MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN, REGIONKOMMITTÉN OCH EUROPEISKA INVESTERINGSBANKEN En ramstrategi för en motståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatpolitik /* COM/2015/080 final */
1. DÄRFÖR BEHÖVER VI EN ENERGIUNION Målet med en uthållig energiunion med en
ambitiös klimatpolitik i centrum är att ge EU:s energikonsumenter – hushållen
och företagen – säker, hållbar och konkurrenskraftig energi till ett
överkomligt pris. För att uppnå detta mål krävs en grundläggande förändring av
Europas energisystem. Vår vision är en energiunion, där
medlemsstaterna inser att de är beroende av varandra för att säkerställa en
energidistribution till medborgarna byggd på solidaritet och förtroende, men
också en energiunion som talar med en röst i globala frågor. Vår vision är ett integrerat energisystem som
omfattar hela kontinenten, låter energin flöda fritt över gränserna samt bygger
på konkurrens och bästa möjliga resursutnyttjande, men också med effektiv
reglering av energimarknaden på EU-nivå när så krävs. Vår vision är en energiunion som en hållbar,
koldioxidsnål och klimatvänlig ekonomi byggd för långsiktig hållbarhet. Vår vision är starka, innovativa och
konkurrenskraftiga europeiska företag som utvecklar de industriprodukter och
den teknik som krävs för att på ett effektivt sätt leverera energi och
koldioxidsnål teknik inom och utanför Europa. Vår vision är europeiska arbetstagare med
nödvändiga färdigheter för att bygga upp och sköta morgondagens energisystem. Vår vision är att genom prissignaler som
återspeglar långsiktiga behov och politiska mål skapa förtroende bland
investerare. Men viktigast av allt är vår vision av en
energiunion med medborgarna som centrum på en marknad, där de aktivt tar ett
eget ansvar för energiomställningen och drar nytta av den nya tekniken för att
sänka energikostnaderna, samtidigt som utsatta konsumenter också får skydd. För att uppnå målet, måste vi överge en
ekonomi som drivs av fossilenergi och med hjälp av gammal teknik och förlegade
affärsmodeller hanterar energifrågorna utifrån en centraliserad
försörjningsstrategi. Vi måste ge konsumenterna egenansvar genom att förse dem
med information och valmöjligheter samtidigt som både tillgång och efterfrågan
förvaltas på ett flexibelt sätt. Vi måste överge vårt fragmenterade system som
utmärks av dåligt samordnade nationella strategier, marknadshinder och i
energisammanhang isolerade områden. Det europeiska systemet i siffror Enligt nya uppgifter importerar EU 53 % av sin energi till en kostnad av omkring 400 miljarder euro om året, vilket gör unionen till världens största energiimportör. Sex av medlemsstaterna är beroende av en enda extern leverantör för hela sin gasimport och är därigenom alltför sårbara vid försörjningschocker. Beräkningar visar också att varje procentenhet i energibesparingar minskar gasimporten med 2,6 %.[1] 75 % av byggnadsbeståndet är inte energieffektivt. 94 % av transporterna är beroende av oljeprodukter, varav 90 % importeras. Tillsammans lägger EU – direkt eller indirekt – ut över 120 miljarder euro årligen på energisubventioner, ofta obefogat.[2] Över 1 biljon euro behöver investeras i energisektorn inom EU bara fram till 2020.[3] Grossistpriserna för el i Europas länder ligger på låga nivåer, men är ändå 30 % högre än de i USA. Samtidigt ökade hushållens elpriser efter skatt med genomsnittligen 4,4 % mellan 2012 och 2013. Grossistpriserna för gas är alltjämt mer än dubbelt så höga som i USA[4]. Prisskillnaden jämfört med andra ekonomier påverkar den europeiska industrins konkurrenskraft, i synnerhet för våra energiintensiva industrier. Europeiska företag inom området förnybar energi omsätter totalt 129 miljarder euro om året och har över en miljon anställda[5]. Av alla patent som avser förnybar teknik innehas 40 % av EU-företag[6]. Utmaningen är att bibehålla Europas ledande roll inom globala investeringar i förnybar energi.[7] I dagsläget har Europeiska
unionen energiregler på europeisk nivå, men i praktiken rör det sig om 28
nationella regelverk. Så kan det inte fortsätta. En integrerad energimarknad är
nödvändig för att stärka konkurrensen, öka effektiviteten på marknaden genom
ett bättre utnyttjande av energiproduktinonsanläggningar inom hela EU och för
att konsumenterna ska få energi till överkomliga priser. Slutkundsmarknaden
fungerar inte som den borde. Många hushåll har ett alltför begränsat urval av
energileverantörer och alltför ringa inflytande över sina energikostander. En
oacceptabelt hög andel av de europeiska hushållen har inte råd att betala sina
energiräkningar. Energiinfrastrukturen
åldras och anpassas inte till den ökade produktionen av förnybar energi. Det
finns ett behov av nya investeringar, men marknadens nuvarande utformning och
nationella strategier ger inte rätt incitament och förutsägbarheten är inte
tillräcklig för potentiella investerare. Det finns alltjämt
energiöar, eftersom många marknader inte är ordentligt anslutna till sina
grannområden. Detta ökar konsumenternas kostnader och leder till sårbarhet i
fråga om energitryggheten. Vi är alltjämt
ledande inom innovation och förnybar energi, men andra världsdelar kommer
snabbt ikapp och vi har redan förlorat försprånget i fråga om viss ren,
koldioxidsnål teknik. Nyinvesteringar i
globalt konkurrerande högteknologiföretag genom en stabil strategi kommer att
ge arbetstillfällen och tillväxt i Europa. Nya branscher, nya affärsmodeller
och anställningar med ny profil kommer att skapas. Sådana omvandlingar leder
till djupgående förändringar av rollerna inom energisystemen, också konsumenternas. Nu måste Europa
träffa rätt val. Om vi fortsätter på den inslagna vägen, kommer den oundvikliga
omläggningen till en koldioxidsnål ekonomi att försvåras av de ekonomiska,
sociala och ekologiska kostnader som följer av fragmenterade nationella energimarknader.
De än så länge låga olje- och gaspriserna borde ses som ett historiskt
tillfälle att – i kombination med de fallande kostnaderna för renare
energiformer, en stark klimatpolitik inom EU och framväxten av ny teknik –
lägga om EU:s energipolitik i rätt riktning: mot en energiunion. 2. VÄGEN FRAMÅT Strategin för en energiunion har fem
ömsesidigt förstärkande och sammanhängande aspekter som ska ge bättre
energitrygghet, hållbarhet och konkurrenskraft: – Energitrygghet, solidaritet och förtroende. – En helt integrerad europeisk energimarknad. – Energieffektivitet som bidrar till dämpad
efterfrågan. – En ekonomi utan kol och olja. – Forskning, innovation och konkurrenskraft. 2.1. Energitrygghet, solidaritet och
förtroende I den strategi för energitrygghet[8] som kommissionen lade
fram i maj 2014 fastslog kommissionen att unionen alltjämt är sårbar för
externa chocker, och beslutsfattare på nationell nivå och EU-nivå uppmanades
att för medborgarna förklara följderna av de val som träffas för att minska energiberoendet.
Denna strategi ligger till grund för energiunionen. För att uppnå energitrygghet måste
den inre energimarknaden fullföljas och en effektivare energikonsumtion uppnås.
Detta kräver såväl mer öppenhet och mer solidaritet som förtroende mellan medlemsstaterna.
EU:s energitrygghet är beroende av grannländernas politik. Gemensamma strategier på
energiområdet kan stärka alla delar av Europeiska unionen, t.ex. vid
försörjningsbrist eller -avbrott. En anda av solidaritet i energifrågor nämns i
fördraget och är energiunionens kärna. Diversifierad försörjning (energikällor,
leverantörer och tillförselvägar) De senaste månadernas
politiska utmaningar har visat den centrala vikten av en diversifiering av
energikällor, leverantörer och tillförselvägar för att garantera EU:s invånare
och företag en trygg och motståndskraftig energiförsörjning, eftersom dessa
förväntar sig tillgång till konkurrenskraftigt och överkomligt prissatt energi
vid ett givet tillfälle. För att säkerställa en
diversifierad gastillförsel måste arbetet med den södra gaskorridoren
intensifieras för att centralasiatiska länder ska kunna exportera sin gas till
Europa. I norra Europa ökar försörjningstryggheten i stor omfattning tack vare
inrättande av gasmarknadsplatser med flera leverantörer. Detta exempel bör
följas i Central- och Östeuropa samt i Medelhavsområdet, där en
gasmarknadsplats håller på att upprättas. Inrättandet av infrastruktur för att förse EU
med nya gaskällor inbegriper många parter och är ett både komplext och kostsamt
företag. Om dessa problem ska kunna lösas, krävs resoluta åtgärder på EU-nivå.
