[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 20.12.2007

KOM(2007) 847 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN

Tillämpning av artikel 35 i Euratomfördraget Kontroll av driften och effektiviteten vid anläggningar för fortlöpande kontroll av radioaktivitetsnivån i luft, vatten och jord Rapport, 1990-2007

1. INLEDNING

1.1. Hälsoskyddsbestämmelser i Euratomfördraget

Kapitel 3, Hälsoskydd, i avdelning II i Euratomfördraget omfattar dels fastställandet av grundläggande säkerhetsnormer för att skydda arbetstagarnas och allmänhetens hälsa (artiklarna 30–33), dels kontroll av radioaktivitetsnivån i luft, vatten och jord enligt artiklarna 35–38 (samt även i viss mån artikel 34 om ”särskilt farliga experiment”, dvs. vapenprov). Det finns en tydlig koppling mellan de grundläggande säkerhetsnormerna och radioaktivitetsnivån och kontrollen av dem syftar främst till att skydda allmänhetens hälsa.

De grundläggande säkerhetsnormerna har uppdaterats sedan 1959 för att beakta vetenskapliga framsteg och driftsmässig erfarenhet. Den senaste översynen gjordes 1996[1]. Utöver normerna har kommissionens huvuduppgifter med hänsyn till radioaktivitetsnivåerna under fem årtionden inriktats på tillämpningen av artikel 36 (insamling och offentliggörande av uppgifter om de radioaktivitetsnivåer som befolkningen utsätts för, vilket ska meddelas av medlemsstaterna på grundval av de kontrollanläggningar, som de har inrättat i enlighet med artikel 35, första stycket och artikel 37 (kommissionens yttrande om huruvida medlemsstaternas planer för deponering av radioaktivt avfall kan påverka andra medlemsstater).

Förfarandet enligt artikel 37 var mycket viktigt under den snabba kärnenergiutvecklingen, med inlämning av ”allmänna uppgifter” för varje kärnkraftsreaktor, upparbetningsanläggning och annan kärnteknisk anläggning . Reglerna för och informationsinnehållet i de inlämnade allmänna uppgifterna har klargjorts genom en rad rekommendationer från kommissionen, varav den senaste antogs 1999[2]. Rapporter om tillämpningen av artikel 37 överlämnas till rådet och Europaparlamentet[3].

För att kunna jämföra radioaktivitetsnivåerna i de olika medlemsstaterna, har tillämpningen av artikel 36 inriktats på offentliggörandet av de uppgifter om radioaktivitetsnivåer som är relevanta för bedömningen av exponeringen av befolkningen som helhet. Datakvalitetskraven och rapporteringsmetoden fastställdes första gången i en rekommendation från kommissionen 2000[4]. Från och med 2007 kan medlemsstaterna importera och förvalta sina egna uppgifter i kommissionens databas. Denna databas och de årliga övervakningsrapporter som sammanställs på grundval av denna databas och en elektronisk plattform som gör det möjligt att utbyta uppgifter från de automatiska strålningsövervakningssystemen i medlemsstaterna, förvaltas genom ett välfungerande samarbete mellan GD Tren och Gemensamma forskningscentret - Institutet för miljö och hållbar utveckling (JRC-IES) i enlighet med artikel 39 i Euratomfördraget.

Enligt artikel 35 andra stycket ska kommissionen ges tillträde till anläggningarna för att kontrollera övervakningen av radioaktivitetsnivåerna. Kontrollerna hade varit sporadiska fram till 1989 då kommissionen godkände ett initiativ för att återuppta sådana kontroller. Efter EG-domstolens utslag i december 2002 i vilket det fastställdes att det inte är lämpligt att göra någon konstlad åtskillnad mellan skydd av befolkningens hälsa och säkerhet i fråga om källor till joniserande strålning”, och kommissionens beslut om att prioritera kärnsäkerheten från och med 2003, blev det klart att kontroller enligt artikel 35 skulle prioriteras från och med 2004. Detta meddelande utgör den första rapporten om tillämpningen av artikel 35 och omfattar perioden 1990-2007. Från och med 2004 har kontrollerna blivit systematiska och de mest känsliga anläggningarna har prioriterats.

