1.7.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 204/1

DEL I.

Kapitel 1.

Kapitel 2.

2.1.

2.2.

2.3.

2.4.

2.5.

Kapitel 3.

3.1.

3.2.

3.3.

3.4.

3.5.

3.6.

3.7.

DEL II.

Kapitel 1.

1.1.

1.1.1.

1.1.1.1.

1.1.1.2.

1.1.1.3.

1.1.1.4.

1.1.2.

1.1.3.

1.1.4.

1.1.5.

1.1.5.1.

1.1.5.2.

1.1.6.

1.1.7.

1.1.8.

1.1.9.

1.1.10.

1.1.10.1.

1.1.10.2.

1.1.10.3.

1.1.11.

1.2.

1.2.1.

1.2.1.1.

1.2.1.2.

1.2.1.3.

1.2.1.4.

1.2.1.5.

1.2.1.6.

1.2.1.7.

1.2.2.

1.2.2.1.

1.2.2.2.

1.3.

1.3.1.

1.3.2.

1.3.3.

1.3.4.

1.3.5.

1.3.6.

Kapitel 2.

2.1.

2.1.1.

2.1.2.

2.1.3.

2.1.4.

2.1.5.

2.1.6.

2.2.

2.3.

2.4.

2.5.

2.6.

2.7.

2.8.

2.8.1.

2.8.2.

2.8.3.

2.8.4.

2.8.5.

2.8.6.

2.9

2.9.1.

2.9.2.

Kapitel 3.

3.1.

3.2.

3.3.

3.4.

3.5.

3.6.

3.7.

3.8.

3.9.

3.10.

3.11..

DEL III.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

(1)

I artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat fördraget) anges följande: ”Om inte annat föreskrivs i fördragen, är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den inre marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.”.

(2)

Trots detta generella förbud kan statligt stöd dock vara nödvändigt för att korrigera marknadsmisslyckanden för att säkerställa en väl fungerande och rättvis ekonomi. Fördraget lämnar därför utrymme för att bevilja statligt stöd avseende flera politiska mål. För jordbruks- och skogsbrukssektorn är det av särskild betydelse för det första att stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser är förenligt med den inre marknaden i enlighet med artikel 107.2 b i fördraget. För det andra kan kommissionen på grundval av artikel 107.3 c i fördraget anse stöd för att underlätta utveckling av jordbruks- och skogsbrukssektorn och utvecklingen i landsbygdsområden förenligt med den inre marknaden, under förutsättning att det inte påverkar handeln i negativ riktning.

(3)

Med hänsyn till jordbrukssektorns särdrag föreskriver vidare artikel 42 i fördraget att konkurrensreglerna är tillämpliga på produktion av och handel med jordbruksprodukter endast i den mån Europaparlamentet och rådet beslutar detta.

(4)

Kommissionen anger i dessa riktlinjer på vilka villkor stöd till jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden kan anses vara förenligt med den inre marknaden och fastställer kriterier för att identifiera vilka områden som uppfyller villkoren i artikel 107.3 i fördraget. Vad gäller stöd som beviljas i enlighet med artikel 107.2 b fastställer kommissionen härmed villkor som kommer att kontrolleras för att fastställa huruvida en åtgärd som utgör stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser verkligen omfattas av den artikeln.

(5)

Statligt stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen av jordbruks- och skogsbrukssektorn ingår i den bredare gemensamma jordbrukspolitiken. Inom den gemensamma jordbrukspolitiken tillhandahåller unionen finansiellt stöd till jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden. Eftersom ett statligt stöds ekonomiska effekter inte är beroende av om det (även delvis) finansieras av unionen eller om det finansieras av endast en medlemsstat, anser kommissionen att det i princip bör finnas överensstämmelse och konsekvens mellan dess politik för kontroll av statligt stöd och det stöd som beviljas enligt unionens egen gemensamma jordbrukspolitik. Därför är det endast berättigat att använda statligt stöd om detta är förenligt med målen för denna politik och särskilt med de underliggande målen för reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken fram till 2020 (1). När kommissionen tillämpar och tolkar reglerna i dessa riktlinjer i fråga om specifika stödordningar beaktar den därför den gemensamma jordbrukspolitiken och reglerna och politiken för landsbygdsutvecklingen.

(6)

Följande instrument på unionsnivå är av särskild vikt för frågor om statligt stöd i samband med den gemensamma jordbrukspolitiken:

(7)

Den gemensamma jordbrukspolitiken bygger på två pelare. Den första pelaren består av instrument som avser jordbruksmarknaders och livsmedelskedjans funktionssätt (förordning (EU) nr 1308/2013, förordning (EG) nr 3/2008, förordning (EU) nr 228/2013 och förordning (EU) nr 229/2013) och direktstöd (förordning (EU) nr 1307/2013) som är villkorade av föreskrivna verksamhetskrav, god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden. Tillsammans utgör dessa åtgärder en grundval för de stöd som beviljas jordbrukare inom unionen och de bildar utgångspunkten för att upprätthålla ett hållbart jordbruk i hela unionen. Åtgärderna inom ramen för den första pelaren är obligatoriska för medlemsstaterna och det finns, med endast mycket få undantag, ingen medfinansiering. Detta säkerställer att en gemensam politik tillämpas på den inre marknaden. Den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare är landsbygdsutvecklingspolitiken. Den regleras av förordning (EU) nr 1305/2013 och syftar till att förbättra jordbrukets konkurrenskraft, en hållbar förvaltning av naturresurser och klimatåtgärder och en balanserad territoriell utveckling av landsbygdsområden. Landsbygdsutvecklingsåtgärder är i stor utsträckning frivilliga, har avtalskaraktär, medfinansieras och vidtas inom ett strategiskt ramverk och genomförs via landsbygdsprogram som uppfyller unionens prioriteringar för landsbygdsutveckling på nationell, regional och lokal nivå.

(8)

I enlighet med artikel 39.1 i fördraget är målen för den gemensamma jordbrukspolitiken att höja produktiviteten inom jordbruket, tillförsäkra jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard, stabilisera marknaderna och trygga försörjningen av varor till konsumenterna till skäliga priser. I enlighet med artikel 39.2 i fördraget ska vid utformningen av den gemensamma jordbrukspolitiken och de särskilda åtgärder som krävs för att tillämpa den hänsyn tas till jordbruksnäringens sociala karaktär som är en följd av jordbrukets särskilda struktur och av strukturella och naturbetingade olikheter mellan olika jordbruksregioner, nödvändigheten av att gradvis genomföra lämpliga anpassningsåtgärder och det faktum att jordbruket utgör en sektor som är nära förbunden med ekonomin i dess helhet.

(9)

Jordbruket måste anpassas till nya förutsättningar och möta utmaningar i fråga om livsmedelssäkerhet, miljö, klimatförändringar och bevarandet av en levande landsbygdsekonomi. För att klara dessa stora utmaningar ställde kommissionen upp följande mål för den framtida gemensamma jordbrukspolitiken för 2014–2020 i sitt meddelande Den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020  (10): 1) Hållbar livsmedelsproduktion, 2) hållbar förvaltning av naturresurser och klimatåtgärder, samt 3) en balanserad territoriell utveckling.

(10)

Som en integrerad del av den gemensamma jordbrukspolitiken ska landsbygdsutvecklingspolitiken 2014–2020 bidra till följande mål: 1) Främja jordbrukets konkurrenskraft, 2) säkerställa hållbar förvaltning av naturresurser och klimatåtgärder, och 3) uppnå en balanserad territoriell utveckling av landsbygdsekonomier och landsbygdssamhällen, inbegripet skapande och upprätthållande av sysselsättning. Dessa mål för landsbygdsutvecklingen ska uppnås genom följande unionsprioriteringar för landsbygdsutveckling: 1) Främja kunskapsöverföring och innovation inom jordbruket och skogsbruket och på landsbygden, 2) förbättra jordbruksföretagens livskraft och konkurrenskraften inom alla typer av jordbruk i alla regioner och främja innovativ jordbruksteknik och hållbart skogsbruk, 3) främja organisationen av livsmedelskedjan, inbegripet bearbetning och marknadsföring av jordbruksprodukter, djurens välbefinnande och riskhanteringen inom jordbruket, 4) återställa, bevara och förbättra de ekosystem som har koppling till jord- och skogsbruk, 5) främja resurseffektivitet och stöd till övergången till en koldioxidsnål och klimattålig ekonomi inom jordbruks-, livsmedels- och skogsbrukssektorn, och 6) främja social delaktighet, fattigdomsbekämpning och ekonomisk utveckling på landsbygden (11).

(11)

Målen för den gemensamma jordbrukspolitiken sammanfaller också med målen i meddelande från kommissionen av den 3 mars 2010Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla  (12) och dess flaggskeppsinitiativ för ett resurseffektivt Europa (13), som ställer upp mål på områden som t.ex. konkurrenskraft, klimat, energi och biologisk mångfald.

(12)

Politiken för statligt stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden måste även ingå i kommissionens övergripande initiativ för modernisering av det statliga stödet. I sitt meddelande om modernisering av det statliga stödet (14) tillkännagav kommissionen tre syften som ska uppnås vid moderniseringen av kontrollen av statligt stöd, nämligen 1) att främja en hållbar, smart tillväxt för alla på en konkurrensutsatt inre marknad, 2) att inrikta kommissionens förhandsgranskning på ärenden som har störst påverkan på den inre marknaden och stärka medlemsstaternas samarbete i samband med tillämpningen av reglerna om statligt stöd, och 3) att rationalisera reglerna och möjliggöra snabbare beslut. I meddelandet efterlystes framförallt ett gemensamt tillvägagångssätt för översynen av de olika riktlinjerna och rambestämmelserna för att stärka den inre marknaden, öka effektiviteten i de offentliga utgifterna genom att se till att det statliga stödet bättre främjar mål av gemensamt intresse, noggrannare kontrollera stödets stimulanseffekt, begränsa stödet till ett minimum och undvika potentiella negativa effekter på handel och konkurrens. De villkor för förenlighet med den inre marknaden som anges i dessa riktlinjer grundar sig på dessa gemensamma bedömningsprinciper och är tillämpliga på stödordningar och individuellt stöd som omfattas av anmälningsskyldigheten.

(13)

I enlighet med artikel 42 i fördraget ska, vad avser jordbruksprodukter som förtecknas i bilaga I till fördraget, reglerna om statligt stöd i artiklarna 107–109 i fördraget tillämpas endast i den mån Europaparlamentet och rådet beslutar detta.

(14)

Som en generell regel gäller i enlighet med artikel 211.1 i förordning (EU) nr 1308/2013 att reglerna om statligt stöd ska tillämpas på produktion av och handel med jordbruksprodukter. Det finns dock olika undantag från denna princip. De föreskrivs bland annat i artikel 211.2 i förordning (EU) nr 1308/2013, artikel 13 i förordning (EU) nr 1307/2013, artikel 13.6 i förordning (EG) nr 3/2008, artikel 23 i förordning (EU) nr 228/2013 och artikel 17 i förordning (EU) nr 229/2013.

(15)

Vad gäller stöd för landsbygdsutveckling anges den generella principen för tillämpligheten av reglerna om statligt stöd i artikel 81.1 i förordning (EU) nr 1305/2013. I artiklarna 81.2 och 82 i den förordningen föreskrivs att reglerna för statligt stöd inte ska tillämpas på det stöd som medlemsstaterna betalar ut i enlighet med och i överensstämmelse med förordning (EU) nr 1305/2013 eller på ytterligare nationell finansiering inom tillämpningsområdet för artikel 42 i fördraget.

(16)

Därför gäller reglerna om statligt stöd varken medfinansiering av stöd till landsbygdsutveckling (både Ejflu-delen och den nationella delen) eller ytterligare nationell finansiering utöver sådant stöd, förutsatt att åtgärden i fråga avser en jordbruksverksamhet som omfattas av tillämpningsområdet för artikel 42 i fördraget och utgör en del av landsbygdsprogrammet.

(17)

Reglerna för statligt stöd är dock fullt ut tillämpliga på alla medfinansierade stödåtgärder (både Ejflu-delen och den nationella delen) och på den ytterligare nationella finansieringen utöver sådana åtgärder som faller utanför tillämpningsområdet för artikel 42 i fördraget, vilket enligt förordning (EU) nr 1305/2013 gäller följande fall: a) Åtgärder till stöd för verksamheter i landsbygdsområden och b) skogsbruksåtgärder.

(18)

Om en medlemsstat avser att uteslutande med nationella medel (det vill säga utan någon medfinansiering från Ejflu) finansiera en åtgärd som i stort sett är utformad i enlighet med villkoren för en viss landsbygdsutvecklingsåtgärd (”åtgärd som liknar en landsbygdsutvecklingsåtgärd”), är reglerna om statligt stöd tillämpliga fullt ut, oberoende av om åtgärden omfattas av artikel 42 i fördraget eller inte.

(19)

Kommissionen kommer att tillämpa dessa riktlinjer på stödordningar och individuellt stöd.

(20)

Dessa riktlinjer gäller statligt stöd för primär jordbruksproduktion, bearbetning av jordbruksprodukter som till resultat ger en annan jordbruksprodukt och saluföring av jordbruksprodukter.

(21)

På grundval av de allmänna överväganden som beskrivs i del I avsnitt 2.1 i dessa riktlinjer och för att garantera samstämmighet med landsbygdsutvecklingspolitiken och uppnå förenkling när det gäller förenligheten med reglerna om statligt stöd, är det lämpligt att dessa riktlinjer även omfattar vissa landsbygdsutvecklingsåtgärder som faller utanför tillämpningsområdet för artikel 42 i fördraget, oavsett om de medfinansieras av Ejflu, beviljas som ytterligare nationell finansiering, liksom åtgärder som liknar en landsbygdsutvecklingsåtgärd som finansieras uteslutande med nationella medel. Därför fastställs i dessa riktlinjer utöver jordbrukssektorn även kriterier för förenlighet hos statligt stöd till skogsbrukssektorn och stöd till företag verksamma i landsbygdsområden som annars faller utanför tillämpningsområdet för artikel 42 i fördraget.

