1.       Inledning

2010 års strategi för inre säkerhet i Europeiska unionen[1] utformades för att göra det möjligt för Europeiska unionen att möta befintliga och nya hot mot det europeiska samhällets och dess medborgares och organisationers säkerhet.

Strategin syftar till att identifiera utmaningarna för EU:s inre säkerhet, vilken  till stor del är av gränsöverskridande och sektorsöverskridande karaktär och inte kan hanteras effektivt av en enskild medlemsstat. Strategin innefattar dessutom gemensamma principer och riktlinjer – med full respekt för grundläggande rättigheter – till stöd för en europeisk säkerhetsmodell med målet att vidareutveckla gemensamma verktyg och strategier genom ett mer integrerat tillvägagångssätt.

I kommissionens meddelande om EU:s strategi för den inre säkerheten i praktiken[2] identifieras fem huvudsakliga strategiska mål för EU och dess medlemsstater för ökad effektivitet när det gäller att bekämpa och förebygga allvarlig och organiserad brottslighet, terrorism och it-brottslighet, stärka förvaltningen av våra yttre gränser och öka samhällets förmåga att stå emot såväl naturkatastrofer som katastrofer orsakade av människor. Särskilda åtgärder skulle vidtas både på EU-nivå och på nationell och internationell nivå.

Kommissionen rapporterade 2011[3] och 2013[4] om genomförandet av strategin för inre säkerhet och anpassade åtgärderna och rekommendationerna till utvecklingen. Rapporterna inriktas på de insatser som gjorts på EU-nivå och innehåller information om framstegen och om aktuella och framtida utmaningar.

I sitt senaste meddelande konstaterar kommissionen att ”nästa rapport om genomförandet av strategin för inre säkerhet i Europeiska unionen är den sista i ordningen och läggs fram i mitten av 2014. Den rapporten kommer att innehålla en utvärdering av huruvida man har nått målen i strategin och även behandla framtida utmaningar som rör den inre säkerheten.”

Denna tredje och sista rapport om strategin för inre säkerhet 2010–2014 har alltså ett dubbelt syfte, och utgår från de bedömningar som gjorts i de två tidigare rapporterna. För det första bedöms de åtgärder som genomförts sedan 2010 med avseende på de fem strategiska målen för strategin för inre säkerhet. För det andra identifieras möjliga framtida utmaningar, övergripande mål och nya hot med sikte på en förnyad strategi för inre säkerhet i enlighet med kommissionens meddelande om ett öppet och säkert EU[5], som innehåller förslag för den framtida EU-agendan för inrikes frågor.

Vid utarbetandet av denna rapport har kommissionen tagit hänsyn till Europaparlamentets resolution om andra rapporten om genomförandet av strategin för inre säkerhet i Europeiska unionen[6].

2.       Viktiga framsteg i genomförandet av strategin för inre säkerhet 2010–2014

Tack vare genomförandet av strategin för inre säkerhet och riktade strategier har arbetet med att främja inre säkerhet i Europa stärkts de senaste åren.

De fem strategiska målen enligt strategin för inre säkerhet 2010–2014 är 1) att störa den verksamhet som bedrivs av kriminella nätverk på internationell nivå, 2) att förebygga terrorism och hantera radikalisering och rekrytering, 3) att förbättra säkerheten för medborgare och företag på internet, 4) att stärka säkerheten genom gränsförvaltning och 5) att öka EU:s förmåga att stå emot kriser och katastrofer.

Sedan 2010 har betydande framsteg gjorts mot dessa mål, vilket framgår av kommissionens två rapporter om genomförandet av strategin för inre säkerhet och av denna rapport. Strategin för inre säkerhet 2010–2014 har varit ryggraden i EU:s initiativ för inre säkerhet de senaste åren. Den har bidragit till att ytterligare förbättra EU:s, medlemsstaternas och andra intressenters kapacitet och till att stärka det operativa samarbetet mellan medlemsstaterna. Den har även bidragit till en mer sektorsövergripande hållning på alla nivåer.

Genomförandet av strategin har varit förknippat med ett antal utmaningar. Den ekonomiska krisen och de budgetbegränsningar den medfört i Europa har i viss mån begränsat tillgången till resurser. Ny teknik har inneburit nya möjligheter för aktörer på säkerhetsområdet men samtidigt gett upphov till nya hot, bl.a. den snabbt ökande it-brottsligheten, och gjort det nödvändigt att utforma en heltäckande strategi för att bekämpa den. Påståenden om storskaliga program för insamling av underrättelser utlöste en intensiv debatt om villkoren för säkerhetsarbetet, även om de inte hade någon direkt koppling till brottsbekämpningssamarbetet. Detta ledde till en starkare föresats att värna om det ömsesidiga förtroendet, utforma mer inkluderande säkerhetsstrategier och stärka integreringen av grundläggande rättigheter i strategier för inre säkerhet. När det gäller säkerhetens yttre dimension, slutligen, ställdes EU inför effekterna av regionala konflikter och stora politiska förändringar, t.ex. arabiska våren, konflikterna i Afrika söder om Sahara och konflikten i Syrien. Dessa fick följder för EU:s inre säkerhet.

Utmaningarna bekräftade behovet av strategin för inre säkerhet, som har genomförts effektivt genom både allmänna initiativ och initiativ med koppling till vart och ett av de fem specifika målen.

Lagstiftning och samarbetsmekanismer erbjuder nu gemensamma verktyg för att bättre skydda Europas samhällen och ekonomier mot allvarlig och organiserad brottslighet. Ökat brottsbekämpningssamarbete och rättsligt samarbete har visat sig väsentligt när det gäller att möta gemensamma hot som människohandel, terrorism, it-brottslighet och korruption.

Betydande insatser har gjorts för att stärka tillämpningen av den tvärvetenskapliga och integrerade metoden – ett av huvudmålen för strategin för inre säkerhet – med sikte på att ta itu med alltmer komplexa säkerhetsutmaningar. Initiativ har genomförts för att få olika intressenter att gå samman och utveckla och befästa synergier mellan strategier och åtgärder.

Ständiga kommittén för inre säkerhet (Cosi), som inrättades genom Lissabonfördraget, inledde sitt arbete 2010. Cosi håller gradvis på att bli navet för den integrerade operativa strategin för EU:s inre säkerhet, som innefattar flera organ. Cosi bör bli mer operativt när det gäller att samordna medlemsstaternas, kommissionens och EU-byråernas arbete. Fortsatt samverkan med EU:s kommitté för utrikes- och säkerhetspolitik (Kusp) bör leda till en bättre koppling mellan den inre säkerhetens yttre och inre dimension.

2.1.      Viktiga framsteg 2010-2014 i förhållande till målen

2.1.1.   Mål 1: Störa den verksamhet som bedrivs av kriminella nätverk på internationell nivå

Strategin för inre säkerhet innefattade tre nyckelåtgärder: 1) att identifiera och bryta ner kriminella nätverk, 2) att skydda ekonomin mot kriminell infiltration, och 3) att förverka kriminella tillgångar.

Stora insatser har därför gjorts för att vidareutveckla det underrättelseledda polisarbetet och öka samarbetet mellan brottsbekämpande myndigheter och med andra myndigheter. Det bästa exemplet är utvecklingen och genomförandet av EU:s politikcykel mot grov organiserad brottslighet.[7] Med stöd av EU:s institutioner och byråer och främst på grundval av Europols hotbildsbedömning avseende den grova organiserade brottsligheten (Socta)[8] fastställer EU:s medlemsstater prioriteringar[9], sätter upp strategiska mål i fleråriga planer och utvecklar årliga operativa planer, som genomförs.