Enligt artikel 38 kan kommissionen lämna rekommendationer till medlemsstaterna i fråga om radioaktivitetsnivåerna och i brådskande fall utfärda ett direktiv och omedelbart väcka talan vid domstolen om staten inte rättar sig efter kommissionens direktiv. Genom denna artikel ges i princip omfattande befogenheter till kommissionen, men dessa har aldrig tillämpats förutom som rättslig grund för kommissionens rekommendation om radon i dricksvattentäkter[5] och för kommissionens rekommendation om fortsatt kontaminering med radioaktivt cesium av vissa vilda livsmedelsprodukter efter olyckan vid kärnkraftverket i Tjernobyl[6].

Det faktum att artikel 38 aldrig har tillämpats återspeglar hur väl de grundläggande normerna följs i de berörda medlemsstaterna. Genom artikel 38 ges kommissionen likväl ett viktigt påtryckningsmedel för att ge lämplig tyngd åt resultaten från och anmärkningar med avseende på de kontroller som utförs i enlighet med artikel 35 andra stycket.

1.2. Artikel 35 i Euratomfördraget

I artikel 35 i Euratomfördraget föreskrivs följande:

”Varje medlemsstat skall inrätta de anläggningar som behövs för fortlöpande kontroll av radioaktivitetsnivån i luft, vatten och jord samt för kontroll av att de grundläggande normerna följs.

Kommissionen skall ha tillträde till dessa kontrollanläggningar; den får kontrollera deras funktion och effektivitet.”

Kommissionens verksamhet med tillämpning av artikel 35 var sporadisk fram till slutet av 1980-talet. Efter översynen av kommissionens verksamhet inom hela strålskyddsområdet meddelade den 1986 till rådet - efter olyckan vid kärnkraftverket i Tjernobyl - sina avsikter att mer systematiskt utöva sina kontrollrättigheter enligt artikel 35. Europaparlamentet antog ett flertal resolutioner i samma syfte.

I december 1989 beslutade kommissionen att antalet kontroller skulle ökas.

2. KONTROLLPROGRAM

2.1. Kontroller 1990–2003

Mellan 1990 och 2003 genomfördes sammanlagt 23 kontroller. Med få undantag inrättades kontrollprogrammet för att få en överblick av situationen för en representativ andel av de anläggningar som ingår i kärnbränslecykeln och för de anläggningar som övervakar radioaktivitetsnivåerna i alla medlemsstater.

2.2. Kontroller 2004–-2007

Från och med 2004 till dags dato har 25 kontroller genomförts. Sedan 2004/2005 har de känsligaste anläggningarna och de nya medlemsstaterna prioriterats. I slutet av 2006 hade kontroller genomförts i alla medlemsstater. Rumänien och Bulgarien finns med i programmet för 2007.

De medlemsstater och respektive kärnanläggningar som har besökts inom ramen för artikel 35 förtecknas i tabell 1 i bilaga 1.

2.3. De viktigaste förfaranden för kontrollerna

Kontrollerna har genomförts inom ramen för de protokoll som kommissionen ingått enskilt med alla femton medlemsstater mellan 1990 och 1993. Efter offentliggörandet av kommissionens meddelande[7] av den 4 juli 2006 har detta blivit grunden för alla kontroller. I protokollen och meddelandet fastställs att både en kontroll av övervakningsanläggningar i egentlig bemärkelse och en utsläppskontroll är nödvändiga för att inverkan på den befolkning som utsätts ska kunna bedömas. Kontrollerna kan avse området runt en specifik anläggning och/eller medlemsstatens territorium, i sin helhet eller delvis.

Trots att kommissionen enligt bestämmelserna i artikel 35 beviljas tillträde till anläggningarna för faktisk kontroll av driften och effektiviteten vid anläggningarna inleds kontrollerna med en revision av de behöriga nationella myndigheternas övervaknings- och inspektionsverksamhet och av de rättsliga ramarna. De faktiska kontrollerna på plats ska vara representativa för hela systemet och inte nödvändigtvis uttömmande.

Den tekniska rapporten från kontrollen

- Den tekniska rapporten ger en omfattande överblick över lagbestämmelserna, organisationen av kontrollen av radioaktivitetsnivåerna och av bedömningen av inverkan av utsläppen. Utarbetandet av denna rapport kräver en sammanfattning av ett flertal dokument för att få en klar bild av medlemsstaternas åtgärder för att genomföra artikel 35 första stycket. I rapporten ges även en utförlig beskrivning av de kontroller som utförts på plats och i dess omgivning och av de anmärkningar som gjordes på grundval av dessa kontroller.

