Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om ändring av rådets förordning (EG) nr 1236/2005 om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning /* COM/2014/01 final - 2014/0005 (COD) */

MOTIVERING

1. BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

I juni 2005 antog Europeiska unionens råd förordning (EG) nr 1236/2005 om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Förordningen trädde i kraft den 30 juli 2006.

Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna som blev juridiskt bindande i och med att Lissabonfördraget trädde i kraft i december 2009 gäller unionens institutioner, organ och byråer samt medlemsstaterna när de tillämpar unionslagstiftningen.

Europeiska kommissionen ändrade bilagorna II och III till denna förordning genom genomförandeförordning (EU) nr 1352/2011 som trädde i kraft den 21 december 2011, främst för att fastställa exportkontroller av vissa läkemedel för att förhindra att sådana produkter används till dödsstraff (avrättning genom dödlig injektion). Till denna ändring bifogades riktlinjer för tillämpningen av artiklarna 5 och 6 i förordning (EG) nr 1236/2005, i enlighet med kommissionens arbetsdokument SEC(2011) 1624 av den 20 december 2011.

Kommissionen inledde också en genomgång av hela förordning (EG) nr 1236/2005, vilket främst var ett svar på en resolution av den 17 juni 2010 från Europaparlamentet[1]. Våren 2012 utlyste kommissionen en ansökningsomgång för att inrätta en expertgrupp som skulle bistå vid genomgången. Under perioden juli 2012–juli 2013 hade expertgruppen sex möten i Bryssel med relevanta kommissionsavdelningar.

2. RESULTAT AV SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR

Efter offentliggörandet av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1352/2011 motsatte sig flera läkemedelstillverkare att deras produkter skulle användas till dödsstraff. EU-tillverkarna av ett läkemedel som inte omfattas av exportkontroller, men som kan användas för dödliga injektioner i Amerikas förenta stater, har underrättat Europeiska kommissionen om de åtgärder som har vidtagits för att se till att deras distributörer i tredjeländer förhindrar att denna produkt används för dödsstraff. Både de exporterande tillverkarna och de behöriga myndigheterna har gett uttryck för att det nuvarande systemet för att kontrollera exporten av läkemedel, som utgör ett stort antal exporttransaktioner per år, är onödigt tungrott.

Expertgruppen har kommit med värdefulla synpunkter vid genomgången, framför allt i fråga om rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och om varor som saluförs som lämpliga för brottsbekämpning och som kan användas till tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Experterna stödde ytterligare åtgärder för att förebygga brott mot de mänskliga rättigheterna, men menade också att begränsningar av handeln måste bedömas på en annan grund än bara ett förbud mot att använda utrustning i brottsbekämpande syfte.

3. FÖRSLAGETS RÄTTSLIGA ASPEKTER

3.1. Exportkontroller inriktade på dödsstraff

Från och med den 21 december 2011 innehåller bilaga III avsnittet ”Produkter som kan användas för avrättning av människor genom dödlig injektion”. Tillhörande exportkontroll bör tillämpas för att förhindra användning av sådana produkter för dödsstraff i tredjeländer. Genom förordning (EG) nr 1236/2005 fastställs ett exportkontrollsystem som ska förhindra att varor som exporteras från EU används för tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Ett särskilt kapitel som rör exportkontroll som bör tillämpas i syfte att förhindra att kontrollerade varor används för dödsstraff och en särskild förteckning över kontrollerade varor, som nedan kallas bilaga IIIa, bör införas i förordningen för att klargöra syftet och formerna för dessa kontroller.

Tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning har en tendens att vara olagligt och är i många fall inte rikstäckande händelser, särskilt med tanke på att internationella instrument utan undantag förbjuder tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Däremot är dödsstraff vanligen föreskriven i lag, om ett land inte har avskaffat det. Det är därför lämpligt att ta upp frågan om huruvida något land bör undantas från kontroller som syftar till att förhindra dödsstraff.

1983 kompletterades den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (nedan kallad Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna) med protokoll nr 6 om förbud mot dödsstraffet. Detta protokoll gjorde det tillåtet för stater att införa lagbestämmelser om dödsstraff för handlingar som begåtts under krigstid eller under överhängande krigshot. År 2003 förbjöd protokoll nr 13 dödsstraff i alla sammanhang. Protokollen ratificerades av EU:s medlemsstater och även ett antal andra stater som är medlemmar i Europarådet. Albanien, Andorra, Bosnien och Hercegovina, Georgien, Island, Liechtenstein, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Moldavien, Montenegro, Norge, San Marino, Schweiz, Serbien, Turkiet och Ukraina har ratificerat dem och har avskaffat dödsstraffet i alla sammanhang. Armenien och Azerbajdzjan har bara ratificerat protokoll nr 6.

1989 antog och tillkännagav FN:s generalförsamling det andra fakultativa protokollet till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter syftande till dödsstraffets avskaffande. De stater som är parter i detta protokoll förbinder sig att avskaffa dödsstraffet, men artikel 2 gör det möjligt för dem att göra en reservation vid tidpunkten för ratifikation eller anslutning, som möjliggör användning av dödsstraff efter en fällande dom för en allvarlig brottslighet av militär karaktär som begåtts under krigstid. Utöver EU:s medlemsstater och vissa andra europeiska stater har Argentina, Australien, Benin, Bolivia, Kanada, Kap Verde, Colombia, Costa Rica, Djibouti, Ecuador, Guinea-Bissau, Honduras, Kirgizistan, Liberia, Madagaskar, Mexiko, Mongoliet, Nepal, Moçambique, Namibia, Nepal, Nicaragua, Nya Zeeland, Panama, Paraguay, Filippinerna, Rwanda, São Tomé och Príncipe, Seychellerna, Sydafrika, Östtimor, Turkmenistan, Uzbekistan, Uruguay och Venezuela blivit parter i detta protokoll utan förbehåll. Azerbajdzjan, Brasilien och Chile har också anslutit sig, men gjort artikel 2-förbehåll.