Byråerna för rättsliga och inrikes frågor har förstärkts, vilket har lett till ökat operativt stöd från Europol[10] och Eurojust[11] vid utredningar, bl.a. i form av gemensamma utredningsgrupper[12], strategisk och operativ analys samt förslag till nya rättsliga grunder[13] för båda byråerna. Särskilda gränsöverskridande brottsbekämpningsnätverk har vidareutvecklats och getts (ekonomiskt) stöd, liksom de gemensamma utredningsgrupperna. EU-finansiering, särskilt finansieringsprogrammet för förebyggande och bekämpande av brottslighet (Isec), har hjälpt medlemsstaterna att stärka sitt gränsöverskridande samarbete.

Övergripande politiska ramar för olika typer av brottslighet inrättades och ger vägledning för samarbetet mellan alla intressenter. EU:s narkotikastrategi 2013–2020[14] gav en ny riktning för kampen mot olaglig narkotikahandel, bl.a. när det gäller den skiftande dynamiken på marknaderna för olaglig narkotika. Lagstiftningsförslagen om nya psykoaktiva ämnen behandlar det snabbt framväxande hotet från nya droger[15]. Den första rapporten om drogmarknaderna från ECNN och Europol, som offentliggjordes i januari 2013, var dessutom ett viktigt steg för att identifiera framväxande trender och främja synergieffekter mellan myndigheter[16].

EU:s politik mot människohandel – med en övergripande och tvärvetenskaplig strategi (förebyggande, skydd, lagföring, partnerskap) – återspeglas i 2011 års direktiv om förebyggande och bekämpande av människohandel och skydd av dess offer[17]. EU:s strategi för utrotande av människohandel 2012–2016[18], som antagits av kommissionen och godkänts av rådet[19], håller nu på att genomföras. En EU-plattform för det civila samhället mot människohandel inrättades 2013 och omfattar över 100 organisationer.

Genom direktivet om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi[20], som trädde i kraft den 13 december 2011, harmoniserades brottsrekvisit och fastställdes minimipåföljder. Direktivet syftar också till att bekämpa barnpornografi på internet och sexturism.

Viktiga åtgärder har vidtagits mot vinstmotiverad brottslighet. Några exempel är inrättandet av kontor för återvinning av tillgångar i medlemsstaterna och gränsöverskridande samarbete dem emellan[21], förslaget till det fjärde direktivet mot penningtvätt[22] tillsammans med förordningen om överföringar av medel[23] och enighet om ett nytt direktiv om frysning och förverkande av vinning av brott[24]. En EU-omfattande mekanism för rapportering om och bedömning av korruption ledde till EU:s första rapport om insatserna mot korruption[25] i februari 2014. I rapporten redovisas för varje medlemsstat vilka åtgärder mot korruption som vidtagits, vilka som fungerar bra samt vad som skulle kunna förbättras och hur. Starkare integritetsnormer efterlyses och förbättringar av kontrollmekanismerna i samband med offentlig upphandling föreslås.

Kommissionen är medveten om det hot som olaglig användning av skjutvapen innebär för allmänhetens säkerhet och har därför i ett meddelande[26] beskrivit hur EU kan hjälpa medlemsstaterna att komplettera insatserna för att minska hotet. EU har ratificerat FN:s protokoll om skjutvapen[27].

Den tilltagande risken för varumärkesförfalskade och undermåliga varor måste begränsas med tanke på de ekonomiska följderna för den lagliga ekonomin, stasbudgetarna och folkhälsan. Det har lett till en rad nya åtgärder, t.ex. antagandet av EU:s handlingsplan för tullens bekämpning av intrång i immateriella rättigheter för perioden 2013–2017[28] och EU-insatser för att bekämpa cigarettsmuggling[29].

Genom direktivet om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området införs en gemensam mekanism i EU för inhämtning av alla typer av bevis i straffrättsliga förfaranden[30]. Rättsliga myndigheter kan exempelvis be sina motsvarigheter i andra medlemsstater att förhöra vittnen, göra husrannsakan eller övervaka bankkonton. Genom direktivet införs också automatiskt ömsesidigt erkännande av utredningsordrar samt begränsas en annan medlemsstats grunder för vägran att verkställa ordern.

Avsevärda framsteg har gjorts när det gäller gränsöverskridande informationsutbyte i brottsbekämpningssyfte. Befintliga initiativ, t.ex. Prümbeslutet[31] och det svenska initiativet[32] har gradvis genomförts av medlemsstaterna. De brottsbekämpande myndigheterna har fått strikt reglerad tillgång till vissa informationssystem, t.ex. databasen Eurodac med fingeravtrycksuppgifter[33]. Kommissionen lade i december 2012 fram ett meddelande om den europeiska modellen för informationsutbyte (Eixm)[34]. Kommissionen samarbetar nära med medlemsstaterna och Europol för att stödja genomförandet av Eixm.

Kommissionen har lagt fram ett förslag till direktiv för att reglera medlemsstaternas behandling av EU-passageraruppgifter för brottsbekämpningsändamål[35]. Det är väsentligt att det föreslagna direktivet slutligen antas.

Ökad utbildning av de brottsbekämpande myndigheterna har initierats av EU:s byråer för att stärka den individuella och gemensamma kapaciteten[36]. Kommissionen presenterade det europeiska utbildningsprogrammet för tjänstemän inom brottsbekämpning som en ny utbildningsmetod[37]. Det bygger på fyra utbildningsdelar[38] och syftar till att utbilda olika typer av tjänstemän som arbetar med brottsbekämpning (poliser, gränskontrolltjänstemän, tulltjänstemän), bl.a. genom utbytesprogram.

2.1.2.   Mål 2: Förebygga terrorism och hantera radikalisering och rekrytering

Tre nyckelåtgärder identifierades 2010: 1) stödja olika grupperingar i samhället i syfte att förebygga radikalisering och rekrytering, 2) förhindra terroristernas tillgång till finansiering och materiel och spåra deras överföringar, och 3) skydda transporter.

När det gäller samarbetet med grupperingar i samhället, lokala myndigheter och det civila samhället har kommissionen vidtagit olika åtgärder. Kommissionen bildade i september 2011 nätverket för kunskapsspridning om radikalisering[39], som hjälper lokala rättstillämpare att ta itu med problem med radikalisering och rekrytering. I januari 2014 antog kommissionen ett meddelande om att förhindra radikalisering som leder till terrorism och våldsam extremism[40]. De föreslagna insatserna inbegriper åtgärder för att förebygga och öka motståndskraften och för att hjälpa radikaliserade personer att avradikaliseras. Samtidigt offentliggjorde kommissionen bästa praxis och metoder som identifierats av nätverket för kunskapsspridning om radikalisering.

Kommissionen har tagit itu med den angelägna frågan om utländska soldater som reser till konfliktområden (framför allt Syrien) genom olika åtgärder, bl.a. utveckling av riktlinjer för bästa praxis av nätverket för kunskapsspridning om radikalisering.

Kommissionen har nära följt genomförandet av EU:s och Förenta staternas program för att spåra finansiering av terrorism (TFTP)[41], som antogs 2010. TFTP, som i allt större utsträckning utnyttjas även av EU och medlemsstaterna, har visat sig vara ett värdefullt verktyg som gör det möjligt att identifiera och spåra terrorister och deras stödnätverk världen över[42].

Viktiga insatser har gjorts för att garantera säkerhet och trygghet genom att skydda och upptäcka farligt gods, t.ex. sprängämnen och kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära ämnen, genom fortsatt genomförande av två handlingsplaner[43] och förordningen om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer[44]. En ny strategi för genomförandet av det europeiska programmet för skydd av kritisk infrastruktur[45] har inletts med fokus på förebyggande, beredskap, respons och i synnerhet ömsesidigt beroende mellan sektorer.

