MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN OM MÖJLIGHETER TILL RESURSEFFEKTIVITET INOM BYGGSEKTORN /* COM/2014/0445 final */
MÖJLIGHETER TILL RESURSEFFEKTIVITET INOM
BYGGSEKTORN
1. INLEDNING
Konstruktionen och
användningen av byggnader står inom EU för omkring hälften av allt utvunnet
material[1] och hälften av all energiförbrukning[2]
och för omkring en tredjedel av vattenförbrukningen[3].
Sektorn genererar dessutom omkring en tredjedel av allt avfall[4]
och förknippas med miljöbelastningar som uppstår i olika skeden av en byggnads
livscykel, vilket inbegriper tillverkning av byggprodukter, uppförande av
byggnader, användning, renovering och förvaltning av byggavfall. De främsta målen med detta
initiativ är att främja en effektivare användning av de resurser som förbrukas
av nya och renoverade kommersiella bostadshus och offentliga byggnader samt att
minska deras övergripande miljöpåverkan under hela livscykeln. Resursanvändningen
styrs i hög grad av beslut som rör utformning och val av byggmaterial. För att lyckas
uppnå resurseffektivitetsvinster behöver formgivare, tillverkare,
entreprenörer, myndigheter och användare användbar och tillförlitlig
information för att kunna fatta välunderbyggda beslut. Detta initiativ riktar
in sig på denna informationsbrist genom att föreslå en uppsättning tydligt
definierade och mätbara indikatorer för bedömningen av byggnaders
miljöprestanda.
2. ATT MINSKA BYGGNADERS
RESURSANVÄNDNING
Resursförbrukningen och den
tillhörande miljöpåverkan under en byggnads hela livscykel kan minskas genom
följande:
Främjande av bättre utformning där
resursförbrukningen vägs mot byggnadens behov och funktionalitet och
hänsyn tas till nedmonteringsscenarier.
Bättre projektplanering som säkerställer en ökad
användning av resurs- och energieffektiva produkter.
Främjande av en mer resurseffektiv tillverkning av
byggprodukter, exempelvis genom användning av återvunnet material,
återanvändning av befintligt material och användning av avfall som
bränsle.
Främjande av en mer resurseffektiv konstruktion och
renovering, till exempel genom att minska mängden byggavfall och
återvinna/återanvända material och produkter så att mindre lämnas till
deponier.
Återvinningen eller
återanvändningen av material eller rent av hela produkter blir allt viktigare
för att effektivisera användningen av material och undvika den negativa
påverkan som hör ihop med nytt material. Emellertid är den övergripande
balansen i hög grad beroende av att det på lokal, regional eller nationell nivå
finns ett effektivt återvinningssystem som erbjuder ett attraktivt och
kostnadseffektivt alternativ till deponering. Intresset för
återvinningsalternativen styrs av längden på transporten till
återvinningsanläggningarna och på att man uppnår en nödvändig renhetsgrad i
fråga om det återvunna materialet och återvinnings- och produktionsprocesserna. Förbrukningen av energi i användningsfasen för uppvärmning och
belysning omfattas av flera EU-förordningar[5][6][7][8].
Energi som används vid tillverkningen av byggprodukter och under byggprocessen
spelar också en viktig roll för en byggnads samlade miljöpåverkan. Studier
visar att 5–10 % av den totala energiförbrukningen i EU har anknytning
till tillverkningen av byggprodukter[9]. Dessutom tilltar en byggnads inneboende
växthusgasutsläpp[10] och kan utgöra en betydande andel av de
totala växthusgasutsläppen. En byggnads hela livscykel måste beaktas om
miljöpåverkan ska kunna hanteras effektivt. Annars kan det hända att
konsekvenser förbises eller att det tillkommer nya problem i andra delar av
livscykeln. Exempelvis kan vissa lösningar för att förbättra en byggnads
energieffektivitet under användningsfasen leda till att återvinningen blir svårare
och dyrare. Att minska
livscykelkostnaderna Byggnader som utformas och konstrueras
för att minska miljöpåverkan under livscykeln ger direkta ekonomiska vinster i
form av lägre drifts- och underhållskostnader,[11],[12],[13]
långsammare värdeminskning och ett högre värde[14],[15].
