1.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 192/15

—

Regionkommittén framhåller den lokala och regionala nivåns betydelse inom civilskyddet. De lokala och regionala myndigheterna står ofta i första ledet vid bekämpningen av naturkatastrofer och katastrofer som orsakas av människor och måste därför absolut involveras i utvecklingen på detta område, framför allt mot bakgrund av att lagstiftningsbefogenheterna i många medlemsstater är lokala eller regionala.

—

Regionkommittén understryker hur viktigt EU:s engagemang för att stödja medlemsstaternas åtgärder är. Just skadorna från tidigare naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor visar att det fortfarande i viss mån finns ett optimeringsbehov i medlemsstaterna. Också när det gäller en fortsatt förstärkning av samarbetet över lands- och regiongränserna finns det utrymme för en vidareutveckling. Här kan EU på ett värdefullt sätt medverka till ett ännu mer effektivt samarbete genom att förbättra samordningen.

—

Regionkommittén vill dock också påminna om att civilskyddet är en kärnuppgift för medlemsstaterna och de regionala och lokala nivåerna i dessa, och att man inte får göra intrång på deras befogenheter.

—

Regionkommittén framhåller att EUF-fördraget anger att EU i fråga om katastrofhantering har till uppgift att stödja, samordna och komplettera. Därför har övervaknings- och informationscentrumet för räddningstjänsten (MIC) en samordnande roll att spela, eftersom EU varken har behörighet att inrätta egna enheter eller ta över ledarskapet för enheter och andra resurser inom medlemsstaterna. Alla planer och åtgärder måste därför på lämpligt sätt anpassas till och genomföras i enlighet med de krav som gör det möjligt att se till att medlemsstaterna tillämpar subsidiaritetsprincipen.

—

Regionkommittén ställer sig bakom principerna om solidaritet, samarbete, samordning och stöd mellan medlemsstaterna, regionerna och de lokala myndigheterna i EU inom civilskyddet och instämmer i kommissionens ståndpunkt att det behövs ökad samstämmighet, effektivitet och synlighet om man vill uppnå målet, dvs. en förstärkt integrerad insatskapacitet inom EU vid katastrofer.

Föredragande

Norbert KARTMANN (DE–PPE) Ledamot av Hessens delstatsparlament

Referensdokument

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet – Förstärkning av den europeiska insatskapaciteten vid katastrofer: civilskyddets och det humanitära biståndets roll

KOM(2010) 600 slutlig

1.

Regionkommittén ställer sig positiv till kommissionens planer på att förbättra samstämmigheten i politiken för katastrofinsatser och att utarbeta ett välavvägt gemensamt koncept för EU inom civilskyddet, såsom Regionkommittén tidigare begärt (1).

2.

Regionkommittén framhåller den lokala och regionala nivåns betydelse inom civilskyddet. De lokala och regionala myndigheterna står ofta i första ledet vid bekämpningen av naturkatastrofer och katastrofer som orsakas av människor och måste därför absolut involveras i utvecklingen på detta område, framför allt mot bakgrund av att lagstiftningsbefogenheterna i många medlemsstater är lokala eller regionala.

3.

Särskilt mot bakgrund av katastrofen i Japan vill ReK betona betydelsen av ett effektivt och snabbt reagerande beredskapssystem som kan skydda befolkningen. Ett sådant system kan dock endast fungera på lokal och regional nivå. Kommittén understryker kravet från Regionkommitténs resolution ”Konsekvenser av naturkatastrofen i Japan och konsekvenser av kärnkraftskatastrofen – lärdomar för EU” (CdR 123/2011) att man ska inleda en diskussion om centrala säkerhetsfrågor mot bakgrund av erfarenheterna från Japan och att man därvid tar hänsyn till de senaste forskningsresultaten på området. ReK uppmanar medlemsstaterna och regionerna att på grundval av dessa insikter granska och i förekommande fall revidera sina befintliga beredskapsplaner.

4.

Regionkommittén ställer sig positiv till kommissionens klargörande om att förstärkningen av den europeiska insatskapaciteten vid katastrofer bör ske med de enheter och styrkor som tillhandahålls av medlemsstaterna. Regionkommittén stöder kommissionens strategi att bygga vidare på dessa befintliga strukturer och mer effektivt samla resurser och samordna användningen av dem utan att det uppstår ytterligare byråkrati. Genom en bättre samordning kan man uppnå mer effektiva resultat för de människor som drabbas av katastrofer.

5.

När det gäller civilskyddets verksamhet ställer sig Regionkommittén bakom principerna om solidaritet, subsidiaritet och förebyggande.

6.

