52006DC0685

Rapport från Kommissionen - Årsrapport om Europeiska unionens verksamhet inom forskning och teknisk utveckling 2005 [SEK(2006) 1450] /* KOM/2006/0685 slutlig */


[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 15.11.2006

KOM(2006) 685 slutlig

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN

Årsrapport om Europeiska unionens verksamhet inom forskning och teknisk utveckling 2005 [SEK(2006) 1450]

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN

Årsrapport om Europeiska unionens verksamhet inom forskning och teknisk utveckling 2005 (Text av betydelse för EES)

1. INLEDNING

Den här årsrapporten omfattar utvecklingen och verksamheten under 2005. Den har utarbetats i enlighet med artikel 173 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen[1] och artikel 4 i beslutet om sjätte ramprogrammet[2].

Tillsammans med rapporten läggs ett arbetsdokumentet från kommissionen fram. Det innehåller mer detaljerade rapporter och statistik. Huvudkapitlen behandlar verksamheten och de resultat som uppnåddes under 2005 samt utvecklingen inom forskning och teknisk utveckling i EU:s medlemsstater. De statistiska tabellerna finns i en separat bilaga.

2. GEMENSKAPENS VERKSAMHET INOM FORSKNING OCH TEKNISK UTVECKLING

2.1. Resultat av politiken

EU:s forskningspolitik är till sin art och omfattning sådan att den kan förbättra livssituationen för människorna i Europa och samtidigt bidra till att förbättra EU:s konkurrenskraft globalt. Den är viktig för den kunskapsbaserade ekonomins utveckling och därmed för Lissabonmålen, och den bidrar till kommissionens prioriteringar för EU: välstånd, sysselsättning och tillväxt. Inom forskningsområdet har EU två huvudmål: att skapa ett europeiskt område för forskningsverksamhet och att öka och förbättra de offentliga och privata forskningsinsatserna i Europa.

Vid europeiska rådets vårmöte 2005 tog stats- och regeringscheferna initiativ till ett nytt partnerskap för tillväxt och sysselsättning, som skall stärka Lissabonstrategin. Det här innebär en nysatsning på Barcelonamålet att 3 % av bruttonationalprodukten (BNP) skall avsättas till forskning 2010, jämfört med 1,9 % i dag. I meddelandet ”Att skapa ett europeiskt område för forskningsverksamhet med kunskap som ger tillväxt” av den 6 april 2005 fastställs EU:s forskningspolitiska mål för 2007-2013, och där upprepar kommissionen att det är viktigt med en satsning på kunskap för hållbar tillväxt för att uppnå Lissabonmålen. Numera anses det allmänt att det bästa sättet för EU att stimulera ekonomisk tillväxt och uppnå kvantitativa och kvalitativa förbättringar av sysselsättningen och samtidigt skapa social utveckling och skydda miljön är att bygga upp Europeiska unionens kapacitet för kunskapsproduktion, sprida kunskapen genom utbildning och konsolidera den genom innovation. I samma anda bekräftade stats- och regeringscheferna när de samlades i Hampton Court att forskning är en av fem handlingslinjer som skall vara föremål för särskilda satsningar. Därför inrättades en högnivågrupp för detta område under ledning av Finlands f.d. statsminister Esko Aho.

Med offentliggörandet i oktober av en gemensam strategi för mer forskning och innovation inriktar sig kommissionen särskilt på att förbättra villkoren för privata sektorns investeringar i forskning och innovation. Ett viktigt mål är att förbättra ramvillkoren för forskning och innovation, särskilt med hjälp av europeiska riktlinjer eller vägledningar i viktiga frågor som skattemässiga incitament för forskning, användning av offentlig upphandling för innovativa produkter och tjänster samt samarbete och tekniköverföring mellan universitet och företag. För att få industrin att investera mer i forskning och utveckling i Europa måste man inom inremarknadspolitiken satsa mer på kunskapsekonomin och på att skapa en dynamisk marknad för forskningsintensiva och innovativa varor och tjänster.

