MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN En starkare roll för den privata sektorn i insatserna för att uppnå hållbar tillväxt för alla i utvecklingsländerna /* COM/2014/0263 final */
1.
Inledning
1.1.
Den privata sektorns roll i främjandet av utveckling
Att ha ett
anständigt arbete anses allmänt vara den bästa vägen ut ur fattigdomen. Den
privata sektorn står för cirka 90 procent av arbetstillfällena i
utvecklingsländerna, och är därmed en viktig partner i kampen mot fattigdomen.
Om världen ska klara utmaningen att föda 9 miljarder människor till 2050
behövs även investeringar från den privata sektorn i hållbar
jordbruksproduktion. Genom innovation och investeringar i koldioxidsnåla och
resurseffektiva lösningar kommer den privata sektorn dessutom att spela en
viktig roll i övergången mot en grön ekonomi för alla. Till följd av den
privata sektorns möjligheter att skapa en hållbar tillväxt för alla i
utvecklingsländerna blir privata intressenter, inklusive företag,
finansinstitut, sammanslutningar och arbetstagar- och arbetsgivarföreningar, nu
alltmer aktiva på utvecklingsområdet, både som en finansieringskälla och som
partner för regeringar, icke-statliga organisationer och givare.
1.2.
Europeiska unionens stöd till utveckling av den privata
sektorn: resultat och lärdomar
Europeiska
kommissionen bedriver ett nära samarbete med regeringar i utvecklingsländer för
att hjälpa dem att utarbeta och genomföra strategier till stöd för utvecklingen
av den privata sektorn. Kommissionen finansierar betydande bidrag inom en rad
olika verksamhetsområden, bland annat reformer av regelverket,
kapacitetsuppbyggnad och tillhandahållande av företagsutvecklingstjänster, med
en särskild inriktning på att stärka lokala mikroföretag och små och medelstora
företag. Under de senaste tio åren har kommissionens stöd till utvecklingen av
den privata sektorn i genomsnitt uppgått till 350 miljoner euro per år.
Detta, i kombination med utvecklingsbistånd och privata investeringar från
medlemsstaterna, innebär att EU är en viktig aktör i insatserna för att stödja
lokal utveckling av den privata sektorn i partnerländerna. Med hjälp av
regionala kombinationsinstrument har kommissionen också börjat utforma nya
verktyg för att genomföra målen för den privata sektorns utveckling. Genom
strategisk användning av bidrag kan kommissionen uppbåda ytterligare
utvecklingsmedel för investeringar i infrastruktur och underlätta tillgången
till finansiering för mikroföretag och små och medelstora företag. EU har också
börjat använda innovativa finansieringsinstrument såsom garantier för att öka
affärsbankernas utlåning till små och medelstora företag och ökat riskkapital
för att investera i fonder som lånar ut till eller investerar i små och medelstora
företags energieffektivitetsprojekt. Kombinationen av finansieringskällor bör
också ökas i samarbete med utvecklingsfinansieringsinstitutioner för att
underlätta den privata sektorns deltagande som finansieringskälla. I detta
meddelande ges exempel på tidigare erfarenheter av framgångsrikt EU-stöd till
den privata sektorns utveckling som kan inspirera framtida åtgärder. I en nyligen
genomförd utvärdering av EU:s stöd till utvecklingen av den privata sektorn
under perioden 2004–2010[1]
bekräftas kommissionens viktiga bidrag till utvecklingen av den privata sektorn
i partnerländerna. I utvärderingen kartlades även möjliga åtgärder för att
förbättra framtida program och strategier, bland annat följande: i) lägga
större tonvikt vid skapandet av anständiga arbetstillfällen, ii) integrera
aspekter som rör den privata sektorns deltagande i EU:s stödportfölj, iii) mer
effektivt driva övergripande frågor som anständigt arbete, sysselsättning för
kvinnor och ungdomar samt mänskliga rättigheter och iv) öka den operativa
effektiviteten och verkningarna av stödet till utvecklingen av den privata
sektorn genom att förbättra diagnosmetoderna och resultatbedömningen.
2.
Strategisk ram för att
stärka den privata sektorns roll med målet att skapa en hållbar tillväxt för
alla
På grundval av
tidigare resultat och lärdomar och med hänsyn till återkopplingen från de
samråd som genomförts med intressenterna[2]
föreslås i detta meddelande en strategisk ram för att stärka den privata
sektorns roll i arbetet med att skapa en hållbar tillväxt för alla. Den
strategiska ramen består av två nivåer där man anser att EU kan ge mervärde och
effektivt komplettera åtgärder från EU-medlemsstaterna, finansiella
utvecklingsinstitut och andra utvecklingspartner. När det gäller
stödet till utveckling av den privata sektorn siktar kommissionen även
fortsättningsvis på att vara en viktig partner för regeringar och
affärsförmedlande organisationer i utvecklingsländer för att främja ett
gynnsamt företagsklimat och utvecklingen av lokala företag som har resurser för
att skapa anständiga arbetstillfällen, generera offentliga intäkter och
utnyttja möjligheterna med globalt integrerade marknader.[3]
Kommissionen kommer att söka nya vägar för att utnyttja den privata sektorns
potential som finansieringspartner, genomförandeaktör, rådgivare eller
mellanhand för ett mer effektivt och ändamålsenligt tillhandahållande av EU:s
stöd, inte bara när det gäller utvecklingen av den privata sektorn på lokal
nivå, utan även på andra områden av EU:s utvecklingssamarbete, till exempel
hållbar energi, hållbart jordbruk och hållbara livsmedelsindustrier, digital
och fysisk infrastruktur, miljösektorn och den sociala sektorn. Förutom den
privata sektorns roll som partner i utvecklingssamarbetet kommer den föreslagna
strategiska ramen även att omfatta åtgärder och verktyg för att hjälpa den
privata sektorn att uppnå positiva utvecklingsresultat som ett led i
kärnverksamhetsstrategierna. Kommissionen vill spela en starkare roll för att
få företagen att själva engagera sig i utvecklingsfrågor, exempelvis genom att
uppmuntra ansvarsfulla investeringar i utvecklingsländer eller hållbara
leveranskedjor och produktionsmönster. Denna
strategiska ram inbegrips i programplaneringen av EU:s utvecklingsbistånd
2014–2020 när det gäller nationella och regionala utvecklingsstrategier för den
privata sektorn. Exempel på det är EU:s och AVS-ländernas gemensamma arbete med
en ny samarbetsram för utveckling av den privata sektorn i AVS-länderna,
tematiska program där den privata sektorns deltagande är en övergripande fråga
och sektorsvisa insatser för att integrera samarbetet med den privata sektorn
inom jordbruk, hållbar energi och infrastruktur eller i miljösektorn och de
sociala sektorerna.