Mot bakgrund av dessa fasta internationella åtaganden enligt antingen protokoll nr 13 till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna eller, utan att ha gjort artikel 2-förbehållet, andra fakultativa protokollet till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, krävs inget specifikt tillstånd för export till stater som är part i något av protokollen för att förhindra att relevanta varor används till dödsstraff utan sådan export kan omfattas av ett generellt exporttillstånd. Till sådant tillstånd bör kopplas lämpliga villkor så att man undviker att varor utan föregående kontroll av de behöriga myndigheterna leds till ett land med dödsstraff. Det allmänna tillståndet bör därför endast tillämpas om slutanvändaren av exportvaran är etablerad i destinationslandet och det inte sker någon återexport till ett annat land. Om dessa villkor inte är uppfyllda, bör en begäran om ett särskilt eller globalt tillstånd göras till de behöriga myndigheterna.

3.2. Ytterligare åtgärder i fråga om förtecknade varor

Vad gäller nuvarande exportkontroller för att förebygga att varor som exporteras från EU används till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning har det föreslagits att de gällande handelsrestriktionerna bör kompletteras med restriktioner för förmedlingstjänster, tekniskt bistånd och transitering. I detta avseende uppstår liknande frågor när man å ena sidan undersöker om sådana begränsningar är nödvändiga och proportionerliga för att förhindra att varor som förtecknas i bilaga IIIa används till dödsstraff, eller, å andra sidan, för att förhindra att varor som förtecknas i bilaga III kan användas för tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. En enda bedömning kan därför göras, men syftet och eventuella undantag skulle skilja sig åt om ytterligare restriktioner anses nödvändiga och proportionerliga.

3.2.1 Förmedlingstjänster med koppling till varor som förtecknas i bilaga II

När det gäller utrustning eller varor som förtecknas i bilaga II, omfattar de nuvarande bestämmelserna (artiklarna 3 och 4) redan tillhandahållande av tekniskt stöd, och definitionerna av import och export säkerställer att införande och utförande av transiteringsutrustning eller -varor omfattas av förbuden. Tillhandahållande av förmedlingstjänster som rör sådan utrustning eller varor är inte förbjuden. Baserat på definitionen av förmedlingstjänster i förordning (EG) nr 428/2009 som upprättar en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden, skulle förmedling av utrustning eller varor som befinner sig utanför EU kunna förbjudas. Det ändrar dagens förbud på ett fruktbart sätt, som bara omfattar utrustning eller varor som befinner sig i EU. Eftersom det enda användningsområdet som utrustning eller varor som förtecknas i bilaga II kan användas för är förbjudet, är ett förbud mot tillhandahållande av förmedlingstjänster en nödvändig och proportionerlig åtgärd för att skydda den allmänna moralen.

3.2.2 Förmedlingstjänster som rör varor som förtecknas i bilaga III eller i bilaga IIIa och transitering av sådana varor

Export av utrustning eller varor som förtecknas i bilaga III eller i bilaga IIIa är föremål för kontroll. Sådan utrustning eller sådana varor har både legitima och icke-legitima användningsområden, en egenskap de delar med produkter med dubbla användningsområden som omfattas av förordning (EG) nr 428/2009. Den förordningen innebär inte att tillhandahållandet av förmedlingstjänster blir föremål för omfattande kontroller eller att alla varor som transiteras kontrolleras på ett omfattande sätt. De behöriga myndigheterna kan i ett visst fall informera förmedlaren om att de berörda produkterna är eller kan tänkas vara, i sin helhet eller delvis, avsedda för användning i samband med utveckling, produktion, hantering, bruk, underhåll, lagring, upptäckt, identifiering eller spridning av kemiska eller biologiska vapen eller kärnvapen eller andra kärnladdningar, eller utveckling, produktion, underhåll eller lagring av missiler som kan bära sådana vapen. Av samma skäl kan de förbjuda transitering av specifika varor.

Medan de förbud mot tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning samt dödsstraff baseras på internationell rätt, regleras inte motsvarande handelsrestriktioner av internationella normer. Detta särskiljer förordning (EG) nr 1236/2005 från förordning (EG) nr 428/2009 varigenom flera internationella exportkontrollsystem träder i kraft. Eftersom 2009 års förordning avser internationell säkerhet, är medlemsstaternas och tredjeländernas underrättelseverksamhet när det gäller kemiska, biologiska och nukleära vapen och kärnvapenbärare väl utvecklad. När det gäller utrustning eller varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning är det inte sannolikt att denna informationsinsamling äger rum och de behöriga myndigheterna saknar förmodligen de uppgifter de behöver för att informera en exportör om den avsedda slutanvändningen.

Om handelsbegränsningar tillämpas, bör de inte gå utöver vad som är proportionellt. Detta krav anses stå i vägen för tillämpningen av omfattande kontroller av transitering och om tillhandahållande av förmedlingstjänster i fråga om utrustning eller varor som förtecknas i bilaga III eller i bilaga IIIa, eftersom den senare har legitima användningsområden men kan användas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och till dödsstraff. Med tanke på att sådana åtgärder strider mot den allmänna moralen, bör förmedlare med säte i EU inte gynnas av att främja handeln eller på annat vis underlätta den. Det bör således finnas ett förbud mot tillhandahållande av därmed sammanhängande förmedlingstjänster från en förmedlare som är medveten om att kontrollerad utrustning eller kontrollerade varor som ska levereras till tredjeland men som inte befinner sig i EU, är eller kan vara avsedda för sådan användning. Detta förbud skulle också gälla om de behöriga myndigheterna, i undantagsfall, har tillräckliga uppgifter för att kunna informera förmedlaren om den avsedda slutanvändningen.

Transitvaror som lämnar EU:s tullområde med bestämmelseort i tredjeland är varor som avsänts från ett annat tredjeland. Ett förbud mot export av sådana varor till ett tredjeland av en ekonomisk aktör som är medveten om att varorna är eller kan vara avsedda till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, skulle i typfallet gälla ekonomiska aktörer som inte är etablerade i EU och måste därför tillämpas i ett tredjeland. Eftersom ekonomiska aktörer som transporterar transitvaror inom EU:s tullområde normalt sett inte har tillgång till information om slutanvändaren anses det inte proportionellt att införa ett förbud för transportören. Ett förbud som bygger på en ekonomisk aktörs kunskap om den avsedda användningen av transitvaror som förtecknas i bilaga III eller i bilaga IIIa skulle följaktligen inte vara lämpligt.

