RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

om genomförandet och resultaten av Periklesprogrammet för skydd av euron mot förfalskning 2006–2013

1.           Allmänt

Periklesprogrammet är ett handlingsprogram för utbyte, stöd och utbildning med avseende på skydd av euron mot förfalskning. Programmet inrättades genom rådets beslut 2001/923/EG av den 17 december 2001 för en fyraårsperiod (den 1 januari 2002 till den 31 december 2005).[1]  Detta beslut har ändrats genom två beslut från rådet: 2006/75/EG av den 30 januari 2006[2] och 2006/849/EG av den 20 november 2006[3], nedan kallat Periklesbeslutet. Det senare beslutet förlängde programmet till att gälla till den 31 december 2013.

Artikel 13.3 b i rådets beslut 2001/923/EG, ändrat genom rådets beslut 2006/849/EG, kräver att en detaljerad rapport om programmets genomförande och resultat ska läggas fram för Europaparlamentet och rådet senast den 30 juni 2014. Denna rapport är ett svar på detta krav med avseende på genomförandeperioden 2006–2013 och bygger på den utvärdering som gjordes 2013 och som det hänvisas till i avsnitt 2 i rapporten.

2.           Tidigare utvärderingsrapporter

Artikel 13.3 a i rådets beslut 2001/923/EG, ändrat genom rådets beslut 2006/849/EG, kräver att kommissionen lägger fram en utvärderingsrapport för Europaparlamentet och rådet, som är oberoende av programförvaltaren, om programmets tillämplighet, genomslagskraft och effektivitet samt ett meddelande om huruvida det är lämpligt att fortsätta eller anpassa programmet åtföljt av ett lämpligt förslag. Denna utvärdering har genomförts av enheten för internrevision och utvärdering vid Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) under 2013. Kommissionen har lagt fram den här detaljerade utvärderingen för parlamentet och rådet i och med sitt meddelande COM/2013/588. Utvärderingen omfattar perioden från 2002 fram till den första inbjudan att lämna förslag 2012.

Vidare har kommissionen gjort en halvtidsutvärdering 2006–2010[4] för att bedöma programmets effektivitet. Denna halvtidsutvärdering har använts inom ramen för kommissionens konsekvensbedömning som åtföljde dess förslag till Periklesprogrammet 2020 inom ramen för den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (se avsnitt 4).

Förevarande rapport fokuserar på det faktiska genomförandet av programmet och på de årliga resultat som uppnåtts under perioden 2006–2013.

3.           Programmets genomförande[5] och resultat

Baserat på referensbeloppet 1 miljon euro för 2006 och 6,9 miljoner euro för perioden 2007–2013 var de årliga anslag som godkändes enligt Periklesprogrammet 1 miljon euro per år, med undantag för 2010 (0,9 miljoner euro).

Genomförandet av Perikles återspeglade medlemsstaternas stora intresse av att skydda av euron mot förfalskning. Diskussionerna om den fleråriga strategin under mötena med expertgruppen för frågor om skydd av euron mot förfalskning har gjort det möjligt att göra åtaganden för 95,7 % av den totala budgeten. Under tre år i rad (2009–2011) var Olaf tvungen att på nytt göra åtaganden som tidigare dragits tillbaka under samma år för att möta medlemsstaternas begäranden.

Under perioden 2006–2013 finansierade Perikles 113 projekt: av dessa initierades 72 projekt av behöriga myndigheter i medlemsstaterna och 41 var initiativ från kommissionens/Olafs sida. Detaljerade uppgifter finns att tillgå i bilaga I.[6]

Enligt utvärderingen av Periklesprogrammet 2013[7]: De verksamheter som finansieras av programmet har i regel hög relevans för uppfyllnaden av dess specifika mål. Utbildning, spridningsverksamheter och arbete i nätverk har högst relevans. Personalutbyten och undervisningskällor är också mycket relevanta. Omkring 95 % av programresurserna har tilldelats de verksamheter som har högst relevans.