Riskbedömningen på området för luftfartsskydd har utvidgats till att omfatta en lång rad passagerarrelaterade risker.[46] Metoden, som utvecklats tillsammans med experter från medlemsstaterna och EU:s underrättelseanalyscentrum, ger en referensram för framtida arbete på området. Nätverket Airpol och kommissionen fortsatte också att utarbeta en EU-vägledning om skydd av mjuka mål på flygplatser.

För att hantera kriser när de uppstår, t.ex. terroristhandlingarna i Norge, Burgas och Toulouse, fick medlemsstaterna stöd av Europol, Eurojust, EU Intcen och brottsbekämpningsplattformar som Atlas. Atlasnätverket, som består av särskilda insatsstyrkor i 28 EU-medlemsstater, fortsatte att utveckla sin kapacitet. I april 2013 genomfördes framgångsrikt gemensamma övningar med anledning av en simulerad samordnad terroristattack i nio medlemsstater[47].

2.1.3.   Mål 3: Förbättra säkerheten för medborgare och företag på internet

Strategin för inre säkerhet innefattade tre nyckelåtgärder: 1) säkra att det finns kapacitet inom brottsbekämpningen och rättsväsendet, 2) samarbeta med industrin för att göra medborgarna mer delaktiga och skydda dem, och 3) förbättra förmågan att möta it-attacker.

I Socta framhålls hur vinstdriven it-brottslighet möjliggör många olika typer av brott. En särskild Eurobarometer om it-säkerhet[48] visade också att européerna är medvetna om hotet – 76 % av EU-medborgarna menade att risken att utsättas för it-brottslighet har ökat de senaste tolv månaderna. Åtgärder har vidtagits för att möta detta hot.

EU har antagit direktivet om angrepp mot informationssystem[49], som harmoniserar medlemsstaternas straffrättsliga lagstiftning om dessa brott – t.ex. olagligt intrång i informationssystem, olaglig systemstörning och datastörning och olaglig avlyssning – och underlättar samarbete mellan brottsbekämpande myndigheter.

I EU:s strategi för cybersäkerhet[50], som antogs i februari 2013, beskrivs en vision för att göra EU till världens säkraste internetmiljö. Strategin välkomnades av rådet[51] och Europaparlamentet[52]. I strategin framhålls bl.a. samarbete mellan den offentliga och den privata sektorn för ökat förebyggande och bättre motståndskraft. Kommissionen har lagt fram en första rapport om de framsteg som gjorts och arbetar fortfarande med att slutföra åtgärderna i strategin. Kommissionen har också lagt fram ett förslag till direktiv om nät- och informationssäkerhet[53], som syftar till att stärka den nationella motståndskraften och öka samarbetet kring cyberincidenter.

Europeiska it-brottscentrumet (EC3) vid Europol bildades i början av 2013. EC3 håller på att bli ett centrum för frågor som rör it-brottslighet och har samarbetat med medlemsstaterna, Eurojust och tredjeländer vid ett antal framgångsrika utredningar[54]. Centrumet samarbetar även med den privata sektorn genom rådgivande grupper för internetsäkerhet och finansiella tjänster. Kommissionen har fortsatt att främja Budapestkonventionen om cyberbrottslighet som en ram för internationellt samarbete mot it-brottslighet och en förlaga för nationell lagstiftning.

Kommissionen och Förenta staterna samarbetade för att 2012 bilda en global allians mot sexuella övergrepp mot barn på internet[55]. Alliansen samlar i dag 53 länder som strävar efter att förbättra identifieringen av offer, lagföra förövarna mer framgångsrikt, öka medvetenheten och minska antalet bilder av sexuella övergrepp mot barn som finns tillgängliga på internet.

Med tanke på den snabbt ökande it-brottsligheten finns det mycket kvar att göra. Dessa åtgärder bidrar dock redan till en säkrare internetmiljö för medborgare och företag.

2.1.4.   Mål 4: Stärka säkerheten genom gränsförvaltning

Strategin för inre säkerhet innefattade fyra nyckelåtgärder: 1) utnyttja Eurosurs fulla kapacitet, 2) effektivisera Frontex insatser vid de yttre gränserna, 3) arbeta gemensamt med riskhantering när det gäller den fria rörligheten för varor över gränserna, och 4) förbättra samarbetet mellan myndigheter på nationell nivå.

EU:s insatser för att genomföra dessa nyckelåtgärder har syftat till att garantera grundläggande rättigheter och friheter som den fria rörligheten för personer inom Schengenområdet och den fria rörligheten för varor och tjänster på den inre marknaden och samtidigt stärka EU:s inre säkerhet. Detta har gjorts genom att utnyttja synergierna mellan gränsförvaltningsstrategier för personer och varor och genom att behandla migrationshantering och brottsbekämpning tillsammans vid genomförandet av den integrerade strategin för gränsförvaltning. Tack vare åtgärder för att ge gränsförvaltningstjänstemän, tull, polis och andra myndigheter ökad kunskap om situationen på land, till havs och i luften finns nu en starkare grund för att utforma och vidta proportionerliga och effektiva åtgärder vid EU:s gränser. En viktig åtgärd är ikraftträdandet i slutet av 2013 av Eurosur[56], ett multifunktionellt system för att upptäcka och förebygga gränsöverskridande brottslighet och samtidigt bidra till att rädda migranters liv vid Schengenområdets yttre gränser.

En annan åtgärd är ikraftträdandet av den nya lagstiftningen om Schengenförvaltningen[57]. Den är utformad för att förbättra utvärdering och övervakning, ge medlemsstaterna nödvändigt stöd och åtgärda eventuella brister för att bibehålla det ömsesidiga förtroendet inom Schengenområdet.

Frontex olika analyser och införandet av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II)[58] bidrar till att öka kunskapen ytterligare. SIS II innefattar förstärka funktioner för att stödja informationsanalys.

Fri rörlighet för personer underlättas genom införandet av Informationssystemet för viseringar (VIS)[59] och paketet rörande smarta gränser[60], som består av lagstiftningsförslag om ett system för in- och utresa och ett program för registrerade resenärer. Båda diskuteras för närvarande.

Den snabba importen och exporten av varor och skyddet av den inre marknaden är för närvarande föremål för ett initiativ som gäller riskhantering och säkerhet i leveranskedjan[61].

För att ge Frontex kapacitet att stödja EU:s medlemsstater har byrån förstärkts genom antagandet av dess reviderade rättsliga grund[62]. Frontex har gett ökat operativt stöd till medlemsstater som utsätts för ett högt migrationstryck, t.ex. vid gränsen mellan Grekland och Turkiet och vid Egeiska havet. Genom åtgärder inom ramen för EU:s arbetsgrupp för Medelhavet[63] ges omfattande stöd för att skydda migranters liv och ytterligare lindra bördan för de hårdast drabbade EU-medlemsstaterna i Medelhavsområdet.

2.1.5.   Mål 5: Öka EU:s förmåga att stå emot kriser och katastrofer

Strategin för inre säkerhet innefattade fyra nyckelåtgärder: 1) tillämpa solidaritetsklausulen fullt ut, 2) införa en samlad strategi för hot- och riskbedömning, 3) sammankoppla de olika situationsmedvetenhetscentrumen, 4) utveckla en europeisk insatskapacitet för att hantera katastrofer.

En effektiv och ändamålsenlig krishantering krävde svar på grundläggande frågor (vem ansvarar för vad, när, var och hur) och en sektorsövergripande strategi.