Kommissionen kommer att stärka stödet till processen genom utnyttjande av alla
tillgängliga gemensamma finansieringsinstrument, särskilt den kommande
Europeiska fonden för strategiska investeringar, och ett fullständigt
deltagande från europeiska finansinstitut. Men också inom EU måste den
nödvändiga infrastrukturen finnas, vilket även inbegriper möjligheten att vända
flöden för att få tillgång till gas där den behövs. Vi kommer att utreda utnyttja den flytande
naturgasens (LNG) fulla potential, också som reserv i krissituationer när
Europa inte får tillräckligt med gas genom befintliga gasledningssystem. En
ökad handel med LNG kommer att bidra till en global gaspriskonsolidering. På
senare år har LNG-priserna varit högre än rörledningsgasen, främst beroende på
höga kostnader för kondensering, återförgasning och transporter samt
efterfrågan i Asien. För att angripa dessa problem kommer kommissionen att
utarbeta en omfattande LNG-strategi, som även kommer att inriktas på nödvändig
transportinfrastruktur som kopplar samman anslutningspunkter för LNG med den
inre marknaden. Europas gaslagringspotential och det regelverk som krävs för
att hålla tillräckligt med gas i lager för vintern kommer också att beröras i
detta sammanhang. Kommissionen kommer även att arbeta för att undanröja hindren
för LNG-import från USA och andra LNG-producenter. På grund av EU:s
importberoende och de globala klimatutmaningarna måste vi vidta ytterligare
åtgärder för att minska oljekonsumtionen. Det nuvarande oljepriset är lågt på
grund av en överproduktion kombinerad med lägre konsumtion och ökad
energieffektivitet[9].
EU är i hög grad avhängigt
av kärnbränsleimport och nödvändiga tjänster till medlemsstater med kärnkraft i
sin energisammansättning. En diversifierad försörjning är viktig för att
säkerställa försörjningstrygghet. Kommissionen kommer att uppdatera och höja kraven på de uppgifter som ska
tillhandahållas i enlighet med artikel 41 i Euratom-fördraget om
investeringsprojekt som gäller kärnkraftsanläggningar. Inhemskt producerad energi
bidrar också till att minska Europas beroende av energiimport. Detta gäller
särskilt förnybar energi, som behövs för en koldioxidfri ekonomi,
konventionella och – för de medlemsstater som så väljer – icke-konventionella
fossila källor. Olje- och gasproduktion från okonventionella källor såsom
skiffergas i Europa är en möjlighet, förutsatt att problem med allmänhetens
vilja att godta dem och miljöpåverkan behandlas på ett lämpligt sätt.
Samarbete för försörjningstrygghet
Medlemsstater,
systemansvariga för överföringssystem, energiindustri och övriga berörda parter
måste bedriva ett nära samarbete för att säkerställa en energitrygghet på hög
nivå för EU:s medborgare och företag. I fråga om oljan har stora
steg redan tagits genom antagandet av 2009 års oljelagringsdirektiv[10], som innehåller krav
på medlemsstaterna att bygga och inneha minimilager av råolja och
petroleumprodukter. Medlemsstaterna bör få
garantier om att de kan lita på grannländerna i lägen där försörjningen är
knapp. I kommissionens rapport från 2014 om förmågan att klara
försörjningsavbrott på kort sikt[11]
betonas behovet av samarbete för att möta eventuella försörjningsavbrott. I
syfte att införa en gemensam krisförvaltning kommer kommissionen att föreslå
förebyggande beredskapsplaner, dels på regional nivå och på EU-nivå, dels för
kontraktsslutande parter inom energigemenskapen. Solidariteten mellan
medlemsstaterna, särskilt i samband med försörjningskriser, måste stärkas.
Problem och erfarenheter från genomförandet av förordningen kommer att beaktas
när förslaget om översyn av förordningen om trygg gasförsörjning läggs fram. Kommissionen kommer att
göra en bedömning av möjligheterna till frivilliga mekanismer för aggregering
av efterfrågan för att kollektivt kunna köpa gas i en krissituation och när
medlemsstater är beroende av en enda leverantör. Detta måste till fullo vara
förenligt med WTO:s regler och EU:s konkurrensregler. Många medlemsstater har
infört endast ett otillräckligt regelverk för trygg elförsörjning, och de
använder föråldrade och osammanhängande strategier för att bedöma tryggheten i
elförsörjningen. Kommissionen kommer att samarbeta med medlemsstaterna för att
fastställa en skala med godtagbara risknivåer för försörjningsstörningar och en
objektiv, faktabaserad bedömning av försörjningstryggheten för hela EU som
reflekterar situationen i medlemsstaterna. Därvid kommer även flöden över
gränserna att tas upp, liksom olika lösningar för förnybar produktion, styrning
genom efterfrågan och lagringsmöjligheter. Kapacitetsmekanismer för
försörjningstrygghet bör inrättas endast om en bedömning av ett regionalt
systems lämplighet visar att så krävs, med hänsyn till den potentiella
energieffektiviteten och åtgärder på efterfrågesidan.[12] En starkare roll för Europa på de globala
energimarknaderna Energiunionen är inte ett
inåtblickande projekt. Ett starkare och mer enat EU kan arbeta mer konstruktivt
med sina motparter, till förmån för båda sidor. Energipolitiken utnyttjas
ofta som ett utrikespolitiskt verktyg, särskilt i stora energiproducerande
länder och transitländer. Det är en realitet som måste beaktas när Europas
yttre energipolitik diskuteras. Därför måste Europeiska unionen förbättra sin förmåga att påverka de globala energimarknaderna. Tillsammans med stora motparter kommer
Europeiska unionen att arbeta för ett förbättrat globalt
energiförvaltningssystem, som leder till
mer konkurrenskraftiga och öppna globala energimarknader. EU:s handelspolitik bidrar till ökad energitrygghet och
diversifiering genom att energirelaterade bestämmelser införs i de handelsavtal
som sluts. När EU förhandlar om avtal med länder som är viktiga för
leveranstryggheten, kommer kommissionen att prioritera energispecifika bestämmelser
som bidrar till energitryggheten, särskilt i fråga om tillgång till
energiresurser och energiunionens hållbara mål. Generellt
kommer kommissionen att aktivt driva på handel
och investeringar på energiområdet, inbegripet tillgången till främmande marknader
för europeisk energiteknik och tillhörande tjänster.[13] Som ett inslag i en
vitaliserad europeisk energi- och klimatdiplomati kommer EU att utnyttja alla
utrikespolitiska medel för att inleda strategiska energipartnerskap med allt
viktigare producent- och transitländer eller regioner som exempelvis Algeriet
och Turkiet, Azerbajdzjan och Turkmenistan, Mellanöstern, Afrika och andra
potentiella leverantörer. EU kommer vidare att
utveckla sitt partnerskap med Norge, som är näst största leverantör av råolja
och naturgas till EU. EU kommer att fortsätt den fullständiga integrationen av
Norge i sin interna energistrategi, och kommer också att utveckla sina
partnerskap med länder som USA och Kanada. När förutsättningarna är
de rätta, kommer EU att överväga en
förändring av de energipolitiska relationerna med Ryssland med utgångspunkt i
lika villkor för marknadstillträde, rättvis konkurrens, miljöskydd och
miljösäkerhet, till förmån för båda sidor. Särskild uppmärksamhet
kommer att riktas mot att uppgradera det strategiska partnerskapet om energi
med Ukraina. Detta innebär också att frågor om Ukrainas betydelse som
transitland och Ukrainas reformer av energimarknaden kommer att tas upp, t.ex.
uppgraderingen av landets gasnätverk, inrättandet av ett lämpligt regelverk för
elmarknaden och ökad energieffektivitet i landet som ett sätt att minska
beroendet av energiimport. I vår omedelbara närhet kommer kommissionen att föreslå en
stärkning av energigemenskapen för att säkerställa ett
effektivt genomförande av EU:s energi-, miljö- och konkurrenslagstiftning,
energimarknadsreformer och långsiktiga investeringar i energisektorn. Målet är
en fördjupad integration av EU:s och energigemenskapens energimarknader.
Partnerskapen om energi med länderna inom det europeiska partnerskapet kommer
att beaktas i den pågående översynen av detta partnerskap. Mer öppenhet om
gasförsörjningen För att kunna säkerställa
energitrygghet (särskilt på gasområdet) är det viktigt att avtalen om köp av
energi från tredjeländer till fullo följer EU-lagstiftningen. Ett avtal som
slutits mellan en medlemsstat och ett tredjeland är för närvarande föremål för
en kontroll av mellanstatliga avtals och affärsöverenskommelsers
överensstämmelse med det berörda beslutet[14].
Vi har sett att det i praktiken är mycket svårt att omförhandla sådana avtal.
Signatärernas ståndpunkter är redan fasta, vilket skapar ett politiskt tryck
att inte ändra några delar av avtalet. I framtiden bör kommissionen redan i ett
tidigt skede underrättas om förhandlingar om mellanstatliga avtal, så att
bedömning kan göras av avtalets förenlighet med den inre marknadens regler och
kriterierna för försörjningstrygghet. Kommissionens deltagande i sådana
förhandlingar med tredjeländer och en inriktning mot standardiserade
avtalsklausuler skulle också vara effektivare för att undvika en otillbörlig
press på och ge respekt för europeiska regler. Därför kommer kommissionen att
se över beslutet om mellanstatliga avtal och föreslå möjligheter att
säkerställa att EU talar med en röst i förhandlingarna med tredjeländer. I samband med översynen av
förordningen om tryggad gasförsörjning kommer kommissionen också att
säkerställa nödvändig öppenhet i de kommersiella gasavtal som kan påverka EU:s
energisäkerhet, samtidigt som känsliga uppgifter hålls konfidentiella. 2.2. En helt integrerad europeisk
energimarknad Trots de framsteg som gjorts på senare år, är
de europeiska energisystemens prestanda alltjämt för låga. Marknadens nuvarande
utformning ger inte tillräckligt med investeringar; marknadskoncentration och
svag konkurrens är fortsatt ett problem och det europeiska energilandskapet är
alltför fragmenterat. Vi måste ge ny politisk skjuts åt den inre
energimarknaden för att den ska kunna fullföljas. Den inre marknadens
hårdvara: sammanlänkade marknader De europeiska
överföringssystemen för el och gas, i synnerhet gränsöverskridande länkar, är
för närvarande inte tillräckliga för att den inreenergimarknaden ska fungera
ordentligt och ansluta de kvarstående energiöarna till kontinentens el- och
gasnät. Arbetet med
infrastrukturprojekt har påskyndats på senare år, särskilt till följd av
händelserna utmed Europeiska unionens östgräns. Under 2013 räknade Europeiska
unionen med 248 infrastrukturprojekt av gemensamt intresse. Den förteckningen
kommer att ses över och uppdateras senare i år, och därefter vartannat år.[15] Under 2014
identifierades inom ramen för den europeiska strategin för energitrygghet 33
infrastrukturprojekt som är centrala för att förbättra leveranstryggheten och
stärka kopplingen mellan energimarknaderna. För elsektorn har ett
särskilt mål för lägsta sammanlänkningsnivå satts till 10 % av en
medlemsstats installerade elproduktionskapacitet, vilket ska vara uppnått 2020.
