Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om genomförande av ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd /* KOM/2011/0215 slutlig - 2011/0093 (COD) */
MOTIVERING 1. BAKGRUND
1.1.
Ärendets gång
I EU kan patentskydd för närvarande erhållas
antingen via de nationella patentverken i medlemsstaterna som utfärdar
nationella patent eller via Europeiska patentverket (EPO) inom ramen för den
europeiska patentkonventionen (EPC)[1].
När ett EU-patent beviljas av EPO måste det dock valideras i varje medlemsstat
där skydd söks. För att ett EU-patent ska kunna valideras i en medlemsstat kan
det enligt nationell lagstiftning bland annat krävas att patenthavaren lägger
fram en översättning av EU-patentet på medlemsstatens officiella språk[2]. EU:s nuvarande patentsystem är
därför mycket dyrt och krångligt, inte minst på grund av översättningskraven.
Valideringskostnaden för ett genomsnittligt EU-patent uppgår till
12 500 euro om patentet endast ska valideras i 13 medlemsstater och
till över 32 000 euro om det ska valideras i hela EU. De faktiska
valideringskostnaderna beräknas ligga på runt 193 miljoner euro per år i
EU. Skapandet av en ekonomi baserad på kunskap och
innovation anses vara en prioriterad fråga i både Europa 2020-strategin[3] och inremarknadsakten[4]. Bägge dessa initiativ syftar
till att förbättra företagens ramvillkor för innovation genom att skapa ett
enhetligt patentskydd i EU:s medlemsstater och ett enhetligt EU-system för
lösning av patenttvister. Trots att de flesta är överens om att bristen
på ett enhetligt patentskydd innebär en konkurrensnackdel för EU:s företag har
man inte lyckats skapa något sådant enhetligt skydd. Kommissionen lade fram
sitt första förslag till rådets förordning om gemenskapspatent i augusti 2000[5]. År 2002 antog
Europaparlamentet en lagstiftningsresolution[6].
År 2003 antog rådet en gemensam politisk strategi[7] men kunde inte nå någon slutlig
överenskommelse. Rådet återupptog diskussionerna om förslaget efter att
kommissionen i april 2007 antagit meddelandet Förbättrat patentsystem i
Europa[8].
I meddelandet bekräftades kommissionens målsättning att skapa ett patent för
hela gemenskapen. I och med Lissabonfördraget infördes en mer
specifik rättslig grund för att skapa europeiska immateriella rättigheter.
Enligt artikel 118 första stycket i fördraget om Europeiska unionens
funktionssätt (EUF-fördraget) ska Europaparlamentet och rådet i enlighet med
det ordinarie lagstiftningsförfarandet föreskriva åtgärder för att skapa
europeiska immateriella rättigheter. I artikel 118 andra stycket i
EUF-fördraget anges dock en särskild rättslig grund för fastställande av
bestämmelser om språkanvändningen i samband med dessa europeiska rättigheter i
enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande där rådet beslutar med
enhällighet efter att ha hört Europaparlamentet. Bestämmelser om vilka
översättningsarrangemang som ska gälla inom ramen för ett enhetligt
patentsystem i EU måste därför fastställas genom en separat förordning. I december 2009 antog rådet slutsatser om ett
förbättrat patentsystem i Europa[9]
och en allmän riktlinje om förslaget till förordning om EU-patent[10]. Översättningsarrangemangen
omfattades dock inte på grund av ovannämnda ändring av den rättsliga grunden. Den 30 juni 2010 antog kommissionen ett
förslag till rådets förordning om översättningsarrangemang för Europeiska
unionens patent[11].
Förslaget åtföljdes av en konsekvensanalysrapport[12] där man analyserar olika
möjliga alternativa översättningsarrangemang. Trots betydande insatser från
rådets ordförande konstaterade man vid mötet i rådet (konkurrenskraft) den 10
november 2010 att man inte kunde nå någon enhällig överenskommelse om
översättningsarrangemangen[13].
Vid mötet i rådet (konkurrenskraft) den 10 december 2010[14] bekräftades att det
fortfarande fanns oöverstigliga hinder som gjorde det omöjligt att vid den
tidpunkten och inom en överskådlig framtid fatta ett enhälligt beslut. Det är
därför tydligt att målen i de föreslagna förordningarna om att skapa ett
enhetligt patentskydd i hela EU inte kan nås inom rimlig tid genom att tillämpa
de aktuella bestämmelserna i fördragen. På begäran av tolv medlemsstater (Danmark,
Estland, Finland, Frankrike, Tyskland, Litauen, Luxemburg, Nederländerna,
Polen, Slovenien, Sverige och Förenade kungariket) överlämnade kommissionen ett
förslag[15]
till rådet om bemyndigande av ett fördjupat samarbete för att skapa ett
enhetligt patentskydd. Alla medlemsstater angav i sin begäran att kommissionens
lagstiftningsförslag inom det fördjupade samarbetet bör baseras på de
förhandlingar som nyligen förts i rådet. Efter att förslaget antagits begärde
även Belgien, Österrike, Irland, Portugal, Malta, Bulgarien, Rumänien,
Tjeckien, Slovakien, Ungern, Lettland, Grekland och Cypern att få delta i
samarbetet. Rådet antog förslaget till beslut om bemyndigande den 10 mars 2011,
efter att inhämtat Europaparlamentets samtycke. Syftet med föreliggande
förordning är att genomföra ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt
patentskydd som bemyndigats genom rådets beslut 2011/167/EU[16].
1.2.
Juridiskt perspektiv
Till skillnad från kommissionens förslag från
2000 bygger detta förslag vidare på det befintliga systemet med EU-patent genom
att ge redan beviljade EU-patent enhetlig verkan på de deltagande
medlemsstaternas territorium. Det enhetliga patentskyddet kommer att vara
valfritt och existera parallellt med nationella patent och EU-patent.
