[pic] | EUROPEISKA KOMMISSIONEN |

Bryssel den 22.12.2009

KOM(2009)689 slutlig

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET OCH REGIONKOMMITTÉN

Utvärdering av evenemanget Europeisk kulturhuvudstad 2007 (Luxemburg och Sibiu) samt 2008 (Liverpool och Stavanger)

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET OCH REGIONKOMMITTÉN

Utvärdering av evenemanget Europeisk kulturhuvudstad 2007 (Luxemburg och Sibiu) samt 2008 (Liverpool och Stavanger)

(Text av betydelse för EES)

INLEDNING

Denna rapport läggs fram i enlighet med artikel 12 i beslut nr 1622/2006/EG[1] av den 24 oktober 2006 om inrättande av en gemenskapsåtgärd för evenemanget Europeisk kulturhuvudstad för åren 2007 till 2019, där det föreskrivs att ”kommissionen [ska varje år] se till att en extern och oberoende utvärdering utförs av resultaten av föregående års kulturhuvudstadsevenemang, utifrån de mål och kriterier för åtgärden som fastställs i detta beslut. Kommissionen ska före utgången av det år som följer året för evenemanget Europeisk kulturhuvudstad lägga fram en rapport om denna utvärdering för Europaparlamentet, rådet och Regionkommittén”.

För 2007 och 2008 har utvärderingarna slagits samman, men från och med 2009 kommer utvärderingen att göras varje år.

I rapporten anges kommissionens inställning till huvudslutsatserna och rekommendationerna i den externa utvärderingen av 2007 och 2008 års Europeiska kulturhuvudstäder. Utvärderingen återfinns på följande adress:

http://ec.europa.eu/dgs/education_culture/evalreports/index_en.htm

I den externa utvärderingen utvärderades först de fyra europeiska kulturhuvudstäderna var för sig: Luxemburg (Luxemburg) och Sibiu (Rumänien) för 2007 samt Liverpool (Förenade kungariket) och Stavanger (Norge) för 2008. Sedan jämfördes konstaterandena och slutsatser drogs för alla fyra städerna. Konstaterandena byggde på de uppgifter som de fyra kulturhuvudstäderna tillhandahöll, samt återkoppling från intressenter, dokumentation om policy och akademisk litteratur på europeisk nivå.

BAKGRUNDEN TILL EVENEMANGET

Gemenskapens insats ”Europeisk kulturhuvudstad”

Det ursprungliga evenemanget ”Europeisk kulturstad” lanserades 1985 på mellanstatlig nivå[2] och kompletterades sedan med ”Europeisk kulturmånad”[3]. På grundval av denna verksamhet fastställdes genom beslut 1419/1999/EG en gemenskapsåtgärd för evenemanget ”Europeisk kulturhuvudstad” för åren 2005 till 2019[4], nedan kallad åtgärden . En turordning fastställdes för medlemsstaterna som skulle vara värdar för det årliga evenemanget. Även icke-medlemsstater i Europa kunde ansöka om att vara värdar för evenemanget, utan att omfattas av en fastställd turordning.

Beslut 1419/1999/EG ersattes senare med beslut 1622/2006/EG[5] där man närmare preciserar åtgärdens målsättningar, ändrar förfarandet för att utse städerna och övervaka evenemanget från och med 2013 års titel, samt slopar möjligheten för icke-medlemsstater att ansöka om titeln. Man inför en nationell tävling i två etapper med EU-kriterier och möten för övervakning efter att städerna utsetts, medan man i det tidigare beslutet lät medlemsstaterna fastställa hur de ville välja ut städerna utan någon övervakning efter detta.

När det gäller 2007 och 2008 lämnade de föreslagna städerna sina ansökningar tillsammans med kulturprogrammet för året till en europeisk urvalsjury som rekommenderade kommissionen att städerna skulle få titeln. Kommissionen i sin tur utfärdade en rekommendation till rådet som formellt utsåg kulturhuvudstäderna. Med beaktande av den tid som det tar att genomföra evenemanget, inbegripet förberedelser som börjar sex år före kulturhuvudstadsåret, behåller man i 2006 års beslut tillämpningen av 1999 års beslut för Europeiska kulturhuvudstäderna 2007, 2008 och 2009, och övergångsbestämmelser fastställs för evenemangen 2010-2012.

