[pic] | EUROPEISKA KOMMISSIONEN |

Bryssel den 21.12.2010

KOM(2010) 796 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

Mot ett bättre regelverk för marknadstillsyn förEU:s utsläppshandelssystem

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

Mot ett bättre regelverk för marknadstillsyn förEU:s utsläppshandelssystem

INLEDNING

EU:s utsläppshandelssystem (nedan kallat utsläppshandelssystemet )[1] infördes den 1 januari 2005. Genom systemet minskas utsläppen till lägsta möjliga kostnad för samhället, och det är därför ett av EU:s viktigaste verktyg för att minska utsläppen av växthusgaser. Systemet omfattar energiintensiva industrisektorer, energisektorn och från och med 2012 även luftfartssektorn. Som en del av det klimat- och energipaket som antogs i april 2009 stärktes och förbättrades utsläppshandelssystemet för att ge en långsiktigare stabilitet i regelverket[2]. Ett successivt minskande tak för antalet utsläppsrätter har fastställts till och med 2020 och därefter. Utsläppstaken kan revideras nedåt inom ramen för den framtida politiska utvecklingen, men marknadsaktörerna kan redan nu ta hänsyn till den aktuella minimigränsen för utsläppsminskning i sina investeringsbeslut.

Trots att den europeiska koldioxidmarknaden[3] har blivit betydligt större och mer sofistikerad under de första sex åren är det fortfarande en relativt ung marknad. Det är därför viktigt att se till att marknaden kan fortsätta att expandera och att den ger en tillförlitlig och rättvisande prissignal för koldioxid. Det behövs därför en lämpligt regelverk för marknadstillsyn. Regelverket bör skapa rättvisa och ändamålsenliga handelsvillkor för alla marknadsaktörer med hjälp av krav på insyn och genom att förhindra och beivra marknadsöverträdelser, i synnerhet insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan. Det bör även ge garantier för att minimera risken för att koldioxidmarknaden utnyttjas för olaglig verksamhet, till exempel penningtvätt och momsbedrägerier.

MEDDELANDETS SYFTE

Enligt artikel 12.1 a i direktiv 2003/87/EG (nedan kallat direktivet om handel med utsläppsrätter ) ska kommissionen undersöka huruvida marknaden för utsläppsrätter är tillräckligt skyddad mot insiderhandel eller marknadsmanipulation och ska vid behov lägga fram förslag för att säkra detta skydd.

Detta meddelande innehåller en första bedömning av koldioxidmarknadens aktuella skyddsnivå mot sådana överträdelser och liknande problem. På grundval av bedömningen kommer kommissionen att lansera ett brett samråd med berörda parter om det bästa tillvägagångssättet under första halvan av 2011 för att vid behov lägga fram eventuella lagförslag före utgången av 2011.

DEN EUROPEISKA KOLDIOXIDMARKNADEN I DAG

Marknadens struktur – vem får handla, vad får man handla med, och var?

För närvarande har vem som helst tillträde till koldioxidmarknaden, antingen direkt eller indirekt via en finansiell intermediär. Det finns två huvudtyper av aktörer på marknaden för utsläppsrätter: fullgörandeköpare (compliance buyers), som har en skyldighet att överlämna utsläppsrätter inom föreskrivna tidsfrister, och finansiella intermediärer, som inte själva behöver uppfylla några krav på efterlevnad[4]. Bland fullgörandeköparna kan man skilja mellan energiföretag och industriföretag. De två största grupperna av marknadsaktörer är energiföretagen, som släpper ut mest växthusgaser av de sektorer som deltar, och de finansiella intermediärerna.