Regionkommittén understryker hur viktigt EU:s engagemang för att stödja medlemsstaternas åtgärder är. Just skadorna från tidigare naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor visar att det fortfarande i viss mån finns ett optimeringsbehov i medlemsstaterna. Också när det gäller en fortsatt förstärkning av samarbetet över lands- och regiongränserna finns det utrymme för en vidareutveckling. Här kan EU på ett värdefullt sätt medverka till ett ännu mer effektivt samarbete genom att förbättra samordningen.

7.

Regionkommittén framhåller frågans betydelse mot bakgrund av klimatförändringarna. Naturkatastroferna blir allt vanligare och allvarligare. Framför allt översvämningar, torka och skogsbränder samt skador till följd av köld och snö utgör allt större risker.

8.

Kommittén betonar också att denna fråga är viktig i samband med andra naturkatastrofer. Detta gäller till exempel vid vulkanutbrott eller jordbävningar, som enligt statistiken drabbar och kommer att drabba Sydeuropa, Turkiet och även en del av Centraleuropa med varierande mellanrum.

9.

Regionkommittén påpekar att det i Lissabonfördraget infördes en solidaritetsklausul (artikel 222 i EUF-fördraget) som föreskriver att EU och dess medlemsstater ska bistå varandra vid naturkatastrofer eller katastrofer orsakade av människor på EU:s territorium. Vidare välkomnar Regionkommittén att EU:s samordnande roll stärks i enlighet med subsidiaritetsprincipen samt att medlemsstaternas samarbete på detta område och den ömsesidiga katastrofhjälpen medlemsstaterna emellan i enlighet med artikel 6 andra meningen bokstav f tillsammans med artiklarna 2.5 och 196 i EUF-fördraget främjas.

10.

Regionkommittén anser att fortsatta åtgärder för att stärka katastrofinsatserna och snabbinsatsförmågan måste grunda sig på en strukturerad analys av utgångsläget och eventuella brister, så att skräddarsydda lösningar kan utvecklas.

11.

Regionkommittén framhåller vikten av att i samband med detta fastställa och inventera vilka resurser som finns i medlemsstaterna. I nästa steg borde man – vid sidan av åtgärder för att förbättra samordning och tillgänglighet – på grundval av de resurser som identifierats undersöka vilka brister som finns och var det finns ett konkret behov av stöd från EU för att medlemsstaterna ska kunna optimera sina resurser. Genomförandeåtgärder borde alltid grunda sig på välunderbyggda utvärderingar.

12.

Regionkommittén stöder kommissionens strävan att utarbeta system för förhandsplanering utöver det nuvarande konceptet med tillfälligt bistånd till medlemsstaterna.

13.

Regionkommittén delar kommissionens uppfattning att man bör utarbeta referensscenarier, identifiera och kartlägga de resurser som medlemsstaterna kan tillhandahålla med utgångspunkt i dessa scenarier och höja övningsintensiteten om man vill kunna använda, kontrollera och i tid komplettera de befintliga resurserna på ett mer effektivt sätt till att skydda medborgarna. I samband med detta skulle också lämpliga beredskapsplaner kunna vara ett värdefullt instrument.

14.

Regionkommittén uppskattar kommissionens strävan att ytterligare förbättra insatskapaciteten vid katastrofer. Detta bör ske genom att man vidareutvecklar det EU-förfarande som i princip visat sig fungera.

15.

Regionkommittén stöder uttryckligen principen om solidaritet och ömsesidig hjälp i katastrofsituationer, såsom denna kommit till uttryck i en mängd bilaterala överenskommelser, överenskommelser över nationsgränserna och konkret bistånd mellan regionerna. Det mångsidiga samarbetet mellan regionerna över nationsgränserna visar också att det är just regionerna som i hög grad bidrar till en snabb katastrofhjälp. Detta framgångsrika samarbete innefattar också en gemensam strävan att ta fram kartor över riskområden och bedöma potentiella hot. Regionerna spelar här en central roll eftersom de är särskilt utsatta i samband med naturkatastrofer, och därför har de utvecklat räddningstjänster och byggt upp en samlad erfarenhet som kan exporteras till grannländer utanför EU. Framför allt har de yttersta randområdena erfarenhet som kan överföras till omgivande regioner.

16.

Regionkommittén betonar medlemsstaternas egenansvar på detta område och bestämmelserna om EU:s rättsliga befogenheter enligt artikel 196 i EUF-fördraget, såsom också rådet (allmänna frågor) nyligen framhävde i sina slutsatser av den 14 december 2010 (2).

17.

Regionkommittén påpekar än en gång att man bör stödja de medlemsstater och regioner som ofta drabbas av naturkatastrofer, för att förbättra deras förmåga att reagera snabbt och effektivt i katastrofsituationer.

18.

Regionkommittén anser att EU:s stöd för att avhjälpa eventuella brister på vissa områden framför allt bör ske genom att uppbyggnaden och utbyggnaden av EU:s kapacitet att reagera vid katastrofer inom medlemsstaternas territorier påskyndas i och av medlemsstaterna själva, i enlighet med vedertagna normer och krav.