Finansiellt stöd från EU tillhandahålls via EU:s program ”Kultur”. För 2007-2013 finns högst 1,5 miljoner euro tillgängliga per år och kulturhuvudstad[6]. För 2007 och 2008 var finansieringsstödet i form av ett bidrag till medfinansiering för specifika projekt och täckte en del av kulturhuvudstädernas kulturprogram.

De europeiska kulturhuvudstäderna 2007-2008

Följaktligen omfattades kulturhuvudstäderna 2007 och 2008 av det urvalsförfarande som fastställs i 1999 års beslut. Luxemburg och Förenade kungariket fick vara värdar för evenemanget 2007 respektive 2008. Luxemburg föreslog att titeln skulle ges till staden Luxemburg och dess storregion, medan Förenade kungariket föreslog Liverpool efter att ha genomfört en nationell tävling. Dessutom föreslog Rumänien (som ännu inte var medlemsstat 2004) Sibiu för 2007 och Norge föreslog Stavanger för 2008. Urvalet ägde rum 2003-2004. Den europeiska urvalsjuryn utfärdade en rapport med rekommendationen att Luxemburg och Sibiu skulle få titeln för 2007 samt Liverpool och Stavanger för 2008, och samtidigt gav juryn rekommendationer hur de föreslagna målen bättre skulle uppnås. År 2004 utsåg rådet på kommissionens rekommendation formellt de ansökande städerna till Europeiska kulturhuvudstäder.

DEN EXTERNA UTVÄRDERINGEN

Avtalet om utvärdering

Kommissionen anförtrodde Ecotec Research and Consulting den externa utvärderingen[7] av kulturhuvudstäderna 2007 och 2008. Syftet med utvärderingen var att bedöma hur relevanta, genomslagskraftiga, resurseffektiva och hållbara på lång sikt de fyra evenemangen varit i förhållande till åtgärdens mål och de målsättningar som kulturhuvudstäderna själva fastställt i sina ansökningar och under genomförandet. Den externa utvärderingen åtföljdes av rapporter för varje kulturhuvudstad och innehöll slutsatser och rekommendationer om hur åtgärdens genomförande kunde förbättras. Eftersom varje europeisk kulturhuvudstad innehar titeln bara ett år gavs slutsatserna och rekommendationerna beträffande städerna i form av ”lärdomar” för att hjälpa framtida kulturhuvudstäder i deras genomförande av evenemanget.

Metod

De fyra kulturhuvudstäderna utvärderades var för sig, varvid man även utnyttjade de utvärderingar som kulturhuvudstäderna själva låtit göra. Uppgifter samlades in på två nivåer: en mindre mängd uppgifter på EU-nivå och mer utförliga uppgifter från kulturhuvudstäderna själva. De viktigaste källorna var dokumentation om policy och akademisk litteratur på europeisk nivå, de ursprungliga ansökningarna om titeln ”Europeisk kulturhuvudstad”, studier och rapporter som kulturhuvudstäderna låtit göra, program för evenemang, reklammaterial och webbsidor; vidare kvantitativa uppgifter som kulturhuvudstäderna lämnat in om aktiviteter, resultat och produkter, intervjuer med förvaltningen för respektive kulturhuvudstad, en telefonutfrågning av de viktigaste intressenterna i varje kulturhuvudstad samt besök i varje kulturhuvudstad. En jämförande översikt och en metautvärdering undersökte slutsatserna från alla fyra kulturhuvudstäder, jämförde och kontrasterade tillvägagångssätt och kontrollerade undersökningens kvalitet. Mer allmänna slutsatser om åtgärden drogs från undersökningen av underlaget och slutsatserna från alla fyra kulturhuvudstäder.

Utvärderarens slutsatser

Hur relevant var åtgärden?

Utvärderaren ansåg att genomförandet av åtgärden varit relevant i förhållande till artikel 151 i EG-fördraget: målet att ”utveckla kulturverksamhet” och ”främja den europeiska dimensionen i och genom kulturen” har varit tydliga inslag i åtgärden. Dessutom verkar det framgå av utvärderingens slutsatser att de städer som har titeln ”Europeisk kulturhuvudstad” under årens lopp anammat ett tredje brett mål som utvärderarna kallat ”att stödja social och ekonomisk utveckling genom kultur”, även om ett sådant mål inte uttryckligen anges i artikel 151 i fördraget.