Ett framträdande drag i utsläppshandelssystemet är det aktiva deltagandet av finansiella intermediärer , som har underlättat handeln mellan anläggningar och utvecklat derivatprodukter, exempelvis terminer, optioner och swappar, för att hjälpa aktörerna att hantera riskerna. Det ökade deltagandet på koldioxidmarknaden ökar likviditeten och bidrar till att skapa en tillförlitlig prissignal. Den förmedling som finansiella företag tillhandahåller är särskilt viktig för små och medelstora företag och för operatörer av enskilda anläggningar som kanske inte har tillräckliga resurser eller kunskaper själva, eller som har för små efterlevnadsbehov för att det ska motivera ett kontinuerligt direkt deltagande på koldioxidmarknaden.

De produkter som för närvarande handlas på koldioxidmarknaden och som kan användas för efterlevnad av utsläppshandelssystemet är de utsläppsrätter som definieras i direktiv 2003/87/EG (direktivet om handel med utsläppsrätter), och krediter enligt Kyotoprotokollets utsläppskompenserande mekanismer, nämligen certifierad utsläppsminskningar (CER) som härrör från mekanismen för ren utveckling (CDM) och utsläppsminskningsenheter (ERU) från projekt för gemensamt genomförande (JI)[5]. Alla dessa enheter kan handlas med omedelbar leverans, så kallad spothandel , men merparten av transaktionerna gäller derivat som är baserade på utsläppsrätter och certifierade utsläppsminskningar, till exempel forwardkontrakt, terminer, optioner och swappar. Kommissionens preliminära information tyder på att 75–80 % av den totala volymen 2009 handlades i derivatkontrakt.

Tabell 1 i bilagan visar den europeiska koldioxidmarknadens diversifiering och en översikt över de produkter som säljs på ett antal klimatbörser .

Spot- och forwardtransaktioner av OTC -typ[6], som tidigare var utbredda på koldioxidmarknaden, har gått tillbaka i takt med utvecklingen av standardiserade börsbaserade spotkontrakt och terminer, vilket visas i figur 1.

Figur 1 – Börstransaktioner med OTC sedan 2005[7]

[pic]

Utöver börshandel eller OTC-handel via en börsmäklare förekommer även bilateral handel direkt mellan två ömsesidigt bekanta parter. Bilaterala transaktioner tenderar att vara stora, och priserna avslöjas inte. Ett växande antal bilaterala transaktioner clearas i dag via en central motpart[8].

Slutligen är det även möjligt att köpa utsläppsrätter vid auktioner som hålls i ett antal medlemsstater, även om denna möjlighet hittills har utnyttjats endast i begränsad omfattning[9]. Från och med 2013 kommer dock auktionering att bli den främsta tilldelningsmetoden inom utsläppshandelssystemet. Den kommer att fasas in successivt med målet att nå fullständig auktionering från och med 2027. Enligt den nya förordningen om auktionering (jfr avsnitt 5.2) ska tillträdet till denna primärmarknad inledningsvis begränsas till vissa aktörskategorier. Det är dock inte uteslutet att förteckningen över personer som är berättigade att ansöka om att delta i auktionerna kan utökas med andra aktörskategorier allt eftersom erfarenheterna ökar under den tredje handelsperiodens auktioner.

Tillgång till uppgifter och insyn på marknaden

Insynen på marknaden förbättrar möjligheterna för aktörerna på en viss marknad att fatta välinformerade beslut om handel. Den stärker även förtroendet för marknadens integritet och effektivitet. Samtidigt är insynen ett av de grundläggande verktygen för att motverka olika former av marknadsöverträdelser. Det är därför viktigt att se över den aktuella tillgången till uppgifter på den europeiska koldioxidmarknaden. Vanligtvis skiljer man mellan transaktionsuppgifter och grundläggande uppgifter, och mellan uppgifter som är tillgängliga för allmänheten och uppgifter som bara är tillgängliga för regleringsmyndigheterna.

Börser och andra organiserade handelsplatser visar anonymiserade uppgifter om anbud, offerter, transaktioner och slutkurser i realtid för marknadsaktörerna. Uppgifterna är även tillgängliga för allmänheten med några minuters fördröjning. Uppgifter om OTC-transaktioner är i princip inte tillgänglig för andra marknadsaktörer . Ett antal marknadsanalytiker och finansiella nyhetsbyråer offentliggör och säljer transaktionsuppgifter till allmänheten, inklusive dagliga uppgifter om den volym OTC-transaktioner som har clearats på börser (både spot- och forwardtransaktioner).

