ingåendet av samarbetsavtal i enlighet med artikel 43.

2.Styrelsen ska, i enlighet med artikel 110 i tjänsteföreskrifterna, anta ett beslut grundat på artikel 2.1 i tjänsteföreskrifterna och artikel 6 i anställningsvillkoren för övriga anställda om att till direktören delegera relevant behörighet att sluta anställningsavtal och fastställa på vilka villkor denna delegering av befogenheter tillfälligt kan dras in. Direktören får vidaredelegera dessa befogenheter.

3.Om exceptionella omständigheter kräver det får styrelsen genom ett beslut tillfälligt dra in delegeringen av tillsättningsbefogenheterna till direktören samt de befogenheter som vederbörande har vidaredelegerat, och utöva dem på egen hand eller delegera dem till en av sina ledamöter eller till någon annan anställd än direktören.

ò ny

Artikel 21

Årlig och flerårig programplanering

1.Styrelsen ska varje år anta ett programplaneringsdokument som innehåller den fleråriga och den årliga programplaneringen, på grundval av ett utkast som lagts fram av direktören med hänsyn tagen till kommissionens yttrande och, med avseende på den fleråriga programplaneringen, efter samråd med Europaparlamentet. Den ska översända det till Europaparlamentet, rådet och kommissionen senast den 31 januari varje år.

Programplaneringsdokumentet ska anses godkänt när den allmänna budgeten slutligen har antagits och ska vid behov anpassas i enlighet därmed.

2.Det årliga arbetsprogrammet ska innehålla detaljerade mål och förväntade resultat, inklusive resultatindikatorer. Programmet ska också innehålla en beskrivning av de åtgärder som ska finansieras och en indikation på de ekonomiska och mänskliga resurser som anslagits för varje åtgärd, i enlighet med principerna om verksamhetsbaserad budgetering och förvaltning. Det årliga arbetsprogrammet ska överensstämma med det fleråriga arbetsprogram som avses i punkt 4. Det ska tydligt framgå vilka uppgifter som lagts till, ändrats eller strukits jämfört med föregående budgetår. Årliga och fleråriga programplaneringar ska omfatta den strategi för förbindelserna med tredjeland eller internationella organisationer som avses i artikel 43 och åtgärder som hänger samman med denna strategi.

3.Styrelsen ska ändra det antagna årliga arbetsprogrammet om byrån får någon ny uppgift.

Varje betydande ändring av det årliga arbetsprogrammet ska antas enligt samma förfarande som för det ursprungliga årliga arbetsprogrammet. Styrelsen får till direktören delegera befogenheten att göra icke-väsentliga ändringar i det årliga arbetsprogrammet.

4.Det fleråriga arbetsprogrammet ska fastställa övergripande strategisk programplanering inklusive mål, förväntade resultat och resultatindikatorer. Det ska också fastställa resursplanering, inklusive flerårig budget och personal.

Resursplaneringen ska uppdateras årligen. Den strategiska programplaneringen ska uppdateras vid behov, och särskilt för att ta itu med resultatet av den utvärdering som avses i artikel 45.

ê 713/2009 (anpassad)

ð ny

Artikel 2214

TillsynsnämndensTillsynsnämndÖ sammansättning Õ

1.Tillsynsnämnden ska bestå Ö utgöras Õ av

(a)företrädare på hög nivå för tillsynsmyndigheterna enligt artikel 56.1 i [omarbetningen av elektricitetsdirektivet] och artikel 39.1 i direktiv 2009/73/EG och en suppleant per medlemsstat från anställd personal på hög nivå vid dessa myndigheter ð, båda nominerade av den nationella tillsynsmyndigheten ï,

(b)en företrädare för kommissionen utan rösträtt.

Endast en företrädare per medlemsstat från den nationella tillsynsmyndigheten får ingå i tillsynsnämnden.

Varje nationell tillsynsmyndighet ska ha ansvaret för att nominera en suppleant från den nationella tillsynsmyndighetens aktuella personal.

2.Tillsynsnämnden ska utse en ordförande och en vice ordförande bland sina ledamöter. Vice ordföranden ska ersätta ordföranden, om denne inte kan utföra sitt uppdrag. Ordförandens och vice ordförandens mandatperioder ska vara två och ett halvt år och kunna förlängas. Ordförandens och vice ordförandens mandatperioder ska dock under alla omständigheter genast upphöra när de inte längre är ledamöter i tillsynsnämnden.

Artikel 23

Ö Tillsynsnämndens funktioner Õ

1.3. Tillsynsnämnden ð och underkommittéerna enligt artikel 7ï ska fatta beslut med två tredjedelars ð enkel ï majoritet bland de närvarande ledamöternað, med en röst per ledamot, förutom för yttrandet enligt punkt 5 b som ska beslutas på grundval av två tredjedelars majoritet bland de närvarande ledamöternaï.

2.4. Tillsynsnämnden ska själv anta och offentliggöra sin arbetsordning, i vilken det ska finnas mer detaljerade regler för omröstningen, särskilt villkoren för hur en ledamot kan handla på en annan ledamots vägnar samt om lämpligt regler om beslutsmässighet. I arbetsordningen kan det fastställas särskilda arbetsmetoder för behandling av frågor som uppstår i samband med regionala samarbetsinitiativ.

3.5. Vid utförandet av sina uppgifter enligt denna förordning ska tillsynsnämnden utan att skyldigheterna för de medlemmar som agerar för sina respektive tillsynsmyndigheters räkning åsidosätts agera oberoende och inte söka eller ta emot instruktioner från någon medlemsstats regering, från kommissionen eller från något offentligt eller privat organ.

4.6. Tillsynsnämndens sekretariat ska tillhandahållas av byrån.

Artikel 15

Tillsynsnämndens uppgifter

5.1. Tillsynsnämnden ska göra följande:

(a)avgeAvge ett yttrande till direktören om de yttranden, rekommendationer och beslut enligt Ö som avses Õ i artiklarna 4–146, 7, 8 och 9 Ö och Õ som övervägs för antagande. Tillsynsnämnden ska dessutom inom sitt kompetensområde vägleda direktören, när denne utför sina uppgifter. ð, med undantag för beslut enligt artikel 16.6 i förordning 1227/2001 49 .ï

(b)2. Tillsynsnämnden ska avgeAvge ett yttrande till styrelsen om den kandidat som ska utses till direktör enligt artiklarna 20.1 a13.1 och 24.216.2. Tillsynsnämndens beslut i detta avseende ska fattas med tre fjärdedelars majoritet av dess ledamöter.

(c)3. Tillsynsnämnden ska, iI enlighet med artiklarna 20.1 e13.5 och 25 f17.6 och i linje med det preliminära förslag till budget som har upprättats enligt artikel 33.323.1 godkänna byråns arbetsprogram för det kommande året och före den 1 september varje år lägga fram det för antagande av styrelsen.

(d)4. Tillsynsnämnden ska godkännaGodkänna det fristående avsnittet om tillsynsverksamheten i årsrapporten, i enlighet med artiklarna 20.1 k13.12 och 25 g17 g.

6.5. Europaparlamentet kan bjuda in, med full respekt för personens oberoende, tillsynsnämndens ordförande eller vice ordförande att göra ett uttalande inför dess ansvariga utskott och besvara frågor från detta utskotts ledamöter.

Artikel 2416

Direktör

1.Byrån ska ledas av sin direktör, som ska handla i enlighet med vägledningen enligt artikel 15.1 andra meningen23.5 a och, när det föreskrivs i denna förordning, tillsynsnämndens yttranden. Utan att det påverkar styrelsens och tillsynsnämndens respektive roller i förhållande till direktörens uppgifter får direktören inte söka eller ta emot instruktioner från någon regering, från kommissionen ð unionens institutioner ï, eller från något annat offentligt eller privat organ ð eller person. Direktören ska vara ansvarig inför styrelsen. Direktören får närvara som observatör vid tillsynsnämndens möten. ï.

2.Styrelsen ska efter ett positivt yttrande från tillsynsnämnden på grundval av meriter, kunskaper och erfarenheter som är relevanta för energisektorn utse en direktör från en förteckning över minst tre kandidater, vilka föreslagits av kommissionen efter ð ett öppet och transparent urvalsförfarande ï en offentlig inbjudan till intresseanmälan. Den kandidat som styrelsen väljer kan före utnämningen anmodas att göra ett uttalande inför behörigt utskott i Europaparlamentet och besvara frågor från utskottsledamöterna. ð I det avtal som sluts med direktören ska byrån företrädas av styrelsens ordförande. ï

3.Direktörens mandatperiod ska vara fem år. Under de nio månaderna före periodens utgång ska kommissionen göra en utvärdering. Vid denna utvärdering ska kommissionen framför allt undersöka

(a)direktörens arbetsinsats, och

(b)byråns uppgifter och behov under de närmaste åren.

Utvärderingen enligt led b ska genomföras med biträde av en oberoende extern expert.

4.Styrelsen får, på förslag av kommissionen, efter att ha gått igenom och största möjliga hänsyn har tagits till utvärderingen och tillsynsnämndens yttrande om denna utvärdering och endast i de fall där det kan motiveras på grund av byråns uppgifter och behov, förlänga direktörens mandatperiod en gång med högst tre ð fem ï år. ð En direktör vars mandat har förlängts får inte delta i ett annat urvalsförfarande för samma befattning vid slutet på den förlängda mandatperioden. ï

5.Styrelsen ska underrätta Europaparlamentet om sin avsikt att förlänga direktörens mandatperiod. Under den månad som föregår förlängningen av mandatperioden kan direktören uppmanas att göra ett uttalande inför behörigt utskott i Europaparlamentet och besvara frågor från detta utskotts ledamöter.

6.Om mandatperioden inte förlängs, ska direktören sitta kvar till dess att en efterträdare har utsetts.

7.Direktören kan endast avsättas från sin post genom ett beslut av styrelsen, efter det att tillsynsnämndens positiva yttrande har erhållits. Styrelsens beslut i detta avseende ska fattas med en majoritet av tre fjärdedelar ð två tredjedelar ï av dess ledamöter.

8.Europaparlamentet och rådet kan uppmana direktören att lägga fram en rapport om utförandet av sina uppgifter. Europaparlamentet kan även uppmana direktören att göra ett uttalande inför behörigt utskott och besvara frågor från detta utskotts ledamöter.

