16.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 451/96

Föredragande:

José Isaías Rodríguez García-Caro

1.1

I linje med Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ståndpunkt som framhållits i yttrandena om kommissionens meddelanden om Haagprogrammet (1) och därefter om Stockholmsprogrammet (2) anser EESK att utgångspunkten för politiken på området frihet, säkerhet och rättvisa bör utgöras av skyddet av de grundläggande rättigheter som garanteras genom den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Kommittén anser att den politik som EU-institutionerna förordar bör säkerställa jämvikten mellan de grundläggande rättigheterna och säkerheten. I EU-domstolens dom beträffande direktiv 2006/24/EG4 om lagring under minst sex månader av uppgifter om EU-medborgarnas utnyttjande av elektroniska kommunikations- eller telefonitjänster fastställs att detta direktiv är ogiltigt mot bakgrund av proportionalitetsprincipen. EU-domstolen anser emellertid att lagring av data är ett legitimt mål som tjänar allmänintresset.

1.2

Kommittén noterar med oro den ökande intolerans, rasism och främlingsfientlighet som Europas invandrare utsätts för och konstaterar också att skyddet av de grundläggande rättigheterna i vissa medlemsstater kan vara på väg att försämras. Likabehandling och strategier för att bekämpa diskriminering utgör pelarna i integrationspolitiken. EESK föreslår att en kommissionsledamot får ansvaret för att synliggöra, stärka och anta åtgärder för att främja skyddet av de grundläggande rättigheterna.

1.3

Kommittén anser också att EU bör framhålla vikten av att konsolidera ett internationellt system som underlättar och reglerar invandring och rörlighet, på grundval av FN:s konventioner om mänskliga rättigheter, konventionen om barnets rättigheter, konventionen om migrerande arbetstagares rättigheter och Internationella arbetsorganisationens konventioner.

1.4

EESK är som representant för det organiserade civila samhället en samtalspartner som bör beaktas och som bör delta i alla diskussioner mellan kommissionen, Europaparlamentet och rådet om ett öppet och säkert EU.

1.5

EESK anser att kommissionens meddelande borde ha haft en mer praktisk inriktning. Det innehåller idéer som vi menar borde förtydligas och struktureras. Vi anser likaså att man i meddelandet borde ha lagt särskild tonvikt vid de huvudsakliga problem som i nuläget hindrar EU från att bli mer öppet och säkert.

1.6

Invandrarna bidrar på ett positivt sätt till den ekonomiska och sociala utvecklingen i Europa, som står inför en stor demografisk utmaning på grund av den åldrande befolkningen. EU lider av en allvarlig ekonomisk kris och hög arbetslöshet, men även i denna situation behövs nya invandrare på arbetsmarknaden i flera medlemsstater. De strukturella problem som orsakas av den demografiska situationen riskerar att förvärras när vi har kommit till rätta med krisen och den ekonomiska konjunkturen vänder, om vi inte har en ordentlig invandringspolitik och inte vidtar åtgärder.

1.7

EU bör inrätta ett gemensamt asylsystem med en harmoniserad lagstiftning, på grundval av de bestämmelser som fördraget fastställer för en gemensam politik på detta område. Dublinkonventionen bör ersättas av ett system med större solidaritet inom EU, och som även beaktar de asylsökandes egna önskemål.

1.8

EESK anser att man för att uppnå en trovärdig hantering av irreguljär migration och återvändande måste agera kraftfullt med alla tillgängliga instrument mot organiserade kriminella nätverk som sysslar med människohandel och människosmuggling. Vi är övertygade om att det kommer att krävas en bättre samordning mellan medlemsstaterna för att dra nytta av befintliga medel och instrument i kampen mot dem som på brottslig väg främjar och underlättar irreguljär immigration.

1.9

EU bör ta ansvar för kontrollen av de yttre gränserna, dvs. hela Europeiska unionens gränser inom Schengenområdet. Man bör prioritera såväl skyddet av människors liv när de befinner sig i fara som respekten för den gällande lagstiftningen, och Frontex bör bli en europeisk gränsbevakningstjänst.

1.10

EESK föreslår att Europol skall omvandlas till en europeisk byrå som står under en politisk eller rättslig myndighet på EU-nivå och inte begränsas till dess nuvarande roll som samordnare, utan i stället snarast möjligt ges operativ kapacitet att i hela EU göra utredningar i samarbete med medlemsstaternas polismyndigheter.