De mest relevanta grundläggande uppgifterna gäller de verifierade utsläppen från de cirka 11 000 anläggningar som omfattas av kraven enligt utsläppshandelssystemet att lämna in utsläppsrätter för att täcka sina utsläpp av växthusgaser. I gemenskapens oberoende transaktionsförteckning[10] finns årsuppgifter om oberoende verifierade utsläpp från alla anläggningar som omfattas av utsläppshandeln. Anläggningarnas utsläppsnivå avgör efterfrågan på marknaden, och uppgifterna är därför mycket priskänsliga. Enligt den reviderade registerförordningen ska kommissionen göra de uppgifter om kontrollerade utsläpp per anläggning för föregående kalenderår tillgängliga för allmänheten den 1 april eller, om den 1 april infaller på en helgdag, den första arbetsdagen efter den 1 april[11]. Uppgifterna om det antal gratis utsläppsrätter som medlemsstaterna har tilldelat är också allmänna[12]. Vikten av dessa uppgifter om gratis tilldelning kommer gradvis att minska allt eftersom auktionering fasas in som utsläppshandelssystemets främsta tilldelningsmetod. Kommissionen offentliggör även andra relevanta uppgifter (t.ex. avseende åtgärder som vidtagits för att genomföra direktivet om handel med utsläppsrätter) på ett allmänt och icke-diskriminerande sätt .

Dessutom föreskrivs flera åtgärder för insyn i förordningen om auktionering (jfr avsnitt 6.2), bland annat rörande auktionskalendern, meddelanden om resultat och månatlig och årlig rapportering om auktionerna.

TYPER AV MARKNADSMISSBRUK OCH ANDRA PROBLEM SOM BEHÖVER ÅTGÄRDAS

Med termen ”marknadsmissbruk” avses enligt marknadsmissbruksdirektivet[13] endast insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan enligt definitionerna i direktivet i fråga. Detta är också vad som avses i artikel 12.1a i direktivet om handel med utsläppsrätter och som kommer att avhandlas i återstoden av detta meddelande. Kommissionen anser dock att det är viktigt att se mer övergripande på problemen med marknadsöverträdelser och marknadsmissbruk så att koldioxidmarknadens integritet är tillräckligt skyddad. Allt eftersom marknaden utvecklas kommer det att krävas garantier som skyddar hela den europeiska koldioxidmarknaden och som gör det möjligt att förebygga, upptäcka och beivra dels insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan, dels andra former av överträdelser, till exempel penningtvätt, finansiering av terrorism och annan kriminell verksamhet .

Under 2009 och 2010 inträffade tre incidenter på den europeiska koldioxidmarknaden som visar vidden av de risker som behöver hanteras. Även om incidenterna inte utgör marknadsmissbruk enligt marknadsmissbruksdirektivet gav de upphov till krav på striktare reglering av den europeiska koldioxidmarknaden:

- Mervärdesskattebedrägerier upptäcktes på koldioxidmarknaden under 2009 och 2010. Det är ett allvarligt problem, men det är inte specifikt för koldioxidmarknaden och har tidigare förekommit även på andra marknader. Kommissionen har samarbetat med medlemsstaterna för att bekämpa problemet, och ett nytt direktiv om tillämpningen av mervärdesskatteförfarandet för omvänd betalningsskyldighet vid utsläppshandel[14] antogs den 16 mars och trädde i kraft i april 2010, vilket minskade möjligheterna till bedrägerier.

- Så kallade nätfiskeattacker från bedragare som försöker få obehörigt tillträde till marknadsaktörers konton är inte heller specifika för koldioxidmarknaden, men kommissionen uppmanade ändå till snabba åtgärder i samarbete med medlemsstaterna[15].