Det ledde till ett gemensamt förslag[64] från kommissionen och Europeiska utrikestjänsten till ett rådsbeslut om genomförandet av den solidaritetsklausul som införts genom Lissabonfördraget (artikel 222 i EUF-fördraget). Förslaget diskuteras nu med medlemsstaterna. Solidaritetsklausulen ger en ram för gemensamma insatser ”om en medlemsstat utsätts för en terroristattack eller drabbas av en naturkatastrof eller en katastrof som orsakas av människor”.

Rådets antagande av den nya civilskyddsmekanismen för unionen[65] den 17 december 2013 bidrar till utvecklingen av en europeisk insatskapacitet vid nödsituationer. Den baseras på kapacitet som medlemsstaterna på förhand ställer till förfogande, och på bättre planering, och kommer att biträdas av centrumet för samordning av katastrofberedskap, som inledde sin verksamhet i maj 2013.

Nationella riskbedömningar i enlighet med 2010 års riktlinjer från kommissionen[66] håller på att utvecklas. I april 2014 utfärdade kommissionen den första översikten över naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor i EU. Den innehöll information om 12 väsentliga naturliga risker och risker orsakade av människor i 17 nationella riskbedömningar utarbetade av medlemsstaterna. Innehållet kompletteras med information om EU-strategier på området och resultaten av relevanta EU-finansierade forskningsinsatser[67].

Beslutet om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa[68] kommer att bidra till att stärka EU:s riskhanteringsförmåga på folkhälsoområdet.

Samarbetet på EU-nivå mellan sektorsövergripande och sektorspecifika centrum vid kommissionen och berörda byråer förstärktes i syfte att stödja medlemsstaterna. Detta samarbete underlättades genom en ny ram för utbyte av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter[69].

Ett mer flexibelt och anpassningsbart gensvar på politisk nivå i EU vid större kriser är nu möjligt tack vare EU-arrangemangen för integrerad politisk krishantering (IPCR)[70], som antogs av rådet den 13 juni 2013.

2.1.6.   Respekt för grundläggande rättigheter vid genomförandet av strategin för inre säkerhet

En hörnsten i strategin för inre säkerhet är respekt och skydd för rättigheter och friheter för EU-medborgare och de som bor eller uppehåller sig i EU. Bakgrunden är Lissabonfördraget och kravet att garantera ett effektivt genomförande av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna[71]. Kommissionen har därför antagit strategin för Europeiska unionens konkreta tillämpning av stadgan om de grundläggande rättigheterna[72] och övervakat dess genomförande, bl.a. genom årliga rapporter[73].

Kommissionen har utarbetat operativa riktlinjer om hur grundläggande rättigheter ska beaktas i dess konsekvensbedömningar[74]. Den har också gett tillgång till information om rättsmedel i alla EU:s medlemsstater genom sin nya e-juridikportal[75]. Tillsammans med Europarådet har den vidtagit viktiga åtgärder för att få till stånd EU:s anslutning till Europakonventionen[76]. Med tanke på behovet av att skydda personuppgifter (artikel 8 i stadgan) lade kommissionen 2012 fram sitt förslag till uppgiftsskyddspaket för EU[77]. Lagstiftningen, som diskuteras för närvarande, kommer att få följder för hur EU:s inre säkerhet ska tryggas.

Denna mer institutionella utveckling åtföljdes av andra praktiskt inriktade insatser för att ytterligare integrera grundläggande rättigheter på säkerhetsområdet i EU. Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) producerade exempelvis ett antal yttranden[78] och rapporter[79] om frågor som uppgiftsskydd, radikalisering, hatbrott och extremism, som har betydelse för den inre säkerheten. Dessutom utvecklades praktiska verktyg för offentliga tjänstemän[80]. FRA presenterade i december 2013 en handbok om polisutbildning baserad på grundläggande rättigheter[81], som kompletterar en handbok om diskriminerande etnisk profilering som utgavs 2010[82].

I och med antagandet av Schengens utvärderingsmekanism 2013[83] kommer respekten för grundläggande rättigheter hos medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter – när de tillämpar Schengenregelverket – att övervakas[84].

EU:s åtgärder för att skydda brottsoffer syftar till att ytterligare skydda varje medborgares rättigheter. Några exempel är antagandet av ett direktiv om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem[85], förordningen om ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga frågor[86] och direktivet om den europeiska skyddsordern[87].

Slutligen har goda framsteg gjorts mot att upprätta ett europeiskt område med rättvisa baserat på ömsesidigt erkännande och ömsesidigt förtroende. EU har redan antagit tre direktiv om processuella rättigheter för misstänkta och tilltalade. De gäller rätten till tolkning och översättning vid straffrättsliga förfaranden[88], rätten till information vid straffrättsliga förfaranden och information om anklagelsen[89] och rätten till tillgång till försvarare och rätten att få en tredje part underrättad vid frihetsberövande och rätten att kontakta tredje parter och konsulära myndigheter under frihetsberövandet[90].

3.       Kommande utmaningar

EU och dess medlemsstater kommer att möta flera utmaningar de kommande åren. Europa håller gradvis på att ta sig ur en ekonomisk och social kris som har satt sina spår och gjort våra samhällen mer sårbara och mottagliga för rasism och främlingsfientlighet. Vi är en del av en globaliserad och sammanlänkad värld där rörligheten för personer och transporterna av varor väntas öka ytterligare. EU kommer att ställas inför demografiska förändringar, fortsatt urbanisering, alltmer mångfasetterade samhällen och brister på arbetsmarknaden. Europa kommer också att tvingas hantera de möjliga konsekvenserna av politisk instabilitet i olika delar av världen, i synnerhet i det närmaste grannskapet. Händelser som arabiska våren, den pågående krisen i Syrien och situationen i Ukraina kräver ett lämpligt gensvar. Dessa utmaningar måste ägnas särskild uppmärksamhet.

Genomförandet av de åtgärder som beskrivs i kapitel 2 i detta meddelande, på både lagstiftningsnivå och operativ nivå, har gett EU och dess medlemsstater förstärkta verktyg för att bättre skydda europeiska samhällen och ekonomier. Mekanismer för myndighetsövergripande operativ respons på säkerhetshot har inrättats, och en mer sammanhängande och anpassad arbetsmetod för olika operativa tjänster (polis, åklagarmyndigheter, gränskontroll, tull och i tillämpliga fall underrättelsetjänst och militär) när det gäller gränsöverskridande säkerhetshot har upprättats. Vidare har gränsöverskridande och myndighetsövergripande operativa insatser av medlemsstaternas myndigheter, med stöd av EU:s byråer, intensifierats och lett till operativa resultat.

De områden av politiken för inre säkerhet där det krävs ytterligare insatser av EU och dess medlemsstater för att åstadkomma ett effektivt genomförande av strategin för inre säkerhet har redan identifierats i kommissionens meddelande om ett öppet och säkert EU. Detta kapitel handlar om de utmaningar som måste åtgärdas under de kommande åren.

Genomförande av lagstiftning och konsolidering av framstegen, liksom ökat praktiskt samarbete, kommer att vara prioriteringar för det fortsatta arbetet.

Övervakning och utvärdering av lagstiftningens och politikens effektivitet kommer att göra det möjligt att anpassa EU:s åtgärder. Förebyggande, upptäckt och utredning kräver ett ökat och effektivt informationsutbyte mellan medlemsstaternas brottsbekämpande och rättsliga myndigheter, med behöriga EU-byråer och mellan EU-byråerna själva med fullt utnyttjande av befintliga EU-instrument.