2.1. Principer
för att stärka den privata sektorns roll i EU:s utvecklingssamarbete
EU:s stöd till
utvecklingen av den privata sektorn och dess samarbete med den privata sektorn
på både lokal och internationell nivå kommer att vägledas av tydliga principer
som kompletterar principerna för biståndseffektivitet. Avsikten är också att
inspirera insatser från EU-medlemsstaterna, finansinstitut och andra
utvecklingspartner i EU. –
Fokus
på sysselsättningsskapande, delaktighet och fattigdomsbekämpning. Program
och partnerskap måste utformas på ett sätt som bidrar till att minska fattigdomen,
till exempel genom skapande av anständiga arbetstillfällen, bättre
arbetsförhållanden, en gradvis övergång från den informella till den formella
ekonomin eller ekonomisk egenmakt för kvinnor och flickor, ungdomar och utsatta
grupper. –
En
differentierad strategi för den privata sektorn. Den privata
sektorn kan ha många former och kommer att påverka den ekonomiska utvecklingen
på olika sätt. Den är mycket varierad, och sträcker sig från egenföretagare
till stora multinationella bolag och finansinstitut, från företag som skapar
aktievärde till sociala företag som ställer människan i förgrunden, kooperativ
och arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer. Företagen kan bedriva
verksamhet på lokal, nationell, regional eller internationell nivå, på landsbygden
eller i städer, inom den formella eller informella sektorn och under mycket
skilda förhållanden i olika länder. Varje privat aktör behöver olika villkor
och incitament för att bidra till utvecklingen, vilket innebär att det krävs
differentierade strategier för deras stöd och engagemang i utveckling. –
Skapa
möjligheter genom marknadsbaserade lösningar. Givarnas
insatser får inte snedvrida marknaderna. Därför bör man koncentrera sig på att
utnyttja den potential som finns på marknaden för utvecklingsbistånd för att få
i gång marknadsutvecklingen i partnerländerna. Det finns en ännu outnyttjad
potential att skapa affärsmöjligheter för lokala företagare genom program med
marknadsbaserade strategier för tillhandahållandet av stöd. Det kan till
exempel handla om samarbete med lokala företag som genomförandepartner eller
leverantörer av varor och tjänster eller sociala program med
kontantöverföringar i stället för stöd in natura, eftersom kontantöverföringar
ger en extra fördel i form av ökad köpkraft, vilket i sin tur ökar efterfrågan
hos låginkomstgrupper. –
Följa
tydliga kriterier i tillhandahållandet av direkt stöd till privata aktörer. Det
offentliga utvecklingsbiståndet är helt klart det lämpligaste alternativet för
insatser på makro- och mellannivå, men kan också vara effektivt på mikronivå
för att stimulera utvecklingen av lokala företag eller för att korrigera
marknadsmisslyckanden och suboptimala investeringssituationer. För att
garantera effektiva utvecklingsinsatser och säkerställa hållbarhet, undvika snedvridning
av marknaden och begränsa renommé- och förvaltningsrisker måste tydliga
kriterier tillämpas vid beslut om stöd till företag eller finansiella
mellanhänder via direkta bidrag eller subventionerade
företagsutvecklingstjänster eller i form av garantier, försäkringar eller
förmånlig finansiering. Kommissionen har tagit fram en uppsättning kriterier
för att vägleda sådana beslut. De kompletterar reglerna i kommissionens
budgetförordningar[4]
och är generellt anpassade till de normer som tillämpas av andra
utvecklingspartner (se ruta 1). –
Beakta
olika lokala förhållanden och instabila situationer. För att
garantera största möjliga effekt av EU-stödet och bästa värde för pengarna är
det viktigt att göra skillnad mellan landsspecifika förhållanden i utformningen
av stöd till utveckling av den privata sektorn och fastställa prioriteringarna
utifrån partnerländernas respektive behov, utvecklingsnivå och sårbarhetsgrad.
Särskilda strategier krävs för bräckliga och konfliktdrabbade länder som är i
akut behov av sysselsättning och ekonomiska möjligheter för att återställa
social sammanhållning, fred och politisk stabilitet. –
Stark
tonvikt på resultat. Stöd till
utvecklingen av den privata sektorn och partnerskap måste på alla nivåer
kompletteras med insatser för att förstärka resultatmätningen och bedömningen
av verkningarna av utvecklingsinsatser. –
Politisk
konsekvens på områden som berör den privata sektorn i partnerländerna. EU:s
politiska åtgärder får inte ha en negativ inverkan på partnerländernas
utvecklingsmöjligheter. Nära samordning mellan berörda avdelningar inom
kommissionen och EU-medlemsstaterna är därför även fortsättningsvis en viktig
prioritering för att skapa en heltäckande EU-strategi och se till att
utvecklingspolitiken och andra relevanta EU-politikområden är samstämmiga och
ömsesidigt förstärkande. I sitt meddelande om handel, tillväxt och
investeringar från 2012[5]
beskriver kommissionen hur detta genomförs när det gäller handels- och
investeringspolitiken. Ruta 1: Kriterier för
stöd till aktörer i den privata sektorn (1)
Mätbara utvecklingseffekter: Stöd som
ges till ett privat företag eller en finansiell mellanhand måste bidra på ett
kostnadseffektivt sätt till att utvecklingsmålen uppnås, till exempel
sysselsättningsskapande, grön tillväxt för alla eller bredare insatser för
fattigdomsminskning. Detta kräver insyn i fråga om mål och resultat, kombinerat
med lämpliga rutiner för övervakning, utvärdering och resultatmätning. (2)
Additionalitet: Utan offentligt stöd skulle
det privata företaget inte genomföra åtgärden eller investeringen eller skulle
inte göra det i samma utsträckning, vid samma tidpunkt, på samma plats eller på
samma nivå. De finansierade åtgärderna får inte tränga ut den privata sektorn
eller ersätta annan privat finansiering. (3)
Neutralitet: Stödet får inte snedvrida
marknaden och måste tilldelas genom ett öppet, transparent och rättvist system.
Det bör vara av tillfällig karaktär med en tydligt fastställd utträdesstrategi.