- En medlemsstats återförsäljning på den europeiska koldioxidmarknaden av certifierade utsläppsminskningar som redan hade använts för efterlevnad av utsläppshandelssystemet var dock en incident som var specifik för koldioxidmarknaden. EU reagerade snabbt för att förhindra sådan återanvändning av certifierade utsläppsminskningar genom att ändra registerförordningen[16], och kommissionen kommer att agera snabbt om nya risker dyker upp.

Det finns även ett antal övriga problem som inte har att göra med marknadsmissbruk eller bedrägerier. Om de klaras upp skulle det dock förbättra utsläppshandelssystemets överblickbarhet och totala effektivitet. Harmoniserade redovisningsstandarder för utsläppsrätter är en sådan fråga[17]. Efter ett misslyckat försök 2004 att fastställa redovisningsregler (IFRIC 3 som drogs tillbaka), inledde International Accounting Standards Board (IASB) 2008 ett gemensamt projekt med Financial Accounting Standards Board (FASB) i USA i syfte att ta fram utförliga riktlinjer om redovisning av utsläppsrätter[18]. Kommissionen uppmanar IASB och FASB att slutföra sitt arbete så snart som möjligt så att de standarder som tas fram kan övervägas för införande på EU-nivå.

BEFINTLIGT REGELVERK ENLIGT DIREKTIVET OM HANDEL MED UTSLÄPPSRÄTTER OCH ANNAN RELEVANT LAGSTIFTNING

Direktivet om handel med utsläppsrätter ger kommissionen den specifika uppgiften att övervaka utsläppshandeln. Detta omfattar, men är inte begränsat till, införandet av auktionering som den främsta tilldelningsmetoden.

Enligt direktivet ska kommissionen övervaka koldioxidmarknadens funktion och lämna in en årlig rapport till Europaparlamentet och rådet . Rapporten ska innehålla uppgifter om genomförandet av auktioner och likviditet och volymer som handlats på marknaden. Om kommissionen har belägg för att koldioxidmarknaden inte fungerar korrekt ska den lämna in en rapport till Europaparlamentet och rådet tillsammans med eventuella lagförslag som syftar till att öka insynen på koldioxidmarknaden och förbättra dess funktion.

Eftersom finansiella intermediärer och energiföretag är de främsta aktörerna på den europeiska koldioxidmarknaden måste man vid en undersökning av marknadstillsynsnivån beakta lagstiftning både på det finansiella området och på energiområdet. I förordningen om auktionering finns dessutom ett regelverk som syftar till att garantera integritet och insyn avseende auktioneringen av utsläppsrätter.

Finansmarknadslagstiftning

Finansmarknadslagstiftningen är relevant för koldioxidmarknaden eftersom finansiella instrument används vid handel på denna marknad, och eftersom handeln sker genom auktoriserade finansiella intermediärer eller via marknadsplatser och/eller infrastrukturer som organiseras och övervakas i enlighet med regleringen av finansmarknaden. Det stora antalet produkter, handelsplatser och aktörer på koldioxidmarknaden innebär att regleringen av finansmarknaden tillämpas olika på olika marknadssegment. Man kan dock göra ett antal allmänna observationer om hur finansmarknadslagstiftningen för närvarande reglerar koldioxidmarknadernas funktion.

För det första gäller marknadsmissbruksdirektivet för utsläppsrättsderivat som motsvarar definitionen av ett finansiellt instrument enligt direktivet. Om marknadsmissbruksdirektivet ska gälla måste det finansiella instrumentet vara godkänt för handel på en reglerad marknad , eller också måste en begäran om godkännande för sådan handel ha lämnats in. Utsläppsrättsderivat som handlas på reglerade marknader omfattas därför redan av förbuden mot insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan enligt marknadsmissbruksdirektivet. Finanstillsynsmyndigheterna i medlemsstaterna har till uppgift att kontinuerligt övervaka dessa marknader och får vid behov vidta verkställighetsåtgärder mot marknadsmissbruk.