Artikel 2517

Direktörens uppgifter

Ö Direktören ska göra följande: Õ

(a)1. Direktören ska företrädaÖ Vara byråns juridiska företrädare Õ och leda byrånÖ ansvara för ledningen av dess löpande arbete Õ.

(b)2. Direktören skaförberedaFörbereda styrelsens arbete. Direktören ska utan rösträtt delta i styrelsens arbete. ð Direktören ska ansvara för att genomföra de beslut som antas av styrelsen. ï

(c)3. Direktören ska ð Utarbeta,ï, anta och offentliggöra de yttranden, rekommendationer och beslut. Ö Yttranden, rekommendationer och beslut Õ enligt artiklarna 3–11 och 14 5, 6, 7, 8 och 9 ð ska antas endast om de ï , vilka har fått tillsynsnämndens positiva yttrande.

(d)4. Direktören skahaHa ansvaret för att genomföra byråns årliga arbetsprogram under vägledning av tillsynsnämnden och under styrelsens administrativa kontroll.

(e)5. Direktören skavidtaVidta nödvändiga åtgärder för att se till att byrån fungerar i enlighet med denna förordning, vilket i synnerhet omfattar antagande av interna administrativa instruktioner och publicering av meddelanden.

(f)6. Varje år ska direktören utarbeta ett utkast till byråns arbetsprogram för det följande året och ð , efter det att utkastet antagits av styrelsen, ï lägga fram det för tillsynsnämnden, Europaparlamentet och kommissionen senast den 30 juni ð 31 januari ï Ö varje år Õ. ð Direktören ska ansvara för att genomföra innehållet i programplaneringsdokumentet och för att rapportera om genomförandet till styrelsen. ï

(g)7. Direktören ska utarbetaUtarbeta ett preliminärt förslag till budget för byrån enligt artikel 33.123.1 och genomföra byråns budget i enlighet med artiklarna 34 och 3524.

(h)8. Varje år ska direktören utarbeta ð och lägga fram för styrelsen ï ett utkast till årsrapport Ö , inklusive Õ med ett fristående avsnitt om byråns tillsynsverksamhet och ett avsnitt om ekonomiska och administrativa frågor.

(i)9. När det gäller byråns personal, ska direktören utöva de befogenheter som föreskrivs i artikel 39.328.3.

ò ny

(j)Utarbeta en åtgärdsplan på grundval av slutsatserna från interna eller externa revisionsrapporter och utvärderingar, liksom utredningar utförda av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), samt överlämna en lägesrapport till kommissionen två gånger om året och regelbundet till styrelsen.

(k)Ansvara för att besluta huruvida det är nödvändigt för utförandet av byråns uppgifter på ett effektivt och ändamålsenligt sätt att placera en eller flera anställda i en eller flera medlemsstater. Beslutet att inrätta ett lokalkontor kräver förhandsgodkännande från kommissionen, styrelsen och den eller de medlemsstater som berörs. I beslutet ska anges omfattningen av den verksamhet som ska bedrivas i det lokala kontoret på ett sätt som undviker onödiga kostnader och dubbelarbete i byråns administrativa uppgifter.

ê 713/2009 (anpassad)

Artikel 2618

Ö Inrättande och sammansättning av Õ överklagandenämnden

ò ny

1.Byrån ska inrätta en överklagandenämnd.

ê 713/2009 (anpassad)

ð ny

2. 1. Överklagandenämnden ska bestå Ö utgöras Õ av sex ledamöter och sex suppleanter, vilka ska väljas bland nuvarande eller tidigare personal i högre ställning från de nationella tillsynsmyndigheterna, konkurrensmyndigheterna eller andra nationella institutioner eller gemenskapsinstitutioner Ö unionsinstitutioner Õ med relevant erfarenhet av energisektorn. Överklagandenämnden ska utse en ordförande. Överklagandenämndens beslut ska fattas med kvalificerad majoritet av minst fyra av dess sex ledamöter. Överklagandenämnden ska sammankallas vid behov.

2. Överklagandenämndens ledamöter ska formellt utses av styrelsen på förslag av kommissionen, efter en offentlig inbjudan till intresseanmälan och efter samråd med tillsynsnämnden.

3.6. Ö Överklagandenämnden ska själv anta och offentliggöra sin arbetsordning. Õ ð I denna arbetsordning ska fastställas närmare bestämmelser för styrning av överklagandenämndens organisation och funktion, samt den arbetsordning som är tillämplig på överklaganden till styrelsen enligt denna artikel. Överklagandenämnden ska lägga fram sitt utkast till arbetsordning för kommissionen. Kommissionen ska lämna ett yttrande om utkastet till arbetsordning inom tre månader från dagen för mottagande av arbetsordningen. Överklagandenämnden ska anta och offentliggöra sin arbetsordning inom två månader från mottagandet av kommissionens yttrande. Alla efterföljande betydande ändringar av arbetsordningen ska anmälas till kommissionen. Kommissionen ska därefter avge ett yttrande om dessa ändringar.

Byråns budget ska innehålla en separat budgetrubrik för finansieringen av tillsynsnämndens registerfunktion. ï

4.Ö Överklagandenämndens beslut ska fattas med kvalificerad majoritet av minst fyra av dess sex ledamöter. Överklagandenämnden ska sammankallas vid behov Õ.

Artikel 27

Ö Överklagandenämndens ledamöter Õ

1.3. Mandatperioden för överklagandenämndens ledamöter ska vara fem år. Perioden kan förlängas ð en gång ï.

2.Överklagandenämndens ledamöter ska vara oberoende när de fattar sina beslut. De ska inte vara bundna av några instruktioner. De får inte utföra några andra uppgifter inom byrån, dess styrelse eller tillsynsnämnd ð eller i någon av dess arbetsgrupper. ï Överklagandenämndens ledamöter får inte avsättas under sin mandatperiod, så länge de inte har befunnits skyldiga till något allvarligt fel och styrelsen efter samråd med tillsynsnämnden fattar beslut om detta.

Artikel 28

Ö Jäv i tillsynsnämnden Õ

1.4. Överklagandenämndens ledamöter får inte delta i några överklagandeförfaranden, om de har personligt intresse i dessa, om de tidigare varit inblandade som företrädare för en av parterna i förfarandena eller om de var med om att fatta det beslut som överklagas.

2.5. Om en ledamot i överklagandenämnden av något av de skäl som avses i punkt 1 eller av något annat skäl anser att en annan ledamot inte bör delta i ett överklagandeförfarande, ska den förstnämnda ledamoten informera överklagandenämnden om detta. En part i överklagandeförfarandet får invända mot att en ledamot i överklagandenämnden deltar i överklagandeförfarandet, om parten anser att något av de skäl som avses i punkt 4 föreligger eller misstänker att ledamoten är partisk. En invändning får inte baseras på ledamotens nationalitet och ska även avvisas om parten i överklagandeförfarandet, trots att denne var medveten om ett skäl till invändning, har vidtagit åtgärder i förfarandet, förutom eventuella invändningar angående överklagandenämndens sammansättning.

3.6. Överklagandenämnden ska besluta om vilka åtgärder som ska vidtas i de fall som anges i punkterna 1 och 24 utan att den berörda ledamoten deltar. Vid beslutet ska den berörda ledamoten ersättas av sin suppleant. Om suppleanten befinner sig i en liknande situation ska ordföranden utse en ersättare bland de tillgängliga suppleanterna.

4.7. Ledamöterna i överklagandenämnden ska förbinda sig att handla oberoende och i allmänhetens intresse. De ska i detta syfte avge en skriftlig åtagandeförklaring och en skriftlig intresseförklaring, där de anger antingen att det inte föreligger några intressen som skulle kunna inverka negativt på deras oberoende eller att det inte föreligger direkta eller indirekta intressen som skulle kunna inverka negativt på deras oberoende. Dessa förklaringar ska offentliggöras varje år.

ê 713/2009 (anpassad)

ð ny

Artikel 2919

Överklaganden Ö Beslut som är föremål för överklagande Õ

1.Varje fysisk eller juridisk person, inbegripet de nationella tillsynsmyndigheterna, får överklaga ett beslut enligt artiklarna 4–14 artikel 7, 8 eller 9 ð i denna förordning och enligt artikel 12.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 347/2013, samt enligt artikel 9.11 i kommissionens förordning (EU) 2015/1222, ïvilket riktar sig till den personen eller ett beslut som, trots att det riktar sig till en annan person, direkt och personligen berör den personen.

2.Överklagandet med motivering Ö , inklusive motiveringen till överklagandet, Õ ska sändas skriftligen till byrån inom två månader efter det att beslutet har meddelats den berörda personen eller, om så inte är fallet, inom två månader efter att byrån offentliggjort beslutet. Överklagandenämnden ska fatta beslut om överklagandet inom två ð fyra ï månader efter att det ingivits.

3.Ett överklagande enligt punkt 1 får inte medföra att beslutet upphävs. Överklagandenämnden får däremot upphäva tillämpningen av det ifrågasatta beslutet, om den anser att omständigheterna motiverar det.

4.Om överklagandet kan tas upp till prövning, ska överklagandenämnden pröva om det är välgrundat. Den ska vid behov inbjuda parterna i överklagandeförfarandet att inom angivna tidsfrister lämna synpunkter på meddelanden från nämnden eller på inlagor från andra parter i överklagandeförfarandet. Parterna i överklagandeförfarandet ska ha rätt att göra en muntlig framställan.

5.Överklagandenämnden får i enlighet med denna artikel utöva alla befogenheter som ingår i byråns behörighetsområde eller hänskjuta fallet till behörigt organ inom byrån. Det behöriga organet ska vara bundet av överklagandenämndens beslut.

6.7. Överklagandenämndens beslut ska offentliggöras av byrån.

Artikel 20

Talan vid förstainstansrätten och vid domstolen

1. Talan får väckas vid förstainstansrätten eller vid domstolen i enlighet med artikel 230 i fördraget för att bestrida ett beslut som fattats av överklagandenämnden eller, när denna inte är behörig, av byrån.

2. Om byrån inte fattar något beslut, får en passivitetstalan väckas vid förstainstansrätten eller vid domstolen i enlighet med artikel 232 i fördraget.

3. Byrån ska vara skyldig att vidta nödvändiga åtgärder för att rätta sig efter förstainstansrättens eller domstolens dom.

ò ny

Artikel 30
Arbetsgrupper

1.Styrelsen får inrätta arbetsgrupper om detta är motiverat, och särskilt som stöd för direktörens och tillsynsnämndens lagstiftningsarbete som rör tillsynsfrågor.