Stöd som motiveras av marknadsmisslyckanden och därmed sammanhängande risker
får inte ha en avskräckande effekt genom lagstiftningsreformer för att ta itu
med orsakerna till marknadsmisslyckandet. (4)
Gemensamt intresse och samfinansiering:
Partnerskap med den privata sektorn måste bygga på kostnadseffektivitet,
gemensamma intressen och ömsesidigt ansvar för resultat. Riskerna, kostnaderna
och fördelarna med gemensamma projekt måste fördelas rättvist. (5)
Demonstrationseffekt: Åtgärder
som får stöd bör ha en tydlig demonstrationseffekt som katalyserar
marknadsutvecklingen genom att stimulera andra privata aktörer för att öka och
sprida resultaten på utvecklingsområdet. (6)
Iakttagande av sociala, miljörelaterade och skattemässiga
krav: Privata företag som får stöd måste visa att deras
transaktioner är förenliga med miljömässiga, sociala och skattemässiga krav,
bland annat respekt för mänskliga rättigheter och ursprungsbefolkningars
rättigheter, anständiga arbetsförhållanden, god företagsstyrning och
sektorsspecifika normer.
2.2. Stöd
till utveckling av den privata sektorn inom ramen för EU:s framtida
utvecklingssamarbete
2.2.1. Skapa ett företagsklimat som främjar privata initiativ
Tillhandahållande
av stöd för att förbättra företags- och investeringsklimatet, särskilt för
mikroföretag och små och medelstora företag, och förstärkning av förmedlings-
och stödorganisationer förblir viktiga hörnstenar i EU:s utvecklingsbistånd
till den privata sektorn. Strategin kan effektiviseras genom åtgärder som
förbättrar kvaliteten på de lands- och sektorsvisa diagnoserna. På så vis kan
man prioritera de effektivaste reformerna och engagera den privata sektorn i en
handlingsinriktad offentlig-privat dialog så att den kan bidra till
utformningen av politiken. Kommissionen vill även bidra till att förbättra de
tillgängliga politiska verktygen för att mäta och jämföra kvaliteten på
företagsklimatet i olika länder. Kommissionen
kommer att samordna stödet till utveckling av den privata sektorn samt
handelsbiståndet, budgetstödet och den politiska dialogen med partnerländerna
för att på ett effektivt sätt kombinera reformer för att förbättra
företagsklimatet med stöd till andra aspekter av investeringsklimatet som
finansmarknadens utveckling, förenklad handel, hantering av migrationsströmmar
och förstärkning av rättsliga och juridiska institutioner. Kommissionen är
medveten om att det krävs god förvaltning och egenansvar från
partnerregeringarnas sida för att bygga upp inhemska institutioner och skapa
rättsliga ramar som möjliggör effektivare och mer rättvisa marknader.
Kommissionen är redo att bistå med stöd där det finns politisk vilja till
reformer, kombinerat med insatser för att genomföra internationellt
överenskomna normer och riktlinjer som Förenta nationernas konvention mot
korruption. Den kommer även att använda politiska och ekonomiska analyser på
ett effektivare sätt i utformningen av program för utveckling av den privata
sektorn. I
Paraguay bidrog ett EU-finansierat ekonomiskt integrationsprogram till
inrättandet av en enda kontaktpunkt för export, vilket minskade den sammanlagda
tiden för de administrativa förfaranden som krävs för att exportera kött från
40 dagar till 50 minuter. Dessutom har antalet exportinriktade företag i landet
ökat med 500 procent sedan 2004, vilket i sin tur har lett till en
betydande ökning av exporten. I Tunisien var
mikrofinansieringsbranschen underutvecklad, med bara två
leverantörer av finansiella tjänster som betjänande omkring 300 000
kunder. Tack vare politisk dialog med EU och gemensamma givarinsatser
för budgetstöd som inleddes före revolutionen reformerade regeringen 2011
den rättsliga ramen för den nationella mikrofinansieringsbranschen enligt bästa
internationella praxis för att ge nya aktörer möjlighet att tillgodose den
otillfredsställda efterfrågan (uppskattningsvis 700 000 kunder) på
mikrofinansiering från sårbara grupper. Hinder för tillväxt inom den privata sektorn kan bero på det allmänna
företagsklimatet, men kan också uppstå till följd av industri- eller
sektorsspecifika brister i stödinfrastrukturen. Alla sektorer eller industrier
i en ekonomi har inte samma möjligheter att skapa produktivitetsökningar och
bra arbetstillfällen. Stödet till partnerländernas regeringar bör inte bara
föranledas av politiska krav, utan även utgå från noggranna analyser av landets
latenta komparativa fördelar. Insatser för att undanröja begränsningar bör
koncentreras på de sektorer som har störst potential att skapa tillväxt inom
den privata sektorn och anständiga arbetstillfällen i ett visst land. Industrikluster
kan vara ett lovande sätt att bygga upp strategiska allianser för
sektorsspecifika stödtjänster och tillgång till globala värdekedjor. Lämpliga
och förutsägbara branschspecifika regelverk behövs också för att möjliggöra
effektiva och hållbara marknadsbaserade lösningar för elektrifiering av
landsbygden, hållbar energi i städer eller tillgång till finansiering och
infrastrukturtjänster, exempelvis mobila telekommunikationer, vatten,
transporter, energi och bostäder. Åtgärd 1: Finansiella
rådgivningstjänster och toppmoderna diagnosverktyg för utformningen av politiken
för att hjälpa regeringar och affärsförmedlande organisationer att förbättra
landets företagslagstiftning och genomförandet av den med målet att öka
rättssäkerheten, förbättra företagsklimatet och minska kostnaderna för att göra
affärer.
2.2.2.
Ökat stöd till mikroföretag och små och medelstora
företag i den formella och informella sektorn
Insatser på
makro- och sektorsnivå för att stärka företagsklimatet kräver kompletterande
stödtjänster på mellan- och mikronivå för att öka produktiviteten och stimulera
investeringar och skapande av anständiga arbetstillfällen. Kommissionen kommer
att prioritera stöd till mikroföretag och små och medelstora företag, som
spelar en särskilt viktig roll för att skapa arbetstillfällen, öka
produktiviteten och förbättra arbetsvillkoren inom den informella ekonomin.
Tidigare inrättade kommissionen egna stödstrukturer, vilket medförde stora
administrativa kostnader. Vis av erfarenheten kommer den nu i stället att
tillhandahålla företagsutvecklingsstöd via samarbete med befintliga mellanhänder
och tjänsteleverantörer. Kommissionen kommer att prioritera marknadsbaserade
lösningar där de privata stödmottagarna hjälper till att betala kostnaden för
de tjänster som tillhandahålls. Kommissionens
erfarenheter av att stödja europeiska små och medelstora företag kan tillföra
värdefulla lärdomar även för utvecklingsländer. Offentligt stöd som
tillhandahålls av nätverket för företag i Europa (Enterprise Europe Network)
kan till exempel fungera som en modell för att främja samarbete mellan små och
medelstora företag mellan utvecklingsländerna. Europeiska företag kan bidra
till företagsutveckling i partnerländerna genom att integrera lokala
mikroföretag och små och medelstora företag i sina leverantörskedjor, särskilt
inom jordbruket och livsmedelsindustrin, samt genom överföring av teknik såsom
miljöinnovationer eller förnybara energilösningar. Kommissionen samarbetar
dessutom med offentliga finansinstitut inom ramen för program som EBRD:s
(Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling) småföretagsinitiativ, där
EU-medel används för rådgivningstjänster som har skräddarsytts för särskilda
sektorer och länder. Det är också nödvändigt att uppmuntra ett starkare
nord–syd-samarbete mellan företag, till exempel i form av partnersamverkan för
handledning och utbildning på arbetsplatsen. Kommissionen kommer dessutom att
utnyttja sitt utvecklingssamarbete med partnerländerna för att stärka de
nationella yrkesutbildningssystemen i linje med arbetsmarknadens behov och
formella och informella företags kompetensbehov. Programmet
för företagstillväxt
och programmet för rådgivning till företag (EGP-BAS) tillhandahåller
konsulttjänster till små och medelstora företag i länderna i det östliga
partnerskapet för att hjälpa dem att utveckla och förbättra sin verksamhet.
