[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 24.5.2006

KOM(2006) 246 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET

Förbättrade samråd om gemenskapens fiskeriförvaltning

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning 3

2. Prognoser om och förvaltning av fiskemöjligheter 4

2.1. Rådgivningsmetoder och uppgiftsbehov 4

2.2. Nuvarande förfarande 4

2.3. Aktörernas synpunkter 6

3. rekommendationer för att förbättra systemet 6

3.1. Ändring av fiskeåret 6

3.2. Ändrad vetenskaplig tidtabell för utvärdering av bestånden 7

3.3. Aspekter som rör tredjeland 7

3.4. Tidigarelagda samråd med EU:s aktörer om beslut rörande fiskeriförvaltning 8

3.5. Nytt tidtabell för förslag till lagstiftning och beslut 9

3.6. Åtskillnad mellan kvotförordningar och övriga förvaltningsinstrument 10

4. Slutsats: En ny tidsplan för fiskeriförvaltningsdebatten 11

INLEDNING

För att garantera ”ett brett deltagande av aktörer i alla stadier av politiken från begreppsbildning till genomförandet” (artikel 2.2 i rådets förordning 2371/2002), måste de nuvarande förfarandena för årliga beslut om gemenskapens fiskeriförvaltning förändras.

Fiskemöjligheterna för Europeiska gemenskapens yrkesfiskare fastställs vanligen årligen vid ett möte i rådet (jordbruks- och fiskerifrågor) sent i december. Den antagna förordningen träder i kraft den 1 januari påföljande år och innehåller beslut om TAC och kvoter för medlemsstaterna, tillåten fiskeansträngning per typ av redskap och område, samt vissa tekniska åtgärder rörande de fiskeredskap som det kommer att vara tillåtet att använda under året.

Rådets beslut grundar sig på ett förslag från kommissionen, såsom föreskrivs i fördraget. Hittills har kommissionen lagt fram sitt förslag mycket sent under året, så att den allra senaste vetenskapliga och tekniska informationen kunnat beaktas. Detta innebär att den tid som återstår för samråd med aktörerna är mycket begränsad.

Eftersom många fiskbestånd är utfiskade har det krävts betydligt bredare bevarandeåtgärder den senaste tiden. Att enbart minska TAC har visat sig otillräckligt, och ett åtgärdspaket innehållande kontroll av fiskeansträngningen, tekniska åtgärder samt kontroll- och inspektionsbestämmelser har visat sig nödvändigt. Det har dock visat sig svårt att ringa in sådana åtgärder inom en så kort tidsperiod som den årliga beslutsprocess som beskrivs ovan.

Under 2005 höll kommissionen informella samråd med aktörer och medlemsstater om alternativa arbetsmetoder i förberedandet av gemenskapens fiskeriförvaltningsbeslut. Många medlemsstater svar positiva till att överväga förändringar, men de flesta var motvilliga till att ändra perioden för TAC. Kommissionen uppmanades att undersöka möjligheterna att få vetenskapliga rekommendationer för fiskeriförvaltning tidigare under året. Många medlemsstater uppmuntrade kommissionen att inleda tidiga diskussioner med de regionala rådgivande nämnderna om frågor som rör beslut om fiskemöjligheter. Vissa medlemsstater ansåg dock att den tidspress som är inbyggd i det nuvarande systemet är till hjälp när det gäller att fatta snabba och effektiva beslut.

Kommissionen har redan vidtagit åtgärder för att se till att alla fiskeriförvaltningsbeslut inte samlas vid årsslutet. Under 2005 lade kommissionen fram ett separat och tidigare förslag rörande TAC för bestånd i Östersjön. Under hela året fördes tekniska diskussioner med medlemsstaterna som förberedelse för besluten om förvaltning av fiskeansträngningen, fastställandet av TAC och andra frågor knutna till detta. För djuphavsarter fastställs TAC redan i en separat förordning för två år i taget.