2.Arbetsgrupperna ska efter behov utgöras av experter från byråns personal, från nationella tillsynsmyndigheter och från kommissionen. Byrån ska inte ansvara för kostnaderna för experter från de nationella tillsynsmyndigheterna som deltar i byråns arbetsgrupper.

3.Styrelsen ska anta och offentliggöra en intern arbetsordning för arbetsgruppernas funktion.

ê 713/2009 (anpassad)

KAPITEL IV III

FINANSIELLA BESTÄMMELSER Ö UPPRÄTTANDE AV BUDGETEN OCH BUDGETENS STRUKTUR Õ

Artikel 3121

Ö Budgetens struktur Õ Byråns budget

1.ÖUtan att det påverkar andra medel Õ ska byråns Byråns inkomster ska särskilt bestå Ö utgöras Õ av följande:

(a)Ett bidrag från Ö unionen Õ gemenskapen, vilket tas upp i Europeiska unionens allmänna budget (kommissionens avsnitt).

(b)De avgifter som betalas till byrån enligt artikel 3222.

(c)Sådana eventuella frivilliga bidrag från medlemsstaterna eller tillsynsmyndigheterna som avses i artikel 20.1 g13.8.

(d)Sådana legat, gåvor eller bidrag som avses i artikel 20.1 g13.8.

2.Byråns utgifter ska täcka Ö omfatta Õ personal-, administrations-, infrastruktur- och driftskostnader.

3.Byråns inkomster och utgifter ska vara i balans.

4.För varje budgetår, vilket ska sammanfalla med kalenderåret, ska det göras prognoser över byråns samtliga inkomster och utgifter och dessa ska tas upp i dess budget.

ê 713/2009

Artikel 3222

Avgifter

ê 347/2013 art. 20

1.Avgifter ska betalas till byrån för begäran om undantagsbeslut enligt artikel 11.19.1 och för beslut om gränsöverskridande kostnadsfördelning som byrån meddelat enligt artikel 12 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 347/2013av den 17 april 2013 om riktlinjer för transeuropeiska energiinfrastrukturer 50 .

ê 713/2009 (anpassad)

ð ny

2.De avgifter som avses i punkt 1 ska fastställas av kommissionen.

Artikel 3323

Upprättande av budgeten

1.Direktören ska senast den 15 februari varje år utarbeta Ö en preliminär beräkning, vilken Õ ett preliminärt förslag till budget, vilket ska omfatta de förutsedda driftskostnaderna och arbetsprogrammet för nästa budgetår, och överlämna detta preliminära förslag till budget till styrelsen tillsammans med en preliminär tjänsteförteckning.

2.Varje år ska styrelsen på grundval av direktörens Ö preliminära beräkning Õ preliminära förslag till budget göra en Ö anta en preliminär Õ beräkning av byråns inkomster och utgifter för nästa budgetår.

3.Senast den Ö 31 januari varje år Õ 31 mars ska styrelsen överlämna denna beräkning Ö den preliminära beräkningen Õ samt ett förslag till tjänsteförteckning till kommissionen. Innan denna beräkning antas, ska direktörens förslag överlämnas till tillsynsnämnden, som kan avge ett motiverat yttrande om förslaget.

4.Kommissionen ska överlämna den beräkningberäkningen som avses i punkt21 tillsammans med det preliminära förslaget till Europeiska unionens allmänna budget till Europaparlamentet och rådet (nedan kallade budgetmyndigheten).

5.Utgående från Ö detta utkast till Õ denna beräkning ska kommissionen i det preliminära förslaget till Europeiska unionens allmänna budget ta upp de Ö uppskattningar Õ preliminära anslag som den anser nödvändiga mot bakgrund av tjänsteförteckningen och de bidrag som ska belasta Europeiska unionens allmänna budget i enlighet med artikel Ö 313 och följande Õ 272 i fördraget.

6.Ö Rådet ska i egenskap av budgetmyndighet Õ Budgetmyndigheten ska anta byråns tjänsteförteckning.

7.Styrelsen ska Ö anta Õ upprätta byråns budget. Budgeten ska bli slutgiltig först när Europeiska unionens allmänna budget slutgiltigt har antagits. Vid behov ska byråns budget justeras i enlighet med Europeiska unionens allmänna budget.

8.Ö Alla eventuella ändringar av budgeten, inklusive tjänsteförteckningen, ska göras enligt samma förfarande. Õ

9.8. Styrelsen ska utan dröjsmål meddela budgetmyndigheten sin avsikt att genomföra varje projekt som kan ha betydande konsekvenser för finansieringen av byråns budget, särskilt projekt som rör fastigheter, exempelvis hyra eller köp av byggnader. Styrelsen ska även underrätta kommissionen om sådana planer. Om en av budgetmyndighetens båda parter avser att avge ett yttrande, ska den inom två veckor efter mottagandet av information om ett projekt meddela byrån sin avsikt att avge ett sådant yttrande. Om inget yttrande inkommer, får byrån fullfölja det planerade projektet.

Artikel 3424

Genomförande och kontroll av budgeten

1.Direktören ska fungera som utanordnare och genomföra byråns budget.

2.Senast den 1 mars efter utgången av varje budgetår ska byråns räkenskapsförare till kommissionens räkenskapsförare och revisionsrätten överlämna sina preliminära redovisningar samt rapporten om budgetförvaltningen och den ekonomiska förvaltningen under budgetåret i fråga. Byråns räkenskapsförare ska också sända rapporten om budgetförvaltningen och den ekonomiska förvaltningen till Europaparlamentet och rådet senast den 31 mars följande år. Kommissionens räkenskapsförare ska sedan konsolidera institutionernas och de decentraliserade organens preliminära redovisningar i enlighet med artikel 147 128 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 51 rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget 52 (nedan kallad budgetförordningen).

Artikel 35

Ö Redovisning och förfarande för att bevilja ansvarsfrihet Õ

1.1. Ö Byråns räkenskapsförare ska översända de preliminära räkenskaperna för budgetåret (år N) till kommissionens räkenskapsförare och till revisionsrätten senast den 1 mars det påföljande budgetåret (år N+1). Õ

2.2. Ö Byrån ska överlämna en rapport om budgetförvaltningen och den ekonomiska förvaltningen för år N till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten senast den 31 mars år N+1. Õ

3.Senast den 31 mars Ö år N+1 Õ efter utgången av varje budgetår, ska kommissionens räkenskapsförare till revisionsrätten överlämna byråns preliminära redovisningar och rapporten om budgetförvaltningen och den ekonomiska förvaltningen under budgetåret. Rapporten om budgetförvaltningen och den ekonomiska förvaltningen ska också överlämnas till Europaparlamentet och rådet.

4.Efter att ha mottagit revisionsrättens iakttagelser i fråga om byråns preliminära redovisningar Ö för år N Õ enligt artikel 129 Ö 148 Õ i budgetförordningen ska Ö räkenskapsföraren Õ direktören på eget ansvar upprätta byråns slutliga redovisningar Ö för det året. Den verkställande direktören ska Õ och överlämna dem till styrelsen för yttrande.

5.Styrelsen ska avge ett yttrande om byråns slutliga redovisningar Ö för år N Õ.

6.Senast den 1 juli Ö år N+1 Õ efter utgången av budgetåret ska direktören Ö byråns räkenskapsförare Õ tillsammans med styrelsens yttrande överlämna de slutliga redovisningarna Ö för år N Õ till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten.

7.De slutliga räkenskaperna ska offentliggöras Ö i Europeiska unionens officiella tidning senast den 15 november år N+1 Õ.

8.Senast den Ö 30 september år N+1 Õ 15 oktober ska direktören förse revisionsrätten med ett svar på dess iakttagelser. Direktören ska även sända en kopia av sitt svar till styrelsen och kommissionen.

9.Direktören ska, på Europaparlamentets begäran och i enlighet med artikel 146.3 i budgetförordningen, lägga fram alla uppgifter som behövs för att förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för Ö år N Õ det berörda budgetåret Ö i enlighet med artikel 109.3 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1271/2013 Õ ska kunna fungera väl.

10.Europaparlamentet ska före den 15 maj år N+2, på rekommendation av rådet, som ska fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet, bevilja direktören ansvarsfrihet för budgetens genomförande budgetår N.

Artikel 3625

Finansiella bestämmelser

Styrelsen ska Ö anta Õ utarbeta byråns finansiella bestämmelser efter samråd med kommissionen. Dessa bestämmelser får avvika från kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1271/2013, förordning (EG, Euratom) nr 2343/2002, om de särskilda behoven för driften av byrån kräver det, dock endast om kommissionen samtycker i förväg.

Artikel 26

Bestämmelser om bedrägeribekämpning

1.För bekämpning av bedrägeri, korruption och all annan olaglig verksamhet ska bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) 53 utan inskränkning gälla för byrån.

2.Byrån ska ansluta sig till det interinstitutionella avtalet av den 25 maj 1999 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission om interna utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) 54 och omedelbart anta lämpliga bestämmelser för all personal vid byrån.

3.Finansieringsbeslut samt de avtal och genomförandeinstrument som blir en följd av dessa beslut ska innehålla en uttrycklig bestämmelse om att revisionsrätten och Olaf vid behov får genomföra kontroller på plats hos mottagarna av utbetalningar från byrån samt hos de anställda som ansvarar för att fördela dessa utbetalningar.

ò ny

Artikel 37

Bedrägeribekämpning

1.För att underlätta bekämpning av bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet inom ramen för förordning (EG) nr 883/2013 ska byrån inom sex månader från det att den inleder sin verksamhet ansluta sig till det interinstitutionella avtalet av den 25 maj 1999 om interna utredningar som utförs av Olaf och anta lämpliga bestämmelser som ska gälla byråns samtliga anställda genom användning av den mall som finns i bilagan till avtalet.

2.Europeiska revisionsrätten ska ha befogenhet att genomföra revision på plats, samt revisioner på grundval av handlingar, avseende alla stödmottagare, uppdragstagare och underleverantörer som erhållit unionsfinansiering från byrån.

3.Olaf får göra utredningar, däribland kontroller och inspektioner på plats, för att undersöka misstankar om bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen i samband med bidrag eller avtal som finansieras av byrån, i enlighet med de bestämmelser och förfaranden som fastställs i förordning (EG) nr 1073/1999 och förordning (Euratom, EG) nr 2185/96.

