[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION | Bryssel den 1.12.2006 KOM(2006) 751 slutlig 2005/0126 (COD) Ändrat förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (”delgivning av handlingar”) (framlagt av kommissionen enligt artikel 250.2 i EG-fördraget) MOTIVERING 1. BAKGRUND Kommissionen antog den 11 juli 2005 ett förslag till Europaparlaments- och rådsförordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 1348/2000 av den 29 maj 2000 om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur[1]. Europaparlamentet hänsköt förslaget till sitt utskott för rättsliga frågor, som avgav ett betänkande om förslaget den 2 februari 2006. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén avgav ett yttrande om förslaget den 14 februari 2006[2]. Rådet nådde vid sitt möte den 1 juni 2006 en allmän överenskommelse om förordningstexten och föreslog att en samordnad version skulle läggas fram. Europaparlamentet avgav vid sitt plenarsammanträde den 4 juli 2006 ett yttrande om kommissionens förslag. I yttrandet godkänns förslaget – såsom detta ändrats av parlamentet – och uppmanas kommissionen att lägga fram en kodifierad version av förordningstexten (omfattande parlamentets ändringar) i form av ett reviderat förslag. De ändringar som antogs av Europaparlamentet ligger i linje med den text som rådet nådde överenskommelse om den 1 juni 2006. 2. SYFTET MED DET ÄNDRADE FÖRSLAGET Genom det ändrade förslaget anpassas, i en kodifierad version av förordningstexten, kommissionens ursprungliga förslag till rådets allmänna överenskommelse och Europaparlamentets yttrande. 3. KOMMISSIONENS STÅNDPUNKT OM DE ÄNDRINGAR SOM ANTAGITS AV EUROPAPARLAMENTET Kommissionen godtar till fullo de ändringar som antagits av Europaparlamentet. 4. SLUTSATS Med beaktande av artikel 250.2 i EG-fördraget ändrar kommissionen sitt förslag enligt följande. 2005/0126 (COD) Ändrat förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (”delgivning av handlingar”) EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 61 c och artikel 67.5 andra strecksatsen, med beaktande av kommissionens förslag[3], med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[4], i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget, och av följande skäl: (1) Unionen har satt sig som mål att bevara och utveckla unionen som ett område med frihet, säkerhet och rättvisa inom vilket den fria rörligheten för personer garanteras. För att upprätta ett sådant område bör gemenskapen bland annat anta sådana åtgärder på området civilrättsligt samarbete som är nödvändiga för att den inre marknaden skall fungera väl. (2) För att den inre marknaden skall fungera väl krävs det att översändningen för delgivning medlemsstaterna emellan av rättsliga och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur förbättras och påskyndas.. (3) Rådet upprättade genom en rättsakt av den 26 maj 1997[5] en konvention om delgivning i Europeiska unionens medlemsstater av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur och rekommenderade medlemsstaterna att anta konventionen i enlighet med sina respektive konstitutionella bestämmelser. Konventionen har inte trätt i kraft. Kontinuiteten i resultatet av förhandlingarna om ingående av konventionen bör säkerställas. (4) Rådet antog den 29 maj 2000 förordning (EG) nr 1348/2000 om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur[6]. Innehållet i förordningen grundar sig huvudsakligen på konventionen. (5) Kommissionen antog den 1 oktober 2004 en rapport[7] om tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 1348/2000[8]. I rapporten konstateras det att översändningen och delgivningen av handlingar medlemsstaterna emellan generellt har förbättrats och påskyndats sedan förordning (EG) nr 1348/2000 trädde i kraft under 2001, men det anges också att tillämpningen av vissa bestämmelser i förordningen inte är helt tillfredsställande. (6) För effektivitet och snabbhet i förfaranden på det civilrättsliga området krävs det att översändning av handlingar i mål och ärenden sker direkt och snabbt mellan lokala organ som utsetts av medlemsstaterna. Varje medlemsstat bör ha möjlighet att för en tid av fem år utse ett enda sändande eller mottagande organ eller ett enda organ som fullgör båda funktionerna. Sådana organ bör emellertid kunna utses på nytt vart femte år. (7) Kravet på snabb översändning motiverar användning av alla lämpliga översändningssätt som tryggar att vissa villkor som har att göra med den mottagna handlingens läslighet och tillförlitlighet iakttas. För en säker översändning krävs det att den handling som skall översändas åtföljs av ett standardformulär som fyllts i på språket på den ort där delgivningen skall ske eller på något annat språk som den mottagande medlemsstaten har angivit att den kan godta. (8) Denna förordning bör inte tillämpas på delgivning av en handling till en av ett rättsligt förfarande berörd parts befullmäktigade ombud i den medlemsstat där förfarandet äger rum, oberoende av var den berörda parten är bosatt. (9) Delgivningen av en handling bör ske snarast möjligt och i alla händelser inom en månad efter det att det mottagande organet har mottagit handlingen. (10) För att säkerställa denna förordnings effektivitet bör möjligheten att vägra delgivning begränsas till undantagsfall. (11) I syfte att underlätta översändning och delgivning av handlingar medlemsstater emellan bör standardformulären i bilagorna till denna förordning användas. (12) Det mottagande organet bör skriftligen med hjälp av ett standardformulär