Det krävs fler förbättringar, framför allt för att samråden med aktörerna skall bli meningsfulla. I detta dokument föreslås en ny arbetsmetod för att förbereda rådsbeslut om årliga fiskemöjligheter och anknutna villkor inom gemenskapen. Syftet är att i god tid innan kommissionen lägger fram sina förslag för den årliga fiskeriförvaltningen förbättra samrådsprocessen med aktörerna och uppnå bättre samordning mellan kommissionen, medlemsstaterna och vetenskapliga rådgivare när det gäller de långsiktiga målen för fiskeriförvaltningen och medlen att uppnå dessa mål. Tidpunkten då kommissionen lägger fram sina förslag bör också ändras, i vissa fall.

Ökade samråd med aktörerna kommer inte att inverka på kommissionens initiativrätt. Syftet med samråden är att förbättra kunskapsbasen för kommissionens beslut och att få synpunkter från aktörerna.

Prognoser om och förvaltning av fiskemöjligheter

Rådgivningsmetoder och uppgiftsbehov

Det rådgivnings- och förvaltningssystem för fiskeriförvaltning som används inom gemenskapen utvecklades när den gemensamma fiskeripolitiken inleddes under tidigt 1980-tal. På den tiden ansågs inte fiskbestånden vara utsatta för någon risk och det handlade inte så mycket om att förvalta en hållbar utveckling av fisket, utan snarare att förutse hur stor fångst som på kort sikt kunde tas ur varje fiskbestånd, och fastställa nationella kvoter och relativt stabila fångstandelar på grundval av dessa uppgifter.

Den kortsiktiga fångstorienterade rådgivningen från vetenskapsorgan som ICES återspeglade detta synsätt. Rådgivningen formulerades med utgångspunkt i den fångst som förväntades vid en oförändrad fiskenivå, under förutsättning att bestånden storlek inte hamnade under säkra biologiska gränser.

Samtidigt med den försiktighetsstrategi som utvecklades inom fiskeriförvaltningen efter det att FN:s avtal om gränsöverskridande fiskbestånd antagits 1995 började man i stället begära rekommendationer med utgångspunkt i den största fångst som kunde tas utan att det skadade lekbeståndens biomassa på kort sikt eller utan att det uppstod fiskeridödlighetsnivåer som skulle innebära en extremt hög risk för lekbeståndet på längre sikt. År 2002 införlivade gemenskapen försiktighetsstrategin och tillämpningen av en ekosystembaserad strategi inom fiskeriförvaltningen i ramförordningen för den gemensamma fiskeripolitiken. 2002 åtog sig gemenskapen och dess medlemsstater vidare att upprätthålla och återföra bestånden till nivåer som kan producera hög avkastning, enligt definitionen i den genomförandeplan som antogs vid världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg 2002.

Nuvarande förfarande

Gemenskapens tradition att basera fiskeriförvaltningen på kortsiktiga prognoser har oavsiktligt försvårat beslutsfattandet.

Eftersom besluten har inriktats på lösningar på kortare snarare än längre sikt, har detta för det första hindrat en ordentlig diskussion om långsiktig förvaltning. Detta betonades vid reformen av den gemensamma fiskeripolitiken och resulterade i en rättslig grund för förvaltning på lång sikt[1].

För det andra har det lett till ett behov av så exakta kortsiktiga prognoser som möjligt. Detta har inneburit att de vetenskapliga bedömningarna måst vänta till senare under året, så att de senaste uppgifterna från undersökningar kunnat användas i prognosprocessen.

För det tredje har det i allmänhet höga fisketrycket lett till en situation (särskilt inom det demersala fisket) där en stor del av fångsterna som tas under ett år utgörs av ungfisk som inte var tillgänglig för fiske året innan. Detta har ökat behovet av ”sistaminuten”-undersökningar i fångstprognossyfte.