Innehavare av EU-patent som beviljats av EPO får inom en månad från det att beslutet att bevilja EU-patentet har offentliggjorts lämna en ansökan till EPO och begära att få
registrera den enhetliga verkan. När den enhetliga verkan
har registrerats ska den ge ett enhetligt skydd och ha samma rättsverkan på
alla deltagande medlemsstaters territorium. EU-patent med
enhetlig verkan får endast beviljas, överlåtas, återkallas eller upphöra i hela
territoriet. De deltagande medlemsstaterna ska ge EPO i
uppdrag att administrera EU-patent med enhetlig verkan. 2. SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER I januari 2006 inledde kommissionen ett
omfattande samråd om den framtida patentpolitiken i Europa[17]. Över 2 500 svar kom in
från många olika berörda parter, bland annat företag inom alla
näringslivssektorer, branschorganisationer, sammanslutningar av små och
medelstora företag, patentbyråer, offentliga myndigheter och akademiker. De
svarande efterlyste ett europeiskt patentsystem som främjar innovation, bidrar
till spridningen av vetenskaplig kunskap, underlättar tekniköverföring, är
tillgängligt för alla aktörer på marknaden och är rättssäkert. Svaren visade
tydligt parternas besvikelse över bristen på framsteg med EU-patentet. Nästan
alla svarande (användarna av patentsystemet) förkastade till exempel
översättningsarrangemangen i rådets gemensamma politiska strategi från 2003 som
innebar att patenthavaren skulle behöva översätta kraven (med rättslig verkan)
till EU:s alla officiella språk. Parterna uttryckte i allmänhet stöd för ett
enhetligt, överkomligt och konkurrensfrämjande EU-patent. Budskapet upprepades
vid en offentlig utfrågning den 12 juli 2006 då en lång rad berörda parter
förklarade sitt stöd för att skapa ett enhetligt, högkvalitativt patent. De
betonade dock att politiska kompromisser inte får undergräva projektets
användbarhet. Företrädarna för små och medelstora företag betonade till exempel
vikten av måttfulla patentkostnader. Frågan om ett enhetligt patentskydd
diskuterades också ingående vid samrådet om småföretagsakten för Europa, som
innehöll en rad initiativ för att hjälpa små och medelstora företag i Europa[18]. De små och medelstora
företagen såg de höga patentavgifterna och det juridiskt komplicerade
patentsystemet som stora hinder[19]. Vid samrådet efterlyste
näringslivet i allmänhet och företrädarna för små och medelstora företag i
synnerhet en kraftig minskning av patentkostnaderna för ett framtida enhetligt
patent[20]. Flera berörda parter har nyligen presenterat
ståndpunktsdokument där de talar om ett enhetligt patentskydd. Europeiska
branschorganisationer, till exempel BusinessEurope[21], UEAPME[22] och Eurochambres[23], bekräftar att både små och
stora företag vill ha ett enklare, kostnadseffektivt och tillgängligt
patentskydd. I många medlemsstater och branscher har nationella
branschorganisationer tagit upp identiska frågor[24]. Parterna har understrukit att
lösningen på det enhetliga patentskyddet bör baseras på befintliga mekanismer
för beviljande av patent i Europa och inte kräva någon ändring av den
europeiska patentkonventionen. 3. KONSEKVENSBEDÖMNING Detta förslag åtföljs av en konsekvensanalys
som belyser de största problemen i EU:s nuvarande patentsystem: i) höga
kostnader för att översätta och offentliggöra EU-patent, ii) skillnader mellan
medlemsstaterna när det gäller att upprätthålla patentet (en årlig
förnyelseavgift måste betalas i varje land där patentet har validerats) och
iii) komplicerad administration för att registrera överlåtelser, licenser och
andra patentrelaterade rättigheter. Det är därför så dyrt och krångligt att få
tillgång till ett heltäckande patentskydd i Europa att det är en omöjlighet för
många innovatörer och företag. I konsekvensanalysen
analyseras effekterna av följande alternativ: Alternativ 1 (referensscenariot) –
kommissionen vidtar ingen åtgärd. Alternativ 2 – kommissionen fortsätter att
samarbeta med övriga institutioner för att skapa ett EU-patent för 27
medlemsstater. Alternativ 3 – kommissionen lägger fram
förslag till förordningar om genomförande av ett fördjupat samarbete: Alternativ 3.1 – kommissionen föreslår
översättningsarrangemang för ett enhetligt patentskydd som motsvarar dess
förslag av den 30 juni 2010. Alternativ 3.2 – kommissionen föreslår
översättningsarrangemang för ett enhetligt patentskydd som bygger på dess
förslag av den 30 juni 2010 och även innehåller delar av ett kompromissförslag
som rådet diskuterat. Vid konsekvensanalysen visade det sig att
alternativ 3 och alternativ 3.2 är att föredra. Dessa problem kan endast angripas på EU-nivå,
eftersom medlemsstaterna utan ett EU-rättsligt instrument inte i tillräcklig
utsträckning skulle kunna ge patenten enhetlig rättsverkan i flera
medlemsstater. 4. RÄTTSLIGA ASPEKTER Rådets beslut 2011/167/EU innebär att de
medlemsstater som anges i artikel 1 i beslutet bemyndigas att fördjupa
samarbetet när det gäller att skapa ett enhetligt patentskydd. Artikel 118 första stycket i EUF-fördraget
utgör rättslig grund för att skapa europeiska rättigheter som säkerställer ett
enhetligt skydd för immateriella rättigheter i unionen med hjälp av en
förordning som antas av Europaparlamentet och rådet i enlighet med det
ordinarie lagstiftningsförfarandet. 5. BUDGETKONSEKVENSER Detta förslag påverkar inte EU:s budget. 6. DETALJERAD BESKRIVNING Artikel 1 – Syfte I denna artikel anges förordningens syfte som
är att genomföra det fördjupade samarbete för att skapa ett enhetligt
patentskydd som bemyndigats genom rådets beslut 2011/167/EU. Det klargörs att
förordningen utgör ett särskilt avtal enligt artikel 142 i EPC. Artikel 2 – Definitioner I denna artikel definieras förordningens
viktigaste termer. Artikel 3 – EU-patent med enhetlig verkan I denna artikel fastställs att EU-patent kan
ha samma rättsverkan i de deltagande medlemsstaterna, förutsatt att deras
enhetliga verkan har registrerats i registret för enhetligt patentskydd.
Dessutom fastställs huvuddragen för EU-patentet med enhetlig verkan: det ska
vara av enhetlig karaktär, ge ett enhetligt skydd och ha samma rättsverkan i
alla deltagande medlemsstater. Det innebär också att ett EU-patent med enhetlig
verkan i regel endast kan begränsas, licensieras, överlåtas, återkallas eller
upphöra i alla deltagande medlemsstater. Slutligen ska ett EU-patent inte anses
ha enhetlig verkan om det har återkallats eller begränsats. Artikel 4 – Verkan Ett EU-patent med enhetlig verkan ska få
verkan i de deltagande medlemsstaterna samma dag som EPO offentliggör beslutet
att bevilja patentet. Om ett patent har registrerats som ett EU-patent med
enhetlig verkan ska de deltagande medlemsstaterna vidta de åtgärder som behövs
för att se till att EU-patentet inte anses ha fått verkan som ett nationellt
patent på medlemsstaternas territorium den dag då beslutet att bevilja patentet
offentliggörs i Europeiska patenttidningen. Artikel 5 – Tidigare rättigheter Om ett EU-patent med enhetlig verkan begränsas
eller återkallas på grund av att produkten inte är ny enligt artikel 54.3 i EPC
ska begränsningen eller återkallandet av patentet endast få verkan i den eller
de medlemsstater som anges i den tidigare offentliggjorda patentansökan. Artikel 6 – Rätt att förbjuda direkt
utnyttjande av uppfinningen I denna artikel fastställs att innehavaren av
ett EU-patent med enhetlig verkan har rätt att förbjuda tredje part att utan
patenthavarens tillstånd tillverka, utbjuda, släppa ut på marknaden eller
använda den patentskyddade produkten, eller importera eller lagra en sådan
produkt för dessa ändamål. Patenthavaren kan dessutom förbjuda tredje part att
använda ett patentskyddat förfarande eller, om tredje part känner till eller
borde ha känt till att förfarandet inte får användas utan patenthavarens
samtycke, utbjuda det för användning inom de deltagande medlemsstaterna.