Rapporten med de viktigaste resultaten från kontrollen

- Kontrollens viktigaste resultat grundas på de anmärkningar och slutsatser som anges i den tekniska rapporten och inriktas på de områden där det finns utrymme för förbättringar.

- I samtliga fall avslutades kontrolluppdragen med ett officiellt överlämnande av de viktigaste resultaten och den tekniska rapporten.

För alla kontroller som har utförts från och med 1999 finns både den tekniska rapporten och rapporten med de viktigaste resultaten tillsammans med eventuella officiella kommentarer från den berörda medlemsstaten att tillgå på webbplatsen Europa:

http://ec.europa.eu/energy/nuclear/radioprotection/verification_en.htm

3. KONTROLLERNAS MERVÄRDE

Hittills gjorda erfarenheter visar att kontrollerna ger ett betydande mervärde för både kommissionen och medlemsstaterna. För kommissionens del ger de i en rad fall en möjlighet att bedöma känsliga frågor på ett oberoende sätt. Genom kontrollerna får man även en omfattande överblick över olika nationella metoder och det sätt på vilket dessa genomförs och främjas ett gemensamt tillvägagångssätt för förbättrad övervakning.

För medlemsstaternas del ger kommissionens kontroller ett oberoende godkännande av deras metoder och uppgifter, så att tillförsikt skapas för befolkningen både i det berörda landet och grannländerna. För de berörda behöriga myndigheterna ger besöken ett tillfälle att diskutera ansvarsområdena i ett större perspektiv. För de anläggningar och laboratorier som besöks blir det ofta ett tillfälle för att få ett erkännande av de ansträngningar som gjorts för att förbättra prestandan. Sammantaget förbättrar kommissionens kontroller klart statusen för programmen för övervakning av radioaktivet.

Kommissionens kontroller ger vissa nya medlemsstater tillfälle att inrätta nationella program och påbörja genomförandet av motsvarande system för övervakning av radioaktivitetsnivåer inom deras territorium.

Kommissionens kontroller utförs med beaktande av subsidiaritetsprincipen. Det har inte förekommit några fall där samma kontroller har genomförts av nationella tillsynsmyndigheter. I ett stort antal fall visar resultaten på ett behov av en tydligare uppgiftsdelning inom medlemsstaten och en bättre insyn i förfarandena. Kontrollgruppens anmärkningar ger myndigheterna en möjlighet att förbättra sina egna kontrollförfaranden.

Dessutom är kontrollerna ett viktigt medel för att garantera ett korrekt genomförande av kommissionens rekommendation om tillämpningen av artikel 36 i Euratomfördraget och föra bilaterala diskussioner om huruvida de nät som inrättats för att övervaka radioaktivitetsnivåerna är tillräckliga (nämligen att de täcker det nationella territoriet och ger representativa uppgifter om de faktiska radioaktivitetsnivåerna).

3.1. Resultat och uppföljning av tidigare kontrolluppdrag

I ett flertal fall måste anmärkningar utfärdas med hänsyn till den bristande allmänna kvalitetssäkringen vid anläggningarna och laboratorierna och till ett behov av att förstärka den behöriga myndighetens övervakningsfunktion. Ofta har man funnit att dokumenteringen borde förbättras både för att möjliggöra interna kvalitetsgranskningar och kontroller utförda av tjänstemän från medlemsstaten eller gemenskapen. Programmen för provtagning moderniseras inte alltid regelbundet och det praktiska genomförandet av dessa program uppfyller inte helt lagbestämmelserna.

Särskilda tekniska rekommendationer har lämnats vid ett flertal tillfällen. I allmänhet har efterföljande feedback från de nationella myndigheterna bekräftat att bristerna rättats till. Icke-tekniska rekommendationer, dvs. förvaltningsmässiga rekommendationer eller rekommendationer för att förbättra myndighetstillsynen, är mindre påtagliga och därmed svårare att följa upp.

Kontrolluppdragen utförs i synnerhet för att försäkra kommissionen om att hänsyn tagits till de rekommendationer som gjordes under ett föregående uppdrag.