I ingressen till 1999 års beslut infördes en tydlig hänvisning till utvecklingen av kultur och turism och till behovet att mobilisera stora delar av befolkningen. Dessa hänvisningar förstärktes i 2006 års beslut genom att man tog med tydliga kriterier som handlade om att ”uppmuntra de europeiska medborgarna till att delta direkt” och om ”långsiktig utveckling”. Många kulturhuvudstäder har gått längre och fastställt tydliga sociala, ekonomiska eller turismrelaterade mål. Införandet av sådana mål i evenemanget Europeisk kulturhuvudstad har både format och återspeglat bredare tendenser i kulturpolitiken.

Den tilltagande betydelsen av dessa mål har dock åtföljts av en debatt kring avvägningen mellan stöd till kulturen för dess egna värde och som ett sätt att ge påtaglig och kvantifierbar avkastning.

Hur relevanta var 2007 och 2008 års Europeiska kulturhuvudstäder?

I utvärderingen undersöktes motiveringen för de städer som ansökte om att bli Europeiska kulturhuvudstäder samt hur relevanta deras mål var i förhållande till målen för åtgärden och artikel 151. Alla fyra kulturhuvudstäder uppvisade stor relevans i förhållande till minst ett av de tre specifika målen som var att ”utveckla kulturverksamhet” och ”främja den europeiska dimensionen genom kulturen” samt ”social och ekonomisk utveckling genom kultur”, och de uppvisade viss relevans i förhållande till alla dessa mål.

Medan alla fyra kulturhuvudstäder uppvisade relevans i förhållande till målet att ”utveckla kulturverksamhet” var detta tydligast i Stavanger; de övriga tre kulturhuvudstäderna betraktade detta via andra övergripande mål, till exempel att bygga upp en gränsöverskridande region (Luxemburg med storregion), att höja stadens internationella profil (Sibiu) eller upprustning av staden och integration (Liverpool).

Alla fyra kulturhuvudstäderna uppvisade relevans i förhållande till målet att ”främja den europeiska dimensionen i och genom kulturen”, främst genom sina mål att främja samarbete med kulturaktörer, konstnärer och städer i andra medlemsstater.

Alla fyra kulturhuvudstäderna uppvisade också relevans i förhållande till målet att sträva efter ”ekonomisk utveckling genom kultur”, främst genom att de använde kulturhuvudstadsåret för att förbättra stadens status (eller storregionen i Luxemburgs fall) och målet att sträva efter ”social utveckling via kultur” genom att ge fler människor tillgång till kultur.

Hur resurseffektiva var styrformerna?

Man övervägde hur resurseffektiva kulturhuvudstäders styrformer varit, inklusive deras organisatoriska modeller, förfaranden för urval och genomförande av kulturaktiviteter och evenemang, kommunikation och reklam, samt förfaranden för anskaffning av finansiering.

Alla fyra kulturhuvudstäderna hade svårigheter med att inrätta effektiva styrformer, särskilt under förberedelserna. Problemet var främst att inrätta en organisatorisk struktur och bygga upp ett arbetslag med lämpliga färdigheter för att genomföra kulturprogrammet. I varje fall krävde detta mer omfattande färdigheter och därför en annan struktur än det arbetslag som hade utarbetat den framgångsrika ansökningen, även om man behöll de flesta nyckelpersonerna.

Det var viktigt att finna en jämvikt mellan konstnärliga och politiska intressen och att se till att de intressenter som redan medverkade godkände varje nytt samarbetssätt, samt att kombinera rätt befintlig och utlånad personal med nya begåvningar. Till slut lyckades alla kulturhuvudstäder inrätta effektiva strukturer, vilket de flesta intressenter bekräftade.

Erfarenheterna från 2007 och 2008 visar att man bör få till stånd en ny och oberoende struktur, som är noggrant anpassad för att återspegla stadens politiska och kulturella bakgrund, och även landets mer allmänt. En annan viktig lärdom av 2007 och 2008 års kulturhuvudstäder har varit vikten av de utvärderingar som kulturhuvudstäderna själva låtit göra.

Hur resurseffektiva var mekanismerna för evenemanget på EU-nivå?

En avgörande punkt var hur resurseffektiva Europeiska kommissionens urvals-, övervaknings- och finansieringsförfaranden hade varit. Medan de fyra kulturhuvudstäderna sade att de i stort var nöjda med den europeiska urvalsjurys arbete, är det för tidigt att dra bestämda slutsatser om det förfarandets effektivitet, genomslagskraft och opartiskhet, eftersom urvalsjuryn i deras fall endast förväntades ge sin åsikt om varje ansökans absoluta meriter, snarare än dess meriter i förhållande till andra tävlande, eftersom sådana inte fanns.

