Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal /* COM/2013/0641 final - 2013/0314 (COD) */
MOTIVERING 1. BAKGRUND TILL FÖRSLAGET 1.1. Allmän bakgrund, motiv och
syfte Ett index är ett mått, oftast på ett pris
eller en kvantitet, som beräknas med vissa intervall på grundval av en
representativ uppsättning underliggande data. Om index används som referenspris
för ett finansiellt instrument eller avtal blir det ett referensvärde
(benchmark). En mängd olika referensvärden konstrueras i dag med olika metoder
och av olika aktörer, däribland offentliga organisationer och särskilda,
oberoende referensvärdeskonstruktörer. De uppgörelser som flera behöriga
myndigheterna nått med ett antal banker i samband med den otillbörliga påverkan
av referensräntorna Libor och Euribor har belyst referensvärdenas vikt och
sårbarhet. De behöriga myndigheterna håller också på att undersöka påståenden
om försök att manipulera de råvaruprisskattningar som lämnas av organisationer
som rapporterar råvarupriser (PRA:s) och Iosco har granskat dessa
organisationers oljeprisskattningar. Att referensvärdena inte kan utsättas för
otillbörlig påverkan är avgörande för prissättningen av många finansiella
instrument, t.ex. ränteswappar, och för kommersiella och icke-kommersiella
avtal, som t.ex. bolån. Om ett referensvärde utsatts för otillbörlig påverkan,
kommer det att ge upphov till betydande förluster för vissa av de investerare
som äger finansiella instrument vars värde fastställs genom ett referensvärde.
Om vilseledande signaler skickas ut om en underliggande marknad, kan den reala
ekonomin snedvridas. I regel undergräver farhågor om risken för otillbörlig
påverkan av referensvärden marknadens förtroende. Referensvärden är mottagliga
för otillbörlig påverkan om intressekonflikter och godtycke förekommer vid
referensvärdesprocessen och dessa inte är föremål för lämplig styrning och
kontroll. Det första kommissionen gjorde som en reaktion
på marknadens påstådda påverkan på Libor och Euribor var att ändra de
befintliga förslagen till en förordning om marknadsmissbruk, och ett direktiv
om straffrättsliga påföljder för marknadsmissbruk för att göra det alldeles
klart att all otillbörliga påverkan av referensvärden strider mot lagen och kan
leda till administrativa och straffrättsliga påföljder. Ändringar av påföljdssystemet leder emellertid
inte i sig till några förbättringar av hur referensvärden konstrueras och
används. Påföljder undanröjer inte de risker för otillbörlig påverkan som är en
följd av otillräcklig styrning vid referensvärdesprocessen, under vilken det
kan förekomma intressekonflikter och godtycke. För att skydda investerare och
konsumenter måste referensvärdena även vara väl underbyggda, tillförlitliga och
ändamålsenliga. Mot bakgrund av dessa överväganden har detta förslag till
förordning fyra huvudmål som ska förbättra regelverket för konstruktion,
rapportering och användning av referensvärden: –
Att förbättra styrning och kontroller över
referensvärdesprocessen, och i synnerhet se till att administratörerna undviker
intressekonflikter eller åtminstone hanterar dem på ett tillfredsställande
sätt. –
Att förbättra kvaliteten på ingångsinformationen
och de metoder som referensvärdesadministratörerna använder sig av, samt i
synnerhet se till att tillräcklig och rättvisande information används vid
fastställandet av referensvärden. –
Att se till att rapportörerna är underkastade lämpliga
kontroller, i synnerhet för att undvika intressekonflikter, och att deras
rapportering av information till referensvärdena omfattas av lämpliga
kontroller. Att relevanta behöriga myndigheter vid behov bör ha rätt att
avkräva att rapportörer fortsätter sin rapportering om information till
referensvärden. –
Att säkra ett tillfredsställande skydd för
konsumenter och investerare som använder referensvärden genom att öka
transparensen, säkerställa lämpliga rättigheter till gottgörelse och vid behov
se till att bedömningar av lämpligheten görs. 1.2. Gällande bestämmelser Vissa aspekter på användningen av
referensvärden tas upp i den nuvarande EU-lagstiftningen: –
I artiklarna 2.3 d och 8.1 d i förslaget till en
förordning om marknadsmissbruk[1]
och i förslaget till ett direktiv om straffrättsliga påföljder för
marknadsmissbruk[2]
(förordningen om marknadsmissbruk var i juni 2013 föremål för en politisk
överenskommelse mellan Europaparlamentet och rådet) klargörs att all
otillbörlig påverkan av referensvärden klart och otvetydigt strider mot lagen
och kan leda till administrativa eller straffrättsliga påföljder. –
I förordningen om integritet och öppenhet på
grossistmarknaderna för energi (Remit)[3]
fastställs att otillbörlig påverkan av referensvärden som används för grossistenergiprodukter
strider mot lagen. –
Enligt direktivet om marknader för finansiella
instrument[4]
måste alla finansiella instrument som är upptagna till handel på en reglerad
marknad kunna köpas och säljas på ett rättvist, välordnat och effektivt sätt. I
förordningen om genomförandet[5]
av detta direktiv fastställs vidare att priser och andra värdemätare av
underliggande instrument måste vara tillförlitliga och allmänt tillgängliga. –
Artikel 30 i Europeiska kommissionens förslag till
en förordning om marknader för finansiella instrument (MiFIR)[6] (som för närvarande är föremål
för förhandlingar i Europaparlamentet och rådet) innehåller en bestämmelse om
enkel licens för referensvärden som avser clearing och handel. –
I direktivet om prospekt och förordningen om genomförandet[7] av detta direktiv fastställs,
att om ett prospekt innehåller en hänvisning till ett index bör emittenten ange
typ av underliggande instrument och uppgifter om var information om det
underliggande instrumentet kan erhållas, uppgifter om var information om det
underliggande instrumentets tidigare resultat och fortsatta utveckling kan
erhållas, samt indexets benämning. Om indexet i fråga har konstruerats av
emittenten, måste emittenten även inkludera en beskrivning av indexet. Om
indexet inte har konstruerats av emittenten, måste emittenten ange var
information om indexet kan erhållas, och om det underliggande instrumentet är
en räntesats måste emittenten ge en beskrivning av räntesatsen. –
I direktivet om företag för kollektiva
investeringar i överlåtbara värdepapper[8]
(fondföretag) föreskrivs att fondföretag i sin värdepappersportfölj bara får
hålla en viss andel instrument som har emitterats av samma organ. Medlemsstater
får höja gränsen för den andel av fondföretagens värdepappersportföljer som utgörs
av investeringar i aktier eller skuldförbindelser emitterade av samma organ
till 20 % när det är fråga om ett index som fondföretaget vill efterbilda,
under förutsättning att indexet har en tillräckligt diversifierad
sammansättning, utgör ett lämpligt referensvärde för den marknad som det hänför
sig till och offentliggörs på lämpligt vis. 2. RESULTAT AV SAMRÅD MED
BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR 2.1. Samråd Ett tre månader långt samråd inleddes den 3
september och avslutades den 29 november 2012. Åttiofyra bidrag lämnades av
rapportörer, referensvärdeskonstruktörer och användare, däribland börser,
banker, investerare, konsumentorganisationer, branschsammanslutningar och
offentliga organ. Parterna medgav att det fanns brister i konstruktionen och
användningen av referensvärden och ställde sig på det hela taget bakom
åtgärderna på EU-nivå. Deltagarna i samrådet framhöll även vikten av
internationell samordning och att alla initiativ noggrant harmoniseras i fråga
om räckvidd. Esma och EBA undersökte tillsammans bristerna
i EBF-Euribors konstruktion av Euribor och inledde den 11 januari 2013 ett
samråd om principer för fastställandet av referensvärden i EU[9]. I en skrivelse av den 7 mars
2013 lämnade EBA, Esma och Eiopa, mot bakgrund av detta arbete, synpunkter på
innehållet i den föreslagna lagstiftningen. Kommissionen deltog i Esma-EBA:s
öppna utfrågning den 13 februari 2013[10]
om principerna för fastställandet av referensvärden. Kommissionen deltog även i
Europaparlamentets offentliga utfrågning om ”bekämpning av
marknadsmanipuleringskulturen – globala åtgärder efter
Libor/Euribor-skandalen”, som hölls den 29 september 2012. 2.2. Konsekvensbedömning I linje med sin politik för bättre
lagstiftning har kommissionen genomfört en konsekvensbedömning av alternativen.
Det handlade om alternativ för att begränsa incitamenten till otillbörlig
påverkan, minimera utrymmet för godtycke och se till att referensvärdena
grundas på tillräckliga, tillförlitliga och representativa uppgifter,
säkerställa intern styrning och kontroller för att hantera risker, säkerställa
en effektiv övervakning av referensvärdena samt förbättra transparensen och
investerarskyddet. Varje alternativ bedömdes utifrån följande kriterier:
konsekvenser för berörda aktörer, effektivitet och ändamålsenlighet. Följande grundläggande rättigheter i stadgan
om de grundläggande rättigheterna är av särskild relevans: respekt för
privatliv och familjeliv, skydd av personuppgifter, yttrandefrihet och
informationsfrihet. Inskränkningar av dessa rättigheter och
friheter medges i enlighet med artikel 52 i stadgan. De mål som definierats
ovan överensstämmer med EU:s skyldigheter att respektera de grundläggande
rättigheterna. Eventuella inskränkningar vid utövandet av dessa rättigheter och
friheter måste vara föreskrivna i lag och respektera det väsentliga innehållet
i dessa rättigheter och friheter. Inskränkningar får, med beaktande av
proportionalitetsprincipen, bara göras om de är nödvändiga och verkligen
uppfyller de mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller
följer av behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter. När
det gäller referensvärden är målet att säkerställa marknadsintegritet det mål
av allmänt intresse som motiverar vissa inskränkningar av de grundläggande rättigheterna.
Behovet av att skydda rätten till egendom (artikel 17 i stadgan) motiverar
också vissa inskränkningar av de grundläggande rättigheterna, såsom att
investerare har rätt att se värdet av sin egendom (t.ex. lån och derivat)
skyddas mot förluster som uppstått till följd av snedvridningar av marknaden. Rätten till yttrandefrihet och
informationsfrihet kräver att mediefriheten respekteras. Denna förordning bör
tolkas och tillämpas i enlighet med denna grundläggande rättighet. Om en person
endast offentliggör eller hänvisar till ett referensvärde som en del av hans
eller hennes journalistiska verksamhet, men inte har kontroll över
konstruktionen av detta referensvärde, bör denna person inte underkastas de
krav som administratörer åläggs i denna förordning. Detta ger journalister
frihet att rapportera om finansiella marknader och råvarumarknader när de
utövar sin journalistiska verksamhet. Därför har man gjort en strikt
formulering av definitionen av administratören av ett referensvärde för att
därigenom säkerställa att den omfattar fastställandet av ett referensvärde, men
inte tar upp journalistisk verksamhet inom sitt tillämpningsområde. 3. FÖRSLAGETS RÄTTSLIGA
ASPEKTER 3.1. Rättslig grund Förslaget grundas på artikel 114 i fördraget
om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). 3.2. Subsidiaritet och
proportionalitet Kommissionens förslag om reglering av
referensvärden överensstämmer med subsidiaritetsprincipen som fastställs i
artikel 5.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), enligt vilket
unionen bara får vidta en åtgärd om, och i den mån som målen för den planerade
åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och
därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre
kan uppnås på EU-nivå. Även om många referensvärden är nationella, är
referensvärdessektorn som helhet internationell i fråga om såväl konstruktion
som användning. Även om åtgärder på nationell nivå i förhållande till
nationella index kan bidra till att säkerställa att eventuella interventioner
är tillräckligt anpassade till problemen på nationell nivå, kan det leda till
ett lapptäcke av olikartade regler, skapa en ojämlik konkurrenssituation på den
inre marknaden och resultera i ett tillvägagångssätt som inte är konsekvent och
samordnat. Referensvärdena används för att prissätta en bred uppsättning
gränsöverskridande transaktioner, särskilt finansieringen på interbank- och
derivatmarknaderna. Ett lapptäcke av nationella regler skulle hindra
möjligheten att konstruera gränsöverskridande referensvärden och därför hämma
dessa gränsöverskridande transaktioner. Detta problem har erkänts av G20 och
rådet för finansiell stabilitet (FSB) som ålade Iosco att ta fram en
övergripande uppsättning principer som är tillämpliga på finansiella
referensvärden. Ett EU-initiativ skulle bidra till att förbättra den inre
marknaden genom att skapa ett gemensamt regelverk för tillförlitliga och
korrekt tillämpa referensvärden i olika medlemsstater. Medan de flesta medlemsstater för närvarande
saknar nationell reglering om konstruktionen av referensvärden, har två
medlemsstater redan antagit nationell lagstiftning om referensräntor i sina
nationella valutor. Dessutom har man i Iosco nyligen kommit överens om
principer om referensvärden som ska genomföras av dess medlemmar. Dessa
principer ger flexibilitet vad gäller tillämpningsområdet och metoderna för
deras genomförande samt i förhållande till vissa villkor. I avsaknad av en
harmoniserad europeisk ram för referensvärden, kommer vissa medlemsstater
sannolikt att anta lagstiftning på nationell nivå som är olikartad.
Tillämpningsområdet för lagstiftningen i en medlemsstat kan förefalla lika
omfattande som Ioscos, medan lagstiftningen i den andra medlemsstat som har
infört regler för referensvärden bara omfattar referensräntor. Dessa olika
tillvägagångssätt skulle leda till en fragmentering av den inre marknaden,
eftersom administratörer och användare av referensvärde skulle omfattas av
olikartade regler i olika medlemsstater. I avsaknad av ett regelverk på EU-nivå
skulle enskilda länders agerande också bli ineffektivt, eftersom
medlemsstaterna varken har någon skyldighet eller något incitament att
samarbeta med varandra och bristen på ett sådant samarbete kan ge upphov till
regelarbitrage. Vissa aspekter av investerarskydd på detta
område omfattas i stort sett av direktivet om marknader för finansiella
instrument (MiFID). Det finns särskilt ett krav enligt MiFID-direktivet om att
företag ska utföra en lämplighetsbedömning. Detta test ska avgöra om kunden har
nödvändig erfarenhet och kunskap för att förstå riskerna i samband med den
produkt eller investeringstjänst som erbjuds eller efterfrågas. Det ger således
en tillräcklig nivå på investerarskyddet. Vad gäller konsumentskydd ingår i
konsumentkreditdirektivet regler om utlämning av lämplig information, samt det
direktiv om bolåneavtal som inom kort ska antas som också inbegriper ett krav
på att rekommendera lämpliga kreditavtal. Dessa konsumentskyddsbestämmelser
hanterar dock inte frågan om lämpligheten av referensvärden i finansiella
avtal. Dessutom innebär en obalans i förhandlingsstyrkan och tillämpningen av
standardvillkor att konsumenterna kan ha ett begränsat val i fråga om det
referensvärde som tillämpas. Konsumenterna saknar tillräckliga kunskaper och
erfarenheter för att på lämpligt sätt bedöma referensvärdens lämplighet. Detta
förslag bör därför komplettera gällande EU-lagstiftning på området genom att se
till att ansvaret för att bedöma lämpligheten av referensvärden för
detaljhandelsavtal ligger hos långivarna eller kreditgivarna. Detta kommer
också att leda till en harmoniserad EU-lagstiftning om konsumentskydd vad
gäller referensvärden som används för att prissätta finansiella avtal. Ett
gemensamt regelverk för konsumenter och kreditgivare i förhållande till
finansiella avtal krävs också för att göra det möjligt att använda
gränsöverskridande referensvärden snarare än ett fragmenterat nationellt
tillvägagångssätt. Till följd av konsumenternas klagomål och tvister rörande
användningen av olämpliga referensvärden i flera medlemsstater är det sannolikt
att olikartade åtgärder om konsumentskydd kommer att antas på nationell nivå.
Detta kan leda till fragmentering på den inre marknaden. Den föreslagna förordningen är även
proportionerlig i enlighet med artikel 5.4 i EU-fördraget. Den är endast
inriktad på de referensvärden som används för finansiella instrument och
finansiella avtal, som t.ex. bolån, eftersom det är denna typ av referensvärden
som, om de utsätts för otillbörlig påverkan kan få en direkt och viss påverkan
på ekonomin. Den föreslagna förordningen innehåller bestämmelser om att anpassa
kraven till olika sektorer och typer av referensvärden – t.ex. råvaruindex,
interbankräntor och aktieindex som baseras på börsinformation. Ett proportionellt
tillvägagångssätt säkerställs eftersom de allra flesta skyldigheter åläggs
referensvärdets administratör. Många administratörer av referensvärden
uppfyller redan åtminstone vissa av dessa villkor, vilket innebär att den
administrativa bördan inte bör komma att öka oproportionerligt. Vidare krävs
processer för intern styrning och kontroll bara från rapportörer som omfattas
av tillsyn, vilket innebär att konsekvenserna för rapportörer av ett
referensvärde som inte omfattas av tillsyn, t.ex. en näringsidkare utan
punktskatteregistrering, inte kommer att vara betydande. Slutligen är denna
förordning i alla viktiga delar anpassad till de internationellt överenskomna
Iosco-principerna för finansiella referensvärden som offentliggjordes den 17
juli 2013, om vilka omfattande samråd har hållits med berörda parter. Detta
kommer att minska anpassningskostnaderna. Mot denna bakgrund förefaller det enligt
subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna vara lämpligt med åtgärder på
EU-nivå. 3.3. Val av regleringsform En förordning anses vara det lämpligaste
rättsliga instrumentet för att införa enhetliga regler för konstruktion av
referensvärden, rapportering av ingångsinformation till dessa referensvärden
och användning av referensvärden i unionen. I detta förslag anges vissa krav
för administratörer, rapportörer och användare av referensvärden. Många
referensvärdens gränsöverskridande karaktär skapar ett behov av största möjliga
harmonisering av dessa krav. Eftersom regleringen av referensvärden omfattar
åtgärder med specifika krav avseende uppgifter och metoder, kan även små
skillnader i tillvägagångssättet leda till betydande hinder vid
gränsöverskridande konstruktion av referensvärden. Användningen av en
förordning som är direkt tillämplig utan att det krävs nationell lagstiftning,
kommer att begränsa risken att behöriga myndigheter vidtar olikartade åtgärder
på nationell nivå, och kommer att säkerställa ett konsekvent tillvägagångssätt
och större rättssäkerhet inom hela EU. 3.4. Närmare redogörelse för
förslaget 3.4.1. Tillämpningsområde (artikel
2): Den föreslagna förordningen ska tillämpas på
alla offentliggjorda referensvärden som används för prissättning av finansiella
instrument som tas upp till handel på en reglerad handelsplats eller av
finansiella avtal (som t.ex. bolån) och referensvärden som mäter en
investeringsfonds resultat. Om det finns utrymme för godtycke i
referensvärdesprocessen som är föremål för en intressekonflikt, finns det risk
för otillbörlig påverkan i avsaknad av lämplig styrning och kontroll. Därför
bör index som inbegriper godtycke bli föremål för lagstiftningsåtgärder. Alla
index utmärks av ett visst godtycke, men nivån på godtycket varierar. Därför
bör tillämpningsområdet omfatta alla referensvärden, oavsett beräkningsmetod
eller den typ av inrapporteringar som görs. Tillämpningsområdet bör omfatta alla index,
inklusive offentliggjorda index, eftersom eventuella tvivel om korrektheten och
tillförlitligheten i sådana index sannolikt kommer att vålla betydligt större
skador för en bredare allmänhet än index som inte är offentliga. Om referensvärden använts för att fastställa
referenspris för ett finansiellt instrument eller avtal, leder all otillbörlig
påverkan till ekonomisk förlust. Om rapportören också använder de finansiella
instrument som det prissätter, föreligger en inneboende intressekonflikt och
det finns ett incitament till otillbörlig påverkan. Dessutom gäller att om
referensvärden används för att mäta finansiella instruments resultat, kan
intressekonflikter föreligga och om de utsätts för otillbörlig marknadspåverkan
kommer det att leda till att investerare gör suboptimala investeringsval.
Därför är det viktigt att inrikta sig på alla referensvärden som prissätter ett
finansiellt instrument eller konsumentavtal eller som mäter investeringsfonders
resultat. För allmänt använda referensvärden kan även en
mindre otillbörlig påverkan ge en betydande effekt, men ett referensvärdes
sårbarhet och betydelse varierar över tiden. En begränsning av
tillämpningsområdet med hänvisning till viktiga eller sårbara index skulle inte
undanröja de risker som varje referensvärde kan innebära i framtiden. Mot bakgrund av alla dessa överväganden och
för att säkerställa en tydlig och omfattande tillämpning av förordningen, beror
inte tillämpningsområdet på vilken typ av ingångsinformation, dvs. om
ingångsinformationen är ett ekonomiskt (t.ex. en aktiekurs) eller
icke-ekonomiskt (t.ex. en väderparameter) siffervärde eller annat värde. Detta
beror på att den kritiska faktorn vid fastställandet av tillämpningsområdet är
hur utgångsvärdet fastställer värdet på ett finansiellt instrument, finansiellt
avtal eller mäter en investeringsfonds resultat. I detta sammanhang, när ett
värde används för att prissätta ett finansiellt avtal eller instrument, blir
dess tidigare icke-ekonomiska karaktär irrelevant. När det gäller administratörer av
referensvärden kan alla administratörer vara föremål för intressekonflikter,
utöva godtycke och ha olämpliga styrnings- och kontrollsystem. De måste därför
omfattas av en lämplig reglering. När administratörer av referensvärden
kontrollerar referensvärdesprocessen, omfattas de av ett krav på auktorisation,
eftersom tillsyn är det mest effektiva sättet att säkerställa att
referensvärdena inte kan utsättas för otillbörlig påverkan. Vad gäller de som rapporterar om
referensvärden kan dessa också omfttas av intressekonflikter, utöva godtycke
och därigenom vara källan till otillbörlig påverkan. Rapportering om ett
referensvärde är en frivillig verksamhet. Om ett eventuellt initiativ kräver
att rapportörer på ett betydande sätt förändrar sina affärsmodeller, kan de
upphöra att rapportera om referensvärdet i fråga. För entiteter som redan
omfattas av reglering och tillsyn, (s.k. rapportörer som inte omfattas av
tillsyn), förväntas inte kravet på goda styrelseformer och kontrollsystemen
leda till några betydande kostnader eller oproportionerlig administrativ börda.
Det är därför lämpligt att inbegripa alla rapportörer som omfattas av tillsyn i
denna förordnings tillämpningsområde. För rapportörer som inte omfattas av reglering
och tillsyn (rapportörer som inte omfattas av tillsyn), kan auktorisering eller
annat sätt för att bli föremål för bestämmelser kunna medföra stora kostnader
och administrativ börda. Tillsynsmyndigheterna skulle också vara ineffektiva i
sin tillsyn över företag om vilka de inte har någon sakkunskap. Om tillsyn av
entiteter och personer som för närvarande inte omfattas av tillsyn infördes
skulle det därför också medföra stora kostnader och ge minimala fördelar. Vissa
delar av den här förordningen är indirekt relevant för alla rapportörer, som
t.ex. behovet av att lämna korrekt och tillförlitlig ingångsinformation,
eftersom de fortfarande omfattas av förordningen om marknadsmissbruk och
avtalsenligt är bundna att uppfylla kravet i administratörens uppförandekod
enligt denna förordning. I förslaget undantas centralbanker som är
medlemmar i Europeiska centralbankssystemet från dess tillämpningsområde. Slutligen kan en person i vissa fall
konstruera ett index, men inte vara medveten om att detta index är ett
referensvärde, bland annat därför att det används för att prissätta ett
finansiellt instrument utan kännedom om konstruktören. I förordningen
föreskrivs därför en mekanism om att underrätta konstruktörerna om att deras index
har blivit eller kan bli ett referensvärde och ger dem befogenhet att vägra att
det användas som referensvärde. Om konstruktören lämnar sitt medgivande kommer
han att omfattas av den föreslagna förordningen i förhållande till det
referensvärdet. Om han vägrar kan inte indexet användas som referensvärde och
kraven på administratören i denna förordning kommer inte att tillämpas. 3.4.2. Styrning och kontroll av
administratörer (artiklarna 5–6) Förslaget säkerställer att intressekonflikter
undviks och ser till att det finns en effektiv styrning och effektiva
kontroller. Det sker genom krav på styrning och kontroller, med mer detaljerade
krav i bilagan. 3.4.3. Ingångsinformation och metod
(artikel 7) I förslaget fastställs tre krav, som
specificeras i bilagan, när det gäller den ingångsinformation och den metod som
används för att fastställa referensvärden i syfte att minska utrymmet för både
godtycke och stärka referensvärdenas skydd mot otillbörlig påverkan och deras
tillförlitlighet: –
Ingångsinformationen ska vara tillräcklig och
korrekt så att den verkligen ger en bild av den marknad eller ekonomiska
realitet som referensvärdet är avsett att mäta. –
Ingångsinformationen ska inhämtas från en panel
eller ett urval rapportörer som är tillförlitliga och representativa. –
Administratörer bör använda en väl underbyggd och
tillförlitlig metod för att fastställa referensvärdet. 3.4.4. Krav på rapportörer
(artiklarna 9 och 11) Administratören måste inrätta en uppförandekod
för rapportörer som klargör vilka skyldigheter och vilket ansvar de har när de
lämnar ingångsinformation för fastställandet av ett referensvärde. Om
rapportörerna redan är reglerade entiteter måste de också undvika
intressekonflikter och genomföra lämpliga kontroller. 3.4.5. Krav för olika sektorer (artiklarna
10 och 12–14) För att säkerställa proportionalitet och se
till att förslaget är tillräckligt anpassat till olika typer och sektorer av
referensvärden, innehåller bilagorna III och IV mer detaljerade bestämmelser om
råvaruindex och referensräntor. Ytterligare krav införs när det gäller
referensvärden som är av kritisk betydelse, bl.a. att den relevanta behöriga
myndigheten ska ha befogenhet att kräva inrapportering av information.