- En före detta upparbetningsanläggning besöktes 1993 och 1999 och var i september 2004 föremål för ett uppföljningsbesök.

Under 1999 hade en rad frågor dragit uppmärksamheten till detta kärnkraftverk, vilka kulminerade i att en säkerhetsrevision utfördes av de nationella säkerhetsmyndigheterna. Vid kontrollerna granskades detaljerat alla de delar av revisionsrapporten som påverkade övervakningen av radioaktiva utsläpp och radioaktivitetsnivåerna.

- Ett första besök 2000 till en forskningsreaktor följdes också upp 2005.

Vid båda tillfällen framgick det av uppföljningskontrollerna att de gjorda rekommendationerna hade följts på ett tillfredsställande sätt.

Endast ett kontrolluppdrag (2002) visade på högst otillfredsställande kontrollresultat gällande grundläggande rättsliga brister som måste åtgärdas. En forskningsreaktor hade tagits i drift utan varken godkännande eller tillsyn av behöriga myndigheter, vilket stred mot bestämmelserna i direktivet om grundläggande säkerhetsnormer. Därmed inleddes ett överträdelseförfarande.

I november 2006 utfördes ett uppföljande kontrolluppdrag. Trots att viktiga förbättringar hade gjorts återstod fortfarande ett antal problem som måste lösas på ett tillfredsställande sätt vid tidpunkten för kontrollen. I augusti 2007 slutfördes dock tillståndsförfarandet, bl.a. utsläppstillstånden för utsläpp till både luft- och vattenmiljön.

4. FRAMTIDSUTSIKTER

4.1. Kontrollprogram

Ett strukturerat kontrollprogram som skulle kunna anses vara trovärdigt kunde kännetecknas av följande:

- Det skulle omfatta samtliga kärnkraftverk med en godtagbar kontrolltäthet.

- Det skulle ge en representativ översikt av situationen när det gäller andra slags anläggningar.

- Det skulle ge möjlighet att kontrollera situationen när det gäller andra industrier än den kärntekniska industrin som släpper ut radioaktiva ämnen samt när det gäller sjukhus och forskningscentrum.

- Det skulle ge möjlighet att få en representativ översikt över de radioaktivitetssystem som finns i regioner som ligger långt från de anläggningar som släpper ut radioaktivitet.

- Det skulle innebära en regelbunden revision av övervakning och inspektioner i medlemsstaterna.

För närvarande genomförs fem till sju kontroller årligen, vilket innebär att ungefär en kontroll eller revision utförs vart femte år i varje medlemsstat. Detta innebär att ett trovärdigt och representativt kontrollprogram har inrättats som omfattar de mest representativa anläggningarna. Kontrolltätheten for viktiga anläggningar bör ökas. Med dagens anslagna medel skulle man kunna genomföra högst tio kontroller under ett år. Det är naturligtvis avgörande att bevara en viss flexibilitet för att man ska kunna beakta särskilda ansökningar med kort varsel och för att kommissionen ska kunna använda sig av sin rätt till tillträde till anläggningarna under särskilda omständigheter.

4.2. Skillnader i fråga om säkerhetskontrollerna

Kommissionen har även rätt till kontroll av kärntekniska anläggningar enligt avdelning II, kapitel 7 i Euratomfördraget. Dessa kontroller skiljer sig från kontroller enligt artikel 35. Dessa gäller kärnämneskontrollerna (Euratoms kärnämneskontroll) och de särskilda bestämmelserna som fastställs i kommissionens förordning (Euratom) 302/2005 av den 8 februari 2005.

Utöver det faktum att räckvidden för de två typerna av kontroller skiljer sig från varandra, förhindras en eventuell samverkan av det faktum att utövare av kärnteknisk verksamhet har ett direkt ansvar gentemot kommissionen och att kärnämnesinspektörerna har direkt tillträde till kärnämnet och till anläggningarna. Enligt artikel 35 andra stycket i Euratomfördraget avser kontrollerna hur väl medlemsstaternas myndigheter fullgör sina skyldigheter enligt första stycket i samma artikel. Kommissionen har inte direkt tillträde till de kärntekniska anläggningarna eller övervakningsanläggningarna.