Det finns också positiva sociala effekter, som förbättrad hälsa och
produktivitet. För närvarande utgörs de flesta certifierade byggnaderna av
exklusiva kommersiella och offentliga byggnader (t.ex. lyxhotell och påkostade
kontor) på grund av extrakostnaderna för administration och certifiering, som
snarare bör ses mot bakgrund av de mer långsiktiga fördelarna. I takt med att
medvetenheten ökat bland formgivare, leverantörer och tillverkare har
kostnaderna sjunkit eftersom leveranskedjan anpassar sig efter nya krav och ny
praxis. I Frankrike har man i en studie från Qualitel kommit fram till att
extrakostnaden för att bygga hållbara bostäder i stället för standardbostäder
har sjunkit från 10 % 2003 till mindre än 1 % i dag[16].
Denna utveckling har även konstateras i Förenade kungariket[17]. 3. MOT EN
GEMENSAM EUROPEISK METOD FÖR BEDÖMNING AV BYGGNADERS MILJÖPRESTANDA Aktuell status I färdplanen för ett
resurseffektivt Europa[18] föreslogs det att byggnader ska renoveras
och byggas mer resurseffektivt, vilket skulle kräva åtgärder som tar hänsyn
till en lång rad olika miljökonsekvenser under hela livscykeln. I strategin för
hållbar konkurrenskraft inom byggsektorn[19] upprepades det på nytt att
resurseffektivitet utgör en av de främsta utmaningar som sektorn står inför
fram till 2020. I denna strategi uppgavs även att kommissionen kommer att
föreslå metoder för ömsesidigt erkännande eller harmonisering av de olika
befintliga bedömningsmetoderna, i syfte att göra dem mer praktiska och
billigare för byggföretagen, försäkringsbranschen och investerare. Även om det finns flera
instrument som har en inverkan på byggnader och byggprodukter såsom direktivet
om byggnaders energiprestanda[20], energieffektivitetsdirektivet[21],
förordningen om byggprodukter[22], EU:s system för handel med utsläppsrätter[23],
direktivet om industriutsläpp[24], ramdirektivet om avfall[25]
och deponeringsdirektivet[26] så är dessa inriktade på olika resurser och
delar av livscykeln, och för närvarande är de inte utformade för att
tillhandahålla en övergripande livscykelstrategi. På nationell nivå
håller ett fåtal medlemsstater på att ta fram åtgärder med anknytning till
livscykelsinformation. Det finns en risk för att de indikatorer som de efter
hand utvecklar kommer att skilja sig åt, vilket leder till ett onödigt
komplicerat affärsklimat. Å andra sidan kan det nuvarande intresset ses som en
möjlighet att samordna motstridiga nationella strategier, att utarbeta
jämförbara data och att utbyta bästa praxis. Inom ramen för meddelandet om
hållbar konkurrenskraft inom byggsektorn[27] föreslog kommissionen en
förbättring av det ömsesidiga erkännandet av miljöbedömningsmetoder för att
erbjuda små och medelstora företag nya affärsmöjligheter inom byggsektorn. Inte heller inom den privata
sektorn bedöms byggnaders energiprestanda i någon större utsträckning via de
frivilliga kommersiella certifieringssystem som omfattar olika kriterier. Mindre
än en procent av Europas byggnader har certifierats via sådana system[28].