Referensvärden vars ingångsinformation lämnas av reglerade handelsplatser är
också befriade från vissa skyldigheter för att undvika dubbel reglering. 3.4.6. Transparens och konsumentskydd
(artiklarna 15-18) Investerarskyddet stärks genom bestämmelser om
transparens. Administratörer är skyldiga att lämna en deklaration som anger vad
referensvärdet mäter och dess sårbarheter, samt offentliggöra underliggande
uppgifter, så att användarna kan välja det mest lämpliga referensvärdet.
Deklarationen ska även innehålla en varning om att användarna bör vidta
lämpliga åtgärder i det fall administratören slutar att fastställa
referensvärdet. Det införs slutligen ett krav på att banker ska göra en
lämplighetsbedömning av konsumenter i samband med finansiella avtal, som t.ex.
bolån. 3.4.7. Tillsyn och auktorisation av
administratörer (artiklarna 22-37) Konstruktion av referensvärden kräver
föregående auktorisation och fortlöpande tillsyn. I förslaget fastställs de
villkor och det förfarande som administratörer av referensvärden med säte inom
EU måste uppfylla för att få auktorisation från den relevanta behöriga
myndigheten. Genom förslaget införs en mekanism för att säkerställa ett
effektivt genomförande av förordningen. Det ger behöriga myndigheter nödvändiga
befogenheter att se till att administratörer följer förordningen. För referensvärden som är av kritisk betydelse
bör tillsynskollegier bildas för att förbättra informationsutbytet och
säkerställa enhetlig auktorisation och tillsyn. 4. BUDGETKONSEKVENSER Förslaget påverkar EU:s budget. De konkreta budgetkonsekvenserna av förslaget
är en följd av det uppdrag som tilldelats Esma och specificeras i den
finansieringsöversikt som åtföljer detta förslag. De nya uppgifterna kommer att
utföras med de personalresurser som finns tillgängliga inom det årliga
budgetförfarandet, med beaktande av de begränsningar i fråga om budgetmedel som
gäller för alla EU:s organ samt i linje med budgetplaneringen för organen. Särskilt gäller att de resurser som byrån
behöver för att de nya uppgifterna ska vara förenliga och överensstämma med den
programplanering i Esma för personal- och budgetresurserna som anges i det
senaste meddelandet till Europaparlamentet och rådet – — programplanering av
personal- och budgetresurserna för decentraliserade byråer 2014–2020 (KOM
(2013) 519). De särskilda budgetkonsekvenserna för
kommissionen bedöms också i den finansieringsöversikt som åtföljer detta
förslag. Sammanfattningsvis är förslageta viktigaste budgetkonsekvenser
följande: a) Personal i GD Inre marknaden och tjänster:
1 AD-anställd (heltid) för utformning av akter om delegering, samt för
utvärdering, övervakning av genomförandet och eventuell översyn av initiativet.
De totala kostnaderna beräknas uppgå till 0,141 miljoner euro per år. b) Esma: i) Personalkostnader: Två tillfälligt
anställda för deltagande och medling i tillsynskollegierna för referensvärden
av kritisk betydelse, teknisk rådgivning till kommissionen om genomförandet av
denna förordning, samordning av utarbetandet av samarbetsavtal med
tredjeländer, utarbetande av riktlinjer för att främja konvergens och
sektorsövergripande konsekvens i påföljdssystemen och upprätthålla registrering
av anmälningar om användning av referensvärden och en förteckning över
registrerade administratörer av referensvärden. De totala årliga kostnaderna för dessa 2
tillfälligt anställda skulle uppgå till 0,324 miljoner euro, till vilka
kommissionen skulle bidra med 40 % (0,130 miljoner euro) och
medlemsstaterna med 60 % (0,196 miljoner euro) per år. ii) Operativa kostnader och
infrastrukturkostnader: en initialkostnad på 0,25 miljoner euro beräknas ocså
för Esma, till vilka kommissionen skulle bidra med 40 % (0,1 miljoner
euro) och medlemsstaterna med 60 % (0,15 miljoner euro) under 2015. Denna
utgift avser främst it-system för Esma för att uppfylla följande krav: - Föra en förteckning över administratörer som
registrerats i enlighet med denna förordning och företag från tredjeländer som
konstruerar referensvärden i EU. - Ta emot anmälningar om användningen av ett
referensvärde i finansiella instrument eller finansiella avtal inom EU, föra
register och se till att administratörerna har kännedom om denna användning. Esma kommer också att behöva utarbeta en
rapport om tillämpningen av denna förordning senast den 1 januari 2018 till en
sammanlagd kostnad på 0,3 miljoner euro till vilka kommissionen skulle
bidra med 40 % (0,12 miljoner euro) och medlemsstaterna med 60 %
(0,18 miljoner euro) under 2017. 2013/0314 (COD) Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om index som används som referensvärden för
finansiella instrument och finansiella avtal (Text av betydelse för EES) EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA
UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av fördraget om Europeiska
unionens funktionssätt, särskilt artikel 114, med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, efter översändande av utkastet till
lagstiftningsakt till de nationella parlamenten, med beaktande av Europeiska ekonomiska och
sociala kommitténs yttrande[11],
med beaktande av Europeiska centralbankens
yttrande, i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet,
och av följande skäl: (1) Prissättningen av finansiella
instrument och finansiella avtal är i många fall beroende av att
referensvärdena är rättvisande och inte kan utsättas för otillbörlig påverkan.
Fall av otillbörlig påverkan av referensräntor såsom Libor och Euribor, liksom
påståenden att referensvärden för energi, olja och utländsk valuta
otillbörligen har påverkats, har visat att referensvärden vars process för
fastställande delar vissa egenskaper, som att vara föremål för intressekonflikter,
godtycke och svag styrning, kan ha varit utsatta för otillbörlig påverkan.
Brister i index eller tvivel på om de är rättvisande eller har utsatts för
otillbörlig påverkan kan undergräva marknadens förtroende, orsaka förluster för
konsumenter och investerare och snedvrida den reala ekonomin. Det är därför
nödvändigt att se till att referensvärdena och processerna för att fastställa
dem är rättvisande, väl underbyggda och inte kan utsättas för otillbörlig
påverkan. (2) Europaparlamentets och rådets
direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella
instrument[12]
innehåller vissa krav på tillförlitligheten i de referensvärden som används för
att prissätta ett noterat finansiellt instrument. Europaparlamentets och rådets
direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som ska
offentliggöras när värdepapper erbjuds allmänheten eller tas upp till handel[13] innehåller vissa krav på
referensvärden som används av emittenter. Europaparlamentets och rådets
direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra
författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara
värdepapper (fondföretag)[14]
innehåller vissa krav på fondföretags användning av referensvärden.
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1227/2011 av den 25 oktober
2011 om integritet och öppenhet på grossistmarknaderna för energi[15] innehåller vissa bestämmelser
som förbjuder manipulering av referensvärden som används för
grossistenergiprodukter. Men dessa rättsakter omfattar bara vissa aspekter av
vissa referensvärden och täcker inte alla svagheter i referensvärdesprocessen. (3) Referensvärden är avgörande
vid prissättningen av gränsöverskridande transaktioner och bidrar därmed till
en effektivt fungerande inre marknad för ett stort antal olika finansiella
instrument och tjänster. Många referensvärden som används som referensräntor i
finansiella avtal, i synnerhet bolån, konstrueras i en medlemsstat men används
av kreditinstitut och konsumenter i andra medlemsstater. Dessutom säkrar dessa
kreditinstitut ofta sina risker eller erhåller finansiering för beviljandet av
dessa finansiella avtal på den gränsöverskridande interbankmarknaden. Bara två
medlemsstater har infört nationell lagstiftning om referensvärden, men deras
respektive rättsliga ramar för referensvärden visar redan skillnader vad gäller
sådana aspekter som tillämpningsområdets omfattning. Dessutom har den
internationella organisationen för värdepapperstillsyn, Iosco, nyligen kommit
överens om principer för referensvärden och, eftersom dessa principer ger viss
flexibilitet i fråga om deras exakta räckvidd, medel för genomförandet av dem
och förhållandet till vissa villkor, är det sannolikt att medlemsstaterna
kommer att anta lagstiftning på nationell nivå som skulle genomföra sådana
principer på olika sätt. (4) Dessa olikartade
tillvägagångssätt skulle leda till en fragmentering på den inre marknaden,
eftersom administratörer och användare av referensvärden skulle omfattas av
olika regler i olika medlemsstater och referensvärden som konstrueras i en
medlemsstat skulle kunna hindras från att användas i andra medlemsstater. I
avsaknad av en harmoniserad ram för att säkerställa att referensvärden som
tillämpas för finansiella instrument och finansiella avtal i EU är rättvisande
och utan otillbörlig påverkan är det därför troligt att skillnader i
medlemsstaternas lagstiftning kommer att skapa hinder för en smidigt fungerande
inre marknad vid fastställandet av referensvärden. (5) EU:s
konsumentskyddsbestämmelser omfattar inte frågan om referensvärdens lämplighet
i finansiella avtal. Till följd av konsumenternas klagomål och tvister som rör
tillämpningen av olämpliga referensvärden i flertalet medlemsstater är det
sannolikt att olikartade åtgärder, som bygger på legitima farhågor beträffande
konsumentskyddet, skulle komma att antas på nationell nivå, vilket kan leda
till fragmentering av den inre marknaden till följd av de olikartade
konkurrensvillkor som är kopplade till de olika nivåerna av konsumentskydd. (6) För att den inre marknaden
ska fungera korrekt och för att förbättra förutsättningarna för dess funktion,
särskilt när det gäller finansmarknaderna, samt för att säkra ett starkt
konsument- och investerarskydd är det lämpligt att fastställa ett gemensamt
regelverk för referensvärden på EU-nivå. (7) Det är lämpligt och
nödvändigt att bestämmelserna antas i form av en förordning för att medföra
direkta skyldigheter när det gäller fastställande, rapportering och användning
av referensvärden som tillämpas på samma sätt inom hela unionen. Eftersom en
rättslig ram för konstruktion av referensvärden av nödvändighet omfattar
åtgärder som anger exakta krav på alla olika aspekter som är kopplade till
konstruktionen av referensvärden, kan även små skillnader om det
tillvägagångssätt som vidtagits avseende en av dessa aspekter leda till
betydande hinder vid gränsöverskridande konstruktion av referensvärden. Därför
bör användningen av en förordning som är direkt tillämplig, utan att det krävs
nationell lagstiftning, minska risken för att olikartade åtgärder vidtas på
nationell nivå, och bör säkerställa ett konsekvent tillvägagångssätt, större
rättssäkerhet och förhindra förekomsten av betydande hinder vid
gränsöverskridande konstruktion av referensvärden. (8) Förordningen bör ha ett
tillräckligt brett tillämpningsområde för att utgöra ett förebyggande
regelverk. Konstruktion av referensvärden inbegriper godtycke när det gäller
fastställandet och är till sin natur föremål för vissa typer av
intressekonflikter, vilket innebär att det finns möjligheter och incitament att
på ett otillbörligt sätt påverka dessa referensvärden. Dessa riskfaktorer är
gemensamma för alla referensvärden, och alla referensvärden bör omfattas av
lämplig styrning och kontrollkrav. Eftersom referensvärdenas sårbarhet och betydelse
varierar över tiden skulle en begränsning av tillämpningsområdet med hänvisning
till index som för närvarande är viktiga eller sårbara inte undanröja de risker
som varje referensvärde kan innebära i framtiden. Särskilt kan referensvärden
som för närvarande inte används i någon större utsträckning komma att användas
i framtiden, så att även en mindre otillbörlig påverkan kan få betydande
konsekvenser vid användningen av dem. (9) Den kritiska faktorn för den
här förordningens tillämpningsområde är om produktionsvärdet för referensvärden
fastställer värdet på ett finansiellt instrument, ett finansiellt avtal eller
mäter en investeringsfonds resultat. Därför bör inte tillämpningsområdet vara
beroende av typen av ingångsinformation. Referensvärden som beräknas utifrån
ekonomisk ingångsinformation, t.ex. aktiekurser och icke-ekonomiska
siffervärden eller andra värden, som exempelvis väderparametrar, bör därför
inkluderas. Regelverket bör omfatta referensvärden som kan påverkas av sådana
risker, men även göra det möjligt att vidta åtgärder som står i proportion till
de risker som olika referensvärden medför. Den här förordningen bör därför
omfatta referensvärden som används för att prissätta finansiella instrument som
är börsnoterade eller omfattas av handel på reglerade handelsplatser. (10) Många konsumenter är parter i
finansiella avtal, särskilt konsumentkreditavtal säkrade genom hypotekslån, som
är knutna till referensvärden som är föremål för samma risker. Den här
förordningen bör därför omfatta de index eller referensräntor som avses i
[Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/.../EU om konsumentkreditavtal som
avser bostadsfastigheter och om ändring av direktiv 2008/48/EG.] (11) Många investeringsindex medför
betydande intressekonflikter och används för att mäta resultat i en fond, t.ex.
ett fondföretag. Vissa av dessa referensvärden offentliggörs och andra görs
kostnadsfritt eller mot betalning av en avgift tillgängliga till allmänheten
eller den del av allmänheten som berörs, och om dessa utsätts för otillbörlig
påverkan kan det inverka negativt på investerarna. Den här förordningen bör
därför omfatta index eller referensräntor som används för att mäta resultatet
hos en investeringsfond. (12) Alla administratörer av
referensvärden kan vara föremål för intressekonflikter, utöva godtycke och ha
inrättat olämpliga styrnings- och kontrollsystem. Vidare gäller att eftersom
administratörer kontrollerar referensvärdesprocessen är kravet på auktorisation
och tillsyn av administratörer det mest effektiva sättet att säkerställa att
referensvärden inte utsätts för otillbörlig påverkan. (13) Rapportörer är föremål för
potentiella intressekonflikter, utövar godtycke och kan därigenom vara källan
till otillbörlig påverkan. Rapportering om referensvärden är en frivillig
verksamhet. Om eventuella initiativ kräver att rapportörerna på ett betydande
sätt ändrar sina affärsmodeller, kan de upphöra med rapporteringen. För
entiteter som redan omfattas av reglering och tillsyn förväntas inte krav på
goda styrelseformer och kontrollsystem leda till betydande kostnader eller
oproportionerlig administrativ börda. Därför införs genom denna förordning
vissa skyldigheter om att rapportörer ska omfattas av tillsyn. (14) En administratör är den
fysiska eller juridiska person som har kontroll över konstruktionen av ett
referensvärde och som särskilt administrerar referensvärdet, samlar in och
analyserar ingångsinformation, fastställer referensvärdet och som i vissa fall
offentliggör referensvärdet. Om en person bara offentliggör eller hänvisar till
ett referensvärde som en del av hans eller hennes journalistiska verksamhet,
men inte har kontroll över fastställandet av detta referensvärde, bör inte den
personen omfattas av de krav som åläggs administratörer i denna förordning. (15) Ett index beräknas med en
formel eller någon annan metod på grundval av underliggande värden. Godtycke
förekommer vid utarbetandet av denna formel, beräkningen eller fastställandet
av ingångsinformation. Detta godtycke medför en risk för otillbörlig påverkan och
därför bör alla referensvärden som delar dessa egenskaper omfattas av denna
förordning. Om ett enda pris eller värde används för prissättning av
finansiella instrument, till exempel när priset på ett enda värdepapper är
referenspriset för en option, det inte finns någon beräkning,
ingångsinformation eller godtycke. Därför bör enskilda priser eller
referenspriser för enskilda värden inte betraktas som referensvärden för
ändamålet med denna förordning. Referenspriser eller avräkningspriser som
konstruerats av centrala motparter bör inte betraktas som referensvärden,
eftersom dessa används för att fastställa avräkning, marginaler och
riskhantering och därför inte fastställer det belopp som ska betalas inom ramen
för ett finansiellt instrument eller värdet av ett finansiellt instrument. (16) Referensvärden som konstrueras
av centralbanker i unionen omfattas av myndighetskontroll och uppfyller
principer, standarder och förfaranden som säkerställer uppgifternas korrekthet,
att uppgifterna är utan otillbörlig påverkan och är oberoende av sina
referensvärden enligt vad som föreskrivs i denna förordning. Det är därför inte
nödvändigt att dessa referensvärden omfattas av denna förordning. Men
centralbankerna i tredjeländer kan också konstruera referensvärden som används
i unionen. Det är nödvändigt att fastställa att bara dessa centralbanker i
tredjeländer som konstuerar referensvärden undantas från skyldigheterna i denna
förordning som omfattas av liknande standarder som dem som införs genom denna
förordning. (17) Sårbarheter i samband med
processen med att konstruera ett referensvärde, som inte är föremål för lämplig
styrning, skapar möjligheter att på ett otillbörligt sätt påverka ett
referensvärde. Om referensvärdena är tillgängliga för allmänheten, kan det
hända att allmänheten inte beaktar samtliga risker som ett referensvärde medför
och att olämplig kontroll och styrning kan genomföras. För att se till att
referensvärdena inte kan utsättas för otillbörlig påverkan, bör administratörer
av referensvärden vara skyldiga att ha lämpliga styrningsarrangemang för att
kontrollera sådana intressekonflikter och skydda förtroendet för att
referensvärdenas inte kan utsättas för otillbörlig påverkan. Även när det finns
en effektiv ledning kan de flesta administratörer drabbas av intressekonflikter
och tvingas göra bedömningar och fatta beslut som påverkar en grupp av
sinsemellan olika berörda parter. Det är därför nödvändigt att
administratörerna har någon självständig funktion för att övervaka
genomförandet och effektiviteten i de styrningssystem som ger effektiv tillsyn. (18) Om referensvärden utsätts för
otillbörlig påverkan eller inte är tillförlitliga, kan det ge upphov till
skador för investerare och konsumenter. Därför bör denna förordning innehålla
en ram för bevarande av uppgifter från administratörer och rapportörer samt ge
insyn i fråga om ett referensvärdes syfte och ingångsinformation som
underlättar en mer effektiv och rättvis lösning på alla potentiella
ersättningsanspråk i enlighet med nationell lagstiftning eller unionens
lagstiftning. (19) Kravet på revision, och den
faktiska tillämpningen av denna förordning förutsätter analyser och bevisning i
efterhand, varför administratörer av referensvärden måste föra ett lämpligt
register över referensvärden under en tillräckligt lång tidsperiod. Den
ekonomiska realitet som ett referensvärde är avsett att mäta och den omgivning
i vilken den mäts förändras med största sannolikhet över tid. För att upptäcka
brister och möjliga förbättringar är det därför nödvändigt att man regelbundet
gör en revision eller översyn av processen och metoden för att konstruera
referensvärden. Brister i konstruktionen av referensvärden kan drabba många
berörda aktörer och dessa kan bidra till att dessa brister upptäcks. Ett
formellt och oberoende klagomålsförfarande måste därför införas så att dessa
berörda parter kan anmäla klagomål till administratören av referensvärdet och
att administratören sakligt prövar de omständigheter som ligger till grund för
klagomålet. (20) Konstruktionen av referensvärden
innebär ofta att man utkontrakterar viktiga funktioner, som t.ex. beräkning av
referensvärdet, insamling av ingångsinformation och spridning av
referensvärdet. För att styrningsarrangemangen ska vara effektiva är det
nödvändigt att se till att sådan utkontraktering inte befriar administratörer
av referensvärden från deras skyldigheter och ansvar, och att det sker på ett
sätt som vare sig inkräktar på administratörernas förmåga att fullgöra dessa
skyldigheter och påta sig detta ansvar eller på den relevanta behöriga
myndighetens förmåga att övervaka dem. (21) Administratörer av
referensvärden är huvudmottagare av ingångsinformation och ska fortlöpande
kunna bedöma om den är rättvisande och inte har utsatts för otillbörlig
påverkan. Administratörer av referensvärden måste därför ha tillfredsställande
kontroller för att kunna bedöma om ingångsinformationen är rättvisande och
anmäla misstänkt information till den relevanta behöriga myndigheten. (22) Anställda hos administratörer
kan identifiera möjliga överträdelser av denna förordning eller potentiella
sårbarheter som kan leda till otillbörlig påverkan eller försök till
otillbörlig påverkan. Denna förordning bör därför säkerställa att det finns
ändamålsenliga arrangemang som gör det möjligt för de anställda att
konfidentiellt varna administratörer om möjliga överträdelser av denna
förordning. (23) Allt utrymme för godtycke vid
lämnandet av ingångsinformation skapar möjligheter till otillbörlig påverkan av
ett referensvärde. Om ingångsinformationen utgörs av transaktionsuppgifter
finns det mindre utrymme för godtycke och därför inte samma möjlighet att
uppgifterna påverkas på ett otillbörligt sätt. Administratörer av
referensvärden bör därför använda transaktionsuppgifter som ingångsinformation,
men även andra uppgifter kan användas i de fall transaktionsuppgifterna inte är
tillräckliga för att säkerställa ett referensvärde som är rättvisande och inte
har utsatts för otillbörlig påverkan. (24) Om referensvärdet är ett
rättvisande och tillförlitligt mått på den ekonomiska realitet som det är
avsett att mäta beror på vilken metod och vilken ingångsinformation som
används. Det är därför nödvändigt att anta en metod som säkerställer
referensvärdets tillförlitlighet och korrekthet. (25) Metoden kan även i fortsättningen
behöva ändras för att se till att referensvärdet är rättvisande, men varje
ändring av metoden får konsekvenser för användare och berörda parter. Det är
därför nödvändigt att ange vilka förfaranden som ska följas vid övergång från
referensmetodik, inbegripet behovet av samråd, så att användare och berörda
parter kan vidta nödvändiga åtgärder mot bakgrund av dessa ändringar eller
lämna synpunkter till administratören om de har betänkligheter om dessa
ändringar. (26) För att referensvärden ska
vara rättvisande och skyddade mot otillbörlig påverkan krävs även att
rapportörernas ingångsinformation är rättvisande och skyddad mot otillbörlig
påverkan. Det är mycket viktigt att det tydligt fastställs vilka skyldigheter
rapportörerna har när det gäller denna ingångsinformation och att den är
tillförlitlig och överensstämmer med referensvärdesadministratörens kontroller
och metod. Administratörer av referensvärden måste därför utarbeta en
uppförandekod med sådana krav som rapportörerna ska vara skyldiga att följa. (27) Många referensvärden
fastställs utifrån ingångsinformation som tillhandahålls av reglerade
handelsplatser, auktioner för energiutbyte och utsläppsrätter. Dessa
handelsplatser omfattas av regler och tillsyn som säkerställer att
ingångsinformationen inte utsatts för otillbörlig påverkan, fastställer krav på
styrning och förfaranden för anmälan av överträdelser. Därför befrias dessa
referensvärden från vissa skyldigheter för att undvika dubbel reglering och
eftersom tillsynen av dem säkrar att ingångsinformationen inte utsatts för
otillbörlig påverkan. (28) Rapportörer kan vara föremål
för intressekonflikter och utöva godtycke vid fastställandet av
ingångsinformation. Rapportörer måste därför omfattas av styrningsarrangemang
som ser till att sådana konflikter hanteras och att ingångsinformationen är
korrekt, överensstämmer med administratörens krav och kan valideras. (29) Olika typer av referensvärden
och olika referensvärdessektorer kännetecknas av olika egenskaper, typer av
sårbarheter och risker. Bestämmelserna i denna förordning bör preciseras
ytterligare för särskilda sektorer och typer av referensvärden. Referensräntor
för lån mellan banker är referensvärden som är av kritisk betydelse och som
spelar en viktig roll för den penningpolitiska transmissionsmekanismen, varför
det är nödvändigt att fastställa hur bestämmelserna i denna förordning ska
tillämpas på sådana referensvärden. Råvaruindex är vanligt förekommande och har
sektorsspecifika egenskaper och det är därför nödvändigt att närmare ange hur
dessa bestämmelser ska tillämpas på referensvärdena i denna förordning. (30) Brister i vissa referensvärden
kan få betydande konsekvenser för den finansiella stabiliteten, för ordnade
marknadsförhållanden och för investerare, varför ytterligare krav måste ställas
när det gäller referensvärden som är av kritisk betydelse för att se till att
de är väl underbyggda och inte har utsatts för otillbörlig påverkan. Om
referensvärden prissätter betydande värden i finansiella instrument kommer de
att få sådan effekt. Det är därför nödvändigt att kommissionen fastställer
dessa referensvärden som prissätter finansiella instrument som överstiger ett
visst tröskelvärde och som bör betraktas som referensvärden som är av kritisk
betydelse. (31) Rapportörer som slutar att rapportera
in information kan undergräva tillförlitligheten till referensvärden som är av
kritisk betydelse. För att hantera denna sårbarhet är det nödvändigt att ge den
relevanta behöriga myndigheten befogenhet att kräva obligatorisk inrapportering
till kritiska referensvärden. (32) För att användarna ska kunna
göra väl avvägda val av, och förstå riskerna med, referensvärden måste de känna
till vad referensvärdet mäter och hur sårbart det är. Administratörer av
referensvärden bör därför offentliggöra en deklaration som klargör dessa saker
och även offentliggöra den ingångsinformation som använts för att fastställa
referensvärdet. (33) Konsumenter kan ingå avtal,
särskilt avtal om bolån och konsumentkrediter, som prissätts utifrån ett
referensvärde, men skillnader i förhandlingsstyrka och användningen av
standardvillkor innebär att deras möjligheter att välja vilket referensvärde
som ska användas kan vara begränsade. Det är därför nödvändigt att se till att
det är långivarens eller låntagarens ansvar att bedöma om ett sådant
referensvärde är lämpligt för konsumenten, eftersom denne har bättre förmåga
att välja rätt referensvärde. Lämplighetsbedömningen bör dock inte krävas
enligt denna förordning för finansiella instrument som prissätter ett
referensvärde, eftersom det redan finns i MiFID-direktivet. (34) Denna förordning bör ta hänsyn
till de principer för finansiella riktmärken som utfärdades av Internationella
organisationen för värdepapperstillsyn (Iosco) (nedan kallade Iosco-principerna)
den 17 juli 2013, vilka fungerar som en global standard för krav för
godkännande av referensvärden. Det är nödvändigt för investerarskyddet att en
bedömning som visar att tillsynen och regleringen i ett tredjeland är
likvärdiga med unionens tillsyn och reglering av referensvärden görs innan ett
referensvärde som har konstruerats i det tredjelandet får användas i unionen. (35) Administratören bör vara
auktoriserad och stå under tillsyn av den behöriga myndigheten i den
medlemsstat där den är belägen. (36) En person kan under vissa
omständigheter konstruera ett referensvärde, men inte vara medveten om att det
används för prissättning av finansiella instrument eller finansiella avtal. Det
gäller särskilt när användarna och administratören av referensvärden är belägna
i olika medlemsstater. Behöriga myndigheter måste därför, när de får kännedom
om att ett referensvärde används för ett finansiellt instrument eller ett
finansiellt avtal, anmäla detta till Esma, som i sin tur ska underrätta
administratören. (37) Tillsynens effektivitet
garanteras genom en uppsättning effektiva verktyg och befogenheter för den
behöriga myndigheten i varje medlemsstat. I denna förordning förutses därför i
synnerhet ett minsta antal befogenheter rörande tillsyn och utredning som
medlemsstaternas behöriga myndigheter bör tilldelas i enlighet med nationell
lagstiftning. De behöriga myndigheterna och Esma bör när de utövar sina
befogenheter enligt denna förordning agera sakligt och opartiskt och förbli
fristående i sitt beslutsfattande. (38) För att upptäcka fall av
överträdelser av denna förordning, måste behöriga myndigheter ha möjlighet att
utföra inspektioner på plats och ha tillträde till fysiska och juridiska
personers lokaler så att de kan beslagta handlingar. Tillträde till sådana
lokaler är nödvändigt om det föreligger skälig misstanke om att det finns
handlingar och annan information som har anknytning till syftet med en
inspektion eller utredning och som kan vara relevanta för att bevisa en
överträdelse av denna förordning. Dessutom krävs tillgång till sådana lokaler i
de fall den person som mottagit en begäran om upplysningar underlåter att
hörsamma den, eller det finns rimlig anledning att tro att en eventuell begäran
inte skulle hörsammas eller att de handlingar eller upplysningar som informationskravet
avser skulle undanröjas, manipuleras eller förstöras. Om förhandsgodkännande
krävs från den rättsliga myndigheten i den berörda medlemsstaten ska denna
befogenhet för tillträde till lokaler, i enlighet med nationell lagstiftning,
användas efter det att man fått rättsligt förhandstillstånd. (39) Tillgång till dokumentation av
data- och telefontrafik från entiteter som omfattas av tillsyn kan vara ett
avgörande bevis och ibland det enda beviset när det gäller att upptäcka och
styrka förekomsten av överträdelser av denna förordning, särskilt efterlevnaden
av styrelseformer och kontrollkrav. Dokumentation av telefon- och datatrafik
kan bidra till att kontrollera identiteten på den person som ansvarar för att
lämna den, och om fysisk separation av anställda bibehålls. Därför bör de
behöriga myndigheterna ha rätt att begära att entiteter som omfattas av tillsyn
överlämnar befintlig dokumentation av telefontrafik, elektronisk
kommunikations- och datatrafik, om det föreligger skälig misstanke om att sådan
dokumentation eller registrering som rör ämnet för inspektionen eller
utredningen kan vara relevant för att bevisa en överträdelse av denna
förordning. (40) Vissa av bestämmelserna i
denna förordning är tillämpliga på fysiska eller juridiska personer i tredjeländer
som får använda referensvärden eller vara rapportör till referensvärden eller
av andra skäl inte är inblandade i referensvärdesprocessen. Behöriga
myndigheter bör därför finna former för samarbete med tillsynsmyndigheterna i
tredjeländer. Esma bör samordna utarbetandet av sådana samarbetsformer och
utbytet av information från tredjeländer mellan de behöriga myndigheterna. (41) Denna förordning respekterar
de grundläggande rättigheterna och iakttar de principer som erkänns i fördraget
om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och i stadgan om de
grundläggande rättigheterna, i synnerhet rätten till skydd för privat- och
familjeliv, skyddet av personuppgifter, rätten till yttrandefrihet och
informationsfrihet, näringsfrihet, rätten till egendom, rätten till
konsumentskydd, rätten till ett effektivt rättsmedel och rätten till försvar.