2.1

Trots att det bara har gått några år sedan lanseringen av Stockholmsprogrammet för ”ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd”, har genomförandet av vissa av de åtgärder som föreslås i programmet gjort det möjligt för EU att utveckla strategier som syftar till ett mer öppet och säkert samhälle för alla som lever inom Europeiska unionens område med frihet och samförstånd. Det handlar om ett EU där det inte finns utrymme för, och där man inte på något sätt godkänner eller tolererar minsta antydan till diskriminering, rasism eller främlingsfientlighet.

2.2

Förstärkningen av Schengenområdet, avtalet om ett gemensamt europeiskt asylsystem, den förbättrande gemensamma viseringspolitiken, det förstärkta europeiska samarbetet i kampen mot de aspekter av organiserad brottslighet som är farligast för människor (terrorism, människosmuggling, it-brottslighet etc.), och det förstärkta samarbetet med tredjeländer på migrationsområdet har lett till stora framsteg, som dock är otillräckliga.

2.3

I denna alltmer hopkopplade värld med större ömsesidigt beroende, där informationsflödet aldrig stannar upp och de utmaningar som vi ställs inför ibland dyker upp helt oväntat, måste vi utveckla och fördjupa arbetet med att uppnå högre nivåer av frihet och säkerhet, såväl för EU-medborgarna som för människor utanför EU som vill komma till och integreras i vårt samhälle för att bidra med sitt arbete, berika våra värderingar och förbättra sina egna levnadsvillkor.

2.4

Eftersom slutet närmar sig för den period av Stockholmsprogrammet (3) om vilken EESK har avgett sitt obligatoriska yttrande (4), bör vi svara på den fråga som ställs i kommissionens meddelande: Hur ska vi säkerställa ett öppet och säkert Europa?

2.5

Den 8 april 2014 ogiltigförklarade Europeiska unionens domstol (EU-domstolen) (5) direktiv 2006/24/EG (6), som innebar att medlemsstaterna var tvungna att ålägga leverantörer av kommunikationstjänster och kommunikationsnät att under minst sex månader lagra uppgifter om EU-medborgarnas utnyttjande av elektroniska kommunikations- eller telefonitjänster. EU-domstolen ansåg att direktivet, genom att kräva att dessa uppgifter skulle lagras och genom att ge behöriga nationella myndigheter tillgång till dessa uppgifter, utgjorde ett synnerligen allvarligt ingrepp i den grundläggande rätten till respekt för privatlivet och skydd för personuppgifter. Det förhållandet att lagring och senare användning av uppgifterna kunde ske utan att abonnenten eller den registrerade användaren underrättades härom kunde ge berörda personer en känsla av att deras privatliv stod under konstant övervakning. Domstolen ansåg att lagring av trafikuppgifter (och därmed indirekt direktivet) innebar ett allvarligt intrång i den grundläggande rätt till respekt för privatlivet som fastställs i artikel 7 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. EU-domstolens dom av den 8 april 2014 bekräftar betydelsen för EU-projektet av att respektera EU-medborgarnas rättigheter och friheter. EU-domstolen, som ogiltigförklarat direktivet på grundval av proportionalitetsprincipen, anser emellertid att lagring av data är ett legitimt mål som tjänar allmänintresset.

3.1

Meddelandet är resultatet av diskussioner som alla institutioner och aktörer som berörs av denna EU-politik deltog i. De lämnade sina bidrag vid konferensen ”Open and Safe Europe: What's next”, som hölls i Bryssel i januari 2014 med deltagande av EESK, och vid ett mycket omfattande offentligt samråd.

3.2

Meddelandet innehåller en inledning, där kommissionen kort sammanfattar färdplanen och de framsteg som gjorts i fråga om de ambitiösa målen i Stockholmsprogrammet. Dessa ligger till grund för den andra delen av dokumentet, där ett antal politiska prioriteringar tas upp.