Farhågor om höga certifieringskostnader samt osäkerhet om huruvida ett
bedömningssystem kommer att krävas från slutkundens sida, och i så fall i
enlighet med vilket specifikt system, står i vägen för spridningen. Det faktum
att det inte finns någon fastställd jämförbarhet mellan de olika systemen
bidrar också till att göra arbetet osäkert och komplicerat för företag. Sammanfattningsvis saknas det
tillförlitliga och jämförbara data, metoder och verktyg till överkomliga priser
utifrån vilka aktörerna inom leverantörskedjan kan analysera och riktmärka
olika lösningars energiprestanda. Det är följaktligen svårt att fatta
meningsfulla beslut om risker inom leverantörskedjan, om marknadsmöjligheter
och om interna investeringsprioriteringar. Konsumenterna lider av bristen på
lämplig vägledning om hur miljöhänsyn kan integreras i deras köpbeslut och detta
gör det svårt att utveckla förtroendet för marknaden. Så mycket som 79 %
av de européer som tillfrågades hävdade att detta skulle vara en viktig faktor
för deras beslutsfattande, om de hade tillhandahållits informationen.[29] Framsteg – behovet av
objektiva och tillförlitliga uppgifter För att yrkesverksamma,
beslutsfattare och investerare inom hela EU ska kunna använda livscykelaspekter
behöver de empiriskt underbyggda, tillförlitliga, öppna och jämförbara
uppgifter[30], som i sin tur måste bygga på tydliga
indikatorer för byggnaders prestanda som kombinerar målen för olika offentliga
och privata behov. Medan olika nationella och kommersiella system kan ha anledning att
avvika något i sina metoder (t.ex. specifika material eller klimatmässiga
faktorer) behöver det likväl fastställas en gemensam ram med centrala
indikatorer som inriktas på miljöpåverkans viktigaste aspekter. Detta
kommer att bana vägen för jämförbarhet och göra det lättare för konsumenter och
beslutsfattare att få tillgång till tillförlitlig och enhetlig information. En enda ram med
centrala indikatorer kommer att
möjliggöra
underlättad informationsförmedling till yrkesverksamma och lekmän,
tillhandahålla tillförlitliga och jämförbara
uppgifter som ska användas vid beslutsprocesser som omfattar byggnaders
hela livscykel,
möjliggöra fastställandet av tydliga syften
och mål, inbegripet systemgränser, för byggnaders prestanda, och därigenom
komplettera den befintliga EU-lagstiftningen om byggnader[31],
öka medvetenheten om fördelarna med hållbara
byggnader bland de aktörer som är verksamma inom tillhandahållandet av
byggnader samt bland privata och offentliga kunder, inklusive byggnadernas
användare,
underlätta den
faktiska överföringen av god praxis från ett land till ett annat,
minska
kostnaderna för att på ett effektivt sätt bedöma och kommunicera
byggnaders energiprestanda,
ge offentliga myndigheter tillgång till
centrala indikatorer och till en kritisk massa av relevanta uppgifter som
underlag för deras policyinitiativ, inbegripet miljöanpassad offentlig
upphandling,
·
bredda marknaden för hållbara byggnader till fler
länder än den nuvarande trenden och till andra byggsektorer såsom andra
byggnader än bostäder och, slutligen, till bostadsmarknaden. Fördelarna för yrkesverksamma inom byggsektorn (inbegripet små och
medelstora företag) är följande:
Arkitekter,
formgivare, tillverkare av byggprodukter, byggföretag, byggherrar och
investerare kommer att kunna dra nytta av konkurrensfördelar som bygger på
miljöprestanda.
Tillverkare av
byggprodukter kommer bara att behöva tillhandahålla den produktinformation
som behövs för byggnadsbedömning på ett sätt, vilket leder till
kostnadsbesparingar[32].
Arkitekter och
byggföretag kommer att stödjas genom mer omfattande information på både
produkt- och byggnivå, vilket leder till minskade kostnader när man
inbegriper hållbarhetsaspekter[33].
Det kommer att
bli lättare för byggherrar att jämföra prestandan för olika projekt[34].
Investerare, fastighetsägare
och försäkringsgivare kommer att kunna förbättra kapitaltilldelningen och
integrera miljörisker i sina beslut.