Slutligen kan patenthavaren förbjuda tredje part att utbjuda, släppa ut på
marknaden, använda, importera eller lagra en produkt för dessa ändamål som
tillverkats enligt ett patentskyddat förfarande. Artikel 7 – Rätt att förbjuda indirekt
utnyttjande av uppfinningen I denna artikel fastställs att innehavaren av
ett EU-patent med enhetlig verkan har rätt att förbjuda tredje part att utan
patenthavarens tillstånd i de deltagande medlemsstaterna tillhandahålla eller
erbjuda andra personer än dem som är berättigade att utnyttja den
patentskyddade uppfinningen medel för att använda uppfinningen som hänför sig
till något väsentligt i denna, om tredje part känner till eller borde ha känt
till att medlen är lämpade och avsedda för utnyttjande av uppfinningen. Detta
gäller dock inte när medlen är produkter som allmänt förekommer i handeln, om
inte tredje part uppmanar den person till vilken han eller hon tillhandahåller
medlen att begå de handlingar som är förbjudna enligt artikel 6. Artikel 8 – Begränsning av det enhetliga
EU-patentets rättsverkan I denna artikel fastställs ett antal
begränsningar av det enhetliga EU-patentets rättsverkan. Patentets rättsverkan
ska till exempel inte omfatta handlingar som utförs privat och i icke-kommersiellt
syfte, handlingar som utförs i experimentellt syfte som rör föremålet för den
patentskyddade uppfinningen eller omedelbar beredning i enskilda fall av
läkemedel i apotek enligt recept. Andra handlingar som är tillåtna enligt
unionslagstiftningen, bland annat rörande veterinärmedicinska produkter,
humanläkemedel, växtförädlarrätter och upphovsrättsligt skydd av datorprogram
och biotekniska uppfinningar, är inte heller förbjudna. Slutligen ska det
enhetliga EU-patentets rättsverkan inte omfatta användningen av den
patentskyddade uppfinningen ombord på fartyg, luftfartyg eller markfordon från
andra stater än de deltagande medlemsstaterna, när fartygen, luftfartygen eller
markfordonen tillfälligt eller oavsiktligt kommer in på de deltagande medlemsstaternas
farvatten, inte heller jordbrukares utnyttjande av skyddade djurbesättningar
för animalieproduktion, förutsatt att avelsdjuren eller annat animaliskt
förökningsmaterial sålts eller på annat sätt saluförts till jordbrukaren av
patenthavaren eller med dennes samtycke. Artikel 9 – Konsumtion av de rättigheter
som är knutna till EU-patentet med enhetlig verkan De rättigheter som är knutna till ett
EU-patent med enhetlig verkan ska inte omfatta handlingar som avser den
patentskyddade produkten och som utförs på de deltagande medlemsstaternas
territorium efter det att produkten släppts ut på EU-marknaden av patenthavaren
eller med dennes samtycke, om inte patenthavaren har legitima skäl att motsätta
sig att produkten därefter marknadsförs. Artikel 10 – Behandling av ett EU-patent
med enhetlig verkan som ett nationellt patent Ett EU-patent med enhetlig verkan som
förmögenhetsobjekt ska, i sin helhet och i alla deltagande medlemsstater, anses
som ett nationellt patent i den deltagande medlemsstat där patenthavaren enligt
det europeiska patentregistret hade sin hemvist eller sitt huvudsakliga säte
den dag då patentansökan inlämnades. När detta inte gäller ska ett EU-patent
med enhetlig verkan som förmögenhetsobjekt behandlas som ett nationellt patent
i den deltagande medlemsstat där patenthavaren hade ett driftställe vid
tidpunkten i fråga. Särskilda regler fastställs för gemensamt ägda patent. Om
ingen patenthavare har sin hemvist eller ett driftställe i en deltagande
medlemsstat ska EU-patent med enhetlig verkan som förmögenhetsobjekt behandlas
som ett nationellt patent i den stat där Europeiska patentorganisationen har
sitt säte. Skapandet av ett enhetligt patentskydd måste
åtföljas av lämpliga jurisdiktionsregler som motsvarar de behov som användarna
av patentsystemet har. För att det enhetliga patentskyddet ska fungera
ordentligt i praktiken bör jurisdiktionsreglerna göra det möjligt att
verkställa eller återkalla patent inom de deltagande medlemsstaternas hela
territorium och samtidigt garantera goda bedömningar och rättssäkerhet för
företagen. Förslag om särskilda jurisdiktionsregler kommer att läggas fram så
snart som möjligt där hänsyn även tas till det yttrande (A-1/09) som
EU-domstolen nyligen avgav om huruvida utkastet till avtal om domstolen för europeiska
patent och gemenskapspatent är förenligt med fördragen. Artikel 11 – Licensberedskap Denna artikel ger innehavaren av ett EU-patent
med enhetlig verkan möjlighet att till EPO inge en förklaring om att denne är
beredd att tillåta alla intresserade att mot en lämplig ersättning utnyttja
uppfinningen som licenstagare (avtalsenlig licens). Artikel 12 – De deltagande medlemsstaternas
genomförande I denna artikel fastställs vilka
arbetsuppgifter enligt artikel 143 i EPC som EPO ska utföra på uppdrag av de
deltagande medlemsstaterna. EPO ska utföra dessa arbetsuppgifter i enlighet med
sina interna regler. EPO ska behandla ansökningar om EU-patent med enhetlig
verkan, föra in och behandla poster över sådana patent i det europeiska
patentregistret, ta emot och registrera förklaringar om licenser, se till att
erforderliga översättningar offentliggörs under övergångsperioden, samla in och
administrera förnyelseavgifter (samt tilläggsavgifter), fördela en del av de
insamlade förnyelseavgifterna till deltagande medlemsstater och administrera
ett ersättningssystem för översättningskostnader för sökande som lämnar in
ansökningar om EU-patent på något av unionens officiella språk som inte är ett
av Europeiska patentverkets officiella språk. De deltagande medlemsstaterna ska se till att
patenthavaren lämnar ansökningar om enhetlig verkan på förfarandespråket enligt
artikel 14.3 i EPC senast en månad från det att beslutet att bevilja patentet
offentliggörs i Europeiska patenttidningen. De deltagande
medlemsstaterna ska också se till att uppgift om den enhetliga verkan antecknas
i registret för enhetligt patentskydd när villkoren för
detta är uppfyllda. EPO ska informeras om begränsningar och återkallanden av
EU-patent med enhetlig verkan. I artikeln fastställs också att de deltagande
medlemsstaterna ska inrätta ett särskilt utskott inom Europeiska
patentorganisationens förvaltningsråd som ska se till att EPO fullgör sina
arbetsuppgifter. Slutligen ska de deltagande medlemsstaterna se till att det
finns ett effektivt rättsligt skydd i en nationell domstol mot de
administrativa beslut som EPO fattar inom ramen för sitt uppdrag. Artikel 13 –
Princip I denna artikel
fastställs principen att de utgifter som EPO har för att utföra de extra
arbetsuppgifterna ska finansieras med avgifterna för EU-patent med enhetlig
verkan. Artikel 14 –
Förnyelseavgifter Förnyelseavgifter
för EU-patent med enhetlig verkan ska betalas till Europeiska
patentorganisationen. Om förnyelseavgiften inte betalas i tid ska EU-patentet
med enhetlig verkan upphöra. Artikel 15 –
Förnyelseavgifternas storlek I denna artikel
fastställs ett antal regler och villkor som ska beaktas när
förnyelseavgifternas storlek ska fastställs. Det anges till exempel att
förnyelseavgifterna för EU-patent med enhetlig verkan successivt ska öka under
hela patentets löptid och att de ska vara tillräckliga för att inte bara täcka
alla kostnader för att bevilja och administrera det enhetliga patentskyddet
utan även för att, tillsammans med de avgifter som ska betalas till Europeiska
patentorganisationen innan patentet beviljas, garantera organisationens
budgetbalans. Slutligen fastställs i artikeln att
kommissionen har befogenhet att anta delegerade akter när det gäller att
fastställa storleken på förnyelseavgifterna för EU-patent med enhetlig verkan. Artikel 16 – Fördelning Hur andelen på 50 procent av de
förnyelseavgifter som betalas för EU-patent med enhetlig verkan minus
kostnaderna för att administrera det enhetliga patentskyddet ska fördelas
mellan de deltagande medlemsstaterna ska fastställas av kommissionen på
grundval av rimliga, rättvisa och relevanta kriterier, som anges i denna
artikel. De deltagande medlemsstaterna ska använda sin
andel av förnyelseavgifterna för patentrelaterade ändamål. Kommissionen har befogenhet att anta
delegerade akter när det gäller fördelningen av förnyelseavgifterna mellan de
deltagande medlemsstaterna. Artikel 17 –
Utövande av delegering I artikeln fastställs närmare detaljer kring
kommissionens befogenhet att anta delegerade akter. Delegeringen gäller på
obestämd tid och får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet.
Europaparlamentet och rådet måste underrättas om alla delegerade akter och får
göra invändningar mot dem inom en period på två månader. Artikel 18 – Samarbete mellan kommissionen
och Europeiska patentverket I denna artikel fastställs att kommissionen
ska upprätta ett nära samarbete med EPO inom förordningens tillämpningsområde. Artikel 19 – Tillämpning av
konkurrenslagstiftningen och lagstiftningen om illojal konkurrens I denna artikel fastställs att förordningen
inte påverkar tillämpningen av konkurrenslagstiftningen eller lagstiftningen om
illojal konkurrens. Artikel 20 – Rapport om tillämpningen av
denna förordning Kommissionen ska vart sjätte år för rådet
presentera en rapport om tillämpningen av denna förordning, och i förekommande
fall lägga fram förslag till ändringar. Artikel 21 – Information från de deltagande
medlemsstaterna Enligt denna artikel ska de deltagande
medlemsstaterna informera kommissionen om de åtgärder som de antar enligt
artiklarna 4.2 och 12. Artikel 22 – Ikraftträdande och tillämpning I denna artikel fastställs att denna
förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har
offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Eftersom de
språkarrangemang som gäller EU-patent med enhetlig verkan regleras i rådets
förordning …/… medan de materiella bestämmelserna om dessa patent regleras i
denna förordning bör de två förordningarna dock tillämpas gemensamt från och
med ett visst datum. De deltagande medlemsstaterna ska se till att de regler
som avses i artiklarna 4.2 och 12 finns på plats senast på tillämpningsdagen.