För det andra gäller direktivet om marknader för finansiella instrument [19] (nedan kallat MiFID-direktivet ) för utsläppsrättsderivat om de uppfyller vissa kriterier, till exempel att de handlas på en reglerad marknad eller en multilateral handelsplattform (nedan kallad MTF-plattform ). Följaktligen måste finansiella intermediärer som tillhandahåller investeringstjänster såsom utsläppsrättsderivat godkännas enligt MiFID-direktivet och omfattas av kontinuerlig tillsyn av tillsynsmyndigheterna. Detta innebär också att deras verksamhet måste följa ett antal krav avseende auktorisation och drift (t.ex. genomförande av verksamheten, transaktionsrapporter för intermediärer, tillräcklig tillgång till uppgifter om instrument som godkänts för handel på reglerade marknader och MTF-plattformar) som alla syftar till att ge ett tillräckligt investeringsskydd och god marknadsinsyn.

Vissa av transaktionerna där utsläppsrätter, CER och ERU handlas är reglerade marknader, och vissa är MTF-plattformar. Andra handelsplatser för spotprodukter regleras antingen på nationell nivå eller genom självreglering.

Både marknadsmissbruksdirektivet och MiFID-direktivet är för närvarande föremål för omfattande översyn, och förslag från kommissionen förväntas under 2011. Resultatet av översynen är ännu inte fastställt, men ett av de allmänna målen med översynen av marknadsmissbruksdirektivet är att utöka dess tillämpningsområde för att ta hänsyn till finansmarknadernas utveckling avseende teknik och lagstiftning, och reglerna om marknadsmissbruk blir tillämpliga på de nya typer av handelsplatser och finansiella instrument som för närvarande inte omfattas. Vid översynen av marknadsmissbruksdirektivet kommer man även att beakta hur verkställighetens och tillsynssamordningen effektivitet kan stärkas och hur Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten kan ges en framträdande roll. Översynen syftar även till att förbättra insynen, tillsyn och integritet på derivatmarknaderna, även råvaruderivat och relaterade spotmarknader. När det gäller översynen av MiFID-direktivet vill kommissionen bland annat förbättra tillsyns- och insynsåtgärderna så att marknaderna för råvaruderivat fungerar effektivt i hedging- och prisprognossyfte. Riktade förbättringar kan också övervägas avseende uppgifts- och skyddsbehov för investerare som tillgodoses av finansiella intermediärer. Eventuella lagstiftningsåtgärder som kommissionen föreslår på dessa områden kommer att få tydliga verkningar för regleringen av koldioxidmarknaden och skyddet för investerare på marknaden i fråga.

För det tredje kan ett antal nya finansmarknadsåtgärder bli tillämpliga för andra specifika segment av koldioxidmarknaden. Den 15 september 2010 antog kommissionen ett förslag till en förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister[20]. Förordningen förväntas i synnerhet införa ett rapporteringskrav för OTC-derivat, ett clearingkrav för godkända klasser av OTC-derivat (fastställs av ESMA), och åtgärder för att minska motpartskreditrisken och den operativa risken för bilateralt clearade OTC-derivat. Dessa specifika uppgifter skulle gälla aktörer på koldioxidmarknaden som ägnar sig åt OTC-derivatshandel med utsläppsrätter, såvida de inte omfattas av ett av de begränsade undantag som föreskrivs för icke-finansiella företag enligt förslaget till förordning.

Auktioneringsförordningen

Genom auktioneringsförordningen[21] inrättas ett regelverk för auktionering av utsläppsrätter under den tredje handelsperioden. Förordningen har effektivt utökat tillämpningsområdet för marknadsmissbruksdirektivets och MiFID-direktivets regler för koldioxidmarknaden, eftersom den kräver att auktionsplattformar och finansiella intermediärer följer i stort sett samma krav även om deras verksamhet sker utanför den normala sekundärmarknaden och kan innefatta utsläppsrätter som inte godtas som finansiella instrument (en av de produkter som kan auktioneras är ett tvådagars spotkontrakt). I enlighet med auktioneringsförordningen kommer tillämpningen av ett antal åtgärder som härrör från direktivet mot penningtvätt att utökas till att även gälla aktörerna i auktioneringsprocessen. I synnerhet införs genom förordningen krav på auktionsplattformarna att meddela tillsynsmyndigheterna om de upptäcker eller misstänker marknadsmissbruk, penningtvätt, finansiering av terrorism eller annan kriminell verksamhet.