underrätta den person som skall delges en handling (nedan kallad ”adressaten”) om att denne om handlingen inte är avfattad på ett officiellt språk för delgivningsorten eller på ett språk som han förstår har rätt att vägra att ta emot handlingen, antingen vid delgivningstillfället eller genom att inom en vecka skicka handlingen till det mottagande organet. Denna regel bör även tillämpas på senare delgivningar, efter det att adressaten har utövat sin rätt att vägra. Dessa regler för vägran bör även tillämpas på delgivning genom diplomatiska eller konsulära tjänstemän, delgivning genom posttjänster och direkt delgivning. Det bör fastställas att delgivningen av en handling kan bringas till stånd genom att adressaten tillsammans med handlingen delges en översättning av denna. (13) En snabb översändning av handlingar bör leda till att delgivning av en handling kan ske inom några dagar efter mottagandet. Om delgivning emellertid inte har skett inom en månad, bör det mottagande organet underrätta det sändande organet om detta. Utlöpandet av denna frist bör när det står klart att delgivning är möjlig inom rimlig tid inte innebära att framställningen om delgivning skall skickas tillbaka till det sändande organet. (14) Så t.ex. bör det mottagande organet fortsätta att vidta alla nödvändiga åtgärder för att delge adressaten handlingen när det inte varit möjligt att utföra delgivningen inom en månad på grund av att adressaten inte varit hemma utan på semester eller inte varit på sin arbetsplats utan på tjänsteresa. Det sändande organet bör ha möjlighet att ange en frist i standardformuläret efter vilken delgivning inte längre är nödvändig, detta i syfte att undvika att det mottagande organet under obestämd tid är skyldigt att vidta åtgärder för att utföra delgivningen. (15) På grund av skillnaderna mellan medlemsstaterna när det gäller förfarandereglerna i dessa avser man i de olika medlemsstaterna med delgivningsdag inte nödvändigtvis en och samma dag. Med tanke på sådana situationer och de problem som kan uppkomma till följd av detta bör det i denna förordning tas fasta på ett system enligt vilket det är den mottagande medlemsstatens lagstiftning som är avgörande för delgivningsdagen. Om en handling emellertid enligt en medlemsstats lagstiftning måste delges inom en viss tid, bör den delgivningsdag som det tas fasta på med avseende på sökanden vara den dag som följer av lagstiftningen i medlemsstaten i fråga. Detta system tillämpas enbart i ett begränsat antal medlemsstater. De medlemsstater som tillämpar detta system bör underrätta kommissionen om det, och kommissionen bör offentliggöra denna information i Europeiska unionens officiella tidning och göra den tillgänglig via det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område, som inrättades genom beslut 2001/470/EG[9]. (16) I syfte att underlätta rättshjälp bör kostnaderna för att en stämningsman eller en annan enligt lagstiftningen i den mottagande medlemsstaten behörig person medverkar vid delgivning svara mot en enhetlig, fast avgift som medlemsstaten i fråga på grundval av proportionalitetsprincipen och principen om icke-diskriminering fastställt på förhand. Denna fordran på en enhetlig, fast avgift bör under förutsättning att de ovan nämnda principerna iakttas inte hindra medlemsstaterna från att fastställa olika avgifter för olika typer av delgivning. (17) Det bör stå varje medlemsstat fritt att delge personer som är bosatta i en annan medlemsstat handlingar direkt genom posttjänster, dvs. rekommenderad försändelse med mottagningsbevis eller motsvarande. (18) Det bör stå varje person som har ett intresse i ett rättsligt förfarande fritt att låta delge handlingar direkt genom stämningsmän eller andra behöriga tjänstemän eller personer i den mottagande medlemsstaten, förutsatt att sådan direkt delgivning är tillåten enligt den medlemsstatens lagstiftning. (19) Kommissionen bör utarbeta en handbok med information som är av intresse för en korrekt tillämpning av denna förordning, och denna handbok bör göras tillgänglig via det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område. Kommissionen och medlemsstaterna bör göra sitt yttersta för att se till att uppgifterna i handboken – särskilt de sändande och de mottagande organens kontaktuppgifter – är aktuella och fullständiga. (20) Bestämmelserna i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 av den 3 juni 1971 om regler för bestämning av perioder, datum och frister[10] bör gälla för beräkning av de perioder och frister som föreskrivs i förordning (EG) nr 1348/2000. (21) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter[11]. (22) Kommissionen bör särskilt ges befogenheter att uppdatera eller göra tekniska ändringar av standardformulären i bilagorna till denna förordning. Sådana åtgärder bör, eftersom det rör sig om åtgärder med allmän räckvidd avsedda att ändra icke väsentliga delar av denna förordning, antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som fastläggs i artikel 5a i beslut 1999/468/EG. (23) Denna förordning har företräde framför bestämmelserna i bilaterala eller multilaterala avtal eller arrangemang med samma tillämpningsområde som ingåtts av medlemsstaterna, i synnerhet protokollet till Brysselkonventionen av den 27 september 1968[12] och Haagkonventionen av den 15 november 1965, i förhållandena mellan de medlemsstater som är parter i dessa avtal eller arrangemang. Denna förordning hindrar inte medlemsstater från att bibehålla eller ingå avtal eller arrangemang syftande till att påskynda eller