(22)

Vid sin analys av statligt stöd och av dess förenlighet med de allmänna principerna för statligt stöd, kommer kommissionen att ta största möjliga hänsyn till de villkor som fastställs i förordning (EU) nr 1305/2013 och dess genomförandebestämmelser och delegerade akt.

(23)

Mot bakgrund av ovanstående överväganden omfattar dessa riktlinjer följande kategorier av stöd:

(24)

Stöd till lokal utveckling inom Leader som avses i artikel 35 i förordning (EU) nr 1303/2013 och i artiklarna 42–45 i förordning (EU) nr förordning 1305/2013, som innefattar individuella projekt som utformas och genomförs av lokala partnerskap för att ta itu med specifika lokala problem, får omfattas av dessa riktlinjer, i den mån den uppfyller villkoren i de motsvarande landsbygdsutvecklingsåtgärderna enligt vad som anges i dessa riktlinjer.

(25)

Dessa riktlinjer är i princip tillämpliga på stöd till mikroföretag samt små och medelstora företag och till stora företag. Stora företag tenderar att påverkas av marknadsmisslyckanden i mindre utsträckning än mikroföretag samt små och medelstora företag. Dessutom är det mer sannolikt att stora företag inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden är viktiga aktörer på marknaden och därför kan, i specifika fall, stöd som beviljas till stora företag vara särskilt snedvridande för konkurrensen och handeln på den inre marknaden. Eftersom stöd till stora företag inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden och till andra stora företag potentiellt kan skapa liknande konkurrenssnedvridningar, bör reglerna om statligt stöd till stora företag i dessa riktlinjer harmoniseras med de allmänna reglerna om statligt stöd, och de gemensamma bedömningsprinciperna i del I kapitel 3 i dessa riktlinjer bör gälla för sådant stöd. Utan att det påverkar tillämpningen av dessa gemensamma bedömningsprinciper, bör i fråga om landsbygdsutvecklingsåtgärder reglerna om statligt stöd för stora företag anpassas till de relevanta reglerna i förordning (EU) nr 1305/2013, för att uppnå överensstämmelse och konsekvens med landsbygdsutvecklingspolitiken. Vad gäller stödåtgärder till animaliesektorn, som inte omfattas av förordning (EU) nr 1305/2013, står kommissionen fast vid sin tidigare policy att stora företag bör kunna finansiera kostnaderna för dessa åtgärder själva. Stöd till animaliesektorn bör därför begränsas till mikroföretag samt små och medelstora företag.

(26)

Företag i svårigheter (15) är i princip uteslutna från tillämpningsområdet för dessa riktlinjer. Kommissionen anser att när ett företag är i svårigheter kan det inte anses vara ett lämpligt verktyg för att främja andra offentliga politiska mål till dess att företagets lönsamhet är tryggad, eftersom företagets själva fortlevnad är hotad. Om stödmottagaren är i ekonomiska svårigheter i den mening som avses i punkt 35.15. kommer stödet därför att bedömas i enlighet med gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (16), i ändrad eller ersatt lydelse. Denna princip gäller inte för stöd för att kompensera för skador som orsakats av naturkatastrofer och exceptionella händelser, som avses i del II avsnitt 1.2.1.1 och 2.1.3 i dessa riktlinjer, som är förenligt med den inre marknaden enligt artikel 107.2 b i fördraget. Om ett de ekonomiska svårigheterna för ett företag verksamt inom jordbruks- eller skogsbrukssektorn har orsakats av sådana riskhändelser som avses i del II avsnitt 1.2.1.2., 1.2.1.3, 1.2.1.5, 2.1.3 eller 2.8.5 i dessa riktlinjer kan stöd för att kompensera för förluster eller skador som orsakats av sådana händelser och för att täcka kostnaderna för utrotning av skadegöraren på växter beviljas i enlighet med dessa riktlinjer och ändå anses vara förenligt med den inre marknaden enligt artikel 107.3 c i fördraget. Av skäl som rör folkhälsoskyddet och med beaktande av att det är fråga om en nödsituation, bör dessutom, med förbehåll för visa villkor, ingen åtskillnad göras vad gäller ett företags ekonomiska situation vid stöd för destruering och bortskaffande av avlivade eller självdöda djur i avsnitt 1.2.1.4 samt vid stöd för utrotningsåtgärder vid djursjukdomar som avses i punkt avsnitt 1.2.1.3 punkt 375 c.

(27)

När kommissionen bedömer regionalstöd som beviljats ett företag som är föremål för ett betalningskrav på grund av ett tidigare kommissionsbeslut om att ett stöd är olagligt och oförenligt med den inre marknaden, beaktar den det stödbelopp som återstår att återvinna (17). Detta gäller inte för stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer enligt artikel 107.2 b i fördraget.

(28)

Kommissionen kommer inte att tillåta stöd för exportrelaterad verksamhet till tredjeländer eller medlemsstater som har en direkt koppling till exporterade kvantiteter, stöd som är förenat med krav på att inhemska snarare än importerade varor ska användas, eller stöd för att inrätta och driva ett distributionsnät eller täcka andra utgifter i samband med exportverksamhet. Bidrag till kostnaderna för deltagande i handelsmässor, eller för undersökningar eller konsulttjänster som behövs för att lansera en ny produkt eller en befintlig produkt på en ny marknad, utgör normalt inte exportstöd.

(29)

Medlemsstaterna påminns om att finansieringssystemet, till exempel med skatteliknande avgifter, bör anmälas när systemet är en integrerad del av stödåtgärden (se mål T-275/11, punkterna 41–44) (18).

(30)

Kommissionen kommer att bedöma stödåtgärder som inte omfattas av dessa riktlinjer eller andra relevanta regler för statligt stöd från fall till fall och direkt på grundval av artikel 107.3 i fördraget, med beaktande av reglerna i artiklarna 107, 108 och 109 i fördraget, den gemensamma jordbrukspolitiken och, där det är möjligt, dessa riktlinjer genom analogi. Medlemsstater som anmäler statligt stöd som inte omfattas av dessa riktlinjer måste visa att det statliga stödet i fråga uppfyller de gemensamma bedömningsprinciperna i del I kapitel 3 i dessa riktlinjer. Kommissionen kommer endast att godkänna sådana åtgärder om det positiva bidraget till utvecklingen av sektorn tydligt överväger riskerna för att konkurrensen på den inre marknaden snedvrids och handeln mellan medlemsstater påverkas.

(31)

För att rationalisera reglerna för statligt stöd, och med hänsyn till likheterna mellan företag verksamma inom jordbrukssektorn och andra företag, är i princip de generella instrument för statligt stöd som föreskriver kriterier för förenlighet hos statligt stöd tillämpliga på de sektorer som omfattas av dessa riktlinjer. Detta gäller särskilt gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter, rambestämmelserna för statligt stöd till forskning, utveckling och innovation (19), i ändrad eller ersatt lydelse, riktlinjerna för statligt stöd till miljöskydd och energi för 2014–2020 (20), i ändrad eller ersatt lydelse, EU:s riktlinjer för tillämpning av reglerna för statligt stöd på snabb utbyggnad av bredbandsnät (21), i ändrad eller ersatt lydelse, riktlinjerna för statligt stöd för att främja riskfinansieringsinvesteringar (22), i ändrad eller ersatt lydelse, meddelandet från kommissionen – Kriterier vid bedömningen av förenligheten av statligt stöd för utbildning som omfattas av kravet på individuell anmälan  (23), i ändrad eller ersatt lydelse, meddelandet från kommissionen – Kriterier vid bedömningen av förenligheten av statligt stöd för anställning av arbetstagare med sämre förutsättningar och med funktionshinder som omfattas av kravet på individuell anmälan  (24), i ändrad eller ersatt lydelse samt de instrument som avser tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (25).

(32)

Ovan nämnda sektorsövergripande instrument gäller för produktion, bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter, om inte särskilda regler föreskrivs i dessa riktlinjer. Dessa riktlinjer innehåller bestämmelser om särskilda stödåtgärder på miljöområdet, såsom stöd för åtaganden om miljö- och klimatvänligt jordbruk och åtaganden om djurens välbefinnande (del II avsnitt 1.1.5), stöd för nackdelar i samband med Natura 2000-områden och ramdirektivet för vatten (26) (del II avsnitt 1.1.6) och stöd för ekologiskt jordbruk (del II avsnitt 1.1.8). Stöd för investeringar för att uppnå miljömål på området för primär jordbruksproduktion bedöms i enlighet med reglerna i del II avsnitten 1.1.1.1 i dessa riktlinjer. Stöd för miljöskydd till företag som är verksamma inom bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter kommer att förklaras förenligt med artikel 107.3 c i fördraget om det uppfyller villkoren i riktlinjerna för statligt stöd till miljöskydd och energi för 2014–2020. Stöd för investeringar i energibesparing, biobränsle och förnybara energikällor omfattas inte av tillämpningsområdet för del II kapitlen 2 och 3 i dessa riktlinjer, eftersom sådant stöd bör iaktta riktlinjerna för statligt stöd till miljöskydd och energi för 2014–2020, om det inte är undantaget från anmälningsskyldigheten. Stöd för investeringar kopplade till primär jordbruksproduktion som rör produktion av energi från förnybara energikällor eller produktion av biobränslen på jordbruksföretag kan dock omfattas av dessa riktlinjer, under förutsättning att sådan produktion inte överstiger den genomsnittliga årsförbrukningen av bränsle eller energi på jordbruksföretaget i fråga (avsnitt 1.1.1.1).

(33)

Riktlinjerna för regionalstöd för 2014–2020 (27) är inte tillämpliga på produktion av primärprodukter med hänsyn till särdragen hos denna sektor. De är dock tillämpliga på bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter i den mån detta föreskrivs i dessa riktlinjer.

(34)

Företag som är verksamma inom skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden kan beröras av såväl de allmänna reglerna för statligt stöd och de mer specifika bestämmelserna i dessa riktlinjer. I tillämpliga fall kan stöd till företag som är verksamma inom skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden även anses förenliga på grundval av villkoren i och i överensstämmelse med unionens regler för statligt stöd (särskilt riktlinjerna för statligt regionalstöd för 2014–2020, rambestämmelserna för statligt stöd till forskning, utveckling och innovation och riktlinjerna för statligt stöd till miljöskydd och energi för 2014–2020).

(35)

I dessa riktlinjer gäller följande definitioner:

(36)

Om villkoren i artikel 107.1 i fördraget är uppfyllda måste medlemsstaterna anmäla stöd till jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden till kommissionen i enlighet med artikel 108.3 i fördraget och får inte genomföra den föreslagna åtgärden förrän förfarandet har lett till ett slutligt beslut, med undantag för åtgärder som uppfyller villkoren i en gruppundantagsförordning.

(37)

Individuellt investeringsstöd som beviljas på grundval av en stödordning ska fortsätta att omfattas av anmälningsskyldigheten i artikel 108.3 i fördraget om stödet överstiger följande tröskelvärden:

(38)

När kommissionen bedömer om en anmäld stödåtgärd kan anses vara förenlig med den inre marknaden enligt artikel 107.3 i fördraget analyserar den vanligtvis om stödåtgärdens utformning garanterar att stödets positiva effekt när det gäller att nå ett mål av gemensamt intresse är större än dess negativa effekter på handel och konkurrens.

(39)

I meddelandet om modernisering av det statliga stödet efterlystes gemensamma principer för kommissionens bedömning av stödåtgärders förenlighet med den inre marknaden. För detta ändamål kommer kommissionen att anse en stödåtgärd förenlig med fördraget endast om den uppfyller vart och ett av följande kriterier.

(40)

Det övergripande resultatet av vissa kategorier av ordningar kan vidare göras föremål för krav på efterhandsutvärdering, såsom beskrivs i punkterna 720–723. I sådana fall får kommissionen begränsa stödordningarnas giltighetstid (vanligtvis till fyra år eller kortare) med möjlighet att förlänga dem senare genom en ny anmälan.

(41)

Om vidare en statlig stödåtgärd eller de villkor som är förbundna med den (inbegripet finansieringsmetoden när denna utgör en integrerad del av stödåtgärden) medför en icke särskiljbar överträdelse av unionslagstiftningen kan stödet inte förklaras förenligt med den inre marknaden (38). I synnerhet följande stöd anses medföra en icke särskiljbar överträdelse av EU-lagstiftningen:

(42)

De gemensamma bedömningsprinciperna måste ses mot bakgrund av det specifika sammanhanget för den gemensamma jordbrukspolitiken. Därför gäller dessa generella konkurrenspolitiska överväganden allt stöd enligt dessa riktlinjer, om inte undantag anges i del I avsnitt 3.1–3.7 i dessa riktlinjer, men hänsyn till de särskilda överväganden som gäller för jordbrukssektorn.

(43)

Syftet med stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden är att säkerställa en livskraftig livsmedelsproduktion och främja en effektiv och hållbar resursanvändning för att uppnå en smart och hållbar tillväxt.

(44)

Stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden bör vara nära knutet till den gemensamma jordbrukspolitiken, överensstämma med de mål för landsbygdsutveckling som avses i punkt 10 i dessa riktlinjer och vara förenliga med reglerna om den samlade marknadsordningen för jordbruksprodukter.

(45)

Vid bedömningen av stödet förenlighet kommer såväl målen för landsbygdsutveckling som de allmänna principerna för statligt stöd att beaktas.

(46)

Kommissionen anser att åtgärder som genomförs i enlighet med och i överensstämmelse med förordning (EU) nr 1305/2013 och dess genomförandeakter och delegerade akter eller som ytterligare nationell finansiering inom ramen för ett landsbygdsprogram i sig är förenliga med och bidrar till målen för landsbygdsutveckling.

(47)

Vad gäller åtgärder som liknar en landsbygdsutvecklingsåtgärd vilka finansieras uteslutande med nationella medel, bör medlemsstaterna visa hur det statliga stödet i fråga passar in i och är förenligt med de relevanta landsbygdsprogrammen, för att säkerställa samstämmighet med de landsbygdsutvecklingsåtgärder som medfinansieras av Ejflu enligt landsbygdsprogrammen. Varje anmälan måste åtföljas av sådan dokumentation.