För det fjärde har det blivit så att endast en liten del av fiskbeståndet överlever från ett år till nästa, och detta gäller fler viktiga bestånd (t.ex. torskbestånden i Nordsjön, Kattegat, Irländska sjön, Östersjön, tunga i Skagerak och Kattegat, kolja i Nordsjön, ansjovis i Biscayabukten). Detta kan förorsaka obalans i fiskemöjligheterna eftersom rekryteringsnivåerna kan variera betydligt från ett år till ett annat. När det gäller t.ex. Nordsjökolja ändrades TAC med i genomsnitt 32 % varje år under perioden 1988-2005. Stora svängningar i fiskemöjligheter är svåra att hantera, både när det gäller fiskmarknaden och sysselsättningen för yrkesfiskarna.

Detta problemkomplex har lett till en komprimerad tidtabell för vetenskaplig analys och förvaltningsbeslut för de flesta demersala fiskbestånd:

- I september slutförs de sista undersökningarna, och uppgifterna analyseras ombord på forskningsfartygen.

- Tidigt i oktober avslutas de vetenskapliga utvärderingarna och resultaten läggs fram för Internationella havsforskningsrådets (ICES) rådgivande kommitté för fiskeriförvaltning.

- Sent i oktober utfärdar ICES rekommendationer till sina kunder Europeiska gemenskapen, Norge, Island, NEAFC och andra.

- I november analyseras de vetenskapliga rekommendationerna av kommissionen som också rådgör med Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen och aktörer, och förhandlingar förs med Norge och andra kuststater i fråga om bestånd som förvaltas gemensamt.

- Tidigt i december antar kommissionen sitt förslag till förordning om fiskemöjligheter och det diskuteras av medlemsstaterna, de regionala rådgivande nämnderna och aktörerna.

- I mitten av december antas förordningen av rådet.

Under 2004 och 2005 inledde kommissionen en tidig diskussion (vid årets början) med medlemsstater och aktörer om ett flertal tekniska frågor i förordningen om fiskemöjligheter. Under dessa tidigarelagda möten diskuterades frågor som tekniska bestämmelser, åtgärder för förvaltning av ansträngningen och stängda områden i detalj. Denna process underlättade beslutsfattandet i tekniska frågor under 2005, särskilt när det gäller genomförandet av förvaltningen av fiskeansträngningen.

Aktörernas synpunkter

En dialog har förts med den rådgivande nämnden för Nordsjön när det gäller en eventuell ändring av den årliga tidtabellen för beslutsfattande. De såg som mest angeläget att ytterligare tid avsätts för att överväga de villkor på vilka beslut om TAC kan fattas, särskilt tekniska övergångsåtgärder och system för förvaltning av ansträngningen.

Rådgivande kommittén för fiske och vattenbruk (ACFA) har sagt att den ställer sig positiv till att överväga en ändring av tidpunkten för antagande av förordningar om fiskemöjligheter, förutsatt att förändringarna sker progressivt. Rådgivande kommittén för fiske och vattenbruk var positiv till att införa strategier på medellång sikt (särskilt med en 15 % -gräns för TAC-svängningar) med ett större deltagande från aktörerna sida. För vissa bestånd borde vetenskapliga rekommendationer efterfrågas mer sällan och TAC fastställas för en längre period (detta har redan skett för havskräfta och djuphavsarter). Liksom den regionala rådgivande nämnden för Nordsjön var ACFA mest angelägen om att försäkra sig om mer tid för diskussionerna om de villkor som är knutna till TAC, såsom tekniska åtgärder och detaljer kring genomförandet av förvaltningen av ansträngningen. ACFA var inte för att dela upp TAC- och kvotpaketet i separata delar och ansåg att ett årsslutspaket var en oundviklig lösning.

ACFA var redo att överväga en möjlighet baserad på en ändring av fiskeåret, så att det i stället skulle löpa från (t.ex.) den 1 april i stället för den 1 januari, men var ense med kommissionen om att detta bara var möjligt om andra kuststater var med på att ändra datumen.