4.Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1, 2 och 3 ska befogenheten att utföra revision och utredningar som avses i denna artikel uttryckligen tillerkännas revisionsrätten och Olaf enligt deras respektive befogenheter i samarbetsavtal med tredjeland eller internationella organisationer, kontrakt, bidragsavtal och bidragsbeslut som ingås av byrån.

ê 713/2009 (anpassad)

ð ny

KAPITEL V

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER Ö OCH SLUTBESTÄMMELSER Õ

Artikel 3827

Privilegier och immunitet ð och avtal om säte ï

1.Protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier ska tillämpas på byrån.

ò ny

2.De nödvändiga bestämmelserna om byråns lokaler i värdmedlemsstaten och de resurser som den medlemsstaten ska tillhandahålla byrån samt de särskilda regler som i den staten är tillämpliga på direktören, styrelseledamöterna, byråns personal och deras familjemedlemmar ska fastställas i ett avtal om säte som ska ingås av byrån och värdmedlemsstaten. Detta avtal ska ingås efter erhållande av godkännande från styrelsen.

ê 713/2009 (anpassad)

Artikel 3928

Personal

1.Tjänsteföreskrifterna Ö för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) Õ, anställningsvillkoren Ö för övriga anställda i Europeiska unionen (nedan kallade anställningsvillkoren) Õ och de bestämmelser som antagits gemensamt av Europeiska gemenskapernas Ö unionens Õ institutioner för tillämpningen av tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren ska gälla för Ö all Õ personal på byrånbyråns personal, inbegripet dess direktör.

2.Styrelsen ska, i samförstånd med kommissionen och i enlighet med artikel 110 i tjänsteföreskrifterna, anta lämpliga tillämpningsföreskrifter.

3.Byrån ska gentemot sin personal utöva de befogenheter som tillkommer tillsättningsmyndigheten enligt tjänsteföreskrifterna och den myndighet som har rätt att ingå avtal enligt anställningsvillkoren.

4.Styrelsen får införa bestämmelser som gör det möjligt för nationella experter från medlemsstaterna att utstationeras till byrån.

Artikel 4029

Byråns ansvar

ò ny

1.Byråns inomobligatoriska ansvar ska regleras av den lagstiftning som är tillämplig på avtalet i fråga.

Alla eventuella skiljedomsklausuler i avtal som ingås av byrån ska vara föremål för domstolens i Europeiska unionen jurisdiktion.

ê 713/2009 (anpassad)

2.1. Vid utomobligatoriskt ansvar ska byrån ersätta skada som orsakats av denna eller av dess personal vid tjänsteutövning, i enlighet med de allmänna principer som är gemensamma för medlemsstaternas rättsordningar.

3.Tvister som rör ersättningen Ö för sådana skador som avses i punkt 2 Õ av sådana skador ska avgöras av domstolen Ö Europeiska unionens domstol Õ .

4.2. Personalens personliga ekonomiska och disciplinära ansvar gentemot byrån ska regleras av de relevanta bestämmelser som gäller för byråns personal.

Artikel 4130

Tillgång till handlingar Ö Transparens och kommunikation Õ

1.Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar 55 ska tillämpas på handlingar som finns hos byrån.

2.Senast den 3 mars 2010 ska styrelsenStyrelsen ska anta bestämmelser för tillämpning av förordning (EG) nr 1049/2001.

3.De beslut som fattas av byrån i enlighet med artikel 8 i förordning (EG) nr 1049/2001 får överklagas genom att klagomål framförs till ombudsmannen eller genom att talan väcks vid domstolen, i enlighet med villkoren i artikel Ö 228 Õ 195 respektive artikel Ö 263 Õ 230 i fördraget.

ò ny

4.Byråns behandling av personuppgifter ska ske i enlighet med förordning (EG) nr 45/2001 56 . Styrelsen ska fastställa bestämmelser för byråns tillämpning av förordning (EG) nr 45/2001, inklusive bestämmelser om utnämning av byråns uppgiftsskyddsombud. Bestämmelserna ska fastställas efter samråd med Europeiska datatillsynsmannen.

5.Byrån får bedriva kommunikationsverksamhet på eget initiativ inom sitt behörighetsområde. Tilldelningen av resurser för kommunikationsverksamhet får inte inverka negativt menligt på ett effektivt utförande av de uppgifter som avses i artiklarna 3–14. Kommunikationen ska följa de relevanta planer för kommunikation och informationsspridning som antagits av styrelsen.

Artikel 42

Skydd av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter och känsliga icke-säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter

1.Byrån ska anta sina egna säkerhetsregler som motsvarar kommissionens säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter och känsliga icke-klassificerade uppgifter, bland annat bestämmelserna om utbyte, behandling och lagring av sådana uppgifter, i enlighet med kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/443 57 och 2015/444 58 .

2.Byrån får också besluta att i tillämpliga delar tillämpa kommissionens beslut som avses i punkt 1. Byråns säkerhetsbestämmelser ska bland annat omfatta bestämmelser om utbyte, behandling och lagring av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter och känsliga icke-säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter.

ê 713/2009 (anpassad)

Artikel 4331

Deltagande av tredjeländer Ö Samarbetsavtal Õ

1.Byrån ska vara öppen för deltagande av tredjeländer som har ingått avtal med Ö unionen Õ gemenskapen varigenom de Ö och som Õ har antagit och tillämpar Ö unionslagstiftningen Õ gemenskapslagstiftningen på energiområdet och i tillämpliga fall gemenskapens unionens miljö- och konkurrenslagstiftning.

2.I dessa avtal ska det finnas regler om arten och omfattningen av samt förfarandena för dessa länders deltagande i byråns verksamhet, inklusive bestämmelser om finansiella bidrag och personal.

ò ny

3.Styrelsen ska anta en strategi för förbindelserna med tredjeländer eller internationella organisationer för vilka byrån har behörighet. Kommissionen ska säkerställa att byrån arbetar inom ramen för sitt mandat och den befintliga institutionella ramen genom att ingå en lämplig överenskommelse med byråns direktör.

Artikel 32

Kommitté

1.Kommissionen ska biträdas av en kommitté.

2.När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

ê 713/2009 (anpassad)

ð ny

Artikel 4433

Språkordning

1.Bestämmelserna i rådets förordning nr 1 av den 15 april 1958 om vilka språk som skall användas i Europeiska ekonomiska gemenskapen 59 ska tillämpas på byrån.

2.Styrelsen ska fatta beslut om byråns interna språkordning.

3.De översättningar som krävs för byråns verksamhet ska tillhandahållas av översättningscentrumet för Europeiska unionens organ.

KAPITEL VI

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 4534

Utvärdering

1.ð Senast fem år efter den föreliggande förordningens ikraftträdande, och vart femte år därefter, ï ska kommissionenKommissionen ska med biträde av en oberoende extern expert utvärdera ð genomföra en utvärdering för att bedöma byråns resultat i förhållande till dess mål, mandat och uppgifter. Utvärderingen ska särskilt ta upp det eventuella behovet av att ändra byråns mandat och de ekonomiska följderna av en sådan eventuell ändring. ï utvärdera byråns verksamhet. Denna utvärdering ska innefatta de resultat som byrån har uppnått och dess arbetsmetoder, mot bakgrund av dess mål, uppdrag och uppgifter enligt denna förordning och dess årliga arbetsprogram. Utvärderingen ska bygga på ett omfattande samråd i enlighet med artikel 10.

ò ny

2.Om kommissionen anser att byråns fortsatta existens inte längre är motiverad med avseende på de mål, uppdrag och uppgifter som den tilldelats, kan kommissionen föreslå att denna förordning ändras eller upphävs.

ê 713/2009 (anpassad)

ð ny

3.2. Kommissionen ska överlämna Ö resultaten av Õ den utvärdering som avses i punkt 1 till Ö , tillsammans med sina slutsatser, till Europaparlamentet, rådet och Õ byråns tillsynsnämnd. ð Utvärderingens resultat bör offentliggöras. ï Tillsynsnämnden ska utfärda rekommendationer rörande ändringar av denna förordning, byrån och arbetsmetoderna till kommissionen, som får överlämna dessa rekommendationer, tillsammans med sin egen ståndpunkt samt lämpliga förslag, till Europaparlamentet och rådet.

4.Kommissionen ska lägga fram den första utvärderingen för Europaparlamentet och rådet senast tre år efter det att den första direktören har börjat sin tjänstgöring. Kommissionen ska därefter lägga fram Ö för Europaparlamentet och rådet Õ en utvärderingsrapport minst vart fjärde ð femte ï år.

ò ny

Artikel 46

Upphävande

Förordning (EG) nr 713/2009 ska upphöra att gälla.

Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till den här förordningen och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II.

ê 713/2009 (anpassad)

Artikel 4735

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

1. Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2. Artiklarna 5–11 ska tillämpas från och med den 3 mars 2011.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

FINANSIERINGSÖVERSIKT FÖR RÄTTSAKT

1.GRUNDLÄGGANDE UPPGIFTER OM FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET

1.1.Förslagets eller initiativets beteckning

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska unionens byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter

1.2.Berörda politikområden i den verksamhetsbaserade förvaltningen och budgeteringen 60

Politikområde: ENERGI

Verksamhet: 32.02 Konventionell och förnybar energi

1.3.Typ av förslag eller initiativ

◻ Ny åtgärd

◻ Ny åtgärd som bygger på ett pilotprojekt eller en förberedande åtgärd 61

☒ Befintlig åtgärd vars genomförande förlängs i tiden

◻ Tidigare åtgärd som omformas till eller ersätts av en ny

1.4.Mål

1.4.1.Fleråriga strategiska mål för kommissionen som förslaget eller initiativet är avsett att bidra till

I Europeiska kommissionens strategiska plan för 2016–2020 fastställs kommissionens fleråriga strategiska mål fram till slutet av detta årtionde. Inom ramen för den strategiska planen riktas det föreliggande förslaget mot det allmänna målet ”A: En ny satsning på sysselsättning, tillväxt och investeringar”.

Genom att reformera de institutionella ramarna som utgör grunden för funktionen hos de europeiska energimarknaderna förser vi marknaderna med lämpliga styrmekanismer, eftersom dessa är nödvändiga för att tillhandahålla hållbar och konkurrenskraftig energi för alla.

För att en allt mer sammanlänkad energimarknad ska fungera effektivt krävs lämpliga forum för beslutsfattande där nationella tillsynsmyndigheter kan mötas. Integreringen av EU:s energimarknad går hand i hand med att Acer uppfyller denna roll och ges resurser för att klara sina tilldelade uppgifter.