(48)

Kommissionen anser att principen om att bidra till målen för landsbygdsutveckling uppfylls beträffande stödåtgärderna i del II avsnitt 1.2 och 1.3 i dessa riktlinjer, vilka faller utanför tillämpningsområdet för landsbygdsutvecklingen, eftersom kommissionen har vunnit en tillräckligt stor erfarenhet vad gäller dessa åtgärders bidrag till målen för landsbygdsutvecklingen.

(49)

När den beviljande myndigheten beviljar stöd för anmälningspliktiga individuella investeringsprojekt på grundval av en stödordning måste den visa att det valda projektet kommer att bidra till målet för stödordningen och därmed till målen för stöd till jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden. För detta ändamål kan medlemsstaten förlita sig på de uppgifter som den som ansöker om stöd har lämnat där de positiva effekterna av investeringen måste beskrivas.

(50)

Även om reglerna om statligt stöd generellt sett är tillämpliga på jordbrukssektorn, är tillämpningen av dessa regler, med hänsyn till denna sektors särdrag (39), ändå föremål för de regler som föreskrivs i de förordningar som omfattas av den gemensamma jordbrukspolitikens första pelare. Med andra ord kan medlemsstaternas användning av statliga stödåtgärder inte ha företräde framför förordning (EU) nr 1305/2013 (40). Kommissionen kommer därför inte att godkänna statligt stöd som är oförenligt med bestämmelserna om den samlade marknadsordningen eller som skulle utgöra ett hinder för dennas funktion.

(51)

Ytterligare specifika villkor om förenlighet med principerna för den samlade marknadsordningen för jordbruksprodukter anges i del II avsnitt 1.1.1.1 om investeringsstöd på jordbruksföretag som är knutet till primär jordbruksproduktion, avsnitt 1.1.4 om startstöd till producentgrupper och producentorganisationer och avsnitt 1.2.2 om stöd för nedläggning av produktionskapacitet i dessa riktlinjer.

(52)

I artikel 11 i fördraget föreskrivs att ”[m]iljöskyddskraven ska integreras i utformningen och genomförandet av unionens politik och verksamhet, särskilt i syftet att främja en hållbar utveckling.” Den rättsliga grunden för de materiella miljöåtgärderna i den gemensamma jordbrukspolitikens första och andra pelare är artikel 11 i fördraget. I linje med detta krav bör unionens prioriteringar för landsbygdsutveckling genomföras inom ramen för en hållbar utveckling. Unionens främjande av syftet att skydda miljön som anges i artikel 11 i fördraget beaktar också principen att förorenaren ska betala (41). Det är därför nödvändigt att lägga särskild vikt vid miljöfrågor i framtida anmälningar av statligt stöd. Alla anmälningar av statligt stöd bör i framtiden innehålla en bedömning av huruvida den understödda verksamheten förväntas påverka miljön. I fall där det finns en miljöpåverkan bör anmälningarna av statligt stöd innehålla information som visar att stödåtgärden inte kommer att leda till en överträdelse av gällande unionslagstiftning om miljöskydd. Om det till exempel rör sig om en stödordning för investeringar som är avsedda att öka produktionen och som innebär en ökad användning av knappa resurser eller att föroreningar ökar, kommer det att bli nödvändigt att påvisa att ordningen inte kommer att leda till en överträdelse av den gällande unionslagstiftningen, inbegripet miljöskyddslagstiftningen (42), och god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden som är förenliga med tvärvillkoren enligt förordning (EU) nr 1307/2013. Om stöd som utgör en del av ett landsbygdsprogram anmäls bör miljökraven för dessa stödåtgärder vara identiska med miljökraven för landsbygdsutvecklingsåtgärden.

(53)

För att bedöma om statligt stöd är nödvändigt för att nå målet av gemensamt intresse måste först själva problemet diagnostiseras. Statligt stöd bör inriktas på situationer där det kan medföra en materiell förbättring i fall där marknaden inte själv klarar av uppgiften.

(54)

Statliga stödåtgärder kan under vissa omständigheter korrigera marknadsmisslyckanden och därigenom bidra till bättre fungerande marknader och ökad konkurrenskraft. Vidare gäller att på marknader som ger effektiva resultat som dock är otillfredsställande ur ett rättvise- eller sammanhållningsperspektiv, kan statligt stöd användas för att nå ett mer önskvärt och jämlikt resultat ur marknadssynpunkt.

(55)

Vid tillämpningen av dessa riktlinjer anser kommissionen att marknaden inte tillhandahåller de förväntade målen utan statligt ingripande avseende stödåtgärder som uppfyller de särskilda villkoren i del II i riktlinjerna. Sådant stöd bör därför betraktas som nödvändigt för att nå de mål av gemensamt intresse som anges i del I avsnitt 3.1 i dessa riktlinjer.

(56)

Den föreslagna stödåtgärden måste vara ett lämpligt policyinstrument med hänsyn till det berörda politiska målet. En stödåtgärd kommer inte att anses vara förenlig om samma positiva bidrag till målen för den gemensamma jordbrukspolitiken och särskilt landsbygdsutvecklingen kan uppnås med andra, mindre snedvridande policyinstrument eller andra, mindre snedvridande stödtyper. Det är viktigt att ha i åtanke att det kan finnas andra, bättre lämpade instrument för att uppnå dessa mål, såsom lagstiftning, marknadsbaserade instrument, utveckling av infrastruktur och förbättring av företagsklimatet.

(57)

Kommissionen anser att stöd som beviljas inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden, som uppfyller de särskilda villkoren i de relevanta avsnitten i del II i dessa riktlinjer, är ett lämpligt politiskt instrument.

(58)

Om en medlemsstat beslutar att inrätta en stödåtgärd som liknar en landsbygdsutvecklingsåtgärd vilken uteslutande finansieras med nationella medel, och samtidigt samma åtgärd finns med i det relevanta landsbygdsprogrammet, bör medlemsstaten visa fördelarna med ett sådant nationellt stödinstrument jämfört med den aktuella åtgärden inom ramen för landsbygdsprogrammet.

(59)

Stöd kan beviljas i olika former. Medlemsstaten bör dock se till att stödet beviljas i den form som sannolikt orsakar minst snedvridning av handel och konkurrens.

(60)

Om en form förutses för en stödåtgärd som beskrivs i del II i dessa riktlinjer anses denna form som ett lämpligt stödinstrument vid tillämpningen av dessa riktlinjer.

(61)

När det gäller landsbygdsutvecklingsåtgärder, som medfinansieras av Ejflu eller beviljas som ytterligare nationell finansiering utöver sådana landsbygdsutvecklingsåtgärder, anser kommissionen vidare att stöd som beviljas i den form som anges i respektive landsbygdsutvecklingsåtgärd är ett lämpligt stödinstrument.

(62)

I fråga om investeringsstöd som inte omfattas av förordning (EU) nr 1305/2013 som en del av landsbygdsprogrammet eller som ytterligare finansiering till en sådan landsbygdsutvecklingsåtgärd gäller att, om stödet ges i en form som medför en direkt ekonomisk fördel (exempelvis direkta bidrag, skattebefrielser och skattesänkningar, socialavgifter och andra obligatoriska avgifter osv.), måste medlemsstaten visa varför andra, potentiellt mindre snedvridande stödformer, såsom förskott med återbetalningsskyldighet eller stödformer som baseras på skuld- eller kapitalinstrument (t.ex. lågräntelån eller räntesubventioner, statliga garantier eller annan tillförsel av kapital på förmånliga villkor) är mindre lämpliga.

(63)

Vad gäller skogsbruksåtgärder i del II avsnitt 2.8 i dessa riktlinjer måste medlemsstaterna visa att de mål som rör miljö, skydd och rekreation som de eftersträvar inte kan uppnås med skogsbruksåtgärderna som utgör åtgärder som liknar en landsbygdsutvecklingsåtgärd i del II kapitel 2.1–2.7 i dessa riktlinjer.

(64)

Vad gäller flera kategorier av stöd, såsom stöd för kostnaderna för marknadsundersökningar, produktutformning och produktdesign och för utarbetande av ansökningar för erkännande av kvalitetssystem, stöd för kunskapsöverförings- och informationsåtgärder, stöd för rådgivningstjänster, stöd för avbytartjänster, stöd för säljfrämjande åtgärder, stöd för att kompensera för kostnader för förebyggande och utrotning av djursjukdomar och skadegörare på växter och stöd till animaliesektorn, måste stödet beviljas till de slutliga stödmottagarna indirekt, som naturaförmån, i form av subventionerade tjänster. I dessa fall betalas stödet ut till leverantören av den berörda tjänsten eller verksamheten.

(65)

Bedömningen av om en stödåtgärd är förenlig med den inre marknaden påverkar inte de tillämpliga reglerna om offentlig upphandling och principerna om insyn, öppenhet och icke-diskriminering i urvalsförfarandet av en tjänsteleverantör.

(66)

Stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden kan endast anses förenligt med den inre marknaden om det har en stimulanseffekt. En stimulanseffekt föreligger om stödet ändrar företagets beteende på ett sådant sätt att företaget inleder ytterligare verksamhet som bidrar till utvecklingen av sektorn som det utan stöd inte skulle ha inlett, eller som det skulle ha inlett endast i begränsad utsträckning eller på ett annat sätt. Stödet får dock inte subventionera kostnader för en verksamhet som företaget i alla händelser skulle ha ådragit sig och får inte kompensera för den normala affärsrisken vid ekonomisk verksamhet.

(67)

Ensidiga statliga stödåtgärder som endast har till syfte att förbättra företags finansiella situation, men som inte på något sätt bidrar till sektorns utveckling, och i synnerhet stöd som enbart beviljas på grundval av pris, kvantitet, produktionsenhet eller enhet av produktionsmedel, anses utgöra driftstöd som inte är förenligt med den inre marknaden, om inte undantag uttryckligen medges i unionslagstiftningen eller i dessa riktlinjer. Sådana stödåtgärder kan vidare på grund av själva sin art även inverka störande på de mekanismer som reglerar organisationen av den inre marknaden.

(68)

Därför godkänner kommissionen stöd för att underlätta iakttagande av obligatoriska normer endast i den utsträckning det uppfyller målen för landsbygdsutvecklingspolitiken.

(69)

Av samma skäl bör stöd som beviljas enligt del II avsnitten 1.2 och 2.8.5 i dessa riktlinjer begränsas till att hjälpa jordbruksföretag som ställts inför olika svårigheter trots att de har gjort rimliga ansträngningar för att minimera sådana risker. Statligt stöd bör inte leda till att företag lockas att ta onödiga risker. Företag som är verksamma inom jordbruks- och skogsbrukssektorn bör själva stå för konsekvenserna av obetänksamma val av produktionsmetoder eller produkter.

(70)

Av samma skäl anser kommissionen att stödet inte utgör något incitament för stödmottagaren om arbetet med det relevanta projektet eller den relevanta verksamheten har inletts redan innan stödmottagaren ansöker om stöd hos de nationella myndigheterna.

(71)

Stödansökan måste innehålla åtminstone uppgifter om sökandens namn och företagets storlek, en beskrivning av projektet eller verksamheten, inbegripet dess lokalisering och datum för inledande och avslutande, det stödbelopp som behövs för att genomföra projektet och de stödberättigande kostnaderna.

(72)

Stora företag måste dessutom i ansökan beskriva situationen utan stöd, den situation som benämns det kontrafaktiska scenariot eller alternativt projekt eller alternativ verksamhet, och lägga fram dokumentation som styrker de uppgifter om ett kontrafaktiskt scenario som anges i ansökan.

(73)

När den beviljande myndigheten tar emot ansökan måste den kontrollera det kontrafaktiska scenariots trovärdighet och bekräfta att stödet har den erforderliga stimulanseffekten. Ett kontrafaktiskt scenario är trovärdigt om det är verkligt och hänger samman med de faktorer som ska beaktas vid beslutsfattandet vid den tidpunkt då stödmottagaren fattar beslut om projektet eller verksamheten i fråga.

(74)

Genom undantag från punkterna 70–73 anses stöd i form av skatteförmåner som beviljas mikroföretag samt små och medelstora företag ha en stimulanseffekt om stödordningen fastställer en rätt till stöd i enlighet med objektiva kriterier och utan vidare bedömningsutrymme för medlemsstaten, och om stödordningen har antagits och trätt i kraft innan arbetet med det projekt eller den verksamhet som får stöd inleddes. Det sistnämnda villkoret gäller inte i fråga om efterföljande ordningar på skatteområdet, under förutsättning att verksamheten redan omfattades av de föregående ordningarna i form av skatteförmåner.

(75)

Genom undantag från punkterna 70–74 gäller att följande kategorier av stöd i dessa riktlinjer inte behöver ha en stimulanseffekt eller anses ha en stimulanseffekt:

(76)

Förutom de krav som anges ovan måste medlemsstaten, i fråga om anmälningspliktigt individuella investeringsstöd, lägga fram tydliga bevis på att stödet faktiskt påverkar investeringsvalet. För att möjliggöra en övergripande bedömning måste medlemsstaten inte bara lämna information om det understödda projektet utan också en utförlig beskrivning av det kontrafaktiska scenariot, i vilket inget stöd beviljas stödmottagaren av någon offentlig myndighet.

(77)

Medlemsstaterna uppmanas att förlita sig på handlingar såsom officiella handlingar från företagets styrelse, riskbedömningar, inklusive en bedömning av risker som hänger samman med lokaliseringen, finansiella rapporter, interna affärsplaner, expertutlåtanden och andra studier som avser det investeringsprojekt som är föremål för bedömning. Handlingar som innehåller information om efterfrågeprognoser, kostnadsprognoser, finansiella prognoser, handlingar som läggs fram för en investeringskommitté och som beskriver olika investeringsscenarier eller handlingar som är avsedda för finansinstitut kan hjälpa medlemsstaterna att påvisa en stimulanseffekt.