4.3. Komletterande metoder för att förbättra genomförandet

Antagandet av kommissionens rekommendation om rapportering om radioaktivetsnivåer i enlighet med artikel 36 (2000/473/EURATOM) blev början på utarbetandet av ytterligare vägledning. En rekommendation om övervakning och rapportering om utsläpp från kärntekniska anläggningar antogs den 18 december 2003[8]. Denna typ av åtgärder kommer att underlätta utarbetandet av en klar strategi för genomförandet av kontroller och entydiga kriterier för bedömningen av huruvida det allmänna kravet enligt artikel 35 första stycket uppfylls.

Den expertgrupp som inrättats i enlighet med artikel 31 i Euratomfördraget har antagit riktlinjer för tillämpningen av artikel 45 i de grundläggande säkerhetsnormerna med avseende på exponeringen av befolkningen. Dessa kommer att utgöra grunden vid bedömningen av lämpligheten hos de övervakningsprogram som upprättats för de kärntekniska anläggningarnas närområde med hänsyn till mätningen av de doser som referensgrupper i befolkningen har utsatts för. Sådana riktlinjer kommer att inbegripas i kommissionens förslag till direktiv om nya grundläggande säkerhetsnormer.

Alla dessa åtgärder kommer avsevärt att förbättra både verkningskraften och trovärdigheten för de kontroller som utförs enligt artikel 35.

5. SLUTSATSER

Detta meddelande visar att man genom kontrollerna uppnått väldigt goda resultat, särskilt de senaste åren.

Kommissionen har helt fullgjort sina skyldigheter enligt artikel 35 i Euratomfördraget, och därmed, tillsammans med lagbestämmelserna och tillämpningen av artiklarna 36-37 i Euratomfördraget, sett till att radioaktivitetsnivåerna i luft, vatten och jord övervakats och kontrollerats på ett lämpligt sätt.

BILAGA

KONTROLLER I ENLIGHET MED ARTIKEL 35 I EURATOMFÖRDRAGET

Kontroller 1990–2007

Förteckningen över de kontroller som hittills utförts återfinns i Tabell 1 . Figur 1 utgör ett histogram över det antal kontroller som utförts varje år.

Det är värt att noteras att mot bakgrund av kontrollernas mer omfattande räckvidd avser uppdragen en region där radioaktivitetsnivåerna övervakas och omfattar de alla större anläggningar som gör utsläpp i denna region.

De kontroller som hittills gjorts har huvudsakligen planerats i syfte att få en representativ bild av medlemsstaternas övervakningsmetoder. Några kontroller har gjorts på begäran av andra medlemsstater eller på grundval av den oro som uttryckts med avseende på vissa anläggningar.

Antalet kontroller har fördelats bland medlemsstaterna enligt följande: sex i Frankrike (inbegripet Polynesien), sex i Förenade kungariket, tre i Italien, två i Finland, Tyskland, Grekland, Irland, Luxemburg Spanien respektive Portugal, en i Österrike, Belgien, Danmark, Nederländerna respektive Sverige, samt även en i varje ny medlemsstat med undantag av Bulgarien (planerat till hösten 2007).

De anläggningar som omfattas av kontrollerna är tre upparbetningsanläggningar (och två angränsande avfallsdeponier), tjugo kärnkraftverk (varav tre inte längre var i drift), 5 forskningsinstitut, två anläggningar som bearbeatar naturligt förekommande radioaktivt material (NORM, Naturally Occurring Radioactive Material), en urangruva och sju sjukhus i fyra medlemsstater. Man har besökt ett flertal medlemsstater som inte har några kärntekniska anläggningar på sitt territorium, men som har omfattande övervakningsprogram, och i de flesta medlemsstaterna kontrollerades delar av det nationella övervakningssystemet för radioaktivitetsnivåer på det berörda territoriet inom ramen för en kontroll på en specifik anläggning.

När det gäller ett kärnkraftverk som låg nära gränsen till ett annat land utökades kontrollen till att omfatta de gällande övervakningsbestämmelserna för det territoriet.