3.2.3 Tekniskt bistånd som rör de varor som anges i bilaga III eller i bilaga IIIa

När det gäller tekniskt bistånd som rör de varor som anges i bilaga III eller i bilaga IIIa, saknas för närvarande kontroller av tillhandahållandet av sådant bistånd till tredjeländer. Förordning (EG) nr 428/2009 innehåller ingen explicit bestämmelse om tekniskt bistånd, men i definitionen av export ingår överföring av (förtecknad) teknik och programvara. Även om ”tekniskt bistånd” kan ha en något bredare mening än överföring av teknik, är sådan överföring föremål för omfattande kontroller. Genom förordning (EG) nr 428/2009, som rör internationell säkerhet, träder flera internationella ordningar för exportkontroller i kraft. Förordningen syftar till att förhindra spridning av kemiska, biologiska och nukleära vapen och deras bärare. Överföringen av teknik och programvara kontrolleras därför för att hindra ett land från att utveckla sin egen förmåga att tillverka varor som EU kontrollerar och inte skulle exportera till.

Förordning (EG) nr 1236/2005 syftar till att förhindra leveranser till vissa slutanvändare som skulle använda relevant utrustning eller varor från EU till tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, eller till dödsstraff, inte till att förhindra ett tredjelands förvärv av teknik som har samband med sådan utrustning eller sådana varor. Omfattande kontroller av tillhandahållande av tekniskt bistånd för den förtecknade utrustningen eller de förtecknade varorna ska inte anses vara rimligt. Eftersom dödsstraff, tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning strider mot allmän moral, bör leverantörer av tekniskt stöd med säte i EU inte gynnas av att främja handeln eller på annat sätt underlätta den. Det bör således finnas ett förbud mot tillhandahållande av tekniskt bistånd av någon som är medveten om att den kontrollerade utrustningen eller de kontrollerade varorna till vilka det tekniska biståndet som levererats till ett tredjeland är kopplat, är eller kan vara avsedda för sådan användning. Detta förbud skulle också gälla om de behöriga myndigheterna, i undantagsfall, har tillräckliga uppgifter för att kunna informera tillhandahållaren av tekniskt bistånd om den avsedda slutanvändningen för de varor som det tekniska biståndet rör.

3.3. Definition av tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning

Den definition av tortyr som används i förordning (EG) nr 1236/2005 hämtades från Förenta nationernas konvention mot tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning från 1984. Trots att den baseras på detta internationella instrument definieras inte ”annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning” i FN-konventionen. Rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna tyder på att definitionen i förordning (EG) nr 1236/2005 bör ändras. Så som sägs i artikel 52.3 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna erkänns att i den mån som stadgan omfattar rättigheter som motsvarar sådana som garanteras genom europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna ska de ha samma innebörd och räckvidd som i konventionen.

Definitionen i förordning (EG) nr 1236/2005 omfattar för närvarande handlingar som leder till ”allvarlig smärta eller svårt lidande”, medan definitionen av tortyr hänvisar till ”svår smärta eller svårt lidande”. I stället för att baseras på olika grad av smärta eller lidande, bör skillnaden mellan dessa typer av handlingar ta hänsyn till förekomsten eller frånvaron av en avsikt att åsamka smärta eller lidande och av användningen av smärta eller lidande för ett ändamål som ingår i definitionen av tortyr. I sin dom av den 13 december 2012, Khaled El-Masri mot FYROM (ansökan nr 39630/09), ansåg Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna följande om artikel 3 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och med hänvisning till tidigare rättspraxis:

”196. För att omfattas av artikel 3 måste en misshandel vara tillräckligt allvarlig. Bedömningen av om en misshandel är tillräckligt allvarlig beror på alla omständigheterna i ärendet, såsom misshandelns längd, dess fysiska eller psykiska effekter och, i vissa fall, kön, ålder och hälsotillstånd för offret… Ytterligare faktorer är det ändamål för vilket misshandeln utfördes tillsammans med avsikt eller drivkraft bakom den...

197. För att avgöra huruvida någon särskild form av misshandel ska klassificeras som tortyr, ska domstolen ta hänsyn till den skillnad som görs i artikel 3 mellan detta begrepp och omänsklig eller förnedrande behandling. Skillnaden verkar ha lagts in i konventionen för att det stigma som är kopplat till ”tortyr” ska gälla enbart avsiktlig omänsklig behandling som orsakar mycket allvarligt och grymt lidande... Förutom misshandelns grad av allvar, finns det ett medvetet element, i likhet med vad som sägs i FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning från 1984, som trädde i kraft den 26 juni 1987, som definierar tortyr som en handling genom vilken allvarlig smärta eller svårt lidande medvetet tillfogas någon, antingen för sådana syften som att erhålla information, att straffa eller att hota någon (artikel 1 i FN:s konvention)... .”

Vad gäller undantaget, från bägge definitionerna, av smärta eller lidande som uppkommer enbart genom lagenliga påföljder, behövs ett förtydligande. Medan frihetsberövande i princip är en lagenlig påföljd, betonar Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna att det åligger den berörda medlemsstaten att se till att förhållandena i samband med förvar är förenliga med respekt för den mänskliga värdigheten, att sättet och metoden för genomförandet av åtgärden inte leder till att den häktade plågas eller utsätts för lidande utöver vad som är oundvikligt vid en häktning och att, med hänsyn till praktiska krav i fråga om fängsligt förvar, den häktades hälsa och välbefinnande garanteras. Rättspraxis visar att de kumulativa effekterna av förhållandena vid frihetsberövande kan utgöra en överträdelse av artikel 3 i den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, särskilt om celler är överfulla och förhållandena är hälsovådliga. Följande domar som avkunnats av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna ger exempel på sådana överträdelser:

15 juli 2002, V. Kalashnikov mot Ryssland (ansökan nr 47095/99)

4 februari 2003, F. Van der Ven mot Nederländerna (ansökan nr 50901/99)

11 mars 2004, P. Iorgov mot Bulgarien (ansökan nr 40653/98),

8 juli 2004, I. Ilaşcu och övriga mot Moldavien och Ryssland (ansökan nr 48787/99),

20 november 2008, A. Işyar mot Bulgarien (ansökan nr 391/03),

2 juli 2009, M. Kochetkov mot Estland (ansökan nr 41653/05),

16 juli 2009, I. Sulejmanovic mot Italien (ansökan nr 22635/03),

10 januari 2012, S. Ananyev och övriga mot Ryssland (ansökan nr 42525/07 och 60800/08),

22 maj 2012, T. Idalov mot Ryssland (ansökan nr 5826/03).