(78)

I detta sammanhang får lönsamhetsnivån utvärderas med hänvisning till metoder som är sedvanlig praxis i den berörda sektorn, och som kan omfatta metoder för att bedöma projektets nettonuvärde (43), internränta (44) eller den genomsnittliga avkastningen på sysselsatt kapital. Projektets lönsamhet ska jämföras med den normala avkastning som företaget tillämpar vid andra investeringsprojekt av liknande slag. Om denna avkastning inte finns tillgänglig ska projektets lönsamhet jämföras med företagets kapitalkostnader som helhet eller med den avkastning som är vanligt förekommande inom den berörda sektorn.

(79)

Om det inte finns något känt kontrafaktiskt scenario kan en stimulanseffekt antas föreligga om det finns ett likviditetsgap, det vill säga när investeringskostnaden överskrider nettonuvärdet av de rörelseresultat som investeringen väntas ge upphov till utifrån en i förväg fastställd affärsplan.

(80)

Om stödet inte ändrar stödmottagarens beteende genom att uppmuntra till ytterligare investeringar, har det inte några positiva effekter på den berörda sektorns utveckling. Därför kommer stöd inte att godkännas i fall där det förefaller som om samma investering skulle genomföras även utan stödet.

(81)

Stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden anses vara proportionerligt om stödbeloppet per stödmottagare är begränsat till det minimum som behövs för att uppnå det gemensamma eftersträvade målet.

(82)

För att stödet ska vara proportionerligt anser kommissionen i princip att stödbeloppet inte bör överstiga de stödberättigande kostnaderna. Detta påverkar inte regler om miljöincitament och andra offentliga incitament som anges uttryckligen i del II avsnitt 1.1.3 och 1.2.2 i dessa riktlinjer.

(83)

För att garantera förutsägbarhet och lika villkor tillämpar kommissionen dessutom i dessa riktlinjer högsta tillåtna stödnivåer för stöd. Om en högsta stödnivå inte kan fastställas, till exempel i fråga om nyetableringsstöd till unga jordbrukare och för utveckling av småbruk, anges högsta stödbelopp i nominella termer för att se till att stödet är proportionerligt.

(84)

Om de stödberättigande kostnaderna beräknas korrekt och de högsta stödnivåer eller högsta stödbelopp som anges i del II i dessa riktlinjer respekteras anses proportionalitetskriteriet vara uppfyllt.

(85)

Den beviljande myndigheten måste beräkna den högsta stödnivån och det högsta stödbeloppet när den beviljar stödet. De stödberättigande kostnaderna måste stödjas av skriftliga underlag som bör vara tydliga, specifika och aktuella. Vid beräkningen av stödnivån och de stödberättigande kostnaderna måste alla siffror som används avse belopp före eventuella avdrag för skatter eller andra avgifter.

(86)

Mervärdesskatt är inte stödberättigande, utom om den inte kan återvinnas enligt nationell lagstiftning om mervärdesskatt.

(87)

Om stöd beviljas i annan form än bidrag, är stödbeloppet lika med stödets bruttobidragsekvivalent.

(88)

Stöd som betalas ut i flera delbetalningar diskonteras till sitt värde vid tidpunkten för beviljandet av stöd. De stödberättigande kostnaderna diskonteras till sitt värde vid tidpunkten för beviljandet av stöd. Den räntesats som ska användas för diskonteringen är den gällande diskonteringsräntan den dag då stödet beviljades.

(89)

Om stöd beviljas i form av skatteförmåner sker diskonteringen av de olika delarna av stödet på grundval av den gällande referensräntan vid de olika tidpunkter då skatteförmånerna får verkan.

(90)

Vad gäller investeringsstöd i landsbygdsområden måste den högsta stödnivån för stora investeringsprojekt minskas till det justerade stödbeloppet enligt definitionen i punkt 35.31. Stora investeringsprojekt kan inte omfattas av de ökade stödnivåerna för mikroföretag samt små och medelstora företag.

(91)

Om åtaganden enligt del II avsnitten 1.1.5.1, 1.1.8, 2.3 och 3.4 i dessa riktlinjer anges i andra enheter än de som används i bilaga II i förordning (EU) nr 1305/2013 får medlemsstaterna beräkna utbetalningar på grundval av dessa andra enheter. I sådana fall måste medlemsstaterna se till att de högsta årliga beloppen respekteras.

(92)

Med undantag för stöd för åtaganden om att föda upp lokala raser som riskerar att försvinna från djurhållningen, som avses i avsnitt 1.1.5.1, kan stöd enligt del II avsnitten1.1.5.1, 1.1.8, 2.3 och 3.4 i dessa riktlinjer inte beviljas per djurenhet. Omräkningskurserna för de olika djurkategorierna till djurenheter anges i bilaga II till genomförandeakten till förordning (EU) nr 1305/2013.

(93)

Medlemsstaterna får fastställa stödbeloppet för de åtgärder eller typer av insatser som avses i del II avsnitten 1.1.5, 1.1.6, 1.1.7, 1.1.8, 2.3, 3.4 och 3.5 i dessa riktlinjer på grundval av dessa tak på grundval av standardantaganden om merkostnader och inkomstbortfall. Medlemsstaterna bör se till att beräkningarna och det motsvarande stödet a) endast innehåller kontrollerbara inslag, b) grundas på siffror som fastställts av lämplig expertis, c) tydligt anger upphovet till de siffror som använts, d) är differentierade så att de, i tillämpliga fall, beaktar regionala eller lokala villkor för området samt faktisk markanvändning, och e) inte innehåller inslag som är kopplade till investeringskostnader.

(94)

När kommissionen bedömer om stöd är förenligt med den inre marknaden kommer den att beakta eventuella försäkringar som stödmottagaren har tecknat eller kunde ha tecknat. När det gäller stöd för att kompensera för förluster till följd av allvarliga klimathändelser som kan likställas med en naturkatastrof bör stöd till den högsta stödnivån beviljas endast till ett företag som inte kan omfattas av försäkring för sådana förluster, för att undvika risken för snedvridning av konkurrensen. För att ytterligare förbättra riskhanteringen bör stödmottagare därför uppmuntras att i möjligaste mån teckna försäkringar.

(95)

Som allmän regel gäller att anmälningspliktigt individuellt investeringsstöd anses vara begränsat till ett minimum om stödbeloppet motsvarar merkostnaderna netto av att genomföra investeringen i det berörda området, jämfört med ett kontrafaktiskt scenario utan stöd. Också när det gäller investeringsstöd som beviljats stora företag enligt anmälda stödordningar måste medlemsstaterna se till att stödbeloppet är begränsat till vad som är absolut nödvändigt på grundval av en merkostnader netto-metod.

(96)

Stödbeloppet bör inte överstiga det minimibelopp som behövs för att göra projektet tillräckligt lönsamt, och bör till exempel inte leda till en ökning av dess internränta utöver den normala avkastning som tillämpas av det berörda företaget i andra investeringsprojekt av liknande slag eller, om denna inte finns tillgänglig, att öka dess internränta utöver företagets kapitalkostnader som helhet eller utöver den avkastning som är vanligt förekommande inom den berörda sektorn.

(97)

När det gäller investeringsstöd till stora företag enligt anmälda stödordningar måste medlemsstaten se till att stödbeloppet motsvarar merkostnaderna netto av att genomföra investeringen i det berörda området, jämfört med ett kontrafaktiskt scenario där inget stöd beviljas. Den metod som beskrivs i punkt 96 måste användas tillsammans med högsta tillåtna stödnivåer som ett tak.

(98)

När det gäller anmälningspliktigt individuellt investeringsstöd granskar kommissionen om stödbeloppet överstiger det minimum som krävs för att göra projektet tillräckligt lönsamt, genom att använda den metod som anges i punkt 96. Beräkningar som används för att bedöma stimulanseffekten kan också användas för att bedöma om stödet är proportionerligt. Medlemsstaten måste påvisa stödets proportionalitet med hjälp av dokumentation t.ex. av det slag som avses i punkt 77. Detta krav gäller inte investeringsstöd som avser primär jordbruksproduktion.

(99)

Stöd får beviljas parallellt enligt flera stödordningar eller kumuleras med stöd för särskilda ändamål, förutsatt att det totala beloppet statligt stöd för en verksamhet eller ett projekt inte överstiger de stödtak som anges i dessa riktlinjer.

(100)

Stöd med identifierbara stödberättigande kostnader får kumuleras med annat statligt stöd så länge stöden avser olika identifierbara stödberättigande kostnader. Stöd med identifierbara stödberättigande kostnader får kumuleras med annat statligt stöd, med avseende på samma stödberättigande kostnader som helt eller delvis överlappar varandra, endast om en sådan kumulering inte leder till att den högsta stödnivå eller det högsta stödbelopp som gäller för denna typ av stöd enligt dessa riktlinjer överskrids.

(101)

Stöd utan identifierbara stödberättigande kostnader enligt del II avsnitten 1.1.2 och 3.3 i dessa riktlinjer får kumuleras med andra statliga stödåtgärder med identifierbara stödberättigande kostnader. Stöd utan identifierbara stödberättigande kostnader får kumuleras med annat statligt stöd utan identifierbara stödberättigande kostnader, upp till den högsta relevanta totala finansieringströskel som fastställts med hänsyn till de specifika omständigheterna i varje enskilt fall enligt dessa riktlinjer eller andra riktlinjer för statligt stöd, en gruppundantagsförordning eller ett beslut som antagits av kommissionen.

(102)

Statligt stöd till förmån för jordbrukssektorn bör inte kumuleras med utbetalningar som avses i artiklarna 81.2 och 82 i förordning (EU) nr 1305/2013 avseende samma stödberättigande kostnader om en sådan kumulering skulle leda till en stödnivå eller ett stödbelopp som överstiger de som föreskrivs i dessa riktlinjer.

(103)

Om unionsfinansiering som förvaltas centralt av unionens institutioner, byråer, gemensamma företag eller andra organ och som inte direkt eller indirekt står under medlemsstaternas kontroll kombineras med statligt stöd kommer endast det sistnämnda att beaktas vid bedömningen av om tröskelvärdena för anmälan, de högsta stödnivåerna och stödtaken iakttas, under förutsättning att det totala beloppet av den offentliga finansiering som beviljas avseende samma stödberättigande kostnader inte överstiger den eller de mest förmånliga finansieringsgrader som fastställs i tillämpliga regler i unionslagstiftningen.

(104)

Stöd som godkänns enligt dessa riktlinjer bör inte kumuleras med stöd av mindre betydelse avseende samma stödberättigande kostnader om en sådan kumulering skulle leda till en stödnivå eller ett stödbelopp som överstiger de som anges i dessa riktlinjer.

(105)

Stöd för investeringar i syfte att återupprätta jordbrukets produktionspotential som avses i punkt 143 e bör inte kumuleras med stöd för att kompensera för materiella skador som avses i avsnitten 1.2.1.1, 1.2.1.2 och 1.2.1.3 i dessa riktlinjer.

(106)

Dubbelfinansiering av jordbruksmetoder med gynnsam inverkan på klimatet och miljön enligt del II avsnitten 1.1.5.1., 1.1.6, 1.1.8 och 3.5 i dessa riktlinjer och motsvarande metoder som avses i artikel 43 i förordning (EU) nr 1307/2013 bör inte förekomma. Översynsklausulen i punkt 724 i dessa riktlinjer bör också bidra till att dubbelfinansiering undviks.

(107)

Startstöd till producentgrupper och producentorganisationer inom jordbrukssektorn som avses i del II avsnitt 1.1.4 i dessa riktlinjer bör inte kumuleras med stöd för inrättande av producentgrupper och producentorganisationer inom jordbrukssektorn som föreskrivs i artikel 27 i förordning (EU) nr 1305/2013. Nyetableringsstöd till unga jordbrukare och för utveckling av småbruk som avses i avsnitt 1.1.2 bör inte kumuleras med nyetableringsstöd för unga jordbrukare eller för utveckling av småbruk som avses i artikel 19.1 a i och iii i förordning (EU) nr 1305/2013 om en sådan kumulering skulle leda till ett stödbelopp som överstiger de som föreskrivs i dessa riktlinjer.

(108)

För att stödet ska vara förenligt måste de negativa effekterna av stödåtgärden när det gäller snedvridning av konkurrensen och påverkan på handeln mellan medlemsstater vara begränsade och uppvägas av de positiva effekterna i form av bidrag till målet av gemensamt intresse.

(109)

När kommissionen bedömer de negativa effekterna av en stödåtgärd kommer den att inrikta sin analys av snedvridningen av konkurrensen på den påverkan som stödet inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden kan förväntas ha på konkurrensen mellan företag på de berörda produktmarknaderna (45).

(110)

Som en utgångspunkt gäller att om stödet är välriktat, proportionerligt och begränsat till de extra nettokostnaderna, mildras de negativa effekterna av stödet och risken för att stödet otillbörligt snedvrider konkurrensen kommer att bli mer begränsad. Vidare fastställer kommissionen högsta tillåtna stödnivåer. Dessa stödnivåer är ett grundläggande krav för proportionalitet, vars syfte är att förhindra att statligt stöd används till projekt där förhållandet mellan stödbelopp och stödberättigande kostnader ska anses vara mycket högt och med särskilt stor sannolikhet snedvridande. Generellt gäller att ju större positiva effekter det understödda projektet sannolikt ger upphov till och ju större det sannolika behovet av stöd är, desto högre är taket för stödnivån.

(111)

Även om stödet är nödvändigt och proportionerligt kan det dock leda till att stödmottagarnas beteende ändras på ett sätt som snedvrider konkurrensen. Detta är mer sannolikt inom jordbrukssektorn som skiljer sig från andra marknader med hänsyn till den primära jordbruksproduktionens särskilda struktur, som kännetecknas av ett stort antal små företag. På sådana marknader finns det en stor risk för snedvridning av konkurrensen även när endast små stödbelopp beviljas.

(112)

Två huvudsakliga potentiella snedvridningar av konkurrens och handel kan uppstå genom stöd till jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden, nämligen snedvridningar av produktmarknaden och lokaliseringseffekter. Båda typerna kan leda till ineffektiv resursallokering som undergräver den inre marknadens ekonomiska resultat och till fördelningsproblem, på så sätt att stödet påverkar hur den ekonomiska aktiviteten fördelar sig mellan olika regioner.