REKOMMENDATIONER FÖR ATT FÖRBÄTTRA SYSTEMET

Ändring av fiskeåret

För närvarande fastställs TAC för kalenderåret från den 1 januari, både i EU och i angränsande tredjeländer. Det är eventuellt möjligt att ändra förvaltningsperioden, så att den löper under tolv månader men från ett annat datum. Detta kan innebära vissa fördelar för en del bestånd där fiskesäsongen inte får ett naturligt avbrott vid slutet av kalenderåret. De säsongsmässiga särdragen hos olika fisken är dock så skilda att åtgärden trots att den kanske mildrar problemen inom några fisken, riskerar att skapa nya problem inom andra. Vi blir eventuellt tvungna att undersöka om det inte snarare behöver fastställas olika fiskeår för olika bestånd, om man verkligen vill uppnå en generell förbättring. Detta skulle medföra betydande administrativa kostnader. Kommissionens anser därför att om alternativa lösningar kan ge ett likvärdigt resultat, bör vi undvika att välja denna modell på kortare sikt.

Ändrad vetenskaplig tidtabell för utvärdering av bestånden

För närvarande får kommissionen vetenskapliga rekommendationer från Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskenäringen. Rekommendationerna grundar sig på utvärderingar och rekommendationer från Internationella havsforskningrådet. Rekommendationerna lämnas vid två olika tidpunkter:

- I juni för djuphavsarter, bestånd i Östersjön och flera bestånd av sill, strömming och skarpsill.

- I oktober för makrill, havskräfta och de flesta demersala plattfiskar och rundfiskar.

Kommissionen har inlett diskussioner med ICES och STECF om möjligheterna att utfärda rekommendationer för ett större antal bestånd i juni snarare än i oktober. Det skulle i så fall vara nödvändigt att säkertälla att rekommendationer för bestånd som fångas tillsammans i blandade fisken utfärdas samtidigt för konsekvensens skull. Man är medveten om att tidigare utfärdade rekommendationer i vissa fall kommer att leda till en mindre exakt prognos, men detta kan vara en godtagbar konsekvens. Kommissionen har också frågat om rekommendationer kan utfärdas något tidigare under året, med början 2007.

ICES genomför en detaljerad utvärdering av möjligheterna att ändra tidpunkten för uvärderingar och rekommendationer för att tillgodose kommissionens behov. Utvärderingen kommer bl.a att omfatta följande: förändringarnas konsekvenser med hänsyn till minskad exakthet för olika bestånd när rekommendationer utfärdas tidigare för utvärderingar och förvaltning över flera år, fler strategiska rådgivningsprodukter, protokoll för icke schemalagda uppdateringar av utvärderingar och rekommendationer när ny information visar att så är nödvändigt, samt den vetenskapliga arbetsstyrkans möjligheter att klara utvärderingar och rekommendationsprocesser under en mer komprimerade tidsperiod. Med utgångspunkt i denna utvärdering kommer kommissionen att avtala en ny rådgivningsprocess med ICES från 2007.

När det gäller rekommendationer som utfärdats under 2006 kommer ICES att överväga möjligheten med en interimsprocess för konsultationer som är baserad på de senaste utvärderingarna och ACFM:s rekommendationer och som möjliggör justeringar om ny information bedöms som tillräckligt viktig för en omfattande ändring av rekommendationerna. De nationella fiskeriforskningsinstituten som bidrar med uppgifter och experthjälp till ICES arbete har planerat sitt resursutnyttjande sedan länge, vilket innebär en stor begränsning för 2006. Att tillhandahålla uppgifter tidigare eller planera om möten kan därför vara svårt.

Aspekter som rör tredjeland

För närvarande fastställs förvaltningsåtgärder för bestånd som förvaltas gemensamt med Norge (Nordsjötorsk, tunga, sill och vitling) och för bestånd som i vanliga fall förvaltas med andra kuststater (blåvitling, atlantoskandisk sill och makrill) samt åtgärder som antas inom ramen för NEAFC (djuphavsarter, makrill, kungsfisk) i november. Vanligen utarbetas ett åtgärdspaket som täcker förvaltningsåtgärder som TAC, tekniska bestämmelser, kontrollbestämmelser och överföringar i syfte att säkerställa både biologisk konsekvens och politisk jämvikt.