Framsteg – välja tillförlitliga indikatorer Kommissionen kommer att i samarbete med intressenterna utarbeta en ram bestående av centrala indikatorer, inbegripet deras bakomliggande metoder, som ska användas för att bedöma byggnaders miljöprestanda under hela deras livscykel. På grundval av befintliga strategier, föreskrifter och uppgifter[35] på EU-nivå och nationell nivå, och utan att föregripa resultaten av det kommande arbetet, bör åtminstone följande områden undersökas i samband med denna process[36]: Total energianvändning, inbegripet driftsenergi[37] (på grundval av befintlig lagstiftning) och inneboende energi hos produkter och byggprocesser Materialanvändning och inneboende miljöpåverkan[38] Byggprodukters hållbarhet Utformning med nedmontering i åtanke Hantering av både bygg- och rivningsavfall Återvunnet innehåll i byggmaterial Återvinningsbarhet och återanvändningsbarhet hos byggmaterial och byggprodukter Vattenanvändningen i byggnader[39] Användningsintensiteten i (främst offentliga) byggnader (t.ex. flexibel funktionalitet för olika användare vid olika tidpunkter på dygnet)[40] Inomhuskomfort. Med tanke på de många olika
typer av byggnader som finns i EU, liksom skillnaderna mellan att uppföra nya
byggnader och att renovera befintliga sådana, kommer ramen inte att omfatta
miljöprestandans samtliga aspekter, utan innehålla de indikatorer som efter
samrådet med intressenterna har identifierats som de indikatorer som har störst
miljöpåverkan i EU. Framsteg – utveckling av
ramen Genom ramen med centrala
indikatorer och deras bakomliggande metoder kommer man även att
lägga fram riktlinjer för genomförande av ramen,
särskilt krav på datakvalitet och tillförlitlighet hos dessa, varvid man
uppmanar tredjepartskontroll,
inbegripa nödvändig vägledning för användning av
indikatorerna,
föreslå relevanta riktmärken för byggnaders
prestanda, utöver energieffektivitet,
möjliggöra översättning av tekniska indikatorer
till information som är användbar för finanssektorn när så är nödvändigt.
Ramen måste vara flexibel så
att den kan integreras i befintliga och nya bedömningssystem eller användas för
sig själv. Den bör vara tillräckligt krävande för att leda till
prestandaförbättringar och möjliggöra jämförelse mellan byggnader. Ramen med centrala
indikatorer, och en effektiv insamling och ett effektivt utbyte av data, kommer
att fastställas i samarbete med intressenter och medlemsstaterna. Processen
kommer att ta omkring två år med perioder av samråd med intressenter för att
säkerställa ett tillräckligt deltagande. Den kommer delvis att bygga på
tidigare arbete, till exempel den tekniska standarden EN 15978[41]
och befintliga frivilliga kommersiella certifieringssystem för byggnader,
inbegripet det arbete som utförts av Sustainable Building Alliance[42],
men även på relevanta forskningsprojekt[43] och utvecklingen på
internationell nivå. Ramen är avsedd att göras
fritt tillgänglig för användning vid beslutsprocesser i olika faser, men också
att utnyttjas i samband med utarbetande av åtgärder på olika nivåer. Därför bör
ramen kunna
införlivas som en modul i bedömningssystem vid
sidan av dessas mer omfattande indikatoruppsättningar, eller
användas separat som en lösning till ett överkomligt
pris, inledningsvis för andra byggnader än bostäder och senare för
bostadshus när man väl har skaffat sig erfarenhet.
4. MOT EN BÄTTRE
FUNGERANDE MARKNAD FÖR ÅTERVUNNET BYGGMATERIAL Inom ramen kommer
särskild uppmärksamhet att läggas på att öka användningen av återvunnet
material och minska bygg- och rivningsavfallet. Bygg- och rivningsavfallet står
för en tredjedel av allt avfall som genereras i EU[44].
En stor majoritet av allt bygg- och rivningsavfall kan återvinnas, men med
undantag för ett fåtal medlemsstater där man återvinner upp till 90 % ligger
den genomsnittliga återvinningsnivån inom EU27 på strax under 50 %[45][46]. Återvinningen av bygg- och
rivningsavfall kan ge betydande resurs- och miljövinster. Till exempel kan man
när det gäller metall se en övergripande minskning av påverkan med mer än 90 %
för aluminium och koppar och med omkring 15 % för låglegerat stål[47]. Betong är det material som används mest i
byggnader och återvinningen av denna minskar utarmningen av naturresurserna och
deponeringen av avfall. Betong kan ofta återvinnas på rivnings- eller
byggarbetsplatser i närheten av stadsområden där den kan återanvändas. Därmed
minskar transportbehovet, vilket leder till besparingar i fråga om kostnader
och tillhörande utsläpp[48]. Återvinning möjliggör även
besparingar för andra material. Vad gäller planglas (för fönster etc.) innebär
ett ton återvunnet material besparingar på 1 200 kg nytt material,
energibesparingar på 25 % och besparingar i fråga om koldioxidutsläpp (med
direkt anknytning till smältningsprocessen) på 300 kg[49].