(113)

Med hänsyn till dess positiva effekter på sektorns utveckling anser kommissionen i princip att om ett stöd uppfyller villkoren och inte överskrider de högsta stödnivåer som föreskrivs i de tillämpliga avsnitten i del II i dessa riktlinjer, begränsas de negativa effekterna på konkurrensen och handeln till ett minimum.

(114)

Eftersom investeringsstöd till företag som är verksamma inom bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter och företag som är verksamma inom andra sektorer, t.ex. inom sektorn för bearbetning av livsmedel (46) tenderar att ha liknande snedvridande effekter på konkurrens och handel, bör dock de generella konkurrenspolitiska övervägandena om effekterna på konkurrens och handel tillämpas på samma sätt för alla dessa sektorer. Därför måste de villkor som anges i punkterna 115–127 iakttas när det gäller investeringsstöd för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter, i skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden.

(115)

Stödordningar får inte leda till betydande snedvridning av handel och konkurrens. Särskilt gäller att även om en snedvridning kan anses vara begränsad på individuell nivå (förutsatt att alla villkor för investeringsstöd är uppfyllda) kan ordningar för investeringsstöd ändå orsaka betydande snedvridning om de kumuleras. Sådan snedvridning kan beröra produktmarknaderna genom att skapa eller förvärra en situation med överkapacitet eller skapa, stärka eller upprätthålla vissa stödmottagares betydande marknadsmakt på ett sätt som påverkar de dynamiska incitamenten negativt. Stöd som finns tillgängligt inom ramen för ordningar för investeringsstöd kan också leda till en betydande förlust av ekonomisk aktivitet i andra områden inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Denna risk för snedvridning är ännu mer uttalad i fråga om en ordning för investeringsstöd som är inriktad på vissa sektorer.

(116)

Därför måste den berörda medlemsstaten visa att eventuella negativa effekter kommer att begränsas till ett minimum till exempel med beaktande av de berörda projektens storlek, de individuella och kumulativa stödbeloppen, de förväntade stödmottagarna samt de berörda sektorernas särdrag. Medlemsstaterna uppmuntras att lämna in eventuella konsekvensbedömningar och efterhandsutvärderingar som gjorts för liknande tidigare stödordningar för att göra det möjligt för kommissionen att bedöma de sannolika negativa effekterna.

(117)

När kommissionen bedömer de negativa effekterna av individuella investeringsstöd fäster den särskild uppmärksamhet vid de negativa effekter som hänger samman med ackumuleringen av överkapacitet på vikande marknader, hinder för att lämna marknaden och begreppet betydande marknadsmakt. Dessa negativa effekter beskrivs i punkterna 118–127 och måste vägas mot de positiva effekterna av stödet.

(118)

För att identifiera och bedöma potentiell snedvridning av handel och konkurrens bör medlemsstaterna lägga fram bevis som ger kommissionen möjlighet att identifiera de berörda produktmarknaderna (dvs. produkter som berörs av stödmottagarens ändrade beteende) och att identifiera de konkurrenter och kunder/konsumenter som berörs.

(119)

Kommissionen använder olika kriterier för att bedöma dessa eventuella snedvridningar, till exempel marknadsstrukturen för den berörda produkten, hur den berörda marknaden fungerar (vikande eller växande marknad), förfarandet för urval av stödmottagare, inträdes- och utträdeshinder, produktdifferentiering.

(120)

Om ett företag är systematiskt beroende av statligt stöd kan det tyda på att det inte kan stå emot konkurrens på egen hand eller att det har otillbörliga fördelar jämfört med sina konkurrenter.

(121)

Kommissionen skiljer mellan två huvudsakliga källor till potentiella negativa effekter på produktmarknaderna:

(122)

För att bedöma om stödet kan användas till att skapa eller bibehålla ineffektiva marknadsstrukturer tar kommissionen hänsyn till den ökning av produktionskapaciteten som projektet ger upphov till och huruvida marknaden är ineffektiv.

(123)

Om marknaden i fråga växer finns det i regel mindre anledning att bekymra sig för att stödet kommer att ha en negativ inverkan på dynamiska incitament eller otillbörligen hindra marknadsutträde eller marknadsinträde.

(124)

Det finns större anledning till bekymmer när det är fråga om vikande marknader. I detta avseende skiljer kommissionen mellan fall där den relevanta marknaden i ett längre perspektiv är en vikande marknad i strukturellt hänseende (dvs. uppvisar en negativ tillväxttakt), och fall där den relevanta marknaden är vikande relativt sett (dvs. uppvisar en positiv tillväxttakt, men inte överstiger en referenstillväxttakt).

(125)

Ineffektiviteten på en marknad mäts vanligtvis i förhållande till BNP-tillväxten inom EES under de senaste tre åren innan projektet inleddes (referenstillväxt). Den kan också fastställas på grundval av den beräknade tillväxttakten under de kommande tre till fem åren. Indikatorer kan omfatta den förväntade framtida tillväxten på den berörda marknaden och det åtföljande förväntade kapacitetsutnyttjandet samt kapacitetsökningens sannolika effekt på konkurrenter genom priser och vinstmarginaler.

(126)

I vissa fall kan det hända att en bedömning av tillväxten på produktmarknaden inom EES inte lämpar sig för en totalbedömning av stödets effekter, särskilt om den geografiska marknaden är världsomfattande. I sådana fall tar kommissionen hänsyn till stödets inverkan på de berörda marknadsstrukturerna, särskilt dess potential att tränga ut producenter inom EES från marknaden.

(127)

För att bedöma förekomsten av betydande marknadsmakt kommer kommissionen att beakta stödmottagarens position under en viss period före mottagandet av stödet och den förväntade marknadspositionen när investeringen har slutförts. Kommissionen kommer att beakta stödmottagarens marknadsandelar samt vid behov konkurrenternas marknadsandelar och andra relevanta faktorer, exempelvis marknadsstrukturen genom att granska koncentrationen på marknaden, eventuella inträdeshinder (47), köparmakt (48) och hinder för expansion eller marknadsutträde.

(128)

Medlemsstaterna måste se till att följande offentliggörs på en övergripande webbplats för statligt stöd på nationell eller regional nivå:

(129)

För stödordningar i form av skatteförmåner kan informationen om individuella stödbelopp lämnas inom följande intervaller (i miljoner euro): 0,06–0,5, endast för primär jordbruksproduktion, 0,5–1, 1–2, 2–5, 5–10, 10–30, 30 och mer.

(130)

Om det beviljade individuella stödet omfattas av tillämpningsområdet för förordning (EU) nr 1305/2013 och antingen medfinansieras av Ejflu eller beviljas som ytterligare nationell finansiering för sådana medfinansierade åtgärder, får den berörda medlemsstaten välja att inte offentliggöra det på den webbplats för statligt stöd som avses i punkt 128, under förutsättning att det beviljade individuella stödet redan har offentliggjorts i enlighet med artiklarna 111, 112 och 113 i förordning (EU) nr 1306/2013. I så fall bör medlemsstaten på den webbplats för statligt stöd som avses i punkt 128 hänvisa till den webbplats som avses i artikel 111 i förordning (EU) nr 1306/2013.

(131)

Denna information måste offentliggöras efter det att beslutet om att bevilja stödet har fattats, bevaras under minst tio år och hållas tillgänglig för allmänheten utan begränsningar (49). Medlemsstaterna kommer inte att vara skyldiga att offentliggöra den ovannämnda informationen före den 1 juli 2016 (50).

(132)

Av öppenhetsskäl måste medlemsstaterna utföra den rapportering och övervakning som krävs enligt del III kapitel 2 i dessa riktlinjer.

(133)

Detta avsnitt gäller stöd för investeringar i jordbruksföretag som är knutna till primär jordbruksproduktion, investeringar i samband med bearbetning av jordbruksprodukter och saluföring av jordbruksprodukter.

(134)

Allt investeringsstöd enligt del II avsnitt 1.1.1.1, 1.1.1.2, 1.1.1.3. och 1.1.1.4. i dessa riktlinjer måste iaktta följande villkor: Om en gemensam marknadsordning, däribland system för direktstöd, som finansieras av Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) omfattar produktionsrestriktioner eller begränsning av unionsstödet för de enskilda jordbrukarna, jordbruksföretagen eller bearbetningsanläggningarna, får ingen investering som leder till att produktionen ökar utöver dessa restriktioner eller begränsningar beviljas statligt stöd.

(135)

Kommissionen kommer att anse stöd för investeringar i materiella eller immateriella tillgångar i jordbruksföretag knutna till primär jordbruksproduktion förenligt med den inre marknaden enligt artikel 107.3 c i fördraget om det uppfyller de gemensamma bedömningsprinciperna i dessa riktlinjer, det allmänna villkor för investeringsstöd som anges i punkt 134 i dessa riktlinjer och följande villkor.

(136)

Detta avsnitt gäller för stöd för investeringar i materiella och immateriella investeringar i jordbruksföretag som är knutna till primär jordbruksproduktion. Investeringen görs av en eller flera stödmottagare eller avser en materiell eller immateriell tillgång som används av en eller flera stödmottagare.

(137)

Detta avsnitt gäller också investeringar i materiella och immateriella tillgångar som är knutna till produktion av biobränsle eller produktion av energi från förnybara källor på jordbruksföretag som uppfyller följande villkor.

(138)

Om fler än ett jordbruksföretag genomför investeringen för produktion av energi från förnybara källor i syfte är att tillgodose sina egna energibehov eller för produktion av biobränsle på jordbruksföretag, ackumuleras den genomsnittliga årliga förbrukningen till ett belopp som är lika med den genomsnittliga årliga förbrukningen för alla stödmottagare.

(139)

Medlemsstaterna måste kräva att investeringar i infrastruktur för förnybar energi som konsumerar eller producerar energi följer miniminormer för energieffektivitet, om sådana normer finns på nationell nivå.

(140)

Investeringar i anläggningar vars främsta syfte är produktion av el från biomassa är inte stödberättigande, såvida inte en minimiprocentsats värmeenergi används, vilken ska fastställas av medlemsstaterna.

(141)

Medlemsstaterna måste fastställa tröskelvärden för största andel spannmål, andra stärkelserika grödor, socker och oljegrödor som får användas för produktion av bioenergi, inbegripet biobränsle, för olika typer av anläggningar. Stöd till bioenergiprojekt får endast beviljas för bioenergi som uppfyller de tillämpliga hållbarhetskriterier som föreskrivs i unionslagstiftningen, inbegripet i artikel 17.2–6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG.

(142)

Om anläggningens produktionskapacitet överskrider stödmottagarens eller stödmottagarnas genomsnittliga årliga förbrukning som avses i punkterna 137 och 138 i dessa riktlinjer, måste medlemsstaterna iaktta villkoren i riktlinjerna för statligt stöd till miljöskydd och energi för 2014–2020, om inte sådant stöd är undantaget från anmälningsskyldigheten.

(143)

Investeringen måste syfta till att uppnå minst ett av följande mål:

(144)

Stödet täcker följande stödberättigande kostnader:

(145)

Stöd får inte beviljas för följande:

(146)

Genom undantag från punkt 145 c får stöd beviljas för inköp av djur som gjorts för det syfte som anges i punkt 143 e i dessa riktlinjer.

(147)

Genom undantag från punkt 145 c får stöd beviljas för inköp av avelsdjur för att förbättra djurbesättningens genetiska kvalitet, under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

(148)

Genom undantag från punkt 145 d får stöd för att för att uppfylla normer beviljas om följande villkor är uppfyllda:

(149)

När det gäller bevattning inom en ny eller befintlig bevattnad areal kommer endast investeringar som uppfyller följande villkor att betraktas som stödberättigande kostnader:

(150)

Arealer som inte är bevattnade men där en bevattningsanläggning var i drift nyligen och som ska fastställas och motiveras av medlemsstater, får betraktas som bevattnade arealer när det gäller att fastställa nettoutvidgningen av den bevattnade arealen.

(151)

Vad gäller bevattning kan från och med den 1 januari 2017 stöd endast betalas ut av medlemsstater som i fråga om det avrinningsdistrikt där investeringen äger rum ser till att jordbrukssektorns olika vattenanvändningsverksamheter bidrar till kostnadstäckningen för vattentjänster i överensstämmelse med artikel 9.1 första strecksatsen i direktiv 2000/60/EG, i tillämpliga fall med beaktande av kostnadstäckningens sociala, miljömässiga och ekonomiska effekter liksom geografiska och klimatiska förhållanden i den eller de regioner som påverkas.

(152)

Stödnivån får inte överstiga följande:

(153)

De stödnivåer som avses i punkt 152 får ökas med 20 procentenheter, förutsatt att det högsta sammanlagda stödet inte överstiger 90 % för följande:

(154)

För icke-produktiva investeringar som avses i punkt 143 d och investeringar i återupprättande av produktionspotential som avses i punkt 143 e får den högsta stödnivån inte överstiga 100 % av de stödberättigande kostnaderna.

(155)

För investeringar med förebyggande mål som avses i punkt 143 e får den högsta stödnivån inte överstiga 80 %. Den får höjas upp till 100 % om investeringen genomförs gemensamt av mer än en stödmottagare.

(156)

Kommissionen kommer att anse stöd för investeringar för bevarande av kultur- och naturarv på jordbruksföretag förenligt med den inre marknaden enligt artikel 107.3 i fördraget om det uppfyller de gemensamma bedömningsprinciperna, det allmänna villkor för investeringsstöd som anges i punkt 134 i dessa riktlinjer och följande villkor.

(157)

Detta avsnitt gäller företag som är verksamma inom primär jordbruksproduktion.

(158)

Stödet bör beviljas för kultur- och naturarv i form av naturlandskap och byggnader som formellt har erkänts som kultur- eller naturarv av medlemsstatens behöriga offentliga myndigheter.

(159)

Följande kostnader som syftar till att bevara kultur- och naturarv är stödberättigande:

(160)

Följande stödnivåer gäller:

(161)

Kommissionen kommer att anse stöd för investeringar för flyttning av jordbruksbyggnader förenligt med den inre marknaden enligt artikel 107.3 c i fördraget om det uppfyller de gemensamma bedömningsprinciperna i dessa riktlinjer, det allmänna villkor för investeringsstöd som anges i punkt 134 i dessa riktlinjer och följande villkor.