underlätta översändning av handlingar, förutsatt att dessa avtal och arrangemang är förenliga med förordningen. (24) Information som översänds på grundval av denna förordning bör skyddas på lämpligt sätt. Frågan faller inom tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter[13] och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/66/EG av den 15 december 1997 om behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom telekommunikationsområdet[14]. (25) Kommissionen bör senast den 1 juni 2011 och vart femte år därefter lägga fram en rapport om tillämpningen av denna förordning och föreslå sådana ändringar som förefaller nödvändiga. (26) Eftersom målen för den föreslagna åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. (27) Rådets förordning (EG) nr 1348/2000 om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur bör för översiktlighetens och läsbarhetens skull inte ändras utan upphävas och ersättas av den här förordningen.. (28) Förenade kungariket och Irland deltar på grundval av artikel 3 i det till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen fogade protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning i antagandet och tillämpningen av denna förordning. (29) I enlighet med artiklarna 1 och 2 i det till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen fogade protokollet om Danmarks ställning deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning och är landet inte bundet av förordningen eller underkastat tillämpningen av denna. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. KAPITEL I ALLMÄNNA BESTÄMMELSER Artikel 1 Tillämpningsområde 1. Denna förordning skall tillämpas då en handling i ett mål eller ärende av civil eller kommersiell natur skall sändas från en medlemsstat till en annan för delgivning. Den skall inte tillämpas då det rör sig om handlingar i mål eller ärenden som har att göra med skatte- eller tullfrågor eller andra förvaltningsrättsliga frågor eller med statens ansvar för handlingar eller försummelser under utövandet av statsmakt ( acta jure imperii ). 2. Denna förordning skall inte tillämpas a) när adressen till den person som skall delges en handling (nedan även kallad ”adressaten”) inte är känd, eller b) på delgivning av en handling till en av ett rättsligt förfarande berörd parts befullmäktigade ombud i den medlemsstat där förfarandet äger rum, oberoende av var den berörda parten är bosatt. Artikel 2 Sändande organ och mottagande organ 1. Varje medlemsstat skall utse de myndigheter och tjänstemän eller andra personer (nedan kallade ”sändande organ”) som skall ha behörighet i fråga om översändning av handlingar som skall delges i en annan medlemsstat. 2. Varje medlemsstat skall utse de myndigheter och tjänstemän eller andra personer (nedan kallade ”mottagande organ”) som skall ha behörighet i fråga om mottagning av handlingar som översänts från en annan medlemsstat för att delges. 3. Varje medlemsstat får välja att utse ett enda sändande eller mottagande organ eller ett enda organ som fullgör båda funktionerna. En förbundsstat, en stat där flera rättssystem tillämpas eller en stat med autonoma territoriella enheter får utse flera sådana organ. Sådana organ som avses i denna punkt skall utses för en tid av fem år men får utses på nytt vart femte år. 4. Varje medlemsstat skall tillhandahålla kommissionen följande: a) Namnen på och adresserna till de mottagande organen enligt punkterna 2 och 3. b) Uppgift om för vilka territoriella områden dessa organ har behörighet. c) Uppgift om på vilka sätt dessa organ kan ta emot handlingar. d) Uppgift om vilka språk som får användas vid ifyllandet av standardformuläret i bilaga I. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om alla ändringar av dessa uppgifter. Artikel 3 Central enhet Varje medlemsstat skall utse en central enhet med ansvar för a) att ge information till de sändande organen, b) att söka lösningar på sådana problem som kan uppkomma vid översändning av handlingar för delgivning, och c) att i undantagsfall på begäran av ett sändande organ vidarebefordra en framställning om delgivning till det behöriga mottagande organet. En förbundsstat, en stat där flera rättssystem tillämpas eller en stat med autonoma territoriella enheter får utse flera centrala enheter. KAPITEL II RÄTTSLIGA HANDLINGAR Artikel 4 Översändning av handlingar 1. Rättsliga handlingar skall översändas direkt och snarast möjligt mellan de organ som utsetts på grundval av artikel 2. 2. Översändning av rättsliga handlingar och framställningar om delgivning, meddelanden, mottagningsbevis, delgivningsbevis och alla andra dokument mellan sändande organ och mottagande organ får ske på varje lämpligt sätt som tryggar att innehållet i de handlingar som mottas helt och hållet överensstämmer med innehållet i de handlingar som sänts och att all information i de handlingar som mottas är väl läslig. 3. En handling som skall översändas skall åtföljas av en framställning som upprättats med hjälp av standardformuläret i bilaga I. Formuläret skall ifyllas på det officiella språket i den mottagande medlemsstaten, eller, om det finns flera officiella språk i den medlemsstaten, på det officiella språket eller något av de officiella språken på den ort där delgivningen skall ske, eller på något annat språk som den mottagande medlemsstaten har angivit att den kan godta. Varje medlemsstat skall ange vilket eller vilka av Europeiska unionens institutioners officiella språk som den utöver sitt eget eller sina egna officiella språk kan godta för ifyllande av formuläret 4. Alla handlingar och andra dokument som översänds skall vara befriade från legalisering eller motsvarande formaliteter. 