Kommissionen kommer att inleda diskussioner med andra kuststater om att flytta fram några av dessa beslut till ett tidigare datum under året. Det är sant att vissa av dessa gemensamma beslut är beroende av bestämmelsen om de allra senaste vetenskapliga uppgifterna, samtidigt som andra inte är så beroende och att det därför kan finnas möjligheter att ändra där.

Tidigarelagda samråd med EU:s aktörer om beslut rörande fiskeriförvaltning

Förvaltningsbesluten kan förberedas bättre och samråden vara bredare än vad som för närvarande är fallet. Det är visserligen först sent under året som det finns tillgång till uppgifter om lekbeståndens storlek, men vissa allmänna karaktärsdrag hos de olika fiskena kommer att vara kända i förväg, såsom fiskeridödligheten i förhållande till försiktighetsnivåerna, efterfrågan på marknaden samt samspelet med andra arter inom fisket. Förberedandet av förvaltningsbesluten kan förbättras genom kommissionens förslag om ”fångstregler” som kommer att vara avgörande för vilka beslut som skall fattas om TAC. I sådana fångstregler, som redan antagits av rådet i återhämtnings- och förvaltningsplaner för enskilda bestånd, kan det till exmpel ingå

- fastställande av bestämmelser om variationer i TAC från ett år till ett annat,

- fastställande av bestämmelser för att få ner fiskeridödligheten på en hållbar nivå,

- anpassning av fiskeansträngningen (dagar till havs) till fiskeridödlighetsnivåerna (andelen fisk i havet som fångas under året).

En förvaltningsstrategi baserad på ”fångtsregler” skulle i princip kunna utökas till alla bestånd som omfattas av gemenskapens fiskeriförvaltning. Detta skulle få den fördelen att det frigörs tid för diskussion om målen och medlen att uppnå dem. Samtidigt som ICES och STECF arbetar med att finslipa de vetenskapliga uppskattningarna av de exakta kvantiteter fisk det gäller, kan en diskussion om förvaltningsprinciper föras med de berörda parterna.

Det bästa vore om fångstreglerna kunde antas som en del av kommissionens förordningar om mest betydande fisken och fiskbestånd och att de uppdateras relativt sällan. På kortare sikt är det dock viktigt att gemenskapen diskuterar lämpliga förfaranden för att fastställa TAC för bestånd som inte omfattas av några avtalsenliga långsiktiga planer.

Detta kan ske på följande sätt:

Kommissionen kunde som ett första steg lägga fram en policyförklaring i april, rörande sina avsikter när det gäller att fastställa TAC för nästa år. Den skulle fungera som en presentation av kommissionens strategi och arbetsförutsättningar när det gäller förvaltning och vara baserad på underliggande trender inom de allra senaste vetenskapliga rekommendationerna (t.ex. de som lades fram under förra året). De beståndsdelar som tillsammans skapar en helhetsstrategi skulle presenteras, och de kan t.ex. vara:

(a) Ett åtagande att gradvis få upp bestånden till de nivåer som är lämpliga för att ett hållbart utnyttjande skall kunna säkerställas samtidigt med hög avkastning.

(b) TAC och ansträngningsnivåer för det följande året fastställs i enlighet med bestämmelserna i återhämtningplanerna eller de långsiktiga förvaltningsplanerna, om sådana finns. Annars fastställs de enligt principen att fiskeridödligheten inte bör öka för något bestånd där dödligheten överskrider den gräns som skulle leda till en hög långsiktig avkastning.

(c) Bestånd som ligger på jämförbara nivåer när det gäller utnyttjande eller utarmning bör behandlas på samma sätt.