2.1.1. Mot sjunde ramprogrammet

Några viktiga steg mot sjunde ramprogrammet togs under 2005 när kommissionen lade fram sina förslag om hela den rättsliga ramen, inbegripet själva ramprogrammen (EG och Euratom) tillsammans med en ingående förhandsanalys av konsekvenserna i april, delprogrammen i september och reglerna för deltagande och spridning av resultat i december. Kommissionen föreslog ett sjunde ramprogram som är ambitiöst, både till räckvidd och till omfattning, och som står i proportion till de utmaningar som Europa står inför.

De viktigaste syftena med sjunde ramprogrammet presenteras under följande fyra huvudrubriker:

- Samarbete , att göra EU världsledande inom vetenskap och teknik genom att främja ett mer omfattande samarbete mellan forskarlag, både inom EU och med omvärlden. Detta innefattar långsiktiga offentlig-privata partnerskap med stor bredd.

- Idéer , att möjliggöra ett viktigt nytt initiativ, nämligen skapandet av ett oberoende europeiskt forskningsråd, att stödja forskardriven grundforskning vid kunskapens framkant och på detta sätt föra fram forskare med framstående forskning och en kreativitet och intellektuell nyfikenhet, vilket kommer att leda till viktiga nya upptäckter.

- Människor , för att kvantitativt och kvalitativt utveckla de mänskliga resurserna inom forskning och utveckling.

- Kapacitet , att utveckla de tillgängliga resurserna för forskning och utveckling för att ge forskningen en mer framträdande ställning i samhället och främja en enhetlig utveckling inom det internationella samarbetet.

Den övergripande rättsliga ram som föreslagits för sjunde ramprogrammet kommer att innebära en klar förbättring av de rättsliga och administrativa villkoren för den europeiska forskningen, i och med att tillgången och förfarandena förenklas och vissa logistiska och administrativa uppgifter överförs till utomstående strukturer.

2.1.2. Mot ett europeiskt område för forskningsverksamhet

Vid sidan av utarbetandet av det framtida nätverket för forskningsfinansiering arbetade kommissionen under 2005 med viktiga initiativ mot ett europeiskt område för forskningsverksamhet.

Strategin för rörlighet i det europeiska området för forskningsverksamhet och politiken för karriärutveckling för forskare ger en sammanhängande ram när medlemsstaterna och kommissionen skall skapa en öppen, attraktiv och konkurrenskraftig inre arbetsmarknad för forskare i Europa. Stora framsteg har gjorts för att undanröja hindren för rörlighet och förbättra kunskaperna och behörigheten med tanke på karriärutveckling mellan sektorer och ämnesområden. Arbetet med att förbättra forskarnas status, utveckling av sin yrkesroll och karriärutveckling fick en skjuts 2005 genom rekommendationerna till medlemsstaterna om en europeisk stadga för forskare och riktlinjer för rekrytering av forskare, som började tillämpas direkt efter antagandet, och genom initiativet Forskare i Europa 2005.

28 europeiska teknikplattformar är nu i gång. De fokuseras på strategiska frågor där Europas framtida tillväxt, konkurrenskraft och hållbarhet beror på viktiga tekniska framsteg. Det handlar om vitt skilda områden som stål och luftfart, järnvägar och sjötransporter, väte och solcellsteknik, vatten och kemikalier och allt ifrån nanoelektronik till innovativ medicin, växtgenomik och hållbar kemi (även industriell bioteknik), tillverkningsindustri, ömsesidigt lärande och framåtblickande forskning. Europeiska kommissionen varken inrättar eller leder de europeiska teknikplattformarna, men underlättar deras arbete och ger dem vägledning när så är lämpligt. Plattformarna bygger på en nedifrån och upp-process, där berörda aktörer, under industrins ledning, träffas för att fastställa och genomföra en strategisk forskningsagenda på medellång till lång sikt som kan öka potentialen för utveckling, spridning och användning av viktig teknik. När de europeiska teknikplattformarnas strategiska forskningsagendor överensstämmer med den europeiska forskningspolitikens mål har de beaktats i samband med utvecklingen av det särskilda programmet för samarbete. Inom ett begränsat antal områden kan ett gemensamt teknikinitiativ inrättas för att helt eller delvis genomföra den strategiska forskningsagenda som utvecklats av en europeisk teknikplattform[3].