5. Om det sändande organet önskar att ett exemplar av den handling som skall delges skall återsändas tillsammans med det delgivningsbevis som avses i artikel 10, skall det översända handlingen i två exemplar. Artikel 5 Översättning av handlingar 1. Sökanden skall av det sändande organ till vilket han överlämnar en handling för översändning underrättas om att adressaten har rätt att vägra att ta emot handlingen om den inte är avfattad på något av de språk som avses i artikel 8. 2. Sökanden skall, utan att detta påverkar ett eventuellt senare beslut av domstol eller annan behörig myndighet om betalningsansvar för översättningskostnader, bära alla översättningskostnader som uppkommer före översändning av en handling. Artikel 6 Mottagandet av handlingar vid det mottagande organet 1. Det mottagande organet skall, snarast möjligt efter det att det mottagit en handling och i alla händelser inom sju dagar efter mottagandet, skicka ett mottagningsbevis till det sändande organet, på snabbast möjliga sätt och med användning av standardformuläret i bilaga I. 2. Om det på grundval av den information eller de handlingar som översänts inte är möjligt att efterkomma en framställning om delgivning, skall det mottagande organet kontakta det sändande organet på snabbast möjliga sätt för att få fram den information eller de handlingar som saknas. 3. Om en framställning om delgivning uppenbart ligger utanför denna förordnings tillämpningsområde eller om delgivning är omöjlig på grund av att de formella kraven inte har uppfyllts, skall framställningen och den översända handlingen omedelbart efter mottagandet återsändas till det sändande organet tillsammans med återsändningsmeddelandet i standardformuläret i bilaga I. 4. Ett mottagande organ som mottar en handling för delgivning men saknar territoriell behörighet att delge denna skall, om framställningen om delgivning uppfyller villkoren i artikel 4.3, vidarebefordra handlingen och framställningen till det behöriga mottagande organet i samma medlemsstat och underrätta det sändande organet om detta med hjälp av standardformuläret i bilaga I. Det behöriga mottagande organet skall i enlighet med vad som anges i punkt 1 underrätta det sändande organet om mottagandet av handlingen, med hjälp av mottagningsmeddelandet i standardformuläret i bilaga I. Artikel 7 Delgivning av handlingar 1. Det mottagande organet skall delge eller låta delge handlingar i enlighet med den mottagande medlemsstatens lagstiftning, men om det sändande organet har begärt att en handling skall delges enligt en särskild delgivningsform och denna form är förenlig med den mottagande medlemsstatens lagstiftning skall handlingen delges enligt den särskilda delgivningsform som det sändande organet begärt. 2. Det mottagande organet skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att handlingar skall delges snarast möjligt och i alla händelser inom en månad efter mottagandet. Om det inte varit möjligt att delge en handling inom en månad efter mottagandet, skall det mottagande organet a) omedelbart underrätta det sändande organet om detta med hjälp av delgivningsbeviset i standardformuläret i bilaga I, vilket bevis skall ifyllas i enlighet med artikel 10.2, och b) när delgivning förefaller vara möjlig inom rimlig tid fortsätta att vidta alla nödvändiga åtgärder för att delge handlingen, såvida inte annat anges av det sändande organet. Artikel 8 Vägran att ta emot en handling 1. Det mottagande organet skall med hjälp av standardformuläret i bilaga II underrätta adressaten om att han har rätt att vägra att ta emot den handling som skall delges – antingen vid delgivningstillfället eller genom att inom en vecka skicka handlingen till det mottagande organet – om den inte är avfattad på eller åtföljs av en översättning till a) ett språk som han förstår, eller b) det officiella språket i den mottagande medlemsstaten, eller, om det finns flera officiella språk i den medlemsstaten, det officiella språket eller något av de officiella språken på den ort där delgivningen skall ske. 2. Om det mottagande organet meddelas att en adressat på grundval av punkt 1 vägrar att ta emot en handling, skall det med hjälp av det delgivningsbevis som avses i artikel 10 omedelbart underrätta det sändande organet om detta samt återsända framställningen om delgivning och sådana handlingar som det begärts översättning av. 3. Om en adressat på grundval av punkt 1 har vägrat att ta emot en handling, kan delgivningen av handlingen bringas till stånd genom att adressaten i enlighet med bestämmelserna i denna förordning tillsammans med handlingen delges en översättning av denna till något av de språk som avses i punkt 1. I ett sådant fall skall dagen för delgivning av handlingen vara den dag då handlingen tillsammans med översättningen delges i enlighet med den mottagande medlemsstatens lagstiftning. Om en handling emellertid enligt en medlemsstats lagstiftning måste delges inom en viss tid, skall den delgivningsdag som det tas fasta på med avseende på sökanden vara den på grundval av artikel 9.2 fastställda dagen för delgivningen av den ursprungliga handlingen. 4. Punkterna 1–3 skall även tillämpas på de sätt att översända och delge rättsliga handlingar som anges i artiklarna 12–15. 