Denna förordning bör således tolkas och tillämpas med beaktande av dessa
rättigheter och principer. (42) Rätten till försvar för de
berörda personerna bör iakttas fullt ut. Särskilt gäller att personer som är
föremål för förfarandena ska ges tillgång till resultaten på vilka de behöriga
myndigheterna har grundat sina beslut och ska ges rätt att bli hörda. (43) Transparens vad gäller
referensvärden är nödvändig för stabiliteten på finansmarknaderna och
investerarskyddet. Allt utbyte och all överföring av information av de behöriga
myndigheterna bör ske i enlighet med bestämmelserna om överföring av
personuppgifter i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24
oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av
personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter[16]. Allt utbyte och all
överföring av information från Esma bör ske i enlighet med bestämmelserna om
överföring av personuppgifter i Europaparlamentets och rådets direktiv
45/2001/EG av den 18 december 2000 om skydd för enskilda personer med avseende
på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter[17]. (44) Med hänsyn till de principer
som fastställs i kommissionens meddelande om att förstärka påföljdssystemen i
den finansiella tjänstesektorn och de unionsrättsakter som har antagits som en
uppföljning av detta meddelande bör medlemsstaterna fastställa regler om böter
och administrativa åtgärder vid överträdelser av bestämmelserna i denna
förordning och se till att de genomförs. Dessa påföljder och administrativa
åtgärder bör vara effektiva, proportionella och avskräckande. (45) Därför bör en uppsättning
administrativa åtgärder, påföljder och böter fastställas för att se till att
medlemsstaterna har ett gemensamt tillvägagångssätt och för att öka den
avskräckande effekten. Påföljder som tillämpas i specifika fall bör fastställas
med beaktande av faktorer som återbetalning av alla identifierade ekonomiska
vinster, överträdelsens allvarlighetsgrad och varaktighet, alla försvårande
eller förmildrande faktorer, det faktum att böter måste ha en avskräckande
effekt och, om lämpligt, inkludera en rabatt för samarbete med den behöriga
myndigheten. Det faktiska beloppet för administrativa böter som ska åläggas i
ett specifikt fall kan nå den högsta nivå som anges i denna förordning, eller
om högre nivå föreskrivs i den nationella lagstiftningen, för mycket allvarliga
överträdelser, medan böter som ligger betydligt lägre än den högsta nivån kan
tillämpas på mindre allvarliga försummelser eller i fall av förlikning. Den
behöriga myndigheten bör ha möjlighet att införa ett tillfälligt förbud mot att
utöva förvaltningsfunktioner för referensvärdesadminstratörer eller
rapportörer. Denna förordning bör inte begränsa medlemsstaterna i deras förmåga
att utdöma högre administrativa påföljder. (46) För att säkerställa att beslut
som fattas av behöriga myndigheter har en avskräckande effekt på allmänheten i
stort bör de normalt offentliggöras. Offentliggörandet av beslut är också ett
viktigt verktyg för behöriga myndigheter att informera marknadsaktörer om vilka
beteenden som anses innebära en överträdelse av denna förordning och för att
främja ett allmänt bättre beteende bland marknadsaktörerna. Om ett sådant
offentliggörande riskerar att ge upphov till oproportionell skada för de
inblandade personerna, äventyra stabiliteten på de finansiella marknaderna
eller en pågående utredning bör den behöriga myndigheten offentliggöra
påföljderna eller åtgärderna utan att lämna ut namn eller försena
offentliggörandet. De behöriga myndigheterna bör ha möjlighet att inte
offentliggöra påföljder om ett senarelagt eller anonymt offentliggörande anses
vara otillräckligt för att se till att stabiliteten på de finansiella
marknaderna inte kommer att äventyras. De behöriga myndigheterna är inte heller
skyldiga att offentliggöra åtgärder som bedöms vara av mindre betydelse om
offentliggörandet skulle vara oproportionerligt. (47) Referensvärden som är av
kritisk betydelse kan utarbetas av rapportörer, administratörer och användare i
mer än en medlemsstat. Därmed kan upphörandet av ett sådant referensvärde eller
eventuella händelser som på ett avgörande sätt kan undergräva förtroendet för
att det inte utsätts för otillbörlig påverkan få följder i fler än en
medlemsstat, vilket innebär att den behöriga myndighetens övervakning av ett
sådant referensvärde i den medlemsstat där referensvärdet konstrueras inte
kommer att vara effektivt och verkningsfullt när det gäller att hantera de
risker som är knutna till detta referensvärdes kritiska betydelse. För att
säkerställa ett effektivt utbyte av tillsynsinformation mellan behöriga
myndigheter, samordning av deras verksamhet och de tillsynsåtgärder bör kollegier
av behöriga myndigheter bildas. Kollegiets verksamhet bör bidra till en
harmoniserad tillämpning av bestämmelserna i denna förordning och en ökad
samstämmighet i tillsynspraxis. Esmas juridiskt bindande medlingsroll är ett
viktigt inslag för främjande av samordning, en enhetlig tillsyn och en
samstämmig tillsynspraxis. Referensvärden kan användas för att prissätta
finansiella instrument och finansiella avtal med lång varaktighet. I vissa fall
kan tillgången till dessa referensvärden inte längre tillåtas när denna
förordning trätt i kraft på grund av att de har egenskaper som inte kan
anpassas för att uppfylla kraven i denna förordning. Att förbjuda fortsatt
tillgång till ett sådant referensvärden kan leda till att finansiella
instrument eller finansiella avtal sägs upp eller till vanmakt och därmed skada
investerare. Det är därför nödvändigt att införa bestämmelser för att
möjliggöra fortsatt tillgång till sådana referensvärden under en
övergångsperiod. (48) För att säkerställa enhetliga
villkor för genomförandet av denna förordning och ytterligare specificera
tekniska aspekter i förslaget, bör befogenheten att anta akter i enlighet med
artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på
specifikationen av tekniska definitioner, styrelseformer och kontrollkrav som
gäller för administratörer och rapportörer med tillsyn, krav på
ingångsinformation och metod, uppförandekod, särskilda krav för olika typer av
referensvärden och sektorer och de uppgifter som ska lämnas i ansökningar om godkännande
av administratörer. (49) Kommissionen bör anta förslag
till tekniska standarder för tillsyn som utarbetats av Esma om fastställande av
minimiinnehållet i de samarbetsarrangemang med behöriga myndigheter i tredje
land, genom delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget och i
enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010. (50) För att säkerställa enhetliga
villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas
genomförandebefogenheter vad gäller vissa aspekter. Dessa aspekter avser
fastställelse av likvärdigheten av den rättsliga ram som centralbanker och
konstruktörer av referensvärden i tredjeländer omfattas av och det faktum att
ett referensvärde är av avgörande betydelse. Dessa befogenheter bör utövas i
enlighet med förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011[18] om fastställande av allmänna
regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av
sina genomförandebefogenheter. (51) Kommissionen bör också ges
befogenhet att anta tekniska standarder för genomförande som utarbetats av Esma
för att inrätta förfaranden och former för utbyte av information mellan de
behöriga myndigheterna och Esma, genom genomförandeakter i enlighet med artikel
291 i EUF-fördraget och i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr
1095/2010. Målet med denna förordning, nämligen att fastställa en konsekvent
och effektiv ordning för att ta itu med de sårbarheter som finns i
referensvärdena, kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna,
eftersom de samlade effekterna av de problem som avser referensvärdena bara
till fullo kan urskiljas i ett EU-perspektiv, och därför bättre kan uppnås på
EU-nivå, kan EU vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel
5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går
denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. AVDELNING 1
SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER Artikel 1
Syfte Genom denna förordning införs en gemensam ram
för att säkerställa att de index som används som referensvärden i finansiella
instrument och finansiella avtal i unionen är korrekta och inte utsätts för
otillbörlig påverkan. Förordningen bidrar därmed till en väl fungerande inre
marknad och samtidigt uppnås en hög skyddsnivå för konsumenter och investerare. Artikel 2
Tillämpningsområde 1. Denna förordning ska
tillämpas på fastställande av referensvärden, rapportering av
ingångsinformation för referensvärden och användning av referensvärden inom
unionen. 2. Denna förordning ska inte
tillämpas på: (a)
Medlemmar i Europeiska centralbankssystemet (ECBS). (b)
Centralbanker i tredjeländer vars rättsliga ram
erkänns av kommissionen i enlighet med principer, standarder och förfaranden
som motsvarar kraven på exakthet, otillbörlig påverkan och självständighet när
det gäller konstruktion av de referensvärden som föreskrivs i denna förordning. 3. Kommissionen ska upprätta en
förteckning över de centralbanker i tredjeländer som avses i punkt 2 b. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med
det granskningsförfarande som avses i artikel 38.2. Artikel 3
Definitioner 1. I denna förordning gäller
följande definitioner: (1)
index: ett sifferbelopp (a)
som offentliggörs eller görs tillgängligt för allmänheten, (b)
som, helt eller delvis, fastställs regelbundet
genom tillämpning av en formel eller någon annan beräkningsmetod, eller genom
en bedömning, och (c)
när detta fastställande görs på grundval av värdet
av en eller flera underliggande tillgångar eller priser, inbegripet beräknade
priser eller värden. (2)
referensvärde: ett
index som tjänar som utgångspunkt för att fastställa det belopp som ska betalas
ut enligt ett finansiellt instrument eller ett finansiellt avtal, eller som
fastställer värdet på ett finansiellt instrument eller ett index som används
för att mäta resultatet i en investeringsfond. (3)
konstruktion av ett referensvärde: (a)
att sköta arrangemangen kring fastställandet av ett
referensvärde, och (b)
att samla in, analysera eller bearbeta
ingångsinformation i syfte att fastställa ett referensvärde, och (c)
att fastställa ett referensvärde med hjälp av en
formel eller annan beräkningsmetod eller genom en bedömning av
ingångsinformation som har lämnats för detta syfte. (4)
administratör: en
fysisk eller juridisk person som kontrollerar konstruktionen av ett
referensvärde. (5)
användare av ett referensvärde: varje person som emitterar eller upprättar, eller är part i, ett
finansiellt instrument eller finansiellt avtal som används för att prissätta
ett referensvärde. (6)
rapportering av ingångsinformation: att lämna ingångsinformation till en administratör, eller till någon
annan person för vidare befordran till en administratör som krävs för att
fastställa detta referensvärde och som lämnas för detta syfte. (7)
rapportör: en fysisk
eller juridisk person som rapporterar ingångsinformation. (8)
rapportör med tillsyn:
en övervakad entitet som rapporterar ingångsinformation till en administratör i
unionen. (9)
uppgiftslämnare: den
fysiska person som rapportören har gett i uppdrag att rapportera ingångsinformation. (10)
ingångsinformation:
uppgifter om värdet på en eller flera underliggande tillgångar, eller priser,
inbegripet beräknade priser, värden eller underlag som administratören använder
för att fastställa referensvärdet. (11)
reglerade uppgifter:
ingångsinformation direkt från en handelsplats enligt definitionen i led 1 i
punkt 25 i artikel 2 [MIFIR] eller godkänt publiceringsarrangemang enligt
definitionen i led 1 i punkt 18 i artikel 2 [MIFIR] eller godkänt
publiceringsarrangemang enligt definitionen i led 1 i punkt 20 i artikel 2
[MIFIR] i enlighet med kraven på uppgifter efter handel eller en elbörs som
avses i punkt 1 j i artikel 37 i direktiv 2009/72/EG[19] eller en naturgasbörs som
avses i punkt 1 j i artikel 41 i direktiv 2009/73/EG[20] eller en auktionsplattform som
avses i artikel 26 eller artikel 30 i Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) nr 1031/2010. (12)
transaktionsuppgifter:
observerbara priser, taxor, index eller värden som avser transaktioner mellan
oberoende motparter på en aktiv marknad med förbehåll för ett
konkurrenskraftigt utbud och efterfrågan. (13)
finansiellt instrument:
något av de instrument som räknas upp i bilaga I avsnitt C till direktiv
2004/39/EG, för vilka en begäran om upptagande till handel på en handelsplats
har gjorts eller som handlas på en handelsplats. (14)
entitet med tillsyn:
avser följande entiteter: (a)
kreditinstitut enligt definitionen i led 1 i
artikel 3 i direktiv 2013/36/EU[21],
(b)
värdepappersföretag enligt definitionen i led 1
punkt 1 i artikel 2 [MIFIR], (c)
försäkringsföretag enligt definitionen i led 1 i
artikel 13 i direktiv 2009/138/EG[22], (d)
återförsäkringsföretag enligt definitionen i led 4
i artikel 13 i direktiv 2009/138/EG, (e)
företag för kollektiva investeringar i överlåtbara
värdepapper (fondföretag) enligt definitionen i artikel 1.2 i direktiv
2009/65/EU[23], (f)
förvaltare av alternativa investeringsfonder
(AIF-förvaltare) enligt definitionen i artikel 4.1 b i Europaparlamentets
och rådets direktiv 2011/61/EU[24], (g)
centrala motparter enligt definitionen i
artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012[25], (h)
transaktionsregister enligt definitionen i artikel
2.2 i förordning (EU) nr 648/2012, (i)
en administratör. (15)
finansiellt avtal: (a)
ett kreditavtal enligt definitionen i
artikel 3 c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG[26], (b)
kreditavtal som anges i punkt 3 i artikel 3 i
Europaparlamentets och rådets direktiv [[2013/.../] om bolåneavtal]. (16)
investeringsfond: avser
AIF enligt definitionen i artikel 4.1 a i Europaparlamentets och rådets
direktiv 2011/61/EU, eller företag för kollektiva investeringar som omfattas av
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EU. (17)
ledningsorgan: ett
eller flera styrande organ, bestående av övervaknings- och ledningsfunktionen,
som har den yttersta beslutsrätten och är behörig att fastställa enhetens
strategi, mål och allmänna inriktning. (18)
konsument: en fysisk
person som i finansiell avtal som omfattas av denna förordning handlar för
ändamål som faller utanför hans eller hennes närings- eller yrkesverksamhet. (19)
referensräntor för lån mellan banker: ett referensvärde där den underliggande tillgången för de syften som
avses i punkt 1 c i denna artikel är den räntesats till vilken banker kan låna
ut till eller låna från andra banker. (20)
råvaruindex: ett
referensvärde där den underliggande tillgången för de syften som avses i punkt
1 c i denna artikel är en råvara i den mening som avses i artikel 2 i
kommissionens förordning (EG) nr 1287/2006[27].
Utsläppsrätter enligt definitionen i punkt 11 i bilaga I avsnitt C i [MiFID]
ska inte betraktas som råvaror vid tillämpningen av denna förordning. (21)
kritiskt referensvärde:
ett referensvärde, där merparten av rapportörerna är enheter som omfattas av
tillsyn och som prissätter finansiella instrument med ett nominellt värde på
minst 500 miljarder euro. (22)
belägen: för en
juridisk person den medlemsstat eller det tredjeland där denna person har sitt
säte eller annan officiell adress, och för en fysisk person den medlemsstat
eller det tredje land där denna person har sin skatterättsliga hemvist. 2. Kommissionen ska ges
befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 37 för att
specificera ytterligare tekniska delar av definitionerna i punkt 1, särskilt
genom att fastställa vad som utgör tillgängliggörande för allmänheten med
avseende på definitionen av ett index, och för att kunna beakta marknadens
eller den tekniska utvecklingen. Kommissionen ska i förekommande fall ta hänsyn
till internationell konvergens i tillsynspraxis i förhållande till
referensvärden. Artikel 4
Uteslutning av administratörer som är omedvetna om användningen av de
referensvärden som de ger tillgång till och administratörer som inte gett sitt
samtycke 1. Denna förordning ska inte
tillämpas på en administratör för ett referensvärde som denne gett tillgång
till om denne administratör är omedveten om och rimligen inte kunde ha känt
till att detta referensvärde används för de syften som anges i punkt 2 i
artikel 3.1. 2. Denna förordning ska inte
tillämpas på administratören för ett referensvärde som avses i artikel 25.3 med
avseende på detta referensvärde. AVDELNING II
AVDELNING II REFERENSVÄRDENS SKYDD MOT OTILLBÖRLIG PÅVERKAN OCH
TILLFÖRLITLIGHET Kapitel
1
Styrning och kontroll av administratörer Artikel 5
Krav avseende styrning 1. Följande krav ska tillämpas
på administratörer av referensvärden: (a)
Administratören ska ha stabila
styrningsarrangemang, dvs. en tydlig organisationsstruktur med en väl
definierad, transparent och konsekvent ansvarsfördelning mellan dem som deltar
i konstruktionen av referensvärdet. Administratören ska vidta alla nödvändiga åtgärder
för att se till att konstruktionen av referensvärdet inte påverkas av någon
befintlig eller potentiell intressekonflikt och att eventuella skönsmässiga
bedömningar som krävs i samband med referensvärdesprocessen görs på ett oberoende
och transparent sätt (Styrning och intressekonflikt). (b)
Administratören ska inrätta en övervakningsfunktion
som ska övervaka alla delar av konstruktionen av referensvärden (Översyn).
(c)
Administratören ska ha en kontrollstruktur som ser
till att referensvärdet konstrueras och offentliggörs eller görs tillgängliga i
enlighet med denna förordning (Kontroller). (d)
Administratören ska ha en redovisningsram som
omfattar registrering, revision och översyn, och klagomålsprocess, som ger
bevis på överensstämmelse med kraven i denna förordning (Redovisningsskyldighet). 2. En administratör ska uppfylla
de krav på styrning och kontroll som anges i bilaga 1 avsnitt A. 3. Kommissionen ska ges
befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 37 för att
specificera de krav på styrning och kontroll som anges i bilaga I avsnitt A. I
samband med dessa bestämmelser ska kommissionen beakta följande: (a)
Utvecklingen av referensvärden och finansiella
marknader mot bakgrund av internationell konvergens i tillsynspraxis när det
gäller krav på styrelseformer av referensvärden. (b)
Särskilda egenskaper vad gäller olika typer i fråga
om referensvärden och administratörer, (c)
Befintliga eller potentiella intressekonflikter i
fråga om tillgången till referensvärden, referensvärdenas sårbarhet i fråga om
att utsättas för otillbörlig påverkan och referensvärdenas betydelse för
finansiell stabilitet, marknader och investerare. Artikel 6
Utkontraktering 1. Utkontraktering av funktioner
som rör konstruktionen av referensvärden får inte ske på ett sätt som har en
väsentligen negativ inverkan på administratörens kontroll av konstruktionen av
referensvärdet eller förmågan hos den relevanta behöriga myndigheten att
övervaka referensvärdet. 2. Om utkontraktering äger rum
ska administratören se till att villkoren i bilaga I avsnitt B uppfylls. 3. Administratörer som
utkontrakterar funktioner eller relevanta tjänster och aktiviteter som rör
konstruktionen av referensvärden till en tjänsteleverantör har även i
fortsättningen det fulla ansvaret för att se till att alla deras skyldigheter
enligt denna förordning fullgörs. Kapitel
2
Ingångsinformation och rapportering av överträdelser Artikel 7
Ingångsinformation och metod 1. Konstruktionen av
referensvärden ska vara underställd följande krav när det gäller
ingångsinformation och metod: (a)
Ingångsinformationen ska vara tillräcklig för att
ge en rättvisande och tillförlitlig bild av den marknad eller ekonomiska
verklighet som referensvärdet är avsett att mäta (Tillräckliga och
rättvisande uppgifter). Ingångsinformationen ska utgöras av
transaktionsuppgifter. Om de transaktionsuppgifter som finns tillgängliga för
en bestämd period inte är tillräckliga för att ge en rättvisande och
tillförlitlig bild av den marknad eller ekonomiska verklighet som
referensvärdet är avsett att mäta får annan ingångsinformation än
transaktionsuppgifter användas, under förutsättning att de kan kontrolleras. (b)
Administratörer ska få ingångsinformation från en
panel eller ett urval av rapportörer vars tillförlitlighet och representativitet
säkerställer att referensvärdet är tillförlitligt och representativt för den
marknad eller ekonomiska verklighet som det är avsett att mäta. (c)
Om ingångsinformation av ett referensvärde inte är
transaktionsuppgifter och en rapportör är part i mer än 50 % av värdet av
transaktioner på marknaden som referensvärdet avser att mäta, ska
administratören kontrollera att ingångsinformation representerar en marknad som
är föremål för ett konkurrenskraftigt utbud och en konkurrenskraftig
efterfrågan. Om administratören anser att ingångsinformation inte utgör en
marknad som är föremål för ett konkurrenskraftigt utbud och en
konkurrenskraftig efterfrågan ska den antingen ändra ingångsinformationen,
rapportörer eller den metod som säkerställer att ingångsinformationen representerar
en marknad som är föremål för ett konkurrenskraftigt utbud och en
konkurrenskraftig efterfrågan, eller upphöra med att ge tillgång till
referensvärdet (Marknadseffekt). (d)
Administratörer ska använda en metod för att
fastställa referensvärden som är väl underbyggd och tillförlitlig och där det
finns tydliga regler för hur och när skönsmässiga bedömningar får göras under
fastställandet av referensvärdet (Väl underbyggd och tillförlitlig
metod). (e)
Administratörer ska utveckla, driva och förvalta
information om referensvärdet och metoder på ett öppet sätt (Transparens).