Slutligen fastställs att ett enhetligt patentskydd kan sökas för alla EU-patent
som beviljas från och med den dag då denna förordning blir tillämplig. 2011/0093 (COD) Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om genomförande av ett fördjupat samarbete
för att skapa ett enhetligt patentskydd EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET HAR
ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av fördraget om Europeiska
unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel
118 första stycket, med beaktande av rådets beslut 2011/167/EU av
den 10 mars 2011 om bemyndigande av ett fördjupat samarbete på området skapande
av ett enhetligt patentskydd[25], med beaktande av Europeiska kommissionens
förslag, efter översändande av förslaget till de
nationella parlamenten, i enlighet med det ordinarie
lagstiftningsförfarandet, och av följande skäl: (1) I enlighet med artikel 3.3 i
EU-fördraget ska unionen upprätta en inre marknad, verka för en hållbar
utveckling i Europa som bygger på välavvägd ekonomisk tillväxt och främja
vetenskapliga och tekniska framsteg. Åtgärder för att skapa juridiska villkor
för företag att anpassa sin verksamhet i fråga om tillverkning och distribution
av produkter över nationsgränserna och ge dem större valmöjligheter och
möjligheter bidrar till att uppnå dessa mål. Ett enhetligt patentskydd på den
inre marknaden, eller åtminstone stora delar av den, bör vara ett av de
rättsliga instrument som står till företagens förfogande. (2) Ett enhetligt patentskydd bör
främja vetenskapliga och tekniska framsteg och förbättra den inre marknadens
funktion genom att göra det lättare, billigare och mer rättssäkert att utnyttja
patentsystemet. Det bör bidra till ett bättre patentskydd, eftersom det blir
möjligt att få ett enhetligt patentskydd på de deltagande medlemsstaternas
territorium, minska kostnaderna och underlätta för företagen i hela unionen.
Patentsystemet bör vara tillgängligt för sökande i både deltagande
medlemsstater och andra stater, oavsett nationalitet, hemvist eller säte. (3) Enligt artikel 118 första
stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat
EUF-fördraget) ska åtgärder vidtas inom ramen för den inre marknadens
upprättande eller funktion för att skapa ett enhetligt patentskydd i hela EU
och upprätta centraliserade system för beviljande av tillstånd, samordning och
kontroll på unionsnivå. (4) Den 10 mars 2011 antog rådet
beslut 2011/167/EU om bemyndigande av ett fördjupat samarbete mellan Belgien,
Bulgarien, Tjeckien, Danmark, Tyskland, Estland, Irland, Grekland, Frankrike,
Cypern, Lettland, Litauen, Luxemburg, Ungern, Malta, Nederländerna, Österrike,
Polen, Portugal, Rumänien, Slovenien, Slovakien, Finland, Sverige och Förenade
kungariket (nedan kallade de deltagande medlemsstaterna) på området
skapande av ett enhetligt patentskydd. (5) Europeiska
patentorganisationen inrättades genom konventionen om meddelande av europeiska
patent (den europeiska patentkonventionen), i dess ändrade lydelse (nedan
kallad EPC), och fick i uppgift att bevilja EU-patent. Denna uppgift
utförs av Europeiska patentverket. EU-patent som beviljas av Europeiska
patentverket enligt de regler och förfaranden som anges i EPC bör på
patenthavarens begäran genom denna förordning ha enhetlig verkan på de
deltagande medlemsstaternas territorium (nedan kallade EU-patent med
enhetlig verkan). (6) I del IX av EPC fastställs
att en grupp medlemsstater inom Europeiska patentorganisationen kan föreskriva
att EU-patent som beviljas för dessa stater ska ha en enhetlig karaktär. Denna
förordning utgör ett särskilt avtal enligt artikel 142 i EPC, ett regionalt
patentfördrag enligt artikel 45.1 i konventionen om patentsamarbete av den 19
juni 1970 och ett särskilt avtal enligt artikel 19 i Pariskonventionen för
skydd av den industriella äganderätten av den 20 mars 1883 och senast ändrad
den 14 juli 1967. (7) Ett
enhetligt patentskydd bör skapas genom att redan beviljade EU-patent genom
denna förordning ges enhetlig verkan i de deltagande medlemsstaterna. Ett EU-patent med enhetlig verkan bör främst kännetecknas av en
enhetlig karaktär, det vill säga att det ger ett enhetligt skydd och har samma
rättsverkan i alla deltagande medlemsstater. Därför bör
ett EU-patent med enhetlig verkan endast begränsas, licensieras, överlåtas,
återkallas eller upphöra i alla de deltagande medlemsstaterna. För att se till
att det enhetliga patentskyddet faktiskt ger ett enhetligt skydd bör endast
EU-patent som har beviljats med samma krav för alla deltagande medlemsstater ha
enhetlig verkan. För att garantera rättssäkerheten om ett EU-patent med
enhetlig verkan begränsas eller återkallas på grund av att produkten inte är ny
enligt artikel 54.3 i EPC bör begränsningen eller återkallandet av patentet
dock endast få verkan i den eller de medlemsstater som anges i den tidigare
offentliggjorda patentansökan. Slutligen bör ett EU-patents enhetliga verkan
vara underordnat själva EU-patentet och upphöra att gälla om detta har
återkallats eller begränsats. (8) I
enlighet med patentlagstiftningens allmänna principer och artikel 64.1 i EPC
bör det enhetliga patentskyddet få verkan retroaktivt på de deltagande
medlemsstaternas territorium från och med den dag som beslutet att bevilja
EU-patentet offentliggörs i Europeiska patenttidningen. Om
ett EU-patent får enhetlig verkan bör de deltagande
medlemsstaterna se till att det inte anses ha fått verkan
som ett nationellt patent på deras territorium den dag då beslutet att bevilja
det nationella patentet offentliggörs, för att undvika att ett och samma EU-patent som beviljats av Europeiska patentverket ger upphov till ett dubbelt patentskydd på
medlemsstaternas territorium. (9) I frågor som inte omfattas av
denna förordning eller rådets förordning …/… [översättningsarrangemang] ska
bestämmelserna i EPC och nationell lagstiftning, inklusive internationell
privaträtt, tillämpas. (10) De rättigheter som är knutna till ett EU-patent med enhetlig verkan bör
ge patenthavaren rätt att förbjuda tredje part att utan
dennes samtycke direkt eller indirekt utnyttja uppfinningen på de deltagande
medlemsstaternas territorier. Det finns dock ett antal begränsningar av
patenthavarens rättigheter som bör ge tredje part rätt att använda
uppfinningen, till exempel för privata och icke-kommersiella syften, i
experimentellt syfte, för handlingar som uttryckligen är tillåtna enligt
unionslagstiftningen (veterinärmedicinska produkter,
humanläkemedel, växtförädlarrätter, upphovsrättsligt skydd av datorprogram och
rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar) eller internationell rätt och för
jordbrukares utnyttjande av skyddade djurbesättningar för animalieproduktion. (11) I
enlighet med EU-domstolens rättspraxis bör principen om konsumtion av
rättigheter tillämpas även på EU-patent med enhetlig verkan. De rättigheter som
är knutna till ett EU-patent med enhetlig verkan bör därför inte heller omfatta
handlingar som avser den patentskyddade produkten och som utförs på de
deltagande medlemsstaternas territorier efter det att patenthavaren har släppt
ut produkten på EU-marknaden. (12) Som
förmögenhetsobjekt bör ett EU-patent med enhetlig verkan, i sin helhet och i
alla deltagande medlemsstater, anses som ett nationellt patent i den deltagande
medlemsstat där patenthavaren enligt det europeiska patentregistret hade sin
hemvist eller sitt huvudsakliga säte den dag då patentansökan inlämnades. Om
patenthavaren inte har sin hemvist eller ett driftställe i någon av de
deltagande medlemsstaterna bör EU-patentet med enhetlig verkan behandlas som
ett nationellt patent i den medlemsstat där Europeiska patentorganisationen har
sitt huvudkontor. (13) För att
främja och underlätta ekonomiskt utnyttjande av uppfinningar som skyddas av
EU-patent med enhetlig verkan bör patenthavaren kunna erbjuda alla som
uppfyller patenthavarens villkor att mot lämplig
ersättning utnyttja uppfinningen som licenstagare.