Liknande besparingar i fråga om energi och koldioxidutsläpp gäller för
återvunnen glasull[50]. Vad gäller stenull kan vinsterna uppgå
till 5 % när det gäller energiförbrukningen och tillhörande utsläpp[51]. Gips har vid livscykelbedömningar visat
typiska minskningar i global uppvärmningspotential, humantoxicitet och
eutrofiering på omkring 4–5 % vid framställning av en skiva med 25 %
återvunnet innehåll jämfört med att endast använda nytt material[52]. Utöver miljövinsterna kan
användningen av återvunnet material innebära ekonomiska möjligheter för
tillverkare. Till exempel är marknadspriset för återvunnet glas
60–80 euro/ton för plattglasbranschen i EU, vilket är tillräckligt mycket
lägre än de 90 euro/ton som krävs för att kunna konkurrera med nytt
material. När det gäller glas finns det således en ekonomisk fördel för
tillverkarna att använda återvunnet material. Likväl är det sällsynt att
marknadens efterfrågan på återvunnet material tillfredsställs. Materialåtervinningen skapar
arbetstillfällen inom nedmontering, sortering och återvinning av byggmaterial.
Detta arbete utförs vanligtvis lokalt och skulle skapa arbetstillfällen i hela
Europa. Trots potentialen för
betydande ekonomiska vinster och miljövinster genom återvinning av bygg- och
rivningsavfall är det fortfarande mycket som deponeras eller används som
återfyllnadsmaterial (för att fylla ut tomrum efter bygg- eller
schaktningsverksamheter). För närvarande är det framför allt metaller som
återvinns på grund av sitt höga värde och de befintliga marknaderna. Återvinning av många andra
delar av bygg- och rivningsavfall står ofta inför hinder med anknytning till
följande två olika marknadsmisslyckanden: Miljöskadekostnaden inbegrips varken
i deponeringsavgifterna eller i kostnaden för nytt material, vilket kan leda
till att återvunnet material blir dyrare än nytt. De splittrade incitamenten
inom värdekedjan för bygg- och rivningsavfall, där kostnaderna för demontering,
sortering och bearbetning av avfallet huvudsakligen uppstår i rivningsfasen medan
de potentiella fördelarna med att använda återvunnet material vanligen ökar i
produktionsfasen. Dessa marknadsmisslyckanden utgör tillsammans med bristerna i
avfallshanteringsinfrastrukturen i ett stort antal medlemsstater ett hinder för
investeringar i anläggningar för nedmontering och sortering, medan deponerings-
och återfyllningsalternativen alltjämt dominerar. Rivningsfirmor står
följaktligen inför osäkerhet beträffande efterfrågan, även om priset på
återvunnet material skulle kunna garantera tillverkaren en vinst. Marknaderna utvecklar
inte stordriftsfördelar och den mängd återvunnet material som levereras
motsvarar inte den potentiella efterfrågan från byggproduktsföretag. I vissa
fall saknas det fortfarande teknik genom vilken återvunnet material skulle
kunna uppfylla samtliga krav avseende teknik, säkerhet och miljö för
byggprodukter. Dessutom saknas det ibland lämpliga certifieringsförfaranden för
att bekräfta att det återvunna materialet uppfyller de nödvändiga kraven. Kommissionen kommer att
undersöka hur dessa systematiska hinder kan undanröjas. Medan översynen av
olika delar av EU:s avfallslagstiftning syftar till att ytterligare förenkla
avfallsregelverket och säkerställa överensstämmelse mellan olika delar av
avfallslagstiftningen, utforskas i detta meddelande i stället olika åtgärder
för att stimulera skapandet av marknader med återvunnet material från bygg- och
rivningsavfall. Översynen av avfallslagstiftningen och de åtgärder som läggs
fram här kompletterar följaktligen varandra eftersom en lyckad etablering av
marknader för återvunnet material naturligtvis kommer att innebära ett starkt
stöd för genomförandet av avfallslagstiftningens olika delar. Detta kan spela
en viktig roll, också med hänsyn till det faktum att kommissionen planerar att
bedöma huruvida det går att ytterligare begränsa deponeringen av bygg- och