1.4.2.Specifika mål eller verksamheter inom den verksamhetsbaserade förvaltningen och budgeteringen som berörs

Berörda verksamheter enligt den verksamhetsbaserade förvaltningen och budgeteringen

Initiativet faller under budgetrubrik 32 02 10: Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer)

Specifikt mål nr…

Vid sidan av den verksamhet som redan idag utförs av byrån syftar det föreliggande initiativet till att utöka Acers uppgifter för att uppfylla ett antal ytterligare mål vars betydelse för de europeiska energimarknadernas grundläggande funktion inte får underskattas.

Denna översyn av byråns uppgifter är således långt ifrån marginell, eftersom Acer kommer att behöva fullgöra omfattande uppgifter av en ny karaktär. Här ingår särskilt nya uppgifter i samband med bedömningen av systemsäkerhet, i syfte att utvärdera införandet av kapacitetsersättningsmekanismer samt inrättandet och övervakningen av regionala operativa centrum. Detta utgör ett avsteg från byråns vanliga verksamhet och motiverar behovet av ytterligare tjänster såsom förtecknas i denna finansieringsöversikt.

I den mån dessa nya mål har betydelse för de finansiella resurser som byrån tilldelas förtecknas de nedan i sin helhet. Nedan anges också hänvisningar till den förordning som ger upphov till uppgifterna (elförordningen eller förordningen om riskberedskap) och huruvida uppgifterna antingen återspeglas eller endast kan hänföras till förslaget till Acer-förordning.

1) Att godkänna och ändra metoder med koppling till den nyligen införda europeiska bedömningen av produktionstillräcklighet samt att bedöma förslag till införande av nya sådana mekanismer på nationell nivå. Dessa uppgifter utgör själva kärnan i den nya strategin för kapacitetsmekanismer på europeisk nivå. Uppdraget att utföra uppgifterna återfinns i elförordningen och själva uppgifterna avspeglas i artikel 9 i Acer-förordningen. Vi uppskattar att totalt 7 heltidsekvivalenter krävs för uppgiften i sin helhet.

2) Att övervaka marknadsresultat och framför allt hinder för flexibilitet på medlemsstatsnivå, inklusive prisregleringar. Dessutom ska Acer skapa en metod för marknadsresultat baserat på indikatorer för försörjningstrygghet. Marknadsövervakning och utveckling av denna metod är nödvändigt för att uppnå marknadsintegrering och konkurrenskraft inom dessa områden. Detta beskrivs i elförordningen och i artikel 11 i Acer-förordningen, och kräver 0,5 heltidsekvivalenter.

3) Att besluta om konfigureringen av nya regionala operativa centrum och regelbundet övervaka och analysera deras utförda arbete. Detta omfattar också att regelbundet och efter behov avge yttranden och rekommendationer. Inrättandet av regionala operativa centrum är en hörnsten för regionaliseringsstrategin och kräver uppskattningsvis 1,5 heltidsekvivalenter. Denna uppgift beskrivs i artikel 6 i Acer-förordningen.

4) Att säkerställa driftskompatibilitet, kommunikation och övervakning avseende det regionala resultatet utanför områden som inte harmoniseras på EU-nivå och inte omfattas av punkt 3 ovan. Detta inbegriper att stödja och samordna nationella tillsynsmyndigheter som samarbetar på regional nivå. Dessa verksamheter kräver 1 heltidsekvivalent och krävs för att fullt ut förverkliga fördelarna med regionaliseringsstrategin, enligt artikel 7 i Acer-förordningen.

5) Att förbättra effektiviteten på grossistmarknaderna genom att, bland annat, godkänna och ändra metoder med betydelse för gränsöverskridande elhandel och andra tillsynsfrågor med gränsöverskridande betydelse, fastställa och genomföra regler om användning av intäkter från överbelastning för nätinvesteringar, fastställa regler för omfördelning av sådana intäkter och för eventuella tvister mellan aktörer, övervaka intradagsmarknaden för att undanröja snedvridningar och skapa mer likvid handel. Sammanfattningsvis planeras 3 heltidsekvivalenter för de nya uppgifterna, i enlighet med artiklarna 9 och 17 i elförordningen och artikel 7 i Acer-förordningen.

6) Att avgöra tvister mellan nationella tillsynsmyndigheter genom en förstärkt överklagandenämnd i och med att flera fall läggs fram för nämnden, som en följd av den samtidiga utvidgningen av Acers beslut och mot bakgrund av en förstärkt regional ram. Dessa uppgifter kräver 1 heltidsekvivalent enligt artikel 19 i Acer-förordningen.

7) Att inrätta en EU-enhet för systemansvariga för distributionssystem och säkerställa dess funktion samt samarbetet mellan denna EU-enhet och systemansvariga för överföringssystem. I likhet med inrättandet av regionala operativa centrum är inrättandet av en EU-enhet för systemansvariga för distributionssystem viktigt för att ta itu med utmaningarna till följd av ett mer decentraliserat energisystem. 2 heltidsekvivalenter krävs enligt artikel 50 i elförordningen.

8) Att godkänna och ändra metoder för fastställande av elkrisscenarier på regional nivå, med regelbunden analys och ändringar av metoden. Dessa uppgifter är mycket viktiga för att genomföra den europeiska strategin för riskberedskap enligt vad som anges i förordningen om riskberedskap och kräver 2 heltidsekvivalenter.

Det noteras för läsarens uppmärksamhet att förteckningen över de ovannämnda uppgifterna hänger samman med de mer allmänna uppskattningarna avseende nya uppgifter och därmed sammanhängande personalbehov som finns i konsekvensbedömningen, särskilt i bilagan om reformen av den institutionella ramen (kapitel 3.4 i bilagan till denna konsekvensbedömning).

Den ursprungliga uppskattningen angav en grov nedre gräns på cirka 18 extra anställda i det föreslagna alternativet, vilket är i linje med de 18 heltidsekvivalenter som anges i denna finansieringsöversikt. Bedömningen i denna finansieringsöversikt bör dock betraktas som överordnad, i fråga om både detaljnivån för de uppgifter som beskrivs och uppskattningarnas precision, eftersom de bygger på de konkreta lagförslag som föreslås, något som av uppenbara skäl inte var möjligt när konsekvensbedömningen genomfördes.

Det noteras också, såsom förklaras närmare i de medföljande motiveringarna till de rättsakter som citeras ovan, att de ytterligare uppgifter som Acer kommer att utföra följer av en subsidiaritetsprincip, även när det gäller i vilken utsträckning de kommer att frigöra resurser för liknande uppgifter på nationell nivå.

1.4.3.Verkan eller resultat som förväntas

Beskriv den verkan som förslaget eller initiativet förväntas få på de mottagare eller den del av befolkningen som berörs.

Den sammanlagda effekten av förslaget är en förbättrad funktion på grossist- och slutkundsmarknaderna för energi.

Nettobidraget från Acers roll i de nya uppgifterna kommer därmed, om den sköts effektivt, att ge mycket stora effekter i form av marknadseffektivitet och övergripande vinster inom ekonomisk och social välfärd. I den konsekvensbedömning som åtföljer förslagen inom initiativet om utformning av marknaden uppskattas att inrättandet av regionala operativa centrum och optimeringen av nätfunktioner på regional nivå skulle kunna leda till ytterligare cirka en miljard euro per år samtidigt som ett säkerställt deltagande i gränsöverskridande kapacitetsmekanismer kommer att ge besparingar på två miljarder euro fram till 2030.

Övervakningen i form av den europeiska tillräcklighetsbedömningen kommer att leda till en effektivare regional samordning av kapacitetsmekanismer avsedda att säkerställa en tryggad elförsörjning och därigenom minska kostnaderna för energikonsumenterna. Sådana mekanismer finansieras för närvarande till största delen genom nationella avgifter och skatter, och konsumenterna måste ta på sig stora och onödiga kostnader till följd av obefintlig samordning av åtgärder för att säkerställa försörjningstryggheten.

De metoder för elhandel och nätdrift som ska utarbetas av Acer ska också höja nivån för marknadskoppling avseende energi och därmed förbättra kapacitetsutnyttjandet vid gränsen, minska överbelastningarna och minska snedvridningarna av priser.

Bland de som kommer att dra nytta av initiativet finns marknadsaktörer i hela kedjan, liksom marknadsoperatörer och konsumenter. Med tillgång till effektivare metoder ska också konkurrensen på samtliga grossist- och slutkundsmarknader få ett uppsving.

Marknadsövervakningsverksamheter och främjande av ett övergripande samarbete i tillsynsfrågor kommer faktiskt i slutändan att leda till att priserna bättre avspeglar den underliggande verkligheten på marknaden och att sjunkande grossistpriser för energi avspeglas bättre på slutkundsmarknaden.

Inrättandet av operativa enheter på regional nivå kommer också att minska behovet av att tillgripa nationella skyddsåtgärder för elförsörjningen, där kostnaderna belastar hela systemet och i slutändan konsumenterna.

Ökat tillsynssamarbete kommer också att avsevärt öka försörjningssäkerheten i hela EU, vilket gynnar systemansvariga och systemet som helhet.

Utarbetandet av metoder för att göra marknaden mer flexibel ska också på lämpligt sätt gynna marknadsoperatörer som erbjuder flexibilitetstjänster och leverantörer av ny teknik som bidrar till ett mer flexibelt energinät.

1.4.4.Indikatorer för bedömning av resultat eller verkan

Ange vilka indikatorer som ska användas för att följa upp hur förslaget eller initiativet genomförs.

Byråns verksamhet är redan föremål för en kommissionsledd utvärdering som utförs med jämna mellanrum av externa organ för att säkerställa bedömningens neutralitet.

I byråns årliga arbetsprogram, som är föremål för kommissionens granskning och yttrande, föreskrivs dessutom nyckelresultatindikatorer för att mäta Acers resultat i förhållande till uppställda mål.

Indikatorerna kan omfatta tillhandahållande i rätt tid av avtalade metoder på det sätt som anges i den föreslagna förordningen, tillsammans med ett effektivt samarbete mellan nationella tillsynsmyndigheter och en snabb handläggning av de överklaganden som läggs fram för dess överklagandenämnd. Andra resultatindikatorer för hela byrån omfattar, enligt kravet om marknadens öppenhet, att byrån utför en analys av ett visst antal marknadsdatapunkter per bedömningscykel.