Patenthavaren kan därför inge en förklaring till Europeiska patentverket om att
denne är beredd att bevilja licens mot lämplig ersättning. I så fall bör
patenthavaren, efter mottagandet av förklaringen, betala en lägre
förnyelseavgift. (14) Den grupp av medlemsstater som
utnyttjar del IX i EPC får ge Europeiska patentverket i uppdrag att utföra
vissa arbetsuppgifter och inrätta ett särskilt utskott inom Europeiska
patentorganisationens förvaltningsråd (nedan kallat det särskilda utskottet). (15) De deltagande medlemsstaterna
bör ge Europeiska patentverket i uppdrag att utföra vissa administrativa
uppgifter som rör EU-patent med enhetlig verkan, till exempel att administrera
ansökningar om enhetlig verkan, registrera den enhetliga verkan och eventuella
begränsningar, licenser, överlåtelser, återkallanden eller upphöranden av
EU-patent med enhetlig verkan, samla in och omfördela förnyelseavgifter,
offentliggöra översättningar i informationssyfte under en övergångsperiod och
administrera ett ersättningssystem för översättningskostnader för sökande som
lämnar in ansökningar om EU-patent på ett språk som inte är ett av Europeiska
patentverkets officiella språk. De deltagande medlemsstaterna bör se till att
ansökningar om enhetlig verkan lämnas till Europeiska
patentverket inom en månad från det att beslutet att
bevilja patentet offentliggörs i Europeiska patenttidningen och att de lämnas
på förfarandespråket, under en övergångsperiod tillsammans med en översättning i enlighet med rådets förordning …/…
[översättningsarrangemang]. (16) Patenthavaren bör betala en
årlig förnyelseavgift för EU-patent med enhetlig verkan. Förnyelseavgiften bör
öka successivt under hela patentskyddets löptid och bör, tillsammans med de
avgifter som ska betalas till Europeiska patentorganisationen innan patentet
beviljas, täcka alla kostnader för att bevilja EU-patentet och administrera det
enhetliga patentskyddet. Förnyelseavgifterna bör fastställas på en nivå som
främjar innovation och de europeiska företagens konkurrenskraft. De bör även
återspegla storleken på den marknad som patentet omfattar och ungefär motsvara
de nationella förnyelseavgifterna för ett genomsnittligt EU-patent som får
verkan i de deltagande medlemsstaterna vid den tidpunkt då förnyelseavgifternas
storlek först fastställs av kommissionen. (17) För att fastställa den
lämpliga nivån och fördelningen av förnyelseavgifter och säkerställa att alla
kostnader för de arbetsuppgifter avseende det enhetliga patentskyddet som
Europeiska patentverket fått i uppdrag att utföra helt och hållet täcks av
inkomsterna från EU-patent med enhetlig verkan, bör intäkterna från
förnyelseavgifterna, tillsammans med de avgifter som ska betalas till
Europeiska patentorganisationen innan patentet beviljas, garantera Europeiska
patentorganisationens budgetbalans. (18) Förnyelseavgifter bör betalas
till Europeiska patentorganisationen. 50 procent av dessa minus Europeiska
patentverkets kostnader för att utföra uppgifter som rör det enhetliga
patentskyddet ska fördelas mellan de deltagande medlemsstaterna och bör
användas för patentrelaterade ändamål. Hur andelen fördelas bör fastställas på
grundval av rimliga, rättvisa och relevanta kriterier, till exempel antalet
patent och marknadens storlek. Fördelningen bör kompensera medlemsstaterna om
de har ett annat officiellt språk än något av Europeiska patentverkets
officiella språk, om de har oproportionerligt få patent och om de relativt
nyligen har blivit medlemmar i Europeiska patentorganisationen. (19) För att garantera en lämplig
nivå och fördelning av förnyelseavgifterna i enlighet med de principer som
anges i denna förordning bör kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet
med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens
funktionssätt vad gäller förnyelseavgifternas storlek och fördelningen av dessa
avgifter mellan Europeiska patentorganisationen och de deltagande
medlemsstaterna. Det är mycket viktigt att kommissionen under det förberedande
arbetet genomför lämpliga samråd, bland annat på expertnivå. Kommissionen bör
när den utarbetar och upprättar delegerade akter se till att relevanta dokument
samtidigt, i tid och på lämpligt sätt översänds till Europaparlamentet och
rådet. (20) Ett fördjupat partnerskap
mellan Europeiska patentverket och medlemsstaternas centrala patentmyndigheter
bör göra det möjligt för Europeiska patentverket att i förekommande fall
regelbundet använda resultatet av patentmyndigheternas nyhetsprövningar av
nationella patentansökningar i senare ansökningar om EU-patent där prioritet
åberopas. Alla centrala patentmyndigheter, inklusive dem som inte genomför
nyhetsprövningar under ett nationellt ansökningsförfarande, kan spela en viktig
roll i det fördjupade partnerskapet, bland annat genom att ge råd och stöd till
potentiella patentsökande, särskilt till små och medelstora företag, genom att
ta emot ansökningar, vidarebefordra dem till Europeiska patentverket och sprida
information om patent. (21) Denna förordning bör
kompletteras av rådets förordning …/… om genomförande av ett fördjupat
samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd när det gäller tillämpliga
översättningsarrangemang som antas av rådet i enlighet med artikel 118 andra
stycket i EUF-fördraget. (22) Denna förordning bör inte
påverka medlemsstaternas rätt att bevilja nationella patent och bör inte
ersätta medlemsstaternas patentlagstiftning. Patentsökande bör fortfarande
kunna välja att erhålla antingen ett nationellt patent, ett EU-patent med
enhetlig verkan, ett EU-patent med verkan i en eller flera av de
fördragsslutande staterna i EPC eller ett EU-patent med enhetlig verkan som
dessutom har validerats i en eller flera andra fördragsslutande stater i EPC
som inte tillhör de deltagande medlemsstaterna. (23) Målet med denna förordning,
som är att skapa ett enhetligt patentskydd, kan till följd av förordningens
omfattning och verkan bäst nås på EU-nivå och unionen får i förekommande fall
därför anta åtgärder genom ett fördjupat samarbete i enlighet med
subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med
proportionalitetsprincipen i den artikeln går denna förordning inte utöver vad
som är nödvändigt för att nå detta mål. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. KAPITEL I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER Artikel 1
Syfte Syftet med denna förordning är att genomföra
ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd som bemyndigats
genom rådets beslut 2011/167/EU. Förordningen utgör ett särskilt avtal enligt
artikel 142 i konventionen om meddelande av europeiska patent (den europeiska
patentkonventionen) i dess ändrade lydelse (nedan kallad EPC). Artikel 2
Definitioner I denna förordning gäller följande
definitioner: (a)
deltagande medlemsstat: en medlemsstat som när
ansökan om enhetlig verkan lämnas in enligt artikel 12 deltar i ett fördjupat
samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd enligt rådets beslut
2011/167/EU eller enligt ett beslut som antas i enlighet med artikel 331.1
andra eller tredje stycket i EUF-fördraget; (b)
EU-patent: ett patent som beviljas av Europeiska
patentverket enligt de regler och förfaranden som fastställs i EPC. (c)
EU-patent med enhetlig verkan: ett EU-patent som