Hittills har över 600 små och medelstora företag dragit nytta av stödet,
och resultaten har varit utomordentliga: 90 procent av företagen ökade sin
omsättning med i genomsnitt 43 procent efter ett år. I Tanzania har stödprogrammet
för handel och jordbruk bidragit till att förbättra kvalitetsnormerna, och
produktiviteten i värdekedjorna för te och kaffe har ökat med 50 procent.
Förutom ökat tillträde till internationella marknader har småbrukarnas
nettoinkomster ökat med minst 20 procent, vilket har haft en direkt
inverkan på hushållens tillgångar, kvinnors egenmakt, bättre utbildning för
barnen och ökad livsmedelstrygghet. Uppskattningsvis
60–80 procent av företagen i utvecklingsländerna är informella företag.
Dessa företag utgör en enorm potential för tillväxt och skapande av
arbetstillfällen. De verkar utanför den formella lagstiftningsramen, men det
får inte innebära att de utesluts från stöd via utvecklingsbistånd. Därför
krävs en kombination av olika åtgärder, å ena sidan effektiva institutioner som
ger företagen ökade incitament för att formalisera verksamheten, effektiva
rättssystem och garantier för äganderätt, särskilt för mark, eftersom mark kan
användas som säkerhet för lån. Å andra sidan bör åtgärder vidtas för att
förbättra produktiviteten och arbetsvillkoren i den informella sektorn genom
insatser för att skapa säkrare arbetsmiljöer och underlätta tillgången till
marknader, finansiering, infrastruktur och sociala tjänster. Ett bra sätt att
ge stöd är genom utbildning och kapacitetsuppbyggnad av informella
stödorganisationer, som producentorganisationer och kooperativt ägda
organisationer för självhjälp. Kooperativ, sociala företag och andra typer av
företag som ställer människan i förgrunden visar ofta vägen genom att
tillhandahålla anständiga arbetstillfällen, hållbara försörjningsmöjligheter
och inkluderande lösningar på sociala problem. Åtgärd 2: Samfinansiera
marknadsbaserade system för mikroföretag och små och medelstora företag så att
de får tillgång till företagsstödtjänster från lokala aktörer, däribland
affärsförmedlande organisationer, företagskuvöser, informella
självhjälpsorganisationer och kooperativ, med målet att förbättra
ledarskapsförmågan, det tekniska kunnandet och marknadskopplingarna för mikroföretag
och små och medelstora företag i den formella och informella sektorn. Åtgärd 3: Stödja
allianser mellan företag och relevanta utbildningsleverantörer för att utveckla
och införa efterfrågestyrda teknik- och yrkesutbildningsprogram.
2.2.3.
Egenmakt för kvinnor som företagare och
arbetstagare
Som en del av
sitt stöd till mikroföretag och små och medelstora företag och skapandet av en
miljö som främjar deras utveckling kommer kommissionen att ägna särskild
uppmärksamhet åt kvinnors företagande och sysselsättning. Kvinnor är i regel
underrepresenterade i näringslivet i utvecklingsländerna. Detta är ett stort
hinder för jämställdhet och beror ofta på att kvinnor och män behandlas olika
inför lagen, vilket hindrar kvinnor från att starta företag, äga egendom och
mark eller få tillgång till kredit. Kommissionen kommer att verka för
jämställdhetsmedvetna regler för näringslivet och kommer att uppmärksamma
kvinnliga företagares och arbetstagares särskilda behov av utbildning och stöd.
Målet är att se till att den senaste tidens förbättringar av flickors
utbildning omsätts till verkliga ekonomiska möjligheter för kvinnor.
2.2.4.
Öka tillgången till finansiering och fördjupa den
ekonomiska integrationen
Brist på
tillgång till kapital och lämpliga finansiella tjänster är ett stort hinder i
synnerhet för utvecklingen av mikroföretag samt små och medelstora företag. Via
insatser som kapacitetsuppbyggnad av finansiella mellanhänder och
tillhandahållande av kapital till lokala banker för finansiering av mikroföretag
och små och medelstora företag stöder kommissionen en bredare tillgång till
olika finansiella tjänster både för hushåll, mikroföretag och små och
medelstora företag. Framtida program kommer att dessutom att inriktas på
användning av informations- och kommunikationsteknik (IKT) som ett verktyg för
att se till att fattiga integreras i det ekonomiska livet. Detta gäller
särskilt Afrika, där det finansiella landskapet redan har förändrats
dramatiskt. Särskild tonvikt kommer att läggas vid kundcentrerade modeller för
att främja krediter som är öppna för alla, besparingar, försäkringar och
betaltjänster. Dessutom vill man göra penningöverföringar billigare, snabbare
och säkrare och samtidigt underlätta för pengarna att investeras på ett
produktivt sätt. Dessa åtgärder kommer att kompletteras med stöd för skapandet
av lämplig finansiell infrastruktur och reglering för finansiella sektorn med
målet att garantera konsumentskydd, ansvarsfull finansiering och långsiktig
stabilitet i det finansiella systemet. I Sydafrika har det riskkapitalinstrument som
inrättats av regeringen med EU-stöd för att främja missgynnade människors
deltagande i ekonomin, med särskild inriktning på kvinnor, skapat eget kapital
eller hybridkapital i 60 företag och lett till 7 000 nya arbetstillfällen.