De olika delarna av detta regelverk kommer att bedömas på nytt under kommissionens fortsatta arbete med tillsynen av koldioxidmarknaden.

Energimarknadslagstiftning

I december 2010 antog kommissionen ett lagförslag om uppföljning av det tredje lagstiftningspaketet om avreglering av energimarknaden och om insyn och integritet avseende de europeiska grossistmarknaderna för energi. Förslaget till en förordning om integritet och öppenhet på energimarknaderna[22] förbjuder marknadsmissbruk (insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan) på grossistmarknaderna för el och relaterade produkter, samt på grossistmarknaderna för naturgas och relaterade produkter. Åtgärderna i förordningen är förenliga med marknadsmissbruksdirektivet och gäller inte finansiella instrument som redan omfattas av det direktivet. Regelverket är inte direkt tillämpligt på koldioxidmarknadens aktörer, men det är relevant i den mening att det rör en marknad med betydande kopplingar till koldioxidhandeln, och att dess införande kan få en disciplinerande effekt på det övergripande marknadsbeteendet hos vissa aktörer med närvaro både på energimarknaden och koldioxidmarknaden.

SLUTSATSER OCH NÄSTA STEG

Slutsatser

1. Koldioxidmarknaden har utvecklats väl med avseende på likviditet, deltagande av intermediärer på EU-nivå och insyn vilket, allt annat lika, minskar risken för marknadsmissbruk i jämförelse med exempelvis vissa råvarumarknader. Uppkomsten av klimatbörser parallellt med OTC-marknaden och ett starkt deltagande av finansiella intermediärer parallellt med fullgörandeköpare är tecken på att den europeiska koldioxidmarknaden har mognat avsevärt.

2. En stor del av koldioxidmarknaden är redan reglerad. Så länge marknaden för utsläppsrättsderivat omfattas av finansmarknadslagstiftningen gäller samma villkor avseende garantier och tillsyn för denna marknad som för vilken annan marknad för råvaruderivat som helst.

3. Avistahandeln med utsläppsrätter regleras för närvarande inte på europeisk nivå. Några medlemsstater har på egen hand beslutat att utvidga reglerna för handel med finansiella instrument till att även omfatta sådana rätter när de är föremål för handel på spotmarknader inom deras jurisdiktion[23].

4. Ett viktigt framtida segment inom primärmarknaden, auktioner, kommer att inlemmas fullt ut i systemet för marknadstillsyn i enlighet med auktioneringsförordningen , oavsett om den produkt som auktioneras ut kan godtas som finansiellt instrument eller inte. Därmed kommer koldioxidmarknaden att bli ännu mindre känslig för överträdelser.

Nästa steg

5. Den fortsatta tillväxten av koldioxidmarknaden och dess förmåga att skapa en rättvisande prissignal för koldioxid beror till viss del på denna marknads förmåga att på ett effektivt sätt hantera riskerna för marknadsmissbruk och andra former av överträdelser. Kommissionen kommer att göra en ingående undersökning och genomföra ett samråd med berörda parter , och därmed mer i detalj studera koldioxidmarknadens struktur och nuvarande nivå på marknadstillsyn. Undersökningen kommer inte bara att avse marknadsmissbruk i strikt bemärkelse, utan även integriteten när det gäller auktioner och handel på den europeiska koldioxidmarknaden, inbegripet tillsynsaspekter.