(162)

Detta avsnitt gäller företag som är verksamma inom primär jordbruksproduktion.

(163)

Flyttning av jordbruksbyggnaden måste tjäna ett syfte av allmänt intresse. Det allmänna intresse som åberopas för att motivera att stöd beviljas enligt detta avsnitt måste anges i den berörda medlemsstatens relevanta bestämmelser.

(164)

Följande stödnivåer gäller:

(165)

Kommissionen kommer att anse stöd för investeringar i samband med bearbetning av jordbruksprodukter och saluföring av jordbruksprodukter förenligt med den inre marknaden enligt artikel 107.3 c i fördraget om det uppfyller de gemensamma bedömningsprinciperna i dessa riktlinjer, det allmänna villkor för investeringsstöd som anges i punkt 134 och följande villkor.

(166)

Stöd för livsmedelsbaserade biobränslen bör inte beviljas enligt detta avsnitt, för att främja övergången till produktion av mer avancerade former av biobränslen, vilket förutses i de övergripande reglerna för statligt stöd på miljö- och energiområdet.

(167)

Detta avsnitt gäller stöd för investeringar i materiella och immateriella tillgångar i samband med bearbetning av jordbruksprodukter till jordbruksprodukter och saluföring av jordbruksprodukter som avses i punkt 35.11 och 35.12.

(168)

Medlemsstaterna får bevilja stöd för investeringar i samband med bearbetning av jordbruksprodukter och saluföring av jordbruksprodukter om stödet uppfyller samtliga villkor i ett av följande stödinstrument:

(169)

De stödberättigande kostnaderna enligt punkt 168 c måste vara begränsade till följande:

(170)

Följande kostnader är inte stödberättigande:

(171)

De högsta stödnivåerna enligt dessa riktlinjer får inte överstiga följande:

(172)

De stödnivåer som avses i punkt 171 får ökas med 20 procentenheter, förutsatt att den högsta stödnivån inte överstiger 90 % för följande transaktioner:

(173)

Individuellt stöd som överstiger det tröskelvärde för anmälan som avses i punkt 37 a måste anmälas till kommissionen i enlighet med artikel 108.3 i fördraget.

(174)

Kommissionen kommer att anse nyetableringsstöd till unga jordbrukare och för utveckling av småbruk förenligt med den inre marknaden enligt artikel 107.3 c i fördraget om det uppfyller de gemensamma bedömningsprinciperna i dessa riktlinjer och följande villkor.

(175)

Detta avsnitt gäller företag som är verksamma inom primär jordbruksproduktion.

(176)

Stödet beviljas till unga jordbrukare enligt definitionen i punkt 35.29 i dessa riktlinjer, som är mikroföretag eller små företag, eller till småbruk. Småbruk måste definieras av medlemsstaterna på grundval av objektiva kriterier och måste vara begränsade till mikroföretag och små företag.

(177)

Medlemsstaterna måste fastställa övre och lägre tröskelvärden i fråga om jordbruksföretagets produktionspotential, uttryckt som standardoutput enligt definitionen i artikel 5 i kommissionens förordning (EG) nr 1242/2008 (54), eller motsvarande för tillgång till nyetableringsstöd till unga jordbrukare och för utveckling av småbruk. Det lägre tröskelvärdet för tillgång till nyetableringsstöd till unga jordbrukare måste vara högre än det övre tröskelvärdet för tillgång till stöd för utveckling av småbruk.

(178)

Om stöd beviljas en ung jordbrukare som etablerar ett jordbruksföretag i form av en juridisk person, måste den unga jordbrukaren utöva effektiv och långsiktig kontroll över den juridiska personen när det gäller beslut som rör ledning, ersättningar och ekonomiska risker. Om flera fysiska personer, inbegripet personer som inte är unga jordbrukare, deltar i den juridiska personens kapital eller i ledningen av den juridiska personen, måste den unga jordbrukaren kunna utöva sådan effektiv och långsiktig kontroll antingen ensam eller tillsammans med andra personer Om en juridisk person ensamt eller gemensamt kontrolleras av en annan juridisk person, måste dessa krav tillämpas på varje fysisk person som har kontroll över denna andra juridiska person.

(179)

Stödet måste vara villkorat av att en affärsplan lämnas in till den berörda medlemsstatens behöriga myndighet, vilken måste börja genomföras inom nio månader från dagen för antagandet av beslutet om beviljande av stöd.

(180)

I fråga om unga jordbrukare måste det anges i affärsplanen att stödmottagaren måste uppfylla definitionen av aktiv jordbrukare i artikel 9 i förordning (EU) nr 1307/2013 inom 18 månader från dagen för etableringen.

(181)

Unga jordbrukare som inte har tillräckliga yrkesfärdigheter och yrkeskvalifikationer är berättigade att ta emot stöd under förutsättning att de gör ett åtagande om att förvärva dessa yrkesfärdigheter och yrkeskvalifikationer inom 36 månader från dagen för antagandet av beslutet om beviljande av stöd. Detta åtagande måste ingå i affärsplanen.

(182)

I affärsplanen måste åtminstone följande beskrivas:

(183)

Stöd måste tillhandahållas eller utbetalas i minst två delar eller utbetalningar under en period av fem år. För unga jordbrukare måste den sista delen eller den sista utbetalningen av stödet vara villkorad av att den affärsplan som avses i punkt 179 genomförs korrekt.

(184)

Det högsta stödbeloppet måste vara begränsat till 70 000 euro per ung jordbrukare och 15 000 euro per småbruk. Medlemsstaterna måste när de fastställer stödbeloppet för unga jordbrukare också ta hänsyn till den socioekonomiska situationen i det berörda området.

(185)

Kommissionen kommer att anse stöd för överlåtelse av jordbruksföretag förenligt med den inre marknaden enligt artikel 107.3 c i fördraget om det uppfyller de gemensamma bedömningsprinciperna i dessa riktlinjer och följande villkor.

(186)

Detta avsnitt gäller företag som är verksamma inom primär jordbruksproduktion och som permanent överlåter sitt jordbruksföretag till ett annat företag som är verksamt inom primär jordbruksproduktion.

(187)

Stöd beviljas företag som är berättigade att delta i den ordning för småbrukare som inrättas genom avdelning V i förordning (EU) nr 1307/2013 och som, den dag då de lämnar in sin stödansökan, har varit berättigade att delta i den ordningen under en period av minst ett år, och som åtar sig att permanent överlåta hela sitt jordbruksföretag och motsvarande stödrättigheter till ett annat företag.

(188)

Stödet måste betalas ut antingen som en årlig utbetalning eller som en engångsbetalning.

(189)

Stödet måste betalas ut från dagen för överlåtelsen av jordbruksföretaget till och med den 31 december 2020.

(190)

Stödet motsvarar 120 % av den årliga utbetalning som stödmottagaren är berättigad till enligt ordningen för småbrukare.

(191)

Kommissionen är positivt inställd till startstöd för producentgrupper och producentorganisationer eftersom detta stimulerar jordbrukare att gå samman. Den kommer därför att anse startstöd för producentgrupper och producentorganisationer förenligt med den inre marknaden enligt artikel 107.3 c i fördraget om det uppfyller de gemensamma bedömningsprinciperna i dessa riktlinjer och följande villkor.

(192)

Detta avsnitt gäller hela jordbrukssektorn (55).

(193)

Endast producentgrupper eller producentorganisationer som har erkänts officiellt av den berörda medlemsstatens behöriga myndighet på grundval av en affärsplan är berättigade till stöd.

(194)

Startstödet måste beviljas på villkor att medlemsstaterna är skyldiga att kontrollera att affärsplanens mål har uppnåtts inom fem år från det att producentgruppen eller producentorganisationen erkändes officiellt.

(195)

Avtal, beslut och samordnade förfaranden som ingås inom ramen för producentgruppen eller producentorganisationen måste iaktta konkurrensreglerna, såsom de tillämpas i enlighet med artiklarna 206–210 i förordning (EU) nr 1308/2013.

(196)

Som alternativ till att bevilja startstöd till producentgrupper eller producentorganisationer, får stöd upp till samma totala belopp beviljas direkt till producenter, för att kompensera dem för deras bidrag till kostnaderna för att driva gruppen eller organisationen under de fem första åren från det att den bildades.

(197)

Medlemsstaterna får fortsätta att bevilja startstöd till producentgrupper även efter det att dessa har erkänts som producentorganisationer i enlighet med villkoren i förordning (EU) nr 1308/2013.

(198)

Stöd får endast beviljas producentgrupper och producentorganisationer som omfattas av definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (56). Kommissionen kommer inte att godkänna statligt stöd för kostnader som omfattas av detta avsnitt till förmån för stora företag (57).

(199)

Stödordningar som godkänns enligt detta avsnitt kommer att förenas med villkor om att de ska anpassas för att beakta eventuella förändringar i de förordningar som reglerar den samlade marknadsordningen för jordbruksprodukter.

(200)

De stödberättigande kostnaderna får inbegripa hyra av lämpliga lokaler, inköp av kontorsutrustning, inklusive datorutrustning och programvara, personalkostnader, indirekta kostnader samt juridiska och administrativa avgifter. Om lokaler köps måste de stödberättigande kostnaderna för lokaler begränsas till motsvarande marknadshyror.

(201)

Följande får inte beviljas stöd:

(202)

Stödet måste utbetalas årligen i form av ett schablonbelopp under de första fem åren från den dag då producentgruppen eller producentorganisationen erkändes officiellt av den behöriga myndigheten på grundval av sin affärsplan. Medlemsstaterna får betala ut det sista delbeloppet först efter det att de kontrollerat att affärsplanen har genomförts korrekt.

(203)

Stöd som beviljas producentgrupper eller producentorganisationer för att täcka utgifter som inte rör startkostnaderna, såsom för investeringar eller saluföringsverksamheter, kommer att bedömas enligt reglerna för sådana typer av stöd.

(204)

Stödnivån måste vara begränsad till 100 % av de stödberättigande kostnaderna.

(205)

Det totala stödbeloppet måste vara begränsat till 500 000 euro. Stödet måste minskas gradvis.

(206)

Detta avsnitt gäller företag som är verksamma inom primär jordbruksproduktion.

(207)

Kommissionen kommer att anse stöd för åtaganden om miljö- och klimatvänligt jordbruk förenligt med den inre marknaden enligt artikel 107.3 c i fördraget om det uppfyller de gemensamma bedömningsprinciperna i dessa riktlinjer och följande villkor.

(208)

Detta avsnitt gäller stöd till företag och grupper av företag som frivilligt förbinder sig att genomföra insatser som utgörs av ett eller flera åtaganden om miljö- och klimatvänligt jordbruk på jordbruksmark, vilken ska definieras av medlemsstaterna, inbegripet men inte begränsat till jordbruksareal enligt definitionen i punkt 35.50 i dessa riktlinjer.

(209)

Åtgärden måste syfta till att upprätthålla och främja nödvändiga övergångar till jordbruksmetoder som gynnar miljön och klimatet.

(210)

Stödet kommer endast att omfatta de frivilliga åtaganden som går utöver de relevanta bindande normer som fastställts i enlighet med avdelning VI kapitel I i förordning (EU) nr 1306/2013, de relevanta kriterier och minimiverksamheter som fastställs i enlighet med artikel 4.1 c ii och iii i förordning (EU) nr 1307/2013, de relevanta minimikrav för användning av gödselmedel och växtskyddsmedel samt andra relevanta bindande krav som fastställs i nationell lagstiftning. Alla sådana obligatoriska normer och krav måste identifieras och beskrivas i anmälan till kommissionen.

(211)

Medlemsstaterna bör sträva efter att se till att de företag som åtar sig att göra insatser inom ramen för denna åtgärd tillhandahålls den kunskap och information som krävs för att fullgöra dessa, såsom expertrådgivning relaterad till åtaganden och/eller genom att förena stöd enligt denna åtgärd med villkor om att erhålla relevant utbildning.

(212)

Åtaganden enligt denna åtgärd måste göras för en period på mellan fem och sju år. Om det är nödvändigt för att uppnå eller bibehålla de eftersträvade miljövinsterna får medlemsstaterna dock besluta om en längre period för särskilda typer av åtaganden, vilket inbegriper möjligheten att bevilja förlängning med ett år i taget efter det att den inledande perioden har avslutats (58). För nya åtaganden som följer direkt på de åtaganden som utfördes under den inledande perioden får medlemsstaterna fastställa en kortare period.

(213)

I tillämpliga fall bör reglerna för arealbaserade stöd i artikel 47 i förordning (EU) nr 1305/2013 och delegerade akter som antagits i enlighet med den bestämmelsen iakttas.

(214)

Stöd för åtaganden om miljö- och klimatvänligt jordbruk till andra markförvaltare och andra grupper av stödmottagare än företag verksamma inom jordbrukssektorn får beviljas enligt del II avsnitt 3.4 i dessa riktlinjer.

(215)

Åtaganden om miljö- och klimatvänligt jordbruk om att extensifiera djurproduktionen måste iaktta åtminstone följande villkor:

(216)

Åtaganden om miljö- och klimatvänligt jordbruk om att föda upp lokala raser som riskerar att försvinna från djurhållningen eller bevara växtgenetiska resurser som hotas av genetisk utarmning måste kräva

(217)

Följande produktionsdjur kommer i fråga för stöd: nötboskap, får, getter, hästdjur, grisar och fåglar.

(218)

Lokala raser kommer att anses riskera att försvinna från djurhållningen om följande villkor är uppfyllda, och om dessa villkor också beskrivs och ingår i anmälan till kommissionen:

(219)

Växtgenetiska resurser kommer att anses vara i riskzonen för genetisk utarmning på villkor att tillräckliga bevis för genetisk utarmning, som bygger på vetenskapliga rön eller indikatorer för att nationella sorter/ursprungliga lokala sorter minskar, för deras populationsdiversitet, samt i förekommande fall, för förändringar i de lokalt dominerande jordbruksmetoderna beskrivs och anges i anmälan till kommissionen.

(220)

Stöd får beviljas för bevarande och för hållbar användning och utveckling av genetiska resurser i jordbruket för insatser som inte omfattas av bestämmelserna i punkterna 208–219 i detta avsnitt.