(d) Regler för variationer i TAC från ett år till ett annat, utom under vissa omständigheter som kan kräva större förändringar för vissa bestånd.

Kommissionen skulle illustrera sin strategi med praktiska exempel när det gäller de viktigaste handelsbestånden. Exemplen skall visa hur omvandlingen till TAC eller ansträngningsnivåer kommer att ske och har utarbetats på grundval av hypotesen att de vetenskapliga rekommendationerna kommer att vara desamma som för det innevarande året. (Det måste dock finnas en varning i texten om att ”illustrationerna” i vissa fall kan komma att påverkas väsentligt av nya vetenskapliga rekommendationer, t.ex. de senaste uppgifterna om nytillskottet inom beståndet.)

För bestånd som redan täcks av existerande återhämtnings- eller förvaltningsplaner skulle TAC uppskattas genom automatisk tillämpning av bestämmelserna i dessa långsiktiga planer.

Politikförklaringen kommer inte att omfatta kommissionens förhandlingsposition i fråga om gemenskapens deltagande i de regionala fiskeriorganisationerna.

En konsultationsrunda med de regionala fiskeriorganisationerna och medlemsstaterna med utgångspunkt i kommissionens policyförklaring skulle kunna äga rum under sommaren. Detta kommer att öka och stärka tidigareläggningsprocessen och kan också ge aktörerna möjlighet att inleda en mer strategisk debatt rörande fiskeverksamheten. En policydebatt kunde också föras i rådet i oktober, då rådet kommer att uppmanas att kommentera kommissionens föreslagna strategi. Här kommer också de regionala fiskeriorganisationernas reaktioner att beaktas.

Nytt tidtabell för förslag till lagstiftning och beslut

Det är inte nödvändigt att kommissionens förslag rörande den årliga fiskeriförvaltningen utgörs av ett enda paket som omfattar alla resurser.

Bestånd för vilka prognoserna är starkt beroende av de senaste vetenskapliga uppskattningarna (och andra bestånd som de fångas tillsammans med) måste även i fortsättningen behandlas vid årsslutet. För andra mer långlivade bestånd skulle beslutsprocessen kunna tidigareläggas. När bestånden inte är överexploaterade och de är tillräckligt stora för att ge utrymme för en väsentlig ”överföring” av beståndet från ett år till nästa, tillför de senaste undersökningarna inte mycket ny information om nästa års fångstmöjligheter. Här kan tidigare beslut fattas för bestånd med lägre fiskeridödlighet.

Kommissionen föreslår därför följande tvåstegsstrategi för de årliga fiskeriförvaltningsbesluten:

Steg 1 (juni - oktober)

i. För fiskbestånd som kommissionen förvaltar ensam och för vilka vetenskapliga rekommendationer från ICES finns tillgängliga i juni, kommer kommissionen att begära rekommendationer från lämpliga regionala rådgivande nämdner för de TAC som berörs under juni och juli. Kommissionen kommer sedan att utarbeta ett förslag till förordning som skall vara färdigt tidigt i september. Rådet skulle då kunna vara redo att anta dessa TAC i oktober. För närvarande utarbetas ett separat lagstiftningsförslag för bestånd i Östersjön och för djuphavsarter. Denna strategi skulle i framtiden kunna utökas till pelagisk bestånd som gemenskapen förvaltar ensam och (förutsatt att det går att nå tidigare avtal med andra kuststater) för blåvitling, makrill och gemensamma sillbestånd.