3.4. Genomförandebefogenheter eller delegerade befogenheter

Genom förordning (EG) nr 1236/2005 bemyndigas Europeiska kommissionen att ändra bilagorna. Med undantag för bilaga I ska kommissionen biträdas av en kommitté bestående av företrädare för medlemsstaterna. Det granskningsförfarande som beskrivs i förordning (EU) nr 182/2011 gäller (enligt artikel 13.1 c i förordningen).

Kommissionen har lagt förslag om beviljande av genomförandebefogenheter och delegerade befogenheter på den gemensamma handelspolitikens område, (KOM(2011) 82 och KOM(2011) 349). I juni 2013 enades Europaparlamentet och rådet om den framtida behandlingen av dessa förslag från kommissionen. De förväntas anta en förordning i slutet av 2013, som bland annat kommer att innebära att förordning (EG) nr 1236/2005 ändras så att delegerade befogenheter införs.

Man har dock inte behandlat frågan om förfarandet för brådskande ärenden bör användas för vissa bilagor till rådets förordning (EG) nr 1236/2005. Kommissionen anser att ett sådant brådskande förfarande är lämpligt när förteckningarna över förbjudna eller kontrollerade varor ska ändras, särskilt om ny utrustning eller nya varor förs in på marknaden och det är nödvändigt att tillämpa relevant åtgärd omedelbart för att förhindra uppbyggnad av lager under den period på två månader (under förutsättning att den inte förlängs) som står till Europaparlamentets och rådets förfogande för att komma med invändningar mot åtgärden.

2014/0005 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om ändring av rådets förordning (EG) nr 1236/2005 om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 207,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1) Rådets förordning (EG) nr 1236/2005[2] antogs 2005 och trädde i kraft den 30 juli 2006. Som svar på uppmaningar från Europaparlamentet under 2010 och indikationer på att läkemedel som exporterats från unionen hade använts för dödsstraff i ett tredjeland, ändrades förteckningar över förbjudna och kontrollerade varor i bilagorna II och III till den förordningen genom kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1352/2011.[3] Kommissionen gjorde, med hjälp av en expertgrupp, en bedömning av behovet av ytterligare ändringar av förordning (EG) nr 1236/2005 och dess bilagor.

(2) Genom Lissabonfördragets ikraftträdande den 1 december 2009 blev Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna rättsligt bindande.[4] Den definition av tortyr som används i förordning (EG) nr 1236/2005 hämtades från Förenta nationernas konvention mot tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning från 1984 och är fortfarande giltig. Definitionen av ”annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning”, som inte återfinns i konventionen bör ändras för att anpassa den till rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Det är också lämpligt att klargöra innebörden av begreppet ”lagenliga påföljder” i definitionerna av ”tortyr” och ”annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning”, med beaktande av denna rättspraxis och unionens politik i fråga om dödsstraff.

(3) Genom artiklarna 5, 6 och 7 i förordning (EG) nr 1236/2005 fastställs ett system för exporttillstånd som är utformat för att förhindra att relevanta varor används till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

(4) Dessa åtgärder bör inte gå utöver vad som är proportionellt. Följaktligen bör de inte hindra export av läkemedel som används för lagliga terapeutiska ändamål.

(5) Med tanke på de olika egenskaperna hos dödsstraff, å ena sidan, och tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, å andra sidan, är det lämpligt att inrätta ett särskilt system för exporttillstånd i syfte att förhindra att vissa varor används till dödsstraff. Ett sådant system bör ta hänsyn till att ett antal länder har avskaffat dödsstraffet för alla brott och har gjort ett internationellt åtagande om denna fråga. Eftersom det finns risk för återexport till länder som inte har gjort detta, bör vissa villkor och krav införas när export till länder som har avskaffat dödsstraffet tillåts. Det är därför lämpligt att bevilja ett generellt exporttillstånd för export till de länder som har avskaffat dödsstraffet för alla brott och bekräftat det genom ett internationellt åtagande.

(6) Om ett land inte har avskaffat dödsstraffet på detta sätt bör de behöriga myndigheterna, när de prövar en ansökan om exporttillstånd, kontrollera om det finns risk för att slutanvändaren i destinationslandet använder de exporterade varorna för sådan bestraffning. Lämpliga villkor och krav bör införas i syfte att kontrollera slutanvändarens försäljning eller överföring till tredje part. Om flera varutransporter sker mellan samma exportör och slutanvändare, bör de behöriga myndigheterna ha möjlighet att ändra status för slutanvändaren regelbundet, t.ex. var sjätte månad, i stället för varje gång ett tillstånd beviljas, utan att det påverkar deras rätt att i motiverade fall ogiltigförklara, tillfälligt upphäva, ändra eller återkalla ett exporttillstånd i enlighet med artikel 9.4 i förordning (EG) nr 1236/2005.

(7) För att begränsa den administrativa bördan för exportörer bör de behöriga myndigheterna tillåtas bevilja en exportör ett globalt tillstånd för alla leveranser av läkemedel från exportören till en viss slutanvändare under en fastställd tidsperiod, med en specificerad mängd som motsvarar slutanvändarens normala användning av varorna, i det fall det anses nödvändigt. Ett sådant tillstånd skulle, i enlighet med artikel 9.1 i förordning (EG) nr 1236/2005, vara giltigt i högst tolv månader med möjlighet till högst tolv månaders förlängning.