rivningsavfall. I detta sammanhang visar
bästa praxis att vissa medlemsstater har varit framgångsrika när det gäller att
dirigera om bygg- och rivningsavfall från deponering och återfyllning och att
öka återvinningen. Särskilt påtagliga fördelar uppnås genom en målinriktad
strategi som kombinerar marknadsbaserade åtgärder med lagstiftningsåtgärder[53]. 5. SAMMANFATTNING Samtidigt som intresset för
att förbättra resurseffektiviteten inom byggsektorn ökar på nationell nivå och
EU-nivå leder olika nationella offentliga och privata strategier till ett
alltmer komplicerat arbetsklimat för alla intressenter. Avsaknaden av
gemensamma mål, indikatorer och data och bristen på ömsesidigt erkännande av
olika metoder skulle inom kort kunna undergräva de framsteg som hittills gjorts
och leda till snedvridningar på den inre marknaden för yrkesverksamma på
området planering, utformning, konstruktion och tillverkning. Av denna anledning kommer kommissionen att uppmana intressenterna (i synnerhet offentliga myndigheter, arbetsmarknadens parter, investerare, försäkringsgivare, arkitekter, entreprenörer, rivningsfirmor, tillverkare, återvinnare och leverantörer av bedömningssystem) att diskutera mål och indikatorer för bedömningen av byggnaders hållbarhet (2014–2015), diskutera det praktiska genomförandet av en ram med centrala indikatorer (2014–2015), bidra till utarbetandet av denna ram (2015–2016). Därutöver kommer kommissionen att arbeta för följande: Främja utbytet av bästa praxis och samarbeta med medlemsstaterna om åtgärder för att dirigera om bygg- och rivningsavfall från deponering och återfyllning, antingen genom höjda avgifter eller genom lagstiftningsåtgärder, när så är lämpligt integrera externa miljökostnader i priset på nya material till byggprodukter för att stimulera en ökad användning av sekundära råvaror. Undersöka alternativ till åtgärder för att, genom standardisering och certifiering, säkerställa att de återvunna materialen uppfyller de nödvändiga kvalitets- och säkerhetskraven. Undersöka hur riktmärken för innehållet av återvunnet material i byggprodukter och byggnader kan stimulera efterfrågan på återvunnet material. Fokus kommer inledningsvis att ligga på prioriterade material (såsom betong med sina stora volymer och värmeisolering med sitt energiintensiva framställningssätt) för att gradvis utvidgas till allt återvinningsbart bygg- och rivningsavfall. Riktmärken och mål kan bland annat främjas för användning vid miljöanpassad offentlig upphandling och i miljöledningssystem inom byggsektorn. Studera specifika avfallsflöden avseende bygg- och rivningsavfall för att identifiera möjligheter att ta tillvara på bygg- och rivningsavfall. Utveckla specifika verktyg/riktlinjer för bedömning av byggnader före rivning och renovering i syfte att optimera användningen av bygg- och rivningsavfall. Kommissionen kommer att stödja följande som kompletterande åtgärder: Forskning och innovation på området återvinning och framställning av byggmaterial från bygg- och rivningsavfall via Horisont 2020. Demonstrationsprojekt via instrument såsom Horisont 2020, Cosme, Life+ och strukturfonderna som fungerar som exempel på hur samarbete mellan offentliga myndigheter och den privata sektorn kan skapa livskraftiga marknader för återvunnet material. Kommissionen kommer därför att stödja projekt inom områden såsom utformning med nedmontering i åtanke, återvinningsbarhetsgranskningar av byggnader som står inför att rivas eller återuppbyggas, utveckling av teknik och metoder för att sortera bygg- och rivningsavfall på plats, utveckling av teknik för omvandling av bygg- och rivningsavfall till återvunnet material av hög kvalitet, incitament till tillverkare av byggprodukter som uppmuntrar dem att använda återvunnet material, utveckling av system för samarbete mellan rivnings- och byggproduktsektorerna, i syfte att dela fördelarna med och kostnaderna för återvinning av bygg- och rivningsavfall. [1] KOM(2011) 571. [2] KOM(2007)