19.

Regionkommittén framhåller att EUF-fördraget anger att EU i fråga om katastrofhantering har till uppgift att stödja, samordna och komplettera. Därför har övervaknings- och informationscentrumet för räddningstjänsten (MIC) en samordnande roll att spela, eftersom EU varken har behörighet att inrätta egna enheter eller ta över ledarskapet för enheter och andra resurser inom medlemsstaterna. Alla planer och åtgärder måste därför på lämpligt sätt anpassas till och genomföras i enlighet med de krav som gör det möjligt att se till att medlemsstaterna tillämpar subsidiaritetsprincipen.

20.

Regionkommittén konstaterar att de lokala och regionala enheterna och institutionerna i medlemsstaterna har en central roll att spela i civilskyddets organisation. Lämpligast är att man på nationell, regional eller lokal nivå vidtar effektiva och snabba insatser vid katastrofer. Endast med ett heltäckande nät av lämpliga förebyggande åtgärder kan man snabbt och effektivt bekämpa katastrofer och på bästa sätt begränsa deras effekter. Just erfarenheterna av att hantera aktuella katastrofer (skogsbränder och översvämningar) visar hur viktigt det är med en snabb och stringent reaktion för lyckade insatser vid katastrofer.

21.

Regionkommittén anser dessutom att de regioner och områden som är utsatta för en gemensam fara även i fortsättningen måste samarbeta intensivt. Regionerna, som är de instanser som på plats är behöriga och ansvariga för ett effektivt civilskydd, framhåller i detta sammanhang återigen sitt särskilda, nationsöverskridande solidaritetsåtagande. Redan i dag finns det en rad gränsöverskridande överenskommelser och avtal om hjälp där regionerna åtagit sig att bistå varandra, och dessa ligger till grund för ett lyckat samarbete. Regionerna har redan i flera fall bevisat att de kan tillämpa dessa överenskommelser i praktiken. En riskkarta samt en utvärdering av potentiella hot kan praktiskt sett komma att bli något mycket värdefullt.

22.

Regionkommittén framhåller att ett geografiskt heltäckande civilskydd på plats också kan uppnås med hjälp av volontärer. En förstärkning av volontärstrukturerna är därför ett effektivt sätt att förbättra den regionala insatskapaciteten vid katastrofer. Regionkommittén uppmanar kommissionen att i framtiden i större utsträckning stödja uppbyggnaden och utbyggnaden av volontärstrukturerna inom civilskyddet i de regioner där så önskas. Europeiska året för volontärarbete borde användas för att stödja medlemsstaterna i deras strävan att bygga upp sådana strukturer.

23.

Regionkommittén ställer sig positiv till att det förebyggande arbetet blir alltmer framträdande, framför allt mot bakgrund av de allt större risker för naturkatastrofer som uppstår genom klimatförändringarna. EU borde därför stärka sin verksamhet på detta område och i samband med detta framför allt hjälpa regionerna att vidta nödvändiga åtgärder för att det över huvud taget inte ska uppstå katastrofer eller för att i största möjliga utsträckning begränsa deras effekter. Erfarenheterna av skogsbränderna i Sydeuropa har visat hur lyckade förebyggande åtgärder kan vara och vilken betydelse de kan ha.

24.

I kraft av organisatoriskt rättsliga överenskommelser mellan regioner (parter) anser Regionkommittén att man bör utnyttja de samverkanseffekter som uppstår genom den planerade förstärkningen av övervaknings- och informationscentrumet (MIC) som en institution för samordning av insatser inom civilskydd och humanitär hjälp. Man måste dock värna om de rättsliga och strukturella skillnaderna mellan de båda områdena.

25.

Regionkommittén stöder strävan att öka samordningen av åtgärderna inom det humanitära biståndet med internationella statliga och icke-statliga hjälporganisationer. Genom ett mer intensivt samarbete och möjligheterna att använda sig av de olika parternas (regionernas) databaser på distans borde man undvika att det uppstår strukturer som överlappar varandra. Detta gäller framför allt vid inrättandet av EU:s egna biståndslager. Just när det gäller biståndet in natura borde man dessutom också eftersträva samverkanseffekter mellan medlemsstaternas hjälpinsatser och det humanitära bistånd som finansieras av EU. I detta sammanhang måste man sträva mot att främja samordningen med de övriga aktörerna – i synnerhet regionerna – i syfte att göra detta stöd mer effektivt.

26.

ReK erinrar om att några regioners (till exempel de yttersta randområdenas) geostrategiska belägenhet medför att de är privilegierade europeiska aktörer när det gäller brådskande humanitära insatser i EU:s omvärld, vilket framgår av insatser på senare tid, till exempel i Haiti.