Dessutom valdes 68 ERA-NET-projekt ut. De syftar till att samordna nationella och regionala forskningsprogram inom områden som bilateralt samarbete med tredjeländer, metrologi, jordbruk och fiske, växtskydd och människors hälsa, energi, transporter och miljö. Inom fyra områden omfattar förslagen om sjunde ramprogrammet gemensamma initiativ enligt artikel 169 i fördraget, vilket kommer att ge programsamordningen en ny dimension.

Bidraget till ett europeiskt område för forskningsverksamhet kan också betonas inom enskilda områden. Den 28 juni 2005 undertecknade Europeiska unionen och övriga internationella partner, Japan, Ryssland, Kina, Förenta staterna och Sydkorea, och senare även Indien, en ”gemensam avsiktsförklaring” där de enades om att ITER ( International Thermonuclear Experimental Reactor) skall genomföras i Cadarache i Europa. Detta avtal, som omfattar mer än halva jordens befolkning, bekräftade i praktiken att Europa är ledande inom fusionsenergiforskningen och det var ett historiskt ögonblick för både det internationella och det europeiska vetenskapliga samarbetet. ITER utgör nästa steg innan fusionsenergin kan bli verklighet och bidra till att lösa världens energiproblem. ITER är ett av de största internationella forskningsprojekten någonsin, med en beräknad budget på tio miljarder euro på 35 år.

I juni antogs en handlingsplan för 2005-2009 för genomförandet av en säker, integrerad och ansvarsfull europeisk strategi för utvecklingen av nanovetenskap och nanoteknik . Syftet är att öka och samordna forskningen inom detta område, för att bidra till EU:s konkurrenskraft och politik inom många olika områden samt att uppnå synergieffekter med utbildning och innovation. Samordnade åtgärder av Europas industri, forskningsorgan, universitet och finansiella institutioner bör göra det möjligt att skapa produkter och processer som är kommersiellt livskraftiga och helt säkra.

Forskningen om globala förändringar och ekosystem, hållbar energi och transportsystem är en viktig del av översynen av EU:s strategi för hållbar utveckling. Kommissionen rapporterade om det framgångsrika genomförandet av handlingsplanen för miljöteknik samt handlingsplanen för miljö och hälsa, som fortsatte under 2005. Den tioåriga genomförandeplanen för det globala initiativet för jordobservation antogs vid det toppmöte i Bryssel som kommissionen anordnade i februari 2005.

I kommissionens tredje lägesrapport om de resultat som uppnåtts och framtida inriktningar betonades att kommissionens strategi för biovetenskap och bioteknik har stor betydelse när det gäller att främja tillväxt och stärka EU:s ställning på den globala marknaden för högteknologi. Samtidigt presenterades de första resultaten från plattformen för kliniska försök för att bekämpa de fattigdomsrelaterade sjukdomarna hiv/aids, malaria och tuberkulos inom ramen för partnerskapet mellan Europa och utvecklingsländerna inom området klinisk prövning (artikel 169 i fördraget).

Övergripande frågor som främjar ett europeiskt område för forskningsverksamhet, som vetenskap i samhället , jämställdhet inom vetenskap och forskning samt internationellt samarbete, behandlades exempelvis genom stora offentliga evenemang, ingående analyser och handlingsplaner, bilaterala och biregionala dialoger, utarbetande av internationella samarbetsavtal med Japan, Sydkorea, Jordanien och Egypten samt ett avtal som ingicks med Schweiz.