I 1999 års beslut ingick ingen övervakning. Icke desto mindre ansåg tre av de fyra städerna bestämt att en sådan övervakning hade varit fördelaktig. Den skulle bland annat ha bidragit till att påpeka potentiella problem och gjort tidigare ingripanden möjliga.

Alla fyra kulturhuvudstäder såg mycket positivt på kommissionens uppmaningar till nätverkssamarbete mellan tidigare, aktuella och blivande Europeiska kulturhuvudstäder.

Kriterierna för EU-bidraget på 1,5 miljoner euro per kulturhuvudstad var tydliga och det administrativa förfarandet skilde sig inte mycket från det för övriga EU-program. Varje kulturhuvudstad fick finansiering till specifika projekt ur EU:s ”Kultur”-program. EU-finansieringen utgjorde en mycket blygsam del av de totala utgifterna för varje kulturhuvudstads kulturprogram. Med hänsyn till den blygsamma summan ur EU:s budget har därför utnämningen till Europeisk kulturhuvudstad en mycket kraftig hävstångseffekt.

Verksamheten ”Europeisk kulturhuvudstad” leder till många ansökningar från kandidatstäder, avsevärd investering i kulturprogram och i städerna mer allmänt och får mycket uppmärksamhet i medierna och bland allmänheten. Det är tveksamt om någon annan politisk åtgärdsmekanism skulle uppnått samma genomslagskraft för samma nivå av EU-investeringar vad gäller finansiella resurser och ansträngningar. Emellertid återstår det att se om ”avkastningen” minskar i framtiden och om andra politiska åtgärder behövs, som dock använder sig av många av de idéer och erfarenheter som hittills underbyggt verksamheten med kulturhuvudstäder.

Hur effektiv var utvecklingen av kulturverksamhet?

I utvärderingen övervägdes hur verkningsfull varje kulturhuvudstad varit i genomförandet av sitt kulturprogram och hur det inverkat på stadens långsiktiga kulturutveckling. I varje kulturhuvudstad genomfördes ett mer omfattande kulturprogram än som hade varit fallet om staden inte utsetts till kulturhuvudstad. Många verkligen innovativa projekt och nya beställningar hade företagits på en bred skala av kulturella genrer. Publiken för kulturaktiviteterna var allmänt sett mycket större än under åren före kulturhuvudstadsåret och där det finns belägg framgår en hög grand av tillfredsställelse bland publiken.

Varje stads verksamhet på kulturområdet är nu mer intensiv och får mer erkännande på det nationella och internationella planet. Medan det i varje kulturprogram medverkade många väletablerade internationella och nationella artister fick även ett betydande antal kulturaktörer på det lokala planet stöd i varje kulturhuvudstad. En av de viktigaste fördelarna som rapporterades från alla fyra kulturhuvudstäder var, vid sidan om mer uppmärksamhet och kontakter, den större professionalismen och operativa kapaciteten för dessa aktörer. I många fall har bara det att man kunnat arbeta närmare med kulturinstitutioner och myndigheter på kulturområdet möjliggjort mer stöd än vad som annars hade varit fallet. Till exempel har mer anslag ur offentliga medel vanligtvis åtföljts av praktisk hjälp som gjort det möjligt för mindre organisationer att få kontrakt och bättre redogöra för bidrag.

Allmänt sett har varje kulturhuvudstad, och därför även åtgärden mer allmänt, med framgång kunnat uppnå sina mål i förhållande till utvecklingen av kulturverksamhet under kulturhuvudstadsåret. Naturligtvis var inte alla inslag i kulturprogrammen helt framgångsrika och några intressenter blev besvikna (till exempel vissa kulturinstitutioner för vilka kulturhuvudstadsåret var av begränsad vikt), somliga lokala konstnärer ansåg att internationella konstnärer gynnades orättvist, och förväntningarna hos somliga lokala kulturaktörer på ekonomiskt och annat stöd kunde inte infrias. Men evenemanget gjorde det dock möjligt att fyra omfattande kulturprogram med många spännande och innovativa projekt kunde genomföras.

Hur effektivt främjades den europeiska dimensionen i och genom kultur?