Den medborgarcentrerade metoden bör fortsätta att vara en vägledande princip för EU:s inre säkerhet och för kommande möjligheter och utmaningar. Kommissionen, unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europaparlamentet, medlemsstaterna, EU:s byråer, särskilda expertplattformar för säkerhetsfrågor och många andra måste samarbeta närmare för att kunna hantera en föränderlig miljö på ett effektivt sätt.

Såsom beskrivs närmare i kapitel 4 anser kommissionen att EU bör utveckla en uppdaterad version av strategin för inre säkerhet och se över åtgärderna inom vart och ett av de nuvarande målen inför 2015–2020.

3.1.      Tematiska utmaningar

3.1.1.   Allvarlig och organiserad brottslighet

Organiserad och allvarlig gränsöverskridande brottslighet fortsätter överlag att utgöra ett stort hot mot EU:s inre säkerhet och vålla offren och samhället i stort allvarlig skada. Enligt Europols uppskattningar var 3 600 organiserade brottsliga sammanslutningar aktiva i EU 2013. Risken att organiserade brottsliga sammanslutningar bryter sig in i den lagliga ekonomin utgör fortfarande ett hot mot Europas säkerhet. Den ekonomiska krisen och de förändringar av konsumenternas efterfrågan som den lett till har också resulterat i förändringar på brottsliga marknader. Internationella handelsvägar och den fria rörligheten inom EU leder till att smugglingsvägarna läggs om för ett antal handelsvaror (t.ex. heroin, människohandel). Olaglig narkotika är fortfarande den marknad där flest organiserade brottsliga sammanslutningar är verksamma (omkring en tredjedel). Den ekonomiska brottsligheten, i synnerhet bedrägerier, har ökat kraftigt, och bedrägerier underlättas i hög grad av tillgången till bättre kommunikationsverktyg och tekniska verktyg som gör det möjligt att hitta måltavlor i form av enskilda och företag på internet. Ett antal hot, t.ex. syntetiska droger och it-brottslighet, växer trots de insatser för att ta itu med dem som görs på nationell nivå, EU-nivå och internationell nivå. Andra, t.ex. människohandel och kokainhandel, växer visserligen inte i samma utsträckning men kommer sannolikt att förbli en allvarlig utmaning för EU under kommande år.

I Socta 2013 identifierade Europol också två nya hot som kommer att kräva uppföljning de kommande åren: miljöbrott och energibedrägeri.[91]

Kommissionen kommer bl.a. att fortsätta arbetet med följande åtgärder, tillsammans med alla berörda aktörer:

- Genomföra EU:s politikcykel mot grov organiserad brottslighet 2014-2017.

- Bedöma hur den organiserade brottsligheten investerar i ekonomin och kartlägga sårbarheten i den lagliga ekonomin för brott som korruption och penningtvätt.

- Följa upp EU:s första rapport om insatserna mot korruption, inklusive landskapitlen och det tematiska kapitlet om offentlig upphandling, och förbereda den andra rapporten som ska offentliggöras 2016.

- Stödja ett snabbt antagande av lagstiftning som det fjärde direktivet mot penningtvätt, som syftar till att motverka finansiell och ekonomisk brottslighet och bl.a. förebygga missbruk av det finansiella systemet genom att ursprunget till vinning av brott döljs eller medel används för att finansiera terrorism.

- Överväga att lägga fram ett förslag till direktiv om kriminalisering av penningtvätt med en viss tillnärmning av brottsrekvisit och påföljder med utgångspunkt i artikel 83.1 i EUF-fördraget. 

- Genomföra EU:s narkotikastrategi 2013–2020 och stödja ett snabbt antagande av lagstiftningen om nya psykoaktiva ämnen.

- Genomföra EU:s strategi för utrotande av människohandel 2012–2016. För att detta ska kunna åstadkommas bör mandatet för EU-samordnaren för kampen mot människohandel förlängas.

- Övervaka införlivandet och genomförandet av direktivet om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer.

- Övervaka införlivandet och genomförandet av direktivet om sexuella övergrepp mot barn och sexuell exploatering av barn.

- Undersöka behovet av en övergripande EU-strategi för att skydda barn mot sexualbrott.

- Följa upp meddelandet om skjutvapenrelaterad brottslighet och samtidigt skydda laglig försäljning och lagligt ägande av skjutvapen. Detta kan innefatta översyn av gällande EU-lagstiftning om försäljning och överföring av skjutvapen inom EU.

- Stödja stärkt samarbete när det gäller översyn och genomförande av politiken för exportkontroll, för att öka kapaciteten hos brottsbekämpande myndigheter, tull och exportkontrollmyndigheter att förhindra och upptäcka olaglig gränsöverskridande handel med strategiska föremål och högriskföremål. Kommissionen kommer i det sammanhanget att främja informationsutbyte och utbyte av god praxis, utveckling av ett EU-omfattande kapacitetsuppbyggnadsprogram samt utbildning för de ovannämnda aktörerna.

- Gå vidare med bedömningen av miljöbrottens och energibedrägeriernas omfattning och överväga åtgärder för att ta itu med dem.

3.1.2.   It-brottslighet

Tröskeln för att begå it-brott har sänkts de senaste åren, och det är lättare för vem som helst att bli it-brottsling. Inga tekniska färdigheter krävs eftersom de nödvändiga verktygen finns tillgängliga på internet i användarvänliga versioner och till rimliga priser. Digitala valutor och internetplattformar underlättar många former av allvarlig och organiserad brottslighet. Antalet it-angrepp kommer sannolikt att öka de kommande åren, trots de väsentliga åtgärder som vidtagits för att förbättra förmågan att bekämpa it-brottslighet och stärka cybersäkerheten. Den operativa kapaciteten att bekämpa it-brottslighet måste alltså öka. Åtgärder krävs när det gäller offrens obenägenhet att anmäla it-brott, den komplicerade spårningen av it-brottslingars uppgifter och frågor om ömsesidig rättslig hjälp i samband med it-brottslighet och om jurisdiktion i cyberrymden.

Kommissionen kommer bl.a. att fortsätta arbetet med följande åtgärder, tillsammans med alla berörda aktörer:

- Genomföra EU:s strategi för cybersäkerhet.

- Fortsätta att stödja arbetet vid Europeiska it-brottscentrumet (EC3) vid Europol.

- Fortsätta att stödja medlemsstaternas utveckling av sin egen kapacitet att bekämpa it-brottslighet (nationella centrum för it-brottslighet).

- Stödja antagandet av förslaget till direktiv om åtgärder för att säkerställa en hög gemensam nivå av nät- och informationssäkerhet i hela unionen och fullfölja det nya mandatet för Enisa.

- Stödja antagandet och tillämpningen av Budapestkonventionen om cyberbrottslighet.

- Stödja, utveckla och utvidga den globala alliansen mot sexuell exploatering av barn på internet.

- Tillsammans med EC3 vidareutveckla samarbetet med partner utanför EU och med den privata sektorn för att stärka responsen.

3.1.3. Terrorism, radikalisering och krishantering

De senaste åren har ett antal terroristattacker ägt rum. De har till större delen genomförts av enskilda personer eller mindre grupper men ändå fått allvarliga konsekvenser. Under 2012 skedde över 200 fullbordade eller misslyckade terroristattacker i EU[92]. Attackerna mot Boston Marathon och gallerian i Nairobi 2013 visade att radikaliserade personer och organiserade terrorgrupper inte bara siktar in sig på traditionella mål utan i allt högre grad på mjuka mål. En annan oroande utveckling är att unga människor reser till länder som Syrien för att bli utländska soldater. När de sedan återvänder kan en del av dem innebära ett allvarligt säkerhetshot mot EU. Hotet från terrorism och våldsam extremism kommer att utgöra en allvarlig utmaning för EU under kommande år.