Den förberedande åtgärden för säkerhetsforskning, som inleddes 2004, fortsatte under 2005. Den omfattar förberedelser för en fullvärdig prioritering inom sjunde ramprogrammets tema säkerhet och rymdforskning. När det gäller rymdforskning antog kommissionen under 2005 meddelandena ”Europeisk rymdpolitik - Preliminära inslag” och ”Global övervakning för miljö och säkerhet (GMES): från utkast till verklighet”. Rymdforskningen inom sjunde ramprogrammet kommer att syfta till att stödja den europeiska rymdpolitiken och särskilt inriktas på GMES (Global Monitoring of Environment and Security).

2.2. Genomförandet av sjätte ramprogrammet

Samtidigt som sjunde ramprogrammet enligt planen startar 2007 fortsätter genomförandet av forskningsverksamheten inom sjätte ramprogrammet. För 2002-2006 har EU tillgång till en budget på omkring 20 miljarder euro, som framför allt avsatts för de sju prioriterade tematiska områdena: biovetenskap, genomik och bioteknik för bättre hälsa; informationssamhällets teknik; nanovetenskap och nanoteknik, intelligenta material och nya produktionsprocesser; luft- och rymdfart; livsmedelskvalitet och livsmedelssäkerhet; hållbar utveckling, globala förändringar och ekosystem; samt samhällsvetenskap och humaniora. År 2005 utnyttjades budgetåtagandena helt. Insatserna fortsatte för att sjätte ramprogrammet skulle locka de bästa forskningsgrupperna och de mest innovativa företagen, organisationerna och institutionerna. Avsevärda vetenskapliga och tekniska framsteg gjordes inom alla prioriterade temaområden. Inom de flesta tematiska områden satsar man särskilt på sådana forskningsämnen som har särskilt stora förutsättningar för deltagande från industrins sida, och då särskilt små och medelstora företag, samt för internationellt samarbete. Forskning bedrivs också för att främja politiken inom områden som jordbruk, fiske, hälso- och sjukvård och konsumentskydd, ungdomsfrågor, sysselsättning och sociala frågor, rättsliga och inrikes frågor, miljö, den inre marknaden, energi och transport. De rättsliga och administrativa villkoren förbättrades ytterligare och förändringsarbetet fortskreds där det behövdes, framför allt när det gällde förenkling.

Att dra nytta av det som gjorts i tidigare ramprogram , de vetenskapliga och tekniska resultaten och de socioekonomiska effekterna av forskning inom tidigare ramprogram är föremål för spridning, analys och utvärdering i syfte att optimera deras potential i innovationskedjan och policyutvecklingen. Den femåriga utvärderingsrapporten och undersökningarna om gemenskapens ramprogram för forskning 1999-2003 samt kommissionens reaktioner på dessa har getts en bred spridning och diskuterats i olika policyforum. De beaktades också vid utarbetandet av sjunde ramprogrammet.

Cordis har fortsatt att fungera som spridningstjänst för sjätte ramprogrammets projekt och resultat, och alla indikatorer tyder på en avsevärt ökad användning av de viktigaste tjänsterna, projektbeskrivningarna samt nyhetstjänsten och projektansökningstjänsten.

3. UTVECKLING I MEDLEMSSTATERNA OCH TILLÄMPNING AV DEN ÖPPNA SAMORDNINGSMETODEN

3.1. Forskning och den förnyade Lissabonstrategin

På Europeiska rådets vårmöte i mars 2005 satte EU:s ledare tillväxt och sysselsättning överst på listan över Europas politiska prioriteringar. Den förnyade Lissabonstrategin innebar ett nytt åtagande, som skall få alla att ställa sig bakom ett positivt reformprogram, eftersom en heltäckande strategi som ger maximala hävstångseffekter och kraftfulla insatser från alla EU-medlemsstater är en förutsättning för framgång. Detta åtagande fick ytterligare tyngd genom överenskommelsen om integrerade riktlinjer för tillväxt och sysselsättning som ger en tydlig vägledning för utformningen av nationella reformer, liksom genom det informella toppmötet i Hampton Court i oktober.