I 1999 års beslut finns det ingen tydlig definition av ”den europeiska dimensionen”, och kriterierna för ”den europeiska dimensionen” så som de anges i beslutet från 2006 ger mycket utrymme för tolkning. Kanske som en följd av detta tolkade 2007 och 2008 års kulturhuvudstäder den europeiska dimensionen i evenemanget ”Europeisk kulturhuvudstad” på mycket olika sätt. I utvärderingen accepterades därför sådana variationer när man undersökte hur verkningsfullt kulturhuvudstadsåret hade varit i främjandet av den europeiska dimensionen. Medan alla fyra kulturhuvudstäder effektivt genomförde en bred skala av aktiviteter med en europeisk dimension, varierade arten och omfattningen av denna dimension och hur pass effektiv den var.

- Den synlighet som städerna fick tack vare titeln ledde till en betydlig ökning i turism, fastän bara två av städerna hade angett detta som ett viktigt mål.

- Alla städer var effektiva vad gällde samarbete, samproduktion och utbyten, fastän denna verksamhet ägde rum i större skala bara i Luxemburg. I de övriga kulturhuvudstäderna låg samarbete i utkanten av det huvudsakliga kulturprogrammet och ägde rum främst med den andra kulturhuvudstaden för året.

- På liknande sätt var alla kulturhuvudstäder effektiva med upprättandet av gränsöverskridande partnerskap med andra städer eller regioner, fastän denna verksamhet ägde rum i större skala bara i Luxemburg med storregion.

- Tre kulturhuvudstäder var effektiva vad gäller målet att dra till sig konstnärer av europeisk betydelse.

- I den fjärde kulturhuvudstaden (Luxemburg med storregion) var detta ett mindre tydligt mål även om många europeiska konstnärer drogs till kulturhuvudstaden.

- Aktiviteter kopplade till ”Europas historia, identitet och arv som redan finns i staden” genomfördes i större skala endast i Luxemburgs storregion och Sibiu, där de var relativt effektiva i båda fallen.

- Alla kulturhuvudstäder ägnade endast ringa uppmärksamhet åt utvecklingen av europeiska teman och frågor.

Hur effektiv var inverkan på ekonomi, stadsutveckling och turism?

Enligt utvärderingen lyckades alla fyra kulturhuvudstäder få till stånd effekter på ekonomi, stadsutveckling och turism. Turismen ökade i alla fyra fallen och det finns belägg för inverkan på den lokala ekonomin. Alla fyra kulturhuvudstäderna bekostade antingen direkt eller indirekt infrastruktur för kultur och investeringar i stadsutveckling eller påskyndade dem. Det framgår emellertid inte klart om det finns en gräns för hur långt kulturhuvudstadskonceptet kan vara en kontinuerlig drivkraft för stadsförnyelse. I framtiden kan det därför hända att man begränsar sig till de rent kulturrelaterade målen från de tidiga kulturhuvudstadsåren, eller att konceptet behöver ses över.

Hur effektivt var stödet till social utveckling via kultur?

I utvärderingen övervägdes hur effektivt kulturhuvudstadsåret hade varit för evenemangets sociala aspekter. Det finns belägg för att varje stad var effektiv när det gällde att genomföra verksamhet som var avsedd att uppnå sociala mål, bland annat att göra kultur mer tillgänglig och att delta i volontärarbete (särskilt Sibiu och Liverpool). Det finns också belägg för ökad publiktillströmning vid kulturevenemang och deltagande i kulturaktiviteter, bland annat av målgrupperna (vad gäller Luxemburg). Dessutom har man utarbetat nya sätt att få med sådana grupper, till exempel genom att inrätta nya platser för evenemang, organisera kulturevenemang i olika kvarter och inrätta konstnärliga projekt i närsamhället. Emellertid har den sociala aspekten hos kulturhuvudstäderna för 2007 och 2008 främst gått ut på att göra det möjligt för fler människor att få tillgång till kultur, snarare än på kulturrelaterad eller social integration i sig.