2. Administratörer ska uppfylla
kraven avseende ingångsinformationen och den metod som anges i bilagan avsnitt
C. 3. Kommissionen ska ges
befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 37 om åtgärder för
att ytterligare specificera de kontroller av ingångsinformation, de
omständigheter under vilka transaktionsuppgifterna inte är tillräckliga och hur
det kan påvisas för tillsynsmyndigheter samt kraven för att utveckla metoder. I
samband med dessa bestämmelser ska följande beaktas: (a)
Utvecklingen vad gäller referensvärden och
finansiella marknader mot bakgrund av internationell konvergens i
tillsynspraxis med avseende på referensvärden. (b)
Särskilda egenskaper i olika referensvärden och
typer av referensvärden. (c)
Referensvärdenas sårbarhet vad gäller att utsättas
för otillbörlig påverkan mot bakgrund av de metoder och uppgifter som används. Artikel 8
Rapportering av överträdelser 1. Administratören ska se till
att det finns tillfredsställande system och effektiva kontroller för att
säkerställa att ingångsinformationen är rättvisande och inte har utsatts för
otillbörlig påverkan för ändamålet i punkt 2.. 2. Administratören ska
kontrollera ingångsinformationen och rapportörerna för att upptäcka
överträdelser av [förordningen om marknadsmissbruk] och agerande som kan utgöra
manipulation eller försök till manipulation av referensvärdet, samt underrätta
den relevanta behöriga myndigheten i enlighet med artikel 11.2 i [förordningen
om marknadsmissbruk] och överlämna all relevant information om de misstänker
att följande har förekommit i samband med referensvärdet: (a)
En väsentlig överträdelse av [förordningen om
marknadsmissbruk]. (b)
Agerande som kan utgöra manipulation eller försök
till manipulation av ett referensvärde. (c)
Hemlig samverkan för att manipulera eller försöka
att manipulera ett referensvärde. 3. Administratörer ska ha
rutiner för chefer, anställda och alla andra fysiska personer, vars tjänster
ställts till deras förfogande eller under deras kontroll för att rapportera
överträdelser av denna förordning internt via en särskild, oberoende och
självständig kanal. Kapitel
3
Uppförandekod och krav på rapportörer Artikel 9
Uppförandekod 1. Administratören ska anta en
uppförandekod för varje referensvärde med tydliga regler för deras och
rapportörernas ansvar och skyldigheter när det gäller konstruktionen av
referensvärdet, inbegripet en tydlig beskrivning av den ingångsinformation som
ska lämnas och åtminstone de uppgifter som anges i bilaga I avsnitt D. 2. Uppförandekoden ska
undertecknas av administratören och rapportörerna och vara rättsligt bindande
för alla parter. 3. Kommissionen ska ges
befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 37 för att
specificera villkoren när det gäller den uppförandekod som avses i bilaga I
avsnitt D för olika typer av referensvärden och för att ta hänsyn till
utvecklingen vad gäller referensvärdena och finansiella marknader. Kommissionen ska ta hänsyn till de olika
egenskaperna hos referensvärdena och rapportörerna, särskilt vad gäller
skillnader i ingångsinformation och metoder, risker för att ingångsinformation
manipuleras och internationell konvergens i tillsynspraxis i förhållande till
referensvärdena. Artikel 10
Reglerade uppgifter 1. När ingångsinformation som
inrapporterats till ett referensvärde är reglerade, ska inte artiklarna
7.1 b, 8.1, 8.2 och artikel 9 tillämpas. 2. Administratörer ska ingå ett
avtal med rapportören av reglerade uppgifter, i vilket det görs klart för
rapportören vilka referensvärden som administratören fastställer med hjälp av
de reglerade uppgifterna och ska se till att bestämmelserna i denna förordning
följs. Artikel 11
Styrning och kontroller 1. Följande krav ska tillämpas
på rapportörer med tillsyn när det gäller styrning och kontroller: (a)
Rapportörer med tillsyn ska se till att deras
rapportering av ingångsinformation inte påverkas av någon befintlig eller
potentiell intressekonflikt och att eventuella skönsmässiga bedömningar som kan
krävas görs på ett oberoende och transparent sätt på grundval av relevant
information och i enlighet med uppförandekoden (Intressekonflikt). (b)
Rapportörer med tillsyn ska ha ett kontrollsystem
som säkerställer att ingångsinformationen inte har utsatts för otillbörlig
påverkan, att den är rättvisande och tillförlitlig, och att den lämnas i
enlighet med bestämmelserna i denna förordning och uppförandekoden (Lämpliga
kontroller). 2. Rapportörer med tillsyn ska
uppfylla kraven avseende de system och kontroller som anges i bilaga I avsnitt
E. 3. Rapportörer med tillsyn ska
samarbeta fullt ut med administratörer och den relevanta behöriga myndigheten
vid revisionen och övervakningen av konstruktionen av ett referensvärde och
överlämna alla upplysningar och all information som har arkiverats i enlighet
med bilaga I avsnitt E. 4. Kommissionen ska ges
befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 37 om åtgärder för
att ytterligare specificera de krav avseende system och kontroller som anges i
bilaga I avsnitt E för olika typer av referensvärden. Kommissionen ska ta hänsyn till referensvärdenas
olika egenskaper och rapportörer med tillsyn, särskilt vad gäller skillnader i
den ingångsinformation som lämnas och de metoder som används, riskerna för
manipulation av ingångsinformation och arten av den verksamhet som bedrivs av
rapportörer med tillsyn, och utvecklingen vad gäller referensvärden och
finansiella marknader mot bakgrund av internationell konvergens i
tillsynspraxis i förhållande till referensvärdena. AVDELNING III
KRAV FÖR OLIKA SEKTORER OCH REFERENSVÄRDEN SOM ÄR AV KRITISK BETYDELSE Kapitel
1
Referensvärdessektorer Artikel 12
Särskilda krav för olika typer av referensvärden och sektorer 1. Utöver kraven i avdelning II
ska de särskilda krav som anges i bilaga II tillämpas på referensräntor för lån
mellan banker. 2. Utöver kraven i avdelning II
ska de särskilda krav som anges i bilaga III tillämpas på råvaruindex. 3. Kommissionen ska ges
befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 39 för att
specificera eller, mot bakgrund av marknadsutvecklingen och den tekniska
utvecklingen samt den internationella utvecklingen, anpassa följande delar i
bilagorna II och III: (a)
Den tidsperiod efter vilken ingångsinformation ska
offentliggöras (bilaga II punkt 6). (b)
Övervakningskommitténs förfaranden för val,
utnämning och ansvarsområden (bilaga II punkterna 8, 9 och 10). (c)
Revisionsfrekvensen (bilaga II punkt 12). (d)
De förfaranden genom vilka ingångsinformation
lämnas ska specificeras i uppförandekoden (bilaga II punkt 13). (e)
Rapportörers system och kontroller (bilaga II punkt
16). (f)
De register som rapportörer ska föra och det sätt
på vilket de ska lagras (bilaga II punkterna 17 och 18). (g)
De resultat som ska rapporteras till ledningen
genom rapportörens funktionen för regelefterlevnad (bilaga II punkt 19). (h)
Frekvensen för interna granskningar av
ingångsinformation och förfaranden (bilaga II punkt 20). (i)
Frekvensen externa revisioner av rapportörens
ingångsinformation (bilaga II punkt 21). (j)
Kriterierna och förfarandena för att utveckla
referensvärden (bilaga III punkt 1 a). (k)
De komponenter som ska ingå i metoden och
beskrivning av metoden (bilaga III punkt 1 och 2). (l)
Administratörens krav när det gäller kvalitet och
att beräkningen av referensvärdet och innehållet i den beskrivning som bifogas
varje beräkning inte utsätts för otillbörlig påverkan (bilaga III punkt 5 och
6). Kapitel
2
Referensvärden som är av kritisk betydelse Artikel 13
Referensvärden som är av kritisk betydelse 1. Kommissionen ska anta en
förteckning över referensvärden inom unionen som är referensvärden som är av
kritisk betydelse i enlighet med definitionen i artikel 3.21. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med
det granskningsförfarande som avses i artikel 38.2. 2. Inom fem arbetsdagar från och
med dagen för antagandet av beslutet som omfattar ett referensvärde av kritisk
betydelse i den förteckning som avses i punkt 1 i denna artikel, ska
administratören av referensvärdet av kritisk betydelse anmäla uppförandekoden
till den relevanta behöriga myndigheten. Den relevanta behöriga myndigheten ska
inom 30 dagar kontrollera om uppförandekoden uppfyller kraven i denna
förordning. Om den relevanta behöriga myndigheten finner att delar inte
uppfyller kraven i denna förordning ska den informera administratören om detta.
Administratören ska inom 30 dagar efter mottagandet av en sådan begäran ändra
uppförandekoden så att den uppfyller kraven i denna förordning. Artikel 14
Obligatorisk rapportering 1. Om rapportörer, som omfattar
minst 20 % av rapportörerna till ett referensvärde av kritisk betydelse
har upphört att rapportera, eller det finns tillräckliga indikationer på att
minst 20 % av rapportörerna sannolikt kommer att upphöra att rapportera
under något år, ska den behöriga myndigheten för administratören för ett
referensvärde av kritisk betydelse ha följande befogenheter: (a)
Kräva att entiteter som omfattas av tillsyn, som
valts ut i enlighet med punkt 2, rapporterar ingångsinformation till
administratören i enlighet med metoden, uppförandekoden eller andra regler. (b)
Fastställa i vilken form, och vid vilken tidpunkt,
ingångsinformation ska lämnas. (c)
Ändra uppförandekoden, metoden eller andra regler
som avser referensvärdet av kritisk betydelse. 2. För referensvärde av kritisk
betydelse ska de entiteter som omfattas av tillsyn som är skyldiga att
rapportera i enlighet med punkt 1 fastställas av administratörens behöriga
myndighet på grundval av följande kriterier: (a)
Storleken på det faktiska och potentiella
deltagandet på marknaden vad gäller den entitet som omfattas av tillsyn som
referensvärdet avser att mäta. (b)
Sakkunskap och förmåga att rapportera
ingångsinformation av den kvalitet som krävs av de entiteter som omfattas av
tillsyn. 3. Den behöriga myndigheten för
rapportörer som omfattas av tillsyn som har varit skyldig att rapportera om ett
referensvärde genom åtgärder som vidtagits i enlighet med punkt 1 a och b
ska bistå administratörens behöriga myndighet vid genomförandet av sådana
åtgärder. 4. Administratörens behöriga
myndighet ska granska varje åtgärd som vidtas enligt punkt 1 inom ett år efter
det att den har antagits. Den ska återkalla åtgärden om den (a)
bedömer att rapportörerna med all sannolikhet
kommer att fortsätta att rapportera ingångsinformation i minst 1 år om
befogenheten återkallades som ska styrkas med minst följande: (1)
Ett skriftligt åtagande från rapportörerna till
administratören och den behöriga myndigheten att fortsätta att rapportera
ingångsinformation till referensvärdet av kritisk betydelse under minst ett år
om den obligatoriska befogenheten att rapportera återkallades. (2)
En skriftlig rapport från administratören till den
behöriga myndigheten med belägg för sin bedömning att det kan säkerställas att
referensvärdet av kritisk betydelse kommer att fortsätta att fungera när det
obligatoriska deltagandet har återkallats. (b)
bedömer att en godtagbar ersättning av
referensvärdet finns tillgänglig och användare av referensvärdet av kritisk
betydelse kan byta till denna ersättning till minimala kostnader som ska framgå
av minst en skriftlig rapport från administratören som närmare beskriver
metoderna för övergång till ett alternativt referensvärde samt förmågan och
kostnaderna för användarna för att överföra detta referensvärde. 5. Administratören ska till den
berörda behöriga myndigheten anmäla om rapportörer begår en överträdelse av
kraven i punkt 1 i denna artikel så snart som det är tekniskt möjligt. AVDELNING IV
TRANSPARENS OCH KONSUMENTSKYDD Artikel 15
Referensvärdesdeklaration 1. Administratörer ska upprätta
en deklaration för varje referensvärde (a)
i vilken det klart och tydligt fastställs vad
referensvärdet mäter och under vilka omständigheter det kan bli otillförlitligt
som mått på detta, (b)
som beskriver eller räknar upp för vilka ändamål
det kan vara lämpligt att använda referensvärdet och under vilka omständigheter
det kan upphöra att vara lämpligt för dessa ändamål, (c)
som innehåller tekniska specifikationer av vilka
det tydligt framgår i vilka led av beräkningen skönsmässiga bedömningar kan
göras, enligt vilka kriterier detta sker och vem som gör de skönsmässiga
bedömningarna, samt hur sådana bedömningar därefter värderas, (d)
som varnar för att faktorer, inbegripet externa
faktorer som ligger utanför administratörens kontroll, kan göra det nödvändigt
att ändra eller upphöra att konstruera referensvärdet, och (e)
som upplyser om att åtgärder måste vidtas för att
se till att avtal eller andra finansiella instrument för vilka referensvärdet
används som referens inte påverkas eller kan hantera att referensvärdet ändras
eller upphör att konstrueras. 2. För att följa punkt 1 ska
administratörer uppfylla de närmare krav på styrning och kontroll som
fastställs i bilaga I avsnitt F. Artikel 16
Transparens när det gäller ingångsinformation 1. Administratörer ska
offentliggöra den ingångsinformation som används för att fastställa
referensvärdet omgående efter det att referensvärdet har offentliggjorts, utom
om detta skulle få allvarliga negativa följder för rapportörerna eller ha en
negativ inverkan på referensvärdets tillförlitlighet eller skydd mot
otillbörlig påverkan. I sådana fall får offentliggörandet skjutas upp till dess
att dessa följder har minskat väsentligt. Eventuella personuppgifter i
ingångsinformationen får inte offentliggöras. 2. Kommissionen ska ges
befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 37 för att specificera
den information som ska lämnas enligt punkt 1, bl.a. under vilka omständigheter
inlämningen av information kan försenas och på vilka sätt informationen ska
överlämnas. Artikel 17
Referensvärden som upphör att gälla 1. Administratörer ska
offentliggöra vilka åtgärder de kommer att vidta om ändringar av referensvärdet
görs eller det upphör att gälla. 2. Entiteter som omfattas av
tillsyn som utfärdar eller innehar egna finansiella instrument eller är part i
finansiella avtal som prissätter ett referensvärde ska sammanställa
tillförlitliga skriftliga planer som beskriver de åtgärder som de skulle vidta
om detta referensvärde väsentligt förändras eller upphör att konstrueras.
Entiteter som omfattas av tillsyn ska på begäran lämna dessa planer till den
berörda behöriga myndigheten. Artikel 18
Lämplighetsbedömning 1. Om en entitet som omfattas av
tillsyn avser ingå ett finansiellt avtal med en konsument måste den entiteten
först skaffa nödvändig information om konsumentens kunskaper och erfarenheter
av referensvärdet, hans/hennes ekonomiska situation och mål med det finansiella
avtalet, och den referensvärdesdeklaration som offentliggörs i enlighet med
artikel 15 och bedöma om det är lämpligt för denna konsument att använda
referensvärdet som värdering av det finansiella avtalet. 2. Om den entitet som omfattas
av tillsyn på grundval av bedömningen enligt punkt 1 anser att referensvärdet
inte är lämpligt för konsumenten ska den skriftligen avråda konsumenten och
ange skälen till detta. AVDELNING V
ANVÄNDNING AV REFERENSVÄRDEN FRÅN AUKTORISERADE ADMINISTRATÖRER ELLER
ADMINISTRATÖRER FRÅN TREDJELÄNDER Artikel 19
Användning av väl underbyggda referensvärden En entitet som omfattas av tillsyn kan använda
ett referensvärde i unionen för referens för ett finansiellt instrument eller
finansiellt avtal eller för att mäta resultatet i en investeringsfond, om det
lämnas av en auktoriserad administratör i enlighet med artikel 23 eller en
administratör i ett tredjeland som är registrerad i enlighet med artikel 21 Artikel 20
Likvärdighet 1. Referensvärden från en
administratör i ett tredjeland får användas av enheter som omfattas av tillsyn
i unionen, förutsatt att följande villkor är uppfyllda: (a)
Kommissionen har antagit ett beslut om likvärdighet
i enlighet med punkt 2 och därmed erkänt att de rättsliga och tillsynsmässiga
ramarna i detta tredjeland är likvärdiga med kraven i denna förordning. (b)
Administratören är auktoriserad eller registrerad,
samt föremål för tillsyn, i detta tredjeland. (c)
Administratören har underrättat Esma om sitt
samtycke till att deras nuvarande eller framtida referensvärden får användas av
enheter som omfattas av tillsyn i unionen, förteckningen över de referensvärden
som får användas i unionen och den behöriga myndighet som ansvarar för dess
tillsyn i tredjeland. (d)
Administratören är vederbörligen registrerad i
enlighet med artikel 21. (e)
De samarbetsarrangemang som avses i punkt 3 i denna
artikel tillämpas. 2. Kommissionen får anta ett
beslut om att den rättsliga ramen och tillsynsverksamhet i ett tredjeland ska
garantera att (a)
administratörer som är auktoriserade eller
registrerade i det tredjelandet uppfyller de bindande krav som är likvärdiga
med kraven i denna förordning, i synnerhet med hänsyn till om den rättsliga
ramen och tillsynsverksamheten i ett tredjeland uppfyller Ioscos principer om
referensvärden som offentliggjordes den 17 juli 2013, och (b)
de bindande kraven är föremål för effektiv tillsyn
och tillämpning i detta tredjeland. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med
det granskningsförfarande som avses i artikel 38.2. 3. Esma ska upprätta
samarbetsarrangemang med relevanta behöriga myndigheter i tredjeländer vars
regelverk och tillsynssystem har erkänts som likvärdiga i enlighet med punkt 2.
I sådana samarbetsarrangemang ska minst följande anges: (a)
Mekanismen för informationsutbyte mellan Esma och
de berörda tredjeländernas behöriga myndigheter, inbegripet tillgång till alla
uppgifter som Esma begär om den auktoriserade administratören i det
tredjelandet. (b)
Mekanismen för omedelbar underrättelse till Esma om
en behörig myndighet i ett tredjeland bedömer att en administratör som är
auktoriserad i det tredjelandet som står under dess tillsyn bryter mot
villkoren för dess auktorisation eller mot annan nationell lagstiftning. (c)
Förfarandena för samordning av tillsynsverksamhet,
inbegripet, när så är lämpligt, inspektioner på plats. 4. Esma ska utarbeta förslag
till tekniska standarder för att fastställa minimiinnehållet i de
samarbetsarrangemang som avses i punkt 3 och därmed se till att de behöriga
myndigheterna och Esma kan utöva alla sina tillsynsbefogenheter enligt denna
förordning. Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska
standarder för tillsyn till kommissionen senast den [XXX]. Till kommissionen delegeras befogenheten att anta
de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med
förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010. Artikel 21
Registrering 1 Esma ska registrera
administratörer som har underrättat oganet om sitt medgivande som avses i
artikel 20.1 c. Registret ska vara tillgängligt för allmänheten på Esmas
webbplats och innehålla information om vilka referensvärden som de relevanta
administratörerna har tillåtelse att lämna och den behöriga myndighet som är
ansvarig för tillsynen av dem i det tredjelandet. 2. Esma ska återkalla
registreringen av en administratör som avses i punkt 1 från det register som
avses i punkt 1 i följande fall: (a)
Esma har välgrundade skäl, baserade på
dokumenterade underlag, att anse att administratören agerar på ett sätt som klart
strider mot användarnas intressen av dess referensvärden eller väl fungerande
marknader. (b)
Esma har välgrundade skäl, baserade på
dokumenterade underlag, att anse att administratören på ett allvarligt sätt har
brutit mot de nationella lagar och andra författningar som är tillämpliga i det
tredjelandet och på grundval av vilka kommissionen har antagit beslutet i
enlighet med artikel 20.2. 3. Esma ska bara fatta beslut i
enlighet med punkt 2 om följande villkor är uppfyllda: (a)
Esma har hänskjutit frågan till tredjelandets
behöriga myndighet och den behöriga myndigheten har inte vidtagit de lämpliga
åtgärder som krävs för att skydda investerarna och väl fungerande marknader i
unionen, eller har inte kunnat visa att den berörda administratören uppfyller
de krav som är tillämpliga på den i det tredjelandet. (b)
Esma har minst trettio dagar före återkallandet
underrättat tredjelandets behöriga myndighet om sin avsikt att återkalla
registreringen av administratören. 4. Esma ska utan dröjsmål
underrätta övriga behöriga myndigheter om åtgärder som vidtas i enlighet med
punkt 2 och offentliggöra beslutet på sin webbplats. AVDELNING VI
AUKTORISATION OCH TILLSYN AV ADMINISTRATÖRER Kapitel
1
Auktorisation Artikel 22
Krav på auktorisation 1. En administratör ska lämna in
en ansökan om auktorisation om att konstruera referensvärden om denne
konstruerar index som används eller avses att användas som referens för
finansiella instrument eller finansiella avtal eller för att mäta resultatet i
en investeringsfond. 2. Auktoriserade administratörer
måste vid varje tidpunkt uppfylla kraven för auktorisation och underrätta den
behöriga myndigheten om eventuella väsentliga förändringar av villkoren för den
ursprungliga auktorisationen. Artikel 23
Ansökan om auktorisation 1. Administratören ska lämna in
en ansökan om auktorisation till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där
administratören är belägen. 2. Ansökan om auktorisation i
enlighet med punkt 1 ska göras (a)
inom 30 arbetsdagar från alla avtal med en entitet
som omfattas av tillsyn om att använda ett index som tillhandahålls av den
administratören som referens till ett finansiellt instrument eller finansiellt
avtal eller för att mäta resultatet i en investeringsfond, (b)
inom 30 arbetsdagar efter det att administratören
gett sitt samtycke i enlighet med artikel 25.2 om referensen av indexet i det
finansiella instrument som avses i artikel 25.1. 3. Den ansökande administratören
ska lämna alla uppgifter som krävs för att den behöriga myndigheten ska kunna
fastslå att administratören vid tidpunkten för auktoriseringen har vidtagit de
åtgärder som krävs för att uppfylla kraven i denna förordning. 4. Den behöriga myndigheten ska
inom 15 arbetsdagar efter att ha tagit emot ansökan bedöma om ansökan är
fullständig och meddela administratören om resultatet av denna bedömning. Om
ansökan är ofullständig ska den sökande lämna in de ytterligare uppgifter som
krävs av den relevanta behöriga myndigheten. 5. Inom 45 arbetsdagar efter
mottagandet av en fullständig ansökan ska den behöriga myndigheten pröva
ansökan och fatta ett beslut om att godkänna eller underkänna auktorisering av
den ansökande administratören. Inom fem arbetsdagar efter antagandet av ett
beslut om att godkänna eller underkänna auktorisering ska den behöriga
myndigheten anmäla detta till administratören i fråga. Om den behöriga
myndigheten nekar administratören auktorisation ska den lämna en fullständig
motivering i sitt beslut. 6. Den behöriga myndigheten ska
meddela eventuella beslut om att godkänna auktorisering av en ansökande
administratör till Esma och Esma ska på sin webbplats offentliggöra en
förteckning över administratörer som har auktoriserats i enlighet med denna
förordning. Denna förteckning ska uppdateras inom 7 arbetsdagar från varje
underrättelse som avses i denna punkt. 7. Kommissionen ska ges
befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 39 om åtgärder för
att specificera den information som ska lämnas i den ansökan om auktorisering
med beaktande av proportionalitetsprincipen och kostnaderna för administratörer
och behöriga myndigheter. Artikel 24
Återkallande av auktorisation 1. Den behöriga myndigheten ska
återkalla en administratörs auktorisation om administratören (a)
uttryckligen avstår från auktorisation eller inte
har konstruerat några referensvärden under de senaste tolv månaderna, (b)
beviljades auktorisationen efter att ha lämnat
falska uppgifter eller på annat sätt ha använt otillbörliga metoder, (c)
inte längre uppfyller de villkor som gällde för
auktorisationen, eller (d)
allvarligt och återkommande har brutit mot
bestämmelserna i denna förordning. 2. Den behöriga myndigheten ska
underrätta Esma om sitt beslut inom fem arbetsdagar. Kapitel
2 Anmälan
av referensvärden Artikel 25
Anmälan till Esma om användning av ett index som används i ett finansiellt
instrument 1. Om en behörig myndighet får
kännedom om att ett index används som referens för ett finansiellt instrument,
eller att en begäran om att ett finansiellt instrument där ett referensvärde
används som referens ska upptas till handel har riktats till en handelsplats
som står under denna behöriga myndighets tillsyn, ska den behöriga myndigheten
anmäla detta till Esma inom 10 dagar. 2. Esma ska inom 10 dagar från
det att anmälan har tagits emot ge den relevanta administratör som konstruerar
referensvärdet fullständig information om referensvärdets användning och be
administratören bekräfta att den tillåter eller har godkänt att referensvärdet
används på detta sätt. 3. Utan att det påverkar artikel
30 [MIFIR] ska Esma, om administratören inte bekräftar att Esma sitt samtycke
inom den tidsfrist som anges i punkt 2, underrätta den relevanta behöriga
myndighet som ska begära att handelsplatsen återkallar registreringen av det
finansiella instrumentet eller vägra uppta det till handel inom tio arbetsdagar.