5. Med tanke på punkt 1 skall därvid diplomatiska och konsulära tjänstemän, när det rör sig om delgivning enligt artikel 13, och behöriga myndigheter och personer, när det rör sig om delgivning enligt artikel 14, underrätta adressaterna om att de har rätt att vägra att ta emot de handlingar det gäller och om att alla handlingar som dessa vägrar att ta emot måste tillställas de berörda tjänstemännen, myndigheterna eller personerna. Artikel 9 Delgivningsdag 1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 8 skall dagen för delgivning enligt artikel 7 av en handling vara den dag då den delges i enlighet med den mottagande medlemsstatens lagstiftning. 2. Om en handling emellertid enligt en medlemsstats lagstiftning måste delges inom en viss tid, skall den delgivningsdag som det tas fasta på med avseende på sökanden vara den dag som följer av lagstiftningen i medlemsstaten i fråga. 3. Punkterna 1–2 skall även tillämpas på de sätt att översända och delge rättsliga handlingar som anges i artiklarna 12–15. Artikel 10 Delgivningsbevis och kopia av den handling som delgivits 1. När formaliteterna för delgivning av en handling har fullgjorts, skall ett bevis på fullgörande av dessa formaliteter upprättas med hjälp av standardformuläret i bilaga I och skickas till det sändande organet, vid tillämpning av artikel 4.5 tillsammans med en kopia av den handling som delgivits. 2. Beviset skall ifyllas på det officiella språket – eller på något av de officiella språken – i den medlemsstat som framställningen om delgivning härrör från eller på något annat språk som den medlemsstaten har angivit att den kan godta. Varje medlemsstat skall ange vilket eller vilka av Europeiska unionens institutioners officiella språk som den utöver sitt eget eller sina egna officiella språk kan godta för ifyllande av beviset. Artikel 11 Kostnader för delgivning 1. Delgivning av rättsliga handlingar som kommer från en annan medlemsstat skall inte ge upphov till betalning av eller ersättning för avgifter eller kostnader för de tjänster som den mottagande medlemsstaten tillhandahållit. 2. Sökanden skall dock betala eller ersätta sådana kostnader som uppkommer a) för att en stämningsman eller en annan enligt lagstiftningen i den mottagande medlemsstaten behörig person medverkar vid delgivning, och b) för att en särskild delgivningsform används. Kostnaderna för att en stämningsman eller en annan enligt lagstiftningen i den mottagande medlemsstaten behörig person medverkar vid delgivning skall svara mot en enhetlig, fast avgift som medlemsstaten i fråga på grundval av proportionalitetsprincipen och principen om icke-diskriminering fastställt på förhand. Medlemsstaterna skall meddela kommissionen dessa fasta avgifter. Artikel 12 Översändning på konsulär eller diplomatisk väg Det skall stå varje medlemsstat fritt att i undantagsfall för delgivning översända rättsliga handlingar på konsulär eller diplomatisk väg till sådana organ och enheter i en annan medlemsstat som utsetts på grundval av artikel 2 respektive 3. Artikel 13 Delgivning genom diplomatiska eller konsulära tjänstemän 1. Det skall stå varje medlemsstat fritt att delge personer som är bosatta i en annan medlemsstat rättsliga handlingar direkt genom sina diplomatiska eller konsulära tjänstemän, detta utan användning av tvångsmedel. 2. Varje medlemsstat får meddela enligt artikel 23.1 att den motsätter sig sådan delgivning på sitt territorium i fall då det inte rör sig om delgivning av en handling till en person som är medborgare i den medlemsstat som handlingen härrör från. Artikel 14 Delgiving genom posttjänster Det skall stå varje medlemsstat fritt att delge personer som är bosatta i en annan medlemsstat rättsliga handlingar direkt genom posttjänster, dvs. rekommenderad försändelse med mottagningsbevis eller motsvarande. Artikel 15 Direkt delgivning Det skall stå varje person som har ett intresse i ett rättsligt förfarande fritt att låta delge rättsliga handlingar direkt genom stämningsmän eller andra behöriga tjänstemän eller personer i den mottagande medlemsstaten, förutsatt att sådan direkt delgivning är tillåten enligt den medlemsstatens lagstiftning. KAPITEL III ANDRA HANDLINGAR Artikel 16 Översändning Utöver rättsliga handlingar får även andra handlingar översändas för delgivning i en annan medlemsstat i enlighet med bestämmelserna i denna förordning. KAPITEL IV SLUTBESTÄMMELSER Artikel 17 Genomförandebestämmelser De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning skall i fråga om uppdatering eller teknisk ändring av standardformulären i bilagorna I och II antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 18.2. Artikel 18 Kommittéförfarande 1. Kommissionen skall biträdas av en kommitté. 2. När det hänvisas till denna punkt skall artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet. 3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning. Artikel 19 Svarandes utevaro 1. Om en stämning eller motsvarande handling måste översändas till en annan medlemsstat för delgivning enligt bestämmelserna i denna förordning och svaranden inte inställer sig, får saken inte avgöras förrän det har konstaterats att a) handlingen delgivits enligt en delgivningsform som föreskrivs i den mottagande medlemsstatens lagstiftning för delgivning av i denna stat upprättade handlingar till personer som är bosatta på statens område, eller b) handlingen lämnats till svaranden eller i hans bostad på annat sätt som är tillåtet enligt denna förordning, och att delgivning enligt a eller b ägt rum i så god tid att svaranden haft möjlighet att avge svaromål. 