Kommissionen kommer bl.a. att fortsätta arbetet med följande åtgärder, tillsammans med alla berörda aktörer:

- Utforma sina förebyggande åtgärder i enlighet med meddelandet om att förhindra radikalisering som leder till terrorism och våldsam extremism.

- Fortsätta att stödja arbetet inom nätverket för kunskapsspridning om radikalisering och inrätta ett europeiskt kunskapscentrum för att underlätta utbyte av praxis och expertis, styra forskningen och stödja intressenterna i deras insatser för att förebygga radikalisering som leder till terrorism och våldsam extremism.

- Stödja bättre utbildning och sammansättning av samordnade insatsstyrkor som kan sättas in vid terroristattacker samt vid behov tillgodose behovet av gemensam utrustning.

- Genomföra den nya strategin för upptäckt och begränsning av risker med kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära ämnen samt sprängämnen på EU-nivå.

- Utveckla riskbedömningskapaciteten på området för luftfartsskydd och om det är lämpligt på andra prioriterade områden, t.ex. tullområdet.

- Genomföra den nya strategin för det europeiska programmet för skydd av kritisk infrastruktur och de fyra pilotfallen.

- Främja beredskapskapacitet genom att utarbeta ett modulprogram med krishanteringsövningar.

3.1.4.   Stärka säkerheten vid gränserna

Upprättandet av Schengenområdet, som gör det möjligt för människor att resa utan kontroller, är en grund i det europeiska bygget. Fri rörlighet innebär betydande vinster för den europeiska ekonomin. Antalet människor som kommer till EU, särskilt med flyg, väntas öka ytterligare. Importen och exporten av varor kommer att öka ännu mer. Missbruk bör förhindras och situationer där en medlemsstat inte fullgör skyldigheten att kontrollera sin del av de yttre gränserna bör åtgärdas effektivt, samtidigt som det säkerställs att lämpliga solidaritetsmekaismer finns på plats för att stödja de medlemsstater som utsätts för ett ökat tryck på grund av deras geografiska läge, och mönstren i reseflödena och migrationsvägarna.

Kommissionen kommer bl.a. att fortsätta arbetet med följande åtgärder, tillsammans med alla berörda aktörer:

- Stödja antagandet av EU:s förslag till paket rörande smarta gränser, med ett system för in- och utresa och ett program för registrerade resenärer.

- Tillsammans med eu-LISA fortsätta att stödja ett effektivt genomförande av SIS II.

- Undersöka möjligheten att inrätta ett europeiskt system av gränsbevakningstjänstemän.

- Utforma en strategi och en handlingsplan för riskhantering och säkerhet i leveranskedjan och bidra till genomförandet.

3.2.      Övergripande mål

3.2.1. Stärka kopplingen mellan EU:s inre och yttre säkerhet

Eftersom EU:s säkerhet är beroende av yttre faktorer betonades i strategin för inre säkerhet 2010–2014 vikten av att säkra samstämmighet och komplementaritet mellan den inre och den yttre aspekten av EU:s säkerhetspolitik. Därför har väsentliga åtgärder vidtagits som måste följas upp, t.ex. EU:s strategi för cybersäkerhet, strategin för säkerhet och utveckling i Sahel[93], strategin för att stärka EU:s insatser för att förhindra radikalisering som leder till terrorism och våldsam extremism samt steg mot en EU-strategi för sjöfartsskydd[94]. EU arbetar också mot ett globalt samförstånd om att stärka det internationella systemet mot spridning av massförstörelsevapen.

Konflikterna i Mali, Libyen och Syrien ger upphov till effekter som påverkar säkerheten i EU, t.ex. det tilltagande hotet från utländska soldater och radikal terrorism. Europas säkerhet hotas dessutom av den internationella organiserade brottslighetens diversifiering och ökande penetrering av ekonomin samt av korruption, ekonomisk brottslighet och it-brottslighet.  Slutligen påverkas EU:s säkerhet indirekt av andra företeelser, t.ex. naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor, politiska och sociala förändringar i EU:s grannskap och olika syn på hur säkerhet ska garanteras i världens länder.

Inre säkerhet i Europa kräver också åtgärder utanför EU:s gränser och tillsammans med partner i tredjeländer. Frågor som rör inre säkerhet bör mer systematiskt hanteras som en del av EU:s utrikespolitik, med kopplingar till EU:s bistånds- och samarbetsprogram. Dialogen och samarbetet måste stärkas för att stödja institutionella reformer, rättstaten och reformer av säkerhetssektorn. Mer sammanhängande hjälp bör också ges till tredjeländer som begär bistånd med kapacitetsuppbyggnad på brottsbekämpningsområdet, i form av utbildning eller utbyte av kunskap och god praxis.

Brottsbekämpande och rättsliga myndigheters samarbete med tredjeländer och internationella organisationer bör styras av EU:s säkerhetsbehov och en gemensam bedömning av säkerhetsutmaningar med sikte på att nå de mål som anges i strategin för inre säkerhet. Detta kommer dessutom att kräva ett intensifierat genomförande av färdplanen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) och området med frihet, säkerhet och rättvisa, i synnerhet för att underlätta operativt samarbete och informationsutbyte mellan EU:s byråer och GSFP-uppdrag. Genomförandet av det europeiska utbildningsprogrammet för tjänstemän inom brottsbekämpning skulle dessutom direkt bidra till målet att stärka banden mellan GSFP och området med frihet, säkerhet och rättvisa genom utveckling av ett förslag till en gemensam kursplan för obligatorisk förberedande utbildning av alla brottsbekämpningstjänstemän som deltar i civila GSFP-uppdrag. Det skulle också främja kapacitetsuppbyggnad i de länder där uppdragen genomförs.

Befintliga avtal om passageraruppgifter med tredjeländer erbjuder ännu en möjlighet att ytterligare stärka det internationella brottsbekämpningssamarbetet och öka säkerhetsvinsterna för EU och medlemsstaterna.

Dialog om EU:s säkerhetsbehov och gemensamma säkerhetsutmaningar kommer att vara synnerligen viktigt. Dialogen bör innefatta kandidatländer och potentiella kandidatländer, länder som omfattas av EU:s grannskapspolitik, strategiska partner samt länder som står inför komplexa demokratiseringsprocesser.

EU bör vidareutveckla sina förbindelser med internationella organisationer, t.ex. FN, Europarådet, Interpol och Global Counter Terrorism Forum (GCTF). Unionen bör också bli mer aktiv i multilaterala forum när det gäller att främja bästa praxis och vidta nödvändiga åtgärder för att ansluta sig till en rad internationella fördrag på områden av central betydelse för den inre säkerheten.

3.2.2. Stärka respekten för grundläggande rättigheter som ett led i en medborgarcentrerad strategi

Grundläggande rättigheter måste utgöra en integrerad del av politiken för inre säkerhet. Grundläggande rättigheter stärker EU:s inre säkerhet genom att skydda och öka förtroendet mellan medborgarna och mellan medborgarna och statliga institutioner. Kommissionen kommer i detta avseende att fortsätta att övervaka genomförandet av den rättsliga ramen för bekämpning av vissa former av rasism och främlingsfientlighet[95]. Samtliga EU-institutioner ska följaktligen främja en effektiv tillämpning av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och sekundärlagstiftning om specifika rättigheter.

Europeiska unionens domstols dom om direktivet om lagring av uppgifter nyligen har visat vikten av att respekt för grundläggande rättigheter ingår som en integrerad del av politiken för inre säkerhet.