De åtgärder som krävs för att uppnå detta mål anges i det meddelande som
kommissionen lämnade i anslutning till denna strategiska ram för en
energiunion. År 2016 kommer kommissionen att rapportera om vilka åtgärder som
är nödvändiga för att nå målet 15 % senast 2030. Övergången till
ett säkrare och mer hållbart energisystem kräver stora investeringar i
produktion, nät och energieffektivitet – enligt beräkningarna omkring
200 miljarder euro årligen de kommande tio åren.[16] Eftersom en stor del
av kostnaderna för dessa investeringar kommer att falla på den privata sektorn,
är tillgången till finansiering avgörande. I dag tillhandahålls medel redan
genom Europeiska investeringsbanken, Fonden för ett sammanlänkat Europa och
finansiering från Europeiska strukturfonden och investeringsfonden för
strukturinvesteringar. Dessutom kommer den föreslagna fonden för strategiska
investeringar att tillhandahålla tilläggsstöd vilket ytterligare underlättar
tillgången till finansiering för projekt av europeisk betydelse såsom
energinät, förnybar energi och energieffektivitet. Kommissionen kommer att
undersöka förslag till energiinvesteringsprogram som samlar medel för
finansiering av ekonomiskt hållbara investeringar för att undvika snedvridning
och fragmentering av marknaden. Investerare kan
utnyttja den investeringsportal som inrättats som en del av Europeiska fonden
för strategisk investering som ska öka öppenheten om kommande EU-stödda
investeringsprojekt, så att potentiella investerare får tillgång till
information. För att skapa ett bättre samband mellan befintliga
finansieringsprogram och maximera deras effekt, kommer kommissionen även att
samla in uppgifter om infrastrukturprojekt som finansieras genom Fonden för ett
sammanlänkat Europa och Europeiska sammanhållningsfonden. Kommissionen kommer
regelbundet att granska genomförandet av stora infrastrukturprojekt som bidrar
till energiunionen, särskilt vid uppföljningen av projekten av gemensamt
intresse. Som ett led i denna granskning kommer den att lägga fram en årlig
lägesrapport om arbetet med att uppnå sammanlänkningsmålet 10 % för el med
särskilt fokus på genomförandet av de regionala åtgärdsplanerna. Slutligen
kommer kommissionen också att sammankalla ett särskilt energiinfrastrukturforum
för att diskutera framsteg med medlemsstaterna, såväl med berörda regionala
samarbetsgrupper som EU-institutionerna. Det första mötet kommer att hållas i
slutet av 2015. Införande och uppgradering av den inre
energimarknadens mjukvara Ett
fullständigt införande och strikt genomförande av befintlig energilagstiftning
och därtill hörande regler är den viktigaste förutsättningen för införandet av
energiunionen. Det är meningslöst att utveckla nya
politiska program och strategier utan stabil underbyggnad. Kommissionen kommer att utnyttja alla
tillgängliga politiska verktyg på området och uppmana medlemsstaterna att till
fullo införa och genomföra det tredje inre energimarknadspaketet, särskilt i
fråga om marknadstillträdet och energitillsynens oberoende. Vissa
förhandsvillkor måste uppfyllas för att europeiska struktur- och
investeringsfonder ska kunna utnyttjas till samfinansiering av
energiinvesteringar. Därigenom underlättas efterlevnaden av EU:s
energilagstiftning. Ett strikt genomförande av fördragets
konkurrensregler kommer att bidra till att företag inte kan snedvrida den inre
energimarknaden. När antitrustlagstiftningen genomförs säkerställs också att
energin kan flöda fritt, eftersom såväl territoriella restriktioner i
försörjningsavtal som problem med avskärmning i tidigare/senare led och näten
då förbjuds (inklusive sammanlänkningar). Kommissionen kommer även – genom
förstärkt konkurrenslagstiftning – att bedöma hur priserna utvecklas och
bildas. En väl fungerande inre energimarknad kräver
ett effektivt regelverk. Genom det tredje åtgärdspaketet för en inre
energimarknad inrättas organ för samarbete mellan systemansvariga för
överföringssystem och tillsynsmyndigheter. Inom ramen för diskussionen om
marknadens utformning kommer dessa organ att stärkas. För närvarade återspeglar
besluten i dessa organ nationella perspektiv. Driften av överföringssystem kommer att behöva
integreras mer för att möta det förändrade energisystemets utmaningar. De
europeiska nätverken av systemansvariga för överföringssystemen för gas och el,
som också inrättades inom ramen för det tredje inre energimarknadspaktetet, måste
uppgraderas för att kunna spela en sådan roll. Regionala driftsenheter måste
inrättas, så att de effektivt kan planera och administrera gränsöverskridande
el- och gasflöden. Byrån för samarbete mellan
energitillsynsmyndigheter inrättades genom tredje paketet för en inre
energimarknad för att bistå nationella tillsynsmyndigheter, särskilt i
gränsöverskridande frågor. För närvarande agerar byrån främst genom
rekommendationer och yttranden. Den har mycket begränsad beslutsrätt, vilket
innebär att den t.ex. kan fatta beslut på begäran av en nationell
tillsynsmyndighet eller om en sådan myndighetunderlåter att fatta beslut inom
vissa tidsfrister. De EU-övergripande reglerna för den inre marknaden bör
stärkas genom en betydande stärkning av byråns befogenheter och oberoende att
utföra regelbundna funktioner på europeisk nivå, så att den effektivt kan
överblicka utvecklingen med avseende på den inre marknaden och relaterade
marknadsregler samt hantera alla gränsöverskridande frågor som måste lösas för
att få en sammanhängande inre marknad.[17]
Det tredje inre energimarknadspaketet
möjliggör också antagande av nätkoder för att bidra till harmoniseringen av el-
och gasflödena mellan olika överföringssystem. Detta arbete måste fullföljas
för att säkerställa att de gränsöverskridande marknaderna fungerar bättre. Marknadsintegration för förnybar elproduktion
kräver flexibla marknader, såväl på tillgångs- som efterfrågesidan, innanför
samt utanför en medlemsstats gränser. Därför krävs en betydande utveckling av
elnäten. Möjligheterna till decentraliserad försörjning och administration på
efterfrågesidan, inbegripet intradagmarknaden, behöver stärkas, om nya
högspänningslänkar på långa avstånd (s.k. supergrids) och nya lagringstekniker
ska kunna utvecklas. Kommissionen kommer att utarbeta ett ambitiöst
lagstiftningsförslag i syfte att ge energimarknaden en ny utformning och
sammankoppla grossist- och slutkundsmarknaderna. Därigenom kommer
försörjningstryggheten att öka och elmarknaden att bli bättre anpassad både
till energiomställningen som kommer att ge många nya producenter, särskilt av
förnybar energi, och till konsumenternas fullständiga deltagande på marknaden,
främst i form av styrning genom efterfrågan. Fördjupad integration, också
regionalt, mer gränsöverskridande handel och utveckling av marknader med
effektiv prisbildning på såväl kort som lång sikt kommer att ge både de rätta
investeringssignalerna och den nödvändiga flexibiliteten för att marknaden ska
kunna erbjuda nya produktionskällor. En korrekt fungerande energimarknad som ger
effektiva investeringssignaler är det bästa sättet att minska behovet av
kapacitetsmekanismer. Kommissionen har redan utarbetat riktlinjer[18] och regler[19] för att begränsa de
negativa effekterna av undermåligt utformade, splittrade och icke samordnade
offentliga ingrepp. Den faktiska tillämpningen av riktlinjerna kan emellertid
inte vara mer än ett första steg för att säkerställa att sådana divergerande
nationella marknadsarrangemang som kapacitetsmekanismer och icke samordnade
stödprogram för förnybar energi blir mer förenliga med den inre marknaden.[20] Även om de offentliga
ingreppen i vissa fall har varit nödvändiga och motiverade för att komma till
rätta med marknadsmisslyckanden, har de i vissa former påverkat den inre
energimarknadens funktion mycket negativt. Kommissionen kommer att samarbeta
med medlemsstaterna för att säkerställa att kapacitetsmekanismen och stödet
till förnybar el till fullo överensstämmer med befintliga regler och inte
förvrider den inre energimarknaden. Alla miljöförstörande subventioner måste
fasas ut.[21]
Ett reformerat system för handel med utsläppsrätter kommer också att spela en
nyckelroll för att sända rätt investeringssignaler. Slutligen kommer kommissionen att säkerställa