3.3

Prioriteringarna har delats upp på följande sätt:

4.1.1

Under årens lopp har EESK vid flera tillfällen yttrat sig om migrations-, rörlighets- och integrationspolitiken. Vi vill därför framhålla dessa yttranden, i synnerhet de förslag som fortfarande inte har beaktats. I detta sammanhang instämmer EESK helt och fullt i att man i så hög grad som möjligt bör utnyttja fördelarna med migration och integration, eftersom detta med all säkerhet kan leda till en smart och hållbar tillväxt för alla, vilket också framgår av kommissionens dokument. Vi får emellertid inte glömma att rasistiska och främlingsfientliga ideologier är på frammarsch i Europa och att vi måste ha nolltolerans mot sådana rörelser. Kampen mot diskriminering, rasism och främlingsfientlighet bör prioriteras i alla åtgärder som övervägs för att skapa en mer öppen och säker union.

4.1.2

Att attrahera begåvningar och högkvalificerade arbetstagare, att dra till sig och behålla studenter från tredjeländer som längre fram kan börja arbeta i EU, att underlätta erkännandet av kvalifikationer i dessa länder och att hjälpa potentiella emigranter i deras ursprungsländer så att de lättare kan komma in i EU är viktiga åtgärder av stor betydelse när det gäller att berika unionens medlemsstater intellektuellt och ekonomiskt, och de bör därför stödjas av EESK. Vi måste dock vara medvetna om följande: att rekrytera begåvningar och kvalificerade personer från tredjeländer med stor kapacitet att generera intellektuellt värde och välstånd kan inte likställas med att rekrytera personer från länder som kämpar för sin utveckling och för att förbättra sitt välstånd och välbefinnande. Det senare kan vara en utmärkt strategi för unionens medlemsstater, men för länderna utanför EU kan det innebära en förlust av värdefullt humankapital. EU och tredjeländerna måste samarbeta inom ramen för partnerskapen för rörlighet.

4.1.3

EESK oroas över de konsekvenser som denna strategi kan komma att få i tredjeländer under utveckling som behöver behålla ett välutbildat och kvalificerat humankapital för att ta sig ur den utsatta situation de befinner sig i. Att dra till sig detta humankapital och samtidigt vidta kompenserande åtgärder i ursprungsländerna för att inte påverka deras tillväxt måste vara en prioritering när politiken för att locka kompetens utifrån till EU utformas. Man bör komma ihåg att det inte är någon långsiktig lösning att locka människor från underutvecklade länder till EU för att de ska få en bättre framtid, arbete och bättre levnadsvillkor. Lösningen är att arbeta för att deras hemländer ska nå en sådan utvecklingsnivå att medborgarna inte ser emigration som enda möjlighet till försörjning.

4.1.4

Den kompletterande och oupplösliga kopplingen mellan integration och invandring erkändes av rådet för rättsliga och inrikes frågor redan i juni 2007. Under åren har EESK uttalat sig i olika yttranden om denna fråga och har upprepade gånger redovisat sina synpunkter. I dessa svåra ekonomiska tider är det särskilt viktigt att komma ihåg att ”[l]ikabehandling och strategier för att bekämpa diskriminering utgör pelarna i integrationspolitiken”. Denna rekommendation utgör en del av EESK:s förberedande yttrande om ”Integrering av invandrande arbetstagare” (7) som utarbetandes 2010. Detta yttrande är fortfarande fullt aktuellt, och därför upprepas dess innehåll i det här dokumentet.

4.1.5

Det europeiska integrationsforumet är en utmärkt plattform för organisationer som företräder det civila samhället och invandrare. Kommittén upprepar att den åtar sig att fortsätta samarbetet med kommissionen i fråga om forumets aktiviteter och utvecklingen av den europeiska integrationsdagordningen.

4.1.6

EESK anser att en trovärdig fokusering på irreguljär migration och återvändande kräver kraftfulla insatser med alla tillgängliga instrument mot de organiserade kriminella nätverk som använder människor som inkomstbringande handelsvaror när de olagligen förs in i EU, mot de människohandlare som utnyttjar kvinnor och barn sexuellt och mot dem som exploaterar olaglig arbetskraft under slavliknande former. Man måste garantera att offren skyddas av den internationella humanitära lagstiftningen och de europeiska konventionerna om mänskliga rättigheter, eftersom det handlar om utsatta samhällsgrupper som behöver få särskilt skydd. Vi är övertygade om att det kommer att krävas en bättre samordning mellan medlemsstaterna för att dra nytta av befintliga medel och instrument i kampen mot dem som på brottslig väg främjar och underlättar irreguljär immigration.