(8) Att bevilja ett globalt tillstånd skulle också vara lämpligt i de fall en tillverkare behöver exportera läkemedel som kontrolleras av förordning (EG) nr 1236/2005 till en distributör i ett land som inte har avskaffat dödsstraffet, under förutsättning att exportören och distributören har ingått ett rättsligt bindande avtal som säger att distributören ska vidta lämpliga åtgärder som garanterar att läkemedlen inte används till dödsstraff.

(9) De läkemedel som omfattas av förordning (EG) nr 1236/2005 kan komma att kontrolleras i enlighet med internationella konventioner om narkotika och psykotropa ämnen, till exempel 1971 års konvention om psykotropa ämnen. Eftersom sådana kontroller inte används för att förhindra att relevanta läkemedel används till dödsstraff, utan för att förhindra illegal narkotikahandel, bör exportkontrollerna i förordning (EG) nr 1236/2005 användas som komplement till internationella kontroller. Medlemsstaterna bör dock uppmuntras att använda ett enda förfarande för att tillämpa bägge kontrollsystemen.

(10) För att begränsa den administrativa bördan för exportörer bör de behöriga myndigheterna tillåtas bevilja en exportör ett globalt tillstånd för varor som kontrolleras för att förhindra att de aktuella varorna används för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

(11) Exportkontrollerna i enlighet med förordning (EG) nr 1236/2005 bör inte omfatta varor vars export kontrolleras i enlighet med rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/GUSP[5], rådets förordning (EG) nr 428/2009[6] och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 258/2012[7].

(12) Det är nödvändigt att förbjuda förmedlare i unionen att tillhandahålla förmedlingstjänster som rör varor vars export och import är förbjuden eftersom dessa varor inte har något annat praktiskt användningsområde än dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Förbud mot tillhandahållande av sådana tjänster syftar till att skydda den allmänna moralen.

(13) I de fall kontrollerna vid export tillämpas, bör tillhandahållande av förmedlingstjänster och tillhandahållande av tekniskt bistånd i samband med någon av de förtecknade varorna förbjudas, om förmedlaren eller leverantören av tekniskt bistånd är medveten om att varorna i fråga är eller kan vara avsedda för dödsstraff, om kontrollerna används för att förhindra användning för sådana straff eller till tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, när kontrollerna är avsedda att förhindra sådan användning. En ekonomisk aktör ska ha anledning att misstänka att produkterna är eller kan vara avsedda för sådan icke-legitim användning, bland annat, om en behörig myndighet har meddelat att varorna är eller kan vara avsedda för sådan icke-legitim användning.

(14) För att ge de ekonomiska aktörerna och tillsynsmyndigheterna viss tid på sig för att göra nödvändiga ändringar av sina rutiner för att kunna följa och tillämpa förbuden bör en kort övergångsperiod fastställas.

(15) Det är lämpligt att göra det obligatoriskt för tullmyndigheterna att utbyta viss information med andra tullmyndigheter och, när de upptäcker förbjuden export eller import av varor eller export av varor för vilka det tillstånd som krävs inte har beviljats, att underrätta de berörda myndigheterna i syfte att straffa de ekonomiska aktörer som begått överträdelsen.

(16) Det är lämpligt att klargöra att i de fall personuppgifter behandlas, ska behandling och utbyte av uppgifter uppfylla tillämpliga regler om behandling och utbyte av personuppgifter i enlighet med reglerna i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG[8] och i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001[9].

(17) För att anta de bestämmelser som krävs för genomförande av förordning (EG) nr 1236/2005 bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen i fråga om att ändra bilagorna I, II, III, IIIa, IIIb, IV och V till den förordningen. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snart som möjligt och på lämpligt sätt.

(18) Det är lämpligt att se till att kommissionens rättsakt genomförs så snart som möjligt, eftersom det finns tvingande skäl till skyndsamhet i fråga om ändringar av bilagorna II, III eller IIIa till förordning (EG) nr 1236/2005.

(19) Kommissionen upphandlar inte utrustning för brottsbekämpning, eftersom den inte ansvarar för upprätthållande av lag och ordning, lagföring eller verkställighet av domstolsbeslut i brottmål. Därför bör ett förfarande fastställas så att kommissionen får information om icke-förtecknad utrustning och produkter för brottsbekämpning som saluförs i unionen för att säkerställa att förteckningarna över förbjuden eller kontrollerad materiel uppdateras med hänsyn till utvecklingen på området. Kommissionen bör underrätta de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna om varje motiverad begäran den får från en medlemsstat att lägga till varor till bilaga II, bilaga III eller bilaga IIIa, innan den fattar beslut att ändra berörd bilaga.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Rådets förordning (EG) nr 1236/2005 ska ändras på följande sätt:

1. Artikel 1 ska ersättas med följande:

”Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs unionsregler för handel med tredjeländer med varor som kan användas till dödsstraff eller till tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, och för tillhandahållande av förmedlingstjänster och tillhandahållande av tekniskt bistånd avseende sådana varor.”

2) Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

(a) Leden a och b ska ersättas med följande:

a) tortyr: varje handling genom vilken allvarlig smärta eller svårt lidande, fysiskt eller psykiskt, medvetet tillfogas någon antingen för sådana syften som att erhålla information eller en bekännelse av denna person eller en tredje person, att straffa denna person för en gärning som denna person eller en tredje person har begått eller misstänks ha begått eller att hota eller tvinga denna person eller en tredje person, eller också av något skäl som har sin grund i någon form av diskriminering, under förutsättning att smärtan eller lidandet åsamkas av eller på anstiftan eller med samtycke eller medgivande av en offentlig tjänsteman eller någon annan person som handlar såsom företrädare för det allmänna. Med tortyr avses dock inte smärta eller lidande som uppkommer enbart genom eller är förknippade med lagenliga påföljder, men omfattar smärtor eller lidanden som de sammanlagda effekterna av brister i villkoren för kvarhållande i förvar, till exempel trånga förvaringsutrymmen, bristande hygien, sjukvård eller hjälp, förbud mot kontakt med omvärlden, eller ett dåligt fungerande system för kvarhållande, oberoende av en särskild eller bestämd avsikt att tillfoga smärta eller lidande från dem som leder fängelset eller annan plats för frihetsberövande, även i de fall en fysisk person är frihetsberövad i enlighet med lagen. Dödsstraff får under inga omständigheter anses som en lagenlig påföljd.

b) annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning: varje handling genom vilken allvarlig smärta eller svårt lidande, fysiskt eller psykiskt, tillfogas någon, under förutsättning att smärtan eller lidandet åsamkas av eller på anstiftan eller med samtycke eller medgivande av en offentlig tjänsteman eller någon annan person som handlar som företrädare för det allmänna. Med tortyr avses dock inte smärta eller lidande som uppkommer enbart genom eller är förknippade med lagenliga påföljder, men omfattar smärtor eller lidanden som de sammanlagda effekterna av brister i villkoren för kvarhållande i förvar, till exempel trånga förvaringsutrymmen, bristande hygien, sjukvård eller hjälp, förbud mot kontakt med omvärlden, eller ett dåligt fungerande system för kvarhållande, oberoende av en särskild eller bestämd avsikt att tillfoga smärta eller lidande från dem som leder fängelset eller annan plats för frihetsberövande, även i de fall en fysisk person är frihetsberövad i enlighet med lagen. Dödsstraff får under inga omständigheter anses som en lagenlig påföljd.”

(b) Led h ska ersättas med följande:

”h) behörig myndighet: en myndighet i en medlemsstat, enligt förteckningen i bilaga I, som i enlighet med artikel 8 har rätt att besluta om tillståndsansökningar.”

”j) unionens tullområde: de områden som avses i artikel 3 i förordning (EEG) nr 2913/92 *.

k) förmedlingstjänster:

(a) förhandling eller organisering av transaktioner för inköp, försäljning eller leverans av relevanta produkter från ett tredjeland till något annat tredjeland, eller

(b) försäljning eller inköp av relevanta produkter som befinner sig i ett tredjeland för överföring till något annat tredjeland.

I denna förordning undantas endast tillhandahållande av stödtjänster från denna definition. Med stödtjänster avses transport, finansiella tjänster, försäkring eller återförsäkring samt allmän reklam eller säljfrämjande åtgärder.

l) förmedlare: varje fysisk eller juridisk person eller partnerskap som är bosatt eller etablerat i en medlemsstat i Europeiska gemenskapen och som tillhandahåller tjänster som definieras i led k till ett tredjelands territorium.

m) tillhandahållare av tekniskt bistånd: varje fysisk eller juridisk person eller partnerskap som är bosatt eller etablerat i en medlemsstat i unionen och som tillhandahåller tekniskt bistånd som definieras i led f till ett tredjelands territorium.

n) exportör: varje fysisk eller juridisk person eller partnerskap på vars vägnar en exportdeklaration upprättas, dvs. den person som vid tidpunkten för deklarationens godkännande har ett avtal med mottagaren i det berörda tredjelandet och som har befogenhet att besluta om att föra ut varan ur unionens tullområde. Om inget exportkontrakt har ingåtts eller om innehavaren av kontraktet inte agerar på egna vägnar, avses med exportör den person som har befogenhet att avgöra om varan ska föras ut från unionens tullområde. När förfoganderätten över varorna vid sådan export innehas av en person som är etablerad utanför unionen enligt det kontrakt på vilket exporten grundas, ska den kontraktsslutande part som är etablerad i unionen anses vara exportör.

o) unionens generella exporttillstånd: ett exporttillstånd för export till vissa destinationsländer som är tillgängligt för alla exportörer som uppfyller villkoren och kraven för användning av detta tillstånd enligt bilaga IIIb.

p) individuellt exporttillstånd: ett tillstånd som beviljas en bestämd exportör för export till en slutanvändare eller mottagare i ett tredjeland och som omfattar en eller flera produkter.

q) globalt exporttillstånd: ett tillstånd som beviljas en bestämd exportör för en typ av vara giltigt för export till en eller flera angivna slutanvändare eller, där exportören är en tillverkare av sådana varor som ingår i bilaga IIIa, en distributör.

r) distributör: en ekonomisk aktör som utför grossistverksamhet i fråga om läkemedel eller aktiva substanser, t.ex. upphandling av läkemedel eller aktiva ämnen från tillverkare, innehav, leverans eller export av sådana produkter. Grossistverksamhet omfattar inte upphandling av antingen ett sjukhus, en farmaceut eller en läkare som enbart syftar till att lämna ut läkemedel till allmänheten.

* Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 301, 19.10.1992, s. 1).”

3) Följande artikel ska införas efter artikel 4:

”Artikel 4 a

Förbud mot förmedlingsverksamhet

En förmedlare ska förbjudas att till personer, enheter eller organ i ett tredjeland tillhandahålla förmedlingstjänster som rör varor som förtecknas i bilaga II, oberoende av varornas ursprung”.

4) Artikel 5.1 ska ersättas med följande:

”1. Det ska krävas tillstånd för all export av varor som anges i bilaga III, oberoende av varornas ursprung. Inget tillstånd ska emellertid krävas för varor som endast passerar unionens tullområde, dvs. de varor som inte tilldelas någon annan av tullen godkänd behandling eller användning än förfarandet för extern transitering i artikel 91 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92, inbegripet förvaring av varor som inte klassificeras som unionsvaror i en frizon av kontrolltyp 1 eller frilager.

Bilaga III ska omfatta följande varor som kan användas för tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning:

(a) Varor som främst används för brottsbekämpning.

(b) Varor som där det, med tanke på deras utformning och tekniska egenskaper, finns en betydande risk för att de används för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Bilaga III ska inte omfatta följande:

(a) Vapen som kontrolleras genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 258/2012.

(b) Varor med dubbla användningsområden som kontrolleras genom rådets förordning (EG) nr 428/2009.

5) Artikel 6.1 ska ersättas med följande:

”1. Beslut beträffande ansökningar om exporttillstånd avseende export av de varor som anges i bilaga IIIa ska fattas av den behöriga myndigheten från fall till fall och med beaktande av alla relevanta faktorer, i synnerhet huruvida en ansökan om tillstånd för en i allt väsentligt identisk export har avslagits av en annan medlemsstat under de senaste tre åren, och med beaktande av den avsedda slutanvändningen och risken för omdirigering.”