mer öppenhet i sammansättningen av energikostnaderna och -priserna genom att
utveckla en regelbunden och ingående övervakning och rapportering, också om
energikostnadernas och -prisernas inverkan på konkurrenskraften. Särskild
uppmärksamhet kommer att riktas mot sådana statliga ingrepp som reglerade
eltaxor, energiskatteregler och nivån på det offentliga stödet samt effekterna
av prismekanismer, också underskott på grund av för låga eltaxor. Förstärkt regionalt samarbete inom en
gemensam EU-ram I en energiunion måste medlemsstaterna
samordna och samarbeta med grannländerna när de utvecklar sin energipolitik. Det tekniska genomförandet av energiunionens
olika delar kommer att vara mycket komplext. Vissa delar, som exempelvis nya
marknadsarrangemang för gas- och elmarknaderna på kort sikt eller integrationen
av det arbete som utförs av de systemansvariga för överföringssystemen bör, som
ett steg mot en fullständig marknadsintegration inom hela EU, utvecklas och
genomföras på regional nivå. Befintliga arrangemang som Pentalateralt
energiforum eller den baltiska energimarknadens sammanlänkningsplan är
initiativ att bygga vidare på. Framsteg i dessa regioner skulle kunna fungera
som en katalysator för andra regioner. Kommissionen kommer säkerställa
att alla regionala initiativ utvecklas på ett sammanhållet sätt och leder till
en helt integrerad inre energimarknad. Med tanke på Central- och Sydosteuropas
särskilda sårbarhet föreligger ett särskilt behov att stärka samarbetet,
solidariteten och förtroendet i dessa områden. Samarbetsarrangemang med särskild
inriktning på dessa länder skulle bidra till att påskynda en förbättrad
integration av dessa marknader i den större europeiska energimarknaden, vilket
skulle förbättra energisystemets likviditet och motståndskraft samt göra att
regionens energieffektivitet och potential att använda förnybar energi till
fullo utnyttjades. Kommissionen kommer att prioritera initiativ i denna
riktning. I fråga om Nordsjön och Östersjön kommer
kommissionen att samarbeta med medlemsstaterna och industrin för att uppnå kostnadsminskningar
för dessa energisystem till havs. En ny giv för konsumenterna I en energiunion skulle konsumenterna ha
möjlighet att fatta välgrundade beslut samt fritt och enkelt köpa sin energi
från ett företag i en annan medlemsstat. Detta kräver ytterligare anpassning av
de nuvarande nationella regelverken, eftersom de allra flesta europeiska
hushåll är passiva konsumenter. I vissa medlemsstater har konsumenterna endast
ett begränsat utbud av leverantörer att tillgå, och byte av leverantör är
förhållandevis krångligt. För att ge konsumenterna egenmakt måste
medlemsstaterna och deras myndigheter till fullo genomföra och tillämpa EU:s
befintliga bestämmelser, också konsumentskyddsbestämmelser. Nödvändiga
stödåtgärder bör vidtas också av regionala och lokala myndigheter, så att
konsumenterna får begriplig, lättillgänglig information och användarvänliga
verktyg samt finansiella incitament för att spara energi. Smart teknik kommer att hjälpa konsumenterna
och de energitjänstföretag som de är kunder hos att dra nytta av de möjligheter
som finns på energimarknaden genom att de kan ta kontroll över sin
energiförbrukning (och eventuella egenproduktion). Detta kommer att ge mer
flexibilitet på marknaden och potentiellt sänka konsumenternas kostander. Kommissionen kommer att fortsätta att driva på
standardiseringen och stödja medlemsstaternas införande av smarta mätare[22] för att främja
ytterligare utveckling av smarta apparater och smarta nät, så att en flexibel
energianvändning belönas. Den kommer att utveckla synergier mellan
energiunionen och den digitala dagordningen och vidta åtgärder för att
garantera skyddet av den personliga integriteten och it-säkerheten. Förutsättningen för att detta ska fungera är
dock att marknadspriserna sänder rätt signaler. I ett antal medlemsstater leder
reglerade energitaxor till att utvecklingen av effektiv konkurrens begränsas,
vilket verkar avskräckande på investeringar och tillkomsten av nya
marknadsaktörer. Reglerade konsumentpriser tillämpas ofta för att skydda
hushåll eller t.o.m. andra konsumenter från stigande energikostnader. Effekten
av sådana åtgärder drabbar kunder och elbolag som inte omfattas av reglering
och/eller de offentliga finanserna, vilka får bära kostnaderna för underskott
på grund av för låga eltaxor. I det långa loppet skadar dock dessa åtgärder de
konsumentintressen som de är avsedda att stärka. Kommissionen kommer att
eftersträva en utfasning av reglerade priser som ligger under den faktiska
kostnaden priser genom regelverken för konkurrens och ekonomistyrning. Den
kommer också att uppmuntra medlemsstaterna att upprätta en färdplan för
utfasning av alla reglerade priser. Skydd av sårbara konsumenter Energifattigdom påverkar levnadsförhållanden
och hälsa negativt. Orsakerna därtill är många, främst en kombination av låg
inkomst och generellt fattiga förhållanden, ineffektiva hushåll och ett system
med besittningsrätt som inte främjar energieffektivitet. Energifattigdom kan
endast hanteras genom en kombination av åtgärder, främst på det sociala området
och inom nationella, regionala eller lokala myndigheters behörighet. När
reglerade priser fasas ut måste medlemsstaterna föreslå en mekanism till skydd
för sårbara konsumenter, vilka företrädesvis kan tillhandahållas genom det
allmänna välfärdssystemet. Om den erbjöds av energimarknaden, skulle den
genomföras med hjälp av exempelvis en solidaritetstaxa eller rabatt på
energiräkningarna. Kostnaden för sådana program måste kollektivt täckas av
icke-stödberättigade kunder. Därför är det viktigt att ett sådant system är
inriktat på att hålla nere den totala kostnaden och begränsa de snedvridningar
som följer av prisregleringar (t.ex. inte öka underskotten på grund av för låga
eltaxor i vissa medlemsstater). 2.3. Energieffektivitet som ett bidrag till
dämpad energiefterfrågan Europeiska rådet fastställde i oktober 2014
ett vägledande mål för hela EU om minst 27 % för att öka
energieffektiviteten till 2030. Detta kommer att ses över 2020, med inriktning
på 30 % för hela EU. Det är i detta sammanhang nödvändigt att i grunden ompröva
energieffektiviteten och betrakta den som en energikälla i egen rätt,
motsvarande värdet på den energi som sparats in. Som ett led i översynen av
marknadsutformningen kommer kommissionen att säkerställa att
energieffektiviteten och styrning genom efterfrågan (se tidigare kommentar) kan
konkurrera på lika villkor med produktionskapaciteten. Merparten av detta arbete måste utföras på
nationell, regional och lokal nivå, men kommissionen kan spela en viktig roll
för att skapa en lämplig ram för utvecklingen. Kommissionen kommer därför att
uppmuntra medlemsstaterna att prioritera energieffektivitet i sin politik. EU har redan infört världsledande åtgärder för
att uppnå lägre energiförbrukning. Genom lagstiftningen om energimärkning och
ekodesign kan konsumenterna göra välgrundade val utifrån energiförbrukning.
Även om alla ekonomiska sektorer måste vidta åtgärder för att effektivisera
energianvändningen, kommer kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt
sektorer med stor energieffektivitetspotential, särskilt transport- och
byggsektorn. Kommissionen kommer också att skapa samverkanseffekter mellan
politik för energieffektivitet, resurseffektivitet och kretsloppssamhälle. I
detta ingår att utnyttja potentialen i återanvändning som energibesparande åtgärd. Att öka
energieffektiviteten i byggnadssektorn Uppvärmning och kylning är den största
enskilda källan till energiefterfrågan i Europa, och huvuddelen av EU:s
gasimport används till dessa ändamål. Stora effektivitetsvinster måste fångas
upp när det gäller fjärrvärme och fjärrkyla, vilket kommer att tas upp i
kommissionens strategi. Åtgärder som vidtas av medlemsstaterna,
särskilt på lokal och regional nivå, krävs för att utnyttja
energieffektivitetspotentialen i byggnader. Uppmuntra till investeringar i den
omfattning som krävs är fortfarande en utmaning, särskilt på lokal nivå, främst
på grund av bristen på medvetenhet och expertis vid småskalig finansiering.