(221)

Med undantag för stöd för insatser för bevarande av genetiska resurser som avses i punkt 220, omfattar stödet kompensation till stödmottagarna för alla eller delar av de merkostnader och det inkomstbortfall som de gjorda åtagandena har gett upphov till. Stödet måste beviljas på årsbasis.

(222)

I vederbörligen motiverade fall får det för insatser som rör miljövård beviljas stöd med ett schablonbelopp eller ett engångsstöd per enhet för åtaganden som handlar om att avstå från kommersiellt bruk av områden, beräknat på grundval av de merkostnader och det inkomstbortfall som uppstått.

(223)

Om det är nödvändigt får stöden också omfatta transaktionskostnader upp till ett värde av 20 % av de bidrag som betalats ut för åtaganden om ett miljö- och klimatvänligt jordbruk. Om åtagandena görs gemensamt av en grupp av företag måste den högsta nivån vara 30 %.

(224)

Om en medlemsstat emellertid vill kompensera för transaktionskostnader som uppstått på grund av åtaganden om miljö- och klimatvänligt jordbruk, måste den lägga fram övertygande bevis som styrker dessa kostnader, exempelvis inkomstjämförelser med företag som inte ingått sådana åtaganden. Kommissionen kommer därför under normala omständigheter inte att godkänna statligt stöd för transaktionskostnader för att fortsätta sådana tidigare gjorda åtaganden, om inte en medlemsstat kan visa att sådana kostnader fortfarande uppstår eller att nya transaktionskostnader uppstår.

(225)

Om transaktionskostnaderna beräknas på grundval av genomsnittliga kostnader och/eller genomsnittsjordbruk, bör medlemsstaterna visa att det inte sker någon överkompensation av i synnerhet stora företag. Vid beräkningen av kompensationen måste medlemsstaterna ta hänsyn till om de berörda transaktionskostnaderna uppstår per företag eller per hektar.

(226)

Inget stöd enligt denna åtgärd får beviljas för åtaganden som omfattas av den åtgärd för ekologiskt jordbruk som avses i del II avsnitt 1.1.8 i dessa riktlinjer.

(227)

Stöd för bevarande av genetiska resurser i jordbruket täcker kostnaderna för följande insatser:

(228)

Med undantag för stöd för insatser för bevarande av genetiska resurser som avses i punkt 220, måste stöd vara begränsat till följande högsta belopp: 600 euro per hektar och år för ettåriga grödor, 900 euro per hektar och år för specialiserade fleråriga grödor, 450 euro per hektar och år för annan markanvändning, och 200 euro per djurenhet och år för lokala raser som riskerar att försvinna från djurhållningen.

(229)

Dessa belopp får i vederbörligen motiverade fall höjas, med beaktande av särskilda omständigheter som ska motiveras i anmälan till kommissionen.

(230)

Stöd för bevarande av skogsgenetiska resurser i jordbruket måste vara begränsat till 100 % av de stödberättigande kostnaderna.

(231)

Kommissionen kommer att anse stöd för åtaganden om djurens välbefinnande förenligt med den inre marknaden enligt artikel 107.3 c i fördraget om det uppfyller de gemensamma bedömningsprinciperna i dessa riktlinjer och följande villkor.

(232)

Detta avsnitt gäller stöd till företag verksamma inom primär jordbruksproduktion som frivilligt förbinder sig att genomföra insatser som utgörs av ett eller flera åtaganden om djurens välbefinnande och som är aktiva jordbrukare.

(233)

Stödet omfattar endast de åtaganden som går utöver de tillämpliga bindande normer som fastställts i enlighet med avdelning VI kapitel I i förordning (EU) nr 1306/2013 och andra tillämpliga bindande krav. Dessa tillämpliga krav måste anges och beskrivas i anmälan till kommissionen.

(234)

För att vara stödberättigande måste åtaganden om djurens välbefinnande innebära strängare normer för produktionsmetoder på något av följande områden:

(235)

Åtagandena om djurens välbefinnande måste göras för en förlängningsbar period på ett till sju år.

(236)

Förlängning av ett kontrakt kan också ske automatiskt, om detaljerna för förlängningen anges i kontraktet. Medlemsstaterna måste utforma mekanismen för förlängning av åtagandena om djurens välbefinnande i enlighet med sina relevanta nationella regler. Kommissionen måste informeras om mekanismen som en del av anmälan av statligt stöd i enlighet med detta avsnitt. Förlängningen måste alltid ske i överensstämmelse med de villkor för stöd som kommissionen har godkänt i enlighet med detta avsnitt.

(237)

Stödet måste beviljas på årsbasis och får kompensera företag verksamma inom primär jordbruksproduktion för samtliga eller delar av merkostnader och inkomstbortfall som uppstått till följd av det åtagande som de gjort.

(238)

Om det är nödvändigt får stöden också avse transaktionskostnader upp till ett värde av 20 % av de bidrag som betalats ut för åtagandena om djurens välbefinnande. Om en medlemsstat emellertid vill kompensera för transaktionskostnader som uppstått på grund av åtaganden om djurens välbefinnande, måste den lägga fram övertygande bevis som styrker dessa kostnader, exempelvis inkomstjämförelser med företag som inte ingått sådana åtaganden om djurens välbefinnande. Kommissionen kommer därför under normala omständigheter inte att godkänna statligt stöd för transaktionskostnader för att fortsätta sådana tidigare gjorda åtaganden om djurens välbefinnande, förutom om en medlemsstat kan visa att sådana kostnader fortfarande uppstår eller att nya transaktionskostnader uppstår.

(239)

Om transaktionskostnaderna beräknas på grundval av genomsnittliga kostnader och/eller genomsnittsjordbruk, bör medlemsstaterna visa att det inte sker någon överkompensation av i synnerhet stora företag. Vid beräkningen av kompensationen måste medlemsstaterna ta hänsyn till om de berörda transaktionskostnaderna uppstår per företag eller per hektar.

(240)

Stödet måste vara begränsat till 500 euro per djurenhet.

(241)

Kommissionen kommer att anse stöd för nackdelar i samband med Natura 2000-områden och ramdirektivet för vatten förenligt med den inre marknaden enligt artikel 107.3 c i fördraget om det uppfyller de gemensamma bedömningsprinciperna i dessa riktlinjer och följande villkor.

(242)

Detta avsnitt gäller företag som är verksamma inom primär jordbruksproduktion.

(243)

Stöd till andra markförvaltare som inte är företag verksamma inom jordbrukssektorn får i vederbörligen motiverade fall beviljas i enlighet med del II avsnitt 3.5 i dessa riktlinjer.

(244)

Stöd omfattar kompensation till stödmottagarna för merkostnader och inkomstbortfall på grund av nackdelar i de berörda områdena i samband med genomförandet av livsmiljödirektivet, fågeldirektivet och ramdirektivet för vatten (59).

(245)

Stöd som är kopplat till livsmiljödirektivet och fågeldirektivet får endast beviljas i samband med nackdelar som uppstår till följd av krav som går utöver vad som krävs för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden enligt artikel 94 i och bilaga II till rådets förordning (EU) nr 1306/2013 och de relevanta kriterier och de minimiverksamheter som fastställts i enlighet med artikel 4.1 c ii och iii i förordning (EU) nr 1307/2013.

(246)

Stöd kopplat till ramdirektivet för vatten får endast beviljas i samband med särskilda krav

(247)

De krav som avses i punkterna 245 och 246 måste anges och beskrivas i anmälan till kommissionen.

(248)

Följande områden är stödberättigade:

(249)

Stödet måste vara begränsat till följande belopp: 500 euro per hektar och år som högst under den inledande perioden om högst fem år och 200 euro per hektar och år som högst därefter. Stöd i samband med ramdirektivet för vatten måste uppgå till minst 50 euro per hektar och år.

(250)

De högsta beloppen på 500 euro respektive 200 euro får i undantagsfall höjas, med beaktande av särskilda omständigheter som ska vara motiverade. De minsta beloppen på 50 euro för stöd i samband med ramdirektivet för vatten får i vederbörligen motiverade fall sänkas, med beaktande av särskilda omständigheter som ska motiveras.

(251)

Kommissionen kommer att anse stöd i bergsområden och andra områden med naturliga eller andra särskilda begränsningar förenligt med den inre marknaden enligt artikel 107.3 c i fördraget om de gemensamma bedömningsprinciperna i dessa riktlinjer och följande villkor är uppfyllda.

(252)

Detta avsnitt gäller företag som är verksamma inom primär jordbruksproduktion.

(253)

Stöd får beviljas företag som åtar sig att bedriva jordbruksverksamhet i områden som utses i enlighet med artikel 32 i förordning (EU) nr 1305/2013 och är aktiva jordbrukare.

(254)

Stödet omfattar kompensation till företag verksamma inom primär jordbruksproduktion för alla eller delar av de merkostnader och det inkomstbortfall som är relaterade till begränsningarna för jordbruksproduktionen i det berörda området. Medlemsstaterna måste påvisa begränsningarna i fråga och lägga fram bevis för att det kompensationsbelopp som ska betalas ut inte går utöver det inkomstbortfall och de merkostnader som har uppstått till följd av dessa begränsningar.

(255)

Merkostnader och inkomstbortfall måste beräknas i jämförelse med de områden som inte påverkas av naturliga eller andra särskilda begränsningar, med beaktande av stöd enligt avdelning III kapitel 3 i förordning (EU) nr 1307/2013.

(256)

Vid beräkning av merkostnader och inkomstbortfall får medlemsstaterna i vederbörligen motiverade fall differentiera stödnivån i syfte att ta hänsyn till följande:

(257)

Stöd kommer att beviljas på årsbasis per hektar jordbruksareal.

(258)

Stödet måste ligga mellan följande lägsta och högsta belopp: 25 euro som lägst per hektar och år i genomsnitt för stödmottagarens område och 250 euro som högst per hektar och år; det högsta beloppet får dock uppgå till 450 euro per hektar och år i bergsområden enligt definitionen i artikel 32.2 i förordning (EU) nr 1305/2013.

(259)

De högsta beloppen får i vederbörligen motiverade fall höjas, med beaktande av särskilda omständigheter som ska motiveras i anmälan till kommissionen.

(260)

Medlemsstaterna måste se till att stödet trappas ned ovanför en arealgräns per jordbruksföretag, som ska anges, utom om stödet endast täcker minimistödbeloppet per hektar och år i enlighet med vad som föreskrivs i punkt 258 i dessa riktlinjer. Därför bör storleken på det jordbruk som kommer att omfattas av sådant stöd anges i anmälan.

(261)

I fråga om juridiska personer eller en grupp fysiska eller juridiska personer får medlemsstaterna tillämpa nedtrappningen av stöden på medlemmarna i dessa juridiska personer eller grupper i de fall där nationell lagstiftning föreskriver att de enskilda medlemmarna kan ta på sig rättigheter och skyldigheter som är jämförbara med de som tillerkänns enskilda jordbrukare med ställning som driftsledare, i synnerhet vad gäller deras ekonomiska, sociala och skattemässiga situation, under förutsättning att de har bidragit till att stärka de berörda juridiska personernas eller gruppernas jordbruksstruktur.

(262)

Utöver de stöd som avses i punkt 253, får medlemsstaterna bevilja stöd enligt denna åtgärd mellan 2014 och 2020 till stödmottagare i områden som var berättigade till stöd enligt artikel 36 a ii i förordning (EG) nr 1698/2005 (60) under programperioden för landsbygdsutveckling för 2007–2013. För stödmottagare i områden som inte längre är berättigade till stöd efter en ny avgränsning enligt artikel 32.3 i förordning (EU) nr 1305/2013 måste detta stöd trappas ned under en period på högst fyra år som börjar löpa den dag då avgränsningen i enlighet med artikel 32.3 i förordning (EU) nr 1305/2013 har slutförts och senast 2018. Dessa stöd får inledningsvis vara högst 80 % av det genomsnittsstöd som fastställs i landsbygdsprogrammet för programperioden 2007–2013 eller, om åtgärden beviljades uteslutande med nationella medel, i det relevanta beslutet om statligt stöd, i enlighet med artikel 36 a ii i förordning (EG) nr 1698/2005 och måste upphöra senast 2020 med en nivå av högst 20 %. När tillämpningen av nedtrappning resulterar i att utbetalningsnivån når 25 euro kan medlemsstaten fortsätta att bevilja stöd på denna nivå till dess att utfasningsperioden har löpt ut.

(263)

När avgränsningen är slutförd måste stödmottagare inom områden som fortfarande är stödberättigade erhålla oavkortat stöd inom ramen för denna åtgärd.

(264)

Kommissionen kommer att anse stöd för ekologiskt jordbruk förenligt med den inre marknaden enligt artikel 107.3 c i fördraget om det uppfyller de gemensamma bedömningsprinciperna i dessa riktlinjer och följande villkor.

(265)

Detta avsnitt gäller företag som är verksamma inom primär jordbruksproduktion.

(266)

Stöd per hektar jordbruksareal får beviljas företag eller grupper av företag som frivilligt förbinder sig att övergå till eller bibehålla ekologiska odlingsmetoder enligt definitionen i rådets förordning (EG) nr 834/2007 (61) och som är aktiva jordbrukare.

(267)

Stöd beviljas endast för åtaganden som går utöver följande normer och krav, vilka måste identifieras och beskrivas i anmälan till kommissionen.

(268)

Åtagandena måste genomföras under en inledande period på fem till sju år. Om stöd beviljas för övergång till ekologiskt jordbruk får medlemsstaterna dock fastställa en kortare inledande period som motsvarar övergångsperioden. Om stöd beviljas för att ett ekologiskt jordbruk ska bibehållas får medlemsstaterna föreskriva om en förlängning med ett år i taget efter det att den inledande perioden har avslutats. För nya åtaganden som rör bibehållande och som följer direkt på de åtaganden som gjordes under den inledande perioden får medlemsstaterna fastställa en kortare period.

(269)

I tillämpliga fall bör reglerna för arealbaserade stöd i artikel 47 i förordning (EU) nr 1305/2013 och delegerade akter som antagits i enlighet med den bestämmelsen iakttas.