Tjänstemän bör ha tillgång till enkla, effektiva och praktiska verktyg för att skydda medborgarnas rättigheter, t.ex. handböcker och utbildningsplaner som möjliggör en korrekt tillämpning av grundläggande rättigheter i det dagliga arbetet. Dessutom krävs att byrån för grundläggande rättigheter (FRA) har möjlighet att bidra till utvecklingen av EU-politiken när det gäller inre säkerhet och straffrättsliga frågor. Samarbetet med människorättsinstitutioner bör stärkas. Det är överlag väsentligt med ökad dialog med tredjeländer, internationella organisationer, den privata sektorn och det civila samhället. Dessa insatser bör åtföljas av rättsmedel som är anpassade till utvecklingen när det gäller både säkerhetsåtgärder och tekniska innovationer.

3.2.3 Stärka rollen för forskning, finansiering och utbildning

Den tekniska utvecklingens dubbla karaktär (möjligheter kontra hot) kräver en övergripande strategi där frågor om inre säkerhet och politik för grundläggande rättigheter till fullo baseras på forskning. Ett bra exempel 2013 var initiativet för att stärka medverkan av myndigheter med ansvar för inre säkerhet i säkerhetsrelaterad forsknings- och industripolitik[96]. EU måste fortsätta att mobilisera de verktyg som krävs för beredskap och motståndskraft på säkerhetsområdet, framför allt genom att utnyttja forsknings- och innovationsprogrammet Horisont 2020 och ta hänsyn till de samhälleliga aspekterna av inre säkerhet.

Hanteringen av uppgifterna på området för inre säkerhet kräver tillräcklig och målinriktad EU-finansiering. EU:s fond för inre säkerhet syftar just till att stödja åtgärder som avser sådana utmaningar för den inre säkerheten, liksom informationsutbyte och utbildning, på alla områden som omfattas av strategin för inre säkerhet. Komplementaritet måste säkras mellan medlemsstaternas nationella finansieringsprogram (delad förvaltning) och EU:s åtgärder (gränsöverskridande åtgärder eller åtgärder av särskilt intresse för unionen) som finansieras direkt av kommissionen (direkt förvaltning)[97].

Att skapa en gemensam kultur av brottsbekämpningssamarbete är grundläggande för att bygga ömsesidigt förtroende och förståelse och främja praktiskt samarbete. Utbildning på EU-nivå är nödvändigt för att nå dessa mål och kommer att bidra till att stärka och harmonisera brottsbekämpningens kvalitet och standarder. Det europeiska utbildningsprogrammet för tjänstemän inom brottsbekämpning bör genomföras till fullo de kommande åren till förmån för ett stort antal brottsbekämpningstjänstemän, gränskontrolltjänstemän och tulltjänstemän.

4.       Det fortsatta arbetet

De fem strategiska målen i strategin för inre säkerhet 2010–2014 är fortfarande aktuella och bör därför bekräftas i den förnyade strategin för inre säkerhet. Med utgångspunkt i den positiva bedömningen av genomförandet av den första strategin för inre säkerhet bör EU utarbeta en uppdaterad version av strategin i fullt samarbete mellan kommissionen, medlemsstaterna och Europaparlamentet. Fokus bör ligga på att se över åtgärderna för varje mål inför 2015–2020 och identifiera nya åtgärder för att ta itu med nya hot och kommande utmaningar.

Den förnyade strategin bör stärka integreringen av grundläggande rättigheter på området för inre säkerhet och göra kopplingen mellan inre och yttre säkerhet ännu mer operativ. Den bör också befästa och främja ökade synergier mellan inrikes frågor och andra politikområden med koppling till inre säkerhet. Det kommer att kräva starkare insatser för att befästa samspelet mellan politik och åtgärder med medverkan av de olika aktörerna, t.ex. offentliga myndigheter, medborgare, det civila samhället och den privata sektorn. Ett stöd för en sådan tvärvetenskaplig och integrerad strategi skulle kunna vara ett rådgivande forum för EU:s inre säkerhet, som drivs av kommissionen tillsammans med medlemsstaterna, Europaparlamentet, EU:s byråer och företrädare för det civila samhället, den akademiska världen och den privata sektorn.

I enlighet med slutsatserna i kommissionens meddelande Ett öppet och säkert EU och Europeiska rådets kommande strategiska riktlinjer om inre säkerhet, och med hänsyn till de synpunkter som Europaparlamentet uttrycker i sin resolution om andra rapporten om genomförandet av strategin för inre säkerhet i Europeiska unionen (2013/2636(RSP)), planerar kommissionen att lägga fram ett meddelande om den förnyade strategin för inre säkerhet. Kommissionen kommer att utarbeta detta meddelande efter samråd med relevanta intressenter, bl.a. i form av en högnivåkonferens som kommer att äga rum på hösten 2014, med deltagande av medlemsstaterna och Europaparlamentet samt företrädare för det civila samhället, den akademiska världen och den privata sektorn.

[1] En strategi för inre säkerhet i Europeiska unionen: Mot en europeisk säkerhetsmodell, 5842/2/2010.

[2] KOM(2010) 673.

[3] KOM(2011) 790.

[4] COM(2013) 179.

[5] COM(2014) 154.

[6] 2013/2636(RSP).

[7] Rådets slutsatser av den 8–9 november 2010.

[8] Upprättas av Europol med bidrag från medlemsstaterna, EU:s byråer för rättsliga och inrikes frågor och viktiga tredjeländer.

[9] Rådets slutsatser av den 6–7 juni 2013. EU ska under perioden 2014–2017 prioritera följande frågor: 1) olaglig/irreguljär invandring; 2) människohandel; 3) varumärkesförfalskade varor som strider mot hälso-, säkerhets- och livsmedelsföreskrifter samt undermåliga produkter; 4) punktskattebedrägeri och gemenskapsinternt bedrägeri via skenföretag; 5) framställning av och handel med syntetiska droger; 6) handel med kokain och heroin; 7) it-brottslighet (internet- och betalkortsbedrägeri, sexuellt utnyttjande av barn på internet och it-angrepp); 8) risker med skjutvapen för allmänheten och olaglig handel med skjutvapen; 9) organiserad förmögenhetsbrottslighet som begås av mobila organiserade brottsliga sammanslutningar.

[10] I slutet av tredje kvartalet 2013 hade Europol förmedlat utbyte av över 220 000 operativa meddelanden, och över 13 500 ärenden hade inletts (en ökning med 15 % jämfört med samma period 2012). Europol gav stöd till medlemsstaternas Empact-relaterade insatser, offentliggörandet av Socta 2013 och i form av bistånd från Empacts stödenhet (ESU).

[11] År 2013 hade Eurojust 639 avslutade ärenden och 937 pågående ärenden, varav 257 avsåg organiserad brottslighet.

[12] År 2013 fick 34 gemensamma utredningsgrupper (ekonomiskt) stöd från Eurojust. Europol deltog formellt i 35 gemensamma utredningsgrupper och gav systematiskt operativt stöd i ytterligare 9 gemensamma utredningsgrupper.

[13] COM(2013) 173, COM(2013) 535.

[14] 17547/12.

[15] Rådets beslut 2005/387/RIF.

[16] http://www.emcdda.europa.eu/publications/joint-publications/drug-markets

[17] Direktiv 2011/36/EU. Ett samråd om centrala inslag i direktivet om audiovisuella medietjänster har nyligen avslutats.

[18] COM(2012) 286.

[19] Rådets slutsatser av den 25 oktober 2012.