Kommissionen kommer att stödja olika sätt att underlätta tillgången till
finansiering och erbjuda färdiga finansieringsmallar för finansiella instrument
som sedan kan användas av de europeiska struktur- och investeringsfondernas
förvaltningsmyndigheter och berörda aktörer, samt främja nya
finansieringsprogram som bygger på risk- och intäktsdelning, utveckla nya
finansieringsmetoder och stöd i form av tekniskt bistånd. Ekonomiskt stöd måste
kombineras med tekniskt stöd för att hjälpa till med att lägga ihop småskaliga
projekt till större program som kan sänka transaktionskostnaderna och locka den
privata sektorn i stor skala. Arbetet med initiativen för smarta städer och
samhällen samt till borgmästaravtalet, som i huvudsak sköts av borgmästare, det
civila samhällets organisationer, investerare, finansinstitut och
tjänsteleverantörer är viktigt för att uppnå framsteg när det gäller
energieffektivitet både inom och utanför EU. Detta arbete har kommissionens
odelade stöd. Som ett bidrag till G 20-gruppens handlingsplan för
energieffektivitet kommer kommissionen också att utveckla ett initiativ till global
spetskompetens i beslutsfattandet om energieffektivitet. Den kommer att med
eftertryck främja antagandet av ambitiösa mål för energieffektivitet och mål i
sammanhang som FN:s initiativ ”Hållbar energi för alla” och Internationella
energiorganet. EU, som innehar en global ledarposition när det gäller
energieffektiv teknik, bör vara en drivkraft för export, tillväxt och nya
arbetstillfällen i EU. EU-medel och EIB-finansiering kan göra en stor
skillnad. Europeiska fonden för strategiska investeringar erbjuder en möjlighet
att mobilisera stora investeringar till renovering av byggnader. Investeringar
på detta område kan ge betydande avkastning i form av tillväxt och
sysselsättning. Mot en energieffektiv, koldioxidsnål
transportsektor Transportsektorn står för över 30 % av
den slutliga energiförbrukningen i Europa. Om vi vill utnyttja r dess potential
att förbättra energieffektiviteten måste vi fortsatt inrikta fokus på skärpta
utsläppsnormer för personbilar och lastbilar efter 2020 samt på åtgärder för
att göra arbetsfordon och bussar bränsleeffektivare och minska deras
koldioxidutsläpp. Bättre trafikstyrning bör också främjas som ett modernt och
framåtblickande verktyg för minskade koldioxidutsläpp. Detta bör åtföljas av åtgärder för bättre
utnyttjande av den inre marknadens potential och för att internalisera de
externa kostnaderna. Kommissionen kommer att främja användningen av
vägavgiftssystem enligt principen att förorenaren och användaren betalar samt
öka insatserna för att skapa ett gemensamt europeiskt transportområde, grundat
på ett bättre utnyttjande av fordonsflottan. Betydande bränslebesparingar kan
också uppnås genom att undanröja hinder för mindre växthusgasintensiva
transportsätt, t.ex. järnvägstransporter, sjötransporter och inre vattenvägar,
samt genom att göra dessa transportsätt mer attraktiva och kostnadseffektiva.
Kommissionen kommer att ytterligare främja initiativet ”Shift2Rail”[23]. Kommissionen kommer också att vidta
ytterligare åtgärder för att minska koldioxidutsläppen inom transportsektorn,
som fortfarande främst är beroende av oljeprodukter. Detta kommer att kräva en
successiv omvandling av hela transportsystemet samt en ökad utveckling och
användning av alternativa bränslen. Kommissionen kommer att vidta ytterligare
åtgärder för att främja ett snart inrättande av nödvändig infrastruktur, dvs.
tank- och laddningsstationer. [24]
Marknadsavsättningen för sådana fordon beror på om infrastrukturen, fordon och
bränslen kan tas i bruk tillsammans. Eldrivna transporter är viktigt för att bryta
oljeberoendet och för att minska koldioxidutsläppen inom transportsektorn,
särskilt för väg- (korta och medellånga avstånd) och järnvägstransporter.
Europa måste påskynda elektrifieringen av sin bilpark och andra transportmedel
samt bli ledande inom teknik för energilagring och eldrivna transporter. Detta
kräver att elfordon till fullo integreras i politiken för rörlighet i städer
och i elnätet, både som energikonsumenter och potentiella lagringsmöjligheter. 2.4. Minskad användning av fossila bränslen i
ekonomin En ambitiös klimatpolitik är en integrerad del
av vår energiunion. EU:s klimatpolitik grundar sig på en koldioxidmarknad för
hela EU (EU:s system för handel med utsläppsrätter), ambitiösa men rättvisa
nationella mål för minskning av växthusgaser för de sektorer som inte omfattas
av systemet för handel med utsläppsrätter och en energipolitik som ska göra EU
till nummer ett inom förnybar energi. En ambitiös
klimatpolitik för EU I avtalet om ramen för klimat- och
energipolitiken fram till 2030 fastställs EU:s åtagande till en inhemsk
minskning av växthusgasutsläppen med 40 % jämfört med 1990. Detta innebär
ett ambitiöst bidrag till de internationella klimatförhandlingarna i syfte att
uppnå ett bindande klimatavtal under 2015. En närmare utläggning om detta bidrag
finns i meddelandet om vägen till Paris, som läggs fram samtidigt med den
strategiska ramen för denna energiunion. Kommissionen kommer, tillsammans med
medlemsstaterna, att samarbeta med andra större ekonomier för att förmå dem att
ansluta sig till EU:s ambition. Detta kommer att ske genom en aktiv europeisk
klimatdiplomati som till fullo gör bruk av handels- och utvecklingspolitiska
instrument. Hörnstenen i EU:s klimatpolitik är ett
välfungerande system för handel med utsläppsrätter inom EU. Som ett resultat av
reserven för marknadsstabilitet och de åtgärder som måste vidtas för att klara
av den förhöjda ambitionsnivå som det beslutades om i ramen fram till 2030,
kommer EU:s system för handel med utsläppsrätter att leda till ett pris på
koldioxidutsläpp som motsvarar kostnaderna och stimulera kostnadseffektiva
minskningar av växthusgasutsläppen. EU-kommissionen vill att EU:s system för
handel med utsläppsrätter till fullo ska spela sin roll som en teknikneutral,
kostnadseffektiv och EU-övergripande motor för koldioxidsnåla investeringar.
Genom sin prisbildning på EU-nivå stärker det den inre energimarknadens
funktion och främjar utnyttjandet av förnybara energikällor och annan
koldioxidsnål och energieffektiv teknik. Strategier för att förhindra koldioxidläckage
bör ligga på samma nivå som ansträngningar i andra större ekonomier. För de sektorer som inte ingår i EU:s system
för handel med utsläppsrätter måste nationella mål fastställas, och mark- och
skogsbrukssektorn kommer att införlivas i EU:s ram fram till 2030, för att se
till att även dessa sektorer har de rätta incitamenten för att minska utsläppen
av växthusgaser och bidra till kampen mot klimatförändringarna. Att bli nummer ett inom förnybara
energikällor Europeiska unionen är fast besluten att bli
världsledande inom förnybar energi, det globala navet för utvecklingen av nästa
generations tekniskt avancerade och konkurrenskraftiga förnybara energi.
Europeiska rådet har också fastställt ett mål för EU om att minst 27 % av
den energi som förbrukas inom EU ska vara förnybar 2030. EU är redan på väg att uppnå 2020 års mål,
vilket innebär att 20 % av den sammanlagda energin ska vara förnybar, att
kostnaden för ny vind- och solkraft ska ha sjunkit i betydande grad och till
stor del på grund av EU:s åtaganden på området, och att reformen av
stödprogrammen för att sänka kostnaderna är på god väg. Men för att nå målet
27 % måste nya utmaningar klaras av. Om man vill progressivt och effektivt kunna
integrera förnybar produktion på en marknad som främjar konkurrenskraftiga
förnybara energikällor och driver på utvecklingen av innovation, måste
energimarknader och nät vara anpassade till förnybara energikällor.[25] Befintliga lagar och
nya marknadsregler måste till fullo genomföras, för att ny teknik med smarta nät
och styrning genom efterfrågan ska kunna förverkligas och leda till en effektiv
energiomställning. I enlighet med riktlinjerna för miljö- och
energistöd, måste förnybar produktion få stöd genom marknadsbaserade program
som avhjälper marknadsmisslyckanden, säkerställer kostnadseffektivitet och
undviker överkompensation eller snedvridning. Finansiering av kapitalintensiva
förnybara energikällor till låg kostnad kräver en stabil investeringsram som
minskar regleringsriskerna. Detta är nödvändigt för att säkerställa
investerarnas förtroende och attrahera investeringar från internationella
fonder, storskaliga projektansvariga, kooperativ och hushåll inom en
marknadsbaserad ram som håller kapitalkostnaderna nere. Kommissionen kommer att
underlätta samarbete[26]
och konvergens inom nationella stödsystem, som leder till fler
gränsöverskridande öppningar, genom ingående diskussioner med medlemsstaterna
om kommissionens riktlinjer[27]
och riktlinjerna för miljö- och energistöd. Beslut om investeringar i förnybar el måste ta
hänsyn till de fysiska realiteter som styr industrins tillgång till resurser
och nätet, allmänhetens vilja att godta besluten samt förbrukningsort och
förvaltningshinder. Vidare skulle utvecklingen av ny infrastruktur, särskilt
sammanlänkningar, sänka kostnaderna för att integrera förnybar el på den inre
energimarknaden. EU behöver investera i avancerade, hållbara
alternativa bränslen, däribland produktion av biobränslen, och mer allmänt inom
bioekonomin. Därigenom kan vi behålla vårt industriella och tekniska ledarskap
och uppfylla klimatförändringsmålen. EU måste också ta hänsyn till bioenergins
effekter på miljön, markanvändningen och livsmedelsproduktion. EU:s
investeringsplan, tillsammans med finansiering från andra källor inom
gemenskapen, kan bidra till att säkra den finansiering som behövs. 2.5. En energiunion för forskning, innovation
och konkurrenskraft En ny strategi för forskning och innovation
(FoI) måste stå i centrum för energiunionen. Om EU:s energiunion ska bli