Det faktum att kontrollprogrammet inriktats på kärntekniska anläggningar innebär inte att dessa är viktigare när det gäller inverkan från radioaktiva utsläpp. Kontrollerna har gjorts inom de industrier som bearbetar naturligt förekommande radioaktivt material (NORM), exempelvis fosfatindustrin och kolgruveindustrin. Avdelningarna för nukleär medicin på ett flertal sjukhus har kontrollerats i fyra medlemsstater. Särskild uppmärksamhet har ägnats åt utsläpp av radioaktiva material, särskilt vid övervakningsanläggningar och när det gäller den övervaknignsmetod som används vid dessa sjukhus.

Tabell 1 : Översikt över kontrolluppdragen 1990 - juni 2007

LAND | ANLÄGGNING | DATUM |

1. Tyskland | NPP Philipsburg | 10–12.10.1990 |

2. Luxemburg | Nationella övervakningssystemet för radioaktivitetsnivåer | 12.3.1991 |

3. Förenade kungariket | Dounreay (kärnteknisk anläggning) | 10–14.5.1993 |

4. Nederländerna | NPP Borssele Bilthoven (RIVM institute) | 27–29.9.1993 30.9–1.10.1993 |

5. Förenade kungariket | NFRP Sellafield Drigg repository | 6–10.12.1993 |

6. Frankrike | NPP Belleville-sur-Loire [9] | 14–17.2.1994 |

7. Danmark | RR Risø + laboratorier | 22–24.8.1994 |

8. Spanien | NPP Vandellos-2 | 7–10.11.1994 |

9. Italien | NPP Caorso | 22–24.3.1995 |

10. Frankrike | Franska Polynesien (Mururoa) | 1.9–6.10.1995 |

11. Belgien | NPP Tihange | 10–14.6.1996 |

12. Frankrike | NFRP La Hague Centre de stockage de la Manche | 22–26.7.1996 |

13. Irland | Nationella övervakningssystemet för radioaktivitetsnivåer | 10–13.9.1996 |

14. Sverige | NPP Barsebäck | 26–30.5.1997 |

15. Finland | NPP Olkiluoto | 31.8–4.9.1998 |

16. Förenade kungariket | Dounreay (kärnteknisk anläggning) | 15–18.3.1999 |

17. Tyskland | NPP Krümmel | 13–17.9.1999 |

18. Frankrike / Belgien | NPP Chooz | 22–26.11.1999 |

19. Grekland | RR Democritos (Aten); Nationella övervakningssystemet för radioaktivitetsnivåer | 23–25.5.2000 |

20. Förenade kungariket | NPP Dungeness A+B | 6–11.11.2000 |

21. Österrike | RR Seibersdorf Vienna; AKH (sjukhus) | 25–29.6.2001 |

22. Portugal | RR Sacavém (Lissabon); Nationella övervakningssystemet för radioaktivitetsnivåer | 14–17.5.2002 |

23. Frankrike | NPP Belleville-sur-Loire | 17–21.9.2003 |

24. Förenade kungariket | NFRP Sellafield | 8–12.3.2004 |

25. Spanien | NPP Trillo; Nationella övervakningssystemet för radioaktivitetsnivåer | 27.6.–2.7.2004 |

26. Förenade kungariket | Dounreay (kärnteknisk anläggning); Nationella övervakningssystemet för radioaktivitetsnivåer | 28–30.9. 2004 |

27. Ungern | NPP Paks; Nationella övervakningssystemet för radioaktivitetsnivåer | 8–12.11.2004 |

28. Litauen | NPP Ignalina; Nationella övervakningssystemet för radioaktivitetsnivåer | 21–25.2.2005 |

29. Tjeckien | NPP Temelín; Nationella övervakningssystemet för radioaktivitetsnivåer | 14–18.3.2005[10] |

30. Slovakien | Nationella övervakningssystemet för radioaktivitetsnivåer | 10–15.4.2005 |

31. Grekland | RR Democritos (Aten); Nationella övervakningssystemet för radioaktivitetsnivåer | 12–16.9.2005 |

32. Estland | Sillamäe, Paldiski; Nationella övervakningssystemet för radioaktivitetsnivåer | 19–23.9.2005 |

33. Frankrike | NFRP La Hague; Nationella övervakningssystemet för radioaktivitetsnivåer | 10–14.10.2005 |

34. Lettland | RR Salaspils; Baldone radioactive Waste; Nationella övervakningssystemet för radioaktivitetsnivåer | 21–24.3.2006 |

