MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA SOCIALA KOMMITTEN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Innovation för hållbar tillväxt: En bioekonomi för Europa

Strategi för ”Innovation för hållbar tillväxt: En bioekonomi för Europa”

1. En bioekonomistrategi för Europa

För att klara av en ökande global befolkning, en snabb minskning av många resurser, ett ökat klimattryck och klimatförändringen, måste Europa radikalt ändra sin strategi för produktion, konsumtion, bearbetning, lagring, återvinning och deponering av biologiska resurser. I Europa 2020-strategin anges att bioekonomin är en nyckelfaktor för smart och miljövänlig tillväxt i Europa. Framsteg inom bioekonomiforskningen och spridningen av innovationer kommer att göra det möjligt för Europa att förbättra förvaltningen av sina förnybara biologiska resurser och öppna nya och diversifierade marknader i livsmedels- och biobaserade produkter. Att inrätta en bioekonomi i Europa har stor potential: den kan upprätthålla och skapa ekonomisk tillväxt och arbetstillfällen i landsbygds-, kust- och industriområden, minska beroendet av fossila bränslen och förbättra den ekonomiska och miljömässiga hållbarheten av primärproduktionen[1] och bearbetningsindustrierna. Bioekonomin bidrar således väsentligt till målen för Europa 2020:s flaggskeppsinitiativ om ”innovationsunionen” och ”Ett resurseffektivt Europa”.

Bioekonomistrategin och dess åtgärdsplan syftar till att bereda vägen för ett mera innovativt, resurseffektivt och konkurrenskraftigt samhälle som förenar livsmedelstrygghet med en hållbar användning av förnybara resurser för industriändamål, samtidigt som miljöskyddet säkerställs. Genom strategin och planen kommer innovationsagendorna i bioekonomisektorerna att informeras och de kommer att bidra till en mer enhetlig miljöpolitik, bättre inbördes förhållande mellan de nationella strategierna, EU-strategierna och de globala bioekonomistrategierna och en mer engagerad offentlig dialog. Genom strategin och planen kommer man att sträva efter synergieffekter och respektera komplementariteten med andra strategiområden, instrument och finansieringskällor som delar och arbetar för samma mål, t.ex. den gemensamma jordbruks- och fiskeripolitiken, den integrerade havspolitiken, miljö-, industri-, sysselsättnings-, energi- och hälsopolitiken.

Strategin bygger på sjunde ramprogrammet för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration och EU:s ramprogram för forskning och innovation (Horisont 2020). Mer detaljerad information om bioekonomistrategin finns i det medföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar.

1.1. Vad står på spel?

Europa står inför ett aldrig tidigare skådat och ohållbart utnyttjande av sina naturresurser och betydande och kanske irreversibla förändringar av sitt klimat och en fortsatt förlust av biologisk mångfald som hotar stabiliteten av de levande system som den är beroende av. Detta förvärras av en världsbefolkning som förväntas öka med över 30 % under de närmaste 40 åren, från 7 miljarder 2012 till över 9 miljarder 2050. Att få bukt med dessa komplexa och sammanlänkade utmaningar kräver forskning och innovation för att nå snabba, samordnade och hållbara förändringar vad gäller livsstil och resursanvändning som sträcker sig över alla nivåer i samhället och ekonomin. Välfärden och välbefinnandet för Europas medborgare och framtida generationer kommer att vara beroende av hur den nödvändiga omvandlingen sker.

Under de senaste årtiondena har många strategier upprättats eller ändrats av EU för att ta itu med dessa utmaningar och driva på omvandlingen av den europeiska ekonomin. De komplicerade ömsesidiga beroenden som finns mellan dessa utmaningar kan leda till kompromisser, till exempel kontroversen om konkurrerande användningar av biomassa. Denna debatt uppstod utifrån oro om den potentiella inverkan andra sektorers ökade efterfrågan på förnybara biologiska resurser har på livsmedelstryggheten, användningen av knappa naturresurser och miljön i Europa och tredjeländer. Att ta itu med flerdimensionella frågor kräver ett strategiskt och övergripande tillvägagångssätt som omfattar flera strategier. Det behövs välintegrerad växelverkan för att främja konsekvensen mellan strategier, minska dubbleringen och förbättra snabbheten och spridningen av innovation. I synnerhet krävs det mer interaktion och en bättre överensstämmelse mellan forskning och innovation i EU och prioriteringarna av bioekonomins stödåtgärder.