världsledande inom förnybar energi, måste den visa vägen till nästa generation
av förnybar teknik och lagringslösningar. För att förvandla energiunionen till en motor
för tillväxt, arbete och konkurrenskraft, vilket är målet, är det också
avgörande att EU går i bräschen för smarta nät och smart teknik för hemmet,
rena transporter, ren fossilbränsleanvändning och världens säkraste
kärnkraftsproduktion. Även om betydande framsteg har gjorts för att
effektivisera i EU:s forskningsprogram, återstår ännu mycket att göra. Vi är
ännu långt från en fullständigt samordnad och målinriktad forskning som
effektivt sammanför EU:s och medlemsstaternas program kring gemensamma mål och
förväntade resultat. Om vi ska kunna uppnå våra mål, måste varje euro som
investeras inom EU ge bästa möjliga resultat. Därför krävs det en integrerad
strategi för att skapa synergier, samarbeta för att samordna insatser och
åstadkomma resultat, säkerställa effektivare kopplingar mellan forskning och
näringsliv och därigenom få ut ny teknik på marknaden i EU. För att uppnå detta bör den nya europeiska
strategin för FoI på energiområdet[28]
påskynda omställningen av energisystemet. Arbetet bör bygga på Horisont 2020
och inbegripa alla medlemsstater, berörda parter och kommissionen. Insatserna bör grupperas runt följande fyra
nyckelprioriteringar, som medlemsstaterna och kommissionen skulle förbinda sig
till: –
Att vara världsledande inom utvecklingen av nästa
generation av förnybar energiteknik, inbegripet miljövänlig produktion samt
användning av biomassa och biobränslen, samt genomenergilagring. –
Att genom smarta nät, smarta lösningar för hemmet,
smarta städer och automatiseringssystem för hemmet underlätta konsumenternas
aktiva deltagande i energiomvandlingen. –
Att upprätthålla effektiva energisystem och
utnyttja tekniken för att göra byggnadsbeståndet energineutralt. –
Att upprätthålla hållbara transportsystem, som gör
att innovativa tekniska lösningar och tjänster utvecklas och sprids i stor
skala, för att öka energieffektiviteten och minska utsläppen av växthusgaser. Utöver dessa fyra prioriteringar finns
ytterligare forskningsprioriteringar som kräver en mycket högre grad av
samarbete mellan kommissionen och de medlemsstater som vill använda sig av
denna teknik. –
En framåtsyftande strategi för avskiljning och
lagring av koldioxid respektive avskiljning och användning av koldioxid inom
energi- och industrisektorerna, som blir avgörande för att nå klimatmålet 2050
på ett kostnadseffektivt sätt. Detta kommer att kräva en politisk ram som
främjar åtgärder, inbegripet en reform av systemet för handel med
utsläppsrätter och den nya innovationsfonden, för att öka tydligheten för
företag och investerare, vilket krävs för att vidareutveckla denna teknik. –
För närvarande kommer nära 30 % av EU:s el från
kärnkraft.[29] EU
måste verka för att medlemsstaterna tillämpar de allra högsta normerna för
kärnsäkerhet, avfallshantering och icke-spridning. EU bör också verka för att
unionen bibehåller sitt tekniska ledarskap på kärnkraftsområdet, också genom
Iter[30], för att inte öka energi- och
teknikberoendet. En innovationsdriven övergång till en
koldioxidsnål ekonomi erbjuder stora möjligheter för tillväxt och
sysselsättning. Nya branscher, nya affärsmodeller och anställningar med ny
profil kommer att skapas. Ledarskap på det tekniska området måste åtföljas av
utveckling av kapaciteten inom industriproduktion eller
teknikförsörjningskedjor genom Europa. Detta kräver samverkan mellan forskning,
industri, finanssektor och myndigheter. Genom en effektiv industripolitisk
strategi utifrån dessa prioriteringar kommer EU:s industri att dra nytta av att
ha tagit första steget, både på hemmamarknaden och den internationella
teknikmarknaden med åtföljande positiva effekter på konkurrens och nya
arbetstillfällen. Kommissionen kommer att undersöka hur potentialen
i offentlig upphandling kan utnyttjas som katalysator för industri- och
affärsinnovation samt för grön tillväxt såväl inom som utanför EU. Den kommer
till fullo att utnyttja EU:s handelspolitik till att förbättra tillgången till
utländska marknader för teknik och tjänster från Europeiska unionen samt till
att skydda EU-marknaden från illojala affärsmetoder och stödja andra länder i
deras ansträngningar att inrätta moderna och hållbara energisystem.
Kommissionen kommer att samarbeta med medlemsstater och regioner för att skapa
synergier mellan de olika EU-fonderna och utnyttja den fulla potentialen i de
sammanhållningspolitiska medlen för innovation. Förändringar betyder också att vissa sektorer,
affärsmodeller eller jobbprofiler måste anpassas. Det måste skapas nya
yrkesutbildningar och andra fortbildningsvägar för nya eller anpassade
jobbprofiler, som motsvarar branschens nya behov och ger arbetskraft med solida
yrkesfärdigheter. En rättvis energiomställning med lika förutsättningar kommer
därför att kräva fortbildning av de anställda inom vissa sektorer och i vissa
fall sociala insatser på lämplig nivå. Arbetsmarknadens parter med sina
praktiska kunskaper och erfarenheter är avgörande i detta avseende.
Kommissionen kommer att informera arbetsmarknadens parter och uppmana dem att
låta energiomställningen ingå i den sociala dialogen på europeisk nivå. 3. Styrningen av energiunionen Energiunionen
behöver också en integrerad styrning och övervakning, för att se till att de
energirelaterade åtgärderna på europeisk, regional, nationell och lokal nivå
bidrar till unionens mål. Styrningsprocessen bör tjäna följande syften: -
Sammanföra energi- och klimatpolitiken med åtgärder inom
andra relevanta politikområden för att uppnå en fördjupad politisk
samstämmighet på lång sikt, vilket också skulle ge investerare vägledning och
långsiktig säkerhet. -
Säkerställa genomförandet av den inre energimarknaden och
genomförandet av ramen för energi- och klimatpolitiken fram till 2030, särskilt
genomförandet av de överenskomna målen för 2030 i fråga om förnybar energi,
energieffektivitet, sektorer som inte omfattas av handelssystemet och
sammanlänkningar. -
Strömlinjeforma
nuvarande planering och rapportering samt undvika onödiga administrativa
bördor. -
Inbegripa
en dialog med berörda parter till förmån för välinformerade beslut och stödja
ett aktivt engagemang i förvaltningen av energiomställningen. -
Fördjupa
samarbetet mellan medlemsstaterna – även på regional nivå – och med
kommissionen. -
Förbättra
de uppgifter, analyser och underrättelser som behövs som underlag för
energiunionen genom att samla relevant kunskap och se till att den finns lätt
tillgänglig för alla berörda parter. -
Avlägga
årliga rapporter till Europaparlamentet och rådet om tillståndet i
energiunionen för att ta itu med de viktigaste frågorna och styra den politiska
debatten. Kommissionen
kommer att inleda en dynamisk förvaltningscykel för Europeiska energiunionen.
Trots att det finns tydliga kopplingar mellan denna process för styrning och
den europeiska planeringsterminen, kommer de två processerna att förvaltas
separat. 4. Att förverkliga energiunionen Om energiunionen
ska kunna förverkligas, är det nödvändigt att genomföra åtgärderna i denna
strategi, vilka sammanfattas i de femton punkter som anges nedan. Av den
bifogade färdplanen framgår vilka initiativ som kommer att utvecklas som en del
av strategin, med en tydlig tidsplan för antagande och genomförande samt med
angivande av respektive ansvarsområden. Kommissionen anser att dessa är
sammanlänkade och i överensstämmelse med den ambitionsnivå som EU måste ha för
att ställa om Europas energisystem. Ett framgångsrikt
genomförande är beroende av det politiska engagemanget hos alla berörda
aktörer, också EU-institutionerna, medlemsstaterna, Europeiska
investeringsbanken och andra intressenter, även på regional och lokal nivå, i
enlighet med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna och bättre
lagstiftning. EU måste kunna
reagera på oväntade händelser, ta vara på nya tillfällen och förutse och
anpassa sig till framtida trender. När så krävs, kommer kommissionen att
utnyttja sin initiativrätt för att kunna vidta lämpliga åtgärder vid
incidenter. Kommissionen
uppmanar Europaparlamentet och rådet att godkänna denna strategi för att
förverkliga energiunionen och aktivt engagera sig i dess genomförande, i nära
samarbete med alla berörda aktörer. * * * Energiunionen i 15 åtgärdspunkter 1. Ett fullständigt införande och strikt genomförande av befintlig energilagstiftning och därtill hörande regler är den viktigaste förutsättningen för införandet av energiunionen. Ø Kommissionen kommer att använda alla tillgängliga instrument för att se till att medlemsstaterna till fullo genomför energilagstiftningen, särskilt det tredje åtgärdspaketet för en inre energimarknad och den kommer att strikt genomföra fördragets konkurrensregler. 2. EU måste diversifiera sin gasförsörjning och göra den mer motståndskraftig mot försörjningsavbrott. Ø Senast 2015–2016 kommer kommissionen att lägga fram ett paket för motståndskraft och diversifiering genom översyn av den befintliga förordningen om säker gasförsörjning. Ø Kommissionen kommer att utarbeta en sammanhållen strategi för flytande naturgas och lagring därav. Ø Dessutom kommer kommissionen att arbeta tillsammans med medlemsstaterna för att bygga ut tillgången till alternativa leverantörer, också från den södra gaskorridoren, Medelhavsområdet och Algeriet, för att minska det nuvarande beroendet av enskilda leverantörer. 3. Mellanstatliga avtal bör till fullo följa EU-lagstiftningen och vara öppnare. Ø Kommissionen kommer att föreslå en översyn av beslutet om mellanstatliga avtal 2016 för att säkerställa förenlighet med EU:s lagstiftning innan avtalsförhandlingarna inleds, involvera kommissionen i sådana förhandlingar, utveckla standardiserade avtalsklausuler som omfattar EU-regler och göra kommersiella gasförsörjningskontrakt mer transparenta. 