Företaget MX Metal Shoppe beviljades exempelvis ett efterställt lån på
200 000 euro. Tack vare lånet kunde företaget mobilisera ytterligare
finansiering för inköp av ny utrustning och för att täcka behovet av
rörelsekapital och etableringskostnader. Efter 18 månaders verksamhet har
52 okvalificerade personer anställts. Verksamheten är dessutom lönsam och
växer snabbt. Genom EU–AVS-ländernas
mikrofinansieringsprogram har EU finansierat ett projekt för
kapacitetsuppbyggnad av tolv mikrofinansinstitut i avlägsna områden i tolv
länder i Afrika söder om Sahara och Haiti. EU stödde också inrättandet av 14
nya finansiella produkter, t.ex. en vattentank och krediter för skolavgifter,
tidsbegränsad inlåning och överföringstjänster. Mer än 750 anställda vid
mikrofinansinstitut fick utbildning, och 120 000 nya kunder på landsbygden
fick bättre tillgång till innovativa finansiella tjänster. Metoden
att kombinera EU-bidrag med andra källor till utvecklingsfinansieringskällor
har redan visat sig vara ett framgångsrikt recept för att förbättra tillgången
till finansiering, till exempel genom garantifaciliteter och mikrofinansiering.
Mer uppmärksamhet kommer att ägnas åt att finansiera kvinnliga företagare,
etisk finansiering av sociala företag och etiska investeringar[6].
Dessutom vill man förbättra tillgången till lån och finansiering av eget
kapital för små och medelstora företag, som brukar kallas ”det saknade
mellanskiktet”, eftersom de oftast inte kan tillgodose sina finansieringsbehov
via mikrofinansinstitut eller traditionella banker. Åtgärd 4: Strategiskt
utnyttja EU-bidrag, bland annat genom mekanismer för kombinerad finansiering,
förbättrad tillgång till lån, gräsrotsfinansiering, garantier och tålmodigt
kapital för mikroföretag och små och medelstora företag, även i högriskländer
och genom etisk finansiering av sociala företag. Åtgärd 5: Öka
stödet för finansiering som är öppen för alla, med särskild inriktning på
finansiell integration av kvinnor, ungdomar och landsbygdsbefolkningar.
2.3. Integrera
utvecklingen av den privata sektorn och deltagandet i EU:s utvecklingssamarbete
Möjligheter att
stärka den privata sektorns roll för att skapa hållbar tillväxt för alla finns
inom de flesta områden som omfattas av EU-stöd. Den privata sektorn spelar en
viktig roll inom jordbruk och livsmedelsindustri, hållbar energi, infrastruktur
och den sociala sektorn. Den är också en viktig aktör på miljö- och
klimatområdet, migration och när det gäller riskhantering[7], råvaror[8],
naturresurser, sjukvård och läkemedel, hållbar turism och näring. Kommissionen
kommer, i linje med partnerregeringarnas politik, att utforma metoder för att
bättre integrera utvecklingsmålen för den privata sektorn i stödstrategierna.
Den kommer också att undersöka möjligheterna att använda den privata sektorn
som genomförande- och finansieringspartner inom dessa områden. I detta
sammanhang skulle en större andel av EU:s kombinationsinstrument kunna anslås
till finansieringsinstrument såsom lån, garantier, riskdelningsinstrument och
eget kapital eller hybridkapital. Ett viktigt mål för dessa instrument är att
stimulera privata investeringar som har visat sig vara finansiellt lönsamma men
inte genererar tillräcklig finansiering från marknadskällor. Tillgång till
finansiering och riskdelningsinstrument i utvecklingsländerna är också en
viktig förutsättning för investerare i EU som vill satsa på dessa marknader.
Detta gäller särskilt områden som byggbranschen, inklusive transport,
allmännyttiga tjänster och byggnader, som kännetecknas av stora initiala
investeringar, hög riskexponering och ofta illojal internationell konkurrens
som kräver åtgärder för att garantera lika konkurrensvillkor.
2.3.1.
Engagera den privata sektorn i hållbar energi
Åtgärd 6: Öka
tillgången till riskkapital genom privata investeringar för energieffektivitet
och förnybara energikällor och projekt för elektrifiering av landsbygden i
utvecklingsländer, enligt de positiva erfarenheterna med den globala fonden för
energieffektivitet och förnybar energi (Geeref). Inrätta en
riskdelningsmekanism med europeiska utvecklingsfinansieringsinstitut för att
öka privata investeringar i energiprojekt.
2.3.2.
Engagera den privata sektorn i hållbart jordbruk
och livsmedelsindustrin
Åtgärd 7: Ge jordbrukare tillträde
till marknaderna genom marknadsbaserade modeller, t.ex. initiativ som
utvecklats inom ramen för det övergripande afrikanska programmet för
jordbruksutveckling. Bygga upp kapacitet för
jordbruksindustrins små och medelstora företag och småjordbrukare och förbättra
deras tillgång till finansiering, marknadsinformation och teknik. Öka insatserna för att
skapa en hållbar lokal och global handel med jordbruksprodukter genom att
stödja företagssammanslutningar, icke-statliga organisationer, producenter,
myndigheter och andra berörda parter. Utveckla och finansiera
riskhanteringsinstrument såsom prissättningsinstrument, väderförsäkringar och
försäkringar mot naturkatastrofer. Stödja integrerande offentlig-privata
partnerskap och affärsmodeller med vederbörlig hänsyn till förfaranden såsom
frivilliga riktlinjer för ansvarsfull markförvaltning, fiskeri och skogar,
investeringar i ansvarsfullt jordbruk och det afrikanska
markpolitikinitiativet.
2.3.3.
Engagera den privata sektorn i
infrastruktursektorer
Åtgärd 8: Utnyttja
privat kapital och expertkunskap för investeringar i infrastruktur i
utvecklingsländer genom EU:s regionala kombinationsinstrument, som EU:s
förvaltningsfond för infrastruktur i Afrika. Införa
formgivnings-, bygg- och driftkontrakt samt integrera hållbarhetsbegreppet och
livscykelkostnader i EU:s upphandlingsförfaranden. Främja samarbete om
utveckling och användning av rymdteknik för hållbar utveckling genom forskningsprogram,
tekniköverföring, kapacitetsuppbyggnad och gemensamma företagsinitiativ,
inbegripet utveckling av infrastruktur för satellitnavigering samt system för
jordobservation.
2.3.4.
Engagera den privata sektorn i miljösektorerna
Åtgärd 9: Främja
miljöentreprenörskap och gröna jobb genom flaggskeppsinitiativet ”Switch to
green”, som bygger på de positiva erfarenheterna från programmet Switch-Asien
och kombinerar politisk dialog om förutsättningarna för utveckling av
miljövänliga företag med samfinansiering av innovativa projekt som stöder
hållbara konsumtions- och produktionsmönster och god praxis på detta område i
partnerländerna. Stödja förvaltningen av
skyddade områden och andra områden med känslig biologisk mångfald, bland annat via
det tematiska flaggskeppsinitiativet ”Biodiversity for Life”, som engagerar den
privata sektorn i utformningen och genomförandet av system för betalningar för
ekosystemtjänster, lokalt förankrad förvaltning av naturresurser samt
offentlig-privata partnerskap.