Bioekonomin är en användbar grund för en sådan strategi eftersom den omfattar produktion av förnybara biologiska resurser och omvandling av dessa resurser och avfallsflöden till mervärdesprodukter, som mat, foder, biobaserade produkter[2] och bioenergi. Dess sektorer och industrier[3] har en stark innovationspotential tack vare användning av flera olika vetenskapsområden, möjliggörande och industriell teknik[4], tillsammans med lokal och underförstådd kunskap.

1.2. Att ta itu med sociala utmaningar

Bioekonomins sektorsövergripande natur erbjuder en unik möjlighet att på ett övergripande sätt ta itu med sammanlänkade samhälleliga utmaningar som livsmedelstrygghet, knappa naturresurser, beroende av fossila resurser och klimatförändring, samtidigt som hållbar tillväxt uppnås.

Att säkerställa livsmedelstryggheten

Den globala befolkningstillväxten till 2050 beräknas leda till att efterfrågan på mat ökar med 70 %. I denna beräkning ingår en förväntad fördubbling av världens köttkonsumtion. Bioekonomistrategin kommer att bidra till en global strategi när det gäller att uppfylla denna utmaning genom att utveckla kunskapsbasen för en hållbar ökning i primärproduktionen, med beaktande av alla alternativ från spetsvetenskap till lokal och underförstådd kunskap. Den kommer att främja förändringar när det gäller produktions- och konsumtionsmönster och utvecklingen av hälsosammare och mera hållbara livsmedel.

EU:s livsmedelsindustri och hushåll slänger årligen cirka 90 miljoner ton mat eller 180 kg per person, utan att förluster i jordbruket eller fisket är medräknade. Strategin kommer att stödja mer resurseffektiva livsmedelskedjor som ligger i linje med Färdplanen mot ett resurseffektivt Europa och EU:s initiativ om ”blå tillväxt”.

Att förvalta naturresurserna på ett hållbart sätt

Jordbruk, skogsbruk, fiske och vattenbruk kräver flera nödvändiga och begränsade resurser för att producera biomassa. Bland dessa ingår mark, havsområde, bördiga och fungerande jordar, vatten och hälsosamma ekosystem, och även resurser som mineraler och energi för att producera gödselmedel. Deras användning innebär också avsevärda alternativkostnader som är kopplade till utarmningen eller förlusten av ekosystemtjänster. Konkurrerande användningar av biomassa och arvet från tidigare exploatering innebär att dessa resurser hamnar under stort tryck, vilket gör att EU måste producera ”mer med mindre resurser” och utveckla smart jordbruk, fiske och vattenbruk.

Bioekonomistrategin syftar till att förbättra kunskapsbasen och främja innovation för att uppnå produktivitetsökningar samtidigt som hållbar resursanvändning säkerställs och miljöpåfrestningarna minskas. Minskad biologisk mångfald kan avsevärt sänka kvaliteten på resurser, samtidigt som primärproduktionens avkastning minskar, särskilt i skogsbruk och fiske. Strategin kommer således att stödja genomförandet av en ekosystembaserad förvaltning. Den kommer att eftersträva synergi- och komplementaritetseffekter med den gemensamma jordbrukspolitiken, den gemensamma fiskepolitiken, den integrerade havspolitiken och EU:s miljöpolitik om resurseffektivitet, hållbar användning av naturresurser, skydd av den biologiska mångfalden och livsmiljöer samt tillhandahållande av ekosystemtjänster.

Globala utmaningar kräver globala lösningar. Bioekonomistrategin kommer att stödja en global strategi för en mera hållbar resursanvändning. I denna ingår att utveckla en internationell gemensam förståelse för biomassans hållbarhet och bästa praxis för att öppna nya marknader, diversifiera produktionen och ta itu med långsiktiga frågor om livsmedelstrygghet.