4. Esma ska offentliggöra en
förteckning över alla underrättelser enligt punkterna 1, 2 och 3. Esma ska utarbeta förslag till tekniska standarder
för att fastställa förfaranden och former för det utbyte av information som
avses i punkt 1 och 2. Esma ska överlämna de förslag på tekniska
standarder som avses i första stycket till kommissionen senast den [...]. Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska
standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med
artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010. Kapitel
3 Tillsynssamarbete
Artikel 26
Delegering av uppgifter mellan behöriga myndigheter 1. I enlighet med artikel 28 i
förordning (EU) nr 1095/2010 får en behörig myndighet delegera sina
uppgifter enligt denna förordning till den behöriga myndigheten i en annan
medlemsstat. Delegering av uppgifter påverkar inte den delegerande behöriga
myndighetens ansvar och de behöriga myndigheterna ska anmäla planerad
delegering till Esma 60 dagar innan delegeringen träder i kraft. 2. En behörig myndighet får
delegera en del av eller alla uppgifter enligt denna förordning till Esma,
förutsatt att det sker i samförstånd med Esma. En sådan delegering ska inte
påverka den delegerande behöriga myndighetens ansvar. 3. Esma ska informera
medlemsstaterna om en planerad delegering inom sju dagar. Esma ska
offentliggöra närmare information om eventuell överenskommen delegering inom
sju dagar från underrättelsen. Artikel 27
Utlämnande av information från en annan medlemsstat 1. Den behöriga myndigheten får
bara lämna ut information som den erhållit från en annan behörig myndighet om (a)
den har erhållit ett skriftligt godkännandefrån den
behöriga myndigheten och information bara lämnas ut för de ändamål för vilka
myndigheten har gett sitt tillstånd, eller (b)
när ett sådant utelämnande krävs i samband med
rättsliga förfaranden. Artikel 28
Samarbete vid en begäran som rör kontroller på plats eller utredningar 1. Den relevanta behöriga
myndigheten får begära bistånd från av en annan behörig myndighet när det
gäller inspektioner på plats eller utredningar. 2. Den behöriga myndighet som
begär bistånd enligt punkt 1 ska underrätta Esma om detta. Om utredningen eller
kontrollen har gränsöverskridande verkningar får de behöriga myndigheterna
begära att Esma åtar sig att samordna inspektionen på plats eller utredningen. 3. Om en behörig myndighet får
en begäran från en annan behörig myndighet om att utföra en inspektion på plats
eller en utredning kan den (a)
själv utföra inspektionen på plats eller
utredningen, (b)
tillåta att den behöriga myndighet som gjorde
framställan deltar i en inspektion på plats eller en utredning, (c)
utse revisorer eller sakkunniga som ska utföra
inspektionen på plats eller utredningen. Kapitel
4
Behöriga myndigheters roll Artikel 29
Behöriga myndigheter 1. För administratörer och
rapportörer som omfattas av tillsyn ska varje medlemsstat utse den behöriga
myndighet som är ansvarig för att att utföra uppgifterna enligt denna
förordning och underrätta kommissionen och Esma om detta. 2. Om en medlemsstat utser mer
än en behörig myndighet, ska den klart ange respektive myndighets uppdrag och
utse en myndighet för samordningen av samarbetet och informationsutbytet med
kommissionen, Esma och andra medlemsstaters behöriga myndigheter. 3. Esma ska på sin webbplats
offentliggöra en förteckning över de behöriga myndigheter som utsetts enligt
punkt 1. Artikel 30
Behöriga myndigheters befogenheter 1. För att uppfylla sina
skyldigheter enligt denna förordning ska behöriga myndigheter i enlighet med
nationell rätt ha minst följande tillsyns- och övervakningsbefogenheter: (a)
Ha tillgång till alla handlingar och annan
information, oavsett form, och rätt att få eller göra kopior av dem. (b)
Begära upplysningar av vem som helst, även av de
personer som efter varandra verkar för att vidarebefordra handelsorder eller
utföra de berörda operationerna samt deras huvudmän, och om nödvändigt kalla en
person till förhör och förhöra personen för att få tillgång till information, (c)
När det gäller referensvärden där
ingångsinformationen avser råvaror, begära upplysningar från marknadsaktörer på
berörda spotmarknader i standardiserad form, få rapporter om transaktioner och
ha direkt tillgång till handlarnas system. (d)
Utföra inspektioner på plats eller utredningar på
andra platser än fysiska personers privata bostäder. (e)
Beträda fysiska och juridiska personers lokaler i
syfte att beslagta handlingar och andra uppgifter i någon form, där det finns
en rimlig misstanke om att handlingar och andra uppgifter som rör ämnet för
inspektionen eller utredningen kan vara relevanta för att bevisa en
överträdelse av denna förordning. När förhandsgodkännande krävs från den
rättsliga myndigheten i den berörda medlemsstaten ska denna befogenhet bara
användas, i enlighet med nationell lag, efter det att förhandstillstånd
utfärdats. (f)
Begära befintliga registreringar av telefonsamtal,
elektronisk kommunikation eller andra datatrafik som innehas av en enhet som är
föremål för tillsyn. (g)
Begära att tillgångar fryses och/eller beläggs med
kvarstad. (h)
Tillfälligt förbjuda handel med finansiella
instrument som använder ett referensvärde som referens. (i)
Tillfälligt kräva att ett agerande som strider mot
bestämmelserna i denna förordning ska upphöra och förhindra att det upprepas. (j)
Tillfälligt införa ett förbud mot utövande av
yrkesverksamhet. (k)
Vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att
allmänheten får korrekt information, bl.a. genom att kräva att personer som har
offentliggjort eller spridit referensvärdet ska offentliggöra en rättelse eller
göra en ny beräkning av referensvärdet. 2. De behöriga myndigheterna ska
utöva de tillsyns- och utredningsbefogenheter som avses i punkt 1 i enlighet
med nationell rätt och på följande sätt: (a)
Direkt. (b)
I samarbete med andra myndigheter eller
marknadsföretag. (c)
På eget ansvar genom delegering till sådana myndigheter
eller till marknadsföretag. (d)
Efter ansökan till de behöriga rättsliga
myndigheterna. För utövandet av dessa befogenheter ska de
behöriga myndigheterna ha tillfredsställand och effektiva skyddsklausuler om
rätten till försvar och de grundläggande rättigheterna. 3. Medlemsstaterna ska se till
att lämpliga åtgärder vidtagits så att behöriga myndigheter förfogar över de
tillsyns- och övervakningsbefogenheter som behövs för att de ska kunna uppfylla
sina åtaganden. 4. Personer som lämnar
information i enlighet med punkt 2 ska inte anses bryta mot tystnadsplikt
föreskriven i avtal, lag eller annan författning. Artikel 31
Administrativa åtgärder och påföljder 1. Utan att det påverkar de
behöriga myndigheternas tillsynsbefogenheter i enlighet med artikel 34 ska
medlemsstaterna, i enlighet med nationell lagstiftning, ge de behöriga
myndigheterna befogenhet att vidta lämpliga administrativa åtgärder och införa
administrativa åtgärder och påföljder åtminstone för (a)
överträdelser av artiklarna 5.1, 6, 7.1, 8, 9, 10,
11, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 22 och 23 i denna förordning, och (b)
underlåtenhet att samarbeta eller uppfylla sina
skyldigheter i samband med en undersökning eller begäran som omfattas av
bestämmelserna i artikel 30. 2. Om det sker en överträdelse
av det slag som avses i punkt 1 ska medlemsstaterna i enlighet med sin
nationella lagstiftning fastställa att behöriga myndigheter ska ha rätt att
vidta eller utdöma åtminstone följande administrativa åtgärder och påföljder: (a)
Ett åläggande om att den person som är ansvarig för
överträdelsen ska upphöra med sitt agerande och inte upprepa det. (b)
Krav på återbetalning av den vinst som har gjorts
eller den förlust som har undvikits genom överträdelsen, om dessa kan
fastställas. (c)
En offentlig varning som namnger ansvarig person och
typen av överträdelse. (d)
Återkallande eller tillfälligt upphävande av en
reglerad entitets auktorisation. (e)
Ett tillfälligt förbud mot att varje fysisk person
som hålls ansvarig för en sådan överträdelse, utövar ledningsfunktioner i hos
administratören eller en rapportör. (f)
Administrativa böter som är minst tre gånger så
höga som den vinst som har gjorts eller de förluster som undvikits genom
överträdelsen, om dessa kan fastställas, eller (1)
i fråga om en fysisk person maximala administrativa
ekonomiska påföljder på minst: i) 500 000 euro för överträdelser av artiklarna
5.1, 6, 7.1, 8, 9, 10, 11, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 22 och 23, eller i
medlemsstater som inte har euron som officiell valuta, motsvarande belopp i den
nationella valutan vid den tidpunkt då denna förordning träder i kraft, eller ii) 100 000 euro för överträdelser av artikel
7.1 b och 7.1 c, eller i medlemsstater som inte har euron som officiell valuta,
motsvarande belopp i den nationella valutan vid den tidpunkt då denna
förordning träder i kraft, (2)
i fråga om en juridisk person maximal administrativ
ekonomisk påföljd på minst: i) det som är högst av 1 000 000 euro eller
10 % av dess totala årliga omsättning enligt det senaste bokslut som har
godkänts av ledningsorganet för överträdelser av artiklarna 5.1, 6, 7.1, 8, 9,
10, 11, 14, 15, 16 17, 18, 19 22 och 23, om den juridiska personen är ett
moderföretag eller ett dotterföretag till ett moderföretag som måste upprätta
koncernredovisning enligt definitionen i direktiv 2013/34/EU ska den relevanta
totala årliga omsättningen vara den totala årliga omsättningen eller
motsvarande typ av inkomst enligt direktiv 86/635/EG för banker och direktiv
91/674/EG för försäkringsföretag enligt den senaste koncernredovisning som har
godkänts av ledningsorganet i det yttersta moderföretaget eller om personen är
en förening, 10 % av medlemmarnas sammanlagda omsättning, eller ii) det som är högst av 250 000 euro eller
2 % av dess totala årliga omsättning enligt det senaste bokslut som har
godkänts av ledningsorganet för överträdelser av artiklarna 6.1 b och
6.1 c, om den juridiska personen är ett moderföretag eller ett
dotterföretag till ett moderföretag som måste upprätta koncernredovisning
enligt definitionen i direktiv 2013/34/EEG], ska den relevanta totala årliga omsättningen
vara den totala årliga omsättningen eller motsvarande typ av inkomst enligt
direktiv 86/635/EG för banker och direktiv 91/674/EG för försäkringsföretag
enligt den senaste koncernredovisning som har godkänts av ledningsorganet i det
yttersta moderföretaget eller om personen är en förening, 10 % av
medlemmarnas sammanlagda omsättning. 3. Senast [12 månader efter
denna förordnings ikraftträdande] ska medlemsstaterna meddela kommissionen och
Esma om de bestämmelser som avses i punkt 1 och 2. De ska utan dröjsmål
underrätta kommissionen och Esma om eventuella ändringar av bestämmelserna. 4. Medlemsstaterna får
fastställa att behöriga myndigheter enligt nationell lagstiftning ska ha rätt
att besluta om andra påföljder än de som avses i punkt 1 och får besluta om
hårdare påföljder än de som fastställs i den punkten. Artikel 32
Utövande av befogenheter om tillsyn och påföljder 1. Medlemsstaterna ska se till
att de behöriga myndigheterna vid fastställandet av typ och nivå på de
administrativa påföljderna beaktar alla relevanta omständigheter, inbegripet, i
förekommande fall: (a)
Överträdelsens allvarlighetsgrad och varaktighet. (b)
Den ansvariga personens befattning. (c)
Den ansvariga personens finansiella ställning,
indikerad genom den ansvariga juridiska personens totala omsättning eller den
ansvariga fysiska personens årsinkomst. (d)
Omfattningen av erhållen vinst eller undvikande av
förluster för den ansvariga personen, i den mån de kan bestämmas. (e)
Den ansvariga personens grad av samarbetsvillighet
med den behöriga myndigheten, utan att det påverkar behovet av att säkerställa
återbetalning av de vinster som personen erhållit eller förluster som denne
undvikit. (f)
Eventuella tidigare överträdelser som begåtts av
den berörda personen. (g)
Åtgärder som vidtagits efter överträdelsen av en
person ansvarar för att förhindra upprepad överträdelse. 2. Vid utövandet av sina
befogenheter att utfärda påföljder på de villkor som anges i artikel 31 ska de
behöriga myndigheterna samarbeta nära för att se till att tillsyns- och
utredningsbefogenheterna och de administrativa påföljderna leder till de
resultat som eftersträvas med denna förordning. De ska också samordna sina
insatser för att undvika eventuellt dubbelarbete och överlappningar när de
tillämpar tillsyns- och utredningsbefogenheter och administrativa påföljder och
böter på ärenden som är gränsöverskridande. Artikel 33
Offentliggörande av beslut 1. Ett beslut om en
administrativ påföljd eller åtgärd på grund av överträdelse av denna förordning
ska offentliggöras av behöriga myndigheter på deras officiella webbplats
omedelbart efter det att den person som har ålagts påföljd har underrättats om
det beslutet. Offentliggörandet ska åtminstone innehålla information om vilken
typ av överträdelse det gäller och de ansvarigas identitet. Denna skyldighet
gäller inte för beslut om åtgärder som är av ett undersökande slag. 2. Om offentliggörandet av
identiteten på de juridiska personerna eller personuppgifter om fysiska
personer av den behöriga myndigheten anses vara oproportionerligt efter en
bedömning från fall till fall som genomförs om offentliggörandet av sådana
uppgifter är oproportionerligt, eller om offentliggörandet äventyrar
stabiliteten på de finansiella marknaderna eller en pågående utredning, ska de
behöriga myndigheterna antingen (a)
försena offentliggörandet av beslutet om att ålägga
en påföljd eller en åtgärd fram till den tidpunkt när skälen till detta upphör
att gälla, (b)
offentliggöra beslutet att ålägga en påföljd eller
en åtgärd på anonym grund på ett sätt som överensstämmer med nationell lag, om
sådana anonyma offentliggöranden säkerställer ett effektivt skydd av de
personuppgifterna. Vid beslut om att offentliggöra påföljden eller åtgärden på
anonym grund kan offentliggörandet av relevanta uppgifter skjutas upp under en
rimlig tidsperiod, om det förväntas att skälen till ett anonymt
offentliggörande inom den perioden kommer att upphöra att gälla, (c)
inte alls offentliggöra beslutet att ålägga en
påföljd eller åtgärd om de alternativ som anges i punkterna a) och b) ovan inte
anses tillräckliga för att säkerställa (1)
att stabiliteten på finansmarknaderna inte skulle
äventyras, eller (2)
att offentliggörandet av dessa beslut är
oproportionerligt med hänsyn till åtgärder som bedöms vara av mindre betydelse.
3. Om beslutet att ålägga en
påföljd eller vidta en åtgärd överklagas hos rättsliga eller andra myndigheter
ska de behöriga myndigheterna också omgående på sin offentliga webbplats
offentliggöra sådan information och eventuell senare information om resultatet
av en sådan överklagan. Vidare ska varje beslut som ogiltigförklarar ett
tidigare beslut om att ålägga en påföljd eller en åtgärd också offentliggöras. 4. Behöriga myndigheter ska se
till att varje offentliggörande, i enlighet med denna artikel, finns kvar på
deras officiella webbplats under en period på minst fem år efter
offentliggörandet. Om personuppgifter ingår i offentliggörandet ska dessa bara
hållas på den behöriga myndighetens officiella webbplats under den period som
är nödvändig i enlighet med gällande bestämmelser om uppgiftsskydd. Artikel 34
Kollegier av behöriga myndigheter 1. Inom 30 arbetsdagar från och
med ikraftträdandet av det beslut som avses i artikel 13.1 om fastställande av
ett referensvärde som ett referensvärde av kritisk betydelse, ska den behöriga
myndigheten inrätta ett kollegium av behöriga myndigheter. 2. Kollegiet ska bestå av
administratörens behöriga myndighet, Esma och rapportörernas behöriga
myndigheter. 3. Behöriga myndigheter i andra
medlemsstater har rätt att bli medlemmar i kollegiet, om konstruktionen av det
referensvärde som är av kritisk betydelse skulle upphöra, om det skulle ha en
betydande negativ inverkan på den finansiella stabiliteten eller väl fungerande
marknader eller konsumerna eller den reala ekonomin i dessa medlemsstater. Om en behörig myndighet har för avsikt att bli
medlem i ett kollegium i enlighet med första stycket, ska den lämna in en
begäran till administratörens behöriga myndighet som innehåller belägg för att
kraven i den bestämmelsen är uppfyllda. Administratörens behöriga myndighet ska
överväga ansökan och underrätta den ansökande myndigheten inom 20 arbetsdagar
efter mottagandet av ansökan om huruvida den anser att dessa krav är uppfyllda.
Om den inte anser att dessa krav är uppfyllda, kan den ansökande myndigheten
hänskjuta ärendet till Esma i enlighet med punkt 10. 4. Esma ska bidra till att
främja och övervaka effektivitet, ändamålsenlighet och konsekvens i arbetet i
de tillsynskollegier som avses i denna artikel, i enlighet med artikel 21
i förordning (EU) nr 1095/2010. Esma ska i detta syfte delta i lämplig
utsträckning och ska för detta ändamål betraktas som en behörig myndighet. 5. Administratörens behöriga
myndighet ska vara ordförande för kollegiets möten, samordna dess verksamhet
och säkerställa ett effektivt informationsutbyte mellan medlemmarna i
kollegiet. 6. Administratörens behöriga
myndighet ska skriftligen fastställa arrangemang inom ramen för kollegiet vad
gäller följande frågor: (a)
Information som ska utbytas mellan de behöriga
myndigheterna. (b)
Beslutsprocessen mellan de behöriga myndigheterna. (c)
De fall då de behöriga myndigheterna ska samråda
med varandra. (d)
Det bistånd som ska lämnas i enlighet med artikel
14.3 vid genomförandet av de åtgärder som avses i artikel 14.1 a) och b). Om administratören konstruerar mer än ett referensvärde
kan administratörens behöriga myndighet inrätta ett enda kollegium för alla
referensvärden som konstrueras av den administratören. 7. Om ingen överenskommelse kan
nås beträffande de skriftliga arrangemangen enligt punkt 6, kan vilken
medlem i kollegiet som helst, utom Esma, hänskjuta ärendet till Esma.
Administratörens behöriga myndighet ska på lämpligt sätt beakta eventuella råd
från Esma beträffande de skriftliga samordningsarrangemangen innan den
godkänner deras slutliga utformning. De skriftliga samordningsarrangemangen ska
redovisas i ett dokument som innehåller fullständiga motiveringar till varje
betydande avvikelse från Esmas råd. Administratörens behöriga myndighet ska
översända de skriftliga samordningsarrangemangen till kollegiets medlemmar och
till Esma. 8. Innan några av de åtgärder
som avses i artiklarna 14, 23, 24 och 31 vidtas ska administratörens behöriga
myndighet rådfråga medlemmarna i kollegiet. Medlemmarna i kollegiet ska göra
allt de kan för att nå en överenskommelse. Beslut som fattats av administratörens behöriga
myndighet om att vidta sådana åtgärder ska ta hänsyn till inverkan på de övriga
behöriga myndigheterna och deras respektive medlemsstater, i synnerhet de
potentiella effekterna på det finansiella systemets stabilitet i alla övriga
berörda medlemsstater. 9. I avsaknad av en
överenskommelse mellan medlemmarna i kollegiet om att vidta sådana åtgärder i
enlighet med punkt 8 kan administratörens behöriga myndighet inom 15
arbetsdagar efter det att frågan anmäldes till kollegiet fatta ett beslut.
Eventuella avvikelser i beslutet från de synpunkter som lämnats av de övriga
medlemmarna i kollegiet och, i förekommande fall, Esma ska motiveras
fullständigt. Administratörens behöriga myndighet ska utan otillbörligt
dröjsmål underrätta kollegiet och Esma om sitt beslut. 10. Andra behöriga myndigheter än
Esma får till Esma hänskjuta någon av följande situationer: (a)
Om en behörig myndighet inte har lämnat väsentlig
information. (b)
Om administratörens behöriga myndighet efter en
begäran i enlighet med punkt 3 har underrättat den ansökande myndigheten om att
villkoren i den punkten inte är uppfyllda eller om den inte har fattat något
beslut efter en sådan ansökan inom rimlig tid. (c)
Om de behöriga myndigheterna inte kunnat enas om de
förhållanden som anges i punkt 6. (d)
Om referensvärdet är ett referensvärdet som är av
kritisk betydelse, om det finns meningsskiljaktigheter avseende den åtgärd som
har vidtagits i enlighet med artiklarna 14, 23, 24 och 31. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 258
i EUF-fördraget får Esma agera i enlighet med sina befogenheter i enlighet med
artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010. Esma får också på eget
initiativ bistå de behöriga myndigheterna med att utveckla en samstämmig
samarbetspraxis i enlighet med artikel 19.1 andra stycket i den förordningen. Artikel 35
Samarbete med Esma 1. De behöriga myndigheterna ska
samarbeta med Esma vid tillämpningen av denna förordning, i enlighet med
förordning (EU) nr 1095/2010. 2. De behöriga myndigheterna ska
omgående förse Esma med alla uppgifter den behöver för att utföra sina
uppgifter i enlighet med artikel 35 i förordning (EU) nr 1095/2010. 3. Esma ska utarbeta förslag på
tekniska standarder för genomförande för att fastställa de förfaranden och
format för informationsutbyte som avses i punkt 2. Esma ska överlämna det förslag på tekniska
standarder för genomförande som avses i första stycket till kommissionen senast
den [...]. Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska
standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med
artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010. Artikel 36
Tystnadsplikt 1. Bestämmelserna om
tystnadsplikt i punkt 2 ska gälla allt mottagande, utbyte eller förmedling av
konfidentiell information i enlighet med denna förordning. 2. Tystnadsplikten ska gälla
alla personer som arbetar eller har arbetat för den behöriga myndigheten, eller
för den myndighet eller det marknadsföretag eller den fysiska eller juridiska
person som den behöriga myndigheten delegerat sina befogenheter till, inbegripet
revisorer och experter som arbetar på myndighetens uppdrag. 3. Information som omfattas av
tystnadsplikt får inte lämnas ut till någon annan person eller myndighet utom
när detta föreskrivs i lag. 4. All information som utbyts
mellan de behöriga myndigheterna enligt denna förordning och som avser affärs-
eller driftsförhållanden och andra ekonomiska eller personliga förhållanden ska
anses vara konfidentiell och omfattas av tystnadsplikt, utom när den behöriga
myndigheten vid den tidpunkt då informationen lämnas anger att informationen
får lämnas ut eller om det krävs för rättsliga förfaranden. AVDELNING VII
DELEGERADE AKTER OCH GENOMFÖRANDEAKTER Artikel 37
Utövandet av delegeringen 1. Befogenheten att anta
delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i
denna artikel. 2. Den befogenhet att anta
delegerade akter som avses i artiklarna 3.2, 5.3, 7.3, 9.3, 11.4, 12.3,
16.2 och 23.7 ska ges till kommissionen på obestämd tid från och med den [datum
för ikraftträdandet av denna förordning]. 3. Den delegering av befogenhet
som avses i artiklarna 3.2, 5.3, 7.3, 9.3, 11.4, 12.3, 16.2, och 23.7 får när
som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om
återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet
upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i
Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet
datum. Det påverkar inte giltigheten för de delegerade akter som redan har trätt
i kraft. 4. Så snart kommissionen antar
en delegerad akt ska den samtidigt underrätta Europaparlamentet och rådet. 5. En delegerad akt som antas
enligt artiklarna 3.2, 5.3, 7.3, 9.3, 11.4, 12.3, 16.2 och 23.7 ska bara träda
i kraft om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den
delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs
Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före
utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer
att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets
eller rådets initiativ. Article 38
Kommittéförfarande 1. Kommissionen ska biträdas av
Europeiska värdepapperskommittén. Den kommittén ska vara en kommitté i den
mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011. 2. När det hänvisas till denna
punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas, med
beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i den förordningen. AVDELNING VIII
Övergångs- och slutbestämmelser Artikel 39
Övergångsbestämmelser 1. En administratör som
konstruerar ett referensvärde på [dagen för denna förordnings ikraftträdande]
ska ansöka om auktorisation i enlighet med artikel 23 inom [24 månader efter
tillämpningsdatum]. 2. En administratör som har
lämnat in en ansökan om auktorisation i enlighet med punkt 1 får fortsätta att
konstruera ett befintlig referensvärde om inte och i så fall fram till dess att
auktoriseringen har avslagits. 3. Om ett befintligt
referensvärde inte uppfyller kraven i denna förordning, men ändringar av
referensvärdet för att uppfylla kraven i denna förordning skulle ge upphov till
force majeure, häva eller på annat sätt bryta mot villkoren för ett finansiellt
avtal eller finansiellt instrument som är knutet till referensvärdet ska punkt
4 i denna artikel tillämpas. 4. Användningen av ett
referensvärde ska tillåtas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där
administratören är belägen till dess att referensvärdet är knutet till
finansiella instrument och finansiella avtal värda högst 5 % av värdet av
de finansiella instrument och finansiella avtal som var knutna till detta
referensvärde vid tidpunkten för denna förordnings ikraftträdande. Inga
finansiella instrument eller finansiella avtal ska kopplas till ett sådant
befintligt referensvärde efter det att denna förordning trätt i kraft. Artikel 40
Översyn Senast den 1 juli 2018 ska kommissionen
se över och till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport om
genomförandet av denna förordning. (a)
Driften och effektiviteten av det referensvärde som
är av kritisk betydelse och systemet med obligatoriskt deltagande enligt
artiklarna 13 och 14 samt definitionen av ett referensvärde som är av kritisk
betydelse i artikel 3. (b)
Effektiviteten av tillsynsordningen i avdelning VI
och tillsynskollegiernas enligt artikel 34 och lämpligheten av att ett
unionsorgan utövar tillsyn över vissa referensvärden. (c)
Värdet av kraven på lämplighet enligt artikel 18. Artikel 41
Ikraftträdande Denna förordning träder i kraft dagen efter det att
den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Den ska tillämpas från och med [12 månader efter
ikraftträdandet]. Artiklarna 13.1 och 34 ska dock tillämpas från och
med [6 månader efter ikraftträdandet]. Denna förordning är till alla delar
bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Bryssel den På Europaparlamentets vägnar På
rådets vägnar Ordförande Ordförande BILAGA I Avsnitt A Förvaltning och kontrollkrav för att säkerställa
efterlevnaden av artikel 5.1 I. Förvaltning och krav avseende
intressekonflikter för att säkerställa efterlevnaden av artikel 5.1 a 1. Konstruktionen av
referensvärden ska i operativ och funktionell bemärkelse vara åtskild från de delar
av administratörens övriga verksamhet som kan ge upphov till faktiska eller
potentiella intressekonflikter. Om sådana konflikter inte kan hanteras måste
referensvärdeskonstruktören avsluta all verksamhet och alla förbindelser som
ger upphov till sådana konflikter eller sluta att konstruera referensvärdet. 2. Administratörer ska
offentliggöra eller informera rapportörer, användare av referensvärdet och den
relevanta behöriga myndigheten om alla befintliga eller potentiella
intressekonflikter, inbegripet intressekonflikter som följer av vem som äger
eller kontrollerar dem. 3. Administratörer ska
fastställa lämpliga riktlinjer och rutiner för att upptäcka, offentliggöra,
hantera, minska eller undvika intressekonflikter för att se till att
referensvärdeskonstruktionen är oberoende och inte kan utsättas för otillbörlig
påverkan. Riktlinjerna och rutinerna bör ses över regelbundet och uppdateras. De
bör beakta och ta itu med intressekonflikternas allvar, graden av
skönsmässighet i referensvärdesprocessen och de risker som referensvärdet
medför, samt säkerställa följande: (a)
Att sekretessen hos information som rapporteras till
eller sammanställs av administratören skyddas, om inte annat följer av kraven
på offentliggörande och transparens i denna förordning. (b)
Att specifikt minska konflikter som beror på vem
som äger eller kontrollerar administratören, eller på andra intressen inom
gruppen eller till följd av andra personer som kan utöva inflytande eller
kontroll över administratören när det gäller fastställande av referensvärdena. 4. Administratörer ska när det
gäller deras medarbetare och andra fysiska personer vars tjänster står till
deras förfogande eller under deras kontroll och som är direkt involverade i
konstruktionen av ett referensvärde se till att (a)
de har de färdigheter, kunskaper och erfarenheter
som krävs för arbetsuppgifterna och står under effektiv ledning och kontroll, (b)
de inte utsätts för otillbörligt inflytande eller
intressekonflikter och att lönesättning och utvärdering av deras arbetsinsats
inte skapar intressekonflikter eller på annat sätt påverkar referensvärdesprocessens
frihet från otillbörlig påverkan, (c)
deras intressen och affärsförbindelser inte
äventyrar administratörens funktioner, (d)
de inte kan påverka fastställandet av
referensvärden genom att delta i anbud, offerter eller transaktioner, vare sig
personligen eller för marknadsaktörers räkning, (e)
de måste följa effektiva rutiner för att kontrollera
utbytet av information med andra medarbetare och andra som är involverade i
verksamhet som kan skapa en risk för intressekonflikter eller där informationen
kan påverka referensvärdet. 5. Administratörer ska
fastställa särskilda interna kontrollrutiner för att se till att medarbetare
eller personer som fastställer referensvärdet inte utsätts för otillbörlig
påverkan och att de är tillförlitliga, vilka åtminstone ska inkludera internt
godkännande av ledningen innan referensvärdet sprids. 6. Punkterna 7 och 8 i detta
avsnitt ska gälla där ingångsinformation tillförs från front office-funktioner,
dvs. en avdelning, huvudgrupp, grupp eller personal från rapportörer eller
något av dess dotterbolag som utför någon prissättnings-, handels-,
försäljnings-, marknadsförings-, reklam-, värvnings-, strukturerings- eller
förmedlingsverksamhet. 7. Om en administratör tar emot ingångsinformation
från anställda i en front office-funktion ska denna även skaffa uppgifter från
andra källor som kan bekräfta denna ingångsinformation. 8. Administratören får endast ta
emot ingångsinformation från front office-funktioner om det finns
tillfredsställande interna övervaknings- och verifieringsförfaranden för front
office-funktionsdata som uppfyller följande krav: (a)
Ingångsinformation valideras innan den används för
fastställandet av ett referensvärde, bland annat genom förfaranden för flera
översyner genomförda av erfaren personal som kontrollerar ingångsinformation,
samt interna godkännandeförfaranden genomförda av ledningen för de som lämnar
in ingångsinformation. (b)
Fysisk åtskillnad av anställda i front
office-funktioner och rapporteringsvägar. (c)
Fullständig genomgång av konflikthanteringsåtgärder
för att identifiera, redovisa, hantera, mildra och undvika befintliga eller
potentiella incitament för att manipulera eller på annat sätt påverka
uppgifter, bland annat med hjälp av ersättning, och intressekonflikter mellan
verksamhet i samband med inlämning av ingångsinformation och rapportörens eller
någon av dennes filialers eller kunders andra verksamheter. II. Övervakningskrav för att säkerställa efterlevnaden
av artikel 5.1 b 9. Administratörer ska införa
och upprätthålla en permanent och effektiv övervakningsfunktion som ska vara
oberoende och ha några, eller alla, av följande uppgifter, som ska anpassas
till referensvärdets komplexitet, användning och sårbarhet: (a)
Se över definitionen av och metoden för att
konstruera referensvärdet. (b)
Övervaka eventuella ändringar av metoden för att
konstruera referensvärdet och godkänna att administratören genomför ett samråd
om sådana ändringar. (c)
Övervaka administratörens kontrollsystem och
uppförandekod, samt hantering och användning av referensvärdet. (d)
Se över och godkänna rutiner för referensvärdets
upphörande, inbegripet eventuellt samråd om upphörande. (e)
Övervaka eventuella tredje parter som deltar i
konstruktionen av referensvärdet, inbegripet beräknings- och spridningsombud. (f)
Bedöma interna och externa revisioner och
granskningar, samt följa upp genomförandet av fastställda åtgärder. (g)
Övervaka ingångsinformation, rapportörer och
administratörens åtgärder för att pröva och godkänna inrapporterad
ingångsinformation. (h)
Vidta effektiva åtgärder vid överträdelser av uppförandekoden.