Första steget för att sätta denna ambitiösa plan i verket har varit att utveckla de instrument som behövs för att främja sysselsättning. För detta krävs en partnerskapsstrategi, med rätt åtgärder som sätts in på rätt nivå. Medlemsstaterna har utarbetat landsspecifika nationella reformprogram med de integrerade riktlinjerna som gemensam grund. Dessutom samarbetar rådet, Europaparlamentet och kommissionen om de åtgärder som behövs på gemenskapsnivå för att komplettera medlemsstaternas initiativ.

Behovet av att bygga upp en kunskapsbaserad ekonomi och förbättra Europas förmåga att locka till sig företagsamhet och investeringar återspeglas i allmänhet väl i de nationella reformprogram som alla medlemsstater lämnade in hösten 2005. Kommissionens bedömning av forskningsinslaget i de 25 medlemsstaternas nationella reformprogram visar att samtliga medlemsstater högprioriterar FoU. Ett par andra frågor som högprioriteras är behovet av att bygga upp en kunskapsbaserad ekonomi och förbättra Europas förmåga att locka företagsamhet och investeringar. I många länder integreras FoU- och innovationspolitik allt mer. Detta har i en del fall lett till att man inrättat FoU- och innovationsråd där arbetsmarknadens parter och berörda ministerier deltar. Syftet är att bistå regeringarna med råd på en strategisk nivå. Medlemsstaterna har ett antal gemensamma problem som måste lösas, t.ex. behovet av att förbättra de mänskliga resurserna, främja forskningsintensiva små och medelstora företag och förbättra kunskapsöverföringen mellan offentlig och privat sektor.

Ett antal åtgärder har vidtagits inom dessa områden, men i stort har intensiteten i EU:s FoU-politik stagnerat på senare år. Flera medlemsstater har vidtagit konkreta åtgärder för att öka den offentliga finansieringen och förbättra effektiviteten, vilket även inbegriper utveckling av offentlig-privata partnerskap för att stimulera FoU inom näringslivet och införande av övervaknings- och utvärderingssystem för offentlig FoU. Alla medlemsstater anser att en modernare ledning är en förutsättning för att forskningsinstitutionernas och universitetens självständighet skall kunna stärkas. Ungefär hälften av medlemsstaterna har infört någon form av skattemässiga incitament för att ge den privata FoU-verksamheten en skjuts och andra överväger att införa sådana. Slutligen har flera medlemsstater vidtagit åtgärder eller avser att vidta åtgärder för att garantera tillgången till kvalificerade forskare genom att locka fler studenter till naturvetenskapliga och tekniska ämnen och förbättra forskarnas karriärutsikter. Allmänt sett är de nationella reformprogrammen ett uttryck för en ökad medvetenhet om behovet av en samstämmig politik inom olika områden för att främja forskning och innovation.

FoU har en enorm betydelse för den framtida tillväxten och kan ge oss lösningarna på många av de problem som vårt samhälle står inför. Därför måste investeringarna i FoU intensifieras. Medlemsstaterna har stora möjligheter att förbättra kvaliteten på den offentliga finansieringen genom att flytta resurser — framför allt statligt stöd — till mer produktiv användning och genom ett närmare samarbete mellan medlemsstaterna för att undvika kostsamt dubbelarbete. Den offentliga sektorns FoU-stöd kan också effektiviseras. Europeiska kommissionens förslag att öronmärka Lissabonrelaterade sammanhållningsutgifter, vilket Europeiska rådet godtagit för EU15-medlemsstaterna, visar hur prioriterade områden som forskning kan integreras med många olika politikområden. Huvuddelen av finansieringen bör emellertid komma från den privata sektorn och en förutsättning för detta är att utsikterna för avkastning på FoU-investeringar är gynnsamma i Europa. Detta avgörs i sin tur av efterfrågan på innovativa produkter och tjänster, tillgången till personer med nödvändig kompetens och tillgången till ett väl utformat regelverk.