Att minska beroendet av icke-förnybara resurser

Den europeiska ekonomin är starkt beroende av fossila resurser som kol, och energikällor, vilket gör att den är sårbar för en osäker och krympande tillgång och marknadsvolatilitet. För att ha kvar konkurrenskraften måste EU bli ett koldioxidsnålt samhälle där resurseffektiva industrier, biobaserade produkter och bioenergi alla bidrar till en miljövänlig tillväxt och konkurrenskraft.

Bioekonomistrategin kommer att inkludera resultaten från pionjärmarknadsinitiativet om biobaserade produkter och stödja initiativet om ”blå tillväxt”, målen för direktivet om förnybar energi och direktivet om bränslekvalitet och den strategiska EU-planen för energiteknik genom att förbättra kunskapsbasen och främja innovation för att producera kvalitetsbiomassa (t.ex. industrigrödor) till ett konkurrenskraftigt pris utan att äventyra livsmedelssäkerheten, öka trycket på primärproduktionen och miljön eller snedvrida marknaderna till förmån för energianvändning. Dessutom kommer strategin att bidra till ökad förståelse om nuvarande och framtida tillgång och efterfrågan på biomassa och konkurrensen mellan biomassaanvändare, inklusive deras potential för att minska klimatförändringen, för att säkerställa bioekonomins långsiktiga framgång. Detta inkluderar att göra alternativa kol- och energikällor mer tillgängliga (t.ex. jordbruks- och skogsavfall) och främja forskningen om förnybara resurser, som mikroalger.

Att mildra klimatförändringen och anpassa sig till den

I takt med att den globala efterfrågan på biomassa för mat och industriändamål ökar under de kommande årtiondena kommer kapaciteten för EU:s jordbruk, skogsbruk, fiske och vattenbruk att behöva öka på ett hållbart sätt. Bioekonomistrategin stödjer utvecklingen av produktionssystem med reducerade utsläpp av växthusgaser som är anpassade till och mildrar klimatförändringens negativa inverkan, t.ex. torka och översvämningar. Den kommer således att bidra till målen för färdplanerna mot en ekonomi med låga utsläpp av koldioxid år 2050 och till ett resurseffektivt Europa, samt till EU:s klimatförändringsstrategi. Detta kommer att inkludera ökad koldioxidbindning på jordbruksmark, havsbottnar och en lämplig ökning av skogsresurserna.

EU:s massa- och pappersindustri, kemiindustri och livsmedelsindustrier släpper ut betydande mängder växthusgaser, men de lagrar även stora mängder kol i sina produkter. Strategin kommer också att främja ersättandet av kol-, energi- och vattenintensiva produktionsprocesser med sådana som är mer resurseffektiva och miljövänliga där så är möjligt. Den delvisa ersättningen av icke-förnybara produkter med mer hållbara biobaserade produkter bör fortsätta.

Att skapa arbetstillfällen och upprätthålla den europeiska konkurrenskraften

EU:s bioekonomisektorer har en årlig omsättning på 2 biljoner euro och står för över 22 miljoner arbetstillfällen och sysselsätter cirka 9 % av arbetskraften. För att vara fortsatt konkurrenskraftiga och upprätthålla arbetstillfällen mot bakgrund av stora samhällsförändringar och stigande marknader i utvecklingsländerna behöver de europeiska bioekonomisektorerna vara innovativa och diversifiera ännu mera. Betydande tillväxt förväntas komma från hållbar primärproduktion, livsmedelsbearbetning och industriell bioteknik och bioraffinaderier, vilka leder till nya biobaserade industrier, omvandlar existerande sådana och öppnar upp nya marknader för biobaserade produkter. Nya högkvalificerade arbeten och utbildningsalternativ behöver utvecklas för att uppfylla efterfrågan på arbetskraft inom dessa industrier samt inom jordbruk, skogsbruk, fiske och vattenbruk.