Med tanke på det slutgiltiga målet att integrera energimarknaderna och den roll som Acer spelar för att sammanföra nationella myndigheter, systemansvariga för överföringssystem och systemansvariga för distributionssystem kan effektiviteten i Acers åtgärder iakttas i förbättrade marknadsresultat.

Funktionen hos en sådan marknad är föremål för en omfattande årsrapport om övervakning av elmarknaden från byrån, inklusive avgifter för utnyttjande av sammanlänkningar, resultat av marknadskoppling, marknadsmärkningar och ett antal andra marknadsindikatorer som är direkt kopplade till byråns metoder och verksamhet.

1.5.Motivering till förslaget eller initiativet

1.5.1.Behov som ska tillgodoses på kort eller lång sikt

Möjlighet för Acer att inleda nya verksamheter så som de är fastställda i förordningen och i linje med utvecklingen på energimarknaden, vilket bidrar till en konkurrenskraftig, hållbar och trygg energiunion.

1.5.2.Mervärdet av en åtgärd på unionsnivå

Behovet av EU-åtgärder bygger på belägg för att isolerade nationella strategier kan leda till suboptimerade åtgärder, onödigt dubbelarbete, ineffektivitet på marknaden och åtgärder på bekostnad av grannländerna. Sammanfattningsvis skulle inrättandet av en inre energimarknad som erbjuder konkurrenskraftig och hållbar energi för alla vara omöjligt utan tydliga, gemensamma regler för handel med energi, drift av nätet och en viss grad av standardisering av produkter. Acer erbjuder ett forum för nationella tillsynsmyndigheter att samarbeta och enas om gemensamma principer och metoder.

Den ökande sammanlänkningen av EU:s elmarknader innebär både möjligheter och utmaningar. Utan samordnade åtgärder på områden som har direkta konsekvenser för gränsöverskridande elmarknader skulle skapandet av en inre energimarknad vara en utopi. Nationella politiska ingripanden inom elsektorn har direkt inverkan på angränsande medlemsstater på grund av det ömsesidiga energiberoendet och sammanlänkningarna av näten. Det blir allt svårare att på nationell nivå säkerställa elnätets stabilitet och en effektiv drift av detsamma eftersom ökningen av både gränsöverskridande handel, decentraliserad produktion och konsumentdeltagande ökar risken för spridningseffekter. Ingen stat kan effektivt agera på egen hand, och de externa effekterna av unilaterala åtgärder har blivit större med tiden.

Samtidigt som medlemsstaterna i viss utsträckning redan samarbetar frivilligt för att möta några av de ovannämnda utmaningarna, till exempel genom regionala initiativ såsom det pentalaterala energiforumet, fungerar dessa forum som politiska samordningsorgan utan möjlighet att fatta några bindande beslut i de detaljfrågor där ett beslut behövs för att undvika den nuvarande splittringen avseende systemdrift, tillsyn och statliga ingripanden på elmarknaderna.

1.5.3.Huvudsakliga erfarenheter från liknande försök eller åtgärder

Kommissionens utvärdering av byråns verksamhet offentliggjordes den 22 januari 2014 [C(2014) 242 final]. I utvärderingen konstaterades att Acer sedan den inrättades har blivit en trovärdig och respekterad institution som spelar en framträdande roll när det gäller energitillsyn. Acer har totalt sett fokuserat på rätt prioriteringar, såsom dessa har fastställts i dess inrättandeförordning och årliga programplaneringsdokument. Det noteras dock att byrån har beklagat bristen på resurser för att fullgöra sina uppgifter, och en viss grad av omfördelning har krävts för att uppnå fastställda mål. Mot denna bakgrund är det särskilt viktigt att de nya uppgifter som byrån tilldelas i det föreliggande förslaget motsvaras av budget- och personalresurser som är tillräckliga och står i proportion till målet att skapa en verklig energiunion.

1.5.4.Förenlighet med andra finansieringsformer och eventuella synergieffekter

Förslaget är i linje med Juncker-kommissionens politiska riktlinjer eftersom dessa angav som ett av dess strategiska mål att uppnå en motståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatpolitik.

Denna målsättning bekräftades i kommissionens arbetsprogram för 2015 och utvecklades närmare i kommissionens ramstrategi för en motståndskraftig energiunion [COM(2015)80 final, 25.2.2015]. Ytterligare kraft för att skapa en hållbar och konkurrenskraftig europeisk energiunion tillkom genom ratificeringen av den överenskommelse som nåddes vid FN:s 21: a partskonferens i Paris (COP 21).

Dessutom föreskriver EU:s klimat- och energimål för 2020 och 2030 integrering av större andelar förnybar elproduktion, vilket leder till ett ökat behov av att hantera ett flexibelt nät och säkerställa en kostnadseffektiv övergång till ren energi. För att uppnå sådana mål krävs ökat samarbete inom Acer i fråga om tillsyn.

1.6.Tid under vilken åtgärden kommer att pågå respektive påverka resursanvändningen

◻ Förslag eller initiativ som pågår under begränsad tid

–◻ Förslaget eller initiativet ska gälla från den [DD/MM]ÅÅÅÅ till [den DD/MM]ÅÅÅÅ.

–◻ Det påverkar resursanvändningen från ÅÅÅÅ till ÅÅÅÅ.

☒ Förslag eller initiativ som pågår under en obegränsad tid

–Efter en inledande period 2018–2019,

–beräknas genomförandetakten nå en stabil nivå.

1.7.Planerad metod för genomförandet 62

◻ Direkt förvaltning som sköts av kommissionen genom

–◻ genomförandeorgan

◻ Delad förvaltning med medlemsstaterna

☒ Indirekt förvaltning genom delegering till

◻ internationella organisationer och organ kopplade till dem (ange vilka)

◻ EIB och Europeiska investeringsfonden

☒ organ som avses i artiklarna 208 och 209

◻ offentligrättsliga organ

◻ privaträttsliga organ som anförtrotts uppgifter som faller inom offentlig förvaltning och som lämnat tillräckliga ekonomiska garantier

◻ organ som omfattas av privaträtten i en medlemsstat, som anförtrotts genomförandet av ett offentlig-privat partnerskap och som lämnat tillräckliga ekonomiska garantier

◻ personer som anförtrotts ansvaret för genomförandet av särskilda åtgärder inom Gusp som följer av avdelning V i fördraget om Europeiska unionen och som anges i den grundläggande rättsakten

Anmärkningar

Inga

2.FÖRVALTNING

2.1.Bestämmelser om uppföljning och rapportering

Ange intervall och andra villkor för sådana åtgärder

Alla EU-organ omfattas av ett strikt övervakningssystem som bland annat består av en internrevisionsfunktion, kommissionens tjänst för internrevision, Acers styrelse, revisionsrätten och budgetmyndigheten. Detta system fastställdes i förordningen om inrättande av Acer från 2009 och kommer att fortsätta att tillämpas.

2.2.Administrations- och kontrollsystem

2.2.1.Risker som identifierats

Inga

2.2.2.Planerade kontrollmetoder

Inte tillämpligt

2.3.Åtgärder för att förebygga bedrägeri och oegentligheter/oriktigheter

Beskriv förebyggande åtgärder (befintliga eller planerade)

Åtgärder för bedrägeribekämpning har funnits sedan byrån inrättades och kommer att fortsätta att tillämpas. Dessa innebär särskilt att revisionsrätten och Olaf (den europeiska byrån för bedrägeribekämpning) vid behov får genomföra kontroller på plats hos mottagarna av utbetalningar från byrån samt hos de anställda som ansvarar för att fördela dessa utbetalningar. Dessa bestämmelser ingick i artikel 26 i Acers inrättandeförordning och kommer att fortsätta att tillämpas.

3.BERÄKNADE BUDGETKONSEKVENSER AV FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET

3.1.Berörda rubriker i den fleråriga budgetramen och budgetrubriker i den årliga budgetens utgiftsdel

Befintliga budgetrubriker (även kallade ”budgetposter”)

Redovisa enligt de berörda rubrikerna i den fleråriga budgetramen i nummerföljd

Rubrik i den fleråriga budgetramen	Budgetrubrik i den årliga budgeten	Typ av utgift	Bidrag
	Rubrik……1A…………………...…………	Diff./ Icke-diff. 63	från Eftaländer 64	från kandidatländer 65	från tredjeländer	enligt artikel 21.2 b i budgetförordningen
	32.02.10: Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer)	Diff.	NEJ	NEJ	NEJ	JA

Nya budgetrubriker som föreslås

Redovisa enligt de berörda rubrikerna i den fleråriga budgetramen i nummerföljd

Rubrik i den fleråriga budgetramen

Budgetrubrik i den årliga budgeten

Typ av
utgift

Bidrag

Nummer
[Beteckning………………………………………]

Diff./Icke-diff.

från Eftaländer

från kandidatländer

från tredjeländer

enligt artikel 21.2 b i budgetförordningen

[XX.ÅÅ.ÅÅ.ÅÅ]

JA/NEJ

3.2.Beräknad inverkan på utgifterna

3.2.1.Sammanfattning av den beräknade inverkan på utgifterna

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

Rubrik i den fleråriga
budgetramen

Nummer

rubrik 1 A

Acer (endast nya uppgifter)

2019

2020

Avdelning 1:

Åtaganden

(1)

280 000

992 000

Betalningar

(2)

280 000

992 000

Avdelning 2:

Åtaganden

(1a)

46 000

Betalningar

(2 a)

46 000

Avdelning 3:

Åtaganden

(3 a)

Betalningar

(3b)

TOTALA anslag
för Acer

Åtaganden

=1+1a+3a

280 000

1 038 000

Betalningar

=2+2a

+3b

280 000

1 038 000

Observera att budgetbeloppen ovan är baserade på antagandet om ett progressivt rekryteringsschema, där de nyanställda antas vara närvarande i genomsnitt sex månader under det första året.