genom denna förordning har enhetlig verkan på de deltagande medlemsstaternas
territorier; (d)
europeiska patentregistret: det register som
Europeiska patentverket för enligt artikel 127 i EPC (e)
Europeiska patenttidningen: den periodiska
tidskrift som anges i artikel 129 i EPC Artikel 3
EU-patent med enhetlig verkan 1. EU-patent som ger ett
identiskt skydd i alla deltagande medlemsstater ska ha enhetlig verkan i de
deltagande medlemsstaterna, förutsatt att deras enhetliga verkan har
registrerats i det patentregister för enhetligt patentskydd som avses i artikel
12.1 b. EU-patent som beviljats med olika krav för olika
deltagande medlemsstater ska inte ha enhetlig verkan. 2. Ett EU-patent med enhetlig
verkan ska vara av enhetlig karaktär. Det ska ge ett enhetligt skydd och ha
samma rättsverkan i alla deltagande medlemsstater. Utan att det påverkar artikel 5 får ett EU-patent
med enhetlig verkan endast begränsas, licensieras, överlåtas, återkallas eller
upphöra i alla de deltagande medlemsstaterna. 3. Ett EU-patent ska inte anses
ha enhetlig verkan om det har återkallats eller begränsats. Artikel 4
Verkan 1. Ett EU-patent med enhetlig
verkan ska få verkan på de deltagande medlemsstaternas territorier samma dag
som Europeiska patentverket i Europeiska patenttidningen offentliggör beslutet
att bevilja EU-patentet. 2. De deltagande medlemsstaterna
ska vidta de åtgärder som behövs för att se till att ett EU-patent, som har
registrerats som ett EU-patent med enhetlig verkan, inte anses ha fått verkan
som ett nationellt patent på medlemsstaternas territorium den dag då beslutet
att bevilja patentet offentliggörs i Europeiska patenttidningen. Artikel 5
Tidigare rättigheter Om ett EU-patent med enhetlig verkan begränsas
eller återkallas på grund av att produkten inte är ny enligt artikel 54.3 i EPC
ska begränsningen eller återkallandet av patentet endast få verkan i den eller
de medlemsstater som anges i den tidigare offentliggjorda patentansökan. KAPITEL II
EFFEKTER AV EU-PATENTET MED ENHETLIG VERKAN Artikel 6
Rätt att förbjuda direkt utnyttjande av uppfinningen Ett EU-patent med enhetlig verkan ger
patenthavaren rätt att förbjuda tredje part att göra följande utan
patenthavarens tillstånd (a)
Tillverka, utbjuda, släppa ut på marknaden eller
använda den patentskyddade produkten eller importera eller lagra produkten för
dessa ändamål. (b)
Använda ett patentskyddat förfarande eller, om
tredje part känner till eller borde ha känt till att förfarandet inte får
användas utan patenthavarens samtycke, utbjuda det för användning inom de
deltagande medlemsstaterna. (c)
Utbjuda, släppa ut på marknaden, använda, importera
eller för dessa ändamål lagra en produkt som tillverkats enligt ett
patentskyddat förfarande. Artikel 7
Rätt att förbjuda indirekt utnyttjande av uppfinningen 1. Innehavaren av ett EU-patent
med enhetlig verkan ska ha rätt att förbjuda tredje part att utan
patenthavarens tillstånd i de deltagande medlemsstaterna tillhandahålla eller
erbjuda andra personer än dem som är berättigade att utnyttja den
patentskyddade uppfinningen medel för att använda uppfinningen som hänför sig
till någon väsentlig del av uppfinningen, om tredje part känner till eller
borde ha känt till att medlen är lämpade och avsedda för utnyttjande av
uppfinningen. 2. Punkt 1 ska inte tillämpas
när medlen är produkter som allmänt förekommer i handeln, om inte tredje part
uppmanar den person till vilken medlen tillhandahålls att utföra de handlingar
som är förbjudna enligt artikel 6. 3. Personer som utför de
handlingar som avses i artikel 8 a–d ska inte anses vara personer som är
berättigade att utnyttja uppfinningen i den mening som avses i punkt 1. Artikel 8
Begränsning av det enhetliga EU-patentets rättsverkan De rättigheter som är knutna till EU-patentet
med enhetlig verkan ska inte omfatta något av följande:
(a)
Handlingar som utförs privat och i
icke-kommersiellt syft. (b)
Handlingar som utförs i experimentellt syfte som
rör föremålet för den patentskyddade uppfinningen. (c)
Handlingar som uteslutande utförs för att genomföra
nödvändiga undersökningar och prövningar i enlighet med artikel 13.6 i direktiv
2001/82/EG[26]
eller artikel 10.6 i direktiv 2001/83/EG[27]
av patent som skyddar produkten enligt något av dessa direktiv. (d)
I enskilda fall, omedelbar beredning av läkemedel
enligt recept på apotek, och inte heller handlingar som rör sådana läkemedel. (e)
Användning av den patentskyddade uppfinningen ombord
på fartyg från andra stater än de deltagande medlemsstaterna, på själva
fartyget, i maskiner, styranordningar, utrustning och andra tillbehör, när
fartygen tillfälligt eller oavsiktligt kommer in på de deltagande
medlemsstaternas farvatten, förutsatt att användningen sker enbart för
fartygets behov. (f)
Användning av den patentskyddade uppfinningen vid
konstruktion eller drift av luftfartyg eller markfordon eller andra
transportmedel från andra stater än de deltagande medlemsstaterna, eller
tillbehör till fordonen, när dessa tillfälligt eller oavsiktligt kommer in i
deltagande medlemsstater. (g)
Sådana handlingar som avses i artikel 27 i
konventionen av den 7 december 1944[28]om
internationell civil luftfart, när dessa handlingar rör luftfartyg från andra
stater än en deltagande medlemsstat. (h)
Handlingar som omfattas av jordbrukarnas
privilegier enligt artikel 14 i förordning (EG) nr 2100/94[29] som gäller i tillämpliga
delar. (i)
Jordbrukares utnyttjande av skyddade
djurbesättningar för animalieproduktion, förutsatt att avelsdjuren eller annat
animaliskt förökningsmaterial sålts eller på annat sätt saluförts till
jordbrukaren av patenthavaren eller med dennes samtycke. Sådant utnyttjande
omfattar tillhandahållande av djur eller annat animaliskt förökningsmaterial
inom ramen för den egna jordbruksverksamheten, men inte försäljning som ett led
i kommersiell uppfödningsverksamhet eller med sådan som syfte. (j)
De handlingar och den användning av insamlad
information som tillåts enligt artiklarna 5 och 6 i rådets direktiv 91/250/EEG[30], särskilt genom dess
bestämmelser om dekompilering och samverkansförmåga. (k)
De handlingar som är tillåtna enligt artikel 10 i
Europaparlamentets och rådets direktiv 98/44/EG[31]. Artikel 9
Konsumtion av de rättigheter som är knutna till EU-patentet med enhetlig verkan
De rättigheter som är knutna till ett
EU-patent med enhetlig verkan ska inte omfatta handlingar som avser den
patentskyddade produkten och som utförs på de deltagande medlemsstaternas
territorier efter det att produkten släppts ut på EU-marknaden av patenthavaren
eller med dennes samtycke, om inte patenthavaren har legitima skäl att motsätta
sig att produkten därefter marknadsförs. KAPITEL III
ETT EU-PATENT MED ENHETLIG VERKAN SOM FÖRMÖGENHETSOBJEKT Artikel 10
Behandling av ett EU-patent med enhetlig verkan som ett nationellt patent 1. Ett EU-patent med enhetlig
verkan ska, som förmögenhetsobjekt, i sin helhet och i alla deltagande
medlemsstater anses som ett nationellt patent i den deltagande medlemsstat där
patenthavaren enligt det europeiska patentregistret (a)
hade sin hemvist eller sitt huvudsakliga säte den
dag då patentansökan inlämnades, eller (b)
om led a inte är tillämpligt, där patenthavaren
hade ett driftsställe vid tidpunkten ifråga. 2. Om flera personer är
antecknade i det europeiska patentregistret som medsökande ska punkt 1 a