2.4.
Katalysera den privata sektorns engagemang i
utvecklingspolitiken
2.4.1.
Främja ansvarsfull handel genom EU:s
utvecklingspolitik
De privata
investeringarna i låg- och medelinkomstländer, både på ett nationellt och
internationellt plan, har mer än tredubblats under de senaste tio åren och står
nu för över hälften av de finansiella resurser som finns tillgängliga för
utvecklingsländerna. Det rör sig om långt större belopp än det officiella
utvecklingsbiståndet.[9] Även
små förändringar i strategierna för privata investeringar kan ha en stor
inverkan på effekterna av dessa investeringar i utvecklingsländerna. EU:s strategi
för företagens sociala ansvar[10] utgör
en god vägledning för EU-företagens ansvarsfulla engagemang i
utvecklingsländerna. Kommissionen uppmuntrar företag att följa internationellt
erkända riktlinjer och principer, inklusive FN:s Global Compact-initiativ och
FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter,
Internationella arbetsorganisationens (ILO) trepartsdeklaration om principer
för multinationella företag och den sociala politiken, den vägledande
ISO-standarden ISO 26000 om socialt ansvarstagande och riktlinjerna för
multinationella företag från Organisationen för ekonomiskt samarbete och
utveckling (OECD). Kommissionen går mot ett rättighetsbaserat synsätt som
omfattar alla mänskliga rättigheter i EU:s utvecklingssamarbete, inbegripet
stöd till utveckling av den privata sektorn. Den förväntar sig också att alla
företag respekterar de mänskliga rättigheterna. Företag som investerar eller är
verksamma i utvecklingsländer bör se till att de har strategier för att
förebygga korruption och skatteflykt och system för att bedöma riskerna och
mildra eventuella omvända effekter för mänskliga rättigheter, arbetsnormer,
miljöskydd och katastrofrelaterade miljöaspekter av sina verksamheter och
värdekedjor. Detta kan till exempel uppnås genom att skapa meningsfulla
förbindelser med regeringar, arbetsmarknadens parter och icke-statliga
organisationer. Iakttagande av sociala, miljörelaterade och skattemässiga krav
anses också vara en förutsättning för EU:s engagemang i eller offentliga stöd
till den privata sektorn. Företagens ansvarsfulla affärspraxis kommer att
stärkas genom insatser för att öka konsumenternas kunskap om hållbara
konsumtions- och produktionsmönster och praxis och främjande av rättvis och
etisk handel. Företagens
frivilliga insatser för att införa mer ansvarsfulla och hållbara affärsmetoder
bör kompletteras med ökad insyn och korruptionsbekämpning samt satsningar för
att främja ratificering och effektivt genomförande av internationella arbets-
och miljökonventioner inom ramen för EU:s politiska dialog med partnerländer
och genom EU:s handelspolitik. Bestämmelser om hållbar utveckling ingår också i
EU:s senaste handels- och investeringsavtal[11], och
vissa av EU:s fristående system för handelsförmåner[12]
omfattar bestämmelser om respekt för mänskliga rättigheter och
arbetsrättigheter samt miljökonventioner och konventioner om god förvaltning.
Det är särskilt viktigt att garantera rättvis och öppen praxis på
sysselsättningsområdet och i behandlingen av migrerande arbetstagare. Ansvarsfulla
affärsmetoder förtjänar särskild uppmärksamhet, och det krävs särskilda
insatser inom vissa industrier såsom gruvdrift och skogsavverkning, där
möjligheterna och riskerna med privata utvecklingsinvesteringar är särskilt
stora. Genom att vidareutveckla det befintliga stödet till initiativ som
utvinningsindustrins initiativ för ökad öppenhet (EITI), Kimberleyprocessen och
EU:s handlingsplan för skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och
handel med skog (Flegt), kommer kommissionen som en del av EU:s nya rättsliga
krav för landsvis rapportering att intensifiera insatserna för att öka insynen
i utvinningsindustrin (olja, gas och gruvnäring) och skogsbrukssektorn genom
att effektivt använda den information som genereras av EITI och offentliggörs
av företag om deras betalningar till regeringar för utvinningen av
naturresurser. Dessutom har ett gemensamt meddelande och förslaget till
förordning om ansvarsfull utvinning av mineraler från konfliktdrabbade områden
och högriskområden nyligen antagits.[13] Åtgärd 10: Främja
internationella riktlinjer och principer för ansvarsfullt företagande genom
politisk dialog och utveckling av samarbetet med partnerländerna och stärka
marknadsincitamenten för ansvarsfullt företagande i offentlig upphandling och
genom främjande av hållbar konsumtion och produktion.
2.4.2.
Ökade insatser för integrationsfrämjande företag
och marknadsbaserade utvecklingslösningar
För
att tillväxten ska komma alla till del måste den skapa ekonomiska möjligheter
som främjar hållbara försörjningsmöjligheter, särskilt för de fattiga. Den
privata sektorn kan direkt bidra till tillväxt för alla genom att bedriva
ekonomisk verksamhet som ger omedelbara effekter för de fattiga genom att öka
deras ekonomiska möjligheter som kunder på efterfrågesidan och som producenter,
distributörer eller arbetstagare på utbudssidan. Via olika partnerskapsprogram
samarbetar många EU-medlemsstater redan med företag om pilotprojekt för sådana
integrerande affärsmodeller.[14]
Kommissionen kan komplettera dessa insatser via sina utvecklingsprogram för den
privata sektorn genom att bidra till att bygga upp ett ekosystem av lokala
stödorganisationer för inkluderande företag. Kommissionen kommer även att
stödja ökning och spridning av framgångsrika inkluderande företagsmodeller
genom att stärka nätverk och plattformar som underlättar dialog och
kunskapsutbyte med den privata sektorn. Den kommer dessutom att verka för
öppenhet kring befintliga stödtjänster och finansieringsmöjligheter och
underlätta partnerskap mellan företag, finansinstitut, arbetstagare och
arbetsgivare, icke-statliga organisationer, biståndsgivare och/eller
myndigheter. Åtgärd 11: Stödja
ökning och spridning av framgångsrika företagsmodeller som är öppna för alla
och innovativa marknadsbaserade lösningar på utvecklingsproblem genom att
stärka åtgärdsinriktade plattformar och nätverk för den privata sektorn som
underlättar kunskapsutbyte, partnerskap och matchning mellan företag och andra
aktörer.
2.4.3.