[20] Direktiv 2011/93/EU.

[21] De gränsöverskridande förfrågningarna om spårning av tillgångar genom Siena (som används av 20 medlemsstater) har ökat från 475 förfrågningar 2012 till över 2 000 förfrågningar 2013. Svarstiden har också minskat.

[22] COM(2013) 45.

[23] COM(2013) 44.

[24] EUT L 127, 29.4.2014, s. 39.

[25] COM(2014) 38.

[26] COM(2013) 716.

[27] EUT L 89, 25.3.2014, s. 7.

[28] EUT C 80, 19.3.2013, s. 1.

[29] COM(2013) 324, rådets slutsatser av den 10 december 2013.

[30] EUT L 130, 1.5.2014, s. 1.

[31] 2008/615/RIF.

[32] 2006/960/RIF.

[33] Förordning (EU) nr 603/2013.

[34] COM(2012) 735.

[35] KOM(2011) 32.

[36] Cepol, Europeiska polisakademin, utbildade 2013 mer än 8 200 deltagare_ i över 100 olika utbildningsinsatser.

[37] COM(2013) 172.

[38] Del 1: Grundläggande kunskaper om brottsbekämpningens EU-dimension; del 2: Ett effektivt bilateralt och regionalt samarbete; del 3: EU:s tematiska polisiära inriktning; del 4: Civila uppdrag och kapacitetsuppbyggnad i tredjeländer.

[39] http://ec.europa.eu/dgs/home-affairs/what-we-do/networks/radicalisation_awareness_network/index_en.htm

[40] COM(2013) 941.

[41] EUT L 195, 27.10.2010, s. 5.

[42] COM(2013) 843.

[43] http://ec.europa.eu/dgs/home-affairs/what-we-do/policies/crisis-and-terrorism/securing-dangerous-material/index_en.htm

[44] Förordning (EU) nr 98/2013.

[45] SWD(2013) 318.

[46] Arbetet var en följd av resultatet av 2012 års konferens i Nicosia om luftfartsskydd mot terrorhot, som stöddes av rådet.

[47] IP/13/335.

[48] Särskild Eurobarometerundersökning 404, november 2013.

[49] Direktiv 2013/40/EU. Ett samråd om centrala inslag i direktivet om audiovisuella medietjänster har nyligen avslutats.

[50] JOIN(2013) 1.

[51] Rådets slutsatser av den 25 juni 2013.

[52] P7_TA(2013)0376. En tabell över genomförandet presenterades vid högnivåkonferensen ett år efter antagandet av strategin: http://ec.europa.eu/digital-agenda/en/news/eucybersecurity-strategy-high-level-conference-0

[53] COM(2013) 48.

[54] https://www.europol.europa.eu/sites/default/files/publications/ec3_first_year_report.pdf

[55] http://ec.europa.eu/dgs/home-affairs/what-we-do/policies/organized-crime-and-human-trafficking/global-alliance-against-child-abuse/index_en.htm, http://ec.europa.eu/dgs/home-affairs/what-we-do/policies/organized-crime-and-human-trafficking/global-alliance-against-child-abuse/docs/global_alliance_report_201312_en.pdf

[56] Förordning (EU) nr 1052/2013 om inrättande av ett europeiskt gränsövervakningssystem (Eurosur).

[57] Förordning (EU) nr 1053/2013; förordning (EU) nr 1051/2013.

[58] Förordning (EG) nr 1987/2006.

[59] Förordning (EG) nr 767/2008.

[60] COM(2013) 95, COM(2013) 97.

[61] COM(2012) 793, 8761/3/13.

[62] Förordning (EU) nr 1168/2011.

[63] 17409/13.

[64] JOIN(2012) 39.

[65] EUT L 347, 20.12.2013, s. 924.

[66] SEK(2010) 1626.

[67] SWD(2014) 134 final.

[68] Beslut 1082/2013/EU.

[69] Rådets beslut 2013/488/EU.

[70] http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/EN/genaff/137614.pdf

[71] När det gäller EU:s inre säkerhet är framför allt följande artiklar i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna relevanta: artiklarna 1–26, 37, 38, 45, 46 och 47–54.

[72] KOM(2010) 573.

[73] http://ec.europa.eu/justice/fundamental-rights/charter/application/index_en.htm

[74] SEK(2011) 567.

[75] https://e-justice.europa.eu/home.do?action=home&plang=sv&sufix=7

[76] Den 5 april 2013 slutförde de 47 medlemsstaterna i Europarådet och EU utkastet till avtal om EU:s anslutning till Europakonventionen. Europeiska unionens domstol väntas yttra sig över texten under våren 2014.

[77] COM(2012) 9, COM(2012) 10, COM(2012) 11.

[78] Finns på http://fra.europa.eu/en/publications-and-resources/opinions

[79] Finns på http://fra.europa.eu/en/publications-and-resources

[80] Se FRA (2013), Joining up fundamental rights. Toolkit for local, regional and national public officials.

[81] http://fra.europa.eu/en/publication/2013/fundamental-rights-based-police-training-manual-police-trainers

[82] FRA (2010), Towards More Effective Policing, Understanding and preventing discriminatory ethnic profiling: a guide.

[83] Se fotnot 57.

[84] 10597/13.

[85] Direktiv 2012/29/EU, EUT L 315, 14.11.2012, s. 57.

[86] Förordning (EU) nr 606/2013.

[87] Direktiv 2011/99/EU.

[88] Direktiv 2010/64/EU.

[89] Direktiv 2012/13/EU.

[90] Direktiv 2013/48/EU.

[91] En särskild riskbedömning av miljöbrott i EU offentliggjordes 2013 och avsåg de två vanligaste brotten, handel med olagligt avfall och handel med hotade arter med medverkan av organiserade brottsliga sammanslutningar.  EU ses som ett viktigt destinations- och transitområde för handeln med hotade arter, och handel med olagligt avfall sker inom EU och till destinationer utanför EU. Specialiserade organiserade brottsliga sammanslutningar är verksamma inom denna brottslighet. Ytterligare åtgärder måste vidtas på grundval av a) olika instrument, b) samordnade befintliga åtgärder mot miljöbrott med medverkan av flera organ och byråer – Europol, Eurojust, Interpol och UNODC, c) kommissionens meddelande nyligen om olaglig handel med vilda djur och växter, inklusive samråd med berörda parter, samt d) EnviCrimeNets insatser för att utarbeta en strategi och operativa åtgärder.

I Socta nämndes gemenskapsinternt bedrägeri via skenföretag på el- och gasmarknaderna (energibedrägeri). Ett liknande system för handel med koldioxidkrediter har också avslöjats nyligen. Organiserade brottsliga sammanslutningar är redan inblandade i företag för alternativ energi (vind- och solenergi) och avfallshantering, som de använder för penningtvätt.

[92]  Europol uppgav i 2013 års rapport om den rådande situationen och tendenserna inom terrorismen i Europa att 17 personer dog 2012 till följd av terroristattacker i EU. 219 terroristattacker genomfördes i EU:s medlemsstater, 537 personer greps i EU för terroristrelaterade brott, och domstolsförfaranden för anklagelser om terrorism slutfördes avseende totalt 400 personer.

[93] http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/EN/foraff/141577.pdf

[94] JOIN(2014) 9.

[95] Se rapport från kommissionen av den 27 januari 2014 om genomförandet av rådets rambeslut 2008/913/RIF om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen (COM(2014) 27 final). 

[96] http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/en/jha/137399.pdf.

[97] Andra EU-fonder är också relevanta beroende på mål, räckvidd och villkor, se http://ec.europa.eu/budget/mff/index_en.cfm