27.

Regionkommittén ser det som en central uppgift att göra insatserna inom civilskyddet och det humanitära biståndet synligare i framtiden. Meningen med detta är inte bara att informera EU-medborgarna om hur EU reagerar på katastrofer och att stärka EU:s politiska roll som en ansvarstagande och tillförlitlig internationell partner. Tanken är också att ytterligare motivera de många hjälparbetarna i deras engagemang. Hjälparbetarna är en förutsättning för att dessa insatser över huvud taget ska kunna genomföras. Att utarbeta en gemensam kommunikationsstrategi, med stöd av dataverktyg som kan användas på distans och e-sidor (databaser över kapacitet och resurser) är i detta sammanhang ett viktigt inslag i arbetet för att öka synligheten. Denna kommunikationsstrategi borde också innehålla en lämplig redogörelse för vilken kapacitet de mekanismer och biståndsstrukturer som redan finns har.

28.

Regionkommittén hänvisar till erfarenheterna av de pågående internationella katastrofhjälpsinsatserna. Enligt dessa är det för en effektiv hjälp viktigt att det finns snabb och obyråkratisk tillgång till transportkapacitet. För att optimera de internationella hjälpinsatserna välkomnar Regionkommittén därför förslaget om att stärka inslaget av samfinansiering i transportkostnaderna. I detta sammanhang borde man dessutom också undersöka hur man kan förbättra tillgången till och förmedlingen av lämplig transportkapacitet. Här måste man finna sätt som gör det möjligt för hjälparbetarna att utan extra transportkostnader snabbt och obyråkratiskt tillhandahålla hjälp i de drabbade regionerna. Målet måste vara att i största möjliga utsträckning befria den som redan tillhandahåller nödvändiga resurser från transportkostnaderna.

29.

Regionkommittén föreslår att man fortsätter att målinriktat främja och stödja det framgångsrika interregionala samarbetet särskilt när det gäller de nationella förebyggande strategierna. Regionkommittén påpekar att Interreg-initiativet visat sig vara ytterst effektivt för utbyte av god praxis vid förebyggande av naturkatastrofer i just gränsöverskridande sammanhang. Genom att skapa europeiska grupperingar för territoriellt samarbete (EGTS) kan man ytterligare förbättra genomförandet av katastrofförebyggande åtgärder när det gäller gemensamma databaser, övningar, riskbedömning och system för tidig varning samt tekniköverföring och expertutbyte.

30.

Regionkommittén ställer sig positiv till kommissionens uttalande om att man borde utnyttja de resurser som finns på bästa möjliga sätt och att man inte borde skapa ytterligare finansiella och byråkratiska bördor. Detta är särskilt viktigt för de lokala och regionala myndigheterna, som visserligen har omfattande kunskaper inom katastrofförebyggande, katastrofberedskap och katastrofinsatser men som måste klara sig på en begränsad budget. Detta gäller framför allt för de humanitära hjälpinsatserna, där de lokala och regionala myndigheterna inte har några särskilda medel eftersom dessa insatser inte hör till deras kärnuppgifter.

31.

Regionkommittén välkomnar planerna på att stärka övervaknings- och informationscentrumet som en institution för samordning av insatserna både vid katastrofhjälpinsatser inom unionen och vid humanitära insatser utanför EU, särskilt i de länder som är mest sårbara vid katastrofer och hamnar lägst på FN:s index över mänsklig utveckling. Man måste dock beakta att det inte planeras någon överföring av de operativa uppgifterna i detta sammanhang. Det operativa ansvaret måste också i fortsättningen vila på biståndsgivarna. Det är också de som bäst kan ta detta ansvar.

32.

Regionkommittén ställer sig bakom principerna om solidaritet, samarbete, samordning och stöd mellan medlemsstaterna, regionerna och de lokala myndigheterna i EU inom civilskyddet (3) och instämmer i kommissionens ståndpunkt att det behövs ökad samstämmighet, effektivitet och synlighet om man vill uppnå målet, dvs. en förstärkt integrerad insatskapacitet inom EU vid katastrofer.

33.

Regionkommittén vill dock också påminna om att civilskyddet är en kärnuppgift för medlemsstaterna och de regionala och lokala nivåerna i dessa, och att man inte får göra intrång på deras befogenheter.

34.

Mot bakgrund av EU:s befogenheter enligt artikel 6 andra meningen bokstav f tillsammans med artiklarna 2.5 och 196 i EUF-fördraget ställer sig Regionkommittén därför positiv till att kommissionen inte framför några krav på en europeisk civilskyddsstyrka.

35.

Regionkommittén stöder kommissionens strävan att utveckla ett gemensamt helhetskoncept för en reglering av katastrofförebyggande, katastrofberedskap och katastrofinsatser på ett fördragsenligt sätt.