Det beräknas att finansiering av direktforskning som är förknippad med bioekonomistrategin under Horisont 2020 skulle kunna generera cirka 130 000 arbetstillfällen och 45 miljarder euro i mervärde i bioekonomisektorerna till 2025[5]. Ytterligare tillväxt förväntas från andra – direkta och indirekta – offentliga och privata investeringar i alla delar av bioekonomin. Bioekonomisektorerna förväntas bidra avsevärt till att uppnå Europa 2020-målen.

1.3. Att utveckla en enhetlig bioekonomi

För att maximera den inverkan som bioekonomins forskning och innovation har behövs det specifika åtgärder. I linje med rekommendationerna i det offentliga samrådet om bioekonomin bör man prioritera en mer enhetlig politisk ram, ökade investeringar i forskning, utveckling av biobaserade marknader och bättre kommunikationer med allmänheten[6].

En enhetlig politik

Bioekonomin omfattar ett stort antal etablerade och kommande strategiområden på global nivå, EU-nivå, nationell och regional nivå som delar och ansluter sig till dess mål, men som ändå leder till en komplex och ibland fragmenterad politik. Bioekonomistrategin innefattar krav på en mer informerad dialog, särskilt vad gäller den roll som de vetenskapliga framstegen spelar, och bättre interaktion mellan de existerande strategierna på EU- och medlemsstatsnivå för att stödja bioekonomin (se åtgärd 5). Detta kommer att ge de berörda parterna en mer enhetlig politisk ram och uppmuntra till privata investeringar. Dessutom kommer informationssystem att behöva skapas som bygger på existerande databaser, men som ofta inte är sammankopplade, för att övervaka bioekonomins framsteg (se åtgärd 6).

Bioekonomistrategin kommer att stödja en bättre anpassning av finansiering av EU-forskning och -innovation med fastställda prioriteringar av bioekonomirelaterad politik. På samma sätt kommer den att säkerställa att innovation beaktas i början av strategiutvecklingen. De kommande europeiska innovationspartnerskapen kommer att ha en nyckelroll i detta hänseende, liksom de gemensamma programplaneringsinitiativen. En bioekonomidialog som förbättrar kunskapsbasen och främjar informerad växelverkan mellan strategiåtgärder på EU-nivå, medlemsstatsnivå och regional nivå kommer också att ytterligare stimulera tillväxt och investeringar (se åtgärd 2).

Eftersom de samhällsutmaningar som bioekonomi tar itu med är globala, krävs ökat samarbete på internationell nivå. Bioekonomistrategin kommer att bistå Europa i att ta en ledande roll när det gäller att främja övergången mot en global bioekonomi. Det existerande internationella samarbetet om bioekonomifrågor behöver drivas framåt genom forskning och innovation och måste underlätta utbytet av vetenskaplig kunskap och utbyte av bästa arbetsmetoder i fråga om globala frågor och strategiområden, särskilt vad gäller livsmedelstrygghet, klimatförändring, miljö och resurser, kapacitetsutbyggnad och handel (se åtgärd 8).

Investering i kunskap, innovation och kompetens

Bioekonomin kräver ett fortsatt och ökat stöd från offentlig finansiering och privat investering och måste bidra till en bättre samstämmighet mellan nationella, europeiska och globala forsknings- och innovationssatsningar. Forskningen och tillämpningen av dess resultat är ofta frikopplade på grund av ett informations- och kunskapsgap och ett institutionellt och begreppsmässigt hinder mellan forskare, innovatörer, producenter, slutanvändare, beslutsfattare och det civila samhället. Kunskapsöverföringsnät, kunskaps- och teknikmäklare samt sociala företag som ingår i bredare medborgarinitiativ och initiativ från intressenter, kan överbrygga dessa gap. Många lovande forskningsresultat förblir också outnyttjade på grund av olösta lagstiftnings- och patentfrågor. Dessutom behövs det mer investeringar för demonstrations- och utbyggnadsverksamhet och utvecklingen av entreprenörskap och rådgivningstjänster för hela försörjningskedjan (se åtgärder 3 och 11).