(i)
Rapportera fel som begås av rapportörer eller
administratörer som övervakningsfunktionen uppdagar och avvikande eller
misstänkt ingångsinformation till relevanta behöriga myndigheter. 10. Övervakningsfunktionen ska utövas
av följande: (a)
Om administratören ägs eller kontrolleras av
rapportörer eller användare, en separat nämnd eller kommitté, vars
sammansättning garanterar dess oberoende och frånvaron av intressekonflikter.
Om administratören ägs eller kontrolleras av rapportörerna bör en majoritet av
kommittén inte utgöras av rapportörer. Om administratören ägs eller
kontrolleras av användarna bör en majoritet av kommittén inte utgöras av
användare. (b)
Om administratören inte ägs eller kontrolleras av
sina rapportörer eller användare, en intern nämnd eller kommitté. Medlemmarna i
den interna nämnden eller kommittén får inte vara involverade i konstruktionen
av det referensvärde som de övervakar. (c)
Om administratören kan visa att kraven i leden a
och b inte är proportionerliga med hänsyn till arten, komplexiteten och
omfattningen av dess verksamhet för konstruktion av referensvärdet, och till
riskerna och effekterna av referensvärdet, kan en fysisk person utöva
övervakningsfunktionen. Denna person får inte vara involverad i konstruktionen
av det referensvärde som denne övervakar. 11. Övervakningsfunktionen kan
övervaka mer än ett referensvärde som konstrueras av en administratör, under
förutsättning att den i övrigt uppfyller kraven i detta avsnitt. III. Kontrollkrav för att säkerställa efterlevnaden
av artikel 5.1 c 12. Administratörer ska se till
att det finns ett lämpligt kontrollsystem för konstruktionen av referensvärdet.
Kontrollsystemet bör stå i proportion till intressekonflikternas allvar, graden
av skönsmässighet i referensvärdesprocessen och typen av ingångsinformation,
samt säkerställa följande: (a)
Förvaltningen av operationella risker. (b)
Tillfredsställande och effektiva kontinuitets- och
katastrofåterställningsplaner. 13. Om ingångsinformationen inte
utgörs av transaktionsuppgifter ska administratören (a)
fastställa åtgärder för att se till att
rapportörerna följer uppförandekoden och gällande standarder för
ingångsinformation, (b)
fastställa åtgärder för att kontrollera
ingångsinformationen, inbegripet kontroller innan referensvärdet offentliggörs
och validering av ingångsinformation efter offentliggörande för att upptäcka
fel och avvikelser. 14. Kontrollsystemet ska
dokumenteras, ses över och vid behov uppdateras, och på begäran göras
tillgängligt för användare och relevant behörig myndighet. IV. Redovisningskrav för att säkerställa efterlevnaden
av artikel 5.1 d 15. Administratörer ska utse en
intern funktion med erforderlig förmåga att granska och rapportera om hur de
följer metoden för att konstruera referensvärdet och denna förordning. 16. För kritiska referensvärden
ska administratören utse en oberoende extern revisor som ska granska och
rapportera om huruvida administratören följer referensmetodiken och denna
förordning i de fall där storleken och komplexiteten hos administratörens
referensvärdesverksamhet medför en stor risk för den finansiella stabiliteten. 17. Administratören ska på begäran
av den berörda behöriga myndigheten eller en användare av referensvärdet lämna
eller offentliggöra närmare uppgifter om de granskningar som avses i punkt 15
eller de revisioner som avses i punkt 16. 18. Administratörer ska
dokumentera följande: (a)
All ingångsinformation. (b)
Hur ingångsinformationen har använts för att
fastställa referensvärdet och den metod som har tillämpats. (c)
Skönsmässiga bedömningar som administratören har
gjort vid fastställandet av referensvärdet, inbegripet en fullständig
redogörelse av resonemanget bakom de skönsmässiga bedömningarna, dokumentation
av när ingångsinformation inte har beaktats, i synnerhet om informationen uppfyllde
kraven enligt referensvärdesmetoden, samt skälen till varför den inte
beaktades. (d)
Uppgiftslämnare och de fysiska personer som
administratörerna anställt för att fastställa referensvärden. (e)
Alla dokument som rör eventuella klagomål,
inbegripet dokument som har lämnats av klagande och administratörens
dokumentation. (f)
Registreringar av telefonsamtal eller elektronisk
kommunikation mellan personer som är anställda av administratören och
rapportörerna med avseende på referensvärdet. 19. Administratören ska arkivera
information om det som anges i punkt 1 i minst fem år på ett sådant sätt att
det är möjligt att återge och förstå alla delar av beräkningen av
referensvärdet och att granska eller bedöma ingångsinformation, beräkningar och
skönsmässiga bedömningar. Registreringar av telefonsamtal eller elektronisk
kommunikation i enlighet med punkt 18 f ska på begäran överlämnas till berörda
parter som deltagit i samtalet eller kommunikationen och ska sparas i tre år. 20. Administratören ska fastställa
och offentliggöra förfaranden för att se till att klagomål som rör
referensvärdet vidarebefordras, hanteras och i lämplig tid avgörs av en eller
flera personer som inte har någon koppling till personer som har anknytning
till klagomålet. Avsnitt B Krav vid utkontraktering för att säkerställa
efterlevnaden av artikel 6 1. Vid utkontraktering ska
administratörer se till att följande villkor är uppfyllda: (a)
Tjänsteleverantören ska ha förmåga, kapacitet och
eventuell auktorisation som krävs enligt lag för att utföra de utkontrakterade
funktionerna, tjänsterna eller verksamheterna tillförlitligt och
professionellt. (b)
Administratören ska vidta lämpliga åtgärder om det
förefaller som om tjänsteleverantören inte utför funktionerna effektivt och i
överensstämmelse med tillämpliga lagar och andra författningar. (c)
Administratören ska inneha den sakkunskap som krävs
för att effektivt övervaka de utlagda funktionerna och hantera riskerna i
samband med utläggandet. (d)
Tjänsteleverantören ska underrätta administratören
om alla händelser som skulle kunna ha väsentlig påverkan på dess kapacitet att
effektivt utföra de utlagda funktionerna i enlighet med tillämpliga lagar och
andra författningar. (e)
Tjänsteleverantören ska samarbeta med den relevanta
behöriga myndigheten när det gäller den utkontrakterade verksamheten, och
administratören och den relevanta behöriga myndigheten ska ha tillgång till
uppgifter som rör den utkontrakterade verksamheten och till
tjänsteleverantörens affärslokaler, och den relevanta behöriga myndigheten ska
kunna utöva denna rättighet. (f)
Administratören ska kunna säga upp arrangemangen
vid behov. Avsnitt C Data- och metodikkrav för att säkerställa
efterlevnaden av artikel 7.1 I. Krav på tillräckliga och korrekta data
och representativa rapportörer för att säkerställa efterlevnaden av artikel 7.1
a och b 1. Administratören ska se till
att kontrollerna avseende ingångsinformation omfattar följande: (a)
Kriterier som anger vem som får lämna
ingångsinformation till administratören och en process för val av rapportörer. (b)
En process för att bedöma rapportörens
ingångsinformation och hindra rapportören från att lämna ytterligare
ingångsinformation, eller andra sanktioner för underlåtenhet att uppfylla
kraven som i tillämpliga fall kan tillämpas på rapportören. (c)
En process för att validera ingångsinformationen,
bl.a. mot andra indikatorer eller data, för att säkerställa att den inte har
utsatts för otillbörlig påverkan och är rättvisande. II. Heltäckande och tillförlitliga
metodikkrav för att säkerställa efterlevnaden av artikel 7.1 d 2. Vid utvecklingen av
referensvärdesmetodiken ska referensvärdesadministratören (a)
ta hänsyn till bl.a. marknadens storlek och normala
likviditet, handelns transparens och marknadsaktörernas ställning,
marknadskoncentration, marknadsdynamik och om eventuella urval är tillräckliga
för att ge en representativ bild av den ekonomiska realitet som referensvärdet
är avsett att mäta, (b)
fastställa vad som utgör en aktiv marknad för
tillämpning av det referensvärdet, och (c)
fastställa prioriteringen mellan olika typer av ingångsinformation. 3. Administratörer ska använda
referensvärdesmetoder som är (a)
noggranna, fortlöpande och kan valideras, bl.a.
genom kontroller i efterhand, och (b)
uthålliga och garanterar att referensvärdet kan
beräknas utifrån största möjliga antal omständigheter. 4. Administratörer ska ha
tydliga och offentliga system som anger under vilka omständigheter
ingångsinformationens kvantitet eller kvalitet inte uppfyller den standard som
krävs för att ett rättvisande och tillförlitligt referensvärde ska kunna
beräknas, och som anger om och hur referensvärdet i så fall kommer att
beräknas. III. Krav på öppenhet och insyn för att
säkerställa efterlevnaden av artikel 7.1 e 5. Administratörer ska
fastställa hur samråd om ändringar av metodiken ska genomföras. Administratörer
ska offentliggöra förfaranden för och motiveringar till föreslagna väsentliga
ändringar av sina metoder, inbegripet en definition av vad som utgör en
väsentlig ändring och när användare ska underrättas om ändringar. Dessa
förfaranden ska säkerställa att (a)
ändringar förhandsanmäls och en tydlig tidsram
anges så att det finns möjlighet att analysera och framföra synpunkter på
effekterna av föreslagna ändringar, och (b)
synpunkter, och administratörens svar på dessa
synpunkter, ska vara tillgängliga efter samrådet, utom när sekretess har
begärts. Avsnitt D Uppförandekodskrav för att säkerställa
efterlevnaden av artikel 9 1. Den uppförandekod som ska
upprättas enligt artikel 9 ska åtminstone omfatta följande (a)
Krav som är nödvändiga för att se till att
ingångsinformationen lämnas i enlighet med artiklarna 7 och 8. Vem som får
rapportera ingångsinformation till administratören och rutiner för att utvärdera
rapportörer och uppgiftslämnare, samt för godkännande av uppgiftslämnare. (b)
Riktlinjer för att garantera att rapportörer lämnar
all relevant ingångsinformation. (c)
System och kontroller som rapportören måste införa,
däribland –
rutiner för inlämnande av ingångsinformation,
inbegripet krav på rapportören att ange om ingångsinformationen utgörs av
transaktionsuppgifter och om den uppfyller administratörens krav, –
strategier för hur ingångsinformation väljs ut, –
eventuella krav på validering av ingångsinformation
innan den lämnas till administratören, –
riktlinjer för dokumentation, –
krav på rapportering av misstänkt
ingångsinformation, –
krav på konflikthantering. 2. Administratörer ska se till
att uppförandekoden överensstämmer med denna förordning. Avsnitt E Krav avseende rapportörens
förvaltning och kontroller, som ska tillämpas på övervakade rapportörer för att
säkerställa efterlevnaden av artikel 11 1. Övervakade rapportörer ska ha
effektiva system och kontroller för att säkerställa att all ingångsinformation
som rapporteras till administratören är tillförlitlig och skyddad mot
otillbörlig påverkan, inbegripet följande: (a)
Kontroller av vem som får lämna ingångsinformation
till en administratör, vilka om proportionerligt ska innefatta en process för
godkännande av en fysisk person som är överordnad uppgiftslämnaren. (b)
Lämplig utbildning för uppgiftslämnare som
åtminstone omfattar denna förordning och [förordningen om marknadsmissbruk]. (c)
Konflikthanteringsåtgärder, vilka om lämpligt ska
innefatta åtgärder för att fysiskt skilja medarbetare åt och åtgärder för att
beakta hur incitament till manipulering av referensvärden som beror på ersättningspolicy
kan undanröjas. (d)
Sparande under lämplig tid av kommunikation i
samband med lämnandet av ingångsinformation. 2. Om ingångsinformationen inte
utgörs av transaktionsuppgifter ska de övervakade rapportörerna utöver de
system och kontroller som avses i punkt 1 fastställa en policy för hur
skönsmässiga bedömningar får göras och spara motiveringen till sådana
skönsmässiga bedömningar, med hänsyn till typen av referensvärde och
ingångsinformation, om det är proportionellt. Avsnitt F Krav avseende referensvärdesdeklarationer
för att säkerställa efterlevnaden av artikel 15 Referensvärdesdeklarationen ska åtminstone
innehålla följande: (a)
Definitioner av alla nyckeltermer som rör
referensvärdet. (b)
Skälen till varför en metod har valts och rutiner
för översyn och godkännande av metoden. (c)
Kriterier och rutiner för att fastställa
referensvärdet, inbegripet en beskrivning av ingångsinformationen, hur olika
typer av ingångsinformation rangordnas, eventuella extrapoleringsmodeller eller
extrapoleringsmetoder som används och rutin för omviktning av de olika bestsåndsdelarna
av ett referensvärdes index. (d)
Kontroller och regler för alla skönsmässiga
bedömningar som görs av administratören eller rapportörer i syfte att se till
att sådana bedömningar görs på ett enhetligt sätt. (e)
Rutiner för att fastställa referensvärdet under
perioder av påfrestningar eller perioder då källorna till uppgifter om
transaktioner kan vara otillräckliga, oriktiga eller otillförlitliga, samt
vilka begränsningar referensvärdet kan ha under sådana perioder. (f)
Rutiner för att hantera fel i ingångsinformationen
eller i fastställandet av referensvärdet, inbegripet när referensvärdet måste
fastställas på nytt. BILAGA II Referensräntor 1. Denna bilaga gäller
interbankräntornas referensvärden. 2. Följande krav ska vara
tillämpliga utöver eller i stället för dem som anges i bilaga I Rättvisande och tillräckliga uppgifter 3. Punkterna 4 och 5 ska
tillämpas på interbankräntornas referensvärden där ingångsinformationen utgörs
av uppskattningar eller bud. 4. Vid tillämpning av artikel
7.1 a ska transaktionsuppgifter avse (a)
en rapportörs transaktioner som motsvarar kraven på
ingångsinformation i uppförandekoden i –
depositmarknaden för lån mellan banker utan
säkerhet, –
andra depositmarknader för t.ex. bankcertifikat och
företagscertifikat utan säkerhet, och –
andra närliggande marknader för OIS-kontrakt
(overnight index swaps), repor, valutaterminer, ränteterminer och optioner,
samt centralbankstransaktioner. (b)
Rapportörers observationer av tredjeparts
deltagande i de transaktioner som beskrivs i punkt 2 a. 5. Om de transaktionsuppgifter
som avses i punkt 1 är otillräckliga får enligt artikel 7.1 a de priser som
tredje part erbjuder rapportörer på samma marknader och expertutlåtanden
användas som ingångsinformation. Ingångsinformationen får även anpassas för att
bli representativ för, och överensstämma med, marknaden för inlåning mellan
banker. Iingånginformationen i punkt 1 får särskilt anpassas genom tillämpning
av följande kriterier: (a)
Transaktionernas närhet i tiden till lämnandet av
ingångsinformation och effekten av eventuella marknadshändelser mellan det att
transaktionerna ägde rum och ingångsinformationen lämnades in. (b)
Interpolering eller extrapolering från
transaktionsuppgifter. (c)
Anpassningar för att ta hänsyn till förändringar
som avser rapportörernas och andra marknadsaktörers kreditvärdighet. Transparens när det gäller
ingångsinformation 6. Om ingångsinformationen
utgörs av uppskattningar ska administratören offentliggöra ingångsinformationen
tre månader efter det att den har lämnats eller i annat fall i enlighet med
artikel 16. Övervakningsfunktion 7. Punkterna 7–9 i bilaga I
avsnitt A ska inte tillämpas. 8. Administratörer ska ha en
oberoende övervakningskommitté. Rapportörer ska utgöra en minoritet av
medlemmarna i övervakningskommittén. Närmare uppgifter om medlemmarna ska vara
offentliga, liksom eventuella deklarationer om intressekonflikter och processer
för val eller nominering av medlemmar till övervakningskommittén. 9. Övervakningskommittén ska
hålla möten minst varannan månad och kort därefter offentliggöra ett öppet
protokoll. 10. Övervakningsfunktionen ska ha
följande uppgifter: (a)
Se över definitionen av och metoden för att
konstruera referensvärdet. (b)
Övervaka eventuella ändringar av metoden för att
konstruera referensvärdet och godkänna att administratören genomför ett samråd
om sådana ändringar. (c)
Övervaka administratörens kontrollsystem och
uppförandekod, samt hantering och användning av referensvärdet. (d)
Se över och godkänna rutiner för referensvärdets
upphörande, inbegripet eventuellt samråd om upphörande. (e)
Övervaka eventuella tredje parter som deltar i
konstruktionen av referensvärdet, inbegripet beräknings- och spridningsombud. (f)
Bedöma interna och externa revisioner och
granskningar, samt följa upp genomförandet av fastställda åtgärder. (g)
Övervaka ingångsinformation och rapportörer och
administratörens åtgärder för att pröva och godkänna inrapporterad
ingångsinformation. (h)
I lämpliga fall besluta om sanktioner för
överträdelser av uppförandekoden. (i)
Rapportera fel som begås av rapportörer eller
administratörer som de får kännedom om och avvikande eller misstänkt
ingångsinformation till relevanta behöriga myndigheter. Revision 11. Punkterna 15 och 16 i bilaga I
avsnitt A ska inte tillämpas. 12. En extern revision av administratörerna
ska genomföras första gången sex månader efter det att uppförandekoden infördes
och därefter vartannat år. Övervakningskommittén kan kräva en extern revision
av rapporterande företag om den är missnöjd med deras agerande i något
avseende. Uppförandekod 13. Uppförandekoden ska utförligt
beskriva den process genom vilken ingångsinformationen lämnas, vilket förutom
kraven i bilaga I avsnitt D ska inbegripa följande: (a)
Användning av uppgifter om transaktioner mellan
banker, andra transaktioner och andra relevanta och närliggande marknader som
kan ligga till grund för en noggrann bedömning av marknaden för lån mellan
banker. (b)
Ett krav på rättvisande intern dokumentation av
alla transaktioner på interbankmarknaden och andra relevanta marknader, samt
ett krav på att denna dokumentation regelbundet och på begäran ska överlämnas
till administratören av referensvärdet och dennes övervakningskommitté. (c)
Rutiner för validering av ingångsinformation innan
den offentliggörs och för styrkande av ingångsinformation efter
offentliggörande. (d)
Policy för utbildning av uppgiftslämnare,
inbegripet vad som ska beaktas vid bedömning av ingångsinformation och hur
expertutlåtanden ska användas, samt deras föreskrivna skyldigheter. (e)
Ett krav på utbildning av handlare som handlar med
derivat som hänvisar till referensvärdena, med närmare uppgifter om deras roll
i bedömningsprocessen och oacceptabla kontakter med uppgiftslämnare. (f)
Ett krav på alla rapportörer att de ska införa
rutiner för rapportering av misstänkt information till administratören av
referensvärdet och dennes övervakningskommitté. Rapportörernas system och kontroller 14. Följande krav ska tillämpas på
rapportörer utöver de krav som fastställs i bilaga I avsnitt E. 15. Varje rapportörs
uppgiftslämnare och deras närmaste överordnade ska i skrift bekräfta att de har
läst och ska följa uppförandekoden. 16. Rapportörers system och
kontroller ska omfatta följande: (a)
En beskrivning av ansvarsfördelningen inom varje
företag, inbegripet interna rapporteringsvägar och ansvarsområden, var
uppgiftslämnare och chefer befinner sig och namn på relevanta personer och
deras ställföreträdare. (b)
Interna rutiner för att godkänna rapportering av
ingångsinformation. (c)
Disciplinära åtgärder vid försök att manipulera,
eller underlåtenhet att rapportera faktisk manipulation eller
manipulationsförsök av parter utanför rapporteringsprocessen. (d)
Effektiva rutiner för att hantera
intressekonflikter och kommunikationskontroller både hos rapportörer och mellan
rapportörer och andra tredje parter för att undvika olämpligt externt
inflytande över dem som ansvarar för att lämna uppgifter om mått.