Långsiktighet

Som sista punkt undersökte utvärderingen hur väl verksamheten med kulturhuvudstäder kunde fortsätta på längre sikt och vilken inverkan den hade på städernas styrformer inom kultur och deras långsiktiga utveckling. Medan nivån på kulturverksamhet naturligtvis avtagit efter kulturhuvudstadsårets slut finns det belägg i alla fyra kulturhuvudstäder för att många av de aktiviteter som startades under det året har fortsatts, och i vissa fall har myndigheterna gett löpande finansiering. Det finns också fler exempel på festivaler som för första gången ägde rum under kulturhuvudstadsåret och som också kommer att anordnas i framtiden. Dessutom finns det många exempel på kulturinstitutioner och oberoende operatörer som företar mer verksamhet än före kulturhuvudstadsåret, även om vissa möjligheter gått förlorade.

Erfarenheten av 2007 och 2008 var att slutet på kulturhuvudstadsåret för med sig upplösningen av de särskilda kontoren för genomförande och tyvärr en viss förlust av den erfarenhet man förvärvat. Emellertid framstår det klart att kulturhuvudstadsåret fört med sig viktiga förändringar i styrformerna för kultur i städerna. Dels behålls en stor del av erfarenheten, eftersom många personer fortfarande medverkar i styrformerna för kultur i staden när de återvänder till sina tidigare arbetsgivare, t.ex. lokala förvaltningar, eller får nya jobb, t.ex. hos kulturinstitutioner. Kulturhuvudstadsåret har också fört med sig nya arbetssätt, nya partnerskap och nya strategier. I många fall har kulturhuvudstadsåret infört nya förbindelser mellan lokala förvaltningar och kulturoperatörer och fört upp kulturen högre på den lokala politiska dagordningen. I allmänhet kan man alltså säga att kulturhuvudstadsåret lett till betydande förändringar i det sätt på vilket man organiserar kulturverksamhet, då det inrättat nya verksamhetsplattformar vilka troligtvis kommer att finnas kvar i framtiden.

Vid denna tidpunkt är det för tidigt att uppskatta vilken den långsiktiga effekten på ekonomin och turismen blir. Medan kulturhuvudstäderna 2007 och 2008 såg ökad turism och högre internationell status under kulturhuvudstadsåret finns det risk för att fördelarna inte blir långvariga på grund av de rådande ekonomiska omständigheterna, även om kulturhuvudstäderna kan naturligtvis få fler besökare än vad skulle varit fallet om de inte hade fått titeln, och de kan ha en bättre ställning att få vinster i framtiden när den globala ekonomin återhämtat sig.

DE VIKTIGASTE REKOMMENDATIONERNA I UTVÄRDERINGEN OCH KOMMISSIONENS KOMMENTARER

Kommissionen instämmer allmänt sett med utvärderarens rekommendationer, men anser dock att det finns en del upprepningar och kommer därför att genomföra en något ändrad formulering av rekommendationerna enligt vad som anges nedan, medan de förblir oförändrade i sak.

Resurseffektivitet i styrformerna

Kommissionen bör rekommendera alla kulturhuvudstäder att låta utföra utvärderingar av den inverkan som deras kulturprogram och därtill kopplade aktiviteter haft.

Resurseffektivitet av kulturhuvudstadsmekanismerna på EU-nivå

I framtiden bör man i utvärderingarna granska följande:

- Hur resurseffektiv, verkningsfull och opartisk den urvals- och övervakningsprocess är som införs i 2006 års beslut.

- Det fortsatta värdet i kulturhuvudstads-”varumärket”, som den ses både av innehavarna av titeln och av omgivningen (medier, organ inom kultursektorn samt allmänheten). Om man skulle uppfatta att värdet på ”varumärket” minskar bör kommissionens utreda andra tillvägagångssätt och jämföra deras relativa meriter med kulturhuvudstadsårets.

Genomslagskraft vad gäller inverkan på ekonomi, stadsutveckling och turism samt stöd till social utveckling via kultur

I kommande debatter bör Europeiska kommissionen undersöka hur pass kulturhuvudstadsåret som koncept (och kultur mer allmänt) kan (även i fortsättningen) och bör användas för att främja

- upprustning av städer och ekonomisk utveckling, eller om man ska gå tillbaka till ett tillvägagångssätt där kultur är mer ett självändamål,

- en verklig social förnyelse av städer och möjligheten att nå ut till alla medborgare i stället för att bara ge fler möjligheter till kultur åt redan befintlig publik,

- eller om man ska behålla möjligheten för städerna att göra sin egen avvägning dessa frågor.