Behovet av att öka den offentliga finansieringen för bioekonomiforskning och -innovation har erkänts i Horisont 2020: Nästan 4,7 miljarder euro har föreslagits för utmaningen ”Livsmedelstrygghet, hållbart jordbruk, havs- och sjöfartsforskning och bioekonomi”[7]. Det kommer att ges ytterligare stöd för delar av utmaningarna ”Klimatåtgärder, resurseffektivitet och råvaror”, ”Säker, ren och effektiv energi” och ”Hälsa, demografiska förändringar och välbefinnande”. Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT) med sina kunskaps- och innovationsgrupp (KI-grupper) inom olika områden kommer att ta itu med frågor som avser bioekonomin, särskilt den föreslagna KI-gruppen ”Livsmedel för framtiden”. Denna kommer att kompletteras av forskning och innovation om möjliggörande och industriell teknik (t.ex. bioteknik, nanoteknik och IKT) och främjande av ny teknik. Att tillhandahålla intressenter längs med hela bioekonomins värdekedja med en kunskapsbas och en verktygslåda som inkluderar viktig möjliggörande teknik är också av största vikt för genomförandet av ett brett urval bioekonomirelaterade strategier (se åtgärder 1 och 2).

Flera medlemsstater har infört forskningsprogram om bioekonomi och kommit överens om att förbättra samordningen av sina forskningsaktiviteter genom offentlig-privata partnerskap, som det gemensamma programplaneringsinitiativet om ”Friska och produktiva hav och oceaner”. Det behövs också ett aktivt samarbete mellan intressenter för att uppmuntra till mer privata investeringar och entreprenörskap i Europa. I detta ingår att stödja initiativ för att öka kunskapsutbytet, förenkla den europeiska patentlagstiftningen och förbättra tillträdet till resultat från den offentliga forskningen. Även skapandet av offentlig-privata partnerskap och den fortsatta utvecklingen av europeiska innovationspartnerskap som de om ”produktivitet och hållbarhet inom jordbruket” och ”råvaror” (se åtgärder 1 och 4) ingår i satsningen.

Deltagande förvaltning och informerad dialog med samhället

En ansvarstagande bioekonomi behöver deltagarmodeller som engagerar medborgarna och slutanvändarna för att förstärka kopplingen mellan vetenskap, samhälle och beslutsfattande. Fler informerade dialoger kommer att göra det möjligt för vetenskap och innovation att lägga en god grund för beslutsfattande och informerade samhällsbeslut, samtidigt som legitima samhällsintressen och bioekonomins behov beaktas.

En stor majoritet av Europas befolkning håller med om att vetenskap och teknik kommer att innebära fler möjligheter för framtida generationer. Ändå finns det ett stort informationsgap mellan vetenskapsvärlden och samhället. Medborgarna måste bli engagerade i en öppen och informerad dialog under hela forsknings- och innovationsprocessen. De måste få tillförlitlig information om fördelarna och riskerna med innovativ teknik och nuvarande praxis och bättre möjligheter att debattera nya rön och konsekvenserna av dessa (se åtgärder 2 och 5). De europeiska innovationspartnerskapen om ”produktivitet och hållbarhet inom jordbruket” kommer att spela en viktig roll i detta hänseende.

Medborgarna måste dessutom få mer information om produktegenskaperna och inverkan på konsumtionsmönster och livsstil (till exempel när det gäller avfall), för att göra det möjligt att göra ansvarsfulla och informerade val (se åtgärd 12). Slutligen måste medborgarna bli medvetna om möjligheterna för social innovation och uppmuntras att ta initiativ.

Ny infrastruktur och nya instrument

Att främja en produktiv och hållbar bioekonomi kräver mer forskning, landsbygds-, havs-, och industriinfrastruktur, kunskapsöverföringsnät och förbättrade försörjningskedjor. Bland andra mål kommer integrerade och diversifierade bioraffinaderier, inklusive småskaliga lokala anläggningar att stödjas (se åtgärd 10). Petrokemiska raffinaderiprocesser producerar en stor mängd olika produkter, bränslen och energi från fossila källor. Bioraffinaderier ersätter dessa fossila resurser med förnybara sådana (inklusive avfall), och skapar nya inkomstkällor och sysselsättning för jordbruks-, skogs-, fiske- och vattenbrukssektorerna. Olika finansieringskällor, inklusive privata investeringar, EU:s landsbygds- eller sammanhållningsfonder skulle kunna användas för att främja utvecklingen av hållbara försörjningskedjor och -anläggningar (se åtgärd 7).