860. [3] KOM(2007)
414. [4] Studien ”Management of CDW in the EU” (förvaltning av bygg- och
rivningsavfall i EU): http://ec.europa.eu/environment/waste/pdf/2011_CDW_Report.pdf [5] 2010/31/EU. [6] 2012/27/EU. [7] 2009/125/EG. [8] 2010/30/EU. [9] ”Resource
efficiency in the building sector” (resurseffektivitet inom byggsektorn),
Ecorys och Copenhagen Resource Institute, Rotterdam maj 2014 (http://ec.europa.eu/environment/eussd/pdf/Resource efficiency in the
building sector.pdf) OCH ”Energy use and environmental
impacts of the Swedish building and real estate management sector”
(energianvändning i och miljöpåverkan från den svenska bygg- och fastighetsförvaltningssektorn),
Toller, S. m.fl., Journal of Industrial Ecology, 2011, vol. 15, nr 3. [10] ”HQE Performance, Premières tendances
pour les bâtiments neufs (Association HQE 2011), ISBN
978954110107” OCH ovannämnda svenska studie. [11] Smart Market Report (2013) http://www.worldgbc.org/files/8613/6295/6420/World_Green_Building_Trends_SmartMarket_Report_2013.pdf
[12] Parker, J. (2012), The Value of BREEAM, A BSRIA report
(värdet av BREEAM, en rapport från BSRIA). [13] The business case for green
buildings (2013) (nyttokalkyl för gröna byggnader), http://www.worldgbc.org/activities/business-case/
[14] From obsolescence to resilience - 2013 (från föråldring
till återhämtningsförmåga), Jones Lang LaSalle, www.joneslanglasalle.co.uk [15] www.rehva.eu/publications-and-resources/hvac-journal/2013/012013/energy-efficiency-strategy-at-the-portfolio-of-a-property-owner/ [16] Ana Cunha Cribellier, Responsable du Développement
International, Qualitel – Cerqual. [17] Future of sustainable housing, (framtiden för hållbart
bostadsbyggande) KN5211 BRE, maj 2013. [18] KOM(2011)
571. [19] COM(2012)
433. [20] 2010/31/EU,
dessutom håller det för närvarande på att tas fram ett frivilligt gemensamt
certifieringssystem för EU för energiprestanda i andra byggnader än bostäder, i
enlighet med artikel 11.9 i detta direktiv. [21] 2012/27/EU. [22] Förordning
305/2011/EU. [23] 2003/87/EG. [24] 2010/75/EU. [25] 2008/98/EG. [26] 1999/31/EG. [27] COM(2012) 433. [28] ”Resource efficiency in the building sector”, Ecorys och
Copenhagen Resource Institute, Rotterdam maj 2014 (http://ec.europa.eu/environment/eussd/pdf/Resource
efficiency in the building sector.pdf) [29] Flash Eurobarometer 367 - TNS Political & Social (juli
2013). [30] Kommissionens
rekommendation 2013/179/EU om användningen av gemensamma metoder för att mäta
och kommunicera produkters och organisationers miljöprestanda utifrån ett
livscykelperspektiv. [31] Ett
annat syfte är att stödja den framtida utvecklingen av kriterier för hållbara
städer, i enlighet med beskrivningen i det sjunde miljöhandlingsprogrammet,
http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2013:354:0171:0200:SV:PDF [32] Detta behöver ofta göras i olika format, vilket innebär en
betydande kostnad för tillverkarna. Förhållandet har bekräftats av sammanslutningarna
Construction Products Europe, Glass for Europe och Eurima. Se även
Pacheco-Torgal F. m.fl., Eco-efficient construction and building materials
(miljöeffektiva byggmaterial), Woodhead Publishing Ltd, 2013, ISBN 0857097679. [33] Det förväntas att detta kommer att stödjas ytterligare via
modelleringsverktyg för bygginformation som ger riktlinjer för
utformningsarbetet via beräkningar av en byggnads funktion och prestanda
utifrån utformning, materialval etc. Dessa verktyg beaktar miljöaspekter i
mycket begränsad utsträckning. Enligt förväntningarna skulle sådana aspekter
komma att ingå i den kontinuerliga utvecklingen av dessa verktyg om osäkerheten
beträffande hur miljöprestanda ska bedömas och rapporteras undanröjdes. [34] Byggherrar arbetar med olika kommersiella
certifieringssystem eftersom kundernas krav varierar. [35] Waste Data Centre (http://epp.eurostat.ec.europa.eu/portal/page/portal/waste/introduction).