KOMMISSIONENS SLUTSATSER

Kommissionen instämmer med utvärderarens övergripande bedömning och godtar rekommendationerna som de formulerats i avsnittet ovan. Kommissionen är väl medveten om att styrkan hos varje kulturhuvudstad bygger på dess mångfald och kulturellt unika karaktär och kommer att se till att städerna har tillräckligt ned flexibilitet för att genomföra åtgärden (rekommendation 1).

Kommissionen noterar att de flesta kulturhuvudstäder redan har utvärderingssystem som helt eller delvis täcker deras kulturprogram och kommer att rekommendera övergripande utvärderingar på lokal nivå (rekommendation 2). För att främja spridningen av bra lösningar har kommissionen stött en samlad policy där den modell för övergripande utvärdering som togs fram av Liverpool 2008 anpassas vidare till framtida kulturhuvudstäders behov[8]. Kommissionen kommer också att titta närmare på hur kulturhuvudstäderna använder och kan använda strukturfonderna[9]. Kommissionen noterar med glädje att de nya urvals-, övervaknings- och finansieringsförfarandena som fastställs i 2006 års beslut redan går i den riktning som rekommenderas i utvärderingen. Detta kommer att säkerställa att dessa nya system när det blir aktuellt utvärderas vederbörligen[10]. Kommissionen är väl medveten om kulturhuvudstads-”varumärket” och ger vägledning i dess användning i handledningen till ansökande städer[11] och kommer att fortsätta att övervaka ”varumärkets” användning och värde.

Kommissionen kommer att främja utbytet av goda lösningar och betona erfarenheten av kulturhuvudstadsåret som ett ”laboratorium” för stadsutveckling genom kultur. Vad gäller spänningen mellan användningen av kultur för sociala och ekonomiska syften och kulturens värde i sig för Europas medborgare är kommissionen övertygad om att framgångsrika kulturhuvudstadsår utgör bra exempel på hur man kan förena konstnärlig kvalitet med socioekonomisk utveckling (rekommendation 3).

[1] EUT L 304, 3.11.2006.

[2] Avsikten med titeln ”Europeisk kulturhuvudstad” var att föra Europas medborgare närmare varandra. Se resolutionen av ministrarna ansvariga för kulturfrågor angående det årliga arrangemanget ”Europeisk kulturstad”, av den 13 juni 1985 http://eur-ex.europa.eu/Notice.do?mode=dbl&lang=en&lng1=en,en&lng2=da,de,el,en,es,fr,it,nl,&val=117538:cs&page=1&hwords=

[3] Slutsatser från kulturministrarna församlade i rådet den 18 maj 1992 angående valet av europeiska kulturstäder efter 1996 samt kulturmånaden http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:41992X0616:EN:HTML

[4] Europaparlamentets och rådets beslut 1419/1999/EG av den 25 maj 1999 om att inrätta en gemenskapsåtgärd för evenemanget "Europeisk kulturhuvudstad" för åren 2005 till 2019 (EGT L 166, 1.7.1999, s. 1). Beslutet ändrat genom beslut 649/2005/EG (EUT L 117, 4.5.2005, s. 20). http://www.europa.eu/eur-lex/pri/en/oj/dat/1999/l_166/l_16619990701en00010005.pdf http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/site/en/oj/2005/l_117/l_11720050504en00200021.pdf

[5] Europaparlamentets och rådets beslut nr 1622/2006/EG om att inrätta en gemenskapsåtgärd för evenemanget "Europeisk kulturhuvudstad" för åren 2005 till 2019 (EUT L 304, 3.11.2006, s. 1). http://eur-lex.europa.eu/JOHtml.do?uri=OJ:L:2006:304:SOM:EN:HTML

[6] Europaparlamentets och rådets beslut nr 1855/2006/EG av den 12 december 2006 om inrättande av programmet Kultur (2007–2013) (EUT L 372, 27.12.2006, s. 1). Se programområde 1.3.

[7] Ramavtal om tjänster nr EAC/03/06 om utvärdering, därtill kopplade tjänster och stöd till konsekvensanalys.

[8] http://www.liv.ac.uk/impacts08/

[9] Study on the contribution of culture to local and regional economic development as part of European regional policy http://ec.europa.eu/culture/key-documents/doc537_en.htm

[10] 2010 års kulturhuvudstad för övervakningsförfaranden och Melina Mercouri-priset; 2013 års kulturhuvudstadsår för det fullständiga urvalsförfarandet, enligt vad som fastställs i 2006 års beslut.

[11] http://ec.europa.eu/culture/pdf/doc633_sv.pdf