Rubrik i den fleråriga
budgetramen

”Administrativa utgifter”

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

		2019	2020
GD: ENER (endast övervakning som rör nya uppgifter)
• Personalresurser		0	0
• Övriga administrativa utgifter		0	0
TOTAL GD ENER	Anslag	0	0

TOTALA anslag
för RUBRIK 5
i den fleråriga budgetramen

(summa åtaganden = summa betalningar)

0

0

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

		2019	2020
TOTALA anslag för RUBRIKERNA 1–5 i den fleråriga budgetramen	Åtaganden	280 000	1 038 000
	Betalningar	280 000	1 038 000

3.2.2.Beräknad påverkan på Acers anslag

–☒ Förslaget kräver inte att driftsanslag tas i anspråk

–◻ Förslaget/initiativet kräver att driftsanslag tas i anspråk enligt följande:

–Åtagandebemyndiganden i miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

Mål- och resultatbeteckning

⇩

År
N

År
N+1

År
N+2

År
N+3

För in så många år som behövs för att redovisa inverkan på resursanvändningen (jfr punkt 1.6)

TOTALT

RESULTAT

Typ 66

Genomsnittliga kostnader

Antal

Kostn.

Antal

Kostn.

Antal

Kostn.

Antal

Kostn.

Antal

Kostn.

Antal

Kostn.

Antal

Kostn.

Totalt antal

Total kostnad

SPECIFIKT MÅL nr 1 67 …

- Resultat

Delsumma för specifikt mål nr 1

SPECIFIKT MÅL nr 2…

- Resultat

Delsumma för specifikt mål nr 2

TOTALA KOSTNADER

3.2.3.Beräknad inverkan på Acers personalresurser

3.2.3.1.Sammanfattning

–◻ Förslaget/initiativet kräver inte att anslag av administrativ natur tas i anspråk

–☒ Förslaget/initiativet kräver att anslag av administrativ natur tas i anspråk enligt följande:

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

2019

2020

Tjänstemän (lönegrad AD)

Tjänstemän (lönegrad AST)

Kontraktsanställda

8

14

Tillfälligt anställda

0

4

Utstationerade nationella experter

0

0

TOTALT

8

18

Beräknad inverkan på personalen (ytterligare heltidsekvivalenter) – tjänsteförteckning

Tjänstegrupp och lönegrad	2019	2020
AD16
AD15
AD14
AD13
AD12
AD11
AD10		2
AD9		2
AD8
AD7
AD6
AD5

AD totalt	0	4
AST11
AST10
AST9
AST8
AST7
AST6
AST5
AST4
AST3
AST2
AST1
AST totalt
AST/SC 6
AST/SC 5
AST/SC 4
AST/SC 3
AST/SC 2
AST/SC 1
AST/SC totalt
TOTALSUMMA	0	4

Beräknad inverkan på personalen (ytterligare) – Extern personal

Kontraktsanställda	2019	2020
Tjänstegrupp IV	8	14
Tjänstegrupp III
Tjänstegrupp II
Tjänstegrupp I
Totalt	8	14

Utstationerade nationella experter

2019

2020

Totalt

0

0

Observera att de första rekryteringarna planeras i början av 2019 för att förbereda genomförandet av förordningen. Den bör om möjligt antas i slutet av 2018, och helst före valet till Europaparlamentet i maj 2019.

Sammansättningen av personal i full verksamhet (18 heltidsekvivalenter 2020) kan behöva ses över mot bakgrund av resultatet av lagstiftningsförfarandet, så att en lämplig jämvikt upprätthålls mellan tjänsteprofilerna och de nya arbetsuppgifter som ska utföras. Kommissionen kommer därför att i god tid göra en ny bedömning av personal- och budgetbehov för de kommande åren.

3.2.3.2.Beräknat personalbehov för det ansvariga generaldirektoratet

–☒ Förslaget/initiativet kräver inte att ytterligare personalresurser tas i anspråk.

–◻ Förslaget/initiativet kräver att personalresurser tas i anspråk enligt följande:

Uppgifterna ska anges i heltal (eller med högst en decimal)

		År N	År N+1	År N+2	År N+3	För in så många år som behövs för att redovisa inverkan på resursanvändningen (jfr punkt 1.6)
Tjänster som tas upp i tjänsteförteckningen (tjänstemän och tillfälligt anställda)
XX 01 01 01 (vid huvudkontoret eller vid kommissionens kontor i medlemsstaterna)
XX 01 01 02 (vid delegationer)
XX 01 05 01 (indirekta forskningsåtgärder)
10 01 05 01 (direkta forskningsåtgärder)

• Extern personal (i heltidsekvivalenter) 68
XX 01 02 01 (kontraktsanställda, nationella experter och vikarier finansierade genom ramanslaget)
XX 01 02 02 (kontraktsanställda, lokalanställda, nationella experter, vikarier och unga experter som tjänstgör vid delegationerna)
XX 01 04 åå 69	- vid huvudkontoret 70
	- vid delegationer
XX 01 05 02 (kontraktsanställda, nationella experter och vikarier som arbetar med indirekta forskningsåtgärder)
10 01 05 02 (kontraktsanställda, nationella experter och vikarier som arbetar med direkta forskningsåtgärder)
Annan budgetrubrik (ange vilken)
TOTALT

XX motsvarar det politikområde eller den avdelning i budgeten som avses.

Personalbehoven ska täckas med personal inom generaldirektoratet som redan har avdelats för att förvalta åtgärden i fråga, eller genom en omfördelning av personal inom generaldirektoratet, om så krävs kompletterad med ytterligare resurser som kan tilldelas det förvaltande generaldirektoratet som ett led i det årliga förfarandet för tilldelning av anslag och med hänsyn tagen till begränsningar i fråga om budgetmedel.

Beskrivning av arbetsuppgifter:

Tjänstemän och tillfälligt anställda
Extern personal

En beskrivning av beräkningen av kostnaden för heltidsekvivalenten bör införas i avsnitt 3 i bilaga V.

3.2.4.Förenlighet med den gällande fleråriga budgetramen

–◻ Förslaget/initiativet är förenligt med den gällande fleråriga budgetramen.

–☒ Förslaget/initiativet kräver omfördelningar under den berörda rubriken i den fleråriga budgetramen.

Förklara vilka ändringar i planeringen som krävs, och ange berörda budgetrubriker och belopp.

Acers budgetrubrik (032010) måste ökas med det årliga belopp som anges i tabell 3.2.1

–◻ Förslaget/initiativet förutsätter att flexibilitetsmekanismen utnyttjas eller att den fleråriga budgetramen revideras 71 .

Beskriv behovet av sådana åtgärder, och ange berörda rubriker i budgetramen, budgetrubriker i den årliga budgeten samt belopp.

3.2.5.Bidrag från tredje part

–Det ingår inga bidrag från tredje part i det aktuella förslaget eller initiativet

–Förslaget eller initiativet kommer att medfinansieras enligt följande:

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

	År N	År N+1	År N+2	År N+3	För in så många år som behövs för att redovisa inverkan på resursanvändningen (jfr punkt 1.6)	Totalt
Ange vilken extern organisation eller annan källa som bidrar till finansieringen
TOTALA anslag som tillförs genom medfinansiering

3.3.Beräknad inverkan på inkomsterna

–☒ Förslaget/initiativet påverkar inte budgetens inkomstsida.

–◻ Förslaget/initiativet påverkar inkomsterna på följande sätt:

Påverkan på egna medel

Påverkan på ”diverse inkomster”

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

Budgetrubrik i den årliga budgetens inkomstdel:	Belopp som förts in för det innevarande budgetåret	Förslagets eller initiativets inverkan på inkomsterna 72
		2018	2019	2020	År N+3	För in så många år som behövs för att redovisa inverkan på resursanvändningen (jfr punkt 1.6)
Budgetrubrik 32 02 10 för Acer ………….

Ange vilka budgetrubriker i utgiftsdelen som berörs i de fall där inkomster i diversekategorin kommer att avsättas för särskilda ändamål.

Ange med vilken metod inverkan på inkomsterna har beräknats.

(1) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén och Europeiska investeringsbanken: ”En ramstrategi för en motståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatpolitik” (COM(2015) 080 final).

(2) Resultatet av rådets 3429:e möte (transport, telekommunikation och energi) den 26 november 2015 (14632/15), resultatet av rådets 3472:a möte (transport, telekommunikation och energi) den 6 juni 2016 (9736/16).

(3) Europaparlamentets resolution av den 13 september 2016: På väg mot en europeisk energiunion (P8 T A(2016) 0333).

(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72 av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 55) (nedan kallat eldirektivet). Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003 (EUT L 211, 14.8.2009, s. 15) (nedan kallad elförordningen). Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 713/2009 av den 13 juli 2009 om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (EUT L 211, 14.8.2009, s. 1) (nedan kallad Acer-förordningen).

(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1227/2011 av den 25 oktober 2011 om integritet och öppenhet på grossistmarknaderna för energi (EUT L 326, 8.12.2011, s. 1). Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1348/2014 av den 17 december 2014 om rapportering av uppgifter för att genomföra artikel 8.2 och 8.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1227/2011 om integritet och öppenhet på grossistmarknaderna för energi (EUT L 363, 18.12.2014, s. 121).

(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1227/2011 av den 25 oktober 2011 om integritet och öppenhet på grossistmarknaderna för energi (EUT L 326, 8.12.2011, s. 1). Kommissionens förordning (EU) nr 543/2013 av den 14 juni 2013 om inlämnande och offentliggörande av uppgifter på elmarknaderna och om ändring av bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 (EUT L 163, 15.6.2013, s. 1). Kommissionens förordning (EU) 2015/1222 av den 24 juli 2015 om fastställande av riktlinjer för kapacitetstilldelning och hantering av överbelastning (EUT L 197, 25.7.2015, s. 24). Kommissionens förordning (EU) 2016/631 av den 14 april 2016 om fastställande av nätföreskrifter med krav för nätanslutning av generatorer (EUT L 112, 27.4.2016, s. 1). Kommissionens förordning (EU) 2016/1388 av den 17 augusti 2016 om fastställande av nätföreskrifter för anslutning av förbrukare (EUT L 223, 18.8.2016, s. 10). Kommissionens förordning (EU) 2016/1447 av den 26 augusti 2016 om fastställande av nätföreskrifter med krav för nätanslutning av system för högspänd likström och likströmsanslutna kraftparksmoduler (EUT L 241, 8.9.2016, s. 1). Kommissionens förordning (EU) 2016/1719 av den 26 september 2016 om fastställande av riktlinjer för förhandstilldelning av kapacitet (EUT L 259, 27.9.2016, s. 42). Andra riktlinjer och nätföreskrifter har godkänts av medlemsstaterna och väntar på att antas.

(7) Se kommissionens meddelande ”Fullbordande av den inre marknaden för el och utnyttjande av offentliga ingrepp på bästa sätt” (C(2013) 7243 final, 5.11.2013).

(8) Se meddelandet ”En ramstrategi för en motståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatpolitik” (COM(2015) 080 final).