(270)

Stöden omfattar kompensation till stödmottagarna för alla eller delar av de merkostnader och det inkomstbortfall som de gjorda åtagandena har gett upphov till.

(271)

När så är nödvändigt får stöden också omfatta transaktionskostnader till ett värde av upp till 20 % av de bidrag som betalats ut för åtagandena. Om åtaganden görs gemensamt av en grupp av företag är den högsta nivån 30 %. Detta stöd beviljas på årsbasis.

(272)

Om en medlemsstat emellertid vill kompensera för transaktionskostnader som uppstått på grund av åtaganden om att bedriva ekologiskt jordbruk, måste den lägga fram övertygande bevis som styrker dessa kostnader, exempelvis inkomstjämförelser med företag som inte ingått sådana åtaganden. Kommissionen kommer därför under normala omständigheter inte att godkänna statligt stöd för transaktionskostnader för att fortsätta sådana tidigare gjorda åtaganden om att bedriva ekologiskt jordbruk, förutom om en medlemsstat kan visa att sådana kostnader fortfarande uppstår eller att nya transaktionskostnader uppstår.

(273)

Om transaktionskostnaderna beräknas på grundval av genomsnittliga kostnader och/eller genomsnittsjordbruk, bör medlemsstaterna visa att det inte sker någon överkompensation av i synnerhet stora företag. Vid beräkningen av kompensationen bör medlemsstaterna ta hänsyn till om de berörda transaktionskostnaderna uppstår per företag eller per hektar.

(274)

Stöd får inte beviljas enligt detta avsnitt för åtaganden som omfattas av åtgärder för ett miljö- och klimatvänligt jordbruk eller för kostnader som omfattas av avsnittet om stöd för att främja att producenter av jordbruksprodukter deltar i kvalitetssystem.

(275)

Stöd för investeringar i primärproduktion och bearbetning och saluföring av ekologiska produkter omfattas av bestämmelserna i avsnittet om investeringsstöd.

(276)

Det högsta stödbeloppet är 600 euro per hektar och år för ettåriga grödor, 900 euro per hektar och år för specialiserade fleråriga grödor och 450 euro per hektar och år för annan markanvändning.

(277)

Dessa tak får i undantagsfall överskridas, med hänsyn till särskilda omständigheter som måste motiveras.

(278)

Kommissionen kommer att anse stöd för deltagande i kvalitetssystem för producenter av jordbruksprodukter och grupper av sådana producenter förenligt med den inre marknaden enligt artikel 107.3 c i fördraget om de gemensamma bedömningsprinciperna i dessa riktlinjer och följande villkor är uppfyllda.

(279)

Detta avsnitt gäller endast producenter av jordbruksprodukter. Endast aktiva jordbrukare är berättigade till det stöd som avses i punkt 280 a.

(280)

Stödet täcker följande stödberättigande kostnader avseende kvalitetssystem som avses i punkt 282 i dessa riktlinjer:

(281)

Det stöd som avses i punkt 280 a och b får inte beviljas för kostnaderna för kontroller som utförs av stödmottagarna själva, eller om det i unionslagstiftningen föreskrivs att kostnaderna för kontroller ska bekostas av producenter av jordbruksprodukter och grupper av sådana producenter, utan uppgift om den faktiska nivån på avgifterna.

(282)

De kvalitetssystem som avses i punkt 280 a i dessa riktlinjer måste vara följande:

(283)

Stödet måste vara tillgängligt för alla stödberättigade företag i det berörda området enligt objektivt utformade villkor.

(284)

Det stöd som avses i punkt 280 b och c i dessa riktlinjer får inte medföra direktstöd till stödmottagarna och måste betalas ut till det organ som är ansvarigt för kontrollåtgärderna, den som tillhandahåller forskning eller den som tillhandahåller rådgivning.

(285)

Det stöd som avses i punkt 280 a får beviljas för en period av högst fem år och måste vara begränsat till 3 000 euro per mottagare per år. Det måste beviljas i form av ett årligt stimulansbidrag vars nivå fastställs med hänsyn till de fasta kostnader som uppstår till följd av deltagandet i kvalitetssystem.

(286)

Det stöd som avses i punkt 280 b och c får uppgå till 100 % av de faktiska kostnaderna.

(287)

Detta avsnitt omfattar stöd för tillhandahållande av tekniskt stöd inom jordbrukssektorn, med undantag för stöd för avbytartjänster inom jordbruket, som endast kan beviljas företag verksamma inom primär jordbruksproduktion.

(288)

Tekniskt stöd får tillhandahållas av producentgrupper eller andra organisationer, oberoende av deras storlek.

(289)

Stödet måste vara tillgängligt för alla stödberättigade i det berörda landsbygdsområdet enligt objektivt utformade villkor. Om tekniskt stöd tillhandahålls av producentgrupper eller producentorganisationer får medlemskap i sådana grupper eller organisationer inte utgöra ett villkor för att få tillgång till tjänsten. Icke-medlemmars bidrag till gruppens eller organisationens administrativa kostnader måste begränsas till kostnaderna för tillhandahållandet av tjänsten.

(290)

Kommissionen kommer att anse stöd för kunskapsöverförings- och informationsåtgärder förenligt med den inre marknaden enligt artikel 107.3 c i fördraget om det uppfyller de gemensamma bedömningsprinciperna i dessa riktlinjer, de allmänna villkoren för stöd för tillhandahållande av tekniskt stöd samt följande villkor.

(291)

Stödet omfattar yrkesutbildnings- och kompetensutvecklingsåtgärder, inklusive kurser, workshoppar och coaching, demonstrationer och informationsåtgärder.

(292)

Stödet kan också omfatta kortvariga utbytesprogram avseende företagsledning och gårdsbesök inom jordbruket.

(293)

Stödet täcker följande stödberättigande kostnader:

(294)

De kostnader som avses i punkt 293 d i–iv är stödberättigande endast i den utsträckning och under den tid som de används för demonstrationsprojektet. Endast de avskrivningskostnader som motsvarar demonstrationsprojektets livscykel, beräknade på grundval av allmänt accepterade redovisningsprinciper, är stödberättigande.

(295)

Organ som tillhandahåller kunskapsöverförings- och informationstjänster måste ha lämplig kapacitet i form av kvalificerad personal och regelbunden utbildning för att kunna utföra dessa uppgifter.

(296)

Det stöd som avses i punkt 293 a och c samt d i–iv får inte medföra direktstöd till stödmottagarna och måste betalas ut till den som tillhandahåller kunskapsöverförings- och informationsåtgärden. Det stöd som avses i punkt 293 d v måste betalas ut direkt till stödmottagarna. Stöd för småskaliga demonstrationsprojekt som avses i punkt 293 d i–iv får betalas ut direkt till stödmottagarna.

(297)

Stödnivån måste vara begränsad till 100 % av de stödberättigande kostnaderna.

(298)

För de stödberättigande kostnader som avses i punkt 293 d måste det högsta stödbeloppet vara begränsat till 100 000 euro under en period som omfattar tre räkenskapsår.

(299)

Kommissionen kommer att anse stöd för rådgivningstjänster förenligt med den inre marknaden enligt artikel 107.3 c i fördraget om det uppfyller de gemensamma bedömningsprinciperna i dessa riktlinjer, de allmänna villkoren för stöd för tillhandahållande av tekniskt stöd samt följande villkor.

(300)

Stödet bör vara utformat för att hjälpa företag som är verksamma inom jordbrukssektorn samt unga jordbrukare att dra nytta av rådgivningstjänster för att förbättra sitt företags eller sin investerings ekonomiska resultat och miljöprestanda, klimatvänlighet och klimattålighet.

(301)

Rådgivningen måste vara kopplad till minst en unionsprioritering för landsbygdsutveckling och måste täcka minst ett av följande inslag:

(302)

Rådgivningen får omfatta andra frågor, särskilt information som rör begränsning av och anpassning till klimatförändringar, biologisk mångfald och vattenskydd enligt bilaga I till förordning (EU) nr 1307/2013 eller frågor som anknyter till jordbruksföretagets ekonomiska resultat och miljöprestanda, inbegripet konkurrensaspekter. Detta kan innefatta rådgivning för utveckling av korta leveranskedjor, ekologiskt jordbruk och hälsoaspekter på djurhållning.

(303)

Stödet får inte innebära direktstöd till stödmottagarna. Stödet måste betalas ut till den som tillhandahåller rådgivningstjänsten.

(304)

De organ som utsetts att tillhandahålla rådgivningstjänsten måste ha lämpliga resurser i form av regelbundet utbildad och kvalificerad personal och erfarenhet av rådgivning samt tillförlitlighet inom de områden där de erbjuder rådgivning.

(305)

Under rådgivningen måste de som tillhandahåller rådgivningstjänster respektera den skyldighet att inte röja uppgifter som avses i artikel 13.2 i förordning (EU) nr 1306/2013.

(306)

I de fall där det är vederbörligen motiverat och lämpligt får rådgivningen delvis ges i grupp, samtidigt som man tar hänsyn till situationen för den enskilde användaren av rådgivningstjänster.

(307)

Stödbeloppet är begränsat till 1 500 euro per rådgivningstillfälle.

(308)

Kommissionen kommer att anse stöd för avbytartjänster inom jordbruket förenligt med den inre marknaden enligt artikel 107.3 c i fördraget om det uppfyller de gemensamma bedömningsprinciperna i dessa riktlinjer, de allmänna villkoren för stöd för tillhandahållande av tekniskt stöd samt följande villkor.

(309)

Stödet får inte innebära direktstöd till jordbrukaren. Stödet måste betalas ut till den som tillhandahåller avbytartjänsten.

(310)

Stödet täcker de faktiska kostnaderna för att ersätta en jordbrukare, en fysisk person som är en medlem i jordbrukshushållet eller en anställd under deras frånvaro från arbetet på grund av sjukdom, inbegripet deras barns sjukdom, semester, mödraledighet och föräldraledighet eller vid dödsfall.

(311)

Den totala varaktigheten av ersättandet bör vara begränsad till tre månader per år och stödmottagare, med undantag för mödraledighet och föräldraledighet, som var och en ska vara begränsad till sex månader. I vederbörligen motiverade fall får kommissionen dock godkänna en längre tidsperiod.

(312)

Stödnivån är begränsad till 100 % av de stödberättigande kostnaderna.

(313)

Kommissionen kommer att anse stöd för samarbete inom jordbrukssektorn förenligt med den inre marknaden enligt artikel 107.3 c i fördraget om det uppfyller de gemensamma bedömningsprinciperna i dessa riktlinjer och följande villkor.

(314)

Detta avsnitt gäller hela jordbrukssektorn (68).

(315)

Stödet bör beviljas för att främja samarbetsformer som inbegriper minst två enheter oberoende av om de är verksamma inom jordbrukssektorn eller inte, men det ska vara ett villkor att samarbetet gynnar endast jordbrukssektorn, och särskilt följande:

(316)

Stödet kommer att beviljas för samarbete som särskilt avser följande verksamheter:

(317)

Stöd för att bilda kluster och nätverk får endast beviljas nybildade kluster och nätverk och dem som påbörjar en verksamhet som är ny för dem.

(318)

Stöd för de insatser som avses i punkt 316 a och b får också beviljas enskilda aktörer. Om stöd beviljas enskilda aktörer måste resultaten av de understödda projekten eller verksamheterna spridas.

(319)

Stöd för att inrätta och utveckla korta leveranskedjor som avses i punkt 316 d och e får endast omfatta leveranskedjor som inbegriper högst en mellanhand mellan jordbrukare och konsument.

(320)

Stöd enligt detta avsnitt bör iaktta de relevanta bestämmelserna i konkurrenslagstiftningen, särskilt artiklarna 101 och 102 i fördraget, såsom de tillämpas i enlighet med artiklarna 206–210 i förordning (EU) nr 1308/2013.

(321)

Stödet täcker följande stödberättigande kostnader förutsatt att de avser jordbruksverksamheter:

(322)

Stöden måste vara begränsade till en period om högst sju år, med undantag för kollektiva miljöåtgärder i vederbörligen motiverade fall.

(323)

Stödnivån får uppgå till 100 % av de stödberättigande kostnaderna.

(324)

Direkta kostnader som avses i punkt 321 d måste vara begränsade till de högsta stödnivåer för investeringsstöd som anges i avsnittet om investeringsstöd.

(325)

För vissa typer av risker och kriser inom jordbrukssektorn kan beviljandet av statligt stöd vara en lämplig stödform, eftersom jordbruksverksamheten som helhet är särskilt utsatt för risker och kriser. Det finns dock skillnader mellan företag verksamma inom primär jordbruksproduktion och företag som är verksamma inom bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter, vilka vanligtvis har bättre möjligheter att skydda sig mot risker. Vissa stödkategorier i detta avsnitt kommer därför endast att vara tillgängliga för företag verksamma inom primär jordbruksproduktion.

(326)

När statligt stöd beviljas till verksamheter som påverkas av risker och kriser kommer kommissionen att ta hänsyn till behovet av att undvika alltför stor snedvridning av konkurrensen genom att kräva ett minsta bidrag från producenter till förluster eller till kostnaderna för dessa stödåtgärder eller andra lämpliga åtgärder som bör vidtas för att minska risken för snedvridning av konkurrensen och se till att det statliga stödet står i proportion till de förluster som uppstått. I sin bedömning kommer kommissionen att ta hänsyn till stödmottagarens behov av att vidta lämpliga förebyggande åtgärder för att minimera det totala beviljade stödet.

(327)

Kommissionen kommer att anse stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller exceptionella händelser förenligt med den inre marknaden enligt artikel 107.2 b i fördraget om följande villkor är uppfyllda.

(328)

Detta avsnitt gäller jordbrukssektorn (70).

(329)

Eftersom denna typ av stöd utgör ett undantag från det allmänna förbudet mot statligt stöd på den inre marknaden som anges i artikel 107.1 i fördraget, har kommissionen konsekvent intagit ståndpunkten att begreppen naturkatastrofer och exceptionella händelser som avses i 107.2 b i fördraget måste tolkas restriktivt. Detta har bekräftats av Europeiska unionens domstol (71).