4.1.7

Kommittén anser att samarbetet med tredjeländer är centralt för att finna en humanitär och reglerad lösning på hur de personer som har valt att på olaglig väg ta sig in på EU-medlemsstaternas territorium ska återvända till sina ursprungsländer. Kommittén stöder rekommendationerna från Internationella organisationen för migration om att uppmuntra bistånd till frivilligt återvändande.

4.1.8

På detta område behövs det en samarbetspolitik med länderna i Afrika söder om Sahara, södra Medelhavsområdet och Mellanöstern, som åtminstone ska vara likvärdigt med samarbetet med de europeiska länder som inte är medlemmar i EU och länderna i Asien. Spanien, Grekland, Italien, Cypern och Malta står under stark press från den irreguljära migrationen från denna del av världen. När migranterna tar sig in via Medelhavet och Balkan uppstår ofta dramatiska situationer såsom de utanför Lampedusas kust, som på alla sätt måste undvikas. Kommittén uppmanar kommissionen och rådet att se till att EU tar större ansvar i en fråga som rör unionen själv och därigenom alla medlemsstater och inte bara gränsstater, genom att ta fram fler lösningar hellre än att klandra enskilda stater.

4.1.9

Efter Lampedusa-katastrofen i oktober 2013 inrättades arbetsgruppen för Medelhavsområdet (Task Force Mediterranean). Gruppen har publicerat ett meddelande om det arbete som man har utfört (8), och i detta föreslås ett paket av åtgärder på kort, medellång och lång sikt på fem huvudsakliga åtgärdsområden, i linje med prioriteringarna i det kommissionsmeddelande som är föremål för föreliggande yttrande. EESK anser att det är mycket viktigt att komplettera de kortsiktiga åtgärderna med långsiktiga åtgärder som syftar till att angripa de bakomliggande orsakerna till ofrivillig migration (fattigdom, kränkningar av de mänskliga rättigheterna, konflikter, bristande ekonomiska möjligheter, dåliga arbetsförhållanden, arbetslöshet osv.).

4.1.10

Man kan konstatera att irreguljär migration, som i hög grad är livsfarlig för migranterna från länderna söder om Sahara, kan bekämpas på ett bättre sätt i ursprungsländerna än i transiterings- och/eller ankomstländerna. EESK kommer att stödja alla åtgärder som gör det möjligt att agera i ursprungsländerna, och att agera med större beslutsamhet i samband med humanitära katastrofer, förbättra levnadsvillkoren i ursprungsländerna och definitivt göra det som man så många gånger har sagt att man ska göra, men inte har gjort, när det gäller att ta itu med hundratusentals eller miljontals människors desperata migration.

4.2.1

De flesta människor associerar namnet Schengen med fri rörlighet för människor i de fördragsslutande staterna. Den fria rörligheten och uppehållsrätten för unionens medborgare är en rättighet som skyddas och regleras genom fördragen. Vi måste fullfölja den gemensamma viseringspolitiken och göra den mer flexibel, utvärdera varje ansökan separat utan fördomar baserade på nationalitet, upprätta ansökningscentrum för Schengenviseringar och se över förteckningen över de länder vars medborgare måste ha visum. Alla dessa aspekter är viktiga och förtjänar att omfattas av en gemensam insats för att stödjas och genomföras på bästa sätt.

4.2.2

Med tanke på agerandet i vissa medlemsstater fruktar kommittén emellertid att man inte kan förvänta sig att medlemsstaterna kommer att göra det lättare för medborgare från tredjeländer att komma in i EU, när det samtidigt finns medlemsstater som hotar att utvisa EU-medborgare till deras ursprungsländer på grund av att de saknar sysselsättning eller helt enkelt hindrar dem från att resa in. Om det inte finns någon fullkomlig och fri rörlighet för EU-medborgare kan man inte med trovärdighet anta att detta kommer att bli fallet för medborgare från tredjeländer, vilket EESK beklagar.

4.2.3

När det gäller EU:s yttre gränser undrar EESK om EU:s nuvarande deltagande i skyddet av unionens södra och östra gränser är anpassat till den verklighet som råder. Även om Frontex har fått en större roll att spela genom ändringen av rådets förordning (EG) nr 2007/2004 kan man fråga sig om det i dagsläget är möjligt att uppnå en integrerad förvaltning av de yttre gränserna. EESK erinrar om och upprepar rekommendationerna i sitt yttrande (9) om förslaget till ändring av denna förordning och anser att Frontex bör utvecklas till en europeisk gränsbevakningstjänst bestående av gränskontrolltjänstemän från EU.