(9) Se artikel 194.1 b i EUF-fördraget.

(10) Se i detta sammanhang även förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om riskberedskap inom elsektorn, som tar upp riskerna för försörjningstryggheten för el i samband med hanteringen av krissituationer.

(11) Se t.ex. artikel 9 i kommissionens förordning (EU) 2015/1222 av den 24 juli 2015 om fastställande av riktlinjer för kapacitetstilldelning och hantering av överbelastning (EUT L 197, 25.7.2015, s. 24).

(12) [OP: Please insert Link to Impact Assessment]

(13) I februari 2011 ställde Europeiska rådet upp målet att fullborda den inre energimarknaden senast 2014 och att utveckla sammanlänkade nät för att bryta vissa medlemsstaters isolering senast 2015. I juni 2016 efterlyste Europeiska rådet också en strategi för den inre marknaden på energiområdet med handlingsplaner som ska föreslås av kommissionen och som ska genomföras senast 2018.

(14) [OP please add link to Impact assessment – evaluation part].

(15) Se t.ex. diskussionen om hantering av överbelastning i Centraleuropa, där divergerande nationella intressen har lett till betydande förseningar på vägen mot större marknadsintegration.

(16) Europeiska kommissionen (2016), ”Second Consumer market study on the functioning of retail electricity markets for consumers in the EU”.

(17) Europeiska kommissionen (2012), ”Consultation Paper on generation adequacy, capacity mechanisms and the internal market in electricity”: https://ec.europa.eu/energy/sites/ener/files/documents/20130207_generation_adequacy_consultation_document.pdf

(18) Europeiska kommissionen (2012), ”Consultation on generation adequacy, capacity mechanisms, and the internal market in electricity”: https://ec.europa.eu/energy/en/consultations/consultation-generation-adequacy-capacity-mechanisms-and-internal-market-electricity

(19) https://ec.europa.eu/energy/sites/ener/files/documents/Charts_Public%20Consultation%20Retail%20Energy%20Market.pdf

(20) European Commission (2014): ”Consultation on the retail energy market”: https://ec.europa.eu/energy/en/consultations/consultation-retail-energy-market

(21) https://ec.europa.eu/energy/sites/ener/files/documents/Charts_Public%20Consultation%20Retail%20Energy%20Market.pdf

(22) Europeiska kommissionen (2015): ”Inledning av ett offentligt samråd om en ny marknadsmodell för energimarknaderna” (COM(2015) 340 final) https://ec.europa.eu/energy/en/consultations/public-consultation-new-energy-market-design

(23) ”Interim Report of the Sector Inquiry on capacity Mechanisms”, C(2016) 2107 final.

(24) [OP: Please insert Link to Impact Assessment]

(25) Kommissionens förordning (EU) 2015/1222 av den 24 juli 2015 om fastställande av riktlinjer för kapacitetstilldelning och hantering av överbelastning (EUT L 197, 25.7.2015, s. 24).

(26) Se gemensamt uttalande av Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om decentraliserade byråer från den 19 juli 2012.

(27) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 713/2009 av den 13 juli 2009 om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (EUT L 211, 14.8.2009, s. 1).

(28) EUT L 296, 14.11.2003, s. 34.

(29) EUT L 176, 15.7.2003, s. 37.

(30) EUT L 176, 15.7.2003, s. 57.

(31) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1227/2011 av den 25 oktober 2011 om integritet och öppenhet på grossistmarknaderna för energi (EUT L 326, 8.12.2011, s. 1).

(32) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 347/2013 av den 17 april 2013 om riktlinjer för transeuropeiska energiinfrastrukturer och om upphävande av beslut nr 1364/2006/EG och om ändring av förordningarna (EG) nr 713/2009, (EG) nr 714/2009 och (EG) nr 715/2009 (EUT L 115, 25.4.2013, s. 39).

(33) Se sidan 55 i detta nummer av EUT.

(34) Se sidan 94 i detta nummer av EUT.

(35) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 347/2013 av den 17 april 2013 om riktlinjer för transeuropeiska energiinfrastrukturer och om upphävande av beslut nr 1364/2006/EG och om ändring av förordningarna (EG) nr 713/2009, (EG) nr 714/2009 och (EG) nr 715/2009 (EUT L 115, 25.4.2013, s. 39).

(36) EUT L 262, 22.9.2006, s. 1.

(37) Gemensamt uttalande av Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om decentraliserade byråer från den 19 juli 2012.

(38) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1271/2013 av den 30 september 2013 med rambudgetförordning för de organ som avses i artikel 208 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 328, 7.12.2013, s. 42).

(39) EGT L 357, 31.12.2002, s. 72.

(40) Rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 av den 29 februari 1968 om fastställande av tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda i dessa gemenskaper samt om införande av särskilda tillfälliga åtgärder beträffande kommissionens tjänstemän (EGT L 56, 4.3.1968, s. 1).

(41) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(42) Se sidan 55 i detta nummer av EUT.

(43) Se sidan 94 i detta nummer av EUT.

(44) Se sidan 15 i detta nummer av EUT.

(45) Se sidan 15 i detta nummer av EUT.

(46) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005 (EUT L 211, 14.8.2009, s. 36).

(47) Kommissionens förordning (EU) 2015/1222 av den 24 juli 2015 om fastställande av riktlinjer för kapacitetstilldelning och hantering av överbelastning (EUT L 197, 25.7.2015, s. 24).

(48) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1227/2011 av den 25 oktober 2011 om integritet och öppenhet på grossistmarknaderna för energi (EUT L 326, 8.12.2011, s. 1).

(49) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1227/2011 av den 25 oktober 2011 om integritet och öppenhet på grossistmarknaderna för energi (EUT L 326, 8.12.2011, s. 1).

(50) EUT L 115, 25.4.2013, s. 39.

(51) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1).

(52) EGT L 248, 16.9.2002, s. 1.

(53) EGT L 136, 31.5.1999, s. 1.

(54) EGT L 136, 31.5.1999, s. 15.

(55) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).

(56) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

(57) Kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/443 av den 13 mars 2015 om säkerhet inom kommissionen (EUT L 72, 17.3.2015, s. 41).

(58) Kommissionens beslut (EU, Euratom) 2015/444 av den 13 mars 2015 om säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter (EUT L 72, 17.3.2015, s. 53).

(59) Rådets förordning nr 1 av den 15 april 1958 om vilka språk som skall användas i Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT 17, 6.10.1958, s. 385).

(60) Verksamhetsbaserad förvaltning och verksamhetsbaserad budgetering benämns ibland med de interna förkortningarna ABM respektive ABB.

(61) I den mening som avses i artikel 54.2 a och b i budgetförordningen.

(62) Närmare förklaringar av de olika metoderna för genomförande med hänvisningar till respektive bestämmelser i budgetförordningen återfinns på BudgWeb: https://myintracomm.ec.europa.eu/budgweb/EN/man/budgmanag/Pages/budgmanag.aspx .

(63) Differentierade respektive icke-differentierade anslag.

(64) Efta: Europeiska frihandelssammanslutningen.

(65) Kandidatländer och i förekommande fall potentiella kandidatländer i västra Balkan.

(66) Resultaten är de produkter och tjänster som ska tillhandahållas (t.ex. antal studentutbyten som har finansierats eller antal kilometer väg som har byggts).

(67) Mål som redovisats under punkt 1.4.2: ”Specifikt/specifika mål…”.

(68) [Denna fotnot förklarar vissa initialförkortningar som inte används i den svenska versionen].

(69) Särskilt tak för finansiering av extern personal genom driftsanslag (tidigare s.k. BA-poster).

(70) Framför allt för strukturfonderna, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och Europeiska fiskerifonden (EFF).

(71) Se artiklarna 11 och 17 i rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020.

(72) När det gäller traditionella egna medel (tullar och sockeravgifter) ska nettobeloppen anges, dvs. bruttobeloppen minus 25 % avdrag för uppbördskostnader.

Acer (endast nya uppgifter)			2019	2020
Avdelning 1:	Åtaganden	(1)	280 000	992 000
	Betalningar	(2)	280 000	992 000
Avdelning 2:	Åtaganden	(1a)		46 000
	Betalningar	(2 a)		46 000
Avdelning 3:	Åtaganden	(3 a)
	Betalningar	(3b)
TOTALA anslag för Acer	Åtaganden	=1+1a+3a	280 000	1 038 000
	Betalningar	=2+2a +3b	280 000	1 038 000

Tjänstemän (lönegrad AD)
Tjänstemän (lönegrad AST)
Kontraktsanställda	8	14
Tillfälligt anställda	0	4
Utstationerade nationella experter	0	0

Förordning (EG) nr 713/2009	Den här förordningen
Artikel 1	Artikel 1
Artikel 4	Artikel 2
Artikel 5	Artikel 3
Artikel 6.1–6.4 första stycket	Artikel 4
Artikel 6	Artikel 5
Artikel 8	Artikel 6
-	Artikel 7
-	Artikel 8
-	Artikel 9
-	Artikel 10
Artikel 9	Artikel 11
Artikel 6.7–6.8	Artikel 12
-	Artikel 13
Artikel 9.2 (andra stycket)	Artikel 14
Artikel 10	Artikel 15
Artikel 11	Artikel 16
Artikel 2	Artikel 17
Artikel 3	Artikel 18
Artikel 12	Artikel 19
Artikel 13.1–13.13	Artikel 20
-	Artikel 21
Artikel 14.1–14.2	Artikel 22
Artikel 14.3–14.6	Artikel 23.1–23.4
Artikel 15	Artikel 23.5–23.6
Artikel 16	Artikel 24
Artikel 17	Artikel 25
Artikel 18	Artikel 26
Artikel 18.3	Artikel 27
Artikel 18.4–18.7	Artikel 28
Artikel 19	Artikel 29
-	Artikel 30
Artikel 21	Artikel 31
-	Artikel 32
Artikel 22	Artikel 33
Artikel 23	Artikel 34
Artikel 24.1–24.2	Artikel 35
Artikel 24.3 (och följande)	Artikel 36
Artikel 25	Artikel 37
-	Artikel 38
Artikel 27	Artikel 39
Artikel 28	Artikel 40
Artikel 29	Artikel 41
Artikel 30	Artikel 42
-	Artikel 43
Artikel 31	Artikel 44
Artikel 33	Artikel 45
Artikel 34	Artikel 46
-	Artikel 47
-	Artikel 48
Artikel 35	Artikel 49