tillämpas på den som står antecknad först. Om detta inte är möjligt ska punkt 1
a tillämpas på nästa medsökande i turordningen. Kan punkt 1 a inte tillämpas på
någon av medsökandena ska punkt 1 b tillämpas. 3. Om ingen patenthavare har sin
hemvist eller ett driftställe i en deltagande medlemsstat enligt punkterna 1
eller 2 ska EU-patentet med enhetlig verkan, som förmögenhetsobjekt, i sin
helhet och i alla deltagande medlemsstater anses som ett nationellt patent i
den stat där Europeiska patentorganisationen har sitt huvudkontor i enlighet
med artikel 6.1 i EPC. 4. Verkan av en rättighet får
inte vara beroende av en eventuell registrering i ett nationellt
patentregister. Artikel 11
Licensberedskap 1. Innehavaren av ett EU-patent
med enhetlig verkan kan till Europeiska patentverket inge en förklaring om att
denne är beredd att tillåta alla intresserade att mot en lämplig ersättning
utnyttja uppfinningen som licenstagare. 2. En licens som erhålls enligt
denna förordning ska behandlas som en avtalsenlig licens. KAPITEL IV
INSTITUTIONELLA BESTÄMMELSER Artikel 12
De deltagande medlemsstaternas genomförande 1. De deltagande medlemsstaterna
ska enligt artikel 143 i EPC ge Europeiska patentverket i uppdrag att utföra
följande arbetsuppgifter i enlighet med Europeiska patentverkets interna
regler: (a)
Administrera EU-patenthavares ansökningar om
enhetlig verkan. (b)
Införa och administrera ett register för enhetligt
patentskydd och registrera den enhetliga verkan och eventuella begränsningar,
licenser, överlåtelser, återkallanden eller upphöranden av EU-patent med
enhetlig verkan i det europeiska patentregistret. (c)
Ta emot och registrera sådana förklaringar om
licenser som avses i artikel 11, återkallanden av dessa och åtaganden om licens
som gjorts vid internationella standardiseringsorgan. (d)
Offentliggöra de översättningar som avses i artikel
6 i rådets förordning …/… [översättningsarrangemang] under den övergångsperiod
som avses i den artikeln. (e)
Samla in och administrera förnyelseavgifter för
EU-patent med enhetlig verkan för åren efter det år då beslutet att bevilja
patentet förs in i det register som avses i led b. Samla in och administrera de
tilläggsavgifter som ska betalas när förnyelseavgifterna betalas för sent men
inom sex månader från förfallodagen, samt fördela en del av de insamlade
förnyelseavgifterna till de deltagande medlemsstaterna. (f)
Administrera ett ersättningssystem för
översättningskostnader för sökande som lämnar in ansökningar om EU-patent på
något av unionens officiella språk som inte är ett av Europeiska patentverkets
officiella språk. Vid tillämpning av led a ska de deltagande
medlemsstaterna se till att patenthavaren lämnar ansökningar om att ge
EU-patent enhetlig verkan på förfarandespråket enligt artikel 14.3 i EPC senast
en månad från det att beslutet att bevilja patentet offentliggörs i Europeiska
patenttidningen. Vid tillämpning av led b ska de deltagande
medlemsstaterna se till att uppgift om den enhetliga verkan antecknas i
registret för enhetligt patentskydd, när en ansökan om enhetlig verkan har
lämnats in och, under den övergångsperiod som anges i artikel 6 i rådets
förordning …/… [översättningsarrangemang], har lämnats tillsammans med de
översättningar som avses i den artikeln, samt att Europeiska patentverket informeras
om eventuella begränsningar eller återkallanden av EU-patent med enhetlig
verkan. 2. De deltagande medlemsstaterna
ska som fördragsslutande stater i EPC se till att Europeiska patentverket
fullgör de arbetsuppgifter som avses i punkt 1. De ska för detta ändamål
inrätta ett särskilt utskott inom Europeiska patentorganisationens
förvaltningsråd enligt artikel 145 i EPC. 3. De deltagande medlemsstaterna
ska se till att det finns ett effektivt rättsligt skydd i en nationell domstol
mot de beslut som Europeiska patentverket fattar när det utför de
arbetsuppgifter som avses i punkt 1. KAPITEL V
FINANSIELLA BESTÄMMELSER Artikel 13
Princip De utgifter som Europeiska patentverket har
för att utföra de extra arbetsuppgifter som medlemsstaterna har gett patentverket
i uppdrag att utföra enligt artikel 143 i EPC ska finansieras med avgifterna
från EU-patent med enhetlig verkan. Artikel 14
Förnyelseavgifter 1. Patenthavaren ska betala
förnyelseavgifter och tilläggsavgifter vid för sent betalda förnyelseavgifter för
EU-patent med enhetlig verkan till Europeiska patentorganisationen. Avgifterna
ska betalas för åren efter det år då uppgift om EU-patentet med enhetlig verkan
genom denna förordning förs in i det europeiska patentregistret. 2. Ett EU-patent med enhetlig
verkan ska upphöra om en förnyelseavgift och i förekommande fall tilläggsavgift
inte betalas i tid. 3. I fall enligt artikel 11.1
ska de förnyelseavgifter för patentet som förfaller efter mottagandet av
förklaringen minskas. Artikel 15
Förnyelseavgifternas storlek 1. Förnyelseavgifter för
EU-patent med enhetlig verkan ska (a)
successivt öka under hela det enhetliga
patentskyddets löptid, (b)
vara tillräckliga för att inte bara täcka alla
kostnader för att bevilja EU-patentet och administrera det enhetliga patentskyddet
utan även, (c)
vara tillräckliga för att, tillsammans med de
avgifter som ska betalas till Europeiska patentorganisationen innan patentet
beviljas, garantera Europeiska patentorganisationens budgetbalans. 2. Förnyelseavgifterna ska
fastställas på en nivå som (a)
främjar innovation och de europeiska företagens
konkurrenskraft, (b)
återspeglar storleken på den marknad som patentet
omfattar, (c)
ungefär motsvarar de nationella förnyelseavgifterna
för ett genomsnittligt EU-patent som får verkan i de deltagande medlemsstaterna
vid den tidpunkt då förnyelseavgifternas storlek först fastställs av
kommissionen. 3. För att nå de mål som anges i
detta kapitel ska kommissionen fastställa förnyelseavgifterna på en nivå som (a)
motsvarar förnyelseavgifterna för det
genomsnittliga geografiska område som de nuvarande EU-patenten omfattar, (b)
återspeglar förnyelsetakten för nuvarande
EU-patent, (c)
återspeglar antalet ansökningar om enhetligt
patentskydd. 4. Kommissionen ska ges
befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med punkterna 1–3 och artikel
17 när det gäller att fastställa storleken på förnyelseavgifterna för EU-patent
med enhetlig verkan. Artikel 16
Distribution 1. Den del av de insamlade
förnyelseavgifterna som ska fördelas mellan de deltagande medlemsstaterna och
som avses i artikel 12.1 e ska uppgå till 50 procent av de förnyelseavgifter
som avses i artikel 14 och som betalas för EU-patent med enhetlig verkan minus
kostnaderna för att administrera det enhetliga patentskydd som avses i artikel
12. 2. För att nå de mål som anges i
detta kapitel ska kommissionen fastställa hur den andel av förnyelseavgifterna
som avses i punkt 1 ska fördelas mellan de deltagande medlemsstaterna på grundval av följande rimliga, rättvisa och relevanta kriterier: (d)
Antalet patentansökningar. (e)
Marknadens storlek uttryckt i befolkningsantal. (f)
Ersättningen till medlemsstaterna om de har ett
annat officiellt språk än något av Europeiska patentverkets officiella språk,
om de har oproportionerligt få patent och om de relativt nyligen har blivit
medlemmar i Europeiska patentorganisationen. 3. De deltagande medlemsstaterna