4.2.4

Paketet ”Smarta gränser”, om vilket EESK har utarbetat ett yttrande (10), baseras på ett program för registrerade resenärer som gör det möjligt för resenärer som ofta reser från tredjeländer att resa in i EU med hjälp av förenklade gränskontroller efter en föregående utfrågning och granskning, samt ett system för in- och utresa som registrerar tidpunkten och platsen för in- och utresa för de tredjelandsmedborgare som reser till EU. När detta paket tillämpas blir det möjligt att skynda på, underlätta och förstärka såväl förfarandena för gränskontroll som gränsövergången för de tredjelandsmedborgare som reser till EU. EESK stöder tillämpningen av detta paket i övertygelsen om att införandet av ny teknik kommer att leda till en mer ändamålsenlig förvaltning av unionens gränser. Kommittén uppmanar därför de europeiska institutionerna att effektivisera de rättsliga instrument som främjar ett skyndsamt införlivande av denna teknik.

4.3.1

Vi anser att man har gjort stora framsteg när det gäller att förse unionen med en lagstiftningsram som förbättrar möjligheterna till asyl för människor som behöver skydd genom att beslut om flyktingstatus nu går snabbare och blir mer tillförlitliga. När det gäller införlivandet av den europeiska lagstiftningen i de nationella regelverken och tillämpningen vill EESK trots detta erinra om den synpunkt man framförde i sitt yttrande (11) om kommissionens meddelande ”Strategisk plan för asylpolitik – Ett integrerat grepp på skyddsfrågor över hela EU” (12). När det gäller tillämpningen av asylpolitiken i EU:s medlemsstater rekommenderade kommittén följande: ”EU bör utveckla en gemensam lagstiftning utan att på något sätt göra avkall på skyddsnormerna, så att det är medlemsstater med otillräckliga skyddsnivåer som blir tvungna att ändra sin lagstiftning. Medlemsstaterna kommer alltid att ha en viss grad av handlingsfrihet när de genomför EU:s asyllagstiftning, men EESK kommer bara att stödja EU-lagstiftning som ger en hög skyddsnivå och minskar det tolkningsutrymme som i dag förhindrar att lagstiftningen tillämpas korrekt.”

4.3.2

Det gemensamma europeiska asylsystemet måste konsolideras, så att alla stater verkligen tillämpar samma kriterier och garanterar asylsökande rättslig säkerhet. EESK inser att solidariteten mellan staterna kan vara en av de frågor som kräver störst insats. Pressande situationer kan uppstå i en medlemsstat på grund av en mängd olika omständigheter. Här krävs det mer Europa på samma sätt som i fråga om försvaret av de yttre gränserna.

4.3.3

Med tanke på erfarenheter och indikationer när det gäller irreguljär migration bör vi emellertid fråga oss om det under nuvarande omständigheter går att uppnå ökad solidaritet och ökat medansvar på detta område. Av den anledningen, och som svar på frågan om hur man ska främja solidaritet och ansvarsfullhet mellan medlemsstaterna, delar vi kommissionens åsikt att omplacering till mindre utsatta stater och inrättande av gemensamma mottagningsplatser bör uppmuntras. EESK framhöll detta i sitt yttrande om initiativet om ”Irreguljär invandring sjövägen i Europa-Medelhavsområdet” (13): ”Detta handlar inte bara om att vara solidarisk, utan också om att medlemsstaterna genom olika mekanismer ska ta sitt ansvar för att dela på den börda som den irreguljära invandringen medför.”

4.3.4

När det gäller hanteringen av ett mycket stort antal människor i krissituationer – såsom i fallet Syrien – och asylansökningar med hjälp av mer flexibla instrument, vilket kommissionen förordar i sitt meddelande, får vi inte glömma att EESK tidigare har stött inrättandet av ett enda gemensamt asylförfarande som inte lämnar utrymme för avvikande krav i medlemsstaterna (14). Den flexibilitet som kommissionen uppvisat bör gälla tillfälligt skydd. Detta kräver ökade ansträngningar från myndigheternas sida, så att man kan bedöma ansökningar från dem som verkligen behöver asyl och skilja dem från personer som försöker missbruka lagstiftningen.