Biobaserade produkter och bioenergi kan vara ”biobaserade versioner” av traditionella produkter eller nya produkter med helt nya och innovativa funktioner och potential för nya och existerande marknader. För att utnyttja denna potential driver EU aktivt på för att vidareutveckla tydliga och entydiga produktstandarder och hållbarhetskriterier på europeisk och internationell nivå. Dessa är centrala för den inre marknadens funktion och den fortsatta utvecklingen av certifiering och märken som kan främja konsumenters utnyttjande och miljövänlig offentlig upphandling (se åtgärd 11).

2. Handlingsplanen för Bioekonomi

Handlingsplanen nedan beskriver kommissionens viktigaste åtgärder för att genomföra bioekonomistrategins mål, som bygger på sjunde ramprogrammet, Horisont 2020 och andra relevanta existerande strategiinitiativ, t.ex. de europeiska innovationspartnerskapen. I handlingsplanen uppmanas också medlemsstaterna och intressenterna att vara engagerade. En mer detaljerad version av handlingsplanen finns med i kommissionens arbetsdokument[8].

2.1. Investeringar i forskning, innovation och kompetens

1. Säkerställa omfattande EU-finansiering och nationell finansiering samt privat investering och partnerskap för forskning om och innovation i bioekonomin. Vidareutveckla initiativ för gemensam programplanering och ERA-Net för att stärka sammanhållningen och synergin mellan offentliga program. Stödja biokluster och kunskaps- och innovationsgrupper inom ramen för Europeiska institutet för innovation och teknik för partnerskap med den privata sektorn. Dra upp riktlinjerna för de viktigaste forsknings- och innovationskoncepten och -prioriteringarna för livsmedel, hållbart jord- och skogsbruk och för havs- och sjöfartsaktiviteter i enlighet med Horisont 2020.

2. Öka andelen tvärvetenskaplig och sektorsövergripande forskning och innovation för att ta itu med samhällsutmaningarnas komplexitet och inbördes sammankopplingar genom att förbättra den existerande kunskapsbasen och utveckla ny teknik. Tillhandahålla vetenskapliga råd för informerade strategibeslut om för- och nackdelar med bioekonomiska lösningar.

3. Främja användning och spridning av innovation i bioekonomisektorerna och skapa ytterligare återkopplingsmekanismer om förordningar och strategiåtgärder där så är nödvändigt. Utvidga stödet till att även omfatta kunskapsnät, råd- och företagsstödtjänster, särskilt genom europeiska innovationspartnerskap och biokluster.

4. Bygga vidare på den mänskliga kapacitet som krävs för att stödja tillväxten och främja integreringen av bioekonomisektorerna genom att organisera universitetsfora för att ta fram nya kursplaner inom bioekonomi och yrkesutbildningsprogram.

2.2. Förstärkt politiskt samspel och engagemang från intressenterna

5. Skapa en Bioekonomipanel som ska bidra till att öka synergin och sammanhållningen mellan olika strategier, initiativ och ekonomiska sektorer som har samband med bioekonomin på EU-nivå, och sammankoppla dem med existerande mekanismer (till 2012). Uppmuntra skapandet av liknande paneler på medlemsstatsnivå och regional nivå. Främja deltagande av forskare, slutanvändare, beslutsfattare och det civila samhället i en öppen och informerad dialog i bioekonomins hela forsknings- och innovationsprocess. Organisera regelbundna konferenser för bioteknikintressenter.

6. Inrätta ett Bioekonomiobservatorium i nära samarbete med existerande informationssystem som gör det möjligt för kommissionen att regelbundet utvärdera bioekonomins framsteg och inverkan och ta fram framtidsinriktade modelleringsverktyg (senast 2012). Granska framstegen och uppdatera strategin efter halva tiden.