4. Lämplig infrastruktur är en förutsättning för att till fullo bygga ut energimarknaden och integrera förnybar energi och försörjningstrygghet. Ø Kommissionen kommer att stödja genomförandet av stora infrastrukturprojekt, särskilt projekten av gemensamt intresse, med hjälp av tillgängliga finansiella medel, t.ex. Fonden för ett sammanlänkat Europa, de europeiska struktur- och investeringsfonderna samt den kommande europeiska fonden för strategiska investeringar, i syfte att dra nytta av nödvändig privat och offentlig finansiering. Ø Kommissionen kommer att samla uppgifter om EU-finansierade infrastrukturprojekt för att skapa större samstämmighet och maximera deras effekter. Ø Kommissionen kommer att inrätta ett särskilt forum för energiinfrastruktur för att diskutera de framsteg som gjorts när det gäller stora infrastrukturprojekt, regionalt samarbete med medlemsstaterna och EU:s institutioner. Det första mötet kommer att hållas i slutet av 2015. 5. För att skapa en enhetlig inre marknad för energi som innebär fördelar för medborgarna, garanterar försörjningstrygghet, integrerar förnybar energi på marknaden och avhjälper den nuvarande divergerande utvecklingen av kapacitetsmekanismer i medlemsstaterna krävs en översyn av den nuvarande marknadsutformningen. Ø Kommissionen kommer 2016 att lägga fram förslag till lagstiftning om trygg elförsörjning. Ø Kommissionen kommer att föreslå en ny utformning av den europeiska elmarknaden under 2015, som kommer att åtföljas av lagstiftningsförslag under 2016. 6. Det regelverk som inrättas genom det tredje lagstiftningspaketet för den inre energimarknaden måste utvecklas ytterligare för att skapa en sammanhängande inre energimarknad för medborgare och företag. Ø Kommissionen kommer att se över regelverket, i synnerhet den verksamhet som bedrivs av Acer och det europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen under 2015–2016 och föreslå lämpliga åtgärder för att stärka det europeiska regelverket. 7. Regionala strategier för marknadsintegration är ett viktigt led i övergången till en fullt integrerad och EU-omfattande energimarknad. Ø Kommissionen kommer att utveckla riktlinjer för regionalt samarbete och aktivt delta i regionala samarbetsorgan med medlemsstaterna och berörda parter. 8. Större öppenhet om energikostnader och energipriser samt om nivån på det offentliga stödet kommer att främja marknadsintegrationen och blottlägga vilka åtgärder som snedvrider den inre marknaden. Ø Kommissionen kommer att lägga fram en rapport vart annat år om energipriserna, ingående analysera skatternas och subventionernas roll samt försöka fasa ut reglerade priser under självkostnadspris. Ø På nationell och lokal nivå bör socialpolitiska åtgärder vidtas för att skydda utsatta kunder. 9. EU har fastställt målet att uppnå energibesparingar om minst 27 % till år 2030. Ø För att stödja det mål som fastställts för 2030 kommer kommissionen under 2015 och 2016 att se över all tillämplig lagstiftning om energieffektivitet. Dessutom kommer den att föreslå ändringar när så behövs. Ø Medlemsstaterna och regionerna bör i större utsträckning utnyttja EU-medel för renovering av bostäder. 10. I byggnader kan enorma potentiella energieffektivitetsvinster göras. Renovering av byggnader för att göra dem energieffektiva och till fullo utnyttja hållbara lösningar för uppvärmning och kylning kommer att sänka EU:s kostander för energiimport, öka energitryggheten och sänka hushållens och företagens energikostnader. Ø Kommissionen kommer att utarbeta ett initiativ för ”smart finansiering för intelligenta byggnader” för att göra befintliga byggnader mer energieffektiva och underlätta tillgången till befintliga finansieringsinstrument. Ø Kommissionen kommer att föreslå en strategi för att underlätta investeringar i uppvärmning och kylning. 11. EU måste påskynda energieffektivitet och minskade koldioxidutsläpp inom transportsektorn, en gradvis övergång till alternativa bränslen och integrering av energi- och transportsystem. Ø Kommissionen kommer att föreslå ett övergripande vägtransportpaket som främjar en effektivare prissättning av infrastruktur, införandet av intelligenta transportlösningar och förbättrad energieffektivitet. Ø Kommissionen kommer att vidta ytterligare åtgärder för att skapa rätt marknadsvillkor för att öka spridningen av alternativa bränslen och ytterligare främja köp av miljövänliga fordon. Detta kommer att ske genom en blandning av nationella, regionala och lokala åtgärder som stöds av EU. 12. EU enades om en klimat- och energiram för 2030 vid Europeiska rådets möte i oktober. Den måste nu genomföras. EU kommer att lämna ett ambitiöst bidrag till de internationella klimatförhandlingarna. Ø Kommissionen kommer att föreslå lagstiftning för att uppnå det mål för minskning av växthusgaser som Europeiska rådet antog i oktober 2014, både inom systemet för utsläppshandel och sektorer utanför detta system. 13. EU har enats om målet att år 2030 ska minst 27 % av den energi som förbrukas inom EU vara förnybar. Ø Kommissionen kommer att föreslå ett nytt paket för förnybar energi under perioden 2016–2017. Detta kommer att omfatta en ny politik för biomassa och biobränsle av hållbart slag samt lagstiftning för att säkerställa att EU-målet för 2030 uppnås på ett kostnadseffektivt sätt. 14. EU måste utveckla en framåtblickande energi- och klimatrelaterad FoI-strategi för att upprätthålla Europas tekniska ledarroll och utöka exportmöjligheterna. Ø Under perioden 2015–2016 kommer kommissionen att föreslå en europeisk FoI-strategi som omfattar en uppgraderad strategisk plan för energiteknik och en strategisk FoI-agenda för transportområdet med ett begränsat antal väsentliga prioriteringar och tydliga mål. Ø För att främja sysselsättning och tillväxt kommer kommissionen att utarbeta ett initiativ för globalt ledarskap inom teknik och innovation på energi- och klimatområdet. 15. EU kommer att utnyttja alla tillgängliga utrikespolitiska instrument för att se till att ett starkt och enat EU uppvisar ett konstruktivt engagemang tillsammans med sina parter och talar med en röst om energi och klimat. Ø Tillsammans med unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och medlemsstaterna kommer kommissionen att gjuta nytt liv i EU:s energi- och klimatdiplomati. Ø Tillsammans med unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik kommer kommissionen att utveckla en aktiv dagordning för att stärka EU:s energisamarbete med tredjeländer, också rörande förnybar energi och energieffektivitet. Ø Kommissionen kommer att utnyttja EU:s hela handelspolitik till att främja tillgången till energiresurser och utländska marknader för energiteknik och tillhörande tjänster från Europa. [1] Meddelandet om energieffektivitet, om hur energieffektivitet kan
trygga energiförsörjningen och om 2030-ramen för klimat- och energipolitiken,
COM(2014) 520. [2] Europeisk strategi för energitrygghet, COM (2014) 330. [3] Kommissionens uppskattningar. Europeiska energimyndigheten
uppskattar att 1,3 biljoner euro kommer att behövas fram till 2025 inom
produktion, transport och försörjning. [4] Beräkningar gjorda av GD Energi utifrån Platts marknadsrapporter
och uppgifter från europeiska energimyndigheten för första halvåret 2014. [5] Rapport från Eur’Observeur 2014. [6] Detta ska jämföras med att EU-företag har totalt 32 % av
världens patent. [7] UNEP-BNEF Global Trends in Renewable Energy Investments 2014. [8] COM(2014) 330 final. [9] Tack vare EU:s ledande ställning kommer normer och
effektivitetsförbättringar att förbättras globalt, vilket minskar den framtida
oljekonsumtionen och därmed också EU:s beroende. [10] Direktiv 2009/119/EG av den 14 september 2009 om skyldighet för
medlemsstaterna att inneha minimilager av råolja och/eller petroleumprodukter. [11] COM(2014) 654 final. [12] Se kommissionens meddelande om utnyttjande av offentliga ingrepp
på bästa sätt, C(2013) 7243. [13] Initiativ som ”handel med gröna varor” kommer att främja produkter
som bidrar till minskade utsläpp av koldioxid, förbättrar miljön och skapar
arbetstillfällen och tillväxt inom EU. [14] Beslut nr 994/2012/EU om inrättandet av en mekanism för
informationsutbyte om mellanstatliga avtal mellan medlemsstaterna och
tredjeländer på energiområdet. [15] Denna uppdatering kommer att omfatta projekt av gemensamt
energiintresse som är viktiga för att höja Europeiska unionens
försörjningstrygghet, om de uppfyller kriterierna för att bli projekt av
gemensamt intresse. [16] EU:s investeringsplan, COM(2014) 903.
[17] Exempel på detta är beslut om ny infrastruktur som påverkar fler
än två medlemsstater, undantag från vändning av fysiska flöden enligt
förordningen om trygg gasförsörjning, gränsöverskridande kostnadsallokeringar
enligt TEN-E-förordningen eller liknande. [18] Se kommissionens meddelande om utnyttjande av offentliga ingrepp
på bästa sätt, C(2013) 7243. [19] Riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd och energi, EUT C
200, 28.6.2014, s. 1. [20] Tillämpningen av riktlinjerna för statligt stöd till miljöskydd
och energi på de stödprogram som hittills godkänts har i någon mån lindrat
splittringseffekterna, men visare åtgärder krävs. [21] Se färdplanen för ett resurseffektivt Europa (KOM(2011)571) och
2012 års meddelande om en välfungerande inre marknad för energi (COM(2012)663)
samt reglerna för G20-åtagandet. [22] Se rapporten Bedömning av införandet av smarta mätare i EU-27 med
fokus på el, COM/2014/356. [23] Förordning nr 642/2014 om bildande av det gemensamma företaget
Shift2Rail. [24] Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/94/EG av den 22
oktober 2014 om utbyggnad av infrastrukturen för alternativa bränslen. [25] För att anpassa marknader till förnybar energi, måste kortsiktiga
marknader utvecklas till fördjupade, likvida marknader som fungerar i realtid.