4.4.1

Människors rörlighet och migration motiveras inte bara av en önskan om en bättre framtid. Instabilitet, politiska omvälvningar, klimatförändringar och många andra faktorer leder till, och har under århundradena lett till, omfattande förflyttningar. Det som skiljer tidigare migration från den som sker i dag är den garanti och respekt för de grundläggande rättigheterna som varje människa åtnjuter. Därför bör EU, som är det största området med frihet och rättvisa i världen, samarbeta med ursprungsländerna för att främja en organiserad rörlighet som säkerställer rättigheterna för medborgarna i dessa länder och som skyddar dem mot de organiserade kriminella nätverk som smugglar människor.

4.4.2

I sitt yttrande (15) om ”En övergripande strategi för migration och rörlighet” (16) uttryckte EESK tydligt att den ställer sig bakom ”den övergripande strategin för migration och rörlighet, genom vilken det upprättas en nära förbindelse mellan EU:s invandrings- och asylpolitik och EU:s utrikespolitik”. EESK har under årens lopp upprepat sin ståndpunkt i en mängd offentliga uttalanden och fortsätter att stödja utvecklingen av en allt starkare koppling mellan den interna och externa dimensionen av migrations- och mobilitetspolitiken samt ökad samstämmighet mellan å ena sidan EU:s invandrings- och asylpolitik och å andra sidan politiken för utvecklingssamarbete.

4.5.1

Den nuvarande strategin för inre säkerhet, som antogs 2010, omfattar en gemensam EU-insats mot de största säkerhetshoten. Den baseras på fem strategiska mål som, trots att de fortfarande gäller, bör ses över för att ge en uppdaterad bild av utmaningarna för nästa femårsperiod och för att främja synergier med andra viktiga områden där säkerheten är avgörande för att konsolidera de resultat som uppnåtts och göra ytterligare framsteg.

4.5.2

Kommittén delar kommissionens åsikt att en av de viktigaste prioriteringarna för alla medlemsstater måste vara att störa de internationella kriminella nätverk som är verksamma i EU, och att samordningen av ansträngningarna för att uppnå detta måste vara ett mål för unionen. Den organiserade brottsligheten ligger alltid ett steg före de rättsliga åtgärder och polisinsatser som planeras. Internationaliseringen av den organiserade brottsligheten kräver en omfattande samarbetsinsats mellan staterna, och detta måste samordnas på EU-nivå.

4.5.3

Vi kan inte tillåta att avvikande lagstiftning, politisk rivalitet, upprepade hänvändelser till domstol och en härva av rättsmedel gör att de kriminella nätverken kan undvika eller försena nedmonteringen av dessa nätverk. Om det finns en gränsöverskridande brottslighet måste vi arbeta ännu snabbare för gränsöverskridande rättsskipning i unionen. EESK menar att vi inte kan fortsätta att skjuta upp globala lösningar mot den organiserade brottsligheten.

4.5.4

Kommittén anser att utbildning och information i sig inte är tillräckligt för att störa de kriminella nätverken. Därför förespråkar vi att man, utan att överge det europeiska utbildningsprogrammet för fortbildning av tjänstemän inom brottsbekämpningen, överväger möjligheten att omvandla Europol till en operativ brottsmyndighet med EU-omfattande befogenheter att komma till rätta med den gränsöverskridande organiserade brottsligheten, i synnerhet när det gäller människohandel, och att dess uppgifter uppgraderas från samordning till fullskaliga operativa insatser. Här vill vi lyfta fram rekommendationen i det förberedande yttrandet om ”Det civila samhällets deltagande i kampen mot den organiserade brottsligheten och terrorismen” (17). Rekommendationen lyder: ”EESK föreslår att Europol skall omvandlas till en europeisk byrå som står under en politisk eller rättslig myndighet på EU-nivå och inte begränsas till dess nuvarande roll som samordnare, utan i stället snarast möjligt ges operativ kapacitet att i hela EU göra utredningar i samarbete med medlemsstaternas polismyndigheter”.

4.5.5

Det ständiga fastställandet av långsiktiga planer, målsättningar och avlägsna målår kan verka tröttande för medborgarna, eftersom de förväntar sig konkreta lösningar. Även på dessa områden, som är så viktiga för människors vardag, måste vi införa flexibilitet och minska byråkratin för att inte skapa ännu en källa till EU-skepticism.