6. Kommissionen kommer att överväga vilka konsekvenser översynen av finansiell lagstiftning och införandet av energimarknadslagstiftning kommer att medföra för koldioxidmarknaden. Syftet med de två regelverken är att de brister som finns på den europeiska koldioxidmarknaden ska åtgärdas, och konsekvensen måste vara så stor som möjligt mellan dessa regelverk och andra lämpliga åtgärder som eventuellt kan behöva vidtas för koldioxidmarknaden. I detta sammanhang kommer kommissionen att överväga att låta den europeiska koldioxidmarknaden omfattas av finansmarknadslagstiftningen, t.ex. genom att ersätta den nuvarande spothandeln med handel med ”spot futures”[24] som godkänts för handel på reglerade marknader. Möjligheten att låta de enheter som efterlevnaden av utsläppshandelssystemet mäts med definieras som finansiella instrument kommer också att undersökas, särskilt med fokus på hur lämplig och proportionerlig en sådan metod är. Att föra in spottransaktioner med de enheter som efterlevnaden av utsläppshandelssystemet mäts med – som självständiga instrument – under reglerna i marknadsmissbruksdirektivet och/eller direktivet om marknader för finansiella instrument samt annan finansmarknadslagstiftning som krävs för koldioxidmarknadens effektivitet och integritet, t.ex. direktivet mot penningtvätt[25], direktivet om slutgiltig avveckling[26] eller direktivet om finansiell säkerhet[27], är ett alternativ som också kommer att undersökas.

7. Kommissionen kommer även fortsättningsvis att agera snabbt om nya risker dyker upp, och samtidigt fortsätta att utreda huruvida ett nytt lagförslag behöver läggas fram före slutet av 2011. Ett eventuellt förslag till ny lagstiftning om särskilt regelverk för tillsyn av koldioxidmarknaden kommer att föregås av en konsekvensanalys. Fördelarna med garantier för att säkerställa marknadsintegritet skulle få vägas mot de negativa effekterna på likviditet och tillgång till koldioxidmarknaden för olika typer av deltagare (i synnerhet sådana med små utsläpp, små och medelstora företag).

BILAGA

Tabell 1 – Produkter som erbjuds på olika klimatbörser[28]

Börs | Transaktionsland | Kontinuerlig börshandel |

| |Spot |Terminer |Forwardkontrakt |Optioner |Swappar |Auktioner |OTC-clearing | | | |EUAs |CERs |ERUs |EUAs |CERs |ERUs |EUAs |CERs |EUAs |CERs |ERUs |CER / EUA | | | |ECX/ICE |Förenade kungariket |( |( | |( |( |( | | |( |( |( | | |( | |Bluenext |Frankrike |( |( |( |( |( | | | | | | |( |( |( | |EEX |Tyskland |( | | |( |( | | | |( | | | |( |( | |NASDAQ OMX |Norge |( |( | |( |( | |( |( |( |( | | | |( | |Green Exchange |Förenta staterna | | | |( |( | | | |( |( | | | |( | |Climex |Nederländerna |( |( |( | | | | | | | | | |( | | |

[1] Direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG, EUT L 275, 25.10.2003.

[2] Direktiv 2009/29/EG om ändring av direktiv 2003/87/EG i avsikt att förbättra och utvidga gemenskapssystemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser, EUT L 140, s. 63.

[3] I detta meddelande avser den ”europeiska koldioxidmarknaden” handeln i de 30 länder som för närvarande deltar i utsläppshandelssystemet (EU-27, Island, Liechtenstein och Norge) med EU-utsläppsrätter och andra enheter som kan användas för att fullgöra åtaganden inom ramen för utsläppshandelssystemet.

[4] A.D. Ellerman, F.J. Convery och Ch. de Perthuis. 2010. Pricing Carbon . Cambridge University Press, New York. På sidorna 127–139 finns en översikt över marknadsutvecklingen.

[5] Se direktiv 2004/101/EG om ändring av direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen, avseende Kyotoprotokollets projektmekanismer (det så kallade länkdirektivet), EUT L 338, 13.11.2004, s. 18.