Underlätta offentlig-privata partnerskap och
flerpartsallianser
Partnerskap
mellan den offentliga och den privata sektorn för att tillhandahålla ett
projekt eller en tjänst som traditionellt sett tillhandahålls av den offentliga
sektorn kan vara ett effektivt sätt att på ett mer pålitligt och
kostnadseffektivt sätt tillhandahålla allmännyttiga varor och tjänster till
fattiga människor och samtidigt komplettera statliga medel med investeringar
från den privata sektorn. Byggnadssektorn och insatserna för att skapa en
koldioxidsnål och resurseffektiv ekonomi är ett par exempel på områden där
europeisk expertis genom offentlig-privata partnerskap kan tillhandahålla
innovativa lösningar inom områden som förnybar energi, miljövänliga byggnader
eller andra infrastrukturtjänster, exempelvis vatten och renhållning,
avfallshantering och transport. På detta område
kommer kommissionen att fortsätta att tillhandahålla tekniskt stöd till offentliga
institutioner för att stärka den administrativa kapaciteten och införa
rättsliga ramar och riktlinjer för offentlig-privata partnerskap. Den kommer
dessutom att främja mekanismer för dialog mellan den offentliga och den privata
sektorn för att undersöka möjligheterna till offentlig-privata partnerskap,
förespråka reformer av regelverket och använda finansiella instrument som
komplement till privat finansiering av infrastrukturprojekt genom att stärka
utlåningen till den privata sektorn och tillhandahållandet av eget kapital till
stödberättigade finansinstitut genom kombinationsinstrument. Dessa åtgärder bör
kompletteras med insatser som syftar till att förbättra expertisen, insynen och
förvaltningen inom den offentliga sektorn för att se till att privata aktörers
vinstincitament sammanfaller med allmänintresset. Som ett steg
bortom klassiska offentlig-privata partnerskap inom infrastruktursektorer kommer
kommissionen att stödja nya former av partnerskap och allianser mellan
nationella eller lokala myndigheter, företag och icke-statliga organisationer
för kompetensutveckling och tillhandahållande av grundläggande tjänster, såsom
tillgång till hållbar energi till rimligt pris, vatten, hälsovård och
utbildning, samt på områdena jordbruk och nutrition, i synnerhet på
landsbygden, för kvinnor och för andra marginaliserade grupper.
2.4.4.
Definiera den privata sektorns roller och ansvar i
den globala utvecklingsagendan
I
sitt meddelande Ett anständigt liv för alla[15] framhåller
kommissionen främjandet av en hållbar tillväxt för alla, inklusive
tillhandahållande av grundläggande tjänster för mänsklig utveckling och
skapande av anständiga arbetstillfällen, som ett av fem prioriterade områden
som den globala agendan efter 2015 bör bygga på. Den privata sektorns
deltagande är en förutsättning för att agendan ska bidra till en hållbar
tillväxt för alla. Kommissionen är mycket engagerad i denna fråga och kommer i
nära samarbete med medlemsstaterna att utforma en tydlig och aktiv roll för den
privata sektorn i utvecklingsramen för perioden efter 2015. Den stöder även
slutsatsen i slutdokumentet från Rio + 20 om att ett aktivt deltagande
från den privata sektorns sida kan bidra till uppnåendet av hållbar utveckling
och övergången till en grön ekonomi. Samtidigt kommer kommissionen att
intensifiera sina insatser för att uppfylla de åtaganden som unionen gjorde vid
högnivåforumet om biståndseffektivitet i Busan om ett effektivt
offentligt-privat samarbete för utveckling. Åtgärd 12: Stödja
den gemensamma förklaringen om offentligt-privat samarbete och aktivt delta i
det partnerskap för välstånd som bildades efter Busan-initiativet Private
Sector Building Block.
3.
Den framtida inriktningen:
verktyg och metoder för att se till att den privata sektorn blir en partner i
utvecklingssamarbetet
Kommissionen
kommer att använda en kombination av insatser inom sina nationella, regionala
och tematiska program för att genomföra och anpassa sin strategi för utveckling
av den privata sektorn och för att dra nytta av den privata sektorn som partner
i utvecklingssamarbetet. För att genomföra strategin och prioriteringarna på
detta område måste de befintliga strategierna och verktygen anpassas och nya
instrument utformas för EU:s utvecklingssamarbete.
3.1.
En ram för en strukturerad dialog och gemensamma åtgärder
med den privata sektorn
Möjligheter till
samverkan och samarbete mellan den offentliga och den privata sektorn är en
nödvändig förutsättning för att förstå den lokala privata sektorns behov och
begränsningar och utnyttja fördelarna med den europeiska privata sektorns
engagemang i utvecklingspolitiken och i företag i utvecklingsländer. På lokal
nivå kommer kommissionen via EU:s delegationer att främja en integrerad dialog
mellan den offentliga och den privata sektorn genom att stödja befintliga eller
nya dialogmekanismer, till exempel nationella råd och sammanslutningar på
sysselsättnings-, arbetsmarknads- och exportområdet, och genom riktad
kapacitetsuppbyggnad av företrädare för den privata sektorn, inbegripet
handelskammare, arbetsmarknadens parter och organisationer som företräder
mikroföretag och små och medelstora företag, kvinnliga entreprenörer och
företag och arbetstagare i den informella sektorn med målet att förbättra deras
bidrag till sådana dialogmekanismer. Kommissionen kommer dessutom att via sin
politiska dialog med partnerländerna försöka öka viljan bland regeringar och
lokala myndigheter att föra öppna diskussioner med företrädare för den privata
sektorn. På EU-nivå och
global nivå kommer kommissionen att bidra till utformningen av ramar för dialog
och effektiva gemensamma insatser med den privata sektorn, företrädesvis genom
att stärka befintliga initiativ, bland annat via det nyligen inrättade
politiska forumet om utveckling[16],
och öka samordningen mellan olika europeiska plattformar och program.
Kommissionen kommer också att eftersträva mer direkta kontakter med företag och
deras branschorganisationer genom branschspecifika dialogmekanismer för att öka
den privata sektorns deltagande och främja marknadsbaserade lösningar inom
hållbart jordbruk och livsmedelsindustrin, hållbar energi, infrastruktur och
sociala sektorer.
3.2.
Mobilisera privata medel för utveckling genom
kombinationsinstrument
Kommissionen är
medveten om att en mix av åtgärder, där EU-bidrag kombineras med lån eller eget
kapital från andra offentliga och privata finansiärer, är ett viktigt verktyg
för att uppbåda ytterligare utvecklingsresurser och öka effekterna av
EU-stödet. Via EU-plattformen för kombinerade mekanismer vid externt samarbete
arbetar kommissionen med finansinstitut för att öka katalysatoreffekterna av
kombinationsinstrument. Syftet är att stimulera den privata finansieringen
genom ökad användning av finansiella instrument såsom garantier,
kapitalinvesteringar och andra riskdelningsinstrument för investeringar i
infrastruktur. I detta sammanhang undersöker kommissionen även möjligheterna
att utvidga kombinationsinstrumenten till att omfatta nya områden som hållbart
jordbruk och sociala sektorer. Målet är att främja fler projekt som har en stark
inverkan på den lokala privata sektorns utveckling, till exempel små och
medelstora företags tillgång till finansiering, genom att inrätta särskilda
poster för den privata sektorn i regionala kombinationsinstrument.