Natural Resources Data Centre (http://epp.eurostat.ec.europa.eu/portal/page/portal/data_centre_natural_resources/introduction). Resource Efficiency Scoreboard (http://epp.eurostat.ec.europa.eu/portal/page/portal/europe_2020_indicators/ree_scoreboard). European Platform on Life Cycle Assessment
(http://eplca.jrc.ec.europa.eu/). [36] Vid det offentliga samråd som anordnades i samband med
detta initiativ kom man överens om de uppräknade områdena. Inomhuskomfort
ingick inte i samrådet men har framhållits av intressenter. [37] Även om användningsfasen påverkas såväl av utformning och
uppbyggnad som av användarnas beteende, står det senare inte i fokus för detta
initiativ. [38] I
lämpliga fall bör man även beakta användningen av gröna infrastrukturinslag
såsom gröna tak och väggar, COM(2013) 249, http://ec.europa.eu/environment/nature/ecosystems/index_en.htm
[39] Se fotnoten om energianvändning ovan. [40] För att anpassa behovet av ytterligare bebyggd miljö
(t.ex. användning av tomma i stället för nya byggnader, användning av byggnader
för mer än ett ändamål, uppförande av byggnader som kan anpassas till nya
funktioner eller förändrade behov). [41] http://www.en-standard.eu/csn-en-15978-sustainability-of-construction-works-assessment-of-environmental-performance-of-buildings-calculation-method/
[42] http://sballiance.org/
[43] Exempelvis
projekten inom sjunde ramprogrammet för forskning SuPerBuildings (http://cic.vtt.fi/superbuildings/)
och OPEN HOUSE (http://www.openhouse-fp7.eu/about_project/related_projects). [44] Studien ”Management of CDW in the EU”: http://ec.europa.eu/environment/waste/pdf/2011_CDW_Report.pdf [45] Implementing EU waste legislation for green growth, GD ENV
(2011) (genomförande av EU:s avfallslagstiftning för grön tillväxt). [46] Förvaltningen av bygg- och rivningsavfall i EU http://ec.europa.eu/environment/waste/pdf/2011_CDW_Report.pdf
[47] OVAM Ecolizer 2.0 Ecodesign Tool http://www.ecodesignlink.be/images/filelib/EcolizerEN_1180.pdf [48] The Cement Sustainability Initiative, World Business
Council for Sustainable Development, ISBN 987-3-940388-49-0
(hållbarhetsinitiativet avseende cement). [49] Glass
for Europe, http://www.glassforeurope.com/images/cont/187_987_file.pdf [50] Eurima. [51] Eurima. [52] WRAP Technical report, Life cycle assessment of
plasterboard (teknisk rapport från WRAP, livscykelbedömning av gipsskiva),
april 2008, 1-84405-378-4. [53] Del Rio Merino, M., Gracia, P. I., Azevedo, I. S. W.
(2010) Sustainable construction: CDW reconsidered (hållbart byggande: bygg- och
rivningsavfall i nytt ljus) Waste Management and Research. 28: 118-129. DOI:
10.1177/0734242X09103841 och brittisk rättspraxis (s. 170) http://ec.europa.eu/environment/enveco/taxation/pdf/annexes_phasing_out_env_harmful_subsidies.pdf