Uppgiftslämnare ska arbeta på platser som är fysiskt åtskilda från personer som
handlar med räntederivat. (e)
Effektiva rutiner för att förhindra eller
kontrollera utbyte av information mellan personer som är involverade i
verksamhet som medför en risk för intressekonflikter, om utbytet av
informationen kan påverka den referensvärdesinformation som rapporteras. (f)
Regler för att undvika hemlig samverkan mellan
rapportörer och mellan rapportörer och administratörer av referensvärden. (g)
Åtgärder för att förhindra, eller begränsa
möjligheten för, att personer får ett olämpligt inflytande över hur personer
som deltar i sammanställningen av ingångsinformation utför denna uppgift. (h)
Undanröjande av alla direkta samband mellan lönen
för medarbetare som arbetar med sammanställningen av ingångsinformation och
lönen för, eller de intäkter som genereras av, personer som arbetar med annan
verksamhet, i fall där det kan uppstå en intressekonflikt mellan dessa
verksamheter. (i)
Kontroller för att upptäcka eventuella reverserade
transaktioner efter det att ingångsinformationen har inlämnats. 17. Rapportörer ska utförligt
dokumentera följande: (a)
Alla relevanta aspekter när det gäller
rapporteringen av ingångsinformation. (b)
Processen för att fastställa och godkänna
ingångsinformation. (c)
Namn på uppgiftslämnarna och deras ansvarsområden. (d)
All kommunikation mellan uppgiftslämnarna och andra
personer, däribland interna och externa handlare och mäklare, som rör fastställandet
eller rapporteringen av ingångsinformation. (e)
Uppgiftslämnarnas kontakter med administratören
eller beräkningsombudet. (f)
Eventuella frågor rörande ingångsinformationen och
resultatet av dessa frågor. (g)
Känslighetsrapporter för ränteswappar och andra derivat
i handelslagret när det finns en betydande exponering mot referensräntor för
lån mellan banker som ingår i ingångsinformationen. (h)
Resultat av eventuella interna och externa
revisioner. 18. Dokumentationen ska sparas på
ett medium som gör den lagrade informationen tillgänglig i framtiden och det
ska finnas en dokumenterad verifieringskedja. 19. Rapportörens funktion för
regelefterlevnad ska regelbundet rapportera alla undersökningsresultat till
ledningen, bl.a. om reverserade transaktioner. 20. Ingångsinformationen och
rutinerna ska regelbundet ses över internt. 21. En extern revision av
rapportörernas ingångsinformation, efterlevnad av uppförandekoden och av
bestämmelserna i denna förordning ska genomföras första gången sex månader
efter det att uppförandekoden infördes och därefter vartannat år. BILAGA III Råvaruindex Denna bilaga är tillämplig på ”råvaruindex”,
vilket är ett referensvärde där den underliggande tillgången vid tillämpning av
artikel 3.1 c är en råvara i den mening som avses i artikel 2.2 i kommissionens
förordning (EG) nr 1287/2006[28]. Metod 1. Vid tillämpning av artiklarna
8, 9 och 16 ska metoden och beskrivningen av metoden i
referensvärdesdeklarationen omfatta följande: (a)
Alla kriterier och förfaranden som används för att
konstruera referensvärdet, inbegripet hur administratören använder
ingångsinformationen, t.ex. den särskilda volymen, avslutade och rapporterade
transaktioner, anbud, offerter och annan marknadsinformation i sin bedömning
och/eller sina bedömningsperioder, varför en särskild referensenhet används,
hur administratören samlar in sådan ingångsinformation, riktlinjer för
bedömarnas skönsmässiga bedömningar och alla annan information, såsom
antaganden, modeller och/eller extrapoleringar från insamlad information som
beaktas i bedömningar. (b)
Förfaranden och praxis som ska säkerställa att
skönsmässiga bedömningar görs på ett enhetligt sätt. (c)
Den relativa vikt som ska fästas vid varje
kriterium som används i beräkningen av referensvärdet, i synnerhet typen av
marknadsinformation som används och typen av kriterium som används för att
vägleda bedömningen i syfte att säkra kvalitet och skydd mot otillbörlig
påverkan i beräkningen av referensvärdet. (d)
Kriterier som anger den minsta mängd
transaktionsuppgifter som krävs för att beräkna ett visst referensvärde. Om
ingen gräns anges ska det anges varför en minimigräns inte har fastställts,
samt förfaranden om det inte finns några transaktionsuppgifter. (e)
Kriterier för bedömningsperioder då de inlämnade
uppgifterna understiger den rekommenderade minimigränsen för
transaktionsuppgifter eller administratörens kvalitetsstandarder, inbegripet
alternativa bedömningsmetoder såsom teoretiska skattningsmodeller. (f)
Kriterier för att se till att ingångsinformation
lämnas i rätt tid och för hur den ska lämnas: elektroniskt, per telefon eller
på annat sätt. (g)
Kriterier och rutiner för bedömningsperioder när en
eller flera rapportörer lämnar marknadsinformation som utgör en betydande del
av den samlade ingångsinformationen för det berörda referensvärdet. Administratören
ska i sina kriterier och rutiner även fastställa vad som utgör en betydande del
för beräkningen av varje referensvärde. (h)
Kriterier enligt vilka transaktionsuppgifter kan
exkluderas från beräkningen av referensvärdet. 2. Administratören ska offentliggöra
följande: (a)
Skälen till varför en viss metod har valts,
inbegripet eventuella prisjusteringsmetoder och en motivering till varför den
tidsperiod under vilken ingångsinformation godtas är en tillförlitlig indikator
för fysiska marknadsvärden. (b)
Rutin för intern granskning och godkännande av en
given metod, samt hur ofta denna granskning görs. (c)
Rutin för extern granskning av en given metod,
inbegripet rutiner för att få marknaden att godta metoden genom samråd med
användare kring viktiga förändringar av processer för att beräkna
referensvärden. Ändringar av metoden 3. Administratörer ska i
enlighet med artikel 7.1 e införa och offentliggöra för användarna tydliga
rutiner för och skälen till alla planerade väsentliga ändringar av sina
metoder. Rutinerna ska vara förenliga med administratörernas överordnade mål
att garantera att deras referensvärdesberäkningar även i fortsättningen är
skyddade mot otillbörlig påverkan och att genomföra förändringar som syftar
till att en viss marknad ska fungera väl. Sådana rutiner ska föreskriva
följande: (a)
På förhand ge användarna en tydlig tidsram som ger
dem tillräcklig möjlighet att analysera och lämna synpunkter på effekterna av
sådana planerade ändringar, med beaktande av administratörens uppskattning av
de allmänna omständigheterna. (b)
Att användarnas synpunkter, och administratörens
svar på dessa synpunkter, ska göras tillgängliga för alla marknadsaktörer efter
ett visst samråd, utom när den som har lämnat synpunkterna har begärt
sekretess. 4. Administratörer ska
regelbundet granska sina metoder för att se till att de ger en god bild av den
fysiska marknad som bedömningen avser och ha en process för att beakta
relevanta användares synpunkter. Referensvärdesberäkningarnas kvalitet och
frihet från otillbörlig påverkan 5. Administratörer ska i
enlighet med artiklarna 8 och 9 göra följande: (a)
Fastställa kriterier som definierar den fysiska
råvara som metoden avser. (b)
Prioritera ingångsinformation i följande ordning,
där detta är förenligt med administratörens metoder: (1)
Avslutade och rapporterade transaktioner. (2)
Köp- och säljkurser. (3)
Annan information. Om avslutade och rapporterade transaktioner inte
prioriteras ska skälen förklaras i enlighet med punkt 6 b. (c)
Använda tillräckliga mått som är avsedda att utgå
från den marknadsinformationen som inlämnats och beaktats i en
referensvärdesberäkning, som ska vara äkta, dvs. de parter som har lämnat
marknadsinformationen har genomfört, eller är beredda att genomföra, sådana
transaktioner som marknadsinformationen avser och avslutade transaktioner har
genomförts på affärsmässig basis, varvid särskild uppmärksamhet ska ägnas
transaktioner mellan närstående aktörer. (d)
Fastställa och följa rutiner för att upptäcka
avvikande eller misstänkta transaktionsuppgifter och för att dokumentera beslut
om att exkludera transaktionsuppgifter från administratörens
referensvärdesberäkning. (e)
Uppmuntra rapportörer att lämna all
marknadsinformation som uppfyller administratörens kriterier för den berörda
beräkningen. Administratörer ska i den mån de kan och det är rimligt försöka se
till att de uppgifter som lämnas är representativa för de transaktioner som
rapportörerna faktiskt har avslutat, och (f)
Tillämpa ett system med lämpliga åtgärder för att
se till att rapportörer uppfyller administratörens krav på
marknadsinformationens kvalitet och frihet från otillbörlig påverkan. 6. Administratörer ska i samband
med varje beräkning redogöra för och offentliggöra följande, i den mån det är
möjligt utan att det påverkar det planerade offentliggörandet av
referensvärdet: (a)
En kortfattad förklaring som är tillräcklig för att
göra det möjligt för en referensvärdesanvändare eller behörig myndighet att
förstå hur beräkningen gjordes och som åtminstone anger storleken och
likviditeten avseende den fysiska marknad som ska bedömas (t.ex. transaktionernas
antal och volym), volymbredd och genomsnittsvolym, prisintervall och
genomsnittspris, indikativa uppgifter om hur stor procentuell andel varje typ
av marknadsinformation som ingår i beräkningen utgör. Villkor avseende
prissättningsmetoden ska inkluderas, såsom ”transaktionsbaserad”,
”spread-baserad” eller ”interpolerad/extrapolerad”. (b)
En kortfattad förklaring om i vilken mån, och på
vilka grunder, bedömningar gjordes under beräkningen, t.ex. att uppgifter som i
övrigt uppfyllde kraven för den relevanta beräkningsmetoden exkluderades, att
priser baserades på spreadar eller interpolering/extrapolering, eller att anbud
eller offerter som översteg de avslutade transaktionerna viktades. Rapporteringsprocessens frihet från
otillbörlig påverkan 7. Administratörer ska i
enlighet med artikel 5 göra följande: (a)
Fastställa kriterier för vem som får lämna
marknadsinformation till administratören. (b)
Ha rutiner för kvalitetskontroll i syfte att
kontrollera identiteten hos rapportörer eller medarbetare hos rapportörer som
rapporterar ingångsinformation och att dessa är behöriga att rapportera
ingångsinformation för rapportörens räkning. (c)
Fastställa kriterier för vilka medarbetare hos en
rapportör som får lämna ingångsinformation till en administratör för
rapportörens räkning. Uppmuntra rapportörer att skicka transaktionsuppgifter
från back office-funktioner och försöka hitta uppgifter som styrker dessa från
andra källor om transaktionsuppgifterna kommer direkt från en handlare. (d)
Införa interna kontroller och skriftliga rutiner
för att upptäcka kommunikation mellan rapportörer och beräkningsansvariga som
syftar till att påverka en beräkning till förmån för en viss handelsposition
(hos rapportören, dennes anställda eller en tredje part), som syftar till att
få den beräkningsansvarige att bryta mot rapportörens regler eller riktlinjer
eller att upptäcka rapportörer som lämnar avvikande eller misstänkta
transaktionsuppgifter. Dessa rutiner ska omfatta bestämmelser enligt vilka
administratören kan besluta om en mer långtgående utredning av rapportörens
företag. Kontrollerna ska innefatta dubbelkontroller av marknadsindikatorer för
att validera inlämnad information. Beräkningsansvariga 8. Administratörer ska i
enlighet med artikel 5 göra följande: (a)
Anta och ha tydliga interna regler och riktlinjer
för val av beräkningsansvariga, inbegripet minimikrav på utbildning,
erfarenheter och kvalifikationer, samt en process för regelbunden översyn av
deras kompetens. (b)
Ha kontinuitets- och successionsplaner för sina
beräkningsansvariga för att se till att beräkningarna görs på ett enhetligt
sätt och av medarbetare som besitter relevanta kunskaper. (c)
Införa interna kontrollrutiner för att säkra
beräkningarnas frihet från otillbörlig påverkan och tillförlitlighet. Sådana
interna kontroller och rutiner ska åtminstone förutsätta fortlöpande
övervakning av beräkningsansvariga för att se till att metoden tillämpas på
rätt sätt. Verifieringskedjor 9. Administratörer ska i
enlighet med artikel 5 ha regler och rutiner för samtidig dokumentation av
relevant information, däribland följande: (a)
All marknadsinformation. (b)
Bedömningar som beräkningsansvariga gör i samband
med beräkningen av varje referensvärde. (c)
Om en viss transaktion som i övrigt uppfyllde den
relevanta metodens krav har exkluderats från beräkningen, och skälen till
detta. (d)
Identiteten hos varje beräkningsansvarig och varje
annan person som lämnat eller på annat sätt genererat någon av den information
som avses i leden a, b eller c. 10. Administratörer ska i enlighet
med artikel 5 ha regler och rutiner för att se till att en verifieringskedja
för relevant information sparas i minst fem år för att dokumentera hur
beräkningarna görs. Intressekonflikter 11. Administratörers policy och
rutiner när det gäller intressekonflikter ska i enlighet med artikel 5 uppfylla
följande krav: (a)
Se till att beräkningarna av referensvärden inte
påverkas av att det föreligger eller kan uppstå kommersiella eller personliga
affärsförbindelser eller intressen mellan administratörer eller dem närstående
företag, anställda, kunder, marknadsaktörer eller personer som har anknytning
till dessa. (b)
Se till att administratörens anställdas personliga
intressen och affärskontakter inte tillåts skada administratörens funktion,
t.ex. uppdrag utanför arbetsplatsen, resor och underhållning, gåvor och
bjudningar som administratörens kunder eller andra aktörer på råvarumarknaden
erbjuder. (c)
När det gäller konstaterade konflikter se till att
administratörens funktioner skiljs åt på lämpligt sätt när det gäller
övervakning, ersättning, systemåtkomst och informationsflöden. (d)
Skydda sekretessen hos information som rapporteras
eller sammanställs av administratören, om inte annat följer av de krav på
offentliggörande som administratören måste uppfylla. (e)
Se till att administratörens chefer,
beräkningsansvariga och övriga anställda inte kan påverka beräkningen av ett
referensvärde genom att delta i anbud, offerter eller affärer, vare sig
personligen eller för marknadsaktörers räkning. (f)
Effektivt hantera konstaterade intressekonflikter
som kan föreligga mellan deras konstruktion av referensvärden (inbegripet alla
anställda som gör eller på annat sätt deltar i beräkningen av ett
referensvärde) och deras övriga verksamhet. 12. Administratörer ska se till
att det finns rutiner och mekanismer inom deras övriga affärsverksamhet som
minimerar risken att intressekonflikter kan påverka
referensvärdesberäkningarnas frihet från otillbörlig påverkan. 13. Administratörer ska se till
att de har åtskilda rapporteringsvägar för sina chefer, beräkningsansvariga och
övriga anställda och från chefer till den högsta ledningen och styrelsen för
att säkerställa följande: (a)
Att administratören på ett tillfredsställande sätt
uppfyller förordningens krav. (b)
Att det finns en tydlig definition av
ansvarsområden och att det inte föreligger, eller upplevs föreligga, några
motsättningar mellan dem. 14. Administratörer ska informera
användarna så snart de får kännedom om intressekonflikter som är en följd av
deras ägarförhållanden. Klagomål 15. Administratörer ska i enlighet
med artikel 5 införa och offentliggöra skriftliga förfaranden för att ta emot,
utreda och dokumentera klagomål som görs avseende en beräkningsprocess. Sådana
klagomålssystem ska sörja för följande: (a)
Administratörer ska ha ett system som beskrivs i en
skriftlig policy för hantering av klagomål som gör att användare kan inkomma
med klagomål om beräkningar av ett visst referensvärde är representativa för
marknadsvärdet, om planerade ändringar av referensvärdesberäkningen, om metoden
för att beräkna ett visst referensvärde och om andra beslut rörande
referensvärdesberäkningen som konstruktören fattar. (b)
Administratörer ska se till att deras skriftliga
policy för hantering av klagomål bl.a. omfattar en process och en planerad
tidsplan för hanteringen av klagomål. (c)
Formella klagomål som riktas till en administratör
och dennes anställda ska utredas av administratören på ett snabbt och rättvist
sätt. (d)
Utredningen ska inte göras av medarbetare som kan
vara berörda av föremålet för klagomålet. (e)
Administratörer ska ha som mål att genomföra
utredningen omedelbart. (f)
Administratörer ska skriftligen och inom rimlig tid
informera klaganden och andra relevanta parter om resultatet av utredningen. (g)
En oberoende tredje part som utses av
administratören kan anlitas om klaganden är missnöjd med hur ett klagomål har
hanterats av den relevanta administratören eller med administratörens beslut
senast sex månader efter det att det ursprungliga klagomålet inkom. (h)
Alla handlingar som rör ett klagomål, däribland
uppgifter som lämnats in av klaganden samt handläggarnas egna register, ska sparas
i minst fem år. 16. Tvister om fastställda
dagspriser som inte är formella klagomål ska lösas av administratören med hjälp
av lämpliga standardförfaranden. Om ett klagomål leder till en prisförändring
ska detta meddelas marknaden så fort som möjligt. FINANSIERINGSÖVERSIKT
FÖR RÄTTSAKT GRUNDLÄGGANDE UPPGIFTER OM FÖRSLAGET
ELLER INITIATIVET Förslagets
eller initiativets beteckning Europaparlamentets
och rådets förordning om index som används som referensvärden för finansiella
instrument och finansiella avtal Berörda
politikområden i den verksamhetsbaserade förvaltningen och budgeteringen[29] Inre marknaden
– finansmarknader Typ av
förslag eller initiativ X Ny åtgärd ¨
Ny åtgärd som bygger på ett pilotprojekt eller en förberedande åtgärd[30] ¨
Befintlig åtgärd vars genomförande förlängs i tiden ¨
Tidigare åtgärd som omformas till eller ersätts av en ny Mål Fleråriga
strategiska mål för kommissionen som förslaget eller initiativet är avsett att
bidra till Stärka investerarnas förtroende. Minska risken för
marknadsstörningar. Minska systemrisker. Specifika
mål eller verksamheter inom den verksamhetsbaserade förvaltningen och
budgeteringen som berörs Specifika
mål: - Minska
risken för manipulering av referensvärden - Se till att
de referensvärden som används är väl underbyggda och representativa Berörda
verksamheter enligt den verksamhetsbaserade förvaltningen och budgeteringen De ovan
angivna specifika målen förutsätter att följande operativa mål uppnås: - Begränsa
incitament och möjligheter att manipulera referensvärden - Minimera
utrymmet för skönsmässiga bedömningar - se till att referensvärden baseras på
tillräcklig och representativ information - Se till att
det finns en stabil styrning och kontroller för att hantera risker - Ökad öppenhet
och insyn och användning av referensvärden när det är ändamålsenligt - Säkra en
effektiv tillsyn Verkan eller
resultat som förväntas Beskriv den verkan
som förslaget eller initiativet förväntas få på de mottagare eller den del av
befolkningen som berörs. Förslaget ska - reglera
konstruktionen av referensvärden och lämnandet av ingångsinformation för
konstruktionen av referensvärden, - se till att
det finns en tillfredsställande styrning och kontroller i konstruktionen av
referensvärden och att intressekonflikter undviks, - se till att
de metoder och ingångsinformation som används för att konstruera referensvärden
är väl underbyggda och tillförlitliga, - se till att
det finns en tillfredsställande styrning och kontroller när det gäller
rapporteringen av information till referensvärden och att intressekonflikter
undviks, - se till att
referensvärden konstrueras på ett transparent sätt, - se till att
en lämplighetsprövning görs när referensvärden används för prissättningen av
finansiella avtal med konsumenter. Indikatorer
för bedömning av resultat eller verkan 1. Minska risken för manipulering av referensvärden - Antal överträdelser av förordningen om
marknadsmissbruk som rör referensvärden - Antal fall där beslut har fattas om påföljder och
böter - Antal inspektioner på plats - Antal tillsynsåtgärder 2. Se till att de referensvärden som används är väl
underbyggda och representativa - Antal överträdelser av bestämmelserna - Antal fall där beslut har fattas om påföljder och
böter - Antal inspektioner på plats - Antal tillsynsåtgärder - Antal civilrättsliga processer som användare av
referensvärdet har inlett mot administratörer och rapportörer för underlåtenhet
att följa denna förordning - Antal klagomål som kommissionen har mottagit från
användare av referensvärden Motivering
till förslaget eller initiativet Behov som
ska tillgodoses på kort eller lång sikt Genom
tillämpningen av förordningen i medlemsstaterna - kommer
risken att referensvärden manipuleras att minska, - kommer det
att säkerställas att de referensvärden som används är väl underbyggda och
representativa. Mervärdet av
en åtgärd på unionsnivå Referensvärden
är gränsöverskridande vad gäller deras användning och konstruktion. Så länge
det saknas ett regelverk på EU-nivå är enskilda länders agerande ineffektivt
eftersom det inte finns någon skyldighet eller något incitament för
medlemsstaterna att samarbeta med varandra och bristen på ett sådant samarbete
lämnar utrymme för regelarbitrage. Genom att EU agerar säkerställs att frågan
hanteras på ett enhetligt och samordnat sätt som minimerar den ineffektivitet
som annars skulle uppstå på grund av skillnader i hantering samt risken för
regelarbitrage. Erfarenheter
från liknande försök eller åtgärder Referensvärden liknar kreditbetyg i den meningen att
båda används som referenser för investeringar och finansiella avtal. I båda
fallen har finanskrisen visat hur tvivel om huruvida de är rättvisande och fria
från otillbörlig påverkan kan undergräva marknaderna och skada både den reala
ekonomin och investerare. Detta förslag bygger på de erfarenheter som har
gjorts när det gäller reglering av kreditvärderingsinstitut, särskilt vilka
reglerings- och tillsynsstrukturer och krav på styrning som är mest effektiva. Förenlighet
med andra finansieringsformer och eventuella synergieffekter Detta förslag leder till betydande synergieffekter
tillsammans med förslaget till en förordning om marknadsmissbruk (i artiklarna
2.3 d och 8.1 d) direktivet om straffrättsliga påföljder för marknadsmissbruk,
vilka gör klart att all manipulering av referensvärden är en klar och tydlig
överträdelse av lagen som kan leda till administrativa eller straffrättsliga
påföljder. Även förordningen om integritet och öppenhet på grossistmarknaderna
för energi fastställer att det är olagligt att manipulera referensvärden som
används för grossistenergiprodukter. Dessa rättsakter handlar om enskildas
agerande när det gäller manipulering av referensvärden, medan detta förslag
handlar om brister i regelverket för konstruktionen av referensvärden som gör
det lättare att manipulera referensvärden. Användning av, och insyn i, referensvärden regleras
genom direktivet om marknader för finansiella instrument och
genomförandeförordningen till detta direktiv, direktivet om prospekt och
genomförandeförordningen till detta direktiv, samt direktivet om företag för
kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper och dessa rättsakter
kompletterar därmed bestämmelserna i detta förslag Tid under
vilken åtgärden kommer att pågå respektive påverka resursanvändningen ¨ Förslag eller initiativ som pågår under begränsad
tid Förslaget eller initiativet ska gälla från
[den DD/MM]ÅÅÅÅ till [den DD/MM]ÅÅÅÅ. Det påverkar resursanvändningen från ÅÅÅÅ till
ÅÅÅÅ. Förslag eller initiativ som pågår under obegränsad
tid Planerad
metod för genomförandet[31]
X Direkt centraliserad förvaltning som
sköts av kommissionen X Indirekt centraliserad förvaltning
genom delegering till genomförandeorgan X byråer/organ som inrättats av
gemenskaperna[32]
nationella offentligrättsliga organ eller
organ som anförtrotts uppgifter som faller inom offentlig förvaltning personer som anförtrotts ansvaret för
genomförandet av särskilda åtgärder som följer av avdelning V i fördraget om
Europeiska unionen och som anges i den grundläggande rättsakten i den mening
som avses i artikel 49 i budgetförordningen ¨ Delad förvaltning
med medlemsstaterna ¨ Decentraliserad förvaltning med tredjeländer ¨ Gemensam förvaltning
med internationella organisationer (ange vilka) Vid fler än en
metod, ange kompletterande uppgifter under ”Anmärkningar”. Anmärkningar Kombination av direkt centraliserad förvaltning (GD Inre marknaden och
tjänster) och indirekt centraliserad förvaltning genom delegering till ett
organ som inrättats av gemenskaperna (Esma) FÖRVALTNING Bestämmelser
om uppföljning och rapportering Ange intervall och
andra villkor för sådana åtgärder: I artikel 81 i
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 om inrättande av
Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten fastställs att en utvärdering
av erfarenheterna av myndighetens arbete ska göras vart tredje år fr.o.m.