35. Malta | Nationella övervakningssystemet för radioaktivitetsnivåer | 25–27.4.2006 |

36. Cypern | Nationella övervakningssystemet för radioaktivitetsnivåer; gödningsmedel (fosforgips)–NORM-industri | 8–12.5.2006 |

37. Italien | NPP Caorso (rivet och dekontaminerat); Nationella övervakningssystemet för radioaktivitetsnivåer | 15–19.5.2006 |

38. Italien | NPP Latina (rivet och dekontaminerat); Nationella övervakningssystemet för radioaktivitetsnivåer | 15–19.5.2006 |

39. Slovenien | NPP Krško; Nationella övervakningssystemet för radioaktivitetsnivåer | 12–16.6.2006 |

40. Polen | Nationella övervakningssystemet för radioaktivitetsnivåer; Piast kolgruva (NORM-industri). | 13–17. 11.2006 |

41. Portugal | RR Sacavém– rättslig ram; Nationella övervakningssystemet för radioaktivitetsnivåer. Urangruva | 22–24.11.2006 |

42. Luxemburg | Nationella övervakningssystemet för radioaktivitetsnivåer; ett flertal sjukhus (nukleära avdelningar) | 5–8.3.2007 |

43. Finland | Nationella övervakningssystemet för radioaktivitetsnivåer | 20–23.3.2007 |

44. Irland | Nationella övervakningssystemet för radioaktivitetsnivåer; sjukhus (nukleära avdelningar) | 1–4.5.2007 |

45. Rumänien | NPP Cernavoda; Nationella övervakningssystemet för radioaktivitetsnivåer | 4–8.6.2007 |

46. Tyskland | Före detta urangruva i Sachsen | 27–31.8.2007 |

47. Spanien | NPP Cofrentes; Nationella övervakningssystemet för radioaktivitetsnivåer | 22–26.10.2007 |

48. Bulgarien | NPP Kozloduj; Nationella övervakningssystemet för radioaktivitetsnivåer | 26–30.11.2007 |

Figur 1 : Översikt av kontrolluppdragen 1990-juni 2007

[pic]

[1] Rådets direktiv 96/29/EURATOM av den 13 maj 1996 om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning, EGT L 159, 29.6.1996, s. 1.

[2] Europeiska kommissionens rekommendation av den 6 december 1999 om tillämpningen av artikel 37 i Euratomfördraget – EGT L 324, 16.12.1999, s. 23.

[3] Rapport om tillämpningen av artikel 37 i Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratomfördraget) under tiden juli 1994 till och med december 2003, KOM (2005)85 slutlig, 14.3.2005.

[4] Kommissionens rekommendation 2000/473/Euratom av den 8 juni 2000 om tillämpningen av artikel 36 i Euratomfördraget när det gäller övervakning av radioaktivitetsnivån i miljön för att bedöma exponeringen av befolkningen som helhet– EGT L 191, 27.7.2000, s. 37.

[5] Kommissionens rekommendation 2001/928/EURATOM av den 20 december 2001 om att skydda allmänheten mot exponering för radon i dricksvattentäkter, EGT L 344, 28.12.2001, s. 85.

[6] Kommissionens rekommendation 2003/274/EG av den 14 april 2003 om skydd av och information till allmänheten när det gäller exponering på grund av fortsatt kontaminering med radioaktivt cesium av vissa vilda livsmedelsprodukter efter olyckan vid kärnkraftverket i Tjernobyl, EUT L 99, 17.4.2003, s. 55.

[7] Meddelande från kommissionen Kontroll av anläggningar för övervakning av radioaktivitet i miljön enligt artikel 35 i Euratomfördraget – Praktiska arrangemang för kontrollbesök i medlemsstaterna, EUT C 155, 4.7.2006, s. 2.

[8] Kommissionens rekommendation av den 18 december 2003 om standardiserad information om utsläpp till luft- och vattenmiljön av radioaktiva ämnen från kärnkraftsreaktorer och upparbetningsanläggningar vid normal drift, EUT L 2, 6.1.2004, s. 36.

[9] Kontrollen avslutades inte med en godkänd teknisk rapport.

[10] Ett första besök den 9 juni 2004 med ett begränsat syfte inbegreps i den uttömmande kontrollrapporten.