De flesta åtgärder som utfördes under perioden 2006–2013 var seminarier[8], utbildningar/workshoppar och personalutbyten. Detaljerade uppgifter finns att tillgå i bilaga II.[9]

Utvalda målgrupper och deltagare

Enligt utvärderingen av Periklesprogrammet 2013[10]: Programmets målgrupper är också mycket relevanta. Den mest relevanta målgruppen är polismyndigheter, som också är den målgrupp som deltagit mest i programverksamheterna, både som organisatörer och deltagare. Rättsliga myndigheter och nationella centralbanker är också mycket relevanta och båda målgrupperna deltar i de flesta programverksamheterna, även om utvärderingsresultaten talar för att de rättsliga myndigheterna borde delta i större utsträckning. Den privata sektorn, det vill säga den finansiella sektorn/banksektorn, är också en relevant målgrupp, särskilt i de medlemsstater som inte ingår i euroområdet och tredjeländer där utbildning på nationell nivå inte alltid tillhandahålls av de nationella myndigheterna.

Diagram I och diagram II: Deltagarnas ursprung och deltagarnas yrkesbakgrund

Totalt 4 320 experter deltog i arrangemang som anordnats inom ramen för Perikles.

Vad gäller deras ursprung kom deltagarna från 83 länder. Majoriteten av praktikanterna (51 %) var medborgare i medlemsstaterna, med en tydlig övervikt av personal från euroområdet. De europeiska deltagarna uppgick till totalt 73 %, medan 16 % av praktikanterna var från Latinamerika (i huvudsak Colombia, Peru och Argentina). Afrika representerades främst av nordafrikanska nationaliteter, medan det asiatiska deltagandet i huvudsak bestod av kinesiska praktikanter[11].

Beträffande deltagarnas yrkesbakgrund uppgick deltagarna från polismyndigheter till totalt 64 %. Detta beror på att polismyndigheterna utgör frontlinjen i kampen mot förfalskning av euron och polispersonalen omfattar både utredare och tekniker. Differentieringen bland de andra deltagarkategorierna (36 %), däribland ett stort deltagande av centralbanker (11 %) och av domstolspersonal (7 %), bör framhållas.

Till följd av detta har genomförandet av Perikles uppfyllt programmets gränsöverskridande och tvärvetenskapliga dimensioner, vilka slås fast i artikel 3 i Periklesbeslutet.

I allmänhet – för varje genomförandeår – har nya sökanden lagts till programmet[12], vilket vittnar om Olafs ansträngningar för att diversifiera användningen av Perikles resurser. De länder som är mest drabbade av förfalskningen av euron, t.ex. Italien, Spanien och Tyskland, har varit mer frekventa användare av programmets resurser. Det kan noteras att de medlemsstater som inte har begärt resurser i allmänhet har gjort det av organisatoriska snarare än strukturella skäl.

Diagram III: Antal åtgärder per medlemsstat (anslag 2006–2013)

Periklesåtgärder utanför EU

Periklesåtgärder genomfördes både i och utanför EU, beroende på de specifika behoven av att skydda euron mot förfalskning. Sedan det att programmet infördes har Perikles konsoliderat sin regionala strategi genom att genomföra åtgärder som berör särskilt känsliga regioner i världen. Särskilt fokus har legat på Latinamerika (där colombiansk och peruansk organiserad brottslighet utgör ett verkligt hot mot euron) och angränsande områden som sydöstra Europa (inklusive Turkiet och västra Balkan), Medelhavsområdet och nordöstra Europa.

Strukturella och lagstiftningsrelaterade förbättringar

Förutom medvetenhetshöjande åtgärder och utbildning har Perikles lett till ett betydande antal strukturella och lagstiftningsrelaterade förbättringar i medlemsstaterna och tredjeländerna. Bland andra Colombia, Peru och Argentina har satsat stort på att inrätta strukturer mot förfalskning som liknar de nationella centralbyråerna i Europeiska unionen. Perikles stödde de (då) anslutande länderna och nykomlingarna i deras ansträngningar för att tillämpa EU:s regelverk inom det specifika området för skydd av euron[13].

Resultaten av Periklesarrangemangen har slutligen använts av kommissionen för att förbereda ett förslag till direktiv om straffrättsligt skydd av euron och andra valutor mot penningförfalskning[14]. I synnerhet belystes behovet att använda samma utredningsmetoder vid utredningar om penningförfalskning som vid annan allvarlig organiserad brottslighet under Periklesseminarierna och lades till som en bestämmelse i det föreslagna direktivet.