2. Varje medlemsstat får meddela enligt artikel 23.1 att domstolen utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 får meddela avgörande även om bevis på delgivning inte mottagits, under förutsättning att följande villkor är uppfyllda: a) Handlingen har översänts på ett sätt som föreskrivs i denna förordning. b) En tidsperiod som domstolen i varje särskilt fall anser skälig, dock minst sex månader, har förflutit sedan handlingen avsändes. c) Inget bevis av något slag har mottagits, trots att skäliga ansträngningar gjorts att få ett sådant från behöriga myndigheter i den mottagande staten. 3. Utan hinder av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 får domstolen i brådskande fall besluta om interimistiska åtgärder eller säkerhetsåtgärder. 4. När en stämning eller motsvarande handling måste översändas till en annan medlemsstat för delgivning enligt bestämmelserna i denna förordning och ett avgörande har meddelats mot svaranden i hans utevaro, kan en domstol på ansökan av svaranden medge att saken får omprövas utan hinder av att fullföljdstiden utgått, om följande villkor är uppfyllda: a) Svaranden har utan egen förskyllan inte fått kännedom om handlingen i sådan tid att han haft möjlighet att avge svaromål, och inte heller ägt kännedom om avgörandet i sådan tid att han kunnat fullfölja talan mot detta. b) Svaranden har visat sannolika skäl för sin talan. Den ansökan som avses i första stycket skall avvisas om den inte inges inom skälig tid efter det att svaranden har fått kännedom om avgörandet. Varje medlemsstat får meddela enligt artikel 23.1 att ansökan kommer att avvisas om den inges efter utgången av en i meddelandet angiven tidsfrist, vilken dock i inget fall får vara kortare än ett år efter dagen för avgörandet. 5. Punkt 4 är inte tillämplig på avgöranden angående personers status. Artikel 20 Förhållande till avtal eller arrangemang i vilka medlemsstater är parter 1. Denna förordning skall inom sitt tillämpningsområde ha företräde framför bestämmelserna i bilaterala eller multilaterala avtal eller arrangemang som ingåtts av medlemsstaterna, i synnerhet artikel IV i protokollet till 1968 års Brysselkonvention och Haagkonventionen av den 15 november 1965. 2. Denna förordning skall inte hindra enskilda medlemsstater från att bibehålla eller ingå avtal eller arrangemang syftande till att påskynda eller förenkla översändning av handlingar, förutsatt att dessa avtal och arrangemang är förenliga med denna förordning. 3. Medlemsstaterna skall till kommissionen lämna a) en kopia av medlemsstater emellan ingångna avtal eller arrangemang enligt punkt 2 samt utkast till planerade avtal eller arrangemang enligt punkt 2, och b) uppgifter om uppsägning eller ändring av sådana avtal eller arrangemang. Artikel 21 Rättshjälp Denna förordning skall inte påverka tillämpningen mellan de medlemsstater som är parter i de nedan angivna konventionerna av artikel 23 i konventionen av den 17 juli 1905 angående vissa till civilprocessen hörande ämnen av internationell natur, artikel 24 i konventionen av den 1 mars 1954 rörande vissa till civilprocessen hörande ämnen och artikel 13 i konventionen av den 25 oktober 1980 om internationell rättshjälp. Artikel 22 Skydd för information 1. Uppgifter, särskilt personuppgifter, som översänds enligt denna förordning skall av det mottagande organet användas endast för det ändamål för vilket de översänts. 2. Mottagande organ skall säkerställa sekretessen för sådana uppgifter i enlighet med den mottagande medlemsstatens lagstiftning. 3. Punkterna 1 och 2 skall inte påverka sådana bestämmelser i nationell lagstiftning som ger personer om vilka uppgifter har översänts enligt denna förordning rätt till information om hur dessa uppgifter har använts. 4. Denna förordning skall inte påverka tillämpningen av direktiv 95/46/EG och direktiv 97/66/EG. Artikel 23 Meddelande och offentliggörande 1. Medlemsstaterna skall tillhandahålla kommissionen den information som avses i artiklarna 2, 3, 4, 10, 11, 13, 15 och 20. Varje medlemsstat skall meddela kommissionen om en handling enligt medlemsstatens lagstiftning måste delges inom en viss tid, i den mening som avses i artiklarna 8.3 och 9.2. 2. Kommissionen skall offentliggöra den information som meddelats enligt punkt 1 i Europeiska unionens officiella tidning , med undantag av de sändande organens, de mottagande organens och de centrala enheternas adresser och andra kontaktuppgifter samt de territoriella områden där dessa har behörighet. 3. Kommissionen skall utarbeta och regelbundet uppdatera en handbok som skall innehålla den information som avses i punkt 1 och denna handbok skall vara tillgänglig på elektronisk väg, särskilt via det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område, som inrättades genom beslut 2001/470/EG. Artikel 24 Översyn Kommissionen skall senast den 1 juni 2011 och vart femte år därefter för Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén lägga fram en rapport om tillämpningen av denna förordning i vilken det ägnas särskild uppmärksamhet åt effektiviteten hos de organ som utsetts på grundval av artikel 2 och åt den praktiska tillämpningen av artikel 3 c och artikel 9. Rapporten skall vid behov åtföljas av förslag till anpassning av denna förordning i linje med delgivningssystemens utveckling. Artikel 25 Upphävande 1. Förordning (EG) nr 1348/2000 skall upphöra att gälla den dag då den här förordningen skall börja tillämpas. 2. Hänvisningar till förordning (EG) nr 1348/2000 skall anses som hänvisningar till den här förordningen och skall läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga III. Artikel 26 Ikraftträdande Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning . Den skall tillämpas från och med den 1 januari 2008, med undantag av artikel 23 som skall tillämpas från och med den 1 oktober 2007. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Utfärdad i Bryssel den På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar Ordförande Ordförande BILAGA I FRAMSTÄLLNING OM DELGIVNING AV HANDLING (Artikel 4.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr … om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (1)) Referensnummer: …. 1. SÄNDANDE ORGAN 1.1. Namn: 1.2. Adress: 1.2.1. Gatuadress/box: 1.2.2. Postnummer och ort: 1.2.3. Land: 1.3. Tfn: 1.4. Fax (*): _________ (1) EUT L … (*) Kan utelämnas. 1.5. E-post (*): 2. MOTTAGANDE ORGAN 2.1. Namn: 2.2. Adress: 2.2.1. Gatuadress/box: 2.2.2. Postnummer och ort: 2.2.3. Land: 2.3. Tfn: 2.4. Fax (*): 2.5. E-post (*): 3. SÖKANDE 3.1. Namn: 3.2. Adress: _________ (*) Kan utelämnas. 3.2.1. Gatuadress/box: 3.2.2. Postnummer och ort: 3.2.3. Land: 3.3. Tfn (*): 3.4. Fax (*): 3.5. E-post (*): 4. ADRESSAT 4.1. Namn: 4.2. Adress: 4.2.1. Gatuadress/box: 4.2.2. Postnummer och ort: 4.2.3. Land: _________ (*) Kan utelämnas. 4.3. Tfn (*): 4.4. Fax (*): 4.5. E-post (*): 4.6. Identitetsnummer/socialförsäkringsnummer/organisationsnummer/motsvarande (*): 5. DELGIVNINGSFORM 5.1. I enlighet med den mottagande medlemsstatens lagstiftning 5.2. Enligt följande särskilda delgivningsform: 5.2.1. Om denna delgivningsform är oförenlig med den mottagande medlemsstatens lagstiftning, skall handlingen i så fall delges i enlighet med den mottagande medlemsstatens lagstiftning: 5.2.1.1. Ja 5.2.1.2. Nej 6. HANDLING SOM SKALL DELGES 6.1. Handlingens art 6.1.1. Rättslig handling _________ (*) Kan utelämnas. 6.1.1.1. stämning 6.1.1.2. avgörande 6.1.1.3. fullföljd av talan 6.1.1.4. annan rättslig handling 6.1.2. Annan handling 6.2. Frist efter vilken delgivning inte längre är nödvändig (*): ………….(dag) ………….(månad)………….(år) 6.3. Handlingens språk 6.3.1. original ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, SK, SL, FI, SV, annat språk: 6.3.2. översättning (*) ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, SK, SL, FI, SV, annat språk: 6.4. Antal bilagor: 7. ETT EXEMPLAR AV HANDLINGEN SKALL ÅTERSÄNDAS TILLSAMMANS MED DELGIVNINGSBEVISET (artikel 4.5 i förordningen) _________ (*) Kan utelämnas. 7.1. Ja (i detta fall skall den handling som skall delges översändas i två exemplar) 7.2. Nej 1. Enligt artikel 7.2 i förordningen skall alla nödvändiga åtgärder vidtas för att handlingen skall delges snarast möjligt och i alla händelser inom en månad efter mottagandet. Om det inte varit möjligt att delge handlingen inom en månad efter mottagandet, måste det sändande organet underrättas om detta med hjälp av delgivningsbeviset (punkt 13). 2. Om det på grundval av den information eller de handlingar som översänts inte är möjligt att efterkomma en framställning om delgivning, skall enligt artikel 6.2 i förordningen det mottagande organet kontakta det sändande organet på snabbast möjliga sätt för att få fram den information eller de handlingar som saknas. Ort: Datum: Underskrift och/eller stämpel: Det sändande organets referensnummer: Det mottagande organets referensnummer: MOTTAGNINGSBEVIS (Artikel 6.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr … om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur) Detta mottagningsbevis måste skickas på snabbast möjliga sätt, snarast möjligt efter mottagandet av handlingen och i alla händelser inom sju dagar efter mottagandet. 8. DATUM FÖR MOTTAGANDET: Ort: Datum: Underskrift och/eller stämpel: Det sändande organets referensnummer: Det mottagande organets referensnummer: MEDDELANDE OM ÅTERSÄNDNING AV FRAMSTÄLLNING OCH HANDLING (Artikel 6.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr … om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur) Framställningen och handlingen måste återsändas omedelbart efter mottagandet. 9. SKÄL TILL ÅTERSÄNDNING: 9.1. Framställningen ligger uppenbart utanför förordningens tillämpningsområde: 9.1.1. handlingen är inte av civil eller kommersiell natur 9.1.2. det rör sig inte om delgivning från en medlemsstat till en annan 9.2. Delgivning är omöjlig på grund av att de formella kraven inte har uppfyllts: 9.2.1. handlingen är inte väl läslig 9.2.2. det språk som använts för att fylla i formuläret kan inte godtas 9.2.3. den mottagna handlingen överensstämmer inte helt och hållet med den handling som sänts 9.2.4. annat formellt krav inte uppfyllt (anges närmare): 9.3. Delgivningsformen är oförenlig med lagstiftningen i denna medlemsstat (artikel 7.1 i förordningen) Ort: Datum: Underskrift och/eller stämpel: Det sändande organets referensnummer: Det mottagande organets referensnummer: MEDDELANDE OM VIDAREBEFORDRAN AV FRAMSTÄLLNING OCH HANDLING TILL BEHÖRIGT MOTTAGANDE ORGAN (Artikel 6.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr … om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur) Framställningen och handlingen har vidarebefordrats till följande mottagande organ, som har territoriell behörighet att delge handlingen: 10.1. Namn: 10.2. Adress: 10.2.1. Gatuadress/box: 10.2.2. Postnummer och ort: 10.2.3. Land: 10.3. Tfn: 10.4. Fax (*): _________ (*) Kan utelämnas. 10.5. E-post (*): Ort: Datum: Underskrift och/eller stämpel: _________ (*) Kan utelämnas. Det sändande organets referensnummer: Det behöriga mottagande organets referensnummer: MOTTAGNINGSMEDDELANDE FRÅN BEHÖRIGT MOTTAGANDE ORGAN TILL SÄNDANDE ORGAN (Artikel 6.