Steg 2 (oktober – december)

(ii) För ”rekryteringsberoende” fisken där det fiskbestånd som kan fångas under ett år huvudsakligen består av ungfisk som nyligen rekryterats till beståndet, kommer det att vara nödvändigt att vänta med att fastställa TAC till dess att styrkan hos den kommande årskullen kan bedömas. Detta innebär att kommissionen inte kommer att kunna lägga fram sitt förslag förrän ICES höstrekommendationer är färdigställda (för närvarande i oktober, med möjlighet till ett något tidigare datum i framtiden). Detta innebär mycket små förändringar när det gäller tidpunkten för kommissionens förslag (sent i november). De föregående samråden med aktörer och rådet på grundval av kommissionens policyförklaring, bör dock leda till att samråden med aktörerna om de senaste rekommendationerna underlättas. Kommissionens slutliga förslag kommer inte att innehålla några överraskningar för berörda parter. Detta andra steg kommer också att omfatta TAC såväl som en preliminär tillämpning av de tekniska bestämmelser som blivit resultatet av de årliga mötena i regionala fiskeriorganisationer som NAFO, ICCAT, CCAMLR eller NEAFC.

Åtskillnad mellan kvotförordningar och övriga förvaltningsinstrument

Aktörer och medlemsstater har påpekat att förhandlingsprocessen kompliceras av att bestämmelser om begränsning av fiskeansträngningen ingår i de årliga fiskerförvaltningspaketen, och att dessa regler därför bör tas upp i en separat förordning.

Kommissionen håller med om att de detaljerade bestämmelserna för mätning, överföring och övervakning av fiskeansträngningen skulle kunna omfattas av en separat förordning. Fastställandet av själva fiskeansträngningsnivåerna måste dock fortsätta att ingå i den årliga beslutsfattarprocessen.

Eftersom de nuvarande gemenskapsbestämmelserna om begränsning av fiskeansträngningen nu kommer att ingå i den planerade översynen av återhämtningsplanen för torsk som startar senare i år, anser kommissionen att det vore lämpligt att vänta till 2007 innan man föreslår en ny separat förordning om gemenskapens bestämmelser för förvaltning av fiskeansträngningen.

SLUTSATS: EN NY TIDSPLAN FÖR FISKERIFÖRVALTNINGSDEBATTEN

Nedanstående tidsplan skulle kunna öka möjligheterna till dialog och diskussion om gemenskapens fiskeriförvaltning:

Datum | Åtgärd |

April | Kommissionen offentliggör sin ”policyförklaring” rörande fastställande av fiskemöjligheter för nästa år. En dialog inleds med näringen, och den fortsätter hela året. Där diskuteras bland annat fångstregler för TAC samt ansträngningsnivåer och andra tekniska frågor som förvaltning av ansträngningen. |

Början av juni | ICES och STECF utfärdar vetenskapliga rekommendationer för vissa bestånd (framför allt Österjsö-, pelagiska och (vartannat år) djuphavsarter. |

Juni, juli | Kommissionen samråder med de regionala rådgivande nämnderna om tillämpningen av gemenskapens fiskeripolitik på bestånd som berörs av ”junirekommendationerna”. Förhandlingar förs med tredjeländer rörande gemensamt förvaltade pelagiska bestånd, om dessa länder samtycker till detta. |

Början av september | Kommissionen utfärdar sitt förslag till förordning om fiskemöjligheter för bestånd som omfattas av ”junirekommendationerna”. |

Oktober | Rådet antar en förordning om TAC för bestånd som omfattas av ”junirekommendationerna”. ICES och STECF utfärdar vetenskapliga rekommendationer för återstående bestånd. Diskussioner med aktörerna om olika handlingsalternativ och de senaste vetenskapliga rekommendationerna för bestånd som omfattas av ”oktoberrekommendationerna” forsätter. |

November | Förhandlingar med Norge och andra kuststater rörande bestånd som omfattas av ”oktoberrekommendationerna”. Kommissionen tar hänsyn till diskussionerna med de regionala rådgivande nämnderna i utarbetandet av sitt förslag om fiskemöjligheter, som utfärdas sent i november. |

December | Rådet antar en förordning om fiskemöjligheter för bestånd som omfattas av ”oktoberrekommendationerna”. |

Januari | Förordningen rörande fiskemöjligheter träder i kraft för kalenderåret. |

[1] Artiklarna 5 och 6 i förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken, EGT L 388, 31.12.2002, s. 59.