3.2. Utvecklingen mot treprocentsmålet

På senare år har FoU-intensiteten i EU (FoU-utgifternas andel av BNP) inte visat några tecken på att närma sig de mål som fastställdes av Europeiska rådet i Barcelona 2002 (att FoU-intensiteten skulle närma sig 3 % år 2010 och att två tredjedelar skulle komma från den privata sektorn). En period av långsam men kontinuerlig tillväxt mellan 1997 och 2001 har följts av en liten minskning sedan 2002 (från 1,92 % år 2001-2002 till 1,90 % år 2004) Dessa variationer har huvudsakligen berott på fluktuationer i finansieringen från den privata sektorn. Den privata finansieringen har minskat på senare tid på grund av den ekonomiska avmattningen under 2002-2003 och det faktum att teknikbubblan sprack. År 2004 stod den för 55 % av de totala FoU-utgifterna.

Nu har dock alla medlemsstater fastställt sina mål för FoU-utgifterna, antingen i samband med sina nationella reformprogram eller strax därefter (figur 1), och dessa är i regel riktigt ambitiösa.

[pic]

Om man utgår från att alla FoU-utgiftsmål uppnås innebär det att FoU-utgifterna i EU kommer att öka avsevärt till omkring 2,6 % av BNP 2010.

Vi kan bedöma målets nivå genom att, både inom varje medlemsstat och i EU-25 som helhet, jämföra den årliga ökning av FoU-intensiteten som krävs mellan 2004 och 2010 för att uppnå målet med de senaste årens ökningstakt (1997-2004). Ökningstakten i länder som Danmark, Finland, Sverige, Tyskland och Österrike räcker för att de skall kunna uppnå sina mål, om den nuvarande trenden fortsätter: FoU-intensiteten är redan i dag högre i dessa länder än EU-genomsnittet och på senare år har de ökat sin ledning ännu mer. För länder som Belgien, Frankrike eller Förenade kungariket, eller för EU-25 som helhet, måste FoU-utgifterna snabbt öka avsevärt om målet skall kunna uppnås. För länder som Polen, Slovakien, Malta, Lettland och Grekland verkar målet extremt ambitiöst.

När man undersöker varför de länder som ”ökat sin ledning” på vägen mot Barcelonamålet lyckats, bör man titta på de olika ekonomiska sektorernas bidrag till ökningen av näringslivets FoU-intensitet i dessa länder. Bakom alla dessa framgångshistorier finns det mycket riktigt en (i Finland och Tyskland), två (i Danmark) eller tre (i Sverige) FoU-intensiva sektorer[4] som spelat en central roll. Detta visar hur viktigt det är med någon form av specialisering inom de nationella/regionala innovationssystemen och ekonomierna och att det finns några FoU-intensiva företag. Man bör dock inte underskatta vikten av offentligt finansierad FoU för utvecklingen mot Barcelonamålet, eftersom den offentligt finansierade FoU-intensiteten i alla dessa länder också är högre än EU-genomsnittet. Detta visar att offentligt finansierad FoU kompletterar näringslivsfinansierad FoU.

3.3. Den öppna samordningsmetoden

På grundval av erfarenheterna från den första cykeln inledde Crest (Kommittén för vetenskaplig och teknisk forskning) den andra cykeln i januari 2005. Man har lyckats inrätta fem Crest-expertgrupper för olika ämnen och medlemsstaterna har blivit allt mer aktiva. Expertgrupperna har letts av en eller två medlemsstater och gruppernas arbete har mynnat ut i mer praktiskt inriktade rekommendationer.

När det gäller policymixer har en särskild granskningsprocess utvecklats och tillämpats på tre länder (Sverige, Spanien och Rumänien[5]) för att uppmuntra ett utbyte av information om policyrelaterade frågor och ta fram både landsspecifika och allmänna lärdomar för utarbetandet och genomförandet av sådana effektiva policymixer som behövs för att öka FoU-intensiteten. När det gäller skatteåtgärder har arbetet inriktats på att utvärdera och utforma skatteåtgärder för forskning, vilket lett till att man utarbetat praktiska riktlinjer för utvärderingen av skatteåtgärder. Många medlemsstater har infört, utvidgat eller förbättrat skatteordningen för forskning på senare år.