3.3.
Utnyttja EU:s politiska tyngd till stöd för en hållbar
tillväxt för alla
En synpunkt som
ofta framfördes under samråden med berörda parter under arbetet med detta
meddelande är att EU:s politiska vikt utgör en komparativ fördel som bör
utnyttjas i högre grad för att stödja den privata sektorns utveckling.
Kommissionen kommer att arbeta för att ytterligare öka den positiva samverkan
och resultaten av insatserna för att utveckla den privata sektorn inom EU:s
andra politikområden och instrument när det gäller handel, företag,
sysselsättning och andra relevanta områden. Genom politisk
dialog med partnerländerna och i multilaterala forum kommer kommissionen, i
samråd med Europeiska utrikestjänsten, att fortsätta att sträva efter att säkra
anslutning till internationellt överenskomna principer och riktlinjer för
ansvarsfulla affärsmetoder i fråga om mänskliga rättigheter och arbetstagares
rättigheter, miljönormer samt korruptionsbekämpning och skatterelaterat
beteende. Kommissionen kommer också att undersöka hur den inom ramen för sin
politiska dialog bäst kan hantera frågor som reformer för att förbättra
företagsklimatet, vilket är avgörande för investeringar, innovation och
utveckling av den privata sektorn, inklusive aspekter som rättsstatsprincipen,
korruptionsbekämpning, förvaltning av de offentliga finanserna, skattereformer
och effektivitet och kapacitet inom offentliga institutioner. Slutligen kommer
kommissionen att fortsätta att sträva efter synergieffekter mellan budgetstöd
och direkta åtgärder för att uppnå målen för utvecklingen av den privata
sektorn. Budgetstöd och politisk dialog kan med fördel ligga till grund för
reformer för att förbättra företagsklimatet i partnerländerna genom att främja
stabila makroekonomiska ramar, sund offentlig ekonomisk förvaltning, öppenhet
och budgetkontroll. Dessutom kan vissa reformkontrakt och resultatindikatorer
med fokus på utveckling av den privata sektorn bidra till reformer för att
förbättra företagsklimatet. EU:s politiska
tyngd beror på hur effektivt kommissionen och medlemsstaterna kan utnyttja sina
starka sidor och förmågor och arbeta tillsammans med en gemensam strategisk
vision. EU kommer att förmedla ett enat budskap genom bättre givarsamordning
och gemensam programplanering. I de flesta partnerländerna är EU en av de
största bidragsgivarna som stöder hållbar ekonomisk utveckling för alla, vilket
också är en fördel som bör utnyttjas bättre. Genom
att öka sina investeringar i utvecklingsländerna och spela en mer aktiv roll i
utvecklingssamarbetet sänder den privata sektorn en stark signal om den viktiga
funktion som den kan fylla för att bidra till en hållbar tillväxt för alla i
utvecklingsländerna. Med hjälp av den strategi som beskrivs i detta meddelande
kommer kommissionen att underlätta och stimulera både lokala och europeiska
företags engagemang i utvecklingen för att skapa konkreta och positiva resultat
ute på fältet. [1] Se http://ec.europa.eu/europeaid/how/evaluation/evaluation_reports/2013/1317_docs_en.htm. [2] Samråden om relevanta
frågor för detta meddelande hölls under perioden november 2013–februari 2014
med EU:s medlemsstater, regeringar i partnerländer, lokala myndigheter,
företrädare för den privata sektorn på lokal nivå och EU-nivå, arbetsmarknadens
parter och icke-statliga organisationer. [3] Dessa insatser är nära
knutna till och kompletteras av de handels- och utvecklingsverksamheter som
beskrivs i 2012 års meddelande om handel, tillväxt och utveckling
(COM(2012) 22 final). [4] Europaparlamentets och
rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 och kommissionens delegerade
förordning (EU) nr 1268/2012 om tillämpningsföreskrifter för den
förordningen. [5] COM(2012) 22 final. [6] Syftet med Europeiska
investeringsbankens (EIB) program för etisk finansiering för AVS-regionen, som
inrättats som en särskild post med 500 miljoner euro inom den befintliga
investeringsfaciliteten för AVS-länderna, är exempelvis att ge starka
utvecklingseffekter med det övergripande målet att minska fattigdomen genom att
ta itu med de sociala och miljömässiga problem som AVS-staterna står inför. Det
handlar bland annat om skapande av anständiga arbetstillfällen, hållbara
småföretag och landsbygdsföretag, begränsning av klimatförändringar, tryggad
livsmedelsförsörjning, tillgång till grundläggande resurser såsom vatten och
energi samt ekonomisk och social integrering av kvinnor och ungdomar. [7] I grönboken om försäkring
mot naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor
(COM(2013) 213 final) betonas försäkringars funktion för att hjälpa
utvecklingsländer som är sårbara för katastrofer att inrätta effektiva
beredskapsmekanismer. [8] Enligt
2008 års råvaruinitiativ (COM(2008) 699). [9] Kommissionens meddelande
Efter 2015 – mot en bred och integrerad strategi för finansiering av
fattigdomsutrotning och hållbar utveckling (COM(2013) 531). [10] En förnyad EU-strategi
2011–2014 för företagens sociala ansvar (KOM(2011) 681 slutlig). [11] Exempelvis ramavtalet med
Republiken Korea, som undertecknades den 10 maj 2010. [12] Till exempel GSP + som
innehåller ett krav på att de minst utvecklade länder som omfattas av systemet
ska ratificera och följa 27 internationella konventioner i syfte att förankra
miniminormer för arbete, miljö och korruptionsbekämpning i lagstiftningen som företagen
måste följa. [13] JOIN (2014) 8, 28.2.2014 och COM(2014) 111,
5.3.2014. [14] Till exempel det tyska
programmet develoPPP, det österrikiska ekonomiska partnerskapsprogrammet, Sidas
program Business for Development och ”challenge funds”, som bland annat inrättats
av Storbritanniens ministerium för internationell utveckling och det
nederländska utrikesministeriet. [15] COM(2013) 92
final. [16] Det politiska forumet om
utveckling har inrättats av kommissionen som en flerpartsdialog där lokala
myndigheter, det civila samhällets organisationer och den privata sektorn
bidrar till EU:s utvecklingspolitik och program.