6) Efter artikel 7 ska följande artikel införas:

”Artikel 7a

Förbud mot vissa tjänster

1. En förmedlare ska förbjudas att till personer, enheter eller organ i ett tredjeland tillhandahålla förmedlingstjänster som rör varor som förtecknas i bilaga III, oberoende av varornas ursprung, om förmedlaren känner till eller har skäl att misstänka att en del av en transport av sådana varor är eller kan vara avsedd att användas till tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning i ett land som inte ingår i unionens tullområde.

2. En förmedlare ska förbjudas att till personer, enheter eller organ i ett tredjeland tillhandahålla tekniskt bistånd som rör varor som förtecknas i bilaga III, oberoende av varornas ursprung, om förmedlaren känner till eller har skäl att misstänka att en del av eller alla varor i sådan transport är eller kan vara avsedd att användas till tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning i ett land som inte ingår i unionens tullområde.”

7) Efter artikel 7a ska följande kapitel införas:

”KAPITEL IIIa

Varor som kan användas till dödsstraff

Artikel 7b

Krav på exporttillstånd

1. Ett tillstånd ska krävas för varje export av varor som anges i bilaga IIIa, oberoende av varornas ursprung. Inget tillstånd ska emellertid krävas för varor som endast passerar unionens tullområde, dvs. de varor som inte tilldelas någon annan av tullen godkänd behandling eller användning än förfarandet för extern transitering i artikel 91 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92, inbegripet förvaring av varor som inte klassificeras som unionsvaror i en frizon av kontrolltyp 1 eller frilager.

Bilaga IIIa ska omfatta varor som kan användas till dödsstraff och som har godkänts och som faktiskt använts till dödsstraff i ett eller flera tredjeländer som inte har avskaffat dödsstraffet. Bilaga IIIa ska inte omfatta följande:

(a) Vapen som kontrolleras genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 258/2012.

(b) Varor med dubbla användningsområden som kontrolleras genom rådets förordning (EG) nr 428/2009.

2. Om export av läkemedel kräver exporttillstånd enligt denna förordning och exporten också omfattas av tillståndskrav i enlighet med en internationell konvention om narkotika och psykotropa ämnen, till exempel 1971 års konvention om psykotropa ämnen, får medlemsstater använda ett enda förfarande för att uppfylla åtagandena i denna förordning och i relevant konvention.

Artikel 7c

Kriterier för beviljande av exporttillstånd

1. Beslut beträffande ansökningar om exporttillstånd avseende export av de varor som anges i bilaga IIIa ska fattas av den behöriga myndigheten från fall till fall och med beaktande av alla relevanta faktorer, i synnerhet huruvida en ansökan om tillstånd för en i allt väsentligt identisk export har avslagits av en annan medlemsstat under de senaste tre åren, och med beaktande av den avsedda slutanvändningen och risken för omdirigering.

2. Den behöriga myndigheten ska inte bevilja tillstånd om det finns rimliga skäl att anta att varor som anges i bilaga IIIa skulle kunna användas till dödsstraff i ett tredjeland.

3. Följande riktlinjer ska tillämpas på kontroll av den avsedda slutanvändningen och risken för omdirigering.

3.1. Om tillverkaren av ett läkemedel som innehåller ett verksamt ämne som förtecknas i bilaga IIIa begär tillstånd för export av sådana produkter till en distributör i ett tredjeland, ska den behöriga myndigheten göra en bedömning av de avtalsarrangemang som träffats av exportören och distributören och de åtgärder som de vidtar för att se till att läkemedlen inte kommer att användas till dödsstraff.

3.2. Om ett tillstånd söks för export av varor som förtecknas i bilaga IIIa till en slutanvändare i ett tredjeland ska den behöriga myndigheten bedöma risken för omdirigering med hänsyn till gällande avtalsarrangemang och vilket slutanvändarintyg som slutanvändaren undertecknat, om ett sådant intyg finns. Om slutanvändarintyg saknas, åligger det exportören att visa vem som kommer att vara slutanvändaren och hur varorna kommer att användas. Om sökanden underlåter att ge tillräcklig information för att bedöma risken för omdirigering, ska den behöriga myndigheten anses ha rimliga skäl att anta att varorna kan användas till dödsstraff.

Artikel 7d

Förbud mot vissa tjänster

8) Artikel 8 ska ersättas med följande:

”Artikel 8

Typer av tillstånd och utfärdande organ

1. Unionens generella exporttillstånd för viss export enligt bilaga IIIb inrättas genom denna förordning.

Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där exportören är etablerad kan förbjuda exportören att använda detta tillstånd om det föreligger skäligen grundad misstanke om exportörens förmåga att följa villkoren för tillståndet eller en bestämmelse i lagstiftningen om exportkontroll.

Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska utbyta information om alla exportörer som fråntagits rätten att använda unionens generella exporttillstånd, såvida de inte fastställer att en viss exportör inte kommer att försöka exportera produkter som anges i bilaga IIIa genom en annan medlemsstat. Ett säkert och krypterat system för informationsutbyte ska användas för detta syfte.

2. Ett tillstånd för export förutom den som avses i punkt 1 för vilken tillstånd krävs enligt denna förordning ska beviljas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där exportören är etablerad, enligt förteckningen i bilaga I. Ett sådant tillstånd kan vara individuellt eller globalt, om det rör varor som anges i bilaga III eller IIIa. Tillstånd för de varor som anges i bilaga II ska vara individuellt.

3. Ett tillstånd för import, för vilken tillstånd krävs enligt denna förordning, ska beviljas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där muséet är etablerat, enligt förteckningen i bilaga I. Ett tillstånd för de varor som anges i bilaga II ska vara ett individuellt tillstånd.

4. Ett tillstånd för tillhandahållande av tekniskt bistånd som rör de varor som anges i bilaga II ska beviljas av

(a) den behöriga myndigheten i den medlemsstat där tjänsteleverantören är etablerad, enligt förteckningen i bilaga I, om stödet ska lämnas till ett museum i ett tredjeland, eller

(b) den behöriga myndigheten i den medlemsstat där muséet är etablerat, enligt förteckningen i bilaga I, om stödet ska lämnas till ett museum i ett tredjeland.