[6] OTC-transaktioner sker genom privat handel mellan två parter i stället för via en börs.

[7] Källa: State and trends of the carbon market 2010 , s. 9. http://siteresources.worldbank.org/INTCARBONFINANCE/Resources/State_and_Trends_of_the_Carbon_Market_2010_low_res.pdf.

[8] A.D. Ellerman, F.J. Convery och Ch. de Perthuis. 2010.

[9] Under utsläppshandelns andra fas (2008–2012) utfärdas cirka 4 % av utsläppsrätterna via auktioner som anordnas av Förenade kungariket, Irland, Nederländerna, Tyskland, Ungern och Österrike.

[10] Gemenskapens oberoende transaktionsförteckning är ett elektroniskt system som registrerar utfärdande, överföring och annullering av utsläppsrätter, och kontrollerar automatiskt alla transaktioner för att se till att det inte förekommer några oegentligheter.

[11] Bilaga XVI punkt 4a i kommission förordning (EG) nr 2216/2004 av den 21 december 2004 om ett standardiserat och skyddat registersystem i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG och Europaparlamentets och rådets beslut nr 280/2004/EG (EUT L 386, 29.12.2004, s. 1) senast ändrad genom kommissionens förordning (EU) nr 920/2010 av den 7 oktober 2010 om ett standardiserat och skyddat registersystem i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (EUT L 270, 14.10.2010, s. 1).

[12] http://ec.europa.eu/environment/climat/emission/2nd_phase_ep.htm.

[13] Direktiv 2003/6/EG om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk), EUT L 96, 12.4.2003, s. 16.

[14] http://europa.eu/rapid/pressReleasesAction.do?reference=IP/09/1376.

[15] http://europa.eu/rapid/pressReleasesAction.do?reference=IP/10/125.

[16] Artikel 53 i kommissionens förordning (EG) nr 2216/2004, senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 920/2010.

[17] En annan närbesläktad fråga är den nationella redovisningen av utsläppsrätter och krediter.

[18] http://www.ifrs.org/Current+Projects/IASB+Projects/Emission+Trading+Schemes/Emissions+Trading+Schemes.htm.

[19] Direktiv 2004/39/EG om marknader för finansiella tjänster och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG om upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (EUT L 145, 30.4.2004, s. 1).

[20] KOM(2010) 484 slutlig.

[21] Kommissionens förordning (EU) nr 1031/2010 av den 12 november 2010 om tidsschema, administration och andra aspekter av auktionering av utsläppsrätter för växthusgaser i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen, EUT L 302, 18.11.2010, s. 1.

[22] KOM (2010) xxx.

[23] Tyskland t.ex. tillämpar redan regler om reglerade marknader för börshandel med råvaror och rätter. I Frankrike antogs bestämmelser under hösten 2010 med avseende att reglera spotmarknaden för koldioxid med gällande bestämmelser för reglerade marknader. Ändringarna i den franska lagstiftningen bygger på en omfattande rapport av Michel Prada, La régulation des marchés du CO 2 , som finns på följande adress: http://www.economie.gouv.fr/services/rap10/100419rap-prada.pdf.

[24] Här avses ett finansiellt instrument med relativt kort leveranstid.

[25] Direktiv 2005/60/EG om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism, EUT L 309, 25.11.2005, s. 15.

[26] Direktiv 98/26/EG om genomförande av direktiv 98/26/EG om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper, EGT L 166, 11.6.1998, s. 45.

[27] Direktiv 2002/47/EG om ställande av finansiell säkerhet, EGT L 168, 27.6.2002, s. 43.

[28] Baserad på tabellen i The Post-Trade Infrastructure for Carbon Emissions Trading. Rapport utarbetad av ”Bourse Consult” för ”City of London Corporation”. Offentliggjord i juli 2010. http://217.154.230.218/NR/rdonlyres/EA473E51-37BD-49CA-8729-3CD87BF4A2A0/0/BC_RS_CarbonEmissionsTrading.pdf.