När det gäller reformen av offentliga forskningscenter omfattade arbetet en kartläggning av de nuvarande strategierna för att stödja kunskapsöverföring mellan offentliga forskningsorganisationer och näringslivet och utveckling av rekommendationer och riktlinjer för kunskapsutbyte, organisation av offentliga forskningsorganisationer, samriskföretag/avknoppningar och incitamentsystem för forskare. När det gäller små och medelstora företag lades tyngdpunkten i denna andra cykel på behoven hos forskningsintensiva små och medelstora företag och nystartade högteknologiska företag. Expertgruppen organiserade sin verksamhet kring fem ämnen som ansågs centrala för en integrerad strategi för forsknings- och innovationspolitik inom det här området: finansieringsfrågor, förbättrad ledarskapskompetens, samarbete med forskningsinstitut, teknikupphandling och möjligheter för hög tillväxt. Inom området immateriella rättigheter inriktas arbetet på att ta fram en verktygslåda för gränsöverskridande samarbeten med deltagande av offentliga forskningsorganisationer och på att utveckla olika byggstenar som behövs för att utveckla kompetensen hos personer verksamma inom professionell tekniköverföring i hela Europa.

När det gäller tillämpningen av den öppna samordningsmetoden på mänskliga resurser inom forskningen har styrgruppen för mänskliga resurser och rörlighet varit verksam sedan 2002. Styrgruppen består av företrädare från medlemsstaterna och 2005 inriktades arbetet på ett utbyte av lärdomar om forskares rörlighet mellan den akademiska världen och näringslivet.

I september 2006 kommer Crest att lägga fram en rapport om den andra cykeln av den öppna samordningsmetoden och treprocentsmålet till rådet och kommissionen. Tanken är att rapporten skall kunna beaktas vid utarbetandet av kommissionens årliga lägesrapport och slutsatserna från rådets vårmöte 2007 om den reviderade Lissabonstrategin. Crest kommer också att använda de nationella reformprogrammen och de därmed förbundna lägesrapporterna som underlag för ett utbyte av lärdomar som syftar till att förbättra forskningspolitiken i medlemsstaterna. Crest kommer under hösten 2006 att lägga fram en rapport om de viktigaste lärdomarna från detta arbete.

För att stärka och komplettera den öppna samordningsmetodens tillämpning på treprocentsmålet inleddes en ansökningsomgång för ett pilotprojekt som rör tillämpning av den öppna samordningsmetoden inom FoTU (RTD OMC-NET ), med en beräknad total budget på 8,7 miljarder euro) . Syftet är att främja kunskapsutbyten och samarbetsinitiativ som tas av grupper av medlemsstater om policyfrågor av gemensamt intresse. Detta nya system kommer att utvecklas inom sjunde ramprogrammet.

4. FRAMTIDSUTSIKTER

Alla dessa framgångar banade vägen för 2006 — ett år av utmaningar då förhandlingarna inför det slutliga antagandet av sjunde ramprogrammet gick in i sin slutfas och man satsade på att öka investeringarna i forskning och forskarkarriärer i Europa.

Den 4 april 2006 uppnåddes enighet om EU-budgeten för 2007-2013 vid ett trepartsmöte mellan Europaparlamentet, kommissionen och EU:s ordförandeskap, och nu planerar man att anta sjunde ramprogrammet och de särskilda programmen före utgången av 2006 eller i början av 2007. Den första ansökningsomgången kommer att inledas i början av 2007.

Under hösten 2006 kommer medlemsstaterna att lägga fram sina första lägesrapporter om Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning. Kommissionen kommer att bedöma forskningsinslagen i medlemsstaternas strategier, läget i förhållande till de individuella FoU-mål som fastställdes vid rådets vårmöte och läget i förhållande till treprocentsmålet. För att stärka medlemsstaternas forskningsstrategier kommer kommissionen före årets utgång att anta de frivilliga riktlinjerna för att främja kunskapsöverföring mellan universitet och offentliga forskningsorganisationer och näringslivet. Kommissionen kommer dessutom att anta en ny ram för statligt stöd till FoU och innovation samt detaljerade riktlinjer för utformningen och utvärderingen av skatteincitament för FoU. Kommissionen avser också att lägga fram ett förslag om att inrätta ett europeiskt teknikinstitut med sikte på att det skall kunna inleda sin verksamhet under 2009.