7. Stödja utvecklingen av regionala och nationella bioekonomistrategier genom att tillhandahålla en kartläggning av existerande forsknings- och innovationsaktiviteter, kompetenscenter och infrastrukturer i EU (senast 2015). Stödja strategiska diskussioner med myndigheter som ansvarar för landsbygds- och kustutveckling och sammanhållningspolitiken[9] på lokal, regional och nationell nivå för att maximera den inverkan som de existerande finansieringsmekanismerna har.

8. Utveckla det internationella samarbetet om bioekonomisk forskning och innovation för att gemensamt ta itu med globala utmaningar, som livsmedelstrygghet och klimatförändring, samt frågan om försörjning av hållbar biomassa (från och med 2012). Söka ytterligare synergieffekter mellan de internationella utvecklingsansträngningarna hos EU och medlemsstaterna och nå ut till internationella organisationer.

2.3. Främjande av bioekonomins marknader och konkurrenskraft

9. Tillhandahålla en kunskapsbas för hållbar intensifiering av primärproduktionen. Förbättra förståelsen av nuvarande, potentiell och framtida tillgänglighet av och efterfrågan på biomassa (inklusive jordbruks- och skogsavfall och avfall) över sektorerna, med beaktande av mervärde, hållbarhet, markbördighet och potentialen för begränsning av klimatförändring. Göra dessa resultat tillgängliga för utvecklingen och granskningen av relevanta strategier. Stödja den framtida utvecklingen av en överenskommen metod för beräkning av miljöavtryck, t.ex. genom att använda livscykelanalyser (LCA).

10. Främja inrättandet av nät med den logistik som krävs för integrerade och diversifierade bioraffinaderier, demonstrations- och pilotanläggningar över hela Europa, inklusive de nödvändiga logistik- och försörjningskedjorna för en användning i flera steg av biomassa och avfallsflöden. Starta förhandlingar om att inrätta ett offentlig-privat partnerskap inom forskning och innovation för biobaserade industrier på europeisk nivå (senast 2013).

11. Stödja expansionen av nya marknader genom att utveckla standarder och standardiserade metoder för hållbarhetsutvärdering för biobaserade produkter och system för livsmedelsproduktion och stödja stordriftsaktiviteter. Underlätta miljövänlig upphandling av biobaserade produkter genom att ta fram märken, en första europeisk förteckning över produktinformation och särskilda utbildningar för offentliga upphandlare. Bidra till biosektorernas långsiktiga konkurrenskraft genom att inrätta incitament och ömsesidiga mekanismer för lärande för förbättrad resurseffektivitet.

12. Ta fram vetenskapsbaserade strategier för att informera konsumenterna om produktegenskaper (t.ex. de näringsmässiga fördelarna, produktionsmetoder och miljöhållbarhet) och främja en hälsosam och hållbar livsstil.

[1]               Obs: Inom ramen för detta meddelande ingår jordbruk skogsbruk, fiske och vattenbruk i primärproduktion.

[2]               Obs: Biobaserade produkter är produkter som helt eller delvis kommer från material som har biologiskt ursprung, inklusive material som finns i geologiska formationer och/eller som är fossiliserade, CEN - Report on Mandate M/429

[3]               I bioekonomin ingår jordbruks-, skogsbruks-, fiske-, livsmedels-, massa- och pappersproduktionsektorerna samt delar av kemi-, bioteknik och energiindustrierna.

[4]               Bioekonomin är beroende av biovetenskap, agronomi, ekologi, livsmedelsvetenskap och samhällsvetenskap, bioteknik, nanoteknik, informations- och kommunikationsvetenskap (IKT), och ingenjörsvetenskap.

[5]               Ytterligare information finns i det medföljande arbetsdokumentet från kommissionen. [Include reference number?]

[6]               Salutsatserna från Europeiska kommissionens offentliga samråd ”En biobaserad ekonomi för Europa – i dag och i framtiden” (feb-maj 2011).

[7]               KOM(2011) 809/3.

[8]               Obs: Enskilda åtgärder kan kräva en separat konsekvensbedömning.

[9]               KOM(2011) 615, bilaga IV.