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr … om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur) Detta mottagningsmeddelande måste skickas på snabbast möjliga sätt, snarast möjligt efter mottagandet av handlingen och i alla händelser inom sju dagar efter mottagandet. 11. DATUM FÖR MOTTAGANDET: Ort: Datum: Underskrift och/eller stämpel: Det sändande organets referensnummer: Det mottagande organets referensnummer: BEVIS PÅ DELGIVNING ELLER ICKE-DELGIVNING AV HANDLING (Artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr … om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur) Handlingen skall delges snarast möjligt. Om det inte varit möjligt att delge handlingen inom en månad efter mottagandet, skall det mottagande organet omedelbart underrätta det sändande organet om detta (i enlighet med artikel 7.2 i förordningen). 12. DELGIVNING a) 12.1. Dag och plats för delgivning: b) 12.2. Handlingen har A. 12.2.1. delgivits i enlighet med den mottagande medlemsstatens lagstiftning, nämligen 12.2.1.1. lämnats 12.2.1.1.1. till adressaten personligen 12.2.1.1.2. till en annan person 12.2.1.1.2.1. Namn: 12.2.1.1.2.2. Adress: 12.2.1.1.2.2.1. Gatuadress/box: 12.2.1.1.2.2.2. Postnummer och ort: 12.2.1.1.2.2.3. Land: 12.2.1.1.2.3. Förhållande till adressaten: familjemedlem anställd annat 12.2.1.1.3. i adressatens bostad 12.2.1.2. delgivits genom posttjänst 12.2.1.2.1. utan mottagningsbevis 12.2.1.2.2. med mottagningsbevis (bifogas) 12.2.1.2.2.1. från adressaten 12.2.1.2.2.2. från annan person 12.2.1.2.2.2.1. Namn: 12.2.1.2.2.2.2. Adress: 12.2.1.2.2.2.2.1. Gatuadress/box: 12.2.1.2.2.2.2.2. Postnummer och ort: 12.2.1.2.2.2.2.3. Land: 12.2.1.2.2.2.3. Förhållande till adressaten: familjemedlem anställd annat 12.2.1.3. delgivits på annat sätt (anges närmare): B. 12.2.2. delgivits enligt följande särskilda delgivningsform (anges närmare): c) 12.3. Adressaten har skriftligen underrättats om att han har rätt att vägra att ta emot handlingen om denna inte är avfattad på eller åtföljs av en översättning till ett språk som han förstår eller det officiella språket på delgivningsorten. 13. UNDERRÄTTELSE ENLIGT ARTIKEL 7.2 Det har inte varit möjligt att delge handlingen inom en månad efter mottagandet. 14. VÄGRAN ATT TA EMOT HANDLING Adressaten har vägrat att ta emot handlingen på grund av det språk som denna avfattats på. Handlingen bifogas detta bevis. 15. SKÄL TILL ICKE-DELGIVNING AV HANDLING 15.1. Adressen är okänd 15.2. Adressaten kunde inte nås 15.3. Handlingen kunde inte delges inom fristen i punkt 6.2 15.4. Annat skäl (anges närmare): Handlingen bifogas detta bevis. Ort: Datum: Underskrift och/eller stämpel: BILAGA II UNDERRÄTTELSE TILL ADRESSAT OM RÄTT ATT VÄGRA ATT TA EMOT HANDLING (Artikel 8.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr … om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur) ES: … CS: … DA: … DE: ET: … EL: … | EN: … FR: … | IT: … | LV: … | LT: … | HU: … MT: … NL: … PL: … PT: … SK: … SL: … FI: … SV: … Den bifogade handlingen delges i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr … om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur. Ni har rätt att vägra att ta emot handlingen om denna inte är avfattad på eller åtföljs av en översättning till ett språk som Ni förstår eller det officiella språket på delgivningsorten. Om Ni vill ta denna rättighet i anspråk, måste Ni vid delgivningstillfället avge den nedan angivna förklaringen (om att Ni vägrar att ta emot handlingen) till den person som önskar delge Er handlingen eller inom en vecka skicka handlingen till den nedan angivna adressen tillsammans med en ifylld förklaring enligt nedan. ADRESS 1. Namn: 2. Adress: 2.1. Gatuadress/box: 2.2. Postnummer och ort: 2.3. Land: 3. Tfn: 4. Fax (*): 5. E-post (*): ________ (*) Kan utelämnas. FÖRKLARING AV ADRESSATEN Jag vägrar att ta emot den bifogade handlingen, eftersom den inte är avfattad på eller åtföljs av en översättning till ett språk som jag förstår eller det officiella språket på delgivningsorten. Jag förstår följande språk: Spanska Lettiska Tjeckiska Litauiska Danska Ungerska Tyska Maltesiska Estniska Nederländska Grekiska Polska Engelska Portugisiska Franska Slovakiska Italienska Slovenska Finska Svenska Andra anges närmare: ………………………………………………………… Ort: Datum: Underskrift och/eller stämpel: ________________________ BILAGA III JÄMFÖRELSETABELL Artikel i förordning (EG) nr 1348/2000 | Artikel i denna förordning | 1 | 1 | 2 | 2 | 3 | 3 | 4 | 4 | 5 | 5 | 6 | 6 | 7 | 7 | 8 | 8 | 9 | 9 | 10 | 10 | 11 | 11 | 12 | 12 | 13 | 13 | 14 | 14 | 15 | 15 | 16 | 16 | 17 | 17 | 18 | 18 | 19 | 19 | 20 | 20 | 21 | 21 | 22 | 22 | 23 | 23 | 24 | 24 | Bilagan till förordning (EG) nr 1348/2000 | Bilaga I till denna förordning | [1] KOM(2005) 305 slutlig. [2] EESK 231/2006. [3] EUT C […] […], s.[…]. [4] EUT C […] […], s.[…]. [5] EGT C 261, 27.8.1997, s. 1. Samma dag som konventionen upprättades noterade rådet den förklarande rapport om konventionen som finns på sidan 26 i samma nummer av EGT. [6] EGT L 160, 30.6.2000, s. 37. [7] KOM(2004) 603 slutlig; SEK (2004) 1145. [8] EGT L 160, 30.6.2000, s. 37. [9] EGT L 174, 27.6.2001, s. 25 . [10] EGT L 124, 8.6.1971, s. 1. [11] EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrat genom beslut 2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11). [12] Brysselkonventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 299, 31.12.1972, s. 32, konsoliderad version i EGT C 27, 26.1.1998, s. 1.) [13] EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. [14] EGT L 24, 30.1.1998, s. 1.