4.5.6

Den senaste rapporten från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om kampen mot korruption i EU visar att korruptionen fortsätter att vara ett problem. Maktmissbruk för egen vinning måste åtalas och bestraffas, särskilt om det finns kopplingar till organiserad brottslighet. EESK stöder fullt ut samarbetet mellan institutioner och medlemsstater för att få bukt med detta problem som undergräver tilltron till vårt politiska system.

4.5.7

EESK stöder alla legitima och demokratiska initiativ som vidtas för att förhindra terrorism och bekämpa radikalisering och rekrytering. Utan tvivel bör legitima och demokratiska åtgärder som förhindrar ungdomar från att dras till extrema rörelser eller partier som direkt banar väg för och uppviglar till terroristhandlingar förstärkas på EU-nivå och utanför EU:s gränser. Att fastställa riskområden och forum där extrema idéer finner anhängare måste vara en prioritering för att skydda vår enskilda och gemensamma säkerhet. Det måste finnas ett flöde av information på detta område, så att man vid första tecken på radikalisering och rekrytering kan vidta kraftfulla åtgärder för att stävja dessa tendenser i deras linda. Kommittén vill i detta sammanhang erinra om rekommendationerna i sitt yttrande om kommissionens meddelande ”EU:s strategi för terrorismbekämpning: viktiga framsteg och kommande utmaningar”.

4.5.8

Vi måste komma ihåg att terrorismen kan komma från platser utanför våra gränser men också uppstå inom EU, vilket de senaste händelserna i Europa har visat. Därför måste vi inse att radikaliseringen och bruket av extremt våld i samband med upplopp i Europas städer används av uppenbara terroristgrupperingar för att rekrytera adepter inför kommande attacker. Gatuvåldet bryr sig inte om gränser, och ofta kan våldsverkarna resa från ett land till ett annat och dra nytta av olika händelser som de själva initierar. Kommittén anser därför att det krävs en bättre samordning mellan medlemsstaternas nationella poliskårer för att upptäcka, förebygga och ta itu med dessa våldsamma grupperingar som senare kan komma att ansluta sig till terroristgrupper.

4.5.9

EESK stöder de åtgärder som vidtas för att höja säkerhetsnivåerna för medborgarna och företagen på internet. Med tanke på den förväntade ökade brottsligheten i olika internetnätverk förtjänar de åtgärder som EU vidtar mot it-brottsligheten största möjliga stöd. På samma sätt måste samarbetet med tredjeländer göra det möjligt att på ett övergripande sätt ta itu med den globala brottsligheten som inte känner några gränser. Här är det förebyggande arbetet avgörande för att man inte ska blir förbisprungen av it-brottslingarna när det gäller användningen av ny teknik. Europeiska it-brottscentrumet bör, trots att det nyligen inrättades, få större resurser och ökade anslag.

4.5.10

EESK kan som representant för det organiserade civila samhället i EU inte förstå att det fortfarande finns medlemsstater i unionen som inte har ratificerat Europarådets konvention om it-relaterad brottslighet.

4.5.11

I ett Europa som bl.a. baseras på friheter som fri förlighet för människor och varor bör förstärkt säkerhet genom gränsförvaltningen göras till en gemensam politisk åtgärd som garanterar samtliga EU-medborgares säkerhet. Införseln av varor genom valfri tull och den fria rörligheten i unionen kräver solida och gemensamma instrument för en effektiv förvaltning av de yttre gränserna som inte möjliggör en situation där vissa gränser är strikta medan andra är slappa.

4.5.12

Gemensamma insatser i nödsituationer görs redan utan att det krävs lagstiftning, när medborgarna själva spontant tar initiativ för att hjälpa till utan att någon myndighet kräver detta. Emellertid ger ett samordnat agerande och en gemensam insats i kris- och katastrofsituationer ett större mervärde genom att öka effektiviteten och ändamålsenligheten i sättet att hantera dessa situationer.

4.5.13

EESK instämmer i kommissionens uppfattning att Europas inre säkerhet också innebär att vi agerar bortom våra egna gränser, dvs. i ett globalt sammanhang. På samtliga områden som rör frihet och säkerhet är samarbetet mellan medlemsstaterna och tredjeländer oumbärligt om vi även i fortsättningen ska kunna göra framsteg mot en bättre och rättvisare värld, där den organiserade brottsligheten och terrorismen inte äventyrar de friheter och rättigheter som vi har arbetat så hårt för att uppnå.