ska använda det belopp som tilldelats dem i enlighet med punkt 1 för
patentrelaterade ändamål. 4. Kommissionen ska ges
befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med punkterna 1–3 och artikel 17
när det gäller att fastställa hur förnyelseavgifterna ska fördelas mellan de
deltagande medlemsstaterna. Artikel 17
Utövande av delegering 1. Befogenhet att anta
delegerade akter ges till kommissionen enligt de villkor som anges i denna
artikel. 2. Den delegering av befogenhet
som avses i artiklarna 15 och 16 ska ges på obestämd tid från och med den [dagen
för denna förordnings ikraftträdande]. 3. Den delegering av befogenhet
som avses i artiklarna 15 och 16 får när som helst återkallas av Europaparlamentet
eller rådet. Beslutet om återkallande innebär att delegeringen av de
befogenheter som anges i beslutet upphör att gälla. Det får verkan dagen efter
det att beslutet har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning
eller vid ett senare, i beslutet angivet, datum. Det påverkar inte giltigheten
av delegerade akter som redan trätt i kraft. 4. Så snart kommissionen antar
en delegerad akt ska kommissionen samtidigt delge Europaparlamentet och rådet
denna. 5. En delegerad akt som antas i
enlighet med artiklarna 15 och 16 ska endast träda i kraft om varken
Europaparlamentet eller rådet inom en period på två månader från
delgivningsdagen har invänt mot den delegerade akten eller om både
Europaparlamentet och rådet före utgången av denna period har underrättat
kommissionen om att de har beslutat att inte invända. Denna period ska
förlängas med två månader på begäran av Europaparlamentet eller rådet. KAPITEL VI
SLUTBESTÄMMELSER Artikel 18
Samarbete mellan kommissionen och Europeiska patentverket Kommissionen ska upprätta ett nära samarbete,
i form av ett samarbetsavtal, med Europeiska patentverket inom förordningens
tillämpningsområde. Samarbetet ska bland annat omfatta ett regelbundet utbyte
av åsikter om hur samarbetsavtalet fungerar, framförallt när det gäller
förnyelseavgifterna och effekterna på Europeiska patentorganisationens budget. Artikel 19
Tillämpning av konkurrenslagstiftningen och lagstiftningen om illojal
konkurrens Förordningen påverkar inte tillämpningen av
konkurrenslagstiftningen och lagstiftningen om illojal konkurrens. Artikel 20
Rapport om tillämpningen av denna förordning 1. Kommissionen ska högst sex år
från det att det första EU-patentet med enhetlig verkan får verkan på de
deltagande medlemsstaternas territorier för rådet presentera en rapport om
tillämpningen av denna förordning, och i förekommande fall lägga fram förslag
till ändringar. Därefter ska kommissionen vart sjätte år lägga fram rapporter
om förordningens tillämpning. 2. Kommissionen ska regelbundet
lämna rapporter om hur de förnyelseavgifter som avses i artikel 14 fungerar,
med särskilt fokus på fortsatt överensstämmelse med principerna i artikel 15. Artikel 21
Information från de deltagande medlemsstaterna De deltagande medlemsstaterna ska underrätta
kommissionen om de åtgärder som antas i enlighet med artiklarna 4.2 och 12
senast den dag som anges i artikel 22.2. Artikel 22
Ikraftträdande och tillämpning 1. Denna förordning träder i
kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska
unionens officiella tidning. 2. Den ska tillämpas från och
med den [ett specifikt datum kommer att fastställas som sammanfaller med
tillämpningsdagen för rådets förordning …/… om genomförande av ett fördjupat
samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd när det gäller tillämpliga
översättningsarrangemang]. 3. De deltagande medlemsstaterna
ska se till att de regler som avses i artiklarna 4.2 och 12 har införts senast
den dag som anges i punkt 2. 4. Ett enhetligt patentskydd kan
sökas för alla EU-patent som beviljas från och med den dag som anges i punkt 2 Denna förordning är till alla delar
bindande och direkt tillämplig i alla deltagande medlemsstater i enlighet med
fördragen. Utfärdad i Bryssel den På Europaparlamentets vägnar På
rådets vägnar Ordförande Ordförande [1] http://www.epo.org. [2] För att minska de kostnader som valideringskraven medför
antog de fördragsslutande staterna i EPC år 2000 den så kallade
Londonöverenskommelsen (överenskommelse om tillämpningen av artikel 65 i EPC,
EPO:s officiella tidning, 2001, s. 550) som idag gäller i elva
EU-medlemsstater och leder till minskade översättningskrav. [3] KOM(2010) 2020. [4] KOM(2010) 608 slutlig, s. 2. [5] KOM(2000) 412. [6] Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget
till rådets förordning om gemenskapspatent (KOM(2000) 412 – C5-0461/2000 –
2000/0177(CNS)), (EUT C 127 E, 29.5.2003, s. 519). [7] Rådets dokument 7159/03. [8] KOM(2007) 165. [9] Rådets dokument 17229/09. [10] Rådets dokument 16113/09 Add 1. Terminologin
ändrades (från ”gemenskapspatent” till ”EU-patent”) till följd av
Lissabonfördragets ikraftträdande. [11] KOM(2010) 350. [12] SEK(2010) 796. [13] Pressmeddelande från det extra
rådsmötet – Konkurrenskraft (inre marknaden, industri, forskning och
rymdfrågor), 16041/10, 10.11.2010. [14] Se pressmeddelande 17668/10. [15] KOM(2010) 790. [16] Rådets beslut 2011/167/EU av den 10 mars 2011 om
bemyndigande av ett fördjupat samarbete på området skapande av ett enhetligt
patentskydd (EUT L 76, 22.3.2011, s. 53). [17] Samrådsdokumentet, parternas svar och en rapport om
samrådets preliminära resultat finns på http://ec.europa.eu/internal_market/indprop/patent/consultation_en.htm.
[18] KOM(2008) 394. [19] http://ec.europa.eu/enterprise/policies/sme/small-business-act/
[20] UEAPME:s förväntningar på förslaget till en småföretagsakt
för Europa finns på www.ueapme.com. Kommentarer
till samrådet om småföretagsakten för Europa finns på http://www.eurochambres.eu. [21] Åsikter om centrala frågor i patentreformdebatten i Europa
finns på http://www.businesseurope.eu. [22] Inställningen till den senaste politiska utvecklingen i
fråga om EU-patentet finns på http://www.ueapme.com. [23] Ståndpunktsdokument om EU:s patentsystem finns på http://www.eurochambres.eu. [24] Ståndpunktsdokument från BDI (Bundesverband der Deutschen
Industrie), DIHK (Deutscher Industrie- und Handelskammertag), CBI
(Confederation of British Industries), CCIP (Chambre de commerce et d'industrie
de Paris), CGPME (Confédération générale des petites et moyennes entreprises),
Unioncamere, DigitalEurope, Orgalime, ACT (Association for Competitive
Technology), Cefic m.fl. [25] EUT L 76, 22.3.2011, s. 53. [26] Europaparlamentets och rådets
direktiv 2001/82/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler
för veterinärmedicinska läkemedel (EGT L 311, 28.11.2001, s. 1), i
ändrad lydelse. [27] Europaparlamentets och rådets
direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler
för humanläkemedel (EGT L 311, 28.11.2001, s. 67), i ändrad lydelse. [28] Internationella civila
luftfartsorganisationen (ICAO), Chicagokonventionen, dokument 7300/9 (9:e
upplagan, 2006). [29] Rådets förordning (EG)
nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt (EGT
L 227, 1.9.1994, s. 1). [30] Rådets direktiv 91/250/EEG av
den 14 maj 1991 om rättsligt skydd för datorprogram (EGT L 122, 17.5.1991,
s. 42). [31] Europaparlamentets och rådets
direktiv 98/44/EG av den 6 juli 1998 om rättsligt skydd för biotekniska
uppfinningar (EGT L 213, 30.7.1998, s. 13).