4.         Framtidsperspektiv

I meddelandet COM/2013/588 uppgav kommissionen tydligt att resultaten av den utvärdering[15] som gjordes 2013 i stort var mycket positiva. Periklesprogrammet stöddes helt och fullt av organisatörer av och deltagare i åtgärderna, och de uttryckte en önskan om att programmet skulle fortsätta efter 2013[16].

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 331/2014[17] om inrättande av ett handlingsprogram för utbyte, stöd och utbildning med avseende på skydd av euron mot förfalskning (Periklesprogrammet 2020) antogs den 11 mars 2014 för den fleråriga budgetramen 2014–2020. Det genomförs för närvarande inom ramen för det årliga arbetsprogrammet för 2014 som bifogas 2014 års finansieringsbeslut (C(2014)3427)[18].

Kommissionen ska lämna årlig information om resultaten av programmet till Europaparlamentet och till rådet, i enlighet med artikel 13 i förordning (EU) nr 331/2014.

[1] EGT L 339, 21.12.2001, s. 50–54.

[2] EUT L 36, 8.2.2006, s. 40–41.

[3] EUT L 330, 28.11.2006, s. 28–29.

[4] Denna halvtidsutvärdering är bilaga III till konsekvensbedömningen (SEK(2011) 1615 slutlig) som åtföljer förslaget till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om inrättande av Periklesprogrammet 2020 (KOM(2011) 913 slutlig).

[5] Tabeller över det årliga genomförandet 2006–2013 finns publicerade på http://ec.europa.eu/anti_fraud/euro-protection/training/index_en.htm (på engelska).

[6] Bilaga I – Aggregerad statistik över genomförandet av Periklesprogrammet 2006–2013.

[7] Arbetsdokument SWD(2013) 304 final, s. 45.

[8] Seminarier: Konferens – Utbildning – Workshop.

[9] Bilaga II – Tabell över indelningen av verksamhetstyper som finansierats genom Periklesprogrammet 2006–2013.

[10] Arbetsdokument SWD(2013) 304 final, s. 45–46.

[11] ”Övriga” inkluderar Nordamerika och europeiska och internationella institutioner.

[12] De behöriga nationella myndigheter som avses i artikel 2 b i förordning (EG) nr 1338/2001 av den 28 juni 2001 om fastställande av nödvändiga åtgärder för skydd av euron mot förfalskning (EUT L 181, 4.7.2011, s 6).

[13] Rådets förordning (EG) nr 1338/2001 av den 28 juni 2001 om fastställande av nödvändiga åtgärder för skydd av euron mot förfalskning,

ändrad genom rådets förordning (EG) nr 44/2009 av den 18 december 2008, rådets förordning (EG) nr 1339/2001 av den 28 juni 2001 om att låta verkningarna av förordning (EG) nr 1338/2001 om fastställande av nödvändiga åtgärder för skydd av euron mot förfalskning även omfatta de medlemsstater som inte har antagit euron som gemensam valuta, Europeiska centralbankens beslut av den 16 september 2010 om äkthets- och kvalitetskontroll samt återcirkulering av eurosedlar (ECB/2010/14), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1210/2010 av den 15 december 2010 om äkthetskontroll av euromynt och hantering av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation och rådets förordning (EG) nr 2182/2004 av den 6 december 2004 om medaljer och symboliska mynt som liknar euromynt, ändrad genom rådets förordning (EG) nr 46/2009 av den 18 december 2008. 

[14] Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om straffrättsligt skydd av euron och andra valutor mot penningförfalskning och om ersättande av rådets rambeslut 2000/383/RIF. Direktivet trädde i kraft den 22 maj 2014; Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/62/EU av den 15 maj 2014 om straffrättsligt skydd av euron och andra valutor mot penningförfalskning och om ersättande av rådets rambeslut 2000/383/RIF.

[15] Arbetsdokument SWD(2013) 304 final.

[16] Konsekvensbedömning (SEK(2011) 1615 slutlig) som åtföljer förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av

Periklesprogrammet 2020 (KOM(2011) 913 slutlig).