5. FÖR YTTERLIGARE INFORMATION:

Mer detaljerade uppgifter finns i kommissionens arbetsdokument som läggs fram tillsammans med rapporten. Allmänheten kan hitta ytterligare information i följande dokument:

- Årliga övervakningsrapporter om ramprogrammet och de särskilda programmen. I rapporterna finns en kortfattad och oberoende sammanfattning av framstegen och kvaliteten när det gäller de åtgärder som vidtas för att genomföra programmen.

- Femåriga utvärderingsrapporter som behandlar gemenskapsforskningens genomförande och resultat under de fem föregående åren.

- Den europeiska rapporten om indikatorer för vetenskap och teknik, som innehåller beskrivningar, statistik och utförliga analyser av gemenskapens och medlemsstaternas FoTU-verksamhet i ett globalt sammanhang.

- Rapporter med centrala siffror (”key figures”) som offentliggörs varje år och som innehåller indikatorer för att bedöma Europas ställning inom vetenskap, teknik och innovation.

- Statistik om vetenskap och teknik i Europa (Eurostat): statistik om FoU-budgetar, FoU-utgifter, FoU-personal och patent i medlemsstaterna, uppdelat per region.

- Undersökningar och analyser som offentliggjorts inom ramen för gemenskapens FoTU-program och som rör frågor som är specifika för de FoTU-områden som omfattas av dessa program.

De flesta dokumenten kan hämtas eller beställas via kommissionens Internetsidor:

- Kommissionens allmänna webbplats Europa: http://europa.eu/

- Cordis, en informationswebbplats för FoTU-ramprogrammen: http://cordis.europa.eu/

- Webbplatsen för Generaldirektoratet för forskning: http://ec.europa.eu/research/

- Webbplatsen för Generaldirektoratet för informationssamhället: http://ec.europa.eu/information_society/index_en.htm

- Webbplatsen för Generaldirektoratet för näringsliv: http://ec.europa.eu/dgs/enterprise/

- Webbplatsen för Generaldirektoratet för energi och transport: http://ec.europa.eu/dgs/energy_transport/index.html

- Gemensamma forskningscentrets (GFC) webbplats: http://www.jrc.ec.europa.eu/

- Eurostats webbplats: http://epp.eurostat.ec.europa.eu/

[1] ”I början av varje år skall kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet. Rapporten skall särskilt avse dels verksamheterna inom området för forskning och teknisk utveckling och spridningen av resultaten av dessa verksamheter under det föregående året, dels arbetsprogrammet för det innevarande året.”

[2] I artikel 4 i beslut nr 1513/2002/EG av den 27 juni 2002 fastställs följande: ”I den årliga rapport som kommissionen skall lägga fram i enlighet med artikel 173 i fördraget skall den i detalj redogöra för framstegen med att genomföra sjätte ramprogrammet, särskilt med att uppnå målen och uppfylla prioriteringarna (…). Rapporten skall även innehålla information om finansiella aspekter och om instrumenten har använts.”

[3] Kommissionens arbetsdokument, ”Report on European Technology Platforms and Joint Technology Initiatives: Fostering Public-Private R&D Partnerships to Boost Europe’s Industrial Competitiveness”, SEK(2005) 800, 10 juni 2005. Europeiska strategiska forumet för forskningsinfrastrukturs (ESFRI) har konsoliderat sin framträdande roll när det gäller stödet till en sammanhängande och strategisk syn på beslutsfattandet, framför allt genom utarbetandet av en europeisk färdplan för nya forskningsinfrastrukturer av europeiskt intresse.

[4] Finland: kommunikationsutrustning. Tyskland: motorfordon. Danmark: läkemedel/bioteknik och IKT-tjänster. Sverige: läkemedel, motorfordon och kommunikationsutrustning.

[5] Har inbjudits att delta i Crest-sammanträde inför anslutningen.