Befintliga kraftnät som ofta är utformade och förvaltade för konventionell
kraftproduktion med nationell räckvidd är inte optimala för den framtida
försörjningen, där förnybara energikällor kommer att bli ännu viktigare och där
det krävs uppvägande insatser för att kompensera för deras inneboende
variationer. [26] Flera medlemsstater undersöker möjligheten att utnyttja samarbetsmekanismer
i direktivet om förnybar energi för att uppfylla sina nationella mål på ett
kostnadseffektivt sätt. Kommissionen har stött denna process genom att hjälpa
medlemsstaterna att finna lösningar på tekniska och finansiella problem som rör
dessa gränsöverskridande mekanismer. [27] Europeiska kommissionens riktlinjer för utformningen av
stödordningar för förnybar energi, SWD(2013) 439. Vägledning om användningen av
samarbetsmekanismer för förnybar energi, SWD (2013) 440. [28] Detta skulle omfatta en uppdaterad strategisk EU-plan för
energiteknik och en strategisk FoI-agenda för transportområdet. [29] Se Europeisk strategi för energitrygghet, COM (2014) 330. Färdplan för energiunionen Förklaringar: FT: Försörjningstrygghet / IME:
Den inre marknaden för energi / EE: Energieffektivitet / VHG Växthusgaser /
FoI: Forskning och innovation Åtgärder || Ansvarig part || Tidtabell || FT || IME || EE || VHG || FoI Infrastruktur || || || || || || || Effektivt genomförande av målet 10 % sammanlänkning mellan elnäten || Kommissionen Medlemsstater Nationella regleringsmyndigheter Systemansvariga för överföringssystem || 2015-20 || X || X || || X || Andra förteckningen över projekt av gemensamt intresse – sådana som leder till en delegerad akt från kommissionen || Kommissionen Medlemsstater || 2015 || X || X || || X || Meddelande om arbetet med att slutföra förteckningen över de viktigaste energiinfrastrukturerna och om de åtgärder som krävs för att uppnå 15 % sammanlänkning mellan elnäten senast 2030 || Kommissionen || 2016 || X || X || || || Inrätta ett forum för energiinfrastruktur || Kommissionen Medlemsstater || 2015 || X || X || || || Elektricitet || || || || || || || Initiativ om marknadsutformning och regionala elmarknader, samt samordning av kapacitet för att säkerställa en trygg energiförsörjning, främja gränsöverskridande handel och underlätta integreringen av förnybar energi || Kommissionen || 2015-2016 || X || X || X || X || Översyn av direktivet om åtgärder för en tryggad elförsörjning || Kommissionen || 2016 || X || X || || X || Hushåll || || || || || || || En ny giv för energikonsumenter: Ge konsumenter egenmakt, införa styrning genom efterfrågan, använda smart teknik, sammanlänka grossist- och slutkundsmarknader, fasa ut reglerade priser, och vidta stödåtgärder till skydd för utsatta kunder. || Kommissionen Medlemsstater || 2015-2016 || || X || X || X || X Gas || || || || || || || Översyn av förordningen om tryggad gasförsörjning || Kommissionen || 2015-2016 || X || X || || || Strategi för flytande naturgas och lagring av gas || Kommissionen || 2015-2016 || X || || || || Regelverk || || || || || || || Översyn av Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer) och energilagstiftningen || Kommissionen || 2015–16 || X || X || || X || Förnybar energi || || || || || || || Paket för förnybar energi: med ett nytt direktiv om förnybar energi inför 2030, bästa praxis inom förnybar energi, egen energiförbrukning och stödsystem samt en hållbarhetspolitik som bygger på bioenergi. || Kommissionen || 2015-2017 || X || X || || X || Meddelande om återanvändning för produktion av energi || Kommissionen || 2016 || X || || || X || Klimatfrågor || || || || || || || Lagstiftningsförslag för att se över EU:s system för handel med utsläppsrätter, 2021–2030 || Kommissionen || 2015 || X || X || || X || Lagstiftningsförslag om beslutet att fördela insatserna och föra in markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk i klimat- och energiramen för 2030 || Kommissionen || 2016 || || || || X || Transportåtgärder || || || || || || || Rättvis och effektiv prissättning för hållbara transporter – översyn av eurovinjettdirektivet och regelverket för främjande av det europeiska systemet för elektroniska vägtullar || Kommissionen || 2016 || || || X || X || Översyn av reglerna för marknadstillträde för vägtransporter i syfte att förbättra deras energieffektivitet || Kommissionen || 2016 || || || X || X || Översiktsplan för utbyggnad av samverkande intelligenta transportsystem || Kommissionen Medlemsstater Bransch || 2016 || || || X || X || X Översyn av förordningarna om utsläppsnormer i syfte att fastställa mål för personbilar och lastbilar efter 2020 || Kommissionen || 2016–2017 || || || X || X || X Inrättande av ett övervaknings- och rapporteringssystem för tunga fordon (lastbilar och bussar) i syfte att ge köpare bättre information || Kommissionen || 2016-2017 || || || X || X || X Översyn av direktivet om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon || Kommissionen || 2017 || || || X || X || Meddelande om att minska transportsektorns koldioxidutsläpp samt en handlingsplan för andra och tredje generationens biobränslen samt andra alternativa, hållbara bränslen || Kommissionen || 2017 || || || X || X || X Energieffektivitet || || || || || || || Översyn av direktivet om energieffektivitet || Kommissionen || 2016 || X || || X || X || X Översyn av direktivet om byggnaders energiprestanda samt initiativet om smart finansiering för smarta byggnader || Kommissionen || 2016 || X || || X || X || X Översyn av energieffektivitetsramen för produkter (direktivet om energimärkning och ekodesigndirektiven) || Kommissionen || 2015 || X || || X || X || X Förstärka en målinriktad användning av finansiella instrument till stöd för investeringar i energieffektivitet || Kommissionen || 2015– || || || X || X || Värme och kyla || || || || || || || EU:s strategi för uppvärmning och kylning – hur uppvärmning och kylning kan bidra till att uppnå EU:s energi- och klimatmål || Kommissionen || 2015 || X || X || X || X || X Extern energi- och klimatpolitik || || || || || || || EU:s energi- och klimatpolitiska diplomati || Kommissionen Den höga representanten/vice ordföranden Medlemsstater || 2015 || X || X || || X || X Översyn av beslutet om inrättandet av en mekanism för informationsutbyte om mellanstatliga avtal mellan medlemsstaterna och tredjeländer på energiområdet || Kommissionen Den höga representanten/vice ordföranden || 2016 || X || X || || || Nya och förstärkta energidialoger med länder som är av betydelse för EU:s energipolitik || Kommissionen Den höga representanten/vice ordföranden || 2015– || X || X || X || X || X Ett samförståndsavtal om ett uppgraderat strategiskt partnerskap med Ukraina || Kommissionen Den höga representanten/vice ordföranden Europaparlamentet Rådet || 2015 || X || X || || || Trilateralt samförståndsavtal om de transkaspiska rörledningarna med Azerbajdzjan och Turkmenistan || Kommissionen Den höga representanten/vice ordföranden Europaparlamentet Rådet || 2015 || X || X || || || Initiativ för att stärka energigemenskapen || Kommissionen Energigemenskapens avtalsslutande parter Den höga representanten/vice ordföranden || 2015 || X || X || || || Stärka Euromed-samarbetet om gas, el, energieffektivitet och förnybara energikällor || Kommissionen Den höga representanten/vice ordföranden || 2015-2016 || X || X || || || Antagande och undertecknande av en ny internationell energistadga på EU:s och Euratoms vägnar || Kommissionen Den höga representanten/vice ordföranden || 2015 || X || X || || || Industrins konkurrenskraft || || || || || || || En ny europeisk strategi för FoI på energiområdet för att påskynda omställningen av energisystemet, bestående av – en integrerad strategisk EU-plan för energiteknik, och – en strategisk FoI-agenda för transportområdet. || Kommissionen || 2015-2017 || || || || || X Analys av energipriserna och energikostnaderna (inbegripet skatter och subventioner) || Kommissionen || 2016 och därefter vartannat år || || X || || || Initiativ om EU:s globala ledarskap inom teknik och innovation på energi- och klimatområdet för att främja tillväxt och sysselsättning || Kommissionen || 2015-2016 || || || X || X || X En förstärkt handelspolitik för att underlätta export av EU-teknik || Kommissionen || 2015-2019 || X || X || || || X Övergripande åtgärder || || || || || || || Översyn av riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd och energi || Kommissionen || 2017-2019 || X || X || X || X || X Rapport om den europeiska strategin för energitrygghet, med en plattform och färdplan för Euromed och strategier för LNG, lagring av energi, och den södra gaskorridoren || Kommissionen || 2015-2016 || X || X || X || X || X Uppgifter, analyser och underrättelser till förmån för energiunionen: initiativ för att samla all relevant kunskap och göra den lätt tillgänglig för kommissionen och medlemsstaterna || Kommissionen || 2016 || X || X || X || X || X Kärnkraft || || || || || || || Rådets förordning om en anpassning av kraven i artikel 41 i Euratomfördraget mot bakgrund av den europeiska strategin för energitrygghet || Kommissionen || 2015 || X || X || || || Meddelande om ett vägledande program om kärnenergi i enlighet med artikel 40 i Euratomfördraget || Kommissionen || 2015 || X || || || X ||