starten av dess verksamhet. Enligt artikel 35 i förordningen ska en rapport om
tillämpningen av denna förordning sammanställas senast den 1 januari 2019. Administrations-
och kontrollsystem Risker som
identifierats: En
konsekvensbedömning har gjorts av förslaget om reformering av systemet för
finansiell tillsyn i EU som ska åtfölja förslagen till förordningar om
inrättande av Europeiska bankmyndigheten, Europeiska försäkrings- och
tjänstepensionsmyndigheten och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten
(Esma). De ytterligare
resurser för Esma som skulle bli följden av detta förslag är nödvändiga för att
Esma ska kunna utöva sina befogenheter, i synnerhet följande: - Deltagande i
tillsynskollegierna för kritiska referensvärden och upprättande av ett
medlingssystem, inklusive bindande medling om viktiga frågor som anges i denna
förordning, för att bidra till att uppnå samsyn mellan berörda myndigheter i
händelse av oenighet i samband med denna förordning. - Samordning
av utvecklingen av överenskommelser om samarbete med tredjeländer och utbytet
mellan behöriga myndigheter av information som har lämnats av tredjeländer. - Fastställa
riktlinjer för att främja konvergens och enhetlighet mellan olika sektorer när
det gäller påföljdssystemen i samband med överträdelser av denna förordning - Upprätthålla
en förteckning över administratörer som registrerats i enlighet med denna
förordning och företag i tredjeländer som tillhandahåller referensvärden i
unionen. - Ta emot
anmälningar av att ett referensvärde används i finansiella instrument eller
finansiella avtal inom unionen, föra register och se till att administratörerna
har kännedom om denna användning. Det är inte
möjligt att garantera att myndigheten kan fullgöra dessa funktioner på ett
tidsmässigt lämpligt och effektivt sätt utan tillräckliga resurser. Planerade
kontrollmetoder De lednings-
och kontrollsystem som föreskrivs i Esmaförordningen ska även omfatta Esmas
roll enligt detta förslag. Den slutliga
uppsättningen indikatorer – för en bedömning av resultatet av det arbete som
utförts av Esma – kommer att fastställas av kommissionen i samband med att den
första begärda utvärderingen genomförs. För den slutliga utvärderingen kommer
de kvantitativa indikatorerna att väga lika tungt som det kvalitativa underlag
som samlas in under samråden. Utvärderingen ska upprepas vart tredje år. Beräknade
kostnader för och fördelar med kontroller Kostnaderna beräknas i avsnitt 3. Nyttan är i
huvudsak följande: - Minskad risk för manipulering, vilket leder till
ökad stabilitet på marknaderna och stärker förtroendet för finansmarknaderna. - Mer tillförlitliga referensvärden, vilket bidrar
till ökad rättvisa, frihet från otillbörlig påverkan och effektivitet på
finansmarknaderna. - Se till att de referensvärden som används är väl
underbyggda och representativa och därigenom ökat konsument- och
investerarskydd. Detta förslag skulle följaktligen bidra till mer
rättvisa marknader och till att konsumenter och investerare skyddas. Det är
svårt att kvantifiera denna nytta. Med tanke på hur viktiga väl underbyggda och
tillförlitliga referensvärden är globalt för att upprätthålla stabila marknader
och återupprätta förtroendet för marknader är nyttan betydande i förhållande
till kostnaderna. Andelen som inte uppfyller kraven beräknas vara
begränsad, eftersom de regler som föreslås är tydliga och möjliga att
kontrollera, och det föreslås incitament för att se till att de efterlevs. Åtgärder för
att förebygga bedrägeri och oegentligheter/oriktigheter Beskriv förebyggande åtgärder (befintliga
eller planerade) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för
bedrägeribekämpning (Olaf) ska tillämpas fullt ut på Esma i syfte att bekämpa
bedrägerier, korruption och andra rättsstridiga handlingar. Myndigheten ska ansluta sig till det
interinstitutionella avtalet av den 25 maj 1999 mellan Europaparlamentet,
Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission om interna
utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och
ska omedelbart anta lämpliga bestämmelser för all personal vid myndigheten. Finansieringsbeslut samt de avtal och genomförandeinstrument
som blir en följd av dessa beslut ska innehålla en uttrycklig bestämmelse om
att revisionsrätten och Olaf vid behov får genomföra kontroller på plats hos
mottagarna av utbetalningar från myndigheten, samt hos de anställda som
ansvarar för att fördela dessa utbetalningar. BERÄKNADE BUDGETKONSEKVENSER AV
FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET Berörda
rubriker i den fleråriga budgetramen och budgetrubriker i den årliga budgetens
utgiftsdel Befintliga budgetrubriker (även kallade
”budgetposter”) Redovisa enligt de berörda rubrikerna i
budgetramen i nummerföljd och – inom varje sådan rubrik – de berörda
budgetrubrikerna i den årliga budgeten i nummerföljd Rubrik i den fleråriga budgetramen || Budgetrubrik || Utgiftstyp || Bidrag Antal [beskrivning] || Differentierade anslag || från Efta-länder[33] || från kandidat-länder[34] || från tredje-länder || enligt artikel 18.1 aa i budget-förordningen || 12.03.04 Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) || Differentierade anslag || JA || JA || NEJ || NEJ Detta lagstiftningsinitiativ kommer att påverka
utgifterna på följande sätt: a) GD Inre marknaden och tjänster för utarbetande av delegerade akter, samt för utvärdering, övervakning
av genomförandet och eventuell översyn av initiativet: 1 AD-tjänsteman (heltid) och därmed
sammanhängande kostnader, Uppskattade årliga kostnader på 0,142 miljoner euro
per år. b) Esma i) Personalkostnader: Två tillfälligt anställda för deltagande och medling i
tillsynskollegierna för kritiska referensvärden, teknisk rådgivning till
kommissionen om genomförandet av denna förordning, samordning av utarbetandet
av samarbetsavtal med tredjeländer, utarbetande av riktlinjer för att främja
konvergens och sektorsövergripande konsekvens i sanktionssystemen och
registrering av anmälningar om användning av referensvärden samt en förteckning
över registrerade referensvärdesadministratörer. Den sammanlagda kostnaden för dessa båda
tillfälligt anställda uppgår till 0,326 miljoner euro, varav kommissionen
skulle stå för 40 % (0,130 miljoner euro) och medlemsstaterna för
60 % (0,196 miljoner euro). Esmas personal förutses inte kunna minskas i
framtiden (efter 2020), eftersom antalet referensvärden, inbegripet kritiska
sådana, förmodligen inte kommer att sjunka utan snarare öka och Esma även
fortsättningsvis kommer att behöva delta och medla i tillsynskollegierna för
kritiska referensvärden och utföra andra relevanta uppgifter enligt ovan. ii) Operationella kostnader och
infrastrukturkostnader En inledande engångskostnad på
0,25 miljoner euro förutses för Esma, varav kommissionen skulle stå för
40 % (0,1 miljoner euro) och medlemsstaterna för 60 % (0,15 miljoner
euro). Denna utgift avser främst de it-system som Esma behöver för att uppfylla
följande krav: - Upprätthålla en förteckning över
administratörer som registrerats i enlighet med denna förordning och företag i
tredjeländer som tillhandahåller referensvärden i unionen. - Ta emot anmälningar av att ett referensvärde
används i finansiella instrument eller finansiella avtal inom unionen, föra
register och se till att administratörerna har kännedom om denna användning. Esma ska dessutom lägga fram en rapport om
tillämpningen av denna förordning senast den 1 januari 2018. Den totala kostnaden för denna rapport beräknas till 0,3 miljoner
euro, varav kommissionen bör stå för 40 % (0,12 miljoner euro) och
medlemsstaterna för 60 % (0,18 miljoner euro) under 2017. Beräknad
inverkan på utgifterna De nya uppgifterna kommer att utföras med
de personalresurser som finns tillgängliga inom det årliga budgetförfarandet,
med beaktande av de begränsningar i fråga om budgetmedel som gäller för alla
EU:s organ samt i linje med budgetplaneringen för organen. De resurser byrån behöver för sina nya uppgifter, och som anges i
denna finansieringsöversikt, bör särskilt vara förenliga med den personal- och
budgetplanering för Esma som ingår i det nyligen framlagda meddelandet till
Europaparlamentet och rådet – Programmering av mänskliga och ekonomiska
resurser för de decentraliserade byråerna 2014-2020' (COM(2013)519). Sammanfattning
av den beräknade inverkan på utgifterna Miljoner euro (avrundat till tre decimaler) Rubrik i den fleråriga budgetramen || Nummer 1A || Konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning GD: MARKT || || || År 2015[35] || År 2016 || År 2017 || År 2018 || År 2019 || År 2020 || TOTALT Driftsanslag || || || || || || || 12.03.04 - Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) || Åtaganden || 1. || 0,240 || 0,130 || 0,250 || 0,130 || 0,130 || 0,130 || 1,010 Betalningar || 2. || 0,240 || 0,130 || 0,250 || 0,130 || 0,130 || 0,130 || 1,010 Administrativa anslag som finansieras genom ramanslagen för vissa operativa program[36] || || || || || || || Budgetrubrik (nr) || 12.03.04 || 3. || || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 TOTALA anslag för GD MARKT || Åtaganden || =1+1a +3 || 0,240 || 0,130 || 0,250 || 0,130 || 0,130 || 0,130 || 1,010 Betalningar || =2+2a +3 || 0,240 || 0,130 || 0,250 || 0,130 || 0,130 || 0,130 || 1,010 TOTALA driftsanslag || Åtaganden || 4. || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || Betalningar || 5. || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || TOTALA anslag av administrativ natur som finansieras genom ramanslagen för vissa operativa program || 6. || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || TOTALA anslag i RUBRIK nr 1 i den fleråriga budgetramen || Åtaganden || =4+ 6 || 0,240 || 0,130 || 0,250 || 0,130 || 0,130 || 0,130 || 1,010 Betalningar || =5+ 6 || 0,240 || 0,130 || 0,250 || 0,130 || 0,130 || 0,130 || 1,010 Rubrik i den fleråriga budgetramen || 5 || ”Administrativa utgifter” Miljoner euro (avrundat till tre decimaler) || || || År 2015 || År 2016 || År 2017 || År 2018 || År 2019 || År 2020 || TOTALT GD: MARKT || || Personalresurser (på GD Inre marknaden och tjänster) || 0,132 || 0,132 || 0,132 || 0,132 || 0,132 || 0,132 || 0,792 Övriga administrativa utgifter || 0,010 || 0,010 || 0,010 || 0,010 || 0,010 || 0,010 || 0,060 GD MARKT TOTALT || Anslag || 0,142 || 0,142 || 0,142 || 0,142 || 0,142 || 0,142 || 0,852 TOTALA anslag i RUBRIK 5 i den fleråriga budgetramen || (summa åtaganden = summa betalningar) || 0,142 || 0,142 || 0,142 || 0,142 || 0,142 || 0,142 || 0,852 Miljoner euro (avrundat till tre decimaler) || || || År 2015 || År 2016 || År 2017 || År 2018 || År 2019 || År 2020 || TOTALT TOTALA anslag i RUBRIKERNA 1 till 5 i den fleråriga budgetramen || Åtaganden || 0,382 || 0,272 || 0,392 || 0,272 || 0,272 || 0,272 || 1,862 Betalningar || 0,382 || 0,272 || 0,392 || 0,272 || 0,272 || 0,272 || 1,862 Beräknad
inverkan på driftsanslagen ¨ Förslaget/initiativet kräver inte att driftsanslag tas i
anspråk X Förslaget/initiativet kräver att
driftsanslag tas i anspråk enligt följande: En stor del av kommissionens driftsanslag skulle avse ökningen av Esmas
finansiering till följd av kraven i denna förordning. Framför allt kommer Esma
att behöva ytterligare 2 personer (tillfälligt anställda) till en total kostnad
av 0,326 miljoner euro per år, vilket skulle samfinansieras av
kommissionen (0,130 miljoner euro) och medlemsstaterna
(0,196 miljoner euro). Dessa personer skulle utföra följande verksamheter: Deltagande och medling i tillsynskollegierna för referensvärden. Teknisk rådgivning till kommissionen om genomförandet av denna
förordning. Samordning av utarbetandet av samarbetsavtal med tredjeländer Utarbetande av riktlinjer för att främja konvergens och sektorsövergripande
konsekvens i sanktionssystemen. Förande av register över anmälningar av referensvärdesanvändning och en
förteckning över registrerade administratörer av referensvärden. En inledande operationell engångskostnad på 0,25 miljoner euro förutses
dessutom för Esma, varav kommissionen skulle stå för 40 % (0,1 miljoner
euro) och medlemsstaterna för 60 % (0,15 miljoner euro). Denna utgift
avser främst de it-system som Esma behöver för att uppfylla följande krav: Upprätthålla en förteckning över administratörer som registrerats i
enlighet med denna förordning och företag i tredjeländer som tillhandahåller
referensvärden i unionen. Ta emot anmälningar av att ett referensvärde används i finansiella
instrument eller finansiella avtal inom unionen och föra register. Detta initiativ kräver även att anslagen till Esma ökas under 2017 för
att täcka kostnaderna för rapporten om tillämpningen av denna förordning, som
ska läggas fram senast den 1 januari 2018. Den totala kostnaden för denna
rapport beräknas till 0,3 miljoner euro (vilket ska anslås och överföras till
Esma 2017), varav kommissionen bör stå för 40 % (0,12 miljoner euro) och
medlemsstaterna för 60 % (0,18 miljoner euro) under 2017. Beräknad
inverkan på anslagen av administrativ karaktär Sammanfattning ¨ Förslaget/initiativet kräver inte att administrativa anslag
tas i anspråk X Förslaget/initiativet kräver att
administrativa anslag tas i anspråk enligt följande: Miljoner euro
(avrundat till tre decimaler) || År 2015[37] || År 2016 || År 2017 || År 2018 || År 2019 || År 2020 || TOTALT RUBRIK 5 i den fleråriga budgetramen || 0,142 || 0,142 || 0,142 || 0,142 || 0,142. || 0,142 || 0,852 Personalresurser || 0,132 || 0,132 || 0,132 || 0,132 || 0,132 || 0,132 || 0,792 Övriga administrativa utgifter || 0,010 || 0,010 || 0,010 || 0,010 || 0,010 || 0,010 || 0,060 Delsumma RUBRIK 5 i den fleråriga budgetramen || 0,142 || 0,141 || 0,142 || 0,142 || 0,142 || 0,142 || 0,852 TOTALT || 0,142 || 0,142 || 0,142 || 0,142 || 0,142 || 0,142 || 0,852 Personalbehoven ska täckas genom anslag inom
generaldirektoratet som redan har avdelats för att förvalta åtgärden i fråga,
eller genom en omfördelning av personal inom generaldirektoratet, om så krävs
kompletterad med ytterligare resurser som kan tilldelas det förvaltande
generaldirektoratet som ett led i det årliga förfarandet för tilldelning av
anslag och med hänsyn tagen till begränsningar i fråga om budgetmedel. Antaganden: – utgående från en tjänsteman i lönegrad 1 AD på
heltid för detta initiativ på GD MARKT (genomsnittlig kostnad 132 000 euro
per år). – Genomsnittliga årliga lönekostnader för
personal baserat på riktlinjer från GD BUDGET. – Kostnader för tjänsteresor på 10 000
EUR årligen, beräknat på grundval av förslaget till 2012 års budget för
tjänsteresor per person. Beräknat
personalbehov ¨ Förslaget/initiativet kräver inte att personalresurser tas i
anspråk X Förslaget/initiativet kräver 1
kommissionstjänsteman i lönegrad AD på kommissionens huvudkontor (GD Inre
marknaden och tjänster) enligt förklaringen nedan. Inre marknaden och tjänster
motsvarar det politikområde eller den avdelning i budgeten som avses. 1
kommissionstjänsteman i lönegrad AD ska finansieras genom omplacering. Beskrivning av uppgifter som ska utföras:
antagande av delegerade akter med närmare bestämmelser, inbegripet delegerade
akter med närmare beskrivning av olika referensvärdessektorer som tar hänsyn
till marknadsutveckling och teknisk utveckling. Fastställande av vilka
gränsöverskridande referensvärden som är av kritisk betydelse och närmare
villkor för dessa. Uppgifterna ska anges i heltidsekvivalenter || År 2015 || År 2016 || År 2017 || Budgetår 2018 || Budgetår 2019 || Budgetår 2020 || Tjänster som tas upp i tjänsteförteckningen (tjänstemän och tillfälligt anställda) XX 01 01 01 (vid huvudkontoret eller vid kommissionens kontor i medlemsstaterna) || 1 || 1 || 1 || 1 || 1 || 1 XX 01 01 02 (vid delegationer) || || || || || || XX 01 05 01 (indirekta forskningsåtgärder) || || || || || || 10 01 05 01 (direkta forskningsåtgärder) || || || || || || || Extern personal (i heltidsekvivalenter)[38] XX 01 02 01 (kontraktsanställda, nationella experter och vikarier – totalt) || || || || || || XX 01 02 02 (kontraktsanställda, lokalanställda, nationella experter, vikarier och unga experter vid delegationerna) || || || || || || XX 01 04 yy[39] || - vid huvudkontoret || || || || || || - vid delegationerna || || || || || || XX 01 05 02 (kontraktsanställda, nationella experter och vikarier som arbetar med indirekta forskningsåtgärder) || || || || || || 10 01 05 02 (kontraktsanställda, nationella experter och vikarier som arbetar med direkta forskningsåtgärder) || || || || || || Annan budgetrubrik (ange vilken) || || || || || || TOTALT || 1 || 1 || 1 || 1 || 1 || 1 Personalbehoven ska täckas med personal inom
generaldirektoratet som redan har avdelats för att förvalta åtgärden i fråga,
eller genom en omfördelning av personal inom generaldirektoratet, om så krävs
kompletterad med ytterligare resurser som kan tilldelas det förvaltande
generaldirektoratet som ett led i det årliga förfarandet för tilldelning av
anslag och med hänsyn tagen till begränsningar i fråga om budgetmedel. Förenlighet
med den gällande fleråriga budgetramen X förslaget/initiativet är förenligt med den
nya fleråriga budgetramen ¨ Förslaget/initiativet kräver omfördelningar under den berörda
rubriken i den fleråriga budgetramen Förklara i förekommande fall vilka ändringar i
planeringen som krävs, och ange berörda budgetrubriker och belopp. Ej tillämpligt ¨ Förslaget/initiativet förutsätter att flexibilitetsmekanismen
utnyttjas eller att den fleråriga budgetramen revideras.[40] Beskriv behovet av sådana åtgärder, och ange berörda
rubriker i budgetramen, budgetrubriker i den årliga budgeten samt belopp. Ej tillämpligt Bidrag från
tredje part ¨ Det ingår inga bidrag från tredje part i det aktuella
förslaget eller initiativet X Förslaget eller initiativet kommer att
medfinansieras enligt följande: Anslag i miljoner euro (avrundat till tre decimaler) || År 2015 || År 2016 || År 2017 || År 2018 || År 2019 || År 2020 || Totalt Ange vilken extern organisation eller annan källa som bidrar till finansieringen || Medlemsstater || Medlemsstater || Medlemsstater || Medlemsstater || Medlemsstater || Medlemsstater || Medlemsstater TOTALA anslag som tillförs genom samfinansiering || 0,361 || 0,196 || 0,376 || 0,196 || 0,196 || 0,196 || 1,521
Bidragen från tredje part för 2015 avser medlemsstaternas samfinansiering av
Esma. De finansierade kostnaderna avser i huvudsak a) Personalkostnader: Medlemsstaterna ska bidra med 60 % av finansieringen av de 2
tillfälligt anställda som krävs på Esmas huvudkontor för genomförandet av
kraven i denna förordning. Detta skulle innebära ett årligt bidrag från
medlemsstaterna på 0,196 miljoner euro. b) Inledande driftskostnader: Medlemsstaterna skulle också behöva bidra med 60 % av det
sammanlagda anslaget på 0,25 miljoner euro för inledande driftskostnader
för Esma under 2015, dvs. sammanlagt 0,15 miljoner euro. Denna kostnad hänför
sig huvudsakligen till de it-system som Esma behöver för att uppfylla kraven
enligt denna förordning. c) Rapportering om genomförandet av
direktivet Medlemsstaterna ska även bidra till
finansieringen av rapporten om tillämpningen av denna förordning som Esma ska
lägga fram senast den 1 januari 2018. Den totala kostnaden för denna rapport
beräknas till 0,3 miljoner euro[41],
varav medlemsstaterna bör stå för 60 % (0,18 miljoner euro) under 2017. Beräknad inverkan på inkomsterna X Förslaget/initiativet påverkar inte
budgetens inkomstsida. ¨ Förslaget/initiativet påverkar inkomsterna på följande sätt: BILAGA
till finansieringsöversikten för förslaget till en förordning om referensvärden
(benchmarks) om Esmas beräknade kostnader enligt kraven i förslaget Kostnaderna för de uppgifter som Esma ska
utföra har beräknats utifrån tre kostnadskategorier: personalkostnader,
infrastrukturkostnader och rörelsekostnader som överensstämmer med indelningen
i förslaget till Esmas allmänna budget. a) Personalkostnader: Behovet av ytterligare personal avspeglar Esmas nya uppgifter till
följd av denna förordning. Dessa avser Esmas deltagande och medling i tillsynskollegier
för kritiska referensvärden. Dessutom avser de tillhandahållandet av teknisk
rådgivning till kommissionen om genomförandet av denna förordning, samordning
av samarbetsavtal med tredjeländer, utarbetande av riktlinjer för att främja
konvergens och sektorsövergripande konsekvens i sanktionssystemen och
registrering av anmälningar om användning av referensvärden samt en förteckning
över registrerade referensvärdesadministratörer. Enligt aktuella uppskattningar från
kommissionens egna skattningar och Esma skattningar kommer dessa aktiviteter
att kräva 2 tillfälligt anställda. Detta är utöver den personal som för
närvarande arbetar med referensvärden vid Esma. Den årliga kostnaden för dessa
ytterligare medarbetare inom Esma uppgår till 0,326 miljoner euro, varav
kommissionen kommer att stå för 40 % (0,130 miljoner euro) och
medlemsstaterna för 60 % (0,196 miljoner euro). b) Operationella kostnader och
infrastrukturkostnader: En inledande operationell
engångskostnad på 0,25 miljoner euro förutses dessutom för Esma, varav
kommissionen skulle stå för 40 % (0,1 miljoner euro) och medlemsstaterna
för 60 % (0,15 miljoner euro). Denna utgift avser främst de it-system som
Esma behöver för att uppfylla följande krav: - Upprätthålla en förteckning över administratörer
som registrerats i enlighet med denna förordning och företag i tredjeländer som
tillhandahåller referensvärden i unionen. - Ta emot anmälningar av att ett referensvärde
används i finansiella instrument eller finansiella avtal inom unionen, föra
register och se till att administratörerna har kännedom om denna användning. Detta initiativ kräver även att anslagen
till Esma ökas med 0,3 miljoner euro 2017 för att täcka kostnaderna för
rapporten om tillämpningen av denna förordning, som ska läggas fram senast den
1 januari 2018. Den totala kostnaden för denna rapport
beräknas uppgå till 0,3 miljoner euro (vilka ska anslås och betalas ut 2017),
varav kommissionen ska stå för 40 % (0,12 miljoner euro) och
medlemsstaterna för 60 % (0,18 miljoner euro). Dessa kostnader har
beräknats på grundval av de genomsnittliga produktionskostnaderna för liknande
rapporter för DG MARKT, och en korrigering tillämpas för att återspegla
effekten av inflationen. Förslaget påverkar INTE Esmas inkomster. Tabell 1 visar en närmare fördelning av de beräknade
personalkostnaderna på olika kategorier. Övriga antaganden: – utgående från fördelningen av
heltidsekvivalenter i 2012 budgetförslag förväntas de båda extra
heltidsekvivalenterna utgöras av 2 tillfälligt anställda till en sammanlagd
kostnad av 0,326 miljoner euro per år, som samfinansieras av kommissionen (0,130
miljoner euro) och medlemsstaterna (0,196 miljoner euro) på årsbasis. – genomsnittliga årliga lönekostnader för
olika kategorier av personal grundas på GD Budgets riktlinjer på 132 000 euro
per år. – En viktningskoefficient för lönen för Paris
på 1,161. – Kostnader för tjänsteresor på 10 000
EUR årligen, beräknat på grundval av förslaget till 2012 års budget för
tjänsteresor per person. Rekryteringskostnader (resor, hotell,
läkarundersökningar, installationsbidrag och övriga bidrag, flyttersättning
etc.) på 12 700 EUR. Uppskattningen baserad på förslaget till 2012 års budget
för rekrytering per person. ESMAS PERSONALKOSTNADER || || || || Euro (miljoner, avrundat till tre decimaler) || || Typ av kostnad || Nummer || Genom-snittl. kostn. || 2015 || 2016 || 2017 || 2018 || 2019 || 2020 || TOTALT Rubrik 1: Personalutgifter || || || || || || || || || för tillfälligt anställda || 2 || 0,153 || 0,306 || 0,306 || 0,306 || 0,306 || 0,306 || 0,306 || 1,836 || || || || || || || || || Utgifter i samband med rekrytering || || 0,025 || || || || || || 0,025 || || || || || || || || || Tjänsteresor || || || 0,020 || 0,020 || 0,020 || 0,020 || 0,020 || 0,020 || 0,120 || || || || || || || || || Totalt rubrik 1, Personalutgifter || || 0,351 || 0,326 || 0,326 || 0,326 || 0,326 || 0,326 || 1,981 || || || || || || || || || varav EU-bidrag (40 %) || || 0,140 || 0,130 || 0,130 || 0,130 || 0,130 || 0,130 || 0,790 varav bidrag från medlemsstaterna (60 %) || || 0,211 || 0,196 || 0,196 || 0,196 || 0,196 || 0,196 || 1,191 [1] KOM(2011) 651 slutlig 2011/0295 (COD)
http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2011:0651:FIN:SV:PDF [2] Bryssel, 20.10.2011 KOM(2011) 654 slutlig 2011/0297
(COD) http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2011:0654:FIN:SV:PDF [3] Förordningen om integritet och öppenhet på
grossistmarknaderna för energi:
http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2011:326:0001:01:SV:HTML [4] Artikel 40.1 i direktivet om marknader för finansiella
instrument: http://ec.europa.eu/internal_market/securities/isd/mifid_en.htm [5] Artikel 37.1 b i förordning (EG) nr 1287/2006
(genomförandeförordning för MiFID-regelverket)
http://ec.europa.eu/internal_market/securities/isd/mifid2_en.htm [6] http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2011:0652:FIN:SV:PDF. [7] Direktiv 2003/71/EG och förordning (EG) nr 809/2004,
bilaga XII. punkt 4.2.2. [8] Artikel 53 i direktivet om företag för kollektiva
investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (2009/65/EG). [9] http://www.esma.europa.eu/consultation/Consultation-Principles-Benchmarks-Setting-Processes-EU [10] http://www.esma.europa.eu/system/files/2013-150.pdf [11] [
xxx] [12] EUT
L 145, 30.4.2004, s. 1. [13] EUT
L 345, 31.12.2003, s. 64. [14] EUT
L 302, 17.11.2009, s. 32. [15] EUT
L 326, 8.12.2011, s. 1. [16] EUT
L 281, 23.11.1995, s. 31. [17] EUT
L 8, 12.1.2001, s. 1. [18] EUT
L 55, 28.2.2011, s. 13. [19] EUT
L 211, 14.8.2009, s. 55. [20] EUT
L 9, 14.8.2009, s. 112. [21] EUT
L 176, 27.6.2013, s. 338. [22] EUT
L 335, 17.12.2009, s. 1. [23] EUT
L 300, 17.11.2009, s. 32. [24] EUT
L 174, 1.7.2011, s. 1. [25] EUT
L 174, 1.7.2011, s. 1. [26] EUT L 133, 22.5.2008, s. 66. [27] EUT
L 241, 2.9.2006, s. 1. [28] EUT L 241, 2.9.2006, s. 1. [29] Verksamhetsbaserad förvaltning Activity-Based Management –
ABB: med de interna förkortningarna ABM respektive ABB. [30] I den mening som avses i artikel 49.6 a och b i
budgetförordningen. [31] Närmare förklaringar av de olika metoderna för
genomförande med hänvisningar till respektive bestämmelser i budgetförordningen
återfinns på BudgWeb: http://www.cc.cec/budg/man/budgmanag/budgmanag_en.html [32] Organ som avses i artikel 185 i budgetförordningen. [33] Efta: Europeiska frihandelssammanslutningen. [34] Kandidatländer och i förekommande fall potentiella
kandidatländer i västra Balkan. [35] Med år n avses det år då förslaget eller initiativet ska
börja genomföras. [36] Detta avser tekniskt eller administrativt stöd för
genomförandet av vissa av Europeiska unionens program och åtgärder (tidigare
s.k. BA-poster) samt indirekta och direkta forskningsåtgärder. [37] [38] CA= kontraktsanställda LA = lokala aktörer SNE =
utstationerade nationella experter INT= Tillfälligt anställda, JED = ”Jeune
Expert en Délégation” (unga delegerade experter). [39] Särskilt tak för finansiering av extern personal genom
driftsanslag (tidigare s.k. BA-poster). [40] Se punkterna 19 och 24 i det interinstitutionella avtalet. [41] Dessa kostnader har beräknats på grundval av de
genomsnittliga produktionskostnaderna för liknande rapporter från GD MARKT och
en korrigering tillämpas för att återspegla effekten av inflationen.