5. De sökande ska förse de behöriga myndigheterna med all relevant information som krävs för ansökan om ett individuellt eller globalt exporttillstånd eller ett individuellt importtillstånd så att de behöriga myndigheterna har fullständig information, i synnerhet om slutanvändaren, bestämmelseland och varornas slutanvändning. Tillståndet får omfattas av ett slutanvändarintyg, om det är lämpligt.

6. Genom undantag från punkt 5 gäller att när läkemedel ska exporteras av en tillverkare till en återförsäljare ska tillverkaren lämna uppgifter om de överenskommelser som gjorts och de åtgärder som vidtagits för att förhindra att dessa produkter kan användas till dödsstraff, om bestämmelselandet och, om det är känt, information om slutanvändning och slutanvändare av varorna.

7. Medlemsstaterna ska behandla ansökningar om individuella eller globala tillstånd inom en tidsfrist som ska fastställas i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis.”

9) Följande punkt ska läggas till i artikel 11:

”5. Alla anmälningar som krävs enligt denna artikel ska göras via ett säkert och krypterat system för informationsutbyte.”

10) Efter artikel 11 ska följande artikel införas:

”Artikel 11 a

Informationsutbyte av tullmyndigheterna

1. Av skäl som rör tullriskhanteringssystem ska tullmyndigheterna utbyta relevant information i enlighet med artikel 4g i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93. *

2. Tullmyndigheterna ska informera de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten vid export och import av varor som är förbjuden enligt artikel 3 eller 4. Tullmyndigheterna ska också underrätta de behöriga myndigheterna vid sådan export utan tillstånd som avses i artikel 5 eller 7b.

* Kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 253, 11.10.1993, s. 1).”

11) Artikel 12 ska ersättas med följande:

”Artikel 12

Ändring av bilagorna

Kommissionen ska ha befogenhet att, i enlighet med artikel 15a, anta delegerade akter för att ändra bilagorna I, II, III, IIIa, IIIb, IV och V. Uppgifterna i bilaga I om behöriga myndigheter i medlemsstaterna ska ändras på basis av information från medlemsstaterna.

Om det, när det gäller ändring av bilaga II, III eller IIIa, finns tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 15b tillämpas på delegerade akter som antas i enlighet med denna artikel.”

12) Efter artikel 12 ska följande artikel införas:

”Artikel 12 a

Ansökan om att lägga till varor till en av förteckningarna över varor

1. Varje medlemsstat får rikta en vederbörligen motiverad begäran till kommissionen om att lägga till produkter avsedda för brottsbekämpning till bilaga II, III eller IIIa. En sådan begäran ska innehålla

(a) information om konstruktionen och egenskaper hos varorna,

(b) information om alla ändamål varorna kan användas för, och

(c) information om internationella eller nationella regler som skulle överträdas, om varorna skulle användas för brottsbekämpning.

2. Kommissionen får inom tre månader begära att den ansökande medlemsstaten tillhandahåller kompletterande information, om den anser att begäran inte innehåller en eller flera relevanta punkter eller att det behövs ytterligare information om en eller flera relevanta punkter. Den ska meddela de punkter där kompletterande information behövs.

3. Om den anser att det inte är nödvändigt att begära kompletterande uppgifter eller, i förekommande fall, efter mottagandet av de kompletterande uppgifter som den har begärt ska kommissionen inom sex månader påbörja förfarandet för antagande av den begärda ändringen eller underrätta den begärande medlemsstaten om skälen till att inte anta den.”

13) Efter artikel 13 ska följande artikel införas:

”Artikel 13 a

Behandling av personuppgifter

Personuppgifter ska behandlas och utbytas i enlighet med reglerna i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG * och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 **.

* Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

14) Artikel 15 ska utgå.

15) Efter artikel 15 ska följande artiklar införas:

”Artikel 15 a

Utövande av delegering

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 12 ska ges till kommissionen för en period av fem år från och med den …. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av femårsperioden. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, om inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 12 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare datum som anges i beslutet. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5. En delegerad akt som antas enligt artikel 12 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 15b

Skyndsamt förfarande

1. Delegerade akter som antas enligt denna artikel ska träda i kraft utan dröjsmål och tillämpas så länge inga invändningar görs i enlighet med punkt 2. Delgivningen av en delegerad akt till Europaparlamentet och rådet ska innehålla en motivering till varför det skyndsamma förfarandet tillämpas.

2. Både Europaparlamentet och rådet får invända mot en delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i artikel 15a.5. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten utan dröjsmål efter det att Europaparlamentet eller rådet delgett den sitt beslut om invändning.”

15) Bilagorna ska ändras på följande sätt:

(a) Avsnitt 4 i bilaga III ska utgå.

(b) En ny bilaga, vars text återfinns i bilaga I till denna förordning, ska läggas till som bilaga IIIa.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 1.6 och, i den mån den inför artikel 7d, ska artikel 1.7 tillämpas från och med den 1 januari 2015.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

[1] Resolution P7_TA(2010)0236, EUT C 236 E, 12.8.2011, s. 107.

[2] Rådets förordning (EG) nr 1236/2005 av den 27 juni 2005 om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (EUT L 200, 30.7.2005, s. 1).

[3] Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1352/2011 av den 20 december 2011 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1236/2005 om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (EUT L 338, 21.12.2011, s. 31.)

[4] EUT C 303, 14.12.2007, s. 1.

[5] Rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/GUSP av den 8 december 2008 om fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel (EUT L 335, 13.12.2008, s. 99).

[6] Rådets förordning (EG) nr 428/2009 av den 5 maj 2009 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden (EUT L 134, 29.5.2009, s. 1).

[7] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 258/2012 av den 14 mars 2012 om genomförande av artikel 10 i FN:s protokoll om olaglig tillverkning av och handel med eldvapen, delar till eldvapen och ammunition, bifogat till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (FN:s protokoll om skjutvapen), och om införande av exporttillstånd, import- och transiteringsåtgärder för skjutvapen, delar till skjutvapen och ammunition (EUT L 94, 30.3.2012, s. 1).

[8] Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.)

[9] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

52014PC0001