[17] EUT L 103, 5.4.2014, s. 1.

[18] Förslaget till rådets förordning om att utsträcka tillämpningen av förordning (EU) nr 331/2014 om inrättande av ett handlingsprogram för utbyte, stöd och utbildning med avseende på skydd av euron mot förfalskning (Periklesprogrammet 2020) till att även omfatta icke-deltagande medlemsstater förväntas antas i slutet av 2014. Denna förordning baseras på kommissionens förslag KOM(2011) 913 slutlig åtföljd av konsekvensbedömningen SEK(2011) 1615 slutlig.

Aggregerad statistik över genomförandet av

PERIKLESPROGRAMMET 2006–2013

Perikles – Sammanfattning av genomförandet 2006–2013 ||

Budgetår || Antal åtgärder || Initierande medlemsstat (länder som är värdar för KOM-initiativen) || Huvudsakliga målgrupper || Antal deltagare || Stödåtaganden || Budgettilldelning || Åtagandenivå den 31/12 under aktuellt år ||

2006 || 12 || BE, DE, ES, HU, IT, PL, (RO) || Polis, rättsväsen, banker || 593 || 944 151 || 1 000 000 || 94,4 % ||

MS     9     KOM 3 ||

2007 || 12 || BE, DE, ES, FR, IT || Polis, rättsväsen, banker || 477 || 801 522 || 1 000 000 || 80,2 % ||

MS     7      KOM 5 ||

2008 || 11 || DE, ES, IT, FR, NL, (HR+ ME+TR) || Polis, rättsväsen, banker || 589 || 913 087 || 1 000 000 || 91,3 % ||

MS     8   KOM 3 ||

2009 || 17 || BE, DE, FR, IT, PT, (HR+ME) || Polis, banker, rättsväsen || 548 || 1 004 631[1] || 1 000 000 || 100,5 % ||

MS     8       KOM 9 ||

2010 || 17 || BE, ES, DE, EE, IT, PL, PT, (MK+RS+TR) || Polis, banker, rättsväsen || 572 || 902 956[2] || 900 000 || 100,3 % ||

MS   12            KOM 5     ||

2011 || 15 || DE, ES, HU, IT, PL, PT, RO, || Polis, banker, rättsväsen || 660 || 1 044 506[3] || 1 000 000 || 104,5 % ||

MS   10         KOM 5 ||

2012 || 16 || DE, EE, ES, FR, IT, RO, (AL+HR+MK+UA) || Polis, banker, rättsväsen || 649 || 995 847 || 1 000 000 || 99,6 % ||

MS   11  KOM 5 ||

2013 || 13 || ES, IT, HR, LV, RO, (BG+EL+ME) || Polis, banker, rättsväsen, tull || 232[4] || 954 207 || 1 000 000 || 95,4 % ||

MS     7   KOM 6 ||

TOTALT || 113 || BE, DE, EE, ES, FR, HR, HU, IT, LV, NL, PL, PT, RO (AL+BG+EL+ ME+MK+RS+ TR+UA) || Polis, banker, rättsväsen || 4 320 || 7 560 907 || 7 900 000 || 95,7 % ||

MS   72     KOM41 ||

[1] Det totala beloppet är mer än 100 % av den tillgängliga budgeten på grund av frigörelse av medel som dragits tillbaka under samma år.

[2]  Se föregående fotnot.

[3]  Se föregående fotnot.

[4]  Denna siffra består endast av mottagna slutrapporter. Flera slutliga utvärderingsrapporter från åtgärder från 2013 har ännu inte presenterats.

Periklesprogrammet

Indelning enligt finansierad verksamhetstyp

                                      2006–2013

                                                              Verksamhetstyp ||                                                      Antal

                                               Konferenser ||                                                               10

                                                           Seminarier: Konferenser – Utbildningar – Workshoppar ||                                                               22

                                      Utbildningar/workshoppar ||                                                                 41

                                                                 Personalutbyten ||                                                                30

                                             Studier/undervisningskällor ||                                                                    7

                                                                    Övrigt (expertbesök och gränsöverskridande insatser) ||                                                                         3